Betänkande, angående allmänna bevillningen.
1886-03-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1886:7, Betänkande, angående allmänna bevillningen.
Dokumentets text
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 7.
1
N:0 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1886, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående allmänna bevillningen.
Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling föreliaft samtliga till
Utskottet hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen, får Utskottet,
jemlikt 40 § Riksdagsordningen, häröfver afgifva betänkande.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 88, anmärker Herr
F. Pettersson i Tjärsta, att vid tillämpningen af gällande bevillningsförordning
i allmänhet ansetts, att de tjensteresor, som en med boställe
försedd tjensteman nödgades göra i sin hemtrakt med egna hästar, icke
vore en sådan med tjensten förbunden kostnad, hvarför han egde rättighet
åtnjuta afdrag vid taxeringen af sin utom bostället behållna
kontanta aflöning, enär denna kostnad bestredes direkte af boställsfastigheten,
hvilken dessutom lemnade b ^ställshafvaren åtskilliga andra
icke taxeringsbara förmåner, såsom husrum och vedbrand m. m.
I förevarande hänseende innehåller gällande bevillningsförordnings
§ 10 mom. 4 f) den bestämmelse, att vid beräkning af inkomst utaf
arbete afdrag må ske »för följande med embete och tjenst förenade utgifter,
nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra
till pensions-, enke- och pupill- eller annan understödskassa, aflöning
Bill. till Biksd. Prof. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken
upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta och
amorteringsbidrag tillöfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne
1 Skåne, samt kostnader för sådana tjensteresor, för hvilka ersättning
icke är särskildt anvisad.»
Med stöd häraf hade, enligt motionärens uppgift, åtskilliga prestmän
ifrågasatt, att vid uppskattningen af deras kontanta löneinkomster
skulle få fråndragas ersättning för skjutsar, som de med egna, å deras boställen
födda hästar gjort till och från den allmänna gudstjensten, kyrkostämmor,
• kyrko- och skolråds sammanträden m. m. Genom en sådan
tolkning komme emellertid, enligt motionärens åsigt, många prester
och andra tjensteman, hvilka hade boställen, att vinna en orättvis nedsättning
i utskylder till stat och kommun gent emot andra mindre
gynnade samhällsmedlemmar.
På grund häraf hemställer motionären om det förklarande tilläggtill
§ 10 mom. 4 f) i gällande bevillningsförordning,
att näst efter orden: »samt kostnader för sådana tjensteresor, för
hvilka ersättning icke är särskildt anvisad», måtte tilläggas: »dock härifrån
undantagne med boställe försedde tjenstemäns resor inom kommunen,
som anses kunna bestridas af bostället.»
I bevillningsförordningen af den 15 Oktober 1880 var § 7 mom.
2 af följande lydelse:
»Likaledes må afdrag ske för följande utgifter, nemligen: den afgift
tjensteman såsom sådan åligger utgöra till pensions-, enke- och
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till
vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. gärden och taxen, ränta
och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne
i Skåne, de af officerares löner utgående ackords-, rånte- och
amorteringsafdrag samt kostnader för sådana anbefalda tjensteresor,
för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.»
Ofvanberörda stadgande om afdrag för tjensteresor bibehölls oförändradt.
i skatteregleringskomiténs den 17 Augusti 1881 afgifna förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
I sitt öfver förenämnda förslag den 22 September 1882 afgifna
underdåniga utlåtande anmärker Kammarrätten rörande ofvanberörda
moment följande: »Då hvarje tjensteresa väl alltid måste anses vara
anbefahf men ordet anbefalda, som förekommer jemväl uti motsvarande
stadgande i nu gällande bevillningsförordning, föranledt osäkerhet vid
stadgandets tillämpning, torde detta ord i nu förevarande punkt af förslaget
böra uteslutas.»
I öfverensstämmelse med denna anmärkning blef ock ordet »an
-
3
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
befalda» ur momentet uteslutet i Kongl. Maj:ts till 1883 års Riksdag
aflåtna proposition med förslag till förordning angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst; och kom sedermera momentet att i
gällande bevillningsförordning erhålla sin nuvarande lydelse.
Efter hvad Utskottet har sig bekant, har ifrågavarande lagrum
af vederbörande myndigheter tolkats sålunda, att vid uppskattning af
tjenstemäns löneförmåner afdrag medgifves för de kostnader, som kunna
visas hafva varit med tjensteresor förenade.
Utskottet, som är öfvertygadt, att afsigten med ofvanberörda
ändring i förevarande moment ingalunda varit att deri inlägga en
sådan betydelse, som genom nämnda tolkning gifvits detsamma, kan
derför ej annat än dela motionärens mening, att ett dylikt afdrag ej
bör få ega rum, och finner för den skull en lagförändring i det af motionären
angifna syfte vara af behofvet väl påkallad. Den af motionären
föreslagna redaktion synes Utskottet dock vara mindre lyckligt
funnen. Utskottet håller före, att det af motionären åsyftade målet
bäst vinnes medelst återupptagande af den formulering af ifrågavarande
bestämmelse, som förekom i 1880 års bevillningsförordning samt skatteregleringskomiténs
förslag, allenast med tillägg, till undanrödjande af
den af Kammarrätten anmärkta olägenhet, framför ordet «anbefalda»
af ordet »särskildt», hvarigenom tydligen utmärkes, att här afses endast
extra ordinarie tjensteresor, som icke åtfölja tjensten, utan ifrågakomma
blott efter särskild föreskrift af vederbörande myndighet.
På grund häraf hemställer Utskottet,
l:o) att Herr F. Petterssons ofvanberörda motion
måtte på det sätt af Riksdagen bifallas, att § 10
mom. 4 f) i gällande bevillningsförordning erhåller
följande förändrade lydelse:
»för följande med embete och tjenst förenade
utgifter, nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan,
åligger utgöra till pensions-, enke- och pupill- eller
annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken
upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna,
ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prestgårdarne i Skåne, samt
kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor,
för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.»
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 48, hemställer
Herr P. Svensson i Brämhult.
att Riksdagen ville besluta, att till 11 § 1 mom. i Bevillningsstadgan
fogas ett tillägg af följande lydelse: Oskiftadt sterbhus åtnjuter
enahanda bevillningsfritt afdrag för inkomst af kapital eller
arbete, som tillkommer enskild skattskyldig.
I anledning häraf tillåter sig Utskottet erinra, att 9 § samt 11 §
1 mom. i gällande bevillningsförordning hafva följande lydelse:
§ 9.
''»Skyldige att utgöra in ko rn s t b ev i lin ing äro:
a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;
c) utländing, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom
resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af
tre på hvarandra följande år, eller som här idkar näring, eller härifrån
uppbär lön eller pension: för den inkomst, som af honom här förvärfvas
eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, här användes.
Hvad här ofvan säges om enskild person gälle ock i tillämpliga
delar om menigheter, samfund, verk och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning
frikallade, äfvensom om oskiftadt sterbhus och bolag,
derunder jemväl inbegripna sådana, som enligt särskild författning äro
skyldiga afstå sin vinst.»
§ 11 mom. 1.
“Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum:
när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, deri inbegripna
äfven hustruns, understiga 500 kronor.
Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
uppgå de till 1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor
af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger rum eller
som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må
å ort, der kostnaden för bostad är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, der
särdeles ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet,
olyckshändelse och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning,
vare sig den eger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande
Bevillnings-Utslcottds Betänkande N:o 7. 5
omständigheter eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig
öfverstiga 200 kronor.
För inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, der
den skattskyldige är mantalsskrifven, samt för bolags inkomst får
hvarken befrielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment
åtnjutas.u
Då sålunda oskiftadt sterbhus i afseende å skyldighet att utgöra
inkomstbevillning blifvit likstäldt med enskild person, samt oskiftadt
sterbhus i bevillningsförordningens 11 § icke i likhet med bolag undantagits
från der meddelade föreskrifter rörande befrielse från eller lindring
i bevillningen, finnes redan i författningen den bestämmelse, om
hvars införande motionären gjort förslag, vid hvilket förhållande Utskottet
hemställer,
2:o) att Herr P. Svenssons ifrågavarande motion
ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
I gällande bevillningsförordning äro
lydelse:
§ 27.
27, 30 och 36 af följande
»Med iakttagande af samma ordningsföljd mellan distrikten, som
i afseende på taxeringsförrättningarnes verkställighet är föreskrifven,
eg er bevillningsberedningens ordförande att bestämma tid och ställe
för hvarje berednings sammanträde; och bör han derom ofördröjligen
ej allenast underrätta de öfrige ledamöterne af beredningen, utan äfven
på lämpligt sätt meddela de skattskyldige inom beredningsdistriktet
underrättelse. Beredningssammanträdena, hvilka på landet alltid skola
hållas inom distriktet, böra utsättas så tidigt, att samtlige beredningarne
senast den 31 Maj må hafva afslutat sina arbeten.»
§ 30.
“Bevillningsberedningens förslag tillika med mantalslängden jemte
de till hvardera hörande uppgifter och öfriga handlingar äfvensom
afskrift af föregående årets taxeringslängder skola senast den 6 Juni
aflemnas i Stockholm till Öfverståthållareembotet och i öfriga städer
till magistraten. Dessa myndigheter skola senast fjorton dagar före
taxeringsnämndens sammanträde kungöra, att ifrågavarande förslag
blifvit uppgjordt och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas
innehåll kan på angifvet ställe inhemtas; åliggande det i Stockholm
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
Öfverståthållareembetet och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden
öfverlemna beredningens förslag och mantalslängden samt
öfriga, ofvan omförmälda handlingar.
På landet skall beredningens förslag senast den 6 Juni öfverlemnas
till kommunalstämmans ordförande, som det åligger ofördröjligen
efter mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt
och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas innehåll kan
på angifvet ställe inhemtas. Tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde
skall han öfversända förslaget till vederbörande kronofogde.
Mantalslängden med tillhörande uppgifter samt taxeringsuppgifterna
och öfriga handlingar skola af beredningens ordförande efter förrättningens
slut tillställas vederbörande kronofogde, hvilken det åligger
till taxeringsnämnden medföra så väl samtliga dessa handlingar som
ock beredningens förslag.44
§ 36.
“Efter dertill af städernas magistrater samt kronofogdarne och
häradsskrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som under
Mars månad skola till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet insändas,
bestämmer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tid och ställe för
taxeringsnämndernas sammanträden. Dervid bör tillses, att på landet
vederbörande kronofogde och häradsskrifvare må kunna öfvervara hvarje
taxeringsnämnds sammankomst, samt att de bemälda nämnder åliggande
taxeringsförrättningar senast den 15 Juli kunna vara afslutade.44
I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 47, erinrar Herr
P. Svensson i Brämhult, att bevillningsförordningen ej hindrade Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att utsätta taxeringsnämndens sammanträde
till omkring medlet af Juni månad, samt att i sådan händelse kommunalstämmans
ordförande vore urståndsatt att fullgöra de i förordningen
honom ålagda skyldigheter, enär, äfven om beredningens förslag i föreskrifven
tid till honom aflemnats, det ju kunde hända, att den 6 Juni
infölle på någon af de första dagarne i veckan och kungörelsen följaktligen
icke kunde uppläsas förr än näst derpå följande söndag, då
förslaget redan bort vara insändt till kronofogden. Dessutom funnes
inom många taxeringsdistrikt flera annexförsamlingar, der gudstjenst
hölles endast hvar annan eller hvar tredje söndag, och under sådana
förhållanden vore dét ju icke ens tänkbart för kommunalstämmans
ordförande att ställa sig författningens föreskrift till efterrättelse.
På grund häraf hemställer motionären:
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
att i 27 § Bevillningsstadgan göres sådan ändring, att samtliga
bevillningsberedningarna på landet senast den 15 Maj må hafva afslutat
sina arbeten;
att i 30 § samma förordning, sista stycket, den 6 Juni utbytes
mot den 21 Maj; samt
att i 36 § samma förordning beslutas sådan ändring, att taxeringsnämndernas
sammanträden utsättas tidigast den 21 Juni och senast
den 15 Juli.
Utskottet vill visserligen ej förneka, att de af motionären anmärkta
olägenheter möjligen kunna inträffa, men då man med allt skäl
kan förutsätta, att vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid
utsättandet af taxeringsnämndernas sammanträden tillse, att iakttagandet
af bevillningsförordningens föreskrifter ej omöjliggöres, och då dertill
kommer att en lagförändring i det syfte, motionären föreslagit, skulle
rubba samtliga för taxeringen gifna tidsbestämmelser, så hemställer
Utskottet,
3:o) att Herr P. Svenssons ifrågavarande motion
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 72, anmärker Herr
J. Anderson i Tenhult, att den i bevillningsförordningens 53 § meddelade
föreskrift derom, att Kong]. Maj:ts Befallningshafvande ensam
hade att utse pröfningsnämndens ledamöter, vore olämplig, enär det
kunde antagas för gifvet, att denna myndighet i de flesta fall till ledamöter
i pröfningsnämnden utsåge länets större godsegare, som i allmänhet
innehade frälsejord, samt att genom detta förfarande en verklig
oförrätt tillskyndades mindre hemmansegare, som sålunda komme att
sakna målsmän hos pröfningsnämnden. Då detta, enligt motionärens
åsigt, ej stode i öfverensstämmelse med det i 57 § Regeringsformen
förekommande stadgande: “Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af Riksdagen allena“, hemställer motionären,
att hälften af pröfningsnämndens ledamöter skall väljas af vederbörande
landsting, samt att i bevillningsförordningen vidtagas de redaktionsförändringar,
som af detta förslag blifva af nöden.
I olikhet med motionären anser Utskottet svenska folkets beskattningsrätt
vara genom gällande lagbestämmelser fullt tryggad. Då
bevillningsberedningens och taxeringsnämndens ledamöter utses af de
skattskyldige sjelfve, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid förordnandet
af pröfningsnämndens ledamöter är inskränkt till taxerings
-
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
nämndens förslag, anser Utskottet en lagförändring i det af motionären
angifna syfte ej vara af behofvet påkallad. Härtill kommer, att,
för vinnande af erforderlig enhet inom pröfningsnämnden, denna i sin
helhet enligt Utskottets åsigt bör tillsättas af en och samma myndighet.
Dessutom får Utskottet erinra, att då pröfningsnämnden, hvars
ledamöter skola utses bland personer, som taxeringsnämnden föreslagit,
enligt § 52 i Bevillningsförordningen skall utom i Stockholm sammanträda
under senare hälften af September månad, och landstingets sammanträde
likaledes infaller under nyssnämnda månad, det ofta blefve svårt
att före pröfningsnämndens sammanträde hinna kalla de personer, som
blifvit af landstinget till ledamöter i pröfningsnämnden utsedde, och
att detta understundom blefve alldeles omöjligt, der landstinget, såsom
emellanåt förekommer, sammanträder först efter pröfningsnämnden.
På grund häraf hemställer Utskottet,
4:o) att Herr J. Andersons ifrågavarande motion
ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
1 en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 19, anmärker Herr
Gustaf Ericsson i Stockholm, att afhjelpandet af den ojemnhet i beskattningen,
som utgjorde en af de förnämsta orsakerna till bristande
jemlikhet mellan de olika samhällsklasserna, redan länge varit föremål
för statsmakternas omsorger, ehuru ännu det mesta återstode att göra.
Ett medel för vinnandet af ifrågavarande syftemål vore, enligt motionärens
åsigt, den progressiva beskattningen1 då skatten utginge efter en
stigande skala, så att den förmögne erlade en större part af sin egendom
än den mindre bemedlade. Det vore nemligen icke sagdt, att alla
skattade lika derföre att de erlade i skatt lika stor procent af sin förmögenhet
eller inkomst. Det började allt mer erkännas, att likhet i
beskattning först då inträdde, när skatten svarade mot hvars och ens
förmåga att bära den. Gifvet vore, att en person med 10,000 kronors
inkomst hade mycket lättare att afstå en viss procent deraf än en
annan med blott 2,000 kronor. Den progressiva beskattningen inginge
på visst sätt redan nu i vårt skattesystem, tv i följd af stadgandena
om existensminimum och skattefrihet för viss del af inkomst under
1,800 kronor utgjorde bevillningen i allmänhet för en inkomst af 500
kronor 50 öre eller en tiondedels procent, för 900 kronor 4 kronor
50 öre eller en half procent, för 1,200 kronor 9 kronor eller tre fjerdedels
procent och först för 1,800 kronor 18 kronor eller en procent.
Då emellertid klokheten bjöde, att öfvergången till det progressiva
skattesystemet måtte ske med varsamhet, så att skattens stegring
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 9
uppåt ej fortginge allt för hastigt, inskränkte sig motionären till att
hemställa,
att Riksdagen ville besluta att låta uppgöra förslag till förändring
i bevillningsförordningen på hufvudsakligen följande grunder:
l:o) att all bevillning, vare sig af fastighet, kapital eller arbete,
bör utgå efter uppskattad inkomst;
2:6) att de skattdragande indelas i klasser efter storleken af sin
inkomst, första klassen omfattande personer med inkomst till och med
2.000 kronor, andra klassen till och med 4,000 kronor, tredje klassen
till och med 8,000 kronor, fjerde klassen till och med 16,000 kronor,
femte klassen till och med 32,000 kronor, sjette klassen till och med
64.000 kronor;
3:o) att bevillningen utgår med oförändradt belopp för personer
tillhörande första klassen, men för hvarje gång deras inkomst öfverstiger
gränsen till ny skatteklass, ökas det så att i andra klassen utgår
mellan 2,000 kronor och 4,000 kronor öfverskottet med en krona
och 50 öre, i tredje klassen från 4,000 kronor till och med 8,000 kronor
med två kronor, i fjerde klassen från 8,000 kronor till och med
16.000 kronor med tre kronor, i femte klassen från 16,000 kronor till
och med 32,000 kronor med fyra kronor och i sjette klassen från
32.000 kronor till och med 64,000 kronor med fem kronor, allt för
hundra kronor af inkomstbeloppet;
4:o) att nu gällande existensminimum och skattefrihet för viss
del af lägre inkomst af kapital eller arbete i oförändradt skick bibehålies,
hvaremot sådan befrielse ej må eg a rum för motsvarande inkomst
af fastighet.
Vid 1883 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af Herr
P. G. Pettersson en motion i ungefär enahanda syfte, som det af motionären
nu föreslagna. Denna motion blef af Utskottet afstyrkt och af
Riksdagens begge Kamrar utan diskussion afslagen.
Den grundsats, som af det progressiva beskattningssystemets anhängare
städse åberopas, eller att beskattningen bör lika fördelas mellan
alla samhällsmedlemmar i förhållande till deras förmåga, kan må hända
vid ett flyktigt betraktande förefalla tilltalande, men kan i tillämpningen
leda till de största orättvisor. Det torde nemligen aldrig låta sig
göra att fullt rättvist finna, huru stor andel af inkomsten hvarje samhällsmedlem
bör kunna undvara för det allmännas behof. En naturlig
följd af det progressiva beskattningssystemet blefve ock, att den
synbara förmögenheten komme att beskattas högre än den, som kunde
döljas. Slutligen vill Utskottet erinra, att genom den kommunala
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afä. C Häft. 2
10
jBevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
beskattningens samband med bevillningen motionärens förslag kunde
leda derhän, att skatten för den högre inkomsten komme att närma
sig till inkomstens hela belopp.
På grund häraf hemställer Utskottet,
5:o) att Herr Gustaf Ericssons ifrågavarande
motion måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Då först sedan statsverkets behof blifvit utredda, och bevillningssumman
bestämd, yttrande kan afgifvas angående de i bevillningsförordningen
upptagna procent- och sifferbelopp, kommer Utskottet att
framdeles under riksdagens lopp göra den slutliga framställning i
förevarande ämne, hvartill förhållandena föranleda; hvilket Utskottet
6:o) får för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 12 Mars 1886.
På Utskottets vägnar:
A. G:SON BENNICH.
Reservation:
vid l:sta punkten: af Herr A. J. Lytli mot den af Utskottet begagnade
motivering.
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1880.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.