Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

1886-03-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1886:7, Betänkande, angående allmänna bevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 7.

1

N:0 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1886, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående allmänna bevillningen.

Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling föreliaft samtliga till

Utskottet hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen, får Utskottet,

jemlikt 40 § Riksdagsordningen, häröfver afgifva betänkande.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 88, anmärker Herr

F. Pettersson i Tjärsta, att vid tillämpningen af gällande bevillningsförordning

i allmänhet ansetts, att de tjensteresor, som en med boställe

försedd tjensteman nödgades göra i sin hemtrakt med egna hästar, icke

vore en sådan med tjensten förbunden kostnad, hvarför han egde rättighet

åtnjuta afdrag vid taxeringen af sin utom bostället behållna

kontanta aflöning, enär denna kostnad bestredes direkte af boställsfastigheten,

hvilken dessutom lemnade b ^ställshafvaren åtskilliga andra

icke taxeringsbara förmåner, såsom husrum och vedbrand m. m.

I förevarande hänseende innehåller gällande bevillningsförordnings

§ 10 mom. 4 f) den bestämmelse, att vid beräkning af inkomst utaf

arbete afdrag må ske »för följande med embete och tjenst förenade utgifter,

nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra

till pensions-, enke- och pupill- eller annan understödskassa, aflöning

Bill. till Biksd. Prof. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken

upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta och

amorteringsbidrag tillöfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne

1 Skåne, samt kostnader för sådana tjensteresor, för hvilka ersättning

icke är särskildt anvisad.»

Med stöd häraf hade, enligt motionärens uppgift, åtskilliga prestmän

ifrågasatt, att vid uppskattningen af deras kontanta löneinkomster

skulle få fråndragas ersättning för skjutsar, som de med egna, å deras boställen

födda hästar gjort till och från den allmänna gudstjensten, kyrkostämmor,

• kyrko- och skolråds sammanträden m. m. Genom en sådan

tolkning komme emellertid, enligt motionärens åsigt, många prester

och andra tjensteman, hvilka hade boställen, att vinna en orättvis nedsättning

i utskylder till stat och kommun gent emot andra mindre

gynnade samhällsmedlemmar.

På grund häraf hemställer motionären om det förklarande tilläggtill

§ 10 mom. 4 f) i gällande bevillningsförordning,

att näst efter orden: »samt kostnader för sådana tjensteresor, för

hvilka ersättning icke är särskildt anvisad», måtte tilläggas: »dock härifrån

undantagne med boställe försedde tjenstemäns resor inom kommunen,

som anses kunna bestridas af bostället.»

I bevillningsförordningen af den 15 Oktober 1880 var § 7 mom.

2 af följande lydelse:

»Likaledes må afdrag ske för följande utgifter, nemligen: den afgift

tjensteman såsom sådan åligger utgöra till pensions-, enke- och

pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till

vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. gärden och taxen, ränta

och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne

i Skåne, de af officerares löner utgående ackords-, rånte- och

amorteringsafdrag samt kostnader för sådana anbefalda tjensteresor,

för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.»

Ofvanberörda stadgande om afdrag för tjensteresor bibehölls oförändradt.

i skatteregleringskomiténs den 17 Augusti 1881 afgifna förslag

till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

I sitt öfver förenämnda förslag den 22 September 1882 afgifna

underdåniga utlåtande anmärker Kammarrätten rörande ofvanberörda

moment följande: »Då hvarje tjensteresa väl alltid måste anses vara

anbefahf men ordet anbefalda, som förekommer jemväl uti motsvarande

stadgande i nu gällande bevillningsförordning, föranledt osäkerhet vid

stadgandets tillämpning, torde detta ord i nu förevarande punkt af förslaget

böra uteslutas.»

I öfverensstämmelse med denna anmärkning blef ock ordet »an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

befalda» ur momentet uteslutet i Kongl. Maj:ts till 1883 års Riksdag

aflåtna proposition med förslag till förordning angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst; och kom sedermera momentet att i

gällande bevillningsförordning erhålla sin nuvarande lydelse.

Efter hvad Utskottet har sig bekant, har ifrågavarande lagrum

af vederbörande myndigheter tolkats sålunda, att vid uppskattning af

tjenstemäns löneförmåner afdrag medgifves för de kostnader, som kunna

visas hafva varit med tjensteresor förenade.

Utskottet, som är öfvertygadt, att afsigten med ofvanberörda

ändring i förevarande moment ingalunda varit att deri inlägga en

sådan betydelse, som genom nämnda tolkning gifvits detsamma, kan

derför ej annat än dela motionärens mening, att ett dylikt afdrag ej

bör få ega rum, och finner för den skull en lagförändring i det af motionären

angifna syfte vara af behofvet väl påkallad. Den af motionären

föreslagna redaktion synes Utskottet dock vara mindre lyckligt

funnen. Utskottet håller före, att det af motionären åsyftade målet

bäst vinnes medelst återupptagande af den formulering af ifrågavarande

bestämmelse, som förekom i 1880 års bevillningsförordning samt skatteregleringskomiténs

förslag, allenast med tillägg, till undanrödjande af

den af Kammarrätten anmärkta olägenhet, framför ordet «anbefalda»

af ordet »särskildt», hvarigenom tydligen utmärkes, att här afses endast

extra ordinarie tjensteresor, som icke åtfölja tjensten, utan ifrågakomma

blott efter särskild föreskrift af vederbörande myndighet.

På grund häraf hemställer Utskottet,

l:o) att Herr F. Petterssons ofvanberörda motion

måtte på det sätt af Riksdagen bifallas, att § 10

mom. 4 f) i gällande bevillningsförordning erhåller

följande förändrade lydelse:

»för följande med embete och tjenst förenade

utgifter, nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan,

åligger utgöra till pensions-, enke- och pupill- eller

annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning

till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken

upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna,

ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden

för prestgårdarne i Skåne, samt

kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor,

för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 48, hemställer

Herr P. Svensson i Brämhult.

att Riksdagen ville besluta, att till 11 § 1 mom. i Bevillningsstadgan

fogas ett tillägg af följande lydelse: Oskiftadt sterbhus åtnjuter

enahanda bevillningsfritt afdrag för inkomst af kapital eller

arbete, som tillkommer enskild skattskyldig.

I anledning häraf tillåter sig Utskottet erinra, att 9 § samt 11 §

1 mom. i gällande bevillningsförordning hafva följande lydelse:

§ 9.

''»Skyldige att utgöra in ko rn s t b ev i lin ing äro:

a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst,

han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst,

han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom

resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af

tre på hvarandra följande år, eller som här idkar näring, eller härifrån

uppbär lön eller pension: för den inkomst, som af honom här förvärfvas

eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, här användes.

Hvad här ofvan säges om enskild person gälle ock i tillämpliga

delar om menigheter, samfund, verk och inrättningar samt andra juridiska

personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning

frikallade, äfvensom om oskiftadt sterbhus och bolag,

derunder jemväl inbegripna sådana, som enligt särskild författning äro

skyldiga afstå sin vinst.»

§ 11 mom. 1.

“Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum:

när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, deri inbegripna

äfven hustruns, understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor,

uppgå de till 1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor

af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger rum eller

som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må

å ort, der kostnaden för bostad är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet

inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, der

särdeles ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet,

olyckshändelse och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning,

vare sig den eger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utslcottds Betänkande N:o 7. 5

omständigheter eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig

öfverstiga 200 kronor.

För inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, der

den skattskyldige är mantalsskrifven, samt för bolags inkomst får

hvarken befrielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment

åtnjutas.u

Då sålunda oskiftadt sterbhus i afseende å skyldighet att utgöra

inkomstbevillning blifvit likstäldt med enskild person, samt oskiftadt

sterbhus i bevillningsförordningens 11 § icke i likhet med bolag undantagits

från der meddelade föreskrifter rörande befrielse från eller lindring

i bevillningen, finnes redan i författningen den bestämmelse, om

hvars införande motionären gjort förslag, vid hvilket förhållande Utskottet

hemställer,

2:o) att Herr P. Svenssons ifrågavarande motion

ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I gällande bevillningsförordning äro

lydelse:

§ 27.

27, 30 och 36 af följande

»Med iakttagande af samma ordningsföljd mellan distrikten, som

i afseende på taxeringsförrättningarnes verkställighet är föreskrifven,

eg er bevillningsberedningens ordförande att bestämma tid och ställe

för hvarje berednings sammanträde; och bör han derom ofördröjligen

ej allenast underrätta de öfrige ledamöterne af beredningen, utan äfven

på lämpligt sätt meddela de skattskyldige inom beredningsdistriktet

underrättelse. Beredningssammanträdena, hvilka på landet alltid skola

hållas inom distriktet, böra utsättas så tidigt, att samtlige beredningarne

senast den 31 Maj må hafva afslutat sina arbeten.»

§ 30.

“Bevillningsberedningens förslag tillika med mantalslängden jemte

de till hvardera hörande uppgifter och öfriga handlingar äfvensom

afskrift af föregående årets taxeringslängder skola senast den 6 Juni

aflemnas i Stockholm till Öfverståthållareembotet och i öfriga städer

till magistraten. Dessa myndigheter skola senast fjorton dagar före

taxeringsnämndens sammanträde kungöra, att ifrågavarande förslag

blifvit uppgjordt och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas

innehåll kan på angifvet ställe inhemtas; åliggande det i Stockholm

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Öfverståthållareembetet och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden

öfverlemna beredningens förslag och mantalslängden samt

öfriga, ofvan omförmälda handlingar.

På landet skall beredningens förslag senast den 6 Juni öfverlemnas

till kommunalstämmans ordförande, som det åligger ofördröjligen

efter mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt

och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas innehåll kan

på angifvet ställe inhemtas. Tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde

skall han öfversända förslaget till vederbörande kronofogde.

Mantalslängden med tillhörande uppgifter samt taxeringsuppgifterna

och öfriga handlingar skola af beredningens ordförande efter förrättningens

slut tillställas vederbörande kronofogde, hvilken det åligger

till taxeringsnämnden medföra så väl samtliga dessa handlingar som

ock beredningens förslag.44

§ 36.

“Efter dertill af städernas magistrater samt kronofogdarne och

häradsskrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som under

Mars månad skola till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet insändas,

bestämmer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tid och ställe för

taxeringsnämndernas sammanträden. Dervid bör tillses, att på landet

vederbörande kronofogde och häradsskrifvare må kunna öfvervara hvarje

taxeringsnämnds sammankomst, samt att de bemälda nämnder åliggande

taxeringsförrättningar senast den 15 Juli kunna vara afslutade.44

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 47, erinrar Herr

P. Svensson i Brämhult, att bevillningsförordningen ej hindrade Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att utsätta taxeringsnämndens sammanträde

till omkring medlet af Juni månad, samt att i sådan händelse kommunalstämmans

ordförande vore urståndsatt att fullgöra de i förordningen

honom ålagda skyldigheter, enär, äfven om beredningens förslag i föreskrifven

tid till honom aflemnats, det ju kunde hända, att den 6 Juni

infölle på någon af de första dagarne i veckan och kungörelsen följaktligen

icke kunde uppläsas förr än näst derpå följande söndag, då

förslaget redan bort vara insändt till kronofogden. Dessutom funnes

inom många taxeringsdistrikt flera annexförsamlingar, der gudstjenst

hölles endast hvar annan eller hvar tredje söndag, och under sådana

förhållanden vore dét ju icke ens tänkbart för kommunalstämmans

ordförande att ställa sig författningens föreskrift till efterrättelse.

På grund häraf hemställer motionären:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

att i 27 § Bevillningsstadgan göres sådan ändring, att samtliga

bevillningsberedningarna på landet senast den 15 Maj må hafva afslutat

sina arbeten;

att i 30 § samma förordning, sista stycket, den 6 Juni utbytes

mot den 21 Maj; samt

att i 36 § samma förordning beslutas sådan ändring, att taxeringsnämndernas

sammanträden utsättas tidigast den 21 Juni och senast

den 15 Juli.

Utskottet vill visserligen ej förneka, att de af motionären anmärkta

olägenheter möjligen kunna inträffa, men då man med allt skäl

kan förutsätta, att vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid

utsättandet af taxeringsnämndernas sammanträden tillse, att iakttagandet

af bevillningsförordningens föreskrifter ej omöjliggöres, och då dertill

kommer att en lagförändring i det syfte, motionären föreslagit, skulle

rubba samtliga för taxeringen gifna tidsbestämmelser, så hemställer

Utskottet,

3:o) att Herr P. Svenssons ifrågavarande motion

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 72, anmärker Herr

J. Anderson i Tenhult, att den i bevillningsförordningens 53 § meddelade

föreskrift derom, att Kong]. Maj:ts Befallningshafvande ensam

hade att utse pröfningsnämndens ledamöter, vore olämplig, enär det

kunde antagas för gifvet, att denna myndighet i de flesta fall till ledamöter

i pröfningsnämnden utsåge länets större godsegare, som i allmänhet

innehade frälsejord, samt att genom detta förfarande en verklig

oförrätt tillskyndades mindre hemmansegare, som sålunda komme att

sakna målsmän hos pröfningsnämnden. Då detta, enligt motionärens

åsigt, ej stode i öfverensstämmelse med det i 57 § Regeringsformen

förekommande stadgande: “Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta

utöfvas af Riksdagen allena“, hemställer motionären,

att hälften af pröfningsnämndens ledamöter skall väljas af vederbörande

landsting, samt att i bevillningsförordningen vidtagas de redaktionsförändringar,

som af detta förslag blifva af nöden.

I olikhet med motionären anser Utskottet svenska folkets beskattningsrätt

vara genom gällande lagbestämmelser fullt tryggad. Då

bevillningsberedningens och taxeringsnämndens ledamöter utses af de

skattskyldige sjelfve, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid förordnandet

af pröfningsnämndens ledamöter är inskränkt till taxerings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

nämndens förslag, anser Utskottet en lagförändring i det af motionären

angifna syfte ej vara af behofvet påkallad. Härtill kommer, att,

för vinnande af erforderlig enhet inom pröfningsnämnden, denna i sin

helhet enligt Utskottets åsigt bör tillsättas af en och samma myndighet.

Dessutom får Utskottet erinra, att då pröfningsnämnden, hvars

ledamöter skola utses bland personer, som taxeringsnämnden föreslagit,

enligt § 52 i Bevillningsförordningen skall utom i Stockholm sammanträda

under senare hälften af September månad, och landstingets sammanträde

likaledes infaller under nyssnämnda månad, det ofta blefve svårt

att före pröfningsnämndens sammanträde hinna kalla de personer, som

blifvit af landstinget till ledamöter i pröfningsnämnden utsedde, och

att detta understundom blefve alldeles omöjligt, der landstinget, såsom

emellanåt förekommer, sammanträder först efter pröfningsnämnden.

På grund häraf hemställer Utskottet,

4:o) att Herr J. Andersons ifrågavarande motion

ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

1 en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 19, anmärker Herr

Gustaf Ericsson i Stockholm, att afhjelpandet af den ojemnhet i beskattningen,

som utgjorde en af de förnämsta orsakerna till bristande

jemlikhet mellan de olika samhällsklasserna, redan länge varit föremål

för statsmakternas omsorger, ehuru ännu det mesta återstode att göra.

Ett medel för vinnandet af ifrågavarande syftemål vore, enligt motionärens

åsigt, den progressiva beskattningen1 då skatten utginge efter en

stigande skala, så att den förmögne erlade en större part af sin egendom

än den mindre bemedlade. Det vore nemligen icke sagdt, att alla

skattade lika derföre att de erlade i skatt lika stor procent af sin förmögenhet

eller inkomst. Det började allt mer erkännas, att likhet i

beskattning först då inträdde, när skatten svarade mot hvars och ens

förmåga att bära den. Gifvet vore, att en person med 10,000 kronors

inkomst hade mycket lättare att afstå en viss procent deraf än en

annan med blott 2,000 kronor. Den progressiva beskattningen inginge

på visst sätt redan nu i vårt skattesystem, tv i följd af stadgandena

om existensminimum och skattefrihet för viss del af inkomst under

1,800 kronor utgjorde bevillningen i allmänhet för en inkomst af 500

kronor 50 öre eller en tiondedels procent, för 900 kronor 4 kronor

50 öre eller en half procent, för 1,200 kronor 9 kronor eller tre fjerdedels

procent och först för 1,800 kronor 18 kronor eller en procent.

Då emellertid klokheten bjöde, att öfvergången till det progressiva

skattesystemet måtte ske med varsamhet, så att skattens stegring

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 9

uppåt ej fortginge allt för hastigt, inskränkte sig motionären till att

hemställa,

att Riksdagen ville besluta att låta uppgöra förslag till förändring

i bevillningsförordningen på hufvudsakligen följande grunder:

l:o) att all bevillning, vare sig af fastighet, kapital eller arbete,

bör utgå efter uppskattad inkomst;

2:6) att de skattdragande indelas i klasser efter storleken af sin

inkomst, första klassen omfattande personer med inkomst till och med

2.000 kronor, andra klassen till och med 4,000 kronor, tredje klassen

till och med 8,000 kronor, fjerde klassen till och med 16,000 kronor,

femte klassen till och med 32,000 kronor, sjette klassen till och med

64.000 kronor;

3:o) att bevillningen utgår med oförändradt belopp för personer

tillhörande första klassen, men för hvarje gång deras inkomst öfverstiger

gränsen till ny skatteklass, ökas det så att i andra klassen utgår

mellan 2,000 kronor och 4,000 kronor öfverskottet med en krona

och 50 öre, i tredje klassen från 4,000 kronor till och med 8,000 kronor

med två kronor, i fjerde klassen från 8,000 kronor till och med

16.000 kronor med tre kronor, i femte klassen från 16,000 kronor till

och med 32,000 kronor med fyra kronor och i sjette klassen från

32.000 kronor till och med 64,000 kronor med fem kronor, allt för

hundra kronor af inkomstbeloppet;

4:o) att nu gällande existensminimum och skattefrihet för viss

del af lägre inkomst af kapital eller arbete i oförändradt skick bibehålies,

hvaremot sådan befrielse ej må eg a rum för motsvarande inkomst

af fastighet.

Vid 1883 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren af Herr

P. G. Pettersson en motion i ungefär enahanda syfte, som det af motionären

nu föreslagna. Denna motion blef af Utskottet afstyrkt och af

Riksdagens begge Kamrar utan diskussion afslagen.

Den grundsats, som af det progressiva beskattningssystemets anhängare

städse åberopas, eller att beskattningen bör lika fördelas mellan

alla samhällsmedlemmar i förhållande till deras förmåga, kan må hända

vid ett flyktigt betraktande förefalla tilltalande, men kan i tillämpningen

leda till de största orättvisor. Det torde nemligen aldrig låta sig

göra att fullt rättvist finna, huru stor andel af inkomsten hvarje samhällsmedlem

bör kunna undvara för det allmännas behof. En naturlig

följd af det progressiva beskattningssystemet blefve ock, att den

synbara förmögenheten komme att beskattas högre än den, som kunde

döljas. Slutligen vill Utskottet erinra, att genom den kommunala

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 5 Sami. 1 Afä. C Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

jBevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

beskattningens samband med bevillningen motionärens förslag kunde

leda derhän, att skatten för den högre inkomsten komme att närma

sig till inkomstens hela belopp.

På grund häraf hemställer Utskottet,

5:o) att Herr Gustaf Ericssons ifrågavarande

motion måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Då först sedan statsverkets behof blifvit utredda, och bevillningssumman

bestämd, yttrande kan afgifvas angående de i bevillningsförordningen

upptagna procent- och sifferbelopp, kommer Utskottet att

framdeles under riksdagens lopp göra den slutliga framställning i

förevarande ämne, hvartill förhållandena föranleda; hvilket Utskottet

6:o) får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 12 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

Reservation:

vid l:sta punkten: af Herr A. J. Lytli mot den af Utskottet begagnade

motivering.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.