Sök i Ratio Lex

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1

1886-04-28 · 126 sidor, varav 116 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 116 av 126 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1886:1, Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

1

Sf:o 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1886, kl. 12 midt!.

Sammansätta Banko- och Lag-TJtskottets ''Utlåtande, i anledning

af ej mindre Kongl. Majds nådiga propositioner dels

under N:o 27 med förslag till särskilda förordningar angående

bankaktiebolag och angående enskilda banker med

rätt att utgifva egna banksedlar, dels under N:o 28 med

förslag till lagar angående bankbolag med sedelutgifnmgsrätt,

angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handels - balken, angående bankbolags och sparbanks konkurs samt

angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

Bank: den 1 Mars 1830, än äfven Herrar L.

0. Smiths och J. Petterssons i Alfvesta motioner angående

upphörande af enskilda bankers sedelutgifningsrätt.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 April 1881 anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes låta öfverse gällande lagstiftning för enskilda

sedel utgifvande banker samt till Riksdagen afgifva förslag till ny lag i

ämnet, tillsatte Kongl. Maj:t i anledning häraf en komité för att afgifva

yttrande och förslag dels i fråga om ny lag för enskilda banker med rätt

Bill. till Likså. Prof. 1886. 6 Sami. 2 Afd. 1 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

att utgifva egna sedlar, dels rörande erforderlig lagstiftning för aktiebolag,

som drifva bankrörelse men ej ega sedelutgifningsrätt, dels ock

angående de förändringar, Indika med afseende å Riksbanken böra ifrågakomma,

i händelse en större eller mindre inskränkning skulle komma att

ske i den sedelutgifningsrätt, som för närvarande tillkommer enskild bank.

Denna komité afgaf den 14 December 1883 underdånigt betänkande med

tvenne grupper af förslag, af hvilka den ena, betecknad med kitt. A.,

innefattade förslag, afgifna under förutsättning, att sedelutgifningsrätt fortfarande

skulle beviljas enskilda bankbolag, och den andra, med Litt. B.

betecknade, gruppen innehöll förslag, åsyftande att, med indragning af all

enskild sedelutgifning, uteslutande åt Riksbanken anförtro rätten att utgifva

sedlar.

Öfver dessa förslag hafva fullmäktige i Riksbanken och styrelserna

för enskilda bankinrättningar i underdånighet afgifvit utlåtanden.

Med ledning af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t låtit utarbeta

följande förslag, hvilka den 6 sistlidne Mars till Riksdagen aflåtits,

nemligen med propositionen N:o 27 förslag till

Ro) förordning angående bankaktiebolag, och

2:o) förordning angående bankbolag med rätt att utgifna egna banksedlar;
samt

med propositionen N:o 28 förslag till

Ro) lag med vissa bestämmelser angående bankbolag med sedelutgifningsrätt,

2:o) lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken,

3:o) lag angående bankbolags och sparbanks konkurs, och

4:o) lag angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers

bank den 1 Mars 1830.

De fyra sistnämnda förslagen hafva för afgifvande af yttrande varit

öfverlemnade till Högsta Domstolen, och det vid samma förslags behandling

derstädes förda protokoll åtföljer propositionen N:o 28.

Det första af de propositionen N:o 28 åtföljande förslagen är af följande

lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

3

Förslag

till

Lag med vissa bestämmelser angående bankbolag

med sedelutgifningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Vilja enskilde ingå bolag i ändamål att drifva bankrörelse med rätt

att utgifva egna banksedlar, söke dertill Konungens lof och begäre Hans

stadfästelse af bolagets ordning.

Bolagsmännen i sådant bolag kallas hufvudlottegare; egande de med

sig förena kommanditlottegare.

2 §•

Hvarje hufvudlottegare skall utöfver den andel af bolagets grundfond,

som å honom belöper, gemensamt med öfrige hufvudlottegare ansvara för

bolagets samtliga förbindelser med lika belopp, som hans andel i grundfonden,

och dessutom särskildt för de af bolaget utgifna sedlar med lika

stort belopp som hans sagda andel. Brister någon hufvudlottegare i gäldande

af sitt ansvarsbelopp, fälle bristen öfrige hufvudlottegare till last,

så långt deras ansvarighet sig sträcker.

Den ansvarighet utöfver andel i grundfonden, som åligger hufvudlottegarne,

må ej mot dem göras gällande i annan ordning, än i lagen angående

bankbolags och sparbanks konkurs finnes föreskrifven.

3 §•

Kommanditlottegare vare icke för bolagets förbindelser ansvarig med

mera, än han i bolaget insatt eller åtagit sig att insätta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

4 §•

Bankbolag, som eger rätt att utgifva egna banksedlar, skall i de mål,

för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lyda under Rådstufvurätten

i den stad, der bolagets hufvudkontor är beläget, eller, der staden lyder

under landsrätt, under Rådstufvurätten i den stad, der Konungens Befallningshafvande

i länet har sitt säte.

Ö

5 §.

När bankbolag med sedelutgifningsrätt upplöses utan konkurs, vill,

uppå anmälan härom, Konungen genom allmän kungörelse förelägga en

hvar, som innehar af bolaget utgifven sedel, att inom två år från kungörelsens

dag, vid förlust af all betalningsrätt, förete sedeln till infriande i

banken; skolande kungörelsen minst fyra gånger under hvartdera året

uppläsas i rikets kyrkor och införas i allmänna tidningarne.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887; dock att för bankbolag,

hvars rätt att utgifva egna banksedlar grundas på tillåtelse, meddelad

före nämnda dag, fortfarande skall gälla hvad hittills varit stadgadt.

Öfriga fem förslag finnas här nedan i detta utlåtande intagna.

Sedan berörda^ Kongl. propositioner af Kamrarne hänvisats till Lagutskottet,

som jemväl fått från Första Kammaren mottaga ett i anledning

af dem inom samma Kammare afgifvet yttrande, har Lag-Utskottet, jemlikt

47 § Regeringsformen, för handläggning af ifrågavarande Kongl. propositioner

begärt sammanträde med Banko-Utskottet; hvadan sålunda Sammansatt

Utskott har att i anledning af samma propositioner afgifva

yttrande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

5

Till Sammansatta Utskottet hafva jemväl öfverlemnats en af Herr

L. 0. Smith inom Första Kammaren väckt, till Banko-Utskottet hänvisad motion,

Nio 31, angående upphörande af enskilda bankers rätt att utgifva egna

banksedlar samt en af Herr J. Pettersson i Ålfvesta inom Andra Kammaren

väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion, N:o 53, om skrifvelse

till Kongl. Maj:t med anhållan att oktroj ej må lemnas enskild sedelutgifvande

bank.

Då i Högsta Domstolens ofvan oinförmälda protokoll hänvisas till Högsta

Domstolens den 9 Februari 1881 afgifna utlåtande angående det af dertill

utsedde komiterade den 7 Oktober 1880 utarbetade förslag till förordning

angående enskild sedelutgifvande banks, aktiebanks och sparbanks konkurs,

har Utskottet låtit aftrycka detta såsom bilaga till Utskottets utlåtande.

Utskottet har derjemte erhållit del af en af de enskilda bankernas syndikat

den 6 sistlidne April till Kongl. Maj:t ingifven skrift i ämnet.

Sedan Utskottet numera fullbordat granskningen af de Kongl. propositionerna

jemte omförmälda motioner, får Utskottet härmed öfver desamma

till Riksdagen afgifva utlåtande.

O o

Hvad först angår den formella anordningen af ämnena för den tilltänkta

lagstiftningen, så hade bankkomitén icke allenast i det första och

hufvudsakliga förslaget inom den af bankkomitén med Ditt A. betecknade

gruppen sammanfört aktiebanker och sedelutgifvande bankbolag,

utan ock i samma förslag jemväl upptagit samtliga föreskrifter, hvilka

ansetts böra i allmän författning stadgas vare sig om bankaktiebolag eller

sedelutgifvande bankbolag. Kongl. Maj:ts förslag afvika deremot, hvad

angår nämnda anordning, i tvenne hänseenden från bankkomiténs förslag.

I Kongl. Majrts förslag har sålunda först och främst lagstiftningen angående

bankaktiebolag helt och hållet skilts från lagstiftningen angående

sedelutgifvande banker, i det att bestämmelserna angående dessa olika

slag af bankinrättningar inrymts i olika, i förhållande till hvarandra

fullt sjelfständiga författningar. Till stöd för denna anordning och emot

bankkomiténs förslag att i en och samma författning sammanföra både

aktiebanker och sedelutgifvande banker anför Herr Statsministern och

Chefen för Finansdepartementet, att en dylik sammanföring visserligen må

erkännas ganska naturlig, då man, såsom bankkomitén föreslår, vill för

delegarne i båda dessa slag af banker fastställa en viss solidarisk ansvarighet

för bankens förbindelser utöfver det tecknade aktiekapitalet, men

vore deremot ingalunda på sin plats då, såsom i Kongl. Maj:ts förslag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

skett, bankbolagen utan sedelutgifningsrätt tillåtits bibehålla sin karakter

/ o o o

att vara aktiebolag.

Då Utskottet å ena sidan icke kan annat än instämma i Herr Statsministerns

åsigt, att det icke tinnes någon anledning till att ålägga delegare

i bankaktiebolag större ansvarighet än den, som den allmänna

lagen angående aktiebolag i allmänhet bestämmer för delegare i sådana

bolag, men Utskottet å andra sidan anser, att delegare i sedelutgifvande

bank böra iklädas ansvarighet för bankens förbindelser utöfver det tecknade

aktiekapitalet, finner jemväl Utskottet deraf följa, att man icke bör

i en författning sammanföra dessa båda till deras rättsliga karakter väsentligen

skilda slag af banker, utan lagstifta för hvartdera slaget särskildt.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle likväl äfven i ett annat afseende

afvikelse komma att ske från hvad bankkomitén i afseende å den

formella anordningen af förevarande lagstiftning föreslagit. Kongl. Majd

har nemligen ytterligare sönderdelat hvar och eu af omförmälda lagstiftningar

i syfte att skilja de bestämmelser, som ansetts vara af civillags

natur, från öfriga stadgande!!. I fråga om bankaktiebolagen skulle sålunda

i främsta rummet lända till efterrättelse förordningen angående

aktiebolag den 6 Oktober 1848, hvilken är civillag. Utöfver hvad denna

författning innehåller, skulle, enligt ingressen till förslaget till »Förordning

angående ''bankaktiebolag'')''), sistnämnda förordning gälla. Beträffande bankbolag

med sedelutgifningsrätt äro de stadgande!!, som ansetts böra stiftas

i form af civillag, inrymda i förslaget till y>Lag med vissa bestämmelser

angående bankbolag med sedelutgifningsrätt», under det att öfriga stadganden

angående dessa banker finnas sammanförda i förslaget till »Förordning

angående enskilda banker med rätt afl utgifva egna banksedlar.

Under behandlingen af frågan om förändrad lagstiftning angående

enskilda bankinrättningar har visserligen några gånger ifrågasatts att vidtaga

eu sådan fördelning af ämnet för denna lagstiftning, som Kongl.

Maj:t nu föreslagit. Ännu oftare har deremot motsatt åsigt gjort sig gällande.

Sålunda voro i de förslag, som af Rikets Ständer vid 1862—1863

årens riksdag antogos, bestämmelserna af civillags natur och öfriga stadganden

förenade i eu och samma författning. Äfven den senaste bankkomitén

hade, såsom redan blifvit anfördt, ansett eu sådan anordning vara

att föredraga. Och vid behandlingen af de vid propositionen N:o 28 fogade

lagförslagen inom Högsta Domstolen har en i samma rigtning gående

åsigt omfattats af pluraliteten bland Högsta Domstolens ledamöter. De

skäl, som dervid anfördes mot eu sådan sönderdelning, som ligger till grund

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

7

för Kongl. Maj:ts förslag, gifva enligt Utskottets förmenande otvifvelaktigt

vid handen, att en sådan anordning, utan att medföra några egentliga fördelar,

deremot är egnad att vålla stora olägenheter. Utskottet anser sig

derför böra föreslå, att de i förslaget till Lag med vissa bestämmelser angående

bankbolag med sedelutgifningsrätt och de i förslaget till Förordning

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar gifna stadganden

sammanföras i en författning, samt att uti författningen angående

bankaktiebolag varda införda de bestämmelser i 1848 års förordning angående

aktiebolag, som, utom hvad Kongl. Maj:ts förslag till förordning

angående dessa banker innehåller, må på dem anses tillämpliga.

Med hänsyn till bankaktiebolagen är en sådan förändring, som Utskottet

föreslagit, äfven ur en annan synpunkt särdeles önskvärd. Lagstiftningen

angående de sedelutgifvande bankerna är sedan länge i sin

helhet sammanförd uti sjelfständiga författningar, skilda från den öfriga

lagstiftningen om solidariska bolag. Beträffande nämnda banker gäller

frågan sålunda blott, huruvida bestämmelserna skola förenas i en enda

författning eller fördelas uti tvenne. Annorlunda äro deremot förhållandena

i afseende å bankaktiebolagen. Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle

en del af den allmänna aktielagens bestämmelser komma att fortfarande

gälla angående dessa banker. Om åter Utskottets förslag antages, skulle

lagstiftningen angående bankaktiebolag blifva frigjord ifrån den allmänna

lagstiftningen om aktiebolag, och således äfven med hänsyn till lagstiftningen

angående omförmälda banker vinnas samma fördelaktiga anordning,

som redan är genomförd i afseende å lagstiftningen angående sedelutgifvande

bankbolag. För att fullständigt vinna berörda syfte hafva i Utskottets

förslag jemväl införts de bestämmelser, som innehållas i Förordningen

den 30 Maj 1879 angående tillägg till förordningen om aktiebolag.

För de tillägg och ändringar, som af denna förändrade anordning blifva

en följd, samt för de öfriga ändringar, som Utskottet, jemte några

redaktionsändringar, hvilka icke torde behöfva någon särskild motivering,

ansett sig böra föreslå, går Utskottet nu att redogöra, dervid behandlande

de särskilda förslagen hvar för sig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

l:o.

Förslag till förordning angående bankaktiebolag.

Till följd deraf att i Utskottets förslag intagits vissa bestämmelser

ur 1848 och 1879 års förordningar angående aktiebolag, hafva, utom de

tillägg till vissa paragrafer, för hvilka här nedan närmare redogöres, följande

nya paragrafer tillkommit nemligen 14, 28, 30, Bo, 39, 40 och 42 §§,

hvarjemte, i anledning deraf, de efter dessa följande paragrafernas nummerordning

förändrats. Af samma anledning har på alla de ställen, der

denna författning omnämnes, ordet »förordning)) utbytts mot ordet »lag»

eller »författning».

1 §•

I rubriken till I Kap. har gjorts ett tillägg, som betingas deraf,

att i samma kapitel införts en ny paragraf (14 §), som handlar om ansvarigheten

för delegare i bankaktiebolag. Första delen af 1 § har derjemte

undergått en ändring i syfte att angifva hvad som förstås med aktiebolag

i enlighet med hvad 1 § 1 punkten i 1848 års förordning angående

aktiebolag innehåller.

4 §.

Enligt denna paragraf skulle bankaktiebolags grundfond utgöra minst

tre hundra tusen kronor. Detta stadgande anser Utskottet i tvenne hänseenden

vara mindre lämpligt. Såvidt det är fråga om sådana större bankaktiebolag,

hvilka drifva bankrörelse i egentlig bemärkelse och som hafva

till uppgift att tjena den större rörelsens och omsättningens behof,

anser Utskottet det föreslagna minimet vara alldeles för lågt. I det förslag

till lag angående enskilda banker utan rätt att utgifva egna banksedlar,

som Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag antogo, och

hvilket förslag hade till föremål bankaktiebolag med begränsad ansvarighet

för delegarne, var äfven grundfondens minsta belopp bestämdt till en

million kronor. Då, enligt förslaget till förordning angående enskilda

banker med sedelutgifningsrätt, sådan banks grundfond bestämts till minst

en million kronor, oaktadt delegarne i sådan bank utöfver sina respektive

andelar af bankens grundfond ansvara för bankens förbindelser med dubbla

beloppet af sagda andelar, torde det ock enligt Utskottets förmenande

blifva svårt att anföra något giltigt skäl, hvarför icke grundfondens be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

9

lopp bör bestämmas till minst en million kronor jemväl för ofvanberörda

större bankaktiebolag, hvilkas delegare ansvara för bankens förbindelser

endast i den begränsade mån som lagen utstakar, men hvilkas rörelse,

om man frånser sedelutgifningen, så väl till beskaffenhet som omfattning,

är fullt jemförlig med berörda sedelutgifvande bankers rörelse.

Beträffande åter s. k. folkbanker och andra smärre med dessa jemförliga

låneinrättningar med begränsad ansvarighet för bolagsmännen,

hvilka inrättningar hafva till uteslutande ändamål att såsom kreditförmedlande

anstalter inom viss ort tillgodose den mindre rörelsens och omsättningens

behof, torde det enligt Utskottets mening få anses såsom af erfarenheten

i vårt land till fullo bestyrkt, att delegarne i dylika bankinrättningar

endast undantagsvis äro i tillfälle att sammanskjuta en grundfond

af minst trehundra tusen kronor. Af de sju aktiefolkbanker, som för

närvarande finnas, hafva endast tre en grundfond, som uppgår till eller

öfverstiger trehundra tusen kronor. I de öfriga fyra uppgå grundfonderna

blott till 120,200, 100,220, 100,000 och 54,230 resp. Och den nuvarande

största aktiefolkbanken — Stockholms folkbank — erhöll tillstånd

att börja sin rörelse med ett inbetaldt kapital af 50,000 kronor. Det af

Kongl. Maj:t föreslagna minimet för grundfondens belopp skulle sålunda

i kanske flertalet fall omöjliggöra bildandet af sådana för den mindre

omsättningen afsedda kreditinrättningar i form af aktiebolag.

Utskottet hyser för sin del stora betänkligheter mot att på detta sätt

förhindra uppkomsten af smärre bankaktiebolag af ofvan omförmälda art.

Det torde nemligen få anses såsom ganska säkert att, om ock på vissa

orter och under vissa förhållanden sådana smärre bankanstalter utan svårighet

kunna bildas i form af solidariska bolag, det likväl kanske lika

ofta skulle blifva händelsen, att fruktan för den solidariska ansvarighetens

eventuella följder komme att afskräcka dem, som hafva någon förmögenhet

att äfventyra, från att ingå i dylika företag, och att sålunda

omöjligheten att bilda sådana företag med begränsad ansvarighet flerstädes

skulle verka såsom ett förbud mot bildandet af smärre kreditanstalter.

1 likhet med hvad bankkomitén i sitt betänkande sid. 289, 290

framhållit anser Utskottet emellertid det vara mindre rådligt att försvåra

uppkomsten af dylika bankinrättningar. Jemte de skäl, som redan under

nuvarande förhållanden kunna anföras mot lagstiftningsåtgärder, som skulle

kunna verka i denna rigtning, anser sig Utskottet särskildt höra påpeka,

att, derest, såsom ofta framhållits, den ifrågasatta inskränkningen af de

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt skulle leda till indragning af be
Bill.

till Riksd. Frot. 1886. 6 Sami. 2 Afd. 1 Käft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

rörda bankers på mindre betydande orter belägna afdelningskontor, folkbanker

och andra smärre lånekassor i många fall blefve de enda slag af

kreditförmedlande anstalter, som skulle kunna träda i de sålunda indragna

afdelningskontorens ställe. På grund deraf anser Utskottet, att den blifvande

lagstiftningen bör lägga så få hinder som möjligt i vägen för uppkomsten

af sådana smärre bankaktiebolag. Minimum för sådant bankaktiebolags

grundfond torde det derför enligt Utskottets åsigt ej vara redligt

att sätta högre än till två hundra tusen kronor.

Beträffande den formella affattningen af en på nu angifna grunder

byggd lagstiftning angående bankaktiebolag har under ärendets förberedande

behandling ifrågasatts, att ofvanberörda mindre kreditinrättningar

borde hänföras under den allmänna aktiebolagslagen, i hvilken händelse

sålunda föreliggande författning endast skulle gälla angående de större

bankaktiebolagen. En sådan anordning finner Utskottet likväl icke vara

ändamålsenlig, enär den skulle innebära ett omintetgörande af det önskningsmål,

som Utskottet ofvan framhållit, nemligen att helt och hållet

frigöra lagstiftningen angående bankaktiebolag från lagstiftningen angående

aktiebolag i allmänhet. Det torde ej heller kunna påvisas något

giltigt skäl, hvarför omförinälda anordning skulle vara nödvändig. Visserligen

har till stöd för berörda förfarande anförts, att det vore särdeles

olämpligt att för de största bankaktiebolagen med lika vidtomfattande

rörelse, som de största bland de sedelutgifvande bankerna, föreskrifva

samma bestämmelser som för dessa små folkbanker och små lånekassor.

Men enligt Utskottets förmenande kan denna olägenhet mycket väl undvikas,

utan att det blifver nödvändigt att göra dessa olika slag af bankaktiebolag

till föremål för särskilda lagstiftningar. Den blifvande lagstiftningen

angående bankaktiebolag har med rätta aldrig afsetts att innefatta

andra än de allmänna bestämmelserna för dessa bolags organisation

och rörelse, under det att de speciella föreskrifterna skulle erhålla sin

plats i de särskilda bankernas bolagsordningar. Förutnämnda allmänna

bestämmelser åter hafva i alla de förslag, som blifvit framställa, icke

varit och kunna, enligt Utskottets mening, icke heller lämpligen vara af

annan art än att de äro fullt tillämpliga på alla slag af bankaktiebolag.

Om sålunda Konungen vid pröfningen af hvarje särskildt bankaktiebolags

ordning tillser, att denna kommer att innehålla de bestämmelser, som af

bolagets tillämnade verksamhet kräfvas, skulle de befarade olägenheterna af

en gemensam författning för alla bankaktiebolag till fullo förekommas.

Utskottet har derför underkastat förevarande paragraf en omarbet
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

11

ning i antydda rigtning sålunda, att bankaktiebolags grundfond i regeln

skall utgöra minst eu million kronor, men att, der de närmare bestämmelser

angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren derför, som bolagsordningen

innehåller, uppenbarligen gifva vid handen att bolaget har till

ändamål, icke att drifva bankrörelse i större omfattning, utan blott att i

likhet med så kallade folkbanker, sparkassor och andra sådana penningeinrättningar

tillgodose den mindre omsättningens behof å en viss ort,

grundfonden må med Konungens särskilda tillåtelse bestämmas till lägre

belopp, ehuru icke understigande två hundra tusen kronor.

6 §.

Enligt denna paragraf, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts förslag, skall,

innan bankaktiebolag öppnar sin rörelse, inför Konungens befallningshafvande

styrkas, att förbindelse blifvit afgifven, att hvad som å aktierna

återstår oguldet skall inbetalas på de tider, som äro bestämda i 9 §. I

förslaget till förordning angående sedelutgifvande banker § 11 är deremot

föreskrifvet, att, innan bolagets rörelse öppnas, säkerhet skall vara

stäld för fullgörande af återstående inbetalningar. Enligt Utskottets mening

böra dock jemväl delegare i bankaktiebolag vara pligtige att ställa

sådan säkerhet. I dylikt bolag, der till följd af delegarnes begränsade

ansvarighet grundfonden är den enda grundvalen för bolagets verksamhet,

är det i fordringsegarnes intresse högeligen önskvärdt, att fullt säkra garantier

finnas för att denna grundfond också verkligen varder till fullo

inbetald. Fordras åter blott, att förbindelse afgifves för fullgörande af

återstående inbetalningar, kan det lätt hända, att personer, som aldrig

förmå fullgöra dessa inbetalningar, teckna sig såsom delegare i bankaktiebolag.

Ej blott i fordringsegarnes, utan äfven i bolagens eget intresse,

torde det vara önskvärdt, att sådana personer förhindras från att

blifva delegare i bankaktiebolag. På grund af dessa skäl har Utskottet

i denna paragraf utbytt orden »förbindelse afgifven» mot »säkerhet stäld».

I följd af denna förändring torde det blifva öfverflödigt att i denna

författning införa hvad i 1848 års förordning angående aktiebolag, 6 §

sista punkten, stadgas derom, att, i den händelse bolag råkar i konkurs

inom ett år från det delegare enligt samma paragrafs andra punkt blifvit

utesluten, sålunda utesluten delegare, så vidt borgenärers rätt angår, icke

genom uteslutandet blifver befriad från skyldigheten att inbetala hvad å

de aktier, han tecknat, återstår oguldet. Enligt förevarande paragraf,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

sådan den lyder i Utskottets förslag, får nemligen bankaktiebolag ej börja

sin rörelse, förr än inför Konungens Befallningshafvande blifvit styrkt, att

säkerhet för återstående inbetalningar blifvit stäld. Då sålunda Konungens

Befallningshafvande icke blott skall tillse, att sådan säkerhet blifvit stäld

utan jemväl eger pröfva säkerhetens beskaffenhet, torde genom detta

stadgande borgenärernas rätt vara fullt tryggad.

8 §•

I första stycket har ordet »antalet» utbytts mot »de» för att tydligt

uttrycka, att der omförmälda anteckning i registerboken äfven skall innehålla

uppgift om numren på de aktier, en hvar delegare i bolaget innehar.

9 §.

Om sista punkten i första stycket af 9 § bibehölles, torde det, med

anledning af den ändring, som 6 § andra stycket undergått, och i öfverensstämmelse

med den lydelse, som 14 § i förslaget till lag angående

bankbolag med sedelutgifningsrätt eger, blifva nödvändigt att ändra orden

»förbindelse afgifvas» till »säkerhet ställas». Enär emellertid 6 § i den

affattning, den erhållit i Utskottets förslag, föreskrifver, att, innan bankbolag

öppnar sin rörelse, skall inför Konungens Befallningshafvande styrkas,

att säkerhet blifvit stäld derför, att återstående inbetalningar varda fullgjorda

inom de tider, som 9 § föreskrifver, och det enligt Utskottets

mening icke finnes någon anledning att derutöfver fordra, att denna säkerhet

ställes redan vid första inbetalningen å aktierna, hvilken kan ega

rum långt innan banken öppnar sin rörelse, har Utskottet låtit omförmälda

punkt såsom obehöflig helt och hållet utgå.

12 §.

För att förekomma den missuppfattningen, att denna paragraf afsåge

att ovilkorligen förbjuda bankbolag att öka sin grundfond utöfver dubbla

beloppet af hvad densamma ursprungligen minst utgjort och för att tydligare

framhålla, att med detta stadgande endast åsyftas att förekomma

de missbruk, hvartill bankaktiebolag medgifven rättighet att fritt och

utan inskränkningar efter godtycke öka grundfonden skulle kunna gifva

anledning, har Utskottet underkastat paragrafen sådan omredaktion, att

det klart framgår, att densamma icke lägger hinder i vägen för Ko
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 18

nungen att, efter förnyad pröfning af bolagets ordning, medgifva sådan

ändring af denna, att en tillökning af grundfonden utöfver dubbla beloppet

af denna fonds ursprungliga minimibelopp blifver möjlig.

13 §.

Föreskriften i denna paragraf, att bankaktiebolag skall vara skyldigt

att af sin behållna årliga vinst afsätta minst tjugu procent till reservfonden,

anser Utskottet ej allenast innebära en hårdhet gentemot bankaktiebolags

delegare, hvilkas vinstutdelningar derigenom skulle komma

att allt för mycket förminskas, utan äfven kunna leda till, att bolagen

inlåta sig på äfventyrliga affärer för att på denna väg söka, trots den

höga afsättningen till reservfonden, hålla vinstutdelningen uppe vid en

hög siffra. Herr Statsministern och Chefen för Finansdepartementet bär

visserligen till stöd för Kongl. Maj:ts förslag anfört, att det med skäl

kan fordras, att vid bankaktiebolag, der delegarne ej hafva någon ansvarsfrihet

utöfver grundfonden, fordringsegarnes rätt tryggas genom

skärpta föreskrifter om afsättning af vinstmedel till reservfonden. Enligt

Utskottets mening torde dock omförmälda rätt kunna och böra i främsta

rummet betryggas på ett ändamålsenligare sätt, nemligen genom att tillse

att grundfonden redan från början afpassas efter den blifvande utsträckningen

af bolagets rörelse. Utskottet har ock såsom redan omnämnts

föreslagit en i denna rigtning* gående förändring af 4 §. På grund af

hvad här anförts, anser sig Utskottet böra föreslå* att bankaktiebolag i

likhet med sedelutgifvande bankbolag icke må vara pligtigt att af den

årliga vinsten afsätta mera än tio procent till reservfonden. Dessa afsättningar

böra deremot hvad angår bankaktiebolag jemväl enligt Utskottets

förslag fortgå, till dess reservfonden uppgår till minst femtio

procent af grundfonden.

14 §.

Denna paragraf, som bestämmer delegarnes i bankaktiebolag ansvarighet,

är, förutom några mindre redaktionsförändringar, lika lydande

med 10 § i 1848 års förordning angående aktiebolag.

16 § (15 §).

Ordet »behöflig» i första punkten af förevarande paragraf anser Utskottet

böra utbytas mot »afsedd» för att förekomma en sådan tolkning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

af denna del af paragrafen, att bankaktiebolag skulle vara förhindradt

att förvärfva en fastighet, som på grund af sitt läge eller andra omständigheter

vore synnerligen lämplig för bankens inrymmande, men som

vore af den storlek, att den icke i sin helhet vore för detta ändamål

behöflig.

Vid jemförelse med hvad Herr Statsministern och föredragande departementschefen

till stöd för bestämmelsen i senare stycket af förevarande

paragraf anfört framgår, att paragrafen i denna del icke, såsom ordalydelsen

skulle kunna synas angifva, afser att bereda bankaktiebolag

möjlighet att med Konungens särskilda tillåtelse direkt förvärfva egna

aktier, utan blott att mottaga sådana såsom säkerhet för försträckning.

Då emellertid äfven tillåtelse af sistnämnda art kan leda till, att aktiebolag

tvingas att förvärfva egna aktiebref, och då sådant förvärf är liktydigt

med en motsvarande minskning af grundfonden och sålunda genom

berörda tillåtelse i sjelfva verket förbudet i 11 § mot grundfondens

minskning skulle mista en del af sin betydelse, anser Utskottet, att bankaktiebolag

bör ovilkorligen förbjudas att emottaga egna aktier såsom säkerhet

för försträckning; och har Utskottet på den grund föreslagit, att

slutorden i paragrafen »der ej Konungen dertill gifver särskildt loft)

böra utgå.

18 § (17 §).

Denna paragraf har omskrifvits i syfte att tydligare skilja mellan å

ena sidan s. k. depositionsbevis, hvilka äro fordringsbevis i egentlig mening,

som genom transport kunna på annan person öfverlåtas, och å andra

sidan de bevis, som vanligen i form af qvitten utfärdas öfver på uppoch

afskrifningsräkning (löpande räkning, folioräkning) eller kassakreditiv

gjorda insättningar resp. inbetalningar, hvilka senare bevis icke äro sjelfständiga

fordringsbevis, hvarför genom deras transporterande någon öfverlåtelse

af fordran icke eger rum. Depositionsbevisen afhandlas i paragrafens

första stycke, under det att andra stycket gäller de senare slagen af

bevis. Med hänsyn till detta senare slag har Utskottet ansett lämpligt att

icke sammanföra bevis öfver insättningar på upp- och afskrifningsräkning

och dylika räkningar med bevis öfver inbetalningar på kassakreditiv under

en och samma benämning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

20 § (19 §).

Första stycket af denna paragraf har omredigerats i syfte, att i likhet

med hvad förordningen angående aktiebolag 8 § innehåller, utmärka, att

ledamöterna i bolagets styrelse till bolaget intaga samma ställning som

syssloman till hufvudman. Sålunda komma paragrafens ordalag att gifva

vid handen, att bestämmelserna i allmän lag angående syssloman äro på

ledamöter i bankaktiebolags styrelse tillämpliga.

21 § (20 §).

Det andra stycket i 21 §, som af Utskottet tillagts till Kongl. Maj:ts

förslag, innehåller samma bestämmelse, som i ofvan omförmälda förordning

den BO Maj 1879 meddelas angående aktiebolag i allmänhet. Då

för den anmälan af val till styrelse eller styrelseledamot hos rätten eller

domhafvanden, som der föreskrifves, en tid af trettio dagar är bestämd,

har Utskottet ansett rigtigt, att den anmälan af samma val, som enligt

paragrafens första stycke skall ske hos Konungens befallningshafvande,

jemväl bör ske inom samma tid, och för den skull gjort ett tillägg derom

till sistnämnda del af paragrafen. Åt det tillägg till Kongl. Maj:ts

förslag, som tredje stycket innehåller, och hvilket äfven är hemtadt ur

omförmälda 1879 års förordning, men som i denna förordning endast

gäller anmälan hos rätten eller domhafvanden, har Utskottet funnit sig

böra gifva sådan formulering, att det äfventyr, som der stadgas, jemväl

gäller försummelse af sådan anmälan, som paragrafens första stycke föreskrifver.

23 §.

År lika lydande med 8 § andra punkten i 1848 års förordning.

26 § (24 §) o. 28 § (26 §).

Då 28 § innehåller bestämmelse om huru ansvarsfrihet för styrelsens

medlemmar skall beviljas, torde det vara på sin plats att i denna paragraf

uttryckligen stadgas, hvad som i Kongl. Maj:ts förslag indirekt framgår

ur 26 § (24 §) jemförd med 28 § (26 §) eller att sådan ansvarsfrihet

endast må meddelas af ordinarie bolagsstämma, hvarför Utskottet i 28 §

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

framför ordet »bolagsstämma» tillagt ordet »ordinarie». Med en sådan

ändring af 28 § blifver det öfverflödigt att i 26 § framhålla, att ansvarsfrihet

endast må beviljas af ordinarie bolagsstämma, och har Utskottet

derför låtit detta ur 26 § utgå samt i dess ställe infört en hänvisning

till 28 §.

29 § (27 §).

Utskottet har dels till denna paragraf gjort ett tillägg, genom hvilket

styrelsens ledamöter uttryckligen förbjudas att deltaga i val af revisorer,

dels förändrat bestämmelsen, att årligen minst en af revisorerna skall ombyta

så, att sådant ombyte endast behöfver ske hvartannat år. Det förstnämnda

tillägget torde icke behöfva någon motivering. Anledningen till den andra

ändringen har varit, att föreskriften, att årligen minst en af revisorerna

skall ombytas, i de fall då revisorernas antal vore ringa, skulle leda till

allt för täta ombyten och sålunda beröfva bankaktiebolagen förmånen af

att till revisorer erhålla personer med den kännedom om och förtrogenhet

med bolagets förhållanden, som endast genom ett flerårigt fullgörande af

berörda uppdrag kunna vinnas. Ehuru en viss rörlighet bland revisorerna

är önskvärd till förekommande af slentrian och vårdslöshet vid revisionens

verkställande, anser Utskottet likväl, att detta syfte i tillbörlig

grad ernås genom att, såsom Utskottet föreslagit, stadga att åtminstone

hvartannat år en revisor skall ombytas.

30 §,

hvilken af Utskottet tillagts, innehåller samma bestämmelse, som återfinnes

uti 1848 års förordning angående aktiebolag, 9 §, sista punkten.

35 §

motsvarar 11 § i nyss omförmälda förordning.

39 §.

Äfven denna paragraf har Utskottet tillagt. Dess innehåll återfinnes

uti nyssberörda förordning, 1 §, sista punkten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

40 §

IT

är jemväl hemtad ur förordningen angående aktiebolag 12 §,

första punkten.

41 §.

I denna paragraf har tillagts ett nytt mom. Litt. b. som innehåller

samma föreskrift som förordningen angående aktiebolag 6 §,

första punkten, likväl med den förändring, som af bär ofvan omförmälda

ändring af 6 § i föreliggande förslag betingas.

42 §

innehåller samma bestämmelser som förordningen angående aktiebolag

13 §, för den händelse bankaktiebolag träder i verksamhet, utan

att hafva erhållit den stadfästelse, som 1 § föreskrifter.

Som 14 § i förordningen angående aktiebolag redan nu innehåller

den upplysning, att om bankbolag med sedelutgifning särskilda

stadgande!! finnas, har Utskottet ansett § 37 i Kong!. Maj:ts förslagböra

utgå.

På grund af den ofvan omförmälda ändrade anordning af lagstiftningen

angående bankaktiebolag, som Utskottet föreslagit och

hvarigenom i ofvan behandlade författning införts samtliga allmänna

stadganden, som ansetts böra för bankaktiebolag blifva gällande, kommer

denna författning att erhålla civillags natur, hvadan rubriken

ändrats till

»Lag angående bankaktiebolag»

samt äfven de af detta förhållande betingade förändringar i förslagets

ingress vidtagits.

På grund af hvad ofvan anförts och med åberopande i öfrigt af

hvad bilagorna till Kongl. Maj:ts propositioner N:o 27 och N:o 28 innehålla,

får Utskottet hemställa,

l:o

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förslag till förordning angående bankaktieBih,

till Rilesd. Prof. 1880. 6 Sand. 2 Afd. 1 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

bolag icke kan bifallas i oförändradt skick, för sin

del antaga följande

Lag

angående bankaktiebolag.

Kong! Maj:ts förslag.

Förordning angående bankaktiebolag.

Utöfver de för aktiebolag i allmänhet

gifna bestämmelser varder

för bankaktiebolag stadgadt som

följer:

Utskottets förslag.

Lag angående bankaktiebolag.

Härigenom varder angående aktiebolag

med rätt att drifva bankrörelse

förordnadt som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande. Om bankaktiebolags bildande,

så och: om bolagsmännens begränsade

(limiterade) ansvarighet.

§ 1.

De, som vilja ingå aktiebolag i

ändamål att drifva bankrörelse, på

sätt i denna förordning sägs, skola

begära Konungens stadfästelse af

b.olagets ordning och dervid styrka,

att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst

skall uppgå, blifvit tecknadt, samt

att bolagsmännens antal ej understiger

det, som för bankaktiebolags

1 §■

De, som vilja ingå aktiebolag i

ändamål att drifva bankrörelse och

åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande

af de rättigheter, som 14 §

omförmäla och denna lag eljest medgifver,

skola begära Konungens

stadfästelse af bolagets ordning

och dervid styrka, att det belopp,

hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst skall uppgå,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

bildande i denna förordning är

föreskrifvet.

Konungen pröfvar bolagsordningens

öfverensstämmelse med denna

förordning samt lag och författningar

i öfrigt, så ock om och i hvad

mån derutöfver, med hänsyn till

vidden och beskaffenheten af bolagets

rörelse, särskilda bestämmelser

må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar

Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande under en tid af

högst tjugu år och derutöfver intill

slutet af då löpande kalenderår.

§ 2.

Utskottets förslag.

blifvit tecknadt, samt att bolagsmännens

antal ej understiger det,

som för bankaktiebolags bildande

i denna lag är föreskrifvet.

Konungen pröfvar bolagsordningens

öfverensstämmelse med denna

lag samt lag och författningar i

öfrigt, så ock om och i hvad mån

derutöfver, med hänsyn till vidden

och beskaffenheten af bolagets

rörelse, särskilda bestämmelser må

erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar

Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande under en tid af

högst tjugu år och derutöfver intill

slutet af då löpande kalenderår.

2 §•

I bolagsordningen skall angifvas den benämning, hvarunder bolaget

drifver sin rörelse; och skall benämningen utmärka bolagets

egenskap af aktiebolag.

§ 3- 3 §.

Delegarne i bankaktiebolag skola vara svenske medborgare och

till antalet minst tjugu.

§ 4.

Bankaktiebolags grundfond skall

utgöra minst tre hundra tusen kronor.

4 §■

Bankaktiebolags grundfond skall

utgöra minst en million kronor; dock

att, der de i bolagsordningen meddelade

närmare bestämmelser angående

bolagets rörelsegrenar och vilkoren der
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för uppenbarligen gifva vid handen,

att bolaget icke har till ändamål att

drifva bankrörelse i större omfång,

titan blott att i likhet med så kallade

folkbanker, sparkassor och andra sådana

låneinrättningar tillgodose den

mindre omsättningen å viss ort, grundfonden

må, om Konungen gifver dertill

lof, bestämmas till lägre belopp,

dock ej understigande två hundra tusen

kronor.

§ 5. 5 §.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå skola

företes hos den rätt, under hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt

innehållet af dessa handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets

bekostnad i allmänna tidningarna införa kungörelse om bolaget.

§ 6.

Förr än bankaktiebolag öppnar

sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att hvad i § 5 är föreskrifvet i

afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide

minst tjugu procent af grundfonden

och förbindelse afgifven för inbetalning

af återstoden i enlighet med

hvad i § 9 stadgas, samt

att uppgift å de personer, livilka

utgöra bolagets styrelse, äfvensom

å dem, livilka eg a att underskrifva

bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

6 §•

Förr än bankaktiebolag öppnar

sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att hvad i 5 § är föreskrifvet i

afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å aktierna blifvit inbetaide

minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stöld derför, att återstoden

varder inbetald i enlighet med hvad

i 9 § stadgas, samt

att uppgift å de personer, Indika

utgöra bolagets styrelse, äfvensom

å dem, hvilka ega att underskrifva

bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 7. 7 §.

Har genom öfverlåtelse, arf eller på annat sätt förändring i

eganderätten till aktie skett, vare den njm egaren, efter skriftlig anmälan

hos bolagets styrelse och derest hinder ej möter af bestämmelsen

i 3 §, berättigad att i bolaget inträda; skolande anteckning härom af

styrelsen göras å aktiebrefvet.

§ 8.

I banken skall finnas en särskild

bok, i hvilken samtlige bolagsmän

skola inregistreras och anteckning

göras om antalet aktier

en hvar innehar.

I registerboken skola alla förändringar

i eganderätten till aktier

genast antecknas. Ej må någon

uppbära vinstutdelning å aktie, för

hvilken han ej är i registerboken

införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar

stånde fritt att, å de tider banken

hålles för allmänheten öppen, af

registerboken taga kännedom äfvensom

att, mot afgift, erhålla till

rigtigheten af vederbörande tjensteman

bestyrkt utdrag derur.

§ 9.

Af grundfonden skola inbetalas

minst tjugu procent, innan bankaktiebolag

öppnar sin rörelse, ytterligare

minst tjugu procent inom tre

8 §-

I banken skall finnas en särskild

bok, i hvilken samtlige bolagsmän

skola inregistreras och anteckning

göras om de aktier en

hvar innehar.

I registerboken skola alla förändringar

i eganderätten till aktier

genast antecknas. Ej må någon

uppbära vinstutdelning å aktie, för

hvilken han ej är i registerboken

införd såsom egare.

En hvar som sådant önskar

stånde fritt att, å de tider banken

hålles för allmänheten öppen, af

registerboken taga kännedom äfvensom

att, mot afgift, erhålla till

rigtigheten af vederbörande tjensteman

bestyrkt utdrag derur.

9 §•

Af grundfonden skola inbetalas

minst tjugu procent, innan bankaktiebolag

öppnar sin rörelse, ytterligare

minst tjugu procent inom tre

opaginerad Kontrollera mot PDF

22''

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

månader och återstoden inom ett år

från öppnandet af bolagets rörelse.

Vid första inbetalningen skall förbindelse

afgifvas för behörigt fullgörande

af återstående inbetalningar.

tiar ej grundfonden blifvit till

hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare

den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

§ 10.

Grundfonden skall i lika aktier

fördelas. Aktiebref skall ställas till

viss person och må ej utfärdas förr,

än grundfonden blifvit till fullo inbetald.

Utskottets förslag.

månader och återstoden inom ett år

från öppnandet af bolagets rörelse.

Har ej grundfonden blifvit till

hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare

den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

10 §.

Grundfonden skall fördelas i aktier

å lika belopp. Aktiebref skall ställas

till viss person och må ej utfärdas

förr, än grundfonden blifvit till

fullo inbetald.

§ 11-

Så länge bankrörelsen fortfar

må ej inbetald grundfond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning

till aktieegarne.

11 §•

Inbetald grundfond må ej, så länge

bankrörelsen fortfar, minskas genom

utdelning eller annan återbetalning

till aktieegarne.

§ 12-

Ej må i bolagsordning medgifvas

bankaktiebolag rätt att öka

sin grundfond utöfver dubbla beloppet

af hvad samma fond enligt

bolagsordningen minst skall utgöra.

12 §•

I bolagsordningen må ej rätt medgifvas

bankaktiebolag att öka sin

grundfond utöfver dubbla beloppet

af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 13-

Af bankaktiebolags behållna årliga

vinst skola minst tjugu procent

afsättas för bildande af en

reservfond. Sedan reservfonden

uppgått till femtio procent af bolagets

grundfond, må vidare afsättning

till reservfonden kunna

upphöra; nedgår den under detta

belopp, skall afsättning dertill ånyo

vidtaga.

Reservfonden må endast användas

till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet

under något år kan hafva uppstått.

Utskottets förslag.

13 §.

Af bankaktiebolags behållna årliga

vinst skola minst tio procent

afsättas för bildande af en reservfond.

Sedan reservfonden uppgått

till femtio procent af bolagets

grundfond, må vidare afsättning

till reservfonden kunna upphöra;

nedgår den under detta belopp,

skall afsättning dertill ånvo vidtaga.

Reservfonden må endast användas

till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet

under något år karl hafva uppstått.

14 §.

Utom i de fall, hvarom i denna

lag särskildt stadgas, skola delegare i

bankaktiebolag, hvars ordning blifvit af

Konungen stadfästad och jemlikt 5 §

hos rätten anmäld, ej vara ansvarige

för bolagets förbindelser med mera, än

en hvar insatt eller åtagit sig insätta,

derest de icke särskildt utfäst sig till

vidare ansvarighet.

II Kap.

Om bankaktiebolags rörelse.

§ 14.

15 §.

Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld och

silfver, in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 15.

Ej må bankaktiebolag ega annan

fastighet än som för bankens inrymmande

är behöflig. För bankaktiebolags

fordran pantsatt eller

utmätt, fast eller lös, egendom, som

å auktion försäljes, dervid bolagets

rätt kan vara beroende, må bolaget

vara oförhindradt att inropa; vare

dock skyldigt att densamma åter

afyttra, så snart det utan förlust

kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva

egna aktiebref, ej heller mottaga

sådana såsom säkerhet för försträckning,

der ej Konungen dertill gifver

särskild! lof.

Utskottets förslag.

16 §.

Ej må bankaktiebolag'' ega annan

fastighet än som för bankens inrymmande

är ctfsedd. För bankaktiebolags

fordran pantsatt eller

utmätt, fäst eller lös, egendom, som

å auktion försäljes, dervid bolagets

rätt kan vara beroende, må bolaget

vara oförhindradt att inropa; vare

dock skyldigt att densamma åter

afyttra, så snart det utan förlust

kan ske.

Bankaktiebolag må ej förvärfva

egna aktiebref, ej heller mottaga

sådana såsom säkerhet för försträckning.

§ 16.

17 §•

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss

man eller order, eller till innehafvaren stälda förbindelser.

§ 17

Af bankaktiebolag utfärdadt insättningsbevis,

med eller utan ränta,

skall ställas till viss man och innehålla,

att öfverlåtelse må ske endast

till viss man.

Qvitto å insatta medel gälle

endast såsom bevis öfver insättningen,

men må icke genom öfverlåtelse

såsom betalningsmedel användas.

18 §.

Varda penningar hos bankaktiebolag

insatta att viss tid der innestå,

mot eller utan ränta, skall bevis, som

bolaget derom utfärdar, ställas till viss

man och innehålla, att öfverlåtelse må

ske endast till viss man,

I öfrigt må af bankaktiebolag

utfärdadt bevis, att medel blifvit der

insatte eller dit inbetaide, icke genom

öfverlåtelse användas som, betalnings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta Banko- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

medel, utan galle det endast såsom be-.

visning smedel i fråga om inbetalningen

eller insättningen.

§ 18.

19 §.

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas tryckta

eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankaktiebolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma

och revision.

§ 19.

Bolagsmännen skola inom sig

utse en styrelse, hvilken eger att,

under det ansvar och den kontroll

af offentlig myndighet, som i allmän

lag eller genom denna förordning

stadgas, banken förvalta

samt att i alla mål för bolaget lagligen

tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara

minst fem.

§ 20.

Uppgift på styrelsens ledamöter

samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bolagets förbindelser, skall,

så ofta förändring deri inträffar,

så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma,

lemnas till Konungens

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 6 Sami.

20 §.

Bolagsmännen skola inom sig

utse syssloman att utgöra bolagets styrelse.

Denna eger att, under det ansvar

och den kontroll af offentlig

myndighet, som i allmän lag och

genom denna författning stadgas, förvalta

banken, äfvensom att i alla

mål lagligen tala och svara för bolaget.

Styrelsens ledamöter skola vara

minst fem.

21 §•

Uppgift på styrelsens ledamöter

samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bolagets förbindelser, skall,

så ofta förändring deri inträffar,

inom trettio dagar derefter, så ock inom

samma tid efter hvarje ordinarie

2 Afd. 1 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong!. Maj:ts förslag.

befallningshafvande och på bolagets

bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Härförutom gälla till efterlefnad

de föreskrifter, som eljest äro gifna

om skyldighet för styrelse för aktiebolag

att anmäla val af styrelse

eller styrelseledamot hos rådstufvurätt

eller domhafvande i den ort,

der styrelsen har sitt säte.

§ 21.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse

denna förordning, den

för bolaget faststälda bolagsordning

samt den af bolaget för styrelsen

utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens

räkenskaper och handlingar

tillgängliga för Konungens befallningshafvande

eller dess ombud, för

den af Konungen förordnade bankinspektören

samt för den särskilda

undersökning,Konungen eller chefen

för finansdepartementet eljest kan

finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads

slut i närvaro af Konungens be
-

Utskottets förslag.

bolagsstämma lemnas till Konungens

befallningshafvande och på

bolagets bekostnad införas i allmänna

tidningarna.

Inom trettio dagar efter hvarje val

till styrelse eller styrelseledamot skall ock

om valets utgång göras skriftlig anmälan

hos rådstufmrätten eller domhafvanden

i den ort, der styrelsen har sitt säte.

Rätten eller domhafvanden anteckne dessa

anmälanden i särskild dagbok och liålle

dem. för allmänheten tillgängliga.

Försummas något af hvad i denna

§ är föreskrifvet, höte en hvar af styrelsens

ledamöter, som till försummelsen

gjort sig skyldig, från och med tio

till och med femtio kronor.

22 §.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse

denna lag, den för bolaget

faststälda bolagsordning samt

den af bolaget för styrelsen utfärdade

instruktion;

att när som helst hålla bankens

räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande

eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören

samt för den särskilda

undersökning, Konungen eller chefen

för finansdepartementet eljest

kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads

slut i närvaro af Konungens be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

fallningshafvande eller dess ombud,

enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta

eu öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift

om räntesatserna för bolagets inoch

utlåning samt diskonto, som

under den tid öfversigten omfattar

varit hos bolaget gällande, och att

derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända denna öfversigt

för dess offentliggörande genom

departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen

för finansdepartementet eller

bankinspektören alla de upplysningar

rörande banken, som af dem

äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut

låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till

finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma

i allmänna tidningarna, samt

att, der chefen för finansdepartementet

eller styrelsen under löpande

räkenskapsår finner anledning

till antagande, att bolaget gjort

sådana förluster, att reservfonden

och tio procent af grundfonden förlorats,

ofördröjligen låta upprätta

bokslut och kalla revisorerna att

granska bokslutet.

Utskottets förslag.

iällningshafvande eller dess ombud,

enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta

en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift

om räntesatserna för bolagets inoch

utlåning samt diskonto, som

under den tid öfversigten omfattar

varit hos bolaget gällande, och att

derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända denna öfversigt

för dess offentliggörande genom

departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen

för finansdepartementet och

bankinspektören alla de upplysningar

rörande banken, som af dem

äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut

låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att efter verkstäld revision till

finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma

i allmänna tidningarna, samt

att, der chefen för finansdepartementet

eller styrelsen under

löpande räkenskapsår finner anledning

till antagande, att bolaget

gjort sådana förluster, att reservfonden

och tio procent af grundfonden

förlorats, ofördröjligen låta

upprätta bokslut och kalla revisorerne

att granska bokslutet.

23 §.

Alla skriftliga afhandlingar, som

styrelsen ingår för bolaget, skola under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 22.

Sker afvikelse från denna förordning

eller från bolagets ordning,

och varder ej den anmärkta afvikelsen

inom en månad rättad, ankomme

på Konungen att förklara

bolaget hafva förverkat rättigheten

att bankrörelse drifva.

tecknas å bolagets vägnar och med utsättande

af dess antagna benämning,

vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter,

som underskrifvit afhandlingen,

skola för fullgörande af bolagets derpå

grundade förbindelse ansvara som för

egen skuld, en för alla och alla för en.

24 §.

Sker afvikelse från denna lag

eller från bolagets ordning, och varder

ej den anmärkta afvikelsen inom

eu månad rättad, ankomme på Konungen

att förklara bolaget hafva

förverkat rättigheten att drifva bankrörelse.

§ 23.

25 §.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig

ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

§ 24.

Afgående styrelseledamot förblifver

bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till

dess, efter i vanlig ordning skeende

revision, ordinarie bolagsstämma beviljat

ansvarsfrihet.

26 §.

Afgående styrelseledamot förblifve

bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till

dess revision i vanlig ordning försiggått

och bolagsstämma beviljat ansvarsfrihet,

på sätt i 28 § sägs.

§ 25. 27 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas minst en gång årligen.

Vid bolagsstämma tillkomme rösträtt endast den, som i registerboken

är antecknad såsom delegare i bolaget.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

29

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 26.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter

må meddelas endast af bolagsstämma

och må ej styrelseledamot

i beslut derom deltaga.

§ 27.

Revision skall årligen förrättas.

Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma och

skall dervid minst en af revisorerne

ombytas. I revisionen skall

jemväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad person,

hvilken derför af bolaget åtnjuter

ersättning efter bestämmande

af Konungens befallningshafvande.

Utskottets förslag.

28 §.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter

må meddelas endast af

ordinarie bolagsstämma. Ej må styrelseledamot

i beslut derom deltaga.

29 §.

Revision skall årligen förrättas.

Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma. Ej

må styrelseledamot i sådant val deltaga.

Åtminstone hvart annat år skall en af

revisorerne ombytas. I revisionen skall

jemväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad person,

hvilken derför af bolaget åtnjuter

ersättning efter bestämmande

af Konungens befallningshafvande.

30 §.

Öfverträda styrelseledamöter eller

andra bolagsmän denna lag eller bolagets

ordning, vare de skyldige att ersätta

all genom sådan öfverträdelse uppkommen

skada, en för alla och alla

för en.

IV Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

§ 28. 31 §.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort

sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatta Banko- och Lacj-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

lorats, skall styrelsen, senast den olag revisionsberättelsen aflemnas,

sammankalla bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen

kan ske, och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen

underrätta bolagsmännen genom särskilda bref, som med posten afsändas.

I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort

sådan förlust, som bär är sagd.

Besluter bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman

afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för

att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att

rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut

inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande

att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under utredning

stål dt.

§ 29.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma,

hvarom i § 28 sägs, anmält

sig icke vilja i beslutadt tillskott

deltaga, vare ej dertill pligtig.

De bolagsmän, som tillskottet

verkstält, ega att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla

åter hvad af dem blifvit tillskjutet,

jemte sex procent årlig

ränta, innan annan utdelning får

ske. Upplöses bolaget förr, än sådant

tillskott blifvit till fullo guldet,

skall, sedan bolagets skulder

blifvit betalda, tillskottet, dock utan

beräkning af ränta för tid efter

bankrörelsens upphörande, återgäldas

af bankens tillgångar, så långt

de dertill förslå, innan någon utdelning

å aktierna må ega rum.

32 §.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma,

hvarom i 31 § sägs, anmält

sig icke vilja deltaga i beslutadt

tillskott, vare ej dertill pligtig.

De bolagsmän, som verkstält

tillskottet, ega att af bolagets blifvande

behållna vinstmedel erhålla

åter hvad af dem blifvit tillskjutet,

jemte sex procent årlig ränta, innan

annan utdelning får ske. Upplöses

bolaget förr, än sådant tillskott

blifvit till fullo guldet, skall,

sedan bolagets skulder blifvit betalda,

tillskottet, dock utan beräkning

af ränta för tid efter bankrörelsens

upphörande, återgäldas af

bankens tillgångar, så långt de dertill

förslå, innan någon utdelning å

aktierna må ega rum.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong]. Majrts förslag.

§ SO.

Hav konungen förklarat bankaktiebolag

hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse eller

varder i det fall, hvarom i § 28

förmäles, bankaktiebolag stridt under

utredning, skall, der ej bolaget

afträdt sin egendom till konkurs,

chefen för finansdepartementet

förordna allmänt ombud, som

bär att närvara vid styrelsens sammanträden,

med rätt att yttra sig

till protokollet, samt att utredningen

i öfrigt öfvervaka.

§ 31.

Har, under det bankaktiebolag

fortsätter sin rörelse, utdelning

blifvit beslutad och verkstäld, ändock

att, enligt senast upprättade

bokslut, tillgång dertill icke finnes

utan minskande af bolagets grundfond

eller reservfond, vare, i händelse

af bolagets oförmåga att fullgöra

sina förbindelser, de bolagsmän,

som sådan utdelning uppburit,

skyldige att densamma återbära;

och ansvare derjemte de bolagsmän,

som i beslutet deltagit, eu

för alla och alla för en, för den

brist, som vid återbäringen kan

uppkomma.

Lag samma vare der, efter det

bankaktiebolag blifvit stäldt under

utredning eller beslut fattats om

Utskottets förslag.

33 §.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag

hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse eller

varder i det fall, hvarom i 31 §

förmäles, bankaktiebolag stäldt under

utredning, skall, der ej bolaget

afträdt sin egendom till konkurs,

chefen för finansdepartementet

förordna allmänt ombud, som

har att närvara vid styrelsens sammanträden,

med rätt att yttra sig

till protokollet, samt att i öfrigt

öfvervaka utredningen.

34 §.

Varder, under det bankaktiebolag

fortsätter sin rörelse, utdelning

beslutad och verkstäld, ändå att,

enligt senast upprättade bokslut,

tillgång dertill icke finnes utan minskande

af bolagets grundfond eller

reservfond, vare, i händelse af bolagets

oförmåga att fullgöra sina förbindelser,

de bolagsmän, som uppburit

sådan utdelning, skyldige att

återbära densamma; och ansvare

derjemte de bolagsmän, som deltagit

i beslutet, en för alla och alla

för en, för den brist, som vid återbäringen

kan uppkomma.

Lag samma vare der, efter det

bankaktiebolag blifvit stäldt under

utredning eller beslut fattats om

bolagets upplösning, utdelning till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

bolagets upplösning, utdelning till

bolagsmännen skett och bolaget

sedermera finnes oförmöget att sina

förbindelser fullgöra.

Utskottets förslag.

bolagsmännen skett och bolaget

sedermera finnes oförmöget att fullgöra

sina förbindelser.

35 §.

Då bankaktiebolag upplöses, ege bolaget

rätt att söka årsstämning å borgenärerne.

§ 32. 36 §.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad

oktroj, göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist

sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagå^.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.

V Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 33. 37 §.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag må ej för allmänheten

yppas.

§ 34. 38 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankaktiebolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse

om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

39 §.

Förändring af bankaktiebolags ordning

ege ej giltighet med mindre den

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 35.

Bolagsordning för bankaktiebolag

skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) reservfonden och den del af

årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

c) bankens rörelsegrenar och

vilkoren derför;

d) den ort, der bolagets stj-relse

har sitt säte;

e) antalet af styrelsens ledamöter

och suppleanter för dem

samt tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma

och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

Bill. till Likså. Prof. 1886. 6 Sami.

Utskottets förslag.

varder af Konungen stadfästad; och

vare om anmälan hos rätten af den

förändring och dess kungörande lag,

som i 5 § sägs.

40 §.

Bankaktiebolag vare uti de mål, för

hvillta ej annorlunda genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den

ort, der styrelsen enligt bolagsordningen

har sitt säte.

41 §.

Bolagsordning för bankaktiebolag

skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) det äfventyr, som skall följa å,

bolagsmans uraktlåtenhet att i rätt tid

verkställa inbetalning å eller ställa

nöjaktig säkerhet för hvad af grundfonden

å hans andel sig belöper;

c) reservfonden och den del af

årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

dj bankens rörelsegrenar och

vilkoren derför;

<?) den ort, der bolagets styrelse

har sitt säte;

f) antalet af styrelsens ledamöter

och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

g) tid och ort för ordinarie bolagsstämma

och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

h) rösträtt vid bolagsstämma;

2 Afd. 1 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

h) antalet revisorer och tiden

för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget

må besluta att före oktrojtidens utgång

sig upplösa, samt

k) sättet för vinnande af ändring

i bolagsordningen.

§ 36.

Hvad i denna förordning blifvit

stadgadt skall ej ega tillämpning

på aktiebolag, som uteslutande

hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning

eller pantlånerörelse.

§ 37.

Om bankbolag med rätt att

utgifva egna sedlar är särskildt

stadgadt.

Denna förordning träder i kraft

Utskottets förslag.

i) antalet revisorer och tiden

för revisionen;

k) den ordning, i hvilken bolaget

må besluta att före oktrojtidens

utgång sig upplösa, samt

l) sättet för vinnande af ändring

i bolagsordningen.

42 §,

Träder bankaktiebolag i verksamhet,

utan att hafva erhållit stadfästelse, som

i 1 § sägs, stånde hvar, som emellertid

å det bolags vägnar ingår förbindelse,

derför i personlig ansvarighet

till fordringsegaren såsom för annan

sin förbindelse efter allmän lag.

43 §.

Hvad i denna lag blifvit stadgadt

skall ej ega tillämpning på

aktiebolag, som uteslutande hafva

till ändamål att idka fastighetsbelåning

eller pantlånerörelse.

Denna lag träder i kraft den 1

Januari 1887.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

35

2:o.

Då alla de i 1848 års förordning om aktiebolag’ förekommande

bestämmelser, hvilka af Utskottet ansetts vara tillämpliga å bankaktiebolag,

blifvit inrymda i Utskottets förslag till lag angående sistnämnda

bolag; samt således åberopade förordning icke vidare kommer att gälla

för bankaktiebolag, blifver det nödigt att införa bestämmelse härom

uti 14 § af nämnda förordning. På grund deraf får Utskottet hemställa,

2:o

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

rörande förändrad lydelse af 14 § i Förordningen angående

aktiebolag den 6 Oktober 1848.

Härigenom stadgas, att 14 § i Förordningen angående aktiebolag

den 6 Oktober 1848 skall erhålla följande förändrade lydelse:

14 §.

Denna förordning eger ej tillämpning å aktiebolag, som drifva

bankrörelse. Om sådana bolag, så ock om enskilda bankbolag med rätt

att utgifva egna banksedlar, är särskildt stadgadt.

3:o.

Förslag dels till förordning angående enskilda banker med rätt

att utgifva egna banksedlar, dels till lag med vissa bestämmelser

angående bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Bankkomitén hade, såsom redan blifvit anfördt, hvad angick enskild

sedelutgifning uppgjort tvenne alternativa förslag, det ena afgifvet under

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

förutsättning, att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt fortfarande

ansåges böra bibehållas, det andra för den händelse, att all enskild

sedelutgifning komme att indragas. Ehuru komitén utan skiljaktighet

omfattade den mening, att den enskilda sedelutgifningens upphörande

och sedelutgifningsrättens koncentrering hos Riksbanken vore det slutliga

mål, hvartill lagstiftningen på bankväsendets område borde sträfva,

ansåg komitén likväl, att en sådan reform icke kunde för närvarande

genomföras, utan att gifva anledning till betänkliga rubbningar i vår

nationella hushållning, hvarjemte komitén höll före, att föga sannolikhet

förefunnes, det sådana förändringar af Riksbankens organisation och

verksamhet under den närmaste framtiden skulle kunna åstadkommas,

som enligt komiténs tanke erfordrades för att göra Riksbanken skickad

att ensam öfvertaga all sedelutgifning. Komitén betraktade på grund

deraf såsom sin närmaste uppgift att söka åstadkomma ett lämpligt

öfvergångsskede genom en lagstiftning, hvilken vore egnad att förbereda

den slutliga reformen.

Denna bankkomiténs uppfattning delas i det hela af Herr Statsministern

och chefen för finansdepartementet, som till stöd för densamma

anför, att sedelutgifningsrätten är allt för nära förbunden med

den öfver hela landet förgrenade verksamhet, hvilken bedrifves af de

enskilda bankerna, och landets hela näringslif i allt för hög grad beroende

af denna verksamhet, för att den varsamme lagstiftaren skulle

våga utsätta detta näringslif, som redan på grund af andra förhållanden

kämpar med stora svårigheter, för de våldsamma rubbningar, som måste

blifva följden af en på eu gång skeende omgestaltning af landets hela

bankväsende, hvarjemte Herr Statsministern framhåller, att väsentliga

och genomgripande förändringar af Riksbankens inrättning äro nödvändiga

förutsättningar för den enskilda sedelutgifningens afskaffande.

På de skäl, som af bankkomitén samt Herr Statsministern och

chefen för finansdepartementet anförts, hyllar äfven Utskottet den

åsigten, att uppgiften för lagstiftningen angående sedelutgifvande banker

för den närmaste framtiden måste inskränkas till att skapa ett öfvergångsskede,

som närmar landets bankväsende till det slutliga målet,

sedelutgifningsrättens öfvertagande af Riksbanken ensam. Utskottet kan

till följd deraf icke godkänna de förslag, som framstälts af ofvan omförmälde

enskilde motionärer, Herr Smith och Herr Pettersson i Alfvesta,

hvilka föreslå, att den enskilda sedelutgifningsrätten måtte med nu

gällande oktrojers utgång upphöra.

Den vigtigaste delen af en sådan lagstiftning, som Utskottet anser

sig böra förorda, blifver naturligtvis den, som angår grunderna för

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

sedelutgifningsrättens begränsning. Med hänsyn till denna del företer

nu gällande lagstiftning de största bristerna. Den sedelutgifningsrätt,

som enligt kungörelsen den 12 Juni 1874 tillkommer de enskilda bankerna,

är betydligt större än som af verkligt behof påkallas och kan

lätteligen till näringslifvets skada af de enskilda bankerna missbrukas.

Såsom bankkomitén i sitt betänkande sid. 275 erinrat, hade de enskilda

bankerna den 31 Januari 1878 en sedelutgifningsrätt å 80.151 millioner

kronor, som dessa banker dock, om de så funnit för godt, utan den

ringaste svårighet kunnat öka till 97.741 millioner kronor. Samtidigt

utgjorde hela beloppet af i rörelsen utelöpande enskilda banksedlar

endast 47.100 millioner kronor. Och detta missförhållande mellan de

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt å ena sidan och den allmänna

rörelsens normala behof af enskilda banksedlar å andra sidan har icke

varit något för nämnda tidpunkt egendomligt, utan gäller om hvilken

tidpunkt man än må välja.

Att eu så vidsträckt sedelutgifningsrätt innebär stora faror, torde

vara höjdt öfver allt tvifvel. Visserligen hafva flere enskilda banker i

sina ofvan omförmälda utlåtanden öfver bankkomiténs betänkande samt

äfven de enskilda bankernas syndikat i ofvan omnämnda till Kongl.

Maj:t ingifna skrift häremot framhållit, att det icke skulle stå i dessa

bankers makt att i den allmänna rörelsen utpressa ett sedelbelopp,

öfverstigande det, som rörelsen behöfver. Om ock detta må i viss

mening erkännas vara rigtigt, så är dermed likväl icke bevisadt, att den

nuvarande utsträckta sedelutgifningsrätten icke skulle kunna af de

enskilda bankerna, eller af någon bland dem, missbrukas. Enligt Utskottets

mening får det nemligen icke förbises, att den allmänna rörelsen

kan hafva både så att säga berättigade och oberättigade behof af rörelsemedel.

Sålunda framträda såsom bekant under affärsperioder med

gynsamma konjunkturer i stor skala mer eller mindre osunda spekulationer,

ej mindre i form af dels enstaka handelsaffärer, dels ock grundande

af nya mindre solida eller öfverdrifven utvidgning af redan bestående

handels- eller industriföretag, än äfven såsom obetänksamma

fastighetsköp. Enär sådana osunda företag icke kunna i någon större

skala uppstå och utveckla sig utan stödet af en vidsträckt kredit, beror

deras möjlighet i väsentlig grad på den beredvillighet, hvarmed den erforderliga

krediten ställes till deras tjenst. Den vidsträckta sedelutgifningsrätt,

som de enskilda bankerna för närvarande eg a, och den

derpå beroende stora utvidgniugsförmågan hos deras utlåningsrörelse,

sätta dem i stånd till att, om de vilja, j stor utsträckning med lemnad

kredit befrämja sådana spekulationer. Äfven när de enskilda bankerna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande B:o 1.

begagna sin sedelutgifningsrätt till sådana ändamål, kunna de visserligen

sägas tillfredsställa den allmänna rörelsens behof af omsättningsmedel,

men man bör dervid besinna, af hvilken karakter dessa behof äro.

Under nuvarande förhållanden beror det sålunda till högst väsentlig

del på de enskilda bankernas godtycke, till hvilken öfverdrift spekulationer

under gynsamma affärsperioder skola lyckas att utveckla sig,

samt derigenom också, hvilken styrka de på dylika perioder städse

följande handelskriserna komma att ernå. Såsom erfarenheten från de

senare åren i vårt land bevisar, kan det ej vara rådlig^, att ett sådant

tillstånd får fortfara, utan blifver det på grund af det anförda nödvändigt

att underkasta den enskilda sedelutgifningsrätten betydliga inskränkningar.

Den omständigheten, att en sådan åtgärd icke ensam

kan helt och hållet förekomma osunda företeelser inom näringslifvet,

är naturligtvis ej något skäl till att underlåta densamma.

När det emellertid gäller att uppdraga trängre gränser för den

enskilda sedelutgifningsrätten, än nu gällande lagstiftning utstakat, är

det af största vigt att dervid tillse, att denna begränsning icke sker på

ett sådant sätt eller göres så stor, att handel och näringar derpå blifva

lidande.

I likhet med bankkomitén och Herr Statsministern och föredragande

departementschefen anser Utskottet, att denna begränsning till

en början bör ske med stor varsamhet och försigtighet, och detta icke

blott derför, att det gäller att afskaffa en beståndsdel af vårt bankväsende,

som egt så lång tillvaro och slagit så djupa rötter i vår

nationella hushållning som de enskilda bankernas sedelutgifning, utan

äfven af det skäl, att landets näringslif redan till följd af andra orsaker

befinner sig i så stort betryck och under så ovissa fraintidsutsigter,

att hvarje i någon mån brådstörtad brytning med bestående förhållanden

i förevarande afseende säkerligen icke skulle aflöpa utan ganska ödesdigra

följder.

1 väsentlig öfverensstämmelse med de fordringar på varsamt och

försigtigt tillvägagående, som enligt Utskottets mening böra utmärka

den tilltänkta lagstiftningen angående sedelutgifvande banker, har bankkomitén

föreslagit, att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt begränsas

till ett för dem alla saminanlagdt belopp af femtio millioner

kronor, hvilket skulle af Konungen mellan do särskilda bankerna fördelas.

För det belopp sedlar, som en bank inom gränserna för sin så

bestämda emissionsrätt har utelöpande, skulle banken hafva i allmänt

förvar nedsatt pant af värdepapper till ett motsvarande värde. Kongl.

Maj:ts förslag ansluter sig visserligen i hufvudsak till det af bank
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utledande N:o 1. 39

komitén föreslagna sättet för sedelutgifningsrättens begränsning, i det

äfven enligt nämnda förslag de enskilda bankerna skulle ega utgifva

sedlar intill ett sammanlagdt belopp af femtio millioner kronor, men i

omförmälda förslag* har sedelutgifningsrätten likväl i någon mån vidgats

genom bestämmelsen, att enhvar bank utöfver dess på värdepapper

grundade emissionsrätt skulle ega utgifva sedlar till ett belopp motsvarande

värdet utaf banken tillhörigt guld, som af banken sättes såsom

pant i allmänt förvar, dock under det vilkor, att banken derutöfver

vid hufvudkontoret bär i sin kassa inneliggande guld till ett värde af

femtio procent af det i allmänt förvar satta guldet. Till stöd för detta

tillägg anför Herr Statsministern och chefen för finansdepartementet,

aft detsamma är nödvändigt för att sätta bankerna i stånd att begagna

sig af sedelutgifningsrätten till _ hela det belopp, hvartill densamma

blifvit bestämd. Saknades åter ifrågavarande bestämmelse, blefve en

hvar bank tvungen att, för att icke äfventyra att vid något tillfälle öfverskiida

sin emissionsrätt och derigenom ådraga sig den härför stadgade

stränga påföljd, innehålla såsom reserv en icke obetydlig del af det

tillåtna sedelbeloppet. Enär den ökning i sedelutgifningsrätt, som genom

omförmälda tillägg beredes bankerna, icke uppgår till mer än två

tredjedelar af bankernas guldförråd, kan detsamma''ej framkalla några

farhågor för öfverdrifven sedelutgifning.

Kongl. Maj:ts förslag skiljer sig derjemte från bankkomiténs

derutinnan, att, enligt det förra, bank förbjudes att af sedlar å tio kronor

hafva utelöpande ett större belopp, än som motsvarar tre femtedelar

af bankens på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, i följd

hvaraf högsta beloppet, hvartill sedlar å denna valör få uppgå, blifver

för samtliga banker trettio millioner kronor.

Ehuru Utskottet erkänner, att de sålunda gjorda tilläggen till

hvad bankkomitén föreslagit innebära väsentliga förbättringar, kan Utskottet

likväl icke finna annat, än att Kongl. Maj:ts förslag det oaktadt

lemnar rum för anmärkningar, som icke torde sakna befogenhet.

Enligt Utskottets mening är det belopp, hvartill den enskilda

sedelutgifningsrätten för den närmaste framtiden begränsats, eller femtio

millionei kronor, för lågt. Visserligen har till stöd för valet af nämnda

siffra anförts, att medeltalet af de enskilda bankernas utelöpande sedlar

under åren 1878—1882 utgjort 48,2 millioner kronor och under åren

1881 1885 uppgått till 50,g millioner kronor, men dervid är likväl att

beakta, att ifrågavarande åtta år varit en tid af ganska stort betryck

och att till följd deraf behofvet af omsättning-smedel varit mindre, än

det under normala förhållanden skulle hafva varit, Det torde derför

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansätta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

icke vara rigtigt att till grund för beräkningen af, hvad den utelöpande

mängden af enskilda bankers sedlar för framtiden högst skall få utgöra,

lägga det belopp sedlar, som under omförmälda åtta år varit i medeltal

utelöpande. Härförutom är enligt Utskottets mening att beakta, att de

enskilda bankerna hafva ett särdeles stort antal afdelningskontor, vid

hvilka de måste hålla ofta betydliga kassor, hvilka ej kunna utgöras af

guld, utan till största delen måste bestå af bankens egna sedlar, och att

till följd deraf eu icke obetydlig del af bankernas sedelutgifningsrätt

måste förblifva obegagnad. Detta förhållande gör, att Kongl. Maj:ts

förslag skulle leda till, att den utelöpande mängden af enskilda banksedlar

skulle komma att betydligt understiga femtio millioner kronor

eller det belopp, som äfven föredragande departementschefen anser den

allmänna rörelsen behöfva.

Enligt Utskottets åsigt skulle omförmälda olägenheter undvikas,

om, i likhet med hvad styrelsen för Skånes enskilda bank i sitt den 24

Februari 1884 afgifna utlåtande öfver bankkomiténs betänkande samt de

enskilda bankernas syndikat i ofvan omförmälda skrift hemstält, bankernas

på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt höjes till sextio millioner

kronor. Då Utskottet på grund af det anförda föreslår en sådan förhöjning

af sedelutgifningsrätten, anser sig Utskottet samtidigt böra

framhålla, att densamma endast afser att tillförsäkra den allmänna omsättningen

erforderligt belopp af omsättningsmedel, men att deremot

nämnda förhöjning ingalunda är egnad att medföra någon som helst

fara för en öfverdrifven sedelutgifning från de enskilda bankernas sida.

Utskottet har nemligen äfven föreslagit, att det vid samma äfventyr,

som gäller för den händelse, att sedelutgifningsrätten eljest öfverskrides,

skall vara enskild bank förbjudet att någonsin hafva sedlar å tio kronor

utelöpande till högre sammanlagdt belopp än hälften af bankens

på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, hvadan samtliga banker

icke skulle få hafva sedlar å denna valör utelöpande till ett högre sammanlagdt

belopp än trettio millioner kronor, eller samma belopp, som

Kongl. Maj:t föreslagit. Den förhöjning till sextio millioner af den,på

värdepapper grundade emissionsrätten, som Utskottet föreslagit, skulle

sålunda endast sätta bankerna i stånd att af sedlar å femtio kronor

eller högre valörer hålla utelöpande en större mängd än hvad enligt

Kongl. Maj:ts förlag vore möjligt, men deremot icke innebära någon

ändring af Kongl. Maj:ts förslag till begränsning af bankernas rätt att

utgifva sedlar å tio kronor. Under sådana förhållanden torde berörda

förhöjning ej kunna väcka några berättigade farhågor för en öfverdrifven

enskild sedelutgifning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

Med stöd af det anförda får Utskottet derför föreslå att 2 § andra

stycket ändras, så att ordet »femtio» utbytes mot »sextio».

Såsom Utskottet redan anfört, bör lagstifningen angående sedelutgifvande

banker blifva en öfvergångslagstiftning i verklig mening,

så att densamma i väsentlig mån förbereder den reform — enskilda

sedelutgifningsrättens upphörande — som jemväl enligt Utskottets åsigt

måste betraktas såsom det slutliga målet för lagstiftningen angående

vårt bankväsende. Äfven ur denna synpunkt anser Utskottet Kongl.

Maj:ts förslag icke vara fullt tillfredsställande, enär enligt detsamma

den enskilda sedelutgifningsrätten och antagligen också den verkligen

utelöpande mängden af enskilda banksedlar komme att vara af samma

storlek vid nästkommande oktrojtids slut som vid samma oktrojtids

början. Under den första oktrojtiden enligt denna lag skulle sålunda

i sjelfva verket hvarje närmande till det omförmälda slutmålet vara

omöjliggjordt, med mindre i de blifvande oktrojerna infördes den erkändt

skadliga föreskriften, att bankbolagen vore skyldiga att underkasta sig

ändringar i banklagen. I detta hänseende innebär Kongl. Maj:ts förslag

en tillbakagång i jemförelse med nu gällande lagstiftning. Enligt

1874 års kungörelse eger Konungen att när som helst förordna om

upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar å tio kronor.

Nuvarande lagstiftning medgifver sålunda en successiv indragning

af en betydlig del af den enskilda sedelutgifningen, under det att

deremot Kong!. Maj:ts förslag skulle för en lång tid lägga hinder i

vägen för eu sådan.

I sina utlåtanden öfver bankkomiténs betänkande hafva flere enskilda

banker med rätta uttalat en önskan om en snar slutbehandling

af den ifrågasatta bankreformen, enär stadga och trygghet i utöfningen

af lofliga näringsgrenar vore näringslifvets främsta behof. Men ett

stadgande, som åt Konungen öfverlemna!- att, när som helst, vidtaga

en åtgärd, som föranleder indragning till större delen af den enskilda

sedelutgifningen, skapar ett ständigt ovisshetstillstånd, som icke kan

verka annat än menligt. Att fortfarande bibehålla omförmälda stadgande,

anser Utskottet derför icke vara att tillråda.

Då emellertid Utskottet för sin del är öfvertygadt om, att den

faktiska inskränkning af sedelutgifningsrätten, som ett upphörande af

bankernas rätt att utgifva sedlar å tio kronor innebär, utan någon våda

skulle kunna successivt vidtagas redan under den första oktrojtiden

enligt den nya lagen, förefinnes ingen annan utväg än att i sjelfva lagen

föreskrifva ej blott, vid hvilken tidpunkt indragningen af tiokronosedlarne

skall börja, utan ock efter hvilken plan den sedermera skall

Bih. till Biksd. Urat. 1886. 6 Sami. 2 Afä. 1 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

fortgå. Utskottet har derför föreslagit, att 31 § andra stycket ändras

så, att indragningen af de enskilda bankernas sedlar å tio kronor tager

sin början under loppet af år 1894 och fortgår på det sätt, att under

sagda år och hvart och ett af de fyra derpå följande åren maximibeloppet

för enskild banks utelöpande sedlar å nämnda valör minskas

med en femtedel af det ursprungliga maximibeloppet, så att rättigheten

att utgifva sedlar å denna valör upphör med 1898 års utgång. Derigenom,

att tidpunkten för indragningens början bestämmes till 1894,

eller det åttonde året efter det den nya lagen är afsedd att träda i

kraft, anser Utskottet tillräckligt rådrum lemnas så väl för åvägabringande

af sådana förändringar af Riksbankens inrättning och verksamhet,

som af åtgärden kunna påkallas, som ock åt den enskilda företagsamheten

att fylla de luckor i landets bankväsende, som till äfventyrs

uppstå i följd deraf, att nämnda indragning skulle leda till en minskning

i antalet af de enskilda bankernas afdelningskontor.

Derjemte har Utskottet äfven ansett förslagets egenskap af öfvergångslagstiftning

fordra några andra tillägg. Enligt Kongl. Maj:ts förslag

skulle, i det fall att enskild bank upplöses eller afstår från sin sedelutgifningsrätt

eller del deraf eller ock förverkar densamma, Konungen

ega upplåta sålunda frigjord sedelutgifningsrätt åt annan bank. Ehuru

denna punkt icke är af någon större praktisk betydelse, emedan föga

sannolikhet förefinnes för att sedelutgifningsrätt på något af omförmälda

sätt skall komma att frigöras, anser Utskottet likväl det vara

med en öfvergångslagstiftnings skaplynne mer öfverensstämmande, att

sådan förlorad eller förverkad enskild sedelutgifningsrätt helt och hållet

indrages, i likhet med hvad som egt rum vid bankreformen i Storbritannien

och Irland 1844 och 1845 samt i Tyska riket 1875. Utskottet

har derför till 36 § fogat i sådant syfte gående tillägg.

Såsom redan blifvit anfördt hafva i Utskottets förslag sammanförts

de bestämmelser, som förekomma i Kongl. Maj:ts tvenne förslag angående

sedelutgifvande banker. I stället för § 6 i förordningen har Utskottet

infört 2 § i lagen. 3 § i civillagsförslaget har inarbetats uti §7

i förslaget till förordning. 5 § i lagen har införts såsom en särskild paragraf

(55 §) och 4 § i lagen likaså såsom en särskild paragraf (62 §), i följd

hvaraf nummerordningen för de efter dessa följande paragrafer förändrats.

Derjemte har slutstycket i Kongl. Maj:ts förslag till lag införts i Utskottets

förslag och i följd deraf slutstycket i förslaget till förordning bortfallit.

Af samma skäl, som ofvan anförts vid förslaget till författning

angående bankaktiebolag, har ordet »förordning» utbytts mot »lag» eller

»författning».

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N\o 1.

I öfrigt anser sig Utskottet böra föreslå förutom några mindre

redaktionsförändringar följande ändringar i sak af Kongl. Maj:ts förslag.

1 §•

Rubriken till I Kap. har erhållit ett tillägg på grund deraf, att

§ 6 i Kongl. Maj:ts förslag till förordning ersatts med 2 § i förslaget

till lag, hvilken senare paragraf innehåller bestämmelser om delegarnes

ansvarighet.

8 §•

I andra stycket af denna paragraf har Utskottet föreslagit några

tillägg och ändringar, som åsyfta att skapa starkare garantier för att

icke den makt att godkänna öfverlåtelser af lotter i bolaget, som bolagsstämman

enligt denna paragraf eger åt styrelsen öfverlemna, må

leda till missbruk. Utskottet har sålunda föreslagit, dels att beslut

om sådant godkännande endast får fattas vid sådant styrelsesammanträde,

till hvilket styrelsens samtlige ledamöter bevisligen blifvit kallade,

dels att kallelse till sådant sammanträde skall innehålla uppgift

om den eller de öfverlåtelser, om hvilka beslut skall fattas, dels slutligen

att öfverlåtelse ej må anses af styrelsen godkänd, derest icke

alla vid sammanträdet närvarande styrelseledamöter biträda beslutet

om öfverlåtelsen. Genom dessa tillägg och ändringar anser Utskottet,

att alla de betänkligheter, som annars skulle kunna framställas mot

rätt för bolagsstämma att åt styrelsen uppdraga att godkänna dylika

öfverlåtelser, blifvit häfda.

12 §.

Ändringen i denna paragraf påkallas af de skäl, som Utskottet

anfört i afseende å ändringen af 8 § i förslaget ungående bankaktiebolag.

14 §.

Af samma skäl, som anförts vid 9 § i förslaget angående bankaktiebolag,

har Utskottet låtit sista punkten af paragrafens första stycke

utgå.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

16 §.

Till denna paragraf har Utskottet fogat ett tillägg i syfte att

uttryckligen stadga, hvad som följer af andra bestämmelser i förslaget,

eller att äfven den af kommanditlottegare tillskjutna fonden skall fördelas

i lotter å lika belopp, samt att jemväl sådana lottbref skola ställas

till viss man och ej utfärdas förr än fonden blifvit till fullo inbetald.

18 §.

Med hänsyn till ändringen af denna paragraf får Utskottet hänvisa

till hvad som anförts vid 12 § i förslaget angående bankaktiebolag.

21 §.

Anledningen till utbytet af ordet »behöflig» mot »afsedd» i denna

paragrafs första punkt har Utskottet redan angifvit vid 16 § (§ 15) i

förslaget angående aktiebolag.

23 §.

Denna paragraf har ändrats så, att den är lika lydande med 18 §

i förslaget angående bankaktiebolag.

25 §.

Enligt ordalydelsen af första stycket af denna paragraf skulle

bankbolag, då det börjar sin rörelse, ovilkorligen vara förpligtigadt att

såsom pant i allmänt förvar nedsätta värdepapper till ett värde, motsvarande

hela den sedelutgifningsrätt på grund af värdepapper, som

medgifvits bankbolag. Enär emellertid 35 § tillåter bankbolag, som

visat sig hafva sedlar utelöpande till mindre belopp än det, hvartill

värdet af den för sedlarne satta panten uppgår, att utbekomma så stor

del af panten, som i värde öfverstiger de utelöpande sedlarne, skulle

nyss omförmälda stadgande i första stycket af 25 § leda till onödig

omgång i det fall, att bankbolag redan från början endast önskar begagna

sig af en del af sin sedelutgifningsrätt. I syfte att förekomma sådant

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

öfverflödigt nedsättande af pant, har Utskottet föreslagit en ändring af

berörda del af 25 §.

26 §.

I anledning af denna paragraf har de enskilda bankernas syndikat

i dess ofvan omförmälda skrift anfört, att vid bestämmandet af de värdepapper,

som af bankerna skulle få användas såsom sedelpant, förfarits

nog strängt, i det att från dessa uteslutits en mängd värdepapper af

allmänt erkänd säkerhet.

Syndikatet påpekar bland annat, att, om blott de i denna paragraf

uppgifna slag af obligationer — statens, allmänna hypoteksbankens

och hypoteksföreningars mellan jordegare å landet — antagas såsom

sedelpant, skulle bankerna, hvilka nära nog alla torde komma att

samtidigt behöfva förskaffa sig de för deras sedelutgifningsrätt erforderliga

belopp af sådana obligationer, nödgas inköpa dem till öfverdrifvet

högt pris. Syndikatet erinrar derjemte om, att goda utländska

statspapper, som kunna påräkna lätt afsättning i utlandet, vore under

tryckta tider lämpligare till sedelpant än de i paragrafen upptagna slagen

af obligationer. Äfven Utskottet anser, att begränsningen i förevarande

afseende gått något för långt. Jemte det att den starka efterfrågan

efter de i paragrafen omnämnda obligationer komme att uppdrifva

dessas pris, skulle bankerna nödgas uppköpa dem i utlandet,

enär de endast der kunna erhålla de stora belopp, de behöfva. Utskottet

anser sig derför böra föreslå, att äfven andra inhemska obligationer,

som noteras på utlandets börser, samt lätt säljbara utländska

papper må få tjena såsom sedelpant, så vida Konungen godkänner dem

för detta ändamål. Genom detta sista tillägg, och då Konungen derjemte

äfven i afseende å dessa obligationer skall bestämma det värde,

hvartill de må godkännas såsom pant för sedlarne, finner Utskottet all

fara af ett dylikt medgifvande vara undanröjd. Denna Konungens

dubbla pröfningsrätt anser Utskottet vara en fullt tillräcklig garanti

för, att äfven den af sådana obligationer bestående delen af sedelpanten

skall vid behof visa sig fullt tillräcklig, och bör derför tillvaron af denna

pröfningsrätt kunna häfva de visserligen ej starka betänkligheter, som

bankkomitén i sitt betänkande sid. 297 anfört mot att såsom sedelpant

antaga andra obligationer än de, som äro upptagna i Kongl. Maj:ts

förslag. Till stöd för det medgifvande, som Utskottet föreslagit, kan

ytterligare anföras, att enligt § 5 i Kongl. Maj:ts förslag angående

tillägg till och ändring i Lag för Rikets Ständers bank den 1 Mars

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

1830 såsom underlag för Riksbankens sedelutgifning föreslagits, förutom

de i förevarande paragraf upptagna obligationer, jemväl andra

inhemska obligationer, som på utlandets börser noteras, och lätt säljbara

utländska statspapper.

27 §.

Den omskrifning af denna paragraf, som Utskottet vidtagit, har

hufvudsakligen haft till syfte att bestämdare framhålla, att vid det utbyte,

som paragrafen omnämner, städse skall tillses, att den del af sedejpanten,

som består af inteckningar, icke kommer att öfverstiga trettio

procent af hela pantens värde.

28 §.

I denna paragraf har Utskottet föreslagit en ändring, så att det

uttryckligen må medgifvas, att rum, hvari sedelpanten skall förvaras,

icke ovilkorligen behöfver vara beläget i samma byggnad som bankens

hufvudkontor, utan att lagens bud är uppfyldt, så snart nämnda förvaringsrum

är beläget på samma ort som hufvudkontoret. Då berörda

förvaringsrum skall vara af Konungens befallningshafvande godkändt,

kan enligt Utskottets mening ingen fara af ett sådant medgifvande

uppstå.

29 §.

Som det är uppenbart, att innehafvare af bolagets sedlar skola

åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 3 § Handelsbalken endast i de bolagets

tillgångar, hvilka äro på det sätt, som i 28 § sägs, satta i allmänt

förvar, har Utskottet gjort ett tillägg till denna paragraf i syfte

att uttryckligen inskränka förmånsrätten till omförmälda tillgångar.

30 §.

Utskottet har föreslagit sådan ändring af denna paragraf, att

Konungens befallningshafvande ålägges att hos Konungen anmäla hvarje

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

öfverskridande af sedelutgifningsrätten och icke, såsom Kongl. Maj:t

föreslagit, endast de fall, der detta öfverskridande fortfarit utöfver fyra

dagar. Jemte det att det i och för sig är rigtigt, att Konungen erhåller

kunskap om hvarje sådant öfverskridande, torde den omständigheten,

att en bank upprepade gånger öfverskridit sin sedelutgifningsrätt,

ehuru den iakttagit den försigtigheten att rätta förhållandet inom

de fyra dagarnes förlopp, icke böra blifva utan all betydelse, för den

händelse att fråga uppstår, huru vida bankens sedelutgifningsrätt skall

återkallas eller icke.

31 §.

Grunden till ändringen af senare stycket i denna paragraf har

Utskottet redan angifvit.

35 §.

Till denna paragraf har Utskottet ansett sig böra föreslå ett tillägg,

som förekommer i motsvarande paragraf i bankkomiténs förslag Litt. A

angående bankbolag och hvilket tillägg åsyftar att uttryckligen stadga,

att bank, som en gång på sätt i denna paragraf är medgifvet, minskat

den för dess sedlar satta panten, ej må derefter öka sin sedelutgifning,

förr än pant för sedlarna till motsvarande belopp åter blifvit nedsatt i

allmänt förvar.

36 §.

Utskottet har redan anfört de skäl, som förmått Utskottet att föreslå

de till denna paragraf fogade tilläggen.

37 §.

I denna paragraf stadgas, att, innan bank börjar utgifva egna

banksedlar, skall det styrkas att pant för sedlarne blifvit, på sätt i §

25 sägs, satt i allmänt förvar. Då emellertid nämnda paragraf ej innehåller

något om sättet för pantens sättande i allmänt förvar, utan bestämmelserna

härom förefinnas i § 28, har Utskottet föreslagit på grund

deraf erforderlig ändring af paragrafen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

39 §.

Anledningen till ändringen af denna paragraf är angifven vid

20 § (19 §) i förslaget angående bankaktiebolag.

46 § och 48 §.

Dessa paragrafer hafva ändrats så, att de blifvit likalydande med

26 och 28 §§ i Utskottets förslag till lag angående bankaktiebolag.

47 §.

Enär jemväl i afseende å sedelutgifvande banker, i likhet med

hvad Kongl. Maj:t föreslagit med hänsyn till bankaktiebolag, bör stadgas,

att vid bolagsstämma rösträtt endast tillkommer den, som i registerboken

är antecknad såsom delegare i bolaget, har Utskottet föreslagit

ett sådant tillägg till denna paragraf.

49 §.

Denna paragraf har underkastats samma ändringar, som motsvarande

paragraf — 29 § (27 §) — i förslaget angående bankaktiebolag.

60 %.

Ehuru den i förevarande paragraf innehållna bestämmelse torde

kunna såsom en följdsats härledas ur 1 och 10 §§, har Utskottet

likväl ansett densamma böra uttryckligen uttalas i likhet med hvad som

skett med motsvarande stadgande i 39 § af Utskottets förslag till lag

angående bankaktiebolag.

64 § (61 §).

Utskottet kan icke finna annat än att stadgandet i denna paragrafs

mom. 4:o) skulle komma att förorsaka större olägenhet än gagn.

Vunne nemligen ett sådant stadgande gällande kraft, skulle följden

blifva, att antalet sedeltyper blefve kanske dubbelt så stort, som det för

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

närvarande är, och sålunda de olägenheter, som redan nuvarande jemförelsevis

stora antal sedeltyper framkalla, ytterligare förvärras. Derjemte

skulle bestämmelsen förorsaka de enskilda bankerna ökade kostnader.

Utskottet har ej heller kunnat finna, att stadgandet medför

några egentliga fördelar, som icke skulle kunna vinnas äfven på annat

sätt. Enär enligt mom. 2:o) af denna paragraf innehafvare af sedel,

utgifven under någon af bolagets föregående oktrojer, skall ega lika

rätt till betalning ur bankens tillgångar som innehafvare af sedel, utgifven

under oktroj enligt föreliggande författning, kan syftet med stadgandet

i mom. 4:o) ej vara annat än att få ett tydligt skiljemärke mellan

de nya sedlarne, som blott berättiga till hvad den nya lagen medgifver,

och de gamla sedlarne, utgifna under föregående oktrojer, som derutöfver

kunna medföra rättigheter på grund af den under dessa oktrojer

gällande solidariska ansvarigheten. Då emellertid bankens böcker böra

lemna upplysning, när hvarje sedel blifvit af banken utfärdad, torde

det i paragrafen föreslagna sättet att skilja mellan sedlar, utgifna under

den nya, och sådana utgifna under den gamla oktrojen äfven blifva

öfverflödigt. Utskottet har derför föreslagit att detta mom. måtte utgå.

På grund af hvad Utskottet ofvan anfört och med åberopande i

öfrigt af hvad bilagorna till Kongl. Maj:ts propositioner N:o 27 och 28

innehålla, får Utskottet hemställa,

3:o)

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl.

Maj:ts ifrågavarande två förslag icke kunna bifallas i

oförändradt skick, för sin del antaga följande

Lag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Förordning angående enskilda banker med Lag angående enskilda bankbolag

rätt att utgifva egna banksedlar. med sedelutgifningsrätt.

Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungörelse

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

Juni 1874 stadgas som följer:

Bill. till Likså. Prot. 1886. 6 Sami. 2 Åfd. 1 Häft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sammansätta Banko- och Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

I Kap.

Om bankbolaga bildande.

§ 1.

De, som vilja ingå bolag i ändamål

att drifva bankrörelse med rätt

att utgifva egna banksedlar, skola

begära Konungens stadfästelse af

bolagets ordning och dervid styrka,

att det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst

skall uppgå, blifvit tecknadt samt

att bolagsmännens antal ej understiger

det, som för bankbolags bildande

i denna förordning är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen

är öfverensstämmande

med denna förordning samt lag och

författningar i öfrigt; att rätt till

utgifvande af egna banksedlar kan

bankbolaget medgifvas utan öfverskridande

af det i § 2 stadgade

högsta beloppet för bankbolagens

sammanlagda, på värdepapper grundade

sedelutgifningsrätt, samt att

den bankinrättning är för landet

nyttig, meddelar Konungen bolaget

tillåtelse till bankrörelsens drifvande

under högst tio år och derutöfver

intill slutet af då löpande

kalenderår och bestämmer dervid

Om bankbolags bildande, så och om

bolagsmännens ansvarighet.

1 §•

De, som vilja ingå bolag i ändamål

att drifva bankrörelse med

rätt att utgifva egna banksedlar,

skola begära Konungens stadfästelse

af bolagets ordning och dervid

styrka, att det belopp, hvartill

enligt bolagsordningen grundfonden

minst skall uppgå, blifvit tecknadt,

samt att bolagsmännens antal

ej understiger det, som för bankbolags

bildande i denna lag är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen

är öfverensstämmande

med denna lag samt lag och författningar

i öfrigt; att rätt till

utgifvande af egna banksedlar kan

bankbolaget medgifvas utan öfverskridande

af det i 2 § stadgade

högsta beloppet för bankbolagens

sammanlagda, på värdepappergrundade

sedelutgifningsrätt, samt att

den bankinrättning är för landet

nyttig, meddelar Konungen bolaget

tillåtelse till bankrörelsens drifvande

under högst tio år och derutöfver

intill slutet af då löpande

kalenderår och bestämmer dervid

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

den sedelutgifningsrätt, som under

nämnda tid må bankbolaget till- komma.

den sedelutgifningsrätt, som under

nämnda tid må bankbolaget till- komma.

§ 2.

2 §•

Bankbolags sedelutgifningsrätt

skall vara grundad på värdepap- per eller på guld på sätt i §§ 25

och 26 närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på

värdepapper må ej medgifvas ut- öfver ett sammanlagdt belopp af

femtio millioner kronor för samt- liga bankbolag.

Bankbolags sedelutgifningsrätt

skall vara grundad på värdepap- per eller på guld på sätt i 25 och

26 §§ närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på

värdepapper må ej medgifvas ut- öfver ett sammanlagdt belopp af

sextio millioner kronor för samtliga

bankbolag.

§ 3.

3 §•

I bolagsordningen skall angif- vas den benämning, hvarunder bank- bolaget bedrifver sin rörelse; och

skall benämningen utmärka bola- gets egenskap af bank.

I bolagsordningen skall angif- vas den benämning, hvarunder;hank- bolag drifver sin rörelse; och skall

benämningen utmärka bolagets

egenskap af bank.

§ 4.

4 §•

Delegarne i sådant bankbolag

skola vara svenske medborgare och

till antalet minst trettio. De kal- las hufvudlottegare.

Delegarne i bankbolag skola

vara svenske medborgare och till

antalet minst trettio. De kallas

hufvudlottegare.

§5.

5 §•

Bankbolags grundfond .skall af hufvudlottegarne insättas och utgöra

minst en million kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 6.

Om hufvudlottegares ansvarighet

gäller hvad derom särskildt i

lag stadgas.

(Kongl. Maj:ts förslag till Lag med visea bestämmelser

angående bankbolag med

s edelutgif ningsrätt).

2 §•

Hvarje hufvudlottegare skall utöfver

den andel af bolagets grundfond,

som å honom belöper, gemensamt med

öfrige hufvudlottegare ansvara för bolagets

samtliga förbindelser med lika

belopp, som hans andel i grundfonden,

och dessutom särskildt för de af bolaget

utgifna sedlar med lika stort belopp

som hans sagda andel. Brister

någon hufvudlottegare i gäldande af

sitt ansvarsbelopp, fälle bristen öfrige

hufvudlottegare till last, så långt deras

ansvarighet sig sträcker.

Den ansvarighet utöfver andel i

grundfonden, som åligger hufvudlottegarne,

må ej mot dem göras gällande

i annan ordning, än i lagen angående

bankbolags och sparbanks konkurs finnes

föreskrifven.

§ 7.

Hufvudlottegarne stånde öppet

att med sig förena kommanditlottegare;

dock må ej sådane i bolaget

inrymmas för större belopp än

som motsvarar hälften af grundfonden.

Det af kommanditlottegare

tillskjutna belopp ansvarar lika med

grundfonden för bolagets samtliga

förbindelser.

Utskottets förslag.

6 §•

Hvarje hufvudlottegare skall utöfver

den andel af bolagets grundfond,

som å honom belöper, gemensamt

med öfrige hufvudlottegare

ansvara för bolagets samtliga

förbindelser med lika belopp,

som hans andel i grundfonden, och

dessutom särskildt för de af bolaget

utgifna sedlar med lika stort

belopp, som hans sagda andel. Brister

någon hufvudlottegare i gäldande

af sitt ansvarsbelopp, fälle

bristen öfrige hufvudlottegare till

last, så långt deras ansvarighet sig

sträcker.

Den ansvarighet utöfver andel

i grundfonden, som åligger hufvudlottegarne,

må ej mot dem göras

gällande i annan ordning, än i

lagen angående bankaktiebolags, sedelutgifvande

bankbolags och sparbanks

konkurs finnes föreskrifven.

7 §•

Hufvudlottegarne stånde öppet

att med sig förena kommanditlottegare,

hvilka icke äro för bolagets förbindelser

ansvarige med mera än en

hvar af dem insatt eller åtagit sig insätta.

Ej må kommanditlottegare inrymmas

för större belopp än som

motsvarar hälften af grundfonden.

Det af kommanditlottegare till
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sammansätta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

OKongl. Maj:ts förslag till lag med yissa bestämmelser

angående bankbolag med

sedelntgifningsrätt).

3 §•

Kommanditlottegare vare icke för

bolagets förbindelser ansvarig med

mera, än han i bolaget insatt eller

åtagit sig att insätta.

Kommanditlottegare må ej deltaga

i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor

må kommanditlottegare kunna utses.

§ 8.

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare

vare ej berättigad att

under oktrojtiden från bolaget afgå

eller någon af sina lotter å annan

person öfverlåta, med mindre bolaget

dertill samtyckt. Begäran derom

skall anmälas skriftligen hos bolagets

styrelse och pröfvas å den ordinarie

bolagsstämma, som hålles

under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock eg a att å bolagsstämma

åt styrelsen uppdraga

att godkänna öfverlåtelse af lotter

i bolaget. Ej må öfverlåtelse anses

vara af styrelsen godkänd,

derest icke minst tre fjerdedelar af

dess vid sammanträdet närvarande

ledamöter biträdt beslutet derom.

Ledamot af styrelsen ege ej utan

bolagsstämmas samtycke öfverlåta

någon af de lotter, som af honom

innehades, då han sist i styrelsen

invaldes.

Utskottets förslag.

skjutna belopp häftar lika med

grundfonden för bolagets samtlige

förbindelser.

Kommanditlottegare må ej deltaga

i andra beslut å bolagsstämma

än val af revisorer. Till revisor

må kommanditlottegare kunna utses.

8§.

Hufvudlottegare eller hans sterbhusdelegare

vare ej berättigad att

under oktrojtiden afgå från bolaget

eller öfverlåta någon af sina lotter å

annan person, med mindre bolaget

dertill samtyckt. Begäran derom

skall anmälas skriftligen hos bolagets

styrelse och pröfvas å den ordinarie

bolagsstämma, som hålles

under nästföljande räkenskapsår.

Bolaget må dock ega att å bolagsstämma

åt styrelsen uppdraga

att vid sammanträde, hvartill styrelsens

samtlige ledamöter böra vara bevisligen

kallade, godkänna öfverlåtelser

af lotter i bolaget; skolande kallelsen

innehålla närmare uppgift om den

eller de öfverlåtelser, hvilka vid sammanträdet

komma under pröfning. Ej

må öfverlåtelse anses vara af styrelsen

godkänd, derest icke alla vid

sammanträdet närvarande styrelseledamöter

biträdt beslutet derom.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 9.

Kommanditlottegare må sina lotter

till annan person öfverlåta; skolande

anmälan om sådan öfverlåtelse

af den nye egaren göras hos

bolagets styrelse.

Utskottets förslag.

Öfverlåtelser, som styrelsen godkänt,

skola vid näst derefter infällande ordinarie

bolagsstämma för bolaget anmälas.

Ledamot af styrelsen ege

ej utan bolagsstämmas samtycke

öfverlåta någon af de lotter, som

af honom innehades, då han sist

invaldes i styrelsen.

9 §.

Kommanditlottegare må öfverlåta

sina lotter till annan person; skolande

anmälan om sådan öfverlåtelse af

den nye egaren göras hos bolagets

styrelse.

§ 10. 10 §.

Bolagsordningen och Konungens beslut om stadfästelse derå samt

förteckning öfver hufvudlottegarne med uppgift tillika å det antal lotter

en hvar af dem innehar, skola företes hos den rådstufvurätt, under

hvilken bolaget lyder. Rätten intage ordagrannt innehållet af dessa

handlingar i sitt protokoll samt läte på bolagets bekostnad i allmänna

tidningarna införa kungörelse om bolaget jemte förteckningen öfver

hufvudlottegarne och det antal lotter en hvar af dem innehar.

§ 11-

Förr än bankbolag öppnar sin

rörelse skall inför Konungens befallningshafvande

styrkas:

11 §•

Förr än bankbolag öppnar sin

rörelse skall inför Konungens befallningshafvande

styrkas:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

att hvad i § 10 är föreskrifvet

i afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide

minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stäld för inbetalning

af återstoden i enlighet med

hvad i § 14 stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka

utgöra bolagets styrelse äfvensom

å dem, hvilka eg a att underskrifva

bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

§ 12.

I banken skall finnas en särskild

bok, i hvilken samtlige såväl

hufvudlottegare som kommanditlottegare

skola inregistreras och

anteckning göras om antalet lotter

en hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig

ordning godkända förändringar

i eganderätten till lotter genast

antecknas. Ej må någon uppbära

vinstutdelning å lott, för hvilken

han ej är i registerboken införd

såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde

fritt att, å de tider banken hålles

för allmänheten öppen, af registerboken

taga kännedom äfvensom

att, mot afgift, erhålla till

rigtigheten af vederbörande tjensteman

bestyrkt utdrag derur.

Utskottets förslag.

att hvad i 10 § är föreskrifvet

i afseende å kungörelse om bolaget

blifvit behörigen fullgjordt;

att å lotterna blifvit inbetaide

minst tjugu procent af grundfonden

och säkerhet stäld derför att

återstoden varder inbetald i enlighet

med hvad i 14 § stadgas, samt

att uppgift å de personer, hvilka

utgöra bolagets styrelse äfvensom

å dem, hvilka ega att underskrifva

bolagets förbindelser, blifvit i allmänna

tidningarna införd.

12 §.

I banken skall finnas en särskild

bok, i hvilken samtlige såväl

hufvudlottegare som kommanditlottegare

skola inregistreras och

anteckning göras om de lotter en

hvar innehar.

I registerboken skola alla i behörig

ordning godkända förändringar

i eganderätten till lotter genast

antecknas. Ej må någon uppbära

vinstutdelning å lott, för hvilken

han ej är i registerboken införd

såsom egare.

En hvar som sådant önskar stånde

fritt att, å de tider banken hålles

för allmänheten öppen, af registerboken

taga kännedom, äfvensom

att, mot afgift, erhålla till

rigtigheten af vederbörande tjensteman

bestyrkt utdrag derur.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammanfatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 13. 13 §.

När i registerboken anteckning skett om förändring i eganderätten

till hufvudlottegares lott, skall uppgift härom genom styrelsens försorg

ofördröjligen aflemnas till rådstufvurätten, som låter intaga uppgiften

i sitt protokoll. Efter utgången af hvarje år skall rådstufvurätten på

bolagets bekostnad låta i allmänna tidningarna införa kungörelse om

de under året i dess protokoll antecknade förändringar i eganderätten

till hufvudlottegarnes lotter.

§ 14.

Af grundfonden skola inbetalas

minst tjugu procent innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare

minst tjugu procent inom tre

månader och återstoden inom ett

år från öppnandet af bolagets rörelse.

Vid första inbetalningen skall

säkerhet ställas för behörigt fullgörande

af återstående inbetalningar.

Har ej grundfonden blifvit till

hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare

den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

14 §.

Af grundfonden skola inbetalas

minst tjugu procent innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare

minst tjugu procent inom tre

månader och återstoden inom ett

år från öppnandet af bolagets rörelse.

Har ej grundfonden blifvit till

hela sitt belopp inom ett år från

bankens öppnande inbetald, vare

den bolaget meddelade tillåtelse till

bankrörelses drifvande förverkad.

§ 15. 15 §•

Hafva kommanditlottegare blifvit i bankbolag inrymde, skall det

belopp, som dem åligger att tillskjuta, inbetalas inom ett år, räknadt

från den dag, då teckningen till sådan delaktighet i bolaget afslutats.

§ 16. 16 §•

Grundfonden skall i lika lotter Grundfonden skall fördelas i lotter

fördelas. Lottbref skall ställas till å lika belopp. Lottbref skall ställas till

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Majrts förslag.

viss person och må ej utfärdas förr,

än grundfonden blifvit till fullo inbetald.

§ 17.

Så länge bankrörelsen fortfar

må ej inbetald grundfond eller den

genom tillskott af kommanditlottegare

bildade särskilda fond minskas

genom utdelning eller annan

återbetalning till lottegarne.

§ 18.

Ej må i bolagsordning medgifva»

bankbolag rätt att öka sin

grundfond utöfver dubbla beloppet

af hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

Utskottets förslag.

viss person och må ej utfärdas

förr, än grundfonden blifvit till

fullo inbetald.

Lag samma vare om den gemm

tillskott af kommanditlottegare bildade

särskilda fond och om utställande af

lottbref till sådane delägare.

17 §•

Inbetald grundfond och den genom

tillskott af kommanditlottegare bildade

särskilda fond må eg, så länge bankrörelsen

fortfar, minskas genom utdelning

eller annan återbetalning

till lottegarne.

18 §.

I bolagsordningen må ej rätt medgifvas

bankbolag att öka sin grundfond

utöfver dubbla beloppet af

hvad samma fond enligt bolagsordningen

minst skall utgöra.

§ 19. 19 §.

Af bankbolags behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

tjugu procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet under något år kan hafva

uppstått.

Bill. till jRiksd. Prat. 1886. 6 Sand. 2 Afl. 1 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

II Kap.

Om bankbolags rörelse.

§ 20. 20 §.

Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver,

in- och utrikes vexlar samt räntebärande papper.

§ 21.

Ej må bankbolag ega annan

fastighet än som för bankens inrymmande

är behöflig. För bankbolags

fordran pantsatt eller utmätt,

fast eller lös, egendom, som

å auktion försäljes, dervid bolagets

rätt kan vara beroende, må bolaget

vara oförhindradt att inropa; vare

dock skyldigt att densamma åter

afyttra, så snart det utan förlust

kan ske.

Bankbolag må ej eg a eller såsom

säkerhet för försträckning mottaga

egna lottbref.

21 §.

Ej må bankbolag eg a annan fastighet

än som för bankens inrymmande

är afsedd. För bankbolags

fordran pantsatt eller utmätt, fast

eller lös, egendom, som å auktion

försäljes, dervid bolagets rätt kan

vara beroende, må bolaget vara

oförhindradt att inropa; vare dock

skyldigt att densamma åter afyttra,

så snart det utan förlust kan ske.

Bankbolag må ej ega eller såsom

säkerhet för försträckning mottaga

egna lottbref.

§ 22. 22 §.

Bankbolag må ej utfärda räntebärande förbindelser, stälda till viss

man eller order, eller till innehafvaren, lydande å mindre belopp än

fem hundra kronor, ej heller utställa tryckta eller graverade obligationer.

§ 23.

23 §.

Af bankbolag utfärdadt insätt- Varda penningar hos hankho
ningsbevis,

med eller utan ränta, lag insatta att viss tid der innestå,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong]. Maj:ts förslag.

skall ställas till viss man och innehålla,

att öfverlåtelse må ske endast

till viss man.

Qvitto å insatta medel galle

endast såsom bevis öfver insättningen,

men må icke genom öfverlåtelse

såsom betalningsmedel användas.

5 9

Utskottets förslag.

mot eller utan ränta, skall bevis, som

bolaget derom utfärdar, ställas till viss

man och innehålla, att öfverlåtelse må

ske endast till viss man.

I öfrigt må af bankbolag utfärdadt

bevis, att medel blifva der insatte

eller dit inbetaide, icke genom

öfverlåtelse användas som betalningsmedel,

utan galle det endast såsom bevisningsmedel

i fråga om inbetalningen

eller insättningen.

§ 24.

24 §•

Till lånereversal, qvittenser, kontrakt och bevis må begagnas

tryckta eller graverade blanketter.

III Kap.

Om bankbolags sedelutgifningsrätt.

§ 25.

För det belopp af sedlar, som

Konungen medgifvit bankbolag att

utfärda mot säkerhet af värdepapper,

skola såsom pant i allmänt

förvar sättas sådane värdepapper,

hvarom i nästföljande § förmärs

; egande bolaget att inom

den sålunda medgifna sedelutgifningsrätt

i allmänna rörelsen hålla

på en gång utelöpande banksedlar

till ett belopp, som motsvarar värdet

af den för sedlarne sålunda

satta panten.

25 §.

För sedlar, hvilka af bankbolag utgifvas,

skall finnas i allmänt förvar

satt pant, bestående af guld eller värdepapper.

Inom den bankbolag af Konungen

medgifna sedelutgifningsrätt på

grund af värdepapper må bolaget i

allmänna rörelsen hålla på en gång

utelöpande banksedlar till belopp, som

motsvarar värdet af den för sedlarne

satta pant, hvarom i nästföljande §

sägs.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansätta Bank!- och Lag-Uttkottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

Derutöfver må bankbolag jemväl

utfärda sedlar till ett belopp, motsvarande

värdet utaf bolaget tillhörigt

guld, som af bolaget sättes

såsom pant i allmänt förvar, dock

under vilkor att bolaget derutöfver

vid sitt hufvudkontor bar i kassan

inneliggande guld till ett värde af

femtio procent af det i allmänt

förvar satta guldet.

§ 26.

Pant i värdepapper, som af bankbolag

sättes för dess sedlar, skall

bestå till minst sjuttio procent af

statens, allmänna hypoteksbankens

eller hypoteksföreningars mellan

jordegare å landet obligationer, och

må till den öfriga delen utgöras

af skuldebref, intecknade i jordegendom

å landet eller fastighet i

stad inom hälften af senast faststälda

taxeringsvärde, så framt Konungens

befallningshafvande finner

inteckningen medföra full säkerhet

för förskrifna beloppet; skolande

likväl byggnad i stad, för att inteckning

deri må sättas såsom pant

för sedlarne, vara brandförsäkrad

uti någon med vederbörligen faststäldt

reglemente försedd brandförsäkringsinrättning

inom landet.

Konungen bestämmer det värde,

hvartill hvarje särskildt slag af

obligationer må godkännas såsom

pant för sedlarne.

Utskottets förslag.

Derutöfver må bankbolag jemväl

utfärda sedlar till ett belopp,

motsvarande värdet utaf bolaget tillhörigt

guld, som af bolaget sättes

såsom pant i allmänt förvar, dock

under vilkor att bolaget derutöfver

vid sitt hufvudkontor har i kassan

inneliggande guld till ett värde af

femtio procent af det i allmänt

förvar satta guldet.

26 §.

Pant i värdepapper, som af bankbolag

sättes för dess sedlar, skall

till minst sjuttio procent hestå af statens,

allmänna hypoteksbankens

eller hypoteksföreningars mellan

jordegare å landet obligationer;

dock må jemväl andra inhemska ohligationer,

som noteras på utlandets hörser,

äfvensom lätt säljbara utländska

statspapper pantsättas, der de af Konungen

i sådant afseende varda godkända.

Panten får till återstående delen

eller högst trettio procent utgöras af

skuldebref, intecknade i jordegendom

å landet eller fastighet i stad

inom hälften af senast faststälda

taxeringsvärde, så framt Konungens

befallningshafvande finner inteckningen

medföra full säkerhet

för förskrifna beloppet; skolande

likväl byggnad i stad, för att inteckning

deri må sättas såsom pant

för sedlarne, vara brandförsäkrad

uti någon med vederbörligen faststäldt

reglemente försedd brandförsäkringsinrättning

inom landet,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 27.

Den af bankbolag för dess sedlar

satta pant i värdepapper eller

någon del deraf må, på begäran

af bolaget, utbytas mot andra värdepapper,

hvilka äro af den beskaffenhet,

som i § 26 sägs och af

Konungens befallningshafvande blifvit

godkända. Värdepapper må ock

kunna utbytas mot guld, som då

skall på enahanda sätt som om

värdepapper stadgas i allmänt förvar

nedsättas.

§ 28.

Pant, som af bankbolag sättes

för dess sedlar, skall, afskild från

bankens öfriga tillgångar, vara vid

hufvudkontoret förvarad i rum, som

är försedt med tre olika lås och

blifvit af Konungens befallningshafvande

godkändt. Konungens befallningshafvandes

ombud, bankbolagets

styrelse samt en ledamot

af magistraten, eller, i stad der

magistrat ej finnes, den Konungens

befallningshafvande förordnar,

skola innehafva nyckeln till

hvar sitt lås.

Utskottets förslag.

Konungen bestämmer det värde,

hvartill hvarje särskildt slag af

obligationer må godkännas såsom

pant för sedlarne.

27 §.

De af bankbolag för dess sedlar

i pant satte värdepapper eller

någon del deraf må, på bolagets begäran.

, utbytas mot andra värdepapper

af beskaffenhet, som i 26 §

sägs, dock med iakttagande deraf, att

den del af panten, som får utgöras af

intecknade skuldebref, icke någonsin kommer

att öfverstiga trettio procent af hela

panten. Värdepapper må ock kunna

utbytas mot guld, som då skall

på enahanda sätt, som om värdepapper

stadgas, i allmänt förvar

nedsättas.

\

28 §.

Pant, som af bankbolag sättes

för dess sedlar, skall, afskild från

bankens öfriga tillgångar, vara i

den stad, der hufvudkontoret är beläget,

förvarad i rum, som är försedt

med tre olika lås och blifvit af Konungens

befallningshafvande godkändt.

Konungens befallningshafvandes

ombud, bankbolagets styrelse

samt en ledamot af magistraten,

eller, i stad der magistrat ej

finnes, den Konungens befallningshafvande

förordnar, skola innehafva

nyckeln hvar till sitt lås.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 29.

Uti de bankbolags tillgångar,

som af bolaget äro satta i allmänt

förvar såsom pant för dess sedlar,

njute innehafvare af bolagets sedlar

den förmånsrätt, som i 17 kap.

handelsbalken stadgas.

§ 30.

Finnes bankbolag hafva sedlar

på en gång utelöpande utöfver det

belopp, som bolaget, enligt hvad

här ofvan är vordet föreskrifvet,

eger utfärda, skall, der förhållandet

ej inom fyra dagar blifvit rättadt,

bolaget till statsverket erlägga

ett tusen kronor för hvarje dag

dess utelöpande sedlar öfverskridit

det tillåtna beloppet, och åligge

Konungens befallningshafvande att

förhållandet hos Konungen genast

anmäla. Inträffar ett sådant

öfverskridande af sedelutgifningsrätten

oftare eller är förseelsen

eljest af svårare beskaffenhet, ankomme

på Konungen att återkalla

det bolaget lemnade tillstånd att

egna banksedlar utgifva.

§ 31.

De sedlar, som af bankbolag

må utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran

inlösas.

Utskottets förslag.

29 §.

Uti de bankbolags tillgångar,

som äro på sätt i 28 § sägs af bolaget

satta i allmänt förvar såsom

pant för dess sedlar, njute innehafvare

af bolagets sedlar den förmånsrätt,

som i 17 kap. handelsbalken

stadgas.

30 §.

Finnes bankbolag hafva sedlar

på en gång utelöpande utöfver det

belopp, som bolaget, enligt hvad

här ofvan föreskrifvet är, eger utfärda,

åligge Konungens befallningshafvande

att genast anmäla förhållandet

hos Konungen och skall, der förhållandet

ej inom fyra dagar blifvit

rättadt, bolaget till statsverket erlägga

ett tusen kronor för hvarje

dag dess utelöpande sedlar öfverskridit

det tillåtna beloppet. Öfverskrides

sedelutgifningsrätten oftare eller

är förseelsen eljest af svårare beskaffenhet,

ankomme på Konungen

att återkalla det bolaget lemnade

tillstånd att utgifva egna banksedlar.

31 §.

De sedlar, som af bankbolag

må utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran

inlösas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag
Banksedlar

må ■ lyda endast å

tio, femtio, ett hundra, fem hundra

och ett tusen kronor; varande det

dock bankbolag förbjudet vid äfventyr,

som i § 30 sägs, att hafva

sedlar å tio kronor utelöpande till

högre sammanlagdt belopp än tre

femtedelar af hvad Konungen medgifvit

att bankens på värdepapper

grundade sedelutgifning högst må

utgöra.

Utskottets förslag.

Banksedlar må lyda endast å

femtio, ett hundra, fem hundra och

ett tusen kronor samt till och med

1898 jemväl å tio leronor. Dock vare

bankbolag förbjudet att under tiden

från och med 1889 till och med 1894

hafva sedlar å tio kronor utelöpande

till högre sammanlagdt belopp än

hälften af hvad Konungen medgifva,

att bankens på värdepapper

grundade sedelutgifning högst må

utgöra; skolande inom 1894 års utgång

clet belopp, hvartill bankbolags utelöpande

sedlar å tio kronor högst må

uppgå, minskas med en femtedel samt

under hvart och ett af derpå följande

fyra år ytterligare minskas med en femtedel,

så att bankbolags rätt att utgifva

sedlar å tio kronor med 1898 års utgång

upphör.

Finnes bankbolag hafva utgifva sedlar

å tio kronor utöfver det belopp,

som bolaget enligt denna § eger utfärda,

gälle det äfventyr, som i BO § sägs.

§ 32. 32 §.

Om längd och bredd å de sedlar, som af bankbolagen må utgifvas,

förordnar Konungen. Till sedlar må tryckta eller graverade blanketter

användas, och skola sedlarne vara underskrift^ af minst två bland

styrelsens ledamöter samt en af bolagets tjenstemän. Ej må bankbolags

sedlar tillverkas till likhet med riksbankens sedlar. Innan sedlar

af bankbolag utgifvas, skola profblanketter dertill inlemnas till finansdepartementet.

33.

33 §.

Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till

invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 34. 34 §.

Vägras inlösen, vare innehafvare!! af banksedeln berättigad att

jemte kapitalet åtnjuta ränta efter sex för hundra om året från den dag

inlösen blifvit vägrad, intilldess betalning kan erhållas, och ege innehafvaren

efter protest, verkstäld genom notarius publicus, anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshafvande, som, derest det ej genast

kan visas, att hindret härrört af någon tillfällighet, ofördröjligen skall

inberätta förhållandet till Konungen och under tiden inställa bankrörelsen.

På Konungen ankomme att besluta, huruvida den bolaget meddelade

tillåtelse till bankrörelses drifvande i sådant fall skall vara förverkad.

§ 35.

Har bankbolag, medelst bestyrkt

utdrag af bankens böcker, hos Konungens

befallningshafvande visat,

att bolaget har sedlar utelöpande

till mindre belopp än det, hvartill

värdet af den för sedlarne satta

pant uppgår, ege bolaget att utbekomma

så stor del af panten, som

i värde öfverstiger de utelöpande

sedlarne.

§ 36.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt

eller någon del deraf,

göre hos Konungen derom anmälan.

35 §.

Har bankbolag, medelst bestyrkt

utdrag af bankens böcker, hos Konungens

befallningshafvande visat,

att bolaget har sedlar utelöpande

till mindre belopp än det, hvartill

värdet af den för sedlarne satta

pant uppgår, ege bolaget att utbekomma

så stor del af panten,

som i värde öfverstiger de utelöpande

sedlarne. Ej må bankbolag

derefter Öka sin sedelutgifning, förr än

pant för sedlarne till motsvarande belopp

åter blifvit i allmänt förvar satt.

36 §.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifniugsrätt

eller någon del deraf,

göre hos Konungen derom anmälan.

Sålunda afstådd sedelutgifningsrätt

må icke vidare till bankbolag

upplåtas. Lag samma vare om sedel
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets

Kongl. Maj:ts förslag.

§ 37.

Förr än bankbolag börjar att

utgifva egna banksedlar, skall inför

Konungens befallningshafvande

styrkas:

att pant för sedlarne blifvit, på

sätt i § 25 sägs, satt i allmänt

förvar;

att profblanketter till banksedlarne

blifvit till finansdepartementet

inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som

skola underskrifva banksedlarne,

blifvit uti allmänna tidningarne införd.

Utlåtande N:o 1.

Utskottets förslag.

utgifningsrätt, som hankbolag förverkat

eller som tillhört bankbolag, hvilket blifvit

upplöst.

37 §.

Förr än bankbolag börjar att

utgifva egna banksedlar, skall inför

Konungens befallningshafvande

styrkas:

att pant för* sedlarne blifvit, på

sätt i 28 § sägs, satt i allmänt förvar

;

att profblanketter till banksedlarne

blifvit till finansdepartementet

inlemnade, samt

att uppgift å de personer, som

skola underskrifva banksedlarne,

blifvit uti allmänna tidningarna införd.

Kap*

IV

Om bankbolags förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

§ 38. 38 §.

Bankbolags hufvudkontor skall vara beläget i stad.

§ 39.

Hufvudlottegarne skola inom sig

utse en styrelse, hvilken eger att,

under det ansvar och den kontroll

af offentlig myndighet, som i allBih.

till Biksd. Prof. 1886. 6 Sand.

39 §.

Hufvudlottegarne skola inom sig

utse syssloman att utgöra bolagets styrelse.

Denna eger att, under det ansvar

och den kontroll af offentlig

2 Afd. 1 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

män lag eller genom denna förordning

stadgas, banken förvalta

samt att i alla mål för bolaget lagligen

tala och svara.

Styrelsens ledamöter skola vara

minst fem,

Utskottets förslag.

myndighet, som i allmän lag och

genom denna författning stadgas, förvalta

hanken samt att i alla mål lagligen

tala och svara för bolaget.

Styrelsens ledamöter skola vara

minst fem.

§ 40. 40 §.

För att kunna väljas till ledamot af styrelsen eller till suppleant

för styrelseledamot skall bolagsman i bankens registerbok vara antecknad

såsom innehafvare af lotter till belopp af minst ett tusen kronor.

§ 41. 41 §.

Uppgift på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva

bankbolagets sedlar och öfriga förbindelser, skall, så ofta förändring

deri inträffar, så ock efter hvarje ordinarie bolagsstämma, lemnas

till Konungens befallningshafvande och på bolagets bekostnad införas

i allmänna tidningarna.

§ 42.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse

denna förordning, den för

bankbolaget faststälda bolagsordning

samt den af bolaget för styrelsen

utfärdade instruktion;

att när som helst hålla bankens

räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande

eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören

samt för den särskilda

42 §.

Styrelsen åligger:

att ställa sig till noggrann efterrättelse

denna lag, den för bankbolaget

faststälda bolagsordning samt

den af bolaget för styrelsen utfärdade

instruktion;

att när som helst hålla bankens

räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande

eller dess ombud, för den

af Konungen förordnade bankinspektören

samt för den särskilda

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong]. Maj:ts förslag.

undersökning, Konungen eller chefen

för finansdepartementet kan

finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads

slut i närvaro af Konungens befallningshafvande

eller dess ombud,

enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta

en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift

om räntesatserna för bolagets inoch

utlåning samt diskonto, som

under den tid öfversigten omfattar

varit hos bolaget gällande, och att

derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända denna öfversigt

för dess offentliggörande genom

departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen

för finansdepartementet eller

bankinspektören alla de upplysningar

rörande banken, som af dem

äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut

låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till

finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma

i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen

för finansdepartementet under löpande

räkenskapsår finner anledning

till antagande, att bankbolaget

gjort sådana förluster, att reservfonden

och tio procent af grundfonden

förlorats, ofördröjligen låta

upprätta bokslut och kalla revisorerna

att granska bokslutet.

Utskottets förslag.

undersökning, Konungen eller chefen

för finansdepartementet eljest

kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads

slut i närvaro af Konungens befallningshafvande

eller dess ombud,

enligt formulär, som från finansdepartementet

meddelas, upprätta

en öfversigt, utvisande bankens tillgångar

och skulder, jemte uppgift

om räntesatserna för bolagets inoch

utlåning samt diskonto, som

under den tid öfversigten omfattar

varit hos bolaget gällande, och att

derefter ofördröjligen till nämnda

departement insända denna öfversigt

för dess offentliggörande genom

departementets försorg;

att jemväl i öfrigt meddela chefen

för finansdepartementet och

bankinspektören alla de upplysningar

rörande banken, som af dem

äskas;

att vid hvarje kalenderårs slut

låta upprätta fullständigt bokslut

öfver bolagets ställning;

att, efter verkstäld revision, till

finansdepartementet insända revisionsberättelsen

och låta införa densamma

i allmänna tidningarna, samt

att, der styrelsen eller chefen

för finansdepartementet under löpande

räkenskapsår finner anledning

till antagande, att bankbolaget

gjort sådana förluster, att reservfonden

och tio procent af grundfonden

förlorats, ofördröjligen låta

upprätta bokslut och kalla revisorerna

att granska bokslutet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 43. 43 §.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola

underskrifvas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna

benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen

underskrift, skola för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse

ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

§ 44.

Sker afvikelse från denna förordning

eller från bolagets ordning,

och varder ej den anmärkta afvikelsen

inom en månad rättad, ankomme

på Konungen att förklara

bolaget hafva förverkat rättigheten

att drifva bankrörelse.

44 §.

Sker afvikelse från denna lag

eller från bolagets ordning, och

varder ej den anmärkta afvikelsen

inom en månad rättad, ankomme

på Konungen att förklara bolaget

hafva förverkat rättigheten att

drifva bankrörelse.

§ 45.

45 §.

Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig

ordning fattadt bolagsstämmobeslut.

§ 46.

Afgående styrelseledamot förblifver

bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till

dess, efter i vanlig ordning skeende

revision, ordinarie bolagsstämma

beviljat ansvarsfrihet.

§ 47.

Ordinarie bolagsstämma skall

hållas minst en gång årligen.

46 §.

Afgående styrelseledamot förhlifve

bolaget ansvarig för de åtgärder,

i hvilka han deltagit, till

dess revision i vanlig ordning försiggått

och beviljat ansvarsfrihet på sätt

i 48 § sägs.

47 §.

Ordinarie bolagsstämma skall

hållas minst eu gång årligen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sammansätta Banko- och Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 48.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter

må endast meddelas af

bolagsstämma, och må ej styrelseledamot

i beslut derom deltaga.

§ 49.

Revision skall årligen förrättas.

Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma och

dervid minst en af revisorerna ombytas.

I revisionen skall jemväl deltaga

en af Konungens befallningshafvande

förordnad person, hvilken

derför af bolaget åtnjuter ersättning

efter bestämmande af Konungens

befallningshafvande.

§ 50.

Öfverträda styrelseledamöter eller

andra bolagsmän denna förordning

eller bolagsordningen, vare de

skyldige att ersätta all genom sådan

öfverträdelse uppkommen skada,

en för alla och alla för en.

Vid bolagsstämma tillkomma rösträtt

endast den, som i registerboken är

antecknad såsom delägare i bolaget.

48 §.

Ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter

må meddelas endast af ordinarie

bolagsstämma. Ej må styrelseledamot

i beslut derom deltaga.

49 §.

Revision skall årligen förrättas.

Val af revisorer skall årligen ske

vid ordinarie bolagsstämma. Ej

må styrelseledamot i sådant val deltaga.

Åtminstone hvart annat år skall en af

revisorer^ ombytas. I revisionen skall

jemväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad person,

hvilken derför af bolaget åtnjuter

ersättning efter bestämmande

af Konungens befallningshafvande.

50 §.

Öfverträda styrelseledamöter eller

andra bolagsmän denna lag

eller bolagsordningen, vare de skyldige

att ersätta all genom sådan

öfverträdelse uppkommen skada, en

för alla och alla för en.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Y Kap.

Om bankbolags upplösning och om förlängning af bankbolags oktroj.

§ 51. 51 §.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats, skall

styrelsen, senast den dag revisionsberättelsen aflemnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag sådant enligt bolagsordningen kan ske,

och läte styrelsen dessutom om bolagsstämman ofördröjligen underrätta

hufvudlottegarne genom särskilda bref, som med posten afsändas. I

kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort sådan

förlust, som här är sagd.

Beslutar bolagsstämman med två tredjedelar af de å stämman

afgifna röster att inom tre månader tillskjuta hvad som erfordras för

att återställa grundfonden till dess behöriga belopp, ege bolaget att

rörelsen fortsätta; i motsatt fall skall bolaget ställas under utredning.

Konungens befallningshafvande åligge att tillse, att sådant bolagsstämmobeslut

inom sagda tid blifvit fullgjordt. Finner Konungens befallningshafvande

att så ej skett, varde bolaget ovilkorligen under

utredning stäldt.

§ 52.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma,

hvarom i § 51 sägs, anmält

sig icke vilja i beslutadt tillskott

deltaga, vare ej dertill pligtig.

De bolagsmän, som tillskottet

verkstält, ega att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla

åter hvad af dem blifvit tillskjutet,

jemte sex procent årlig

ränta, innan annan utdelning får

ske. Upplöses bolaget, förr än så
-

52 §.

Bolagsman, som vid den bolagsstämma,

hvarom i 51 § sägs,

anmält sig icke vilja deltaga i beslutadt

tillskott, vare ej dertill pligtig.

De bolagsmän, som verkstält

tillskottet, ege att af bolagets blifvande

behållna vinstmedel erhålla

åter hvad af dem blifvit tillskjutet,

jemte sex procent årlig ränta, innan

annan utdelning får ske. Upplöses

bolaget, förr än sådant tillskott

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

dant tillskott blifvit till fullo guldet,

skall, sedan bolagets skulder

blifvit betalda, tillskottet, dock utan

beräkning af ränta för tid efter

bankrörelsens upphörande, gäldas

af bankens tillgångar, så långt de

dertill förslå, innan någon utdelning

å lotterna må ega ruin.

Utskottets förslag-.

blifvit till fullo guldet, skall, sedan

bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet,

dock utan beräkning af

ränta för tid efter bankrörelsens

upphörande, gäldas af bankens tillgångar,

så långt de dertill förslå,

innan någon utdelning å lotterna

må ega rum.

§ 53. 53 §.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat rättigheten att

drifva bankrörelse eller varder i det fall, hvarom i 51 § förmäles, bankbolag

stäldt under utredning, skall, der ej bolaget afträdt sin egendom

till konkurs, chefen för finansdepartementet förordna allmänt ombud,

som bär att närvara vid styrelsens sammanträden, med rätt att yttra

sig till protokollet, samt att utredningen i öfrigt öfvervaka.

§ 54.

Har, under det bankbolag fortsätter

sin rörelse, utdelning blifvit

beslutad och verkstäld, ändock att,

enligt senast upprättade bokslut,

tillgång dertill icke finnes utan minskande

af de bolagets fonder, som

i §§ 17 och 19 omförmälas, vare,

i händelse af bolagets oförmåga

att fullgöra sina förbindelser, de

bolagsmän, som sådan utdelninguppburit,

skyldige att densamma

återbära; och ansvare derjemte de

bolagsmän, som i beslutet deltagit,

en för alla och alla för en, för den

brist, som vid återbäringen kan

uppkomma.

Lag samma vare der, efter det

54 §.

Varder, under det bankbolag

fortsätter sin rörelse, utdelning beslutad

och verkstäld, ändå att, enligt

senast upprättade bokslut, tillgång

dertill icke finnes utan minskande

af de bolagets fonder, som

i 17 och 19 §§ omförmälas, vare,

i händelse af bolagets oförmåga

att fullgöi-a sina förbindelser, de

bolagsmän, som uppburit sådan utdelning,

skyldige att återbära densamma;

och ansvare derjemte de

bolagsmän, som deltagit i beslutet,

en för alla och alla för eu, för den

brist, som vid återbäringen kan

uppkomma.

Lag samma vare der, efter det

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande U:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag.

bankbolag blifvit stäldt under utredning

eller beslut fattats om bolagets

upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera

finnes oförmöget att sina

förbindelser fullgöra.

(Kong], Maj:ts förslag till Lag med vissa bestämmelser

angående bankbolag med

sedelutgifningsrätt.)

6 §•

Nät bankbolag med sedelutgifningsrätt

upplöses utan konkurs, vill, uppå

anmälan härom, Konungen genom allmän

kungörelse förelägga en hvar,

som innehar af bolaget utgifven sedel,

att inom två år från kungörelsens dag,

vid förlust af all betalningsrätt, förete

sedeln till infriande i banken; skolande

kungörelsen minst fyra gånger

under hvartdera året uppläsas i rikets

kyrkor och införas i allmänna tidningarne.

Utskottets förslag.

bankbolag blifvit stäldt under utredning

eller beslut fattats om bolagets

upplösning, utdelning till bolagsmännen

skett och bolaget sedermera

finnes oförmöget att fullgöra

sina förbindelser
55

§.

När bankbolag med sedelutgifningsrätt

upplöses utan konkurs,

vill, uppå anmälan härom, Konungen

genom allmän kungörelse förelägga

en hvar, som innehar af bolaget

utgifven sedel, att inom två

år från kungörelsens dag, vid förlust

af all betalningsrätt, förete

sedeln till infriande i banken; skolande

kungörelsen minst fyra gånger

under hvartdera året uppläsas

i rikets kyrkor och införas i allmänna

tidningarna.

§ 55. 56 §.

önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning derom sist sexton

månader, innan den löpande oktrojen tilländagå!’.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen; och åligge

det styrelsen att om beslutet ofördröjligen underrätta hufvudlottegarne

genom särskilda bref, som med posten afsändas.

§ 56.

57 §.

Hufvudlottegare som ej vill under förlängd oktroj i bolaget qvarstå,

ege, derest lian sist aderton månader före oktrojtidens utgång sådant

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag- Utskottets förslag.

för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt att af bolagets tillgångar utbekomma hvad på

honom belöper.

Yl Kap.

Särskilda bestämmelser.

§ 57. 58 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

§ 58. 59 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankbolag börjar eller slutar sin rörelse; och skall underrättelse

om dagen, då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

60 §.

Förändring af bankbolags ordning

ege ej giltighet med mindre den varder

af Konungen stadfästad; och vare om

anmälan hos rätten af den förändring

och dess kungörande lag, som i 10 §

sägs.

§ 59.

61 §.

Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,

som för riksbanken är beviljad.

(Kongl. Maj;ts förslag till Lag med vissa bestämmelser

angående bankbolag med

sedelutgifningsrätt.)

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 6 Sami.

62 §.

Bankbolag, som eger rätt att

utgifva egna banksedlar, skall i de

2 Afd. 1 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 1.

Kong]. Majrts förslag.

* §•

Bankbolag, som eger rätt att utgifva

egna banksedlar, skall i de mål,

för hvilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lyda under Rådstufvurätten i

den stad, der bolagets hufvudkontor

är beläget, eller, der staden lyder under

landsrätt, under Rådstufvurätten

i den stad, der Konungens befallningshafvande

i länet har sitt säte.

Utskottets förslag.

mål, för hvilka ej annorlunda genom

lag stadgas, lyda under rådstufvurätten

i den stad, der bolagets

hufvudkontor är beläget, eller,

der staden lyder under landsrätt,

under rådstufvurätten i den stad,

der Konungens befallningshafvande

i länet har sitt säte.

§ 60. 63 §.

Bolagsordning för bankbolag skall innefatta närmare bestämmelser

angående:

a) grundfondens belopp;

b) huruvida kommanditlottegare inrymmas i bolaget samt, derest

det medgifves, vilkoren derför och den andel i årliga vinsten, som skall

dem tillkomma;

c) reservfonden och den del af årliga vinsten, som skall till reservfonden

öfverföras;

d) bankens rörelsegrenar och vilkoren derför;

e) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem samt

tiden för deras befattningar;

f) tid och ort för ordinarie bolagsstämma och vilkoren för sammankallande

af extra bolagsstämma;

g) rösträtt vid bolagsstämma;

h) antalet revisorer och tiden för revisionen;

i) den ordning, i hvilken bolaget må besluta att före oktrojtidens

utgång sig upplösa; samt

k) sättet för vinnande af ändring i bolagsordningen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Öfvergångsstadganden.

§ 61.

Varder enligt denna förordning

sedelutgifningsrätt medgifven bankbolag,

som enligt äldre lag egt rätt

att utgifva egna banksedlar, skola

följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar

sin rörelse på grund af oktroj, meddelad

enligt denna förordning,

skall bolaget, medelst styrkt utdrag

ur bankens böcker, inför Konungens

befallningshafvande visa,

att sedlar, utgifna under bolagets

föregående oktrojer, icke äro utelöpande

till högre belopp än bolaget,

enligt hvad i denna förordning

stadgas, är berättigadt utgifva,

samt att, i öfverensstämmelse med

föreskrifterna i denna förordning,

pant för bolagets sedlar blifvit i

allmänt förvar satt.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven

under någon af bolagets föregående

oktrojer, skall ega lika rätt till betalning

ur bankens tillgångar, som

innehafvare af sedel, utgifven under

oktroj enligt denna förordning.

3:o) Under föregående oktrojer

af bolaget utgifna sedlar, hvilka

icke blifvit infriade, skola inräknas

i beloppet af bolagets utelöpande

sedlar.

64 §.

Varder enligt denna lag sedelutgifningsrätt

medgifven bankbolag,

som enligt äldre lag egt rätt

att utgifva egna banksedlar, skola

följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse:

l:o) Innan bankbolaget börjar sin

rörelse på grund af oktroj, meddelad

enligt denna lag, skall bolaget,

medelst styrkt utdrag ur bankens

böcker, inför Konungens befallningshafvande

visa, att sedlar, utgifna

under bolagets föregående

oktrojer, icke äro utelöpande till

högre belopp än bolaget, enligt

hvad i denna lag stadgas, är berättigadt

utgifva, samt att, i öfverensstämmelse

med föreskrifterna i

denna lag, pant för bolagets sedlar

blifvit i allmänt förvar satt.

2:o) Innehafvare af sedel, utgifven

under någon af bolagets föregående

oktrojer, skall ega lika rätt

till betalning ur bankens tillgångar,

som innehafvare af sedel, utgifven

under oktroj eldigt denna lag.

3:o) Under föregående oktrojer

af bolaget utgifna sedlar, hvilka icke

blifvit infriade, skola inräknas i

beloppet åt bolagets utelöpande

sedlar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong!. Maj:ts förslag.

4:o) Sedel, som af bolaget i allmänna

rörelsen ntgifves, skall tydligt

skilja sig från bolagets sedlar

under föregående oktrojer.

5:o) Först sedan två år förflutit

från det denna förordning trädt i

kraft, skola de af bankbolaget såsom

pant för sedlar satta obligationer

ovilkorligen utgöras af de

slag, som omförmälas i § 26. Före

nämnda tid ege bolaget att för sådant

ändamål betjena sig jemväl

af andra slag af lätt säljbara, räntebärande

obligationer, derest de blifvit

af Konungens befallningshafvande

såsom pant för sedlarne godkända.

Denna förordning träder i kraft

(Kongl. Majits förslag till Lag med vissa bestämmelser

angående bankbolag med sedelutgifningsrätt.

)

Denna lag träder i kraft den 1 Januari

1887; dock att för bankbolag,

hvars rätt att utgifva egna banksedlar

grundas på tillåtelse, meddelad före

nämnda dag, fortfarande skall gälla

hvad hittills varit stadgadt.

Utskottets förslag.

4:o) Först sedan två år förflutit

från det denna lag trädt i

kraft, skola de af bankbolaget såsom

pant för sedlar satta obligationer

ovilkorligen utgöras af de

slag, som omförmälas i 26 §. Före

nämnda tid ege bolaget att för sådant

ändamål betjena sig jemväl af

andra slag af lätt säljbara, räntebärande

obligationer, derest de

blifvit af Konungens befallningshafvande

såsom pant för sedlarne

godkända. ___

Denna lag träder i kraft den 1

Januari 1887; dock att för bankbolag,

hvars rätt att utgifva egna

banksedlar grundas på tillåtelse,

meddelad före nämnda dag, fortfarande

skall gälla hvad hittills

varit stadgadt.

4:o.

Förslag till Lag angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 §

Handelsbalken.

Kongl. Maj:ts omförmälda förslag är af följande lydelse:

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

77

Lag

angående förändrad lydelse af 17 kap. 3 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas att 17 kap. 3 § Handelsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

3 §•

Häfver någon lös pant i händer njute han derutur betalning framför

alla andra. Samma rätt hafve de, hvilka innehafva af bankbolag

utgifna banksedlar, i de bolagets tillgångar, som äro satta i allmänt

förvar såsom pant för sedlarne.

Handtverkare hafve ock enahanda rätt för arfvode å det gods,

som hos honom qvar är.

Med åberopande af hvad bilagorna till Kongl. Maj:ts proposition

N:o 28 innehålla, får Utskottet hemställa,

4:o

att Riksdagen ville bifalla Kongl. Maj:ts ofvanstående

förslag.

5:o

Förslag till Lag angående bankbolags och sparbanks konkurs.

I detta förslag får Utskottet föreslå följande ändringar:

4 §•

Mot andra stycket af denna paragraf torde följande anmärkningar

kunna göras. Det stadgas derstädes, att den i paragrafen omförmälda

förteckningen skall i afskrift, som af den, som har att motta
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Sammansätta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

ga bevakningshandlingar i konkursen, blifvit bestyrkt, under de trettio

sista dagarna före inställelsedagen hållas på angifna ställen tillgänglig

för allmänheten. Deremot saknas hvarje bestämmelse om skyldighet

för gode männen, hvilka skola ingifva omförmälda förteckning i hufvudskrilt

till den som har att emottaga bevakningshandlingar i konkursen,

att göra detta så tidigt, att iakttagandet af nyssberörda tidsbestämmelse

blifver möjligt. På grund deraf har Utskottet föreslagit, att gode männen

skola åläggas att så fort ske kan ingifva nämnda förteckning.

Det föreskrifves derjemte i samma stycke af denna paragraf, att,

sedan förteckningen i hufvudskrift inkommit till den, som enligt konkurslagen

har att emottaga bevakningshandlingar i konkursen, skall förteckningen

i afskrift, som af honom blifvit bestyrkt, hållas tillgänglig

hos rättens ombudsman samt vid hvart och ett af bankens kontor. Det

skulle sålunda åligga omförmälda myndighet, som har att bestyrka afskrifterna,

att jemväl ombesörja afskrifternas utskrifvande. Denna anordning

är enligt Utskottets mening mindre lämplig. Man bör ihågkomma,

att, då detta stadgande äfven gäller enskilda sedelutgifvande

bankbolag och sparbanker, hvilka ofta hafva ett stort antal kontor,

afskrifternas antal kan blifva särdeles stort. Genom att ålägga nyss

omförmälda myndighet att äfven låta ombesörja afskrifterna, lägges

sålunda på densamma ett ofta mycket tidsödande arbete, som för öfrigt

mycket lättare kan utföras af den ifrågavarande bankens egna tjensteman.

Utskottet har derföre föreslagit, att gode männen icke blott skola

ingifva förteckningen i hufvudskrift, utan jemväl dervid foga afskrifter

till det antal, som påkallas af bestämmelsen, att afskrifter skola finnas

hos rättens ombudsman samt vid hvart och ett af bankens kontor.

6 §•

Då påskrift å banksedel om, att densamma blifvit inom tid, som

i paragrafen föreskrifves, uppvisad inför det af chefen för finansdepartementet

förordnade allmänna ombud, skall ske kostnadsfritt, bör

ock det bevis, som enligt andra stycket af denna paragraf skall af

samma allmänna ombud tillställas den, som vill aflemna banksedel,

äfven lemnas utan afgift, och har Utskottet på den grund i nämnda

stycke mellan orden »erhålle» och »bevis» infört orden »utan afgift».

Enär ordet bankbolag, som förekommer uti rubriken och ingressen

till föreliggande förslag, är missledande, så till vida, som det skulle

kunna framkalla den tanke, att lagen vore afsedd att gälla alla bank
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- ooh Lag-Vtslcottds Utlåtande N:o 1. 79

bolags, af hvad slag de vara må, konkurs, under det att lagen blott

skall gälla bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks

konkui s, men deiemot ingalunda- solidariska folkbanker, hafva rubrik

och ingress ändiats, på det att någon tvekan angående föremålet för

lagens bestämmelser icke må uppstå.

På grund af hvad Utskottet anfört samt bilagorna till Kongl

Maj:ts proposition N:o 28 och den vid Utskottets utlåtande fogade

bilaga innehålla, får Utskottet hemställa,

5 ro

att . Riksdagen ville, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förslag, icke kan oförändradt bifallas, för sin

del antaga följande

Lag

angående bankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och

sparbanks konkurs.

Kongl. Maj:ts förslag.

Lag angående bankbolags och sparbanks

konkurs.

I bankbolags eller sparbanks

konkurs skola, jemte hvad konkurslagen

innehåller, som icke strider

mot denna lag, tillämpas följande

stadganden:

Utskottets förslag.

Lag angående bankaktiebolags,

sedelutgifvande bankaktiebolags

och sparbanks konkm''8.

I bankaktiebolags, sedelutgifvande

bankbolags och sparbanks konkurs

skola, jemte hvad konkurslagen

innehåller, som icke strider mot

denna lag, tillämpas följande stadganden

:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Har bankbolag med rätt att utgifva egna banksedlar eller aktiebolag,

som drifvit bankrörelse, råkat i konkurstillstånd, varde det af

rätten eller domaren ofördröjligen anmäldt för chefen för finansdepartementet;

och förordne departementschefen ett allmänt ombud att

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

såsom god man och syssloman i konkursboets förvaltning deltaga

med de gode män och syssloman, som utses på sätt i konkurslagen

stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan derom

af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens befallningshafvande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen

af konkursboet, på sätt här ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,

när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan förordna.

Deröfver må klagan ej föras.

2 §•

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, ege, lika med

rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerne att höras öfver

ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla,

om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller

försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen

af boet, ege allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla

dess delar.

3 §•

Arfvode för konkursboets förvaltning bestämmes af borgenärerne

särskildt för rättens ombudsman och särskildt för gode männen och

sysslomännen. Af arfvodet för gode männen och sysslomännen tage

allmänna ombudet en tredjedel.

§4.

Under anslagstiden upprätte

gode männen förteckning öfver

de borgenärer, hvilka enligt bankens

räkenskaper hafva fordran

4 §.

Under anslagstiden upprätte

gode männen förteckning öfver

de borgenärer, hvilka enligt bankens

räkenskaper hafva fordran

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kong]. Maj:ts förslag.

hos banken på grund af insättning

å depositions-, upp- och afskrifning^-

eller annan räkning, eller

ock enligt sparbanksbok; skolande

denna förteckning för hvarje borgenär

upptaga beloppet af hans

fordran, så ock, der ränta å fordringen

är utfästa, den dag, från

hvilken räntan är ogulden, jemte

räntefoten.

Förteckningen skall i hufvudskrift

af gode männen ingifvas till

den, som, enligt hvad i konkurslagen

stadgas, har att emottaga

bevakningshandlingar i konkursen;

och skall förteckningen i afskrift,

som af honom blifvit bestyrkt,

under de trettio sista dagarne före

inställelsedagen hållas tillgänglig

hos Rättens ombudsman samt vid

hvart och ett af bankens kontor fölen

hvar, som vill deraf taga del.

81

Utskottets förslag.

hos banken på grund af insättning

å depositions-, upp- och afskrifning^-

eller annan räkning, eller

ock enligt sparbanksbok; skolande

denna förteckning för hvarje borgenär

upptaga beloppet af hans

fordran, så ock, der ränta å fordringen

är utfäst, den dag, från

hvilken räntan är ogulden, jemte

räntefoten.

Förteckningen skall i hufvudskrift

af gode männen så fort ske

kan ingifvas till den, som, enligt

hvad i konkurslagen sägs, har att

emottaga bevakningshandlingar i

konkursen; börande vid hufmdskriften

fogas afskrifter till antal som påkallas

af hvad här efteråt stadgas. Sedan desammas

öfverensstämmelse med. hufvudskriften

blifvit af honom bekräftad, skall

förteckningen i sålunda styrkt afskrift

under de trettio sista dagarne före

inställelsedagen hos rättens ombudsman

samt vid hvart och ett

af bankens kontor hållas tillgänglig

för en hvar, som vill taga del af

densamma.

5 §■

Förteckningen varde å inställelsedagen af ordföranden uppläst;

och skall fordran, som blifvit å förteckningen upptagen, anses vara i

konkursen bevakad, såsom hade borgenären sjelf å inställelsedagen

uppgifvit fordringen.

Bih. till Biksd. Prof. 1886. 6 Samt. 2 Afd. 1 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Majrts förslag. Utskottets förslag.

Särskilda bestämmelser angående sedelutgifvande bankbolags konkurs.

§ 6.

Har bankbolag med rätt att

utgifva egna banksedlar råkat i

konkurstillstånd, vill Konungen

genom allmän kungörelse förelägga

en hvar, som innehar af

bolaget utgifven sedel, att inom

två år från kungörelsens dag, vid

förlust af all betalningsrätt. uppvisa

sedeln inför det af chefen

för finansdepartementet förordnade

allmänna ombud, som låter

bokföra sedeln och kostnadsfritt

förse den med påskrift om uppvisandet.

Nämnda kungörelse bör

minst fyra gånger under hvartdera

året uppläsas i rikets kyrkor och

införas i allmänna tidningärne.

Vill den, som sålunda uppvisar

sedel, densamma aflemna, ege dertill

rätt och erhålle bevis deröfver

af allmänna ombudet. Sådant bevis

medför för den, till hvilken

beviset blifvit utfärdadt, samma

betalningsrätt som sedel, hvilken

enligt beviset blifvit aflemnad.

6 §•

Har bankbolag med rätt att

utgifva egna banksedlar råkat i

konkurstillstånd, vill Konungen

genom allmän kungörelse förelägga

en hvar, som innehar af

bolaget utgifven sedel, att inom

två år från kungörelsens dag, vid

förlust af all betalningsrätt, uppvisa

sedeln inför det af chefen

för finansdepartementet förordnade

allmänna ombud, som låter

bokföra sedeln och kostnadsfritt

förse den med påskrift om uppvisandet.

Nämnda kungörelse bör

minst fyra gånger under hvartdera

året uppläsas i rikets kyrkor och

införas i allmänna tidningarna.

Vill den, som sålunda uppvisar

sedel, densamma aflemna, ege dertill

rätt och erhålle :utan afgift bevis

deröfver af allmänna ombudet.

Sådant bevis medför för den, till

hvilken beviset blifvit utfärdadt,

samma betalningsrätt som sedel,

hvilken enligt beviset blifvit aflemnad.

7 §•

För fordran, som grundas å banksedel, vare bevakning enligt

konkurslagen i bolagets konkurs icke erforderlig. Ej heller vare innehafvare

af sådan fordran pligtig att densamma med borgenärsed fästa.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

SammansaMa Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Innehafvare af fordran på grund af banksedel ege rätt till talan

i konkursen, sedan han iakttagit hvad enligt 6 § honom åligger.

8 §.

Gode männen skola, så fort ske kan, låta försälja de bankbolagets

tillgångar, hvilka äro satta såsom pant för de af bolaget utgifna sedlar,

antingen å offentlig auktion eller under hand efter som de pröfva för

konkursboet fördelaktigast.

9 §•

Visar sig under konkursen, att den för sedlarne satta pant icke

förslår till infriande af det enligt bolagets räkenskaper utelöpande

sedelbeloppet tillika med det ytterligare belopp af sedlar, hvilket, utan

att finnas i bolagets räkenskaper upptaget, kan vara anmäldt, skall,

till betäckande af bristen, den särskilda ansvarighet för bolagets sedlar,

som åligger hufvudlottegarne, mot dem göras gällande på sätt nedan

stadgas.

10 §.

Det belopp, som erfordras till betäckande af den brist, hvarom

i 9 § sägs, skall af gode männen eller sysslomännen genast å hufvudlottegarne,

så långt desse äro för bristen ansvarige, uttaxeras i förhållande

till det antal lotter, en hvar af dem enligt bolagets registerbok

innehar.

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det belopp, som för

hvarje lott skall inbetalas, äfvensom dagen, då inbetalningen senast

skall verkställas, varde genast i allmänna tidningarna tre gånger införd,

första gången minst trettio dagar före nämnda dag; och läte gode

männen eller sysslomännen dessutom om uttaxeringen ofördröjligen

underrätta hufvudlottegarne genom särskilda bref, som afsändas med

posten.

11 §•

A den i kungörelsen om uttaxering utsatta förfallodag skall uttaxeradt

belopp vara inbetaldt eller derför vara stäld pant eller borgen,

som af gode männen eller sysslomännen godkännes.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Brister hufvudlottegare i fullgörande häraf, vare han underkastad

utmätning utan dom eller utslag, då gode männen eller sysslomännen

med företeende af rättens ombudsmans bevis om det uttaxerade belopp,

för hvilket hufvudlottegaren häftar, hos utmätningsman påkalla

utmätning; vare ock skyldig att på yrkande af gode männen eller

sysslomännen afträda sin egendom till konkurs; åliggande det gode

männen eller sysslomännen att ofördröjligen mot hufvudlottegaren vidtaga

erforderliga åtgärder för tillämpning af den påföljd, som i hvarje

fall må anses lämplig.

12 §.

Ställes pant eller borgen för uttaxeradt belopp, skall detsamma

inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen om uttaxering utsatta

förfallodag. Sker det ej, läte sysslomännen, till gäldande af hvad

hufvudlottegaren bör betala, ofördröjligen försälja panten å offentlig

auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen.

13 §.

Å uttaxeradt belopp, som ä den i kungörelsen om uttaxering utsatta

förfallodag ej är inbetaldt, skall hufvudlottegare gälda ränta efter

sex för hundra om året från nämnda dag till dess betalning sker.

14 §.

Har uttaxeradt belopp ej influtit och säkerhet derför icke heller

blifvit stäld, eller har stöld säkerhet icke förslagit till gäldande af

belopp, hvarför den lemnats, och uppkommer förty brist i hvad för de

ifrågavarande borgenärernes förnöjande erfordras, skola gode männen

eller sysslomännen, intill dess bristen blifvit betäckt eller det belopp,

hvarför hufvudlottegarne i ifrågavarande afseende äro ansvarige, blifvit

till fullo uttaxeradt, hos de hufvudlottegare, hvilka icke afträdt sina

tillgångar till konkurs, verkställa uttaxering i förhållande till deras

lotter i bolaget; skolande i fråga om sådan fortsatt uttaxering i öfrig!

gälla hvad i 10—13 §§ finnes stadgadt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

15 §.

När bankbolag med rätt att utgifva egna banksedlar råkat i konkurstillstånd,

skola bolagets samtliga tillgångar med undantag af den

för sedlarne satta pant, så fort ske kan, värderas af en nämnd, bestående

af det af chefen för finansdepartementet förordnade allmänna

ombud såsom ordförande samt två ledamöter, utsedde den ene af borgenärerne

och den andre af hufvudlottegarne. Tillgångar!^ skola dervid

upptagas till det värde, de efter noggrann pröfning anses ega.

Hvad de fleste i nämnden säga gälle såsom nämndens beslut.

16 §.

Borgenärerne välje ledamot i nämnden i den ordning, som i 60 §

konkurslagen är föreskrifven för val af gode män eller sysslomän.

För val af den ledamot i nämnden, som skall utses af hufvudlottegarne,

kalle rättens ombudsman dem att inför honom sammanträda;

och skall valet ske enligt de bestämmelser i fråga om rösträtt,

som i den för bolaget faststälda bolagsordning äro gifna för val af

styrelse. Om tid och ort för sådant sammanträde utfärde rättens ombudsman

kungörelse, som i allmänna tidningarna införes tre gånger,

första gången minst tio dagar före sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller hufvudlottegarne att utse ledamot i

nämnden, varde ledamot i stället förordnad af den rätt, der bolagets

konkurs är anhängig. Försummar utsedd ledamot att på ordförandens

kallelse tillstädeskomma vid nämndens sammanträde, ege ordföranden

tillkalla annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i värderingen.

17 §•

Visar sig vid den värdering, hvarom i 15 § sägs, eller sedermera

under konkursens fortgång, att de bolagets tillgångar, hvilka på grund af

nämnda § blifvit värderade, icke förslå till betäckande af all bolagets

kända, icke på banksedel grundade gäld, eller kan, der den för bolagets

sedlar satta pant befunnits otillräcklig att tillsammans med hufvudlottegarnes

särskilda ansvarighet för sedlarne bereda erforderliga medel

till infriande af de utelöpande sedlarne, hvad i sådant afseende brister icke

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

betäckas genom sedelinnehafvarne tillkommande utdelning af bolagets

öfriga tillgångar, skall den allmänna ansvarighet för bolagets förbindelser,

hvilken åligger hufvudlottegarne, mot dem göras gällande och

det belopp, som erfordras till fyllande af bristen i bolagets tillgångar

uttaxeras å hufvudlottegarne så långt de äro för bristen ansvarige; skolande

dervid förfaras på enahanda sätt som i 10—14 §§ finnes stadgadt;

dock att, der pant eller borgen ställes för uttaxeradt belopp, borgenärerne

ega att utöfver den i 12 § bestämda tid bevilja ytterligare anstånd

af högst sex månader med inbetalande af beloppet.

18 §.

Afträdas hufvudlottegares tillgångar till hans borgenärers förnöjande,

må återvinningstalan, hvarom i 3 kap. konkurslagen stadgas,

i hufvudlottegarens konkurs anställas jemväl af gode männen eller sysslomännen

i bolagets konkurs; och skall, der sådan talan af dem föres

och hufvudlottegarens konkurs börjats inom sex månader efter det

offentlig stämning å bolagets borgenärer utfärdades, tid, som i 36 §

nämnda lag sägs, räknas från den dag, bolagets konkurs börjades.

19 §.

Gode männen eller sysslomännen i bolagets konkurs varepligtige

att, der hufvudlottegare blifvit försatt i konkurs, deri så väl för bolagets

konkursbo som å öfrige hufvudlottegares vägnar bevaka hvad förstnämnde

hufvudlottegare på grund af sin delaktighet i bolaget är skyldig

tillskjuta, samt, intilldess bolagets konkurs blifvit afslutad, uppbära derå

belöpande utdelning.

20 §.

Utan hinder deraf att den i 6 § stadgade anmälningstid ej förflutit,

må utdelning i bolagets konkurs ega rum. 1 den mån medel influtit

för den för sedlarne satta pant eller efter uttaxering, som grundas

på hufvudlottegarnes särskilda ansvarighet för sedlarne, må utdelning

af sagda medel till sedelinnehafvare ega rum; och skall utdelningen

beräknas å hela det enligt bolagets räkenskaper utelöpande belopp af

sedlar tillika med det ytterligare belopp deraf, hvilket, utan att finnas

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

i bolagets räkenskaper upptaget, kan vara anmäldt; egande borgenär,

som iakttagit hvad enligt 6 § honom åligger, att för fordran, som nu

är nämnd, uppbära derå belöpande utdelning; dock att sedel, som genom

utdelningen ej varder till fullo infriad, skall, innan utdelningen må

lyftas, vara aflemnad mot bevis, som i nämnda § sägs.

21 §.

Ej må bolagets konkurs afslutas, förr än den i 6 § stadgade

an in älningstid förflutit.

Denna lag skall icke blifva gällande i mål, som göres anhängigt

före den 1 Januari 1887.

Varder sedelutgifvande bankbolag, hvars rätt att utgifva egna

sedlar grundas på tillåtelse, meddelad före nämnda dag, försatt i konkurs,

gälle i afseende derå hvad i äldre lag finnes föreskrifvet.

6:0.

Förslag till lag angående tillägg till och ändring i Lagen

för Rikets Ständers bank den 1 Mars 1830.

§ 5.

Enligt mom. 2 af denna paragraf skulle Riksbanken utöfver det

enligt mom. 1 af samma paragraf medgifna belopp vara berättigad till

en sedelutgifning af högst fyratiofem millioner kronor, under vilkor

att de på grund häraf utgifna sedlar motsvaras af följande tillgångar

sammanräknade, nemligen: vexlar, betalbara inom eller utom riket,

statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utlandets börser noteras, samt lätt säljbara utländska statspapper.

Enligt Utskottets mening kan dock åtgärden att inskränka de tillgångar,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1

som få läggas till grund för berörda sedelutgifning till de ofvan nämnda,

lätteligen förorsaka vissa olägenheter. Det skulle sålunda kunna hända,

att under tider, då Riksbanken skulle behöfva i större utsträckning än

vanligt begagna sig af sin sedelutgifningsrätt, berörda tillgångars knapphet

komme att lägga hinder i vägen derför, i ty att, såsom erfarenheten

visat, dessa tillgångar ej alltid uppnå ett belopp af fyratiofem

millioner kronor. Sålunda uppgingo omförmälda tillgångar under första

hälften af år 1884 till högst 43-7 och lägst 40-4 millioner kronor. Derjemte

är att taga med i betraktande, att Riksbanken skulle kunna, just

i syfte att städse hålla sin sedelutgifningsrätt uppe vid dess maximum,

föranledas till att söka öka de tillgångar, som enligt förevarande mom.

skulle få läggas till grund för ifrågavarande del af bankens sedelutgifning,

och att stadgandet sålunda komme att leda till en för näringslifvet,

skadlig förändring af förhållandet mellan bankens inköp af obligationer

och statspapper samt diskontering och köp af vexlar å ena sidan

och dess öfriga utlåningsrörelse å den andra. För att undvika dessa

faror har Utskottet föreslagit, att Riksbanken bland de tillgångar, som

få läggas till grund för omförmälda sedelutgifning å högst fyratiofem

millioner kronor, äfven må få inräkna fordringar, för hvilka banken

bär säkerhet i obligationer, vågförda effekter och inteckningar.

På grund af det anförda och med åberopande af hvad bilagorna

till propositionen N:o 28 om förevarande förslag innehålla, får Utskottet

hemställa,

6:o.

att Riksdagen ville, under förklarande att Kongl.

Maj:ts sist omförmälda förslag icke kan bifallas i oförändrad!

skick, för sin del antaga följande

Lag

angående tillägg till och ändring i lagen för Rikets

Ständers bank den 1 Mars 1830.

Härigenom förordnas, att nedannämnde §§ i lagen för Rikets

Ständers bank den 1 Mars 1830 skola erhålla följande lydelse:

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

Kong], Maj:ts förslag.

§ 5.

Mom,. 1. Banken ege att utgifva

sedlar till det belopp, som

motsvaras af följande tillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad

som i § 6 sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller

under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt

eller omyntadt guld; och

c) hos bankinrättningar eller

handelshus på utrikes ort i löpande

räkning innestående medel.

Mom,. 2. Utöfver det enligt mom.

i medgifna belopp vare banken

berättigad till en sedelutgifning af

högst fyratiofem millioner kronor

under vilkor att de på grund häraf

utgifna sedlar motsvaras af följande

tillgångar sammanräknade:

a) vexlar, betalbara inom eller

utom riket;

b) statens, allmänna! hypoteksbankens

och andra inhemska obligationer,

som å utlandets börser noteras;

samt

c) lätt säljbara utländska statspapper.

Utskottets förslag.

5 §•

Mom. 1. Banken ege att utgifva

sedlar till det belopp, som motsvaras

af följande tillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad

som i § 6 sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller

under transport derifrån varande,

mot sjöfara försäkradt guldmynt

eller omyntadt guld; och

c) hos bankinrättningar eller

handelshus på utrikes ort i löpande

räkning innestående medel.

Mom. 2. Utöfver det enligt mom.

1 medgifna belopp vare banken

berättigad till en sedelutgifning af

högst fyratiofem millioner kronor

under vilkor att de på grund häraf

utgifna sedlar motsvaras af följande

tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;
b)

statens, allmänna hypoteksbankens

och andra inhemska obligationer, som, å

utlandets börser noteras;

c) vexlar, betalbara inom eller utom

riket; samt

d) fordringar, för hvilka banken

egen säkerhet i obligationer, vågförda

effekter och inteckningar.

§ 6.

Såsom bankens metalliska kassa skall beräknas allt inom landet

befintligt, banken tillhörigt svenskt och utländskt guldmynt, omyntadt

guld samt i Sverige, Norge eller Danmark i öfverensstämmelse med

konventionen den 27 Maj 1873 pregladt sifvermynt.

Bih. till Likså. Prof,. 1886. 6 Sami. 2 Afä. 1 Haft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än femton

millioner kronor. Derutöfver skall, då de på grund af § 5 mom. 2 utgifna

sedlar öfverstiga trettiofem millioner kronor, banken hålla i metallisk

kassa minst trettio procent af det belopp, hvarmed de på sådan

grund utgifna sedlar öfverskjuta sistnämnda summa.

Den del af metalliska kassan, som utgöres af guld, må ej bibehållas

vid mindre belopp, än som svarar mot fyra femtedelar af den

metalliska kassan i dess helhet.

§ 7.

Guld i plants, som för bankens räkning aflemnas till myntverket,

skall af banken inlösas med guldets värde i svenskt mynt, eller två

tusen fyra hundra åttio kronor för ett kilogram fint guld med afdrag

af en fjerdedels procent i myntningskostnad, så ock, der smidbargöring

och skedning ifrågakomma, af derför stadgade utgifter; dock må fullmäktige,

när de så skäligt finna, befria säljaren från myntningskostnaden

eller någon del deraf.

§ 8.

Uppgifter rörande bankens ställning skola offentliggöras på sätt

och i den ordning, reglementet för banken närmare bestämmer.

§ 9.

Alla stadgar och reglementen angående bankens rörelse och förvaltning

skola upprättas i noggrann öfverensstämmelse med de i denna

lag faststälda grunder.

§ 10.

I fråga om enskildes rätt att ingå bolag för drifvande af bankrörelse

galle hvad derom särskildt är stadgadt eller framdeles af

Konung och Riksdag stadgadt varder.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Denna lag må, såsom allmän civillag, ej annorlunda ändras, än

på sätt i Regeringsformens 87 § 1 mom. stadgadt är, och ege i afseende

på verkställigheten samma kraft och verkan som öfriga gällande

lagar.

Med hänsyn till hvad här ofvan blifvit anfördt får Utskottet slutligen

hemställa

7:o

att Herrar L. O. Smiths och J. Petterssons i Mfvesta

ofvan omförmälda motioner måtte anses vara

genom Utskottets föregående hemställanden besvarade.

Stockholm den 28 April 1886.

På Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Beservationer anmälda:

beträffande I) Lagen angående bankaktiebolag:

vid 4 §:

af Herr Dcihn, hvilken anfört:

»Då en skilnad i denna § blifvit gjord mellan egentliga aktiebanker

och s. k. folkbanker, sparkassor in. m., så att dessa senares

verksamhet begränsas till antingen en viss samhällsklass eller

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

ett bestämdt inskränktare område, har det synts mig, som om etthundratusen

kronors grundfond vore tillräcklig; helst åtskilliga dylika

bankinrättningar för närvarande ega icke ens hälften af nämnda summa

i grundfond. Och anser jag derför, att i 4 § orden tvåhundratusen böra

utbytas mot etthundratusen''».

I denna reservation har Herr Hans Andersson i Nöbbélöf instämt;

af Herrar Lyttkens, J. A. Johansson från Kalmar och Sjö, samt

af Herr J. Anderson i Tenhult, som anfört:

»I 4 § har Sammansatta Banko- och Lag-Utskottet föreslagit, att

bankaktiebolags grundfond skall i regeln bestämmas till minst en million

kronor, dock så att Konungen må i vissa fall kunna oktrojera

bankaktiebolag jemväl med mindre grundfond och till och med till belopp

af 200,000 ki-onor.

I motsats härtill har jag för min de! ansett, att smärre samhällen,

som sakna förmåga att åstadkomma en så stor grundfond, som

den Utskottet föreslagit, icke borde förmenas att bilda bankaktiebolag

med lägre grundfondsbelopp för tillgodoseende af det behof af omsättningsmedel,

som inom sådant samhälle kan förefinnas i lika hög grad

som inom större och rikare, och har jag derför inom Utskottet yrkat,

att det lägsta belopp, hvartill grundfonden under de af Utskottet angifna

förhållanden må kunna af Konungen bestämmas, icke bort sättas

högre än till 100,000 kronor»;

vid 13 §:

af Herrar Bergström, Claeson, Ericsson, Peyron, Sandberg, Bäckström

och Rääf, hvilka ansett Utskottet hafva bort tillstyrka bifall till Kongl.

Maj:ts förslag, att af bankaktiebolags behållna årliga vinst minst tjugu

procent skola afsättas för bildande af reservfond.

hvad angår 3) Lagen angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt:

vid 2 §:

af Herr Lyttkens, hvilken anfört:

»På de skäl som finnas anförda i Kongl. Maj:ts nådiga proposition

och i bankkomiténs utlåtande anser jag att de sedelutgifvande ban
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

kernas sammanlagda sedelutgifningsrätt bör bestämmas till femtio millioner

kronor.»

I denna reservation hafva Herrar Thomasson, H. Andersson i Nöhhelöf

och J. A. Johansson från Kalmar instämt;

af Herr Gumodius;

af Herr Ha/m, som anfört:

»På de skäl bankkomitén (sidorna 277—278) framlagt anser jag

för min del, att samtliga bankbolags sedelutgifningsrätt bör begränsas

till femtio millioner kronor. 2 § komme då att lyda:

2 §•

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på värdepapper

på sätt i 25 och 26 §§ närmare förmäles.

Sedelutgifningsrätt må ej medgifvas utöfver ett sammanlagdt belopp

af femtio millioner kronor för samtliga bankbolag.»

af Herr J. Anderson i Tenhult, hvilken anfört (se reservation härnedan),

och

af Herr Sjö;

vid 8 § senare momentet:

af Herr Stråle;

vid 19 §:

af Herr J. A. Johansson från Kalmar, hvilken ansett ordet »tjugu»

böra utbytas emot »femtio»;

af Herr J. Anderson i Tenhult, hvilken anfört (se reservation här

nedan), samt

af Herr Dahn. hvilken anfört:

»Då enligt detta lagförslag de enskilda bankernas grundfonder

till största delen komma att förvandlas till grundfondshypotek för sedel
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

utgifningsrätten och följaktligen i det hela taget endast en enkel ansvarighet,

motsvarande grundfondens belopp, förefinnes för bankernas

öfriga förbindelser, har jag ansett, att, i likhet med hvad som är bestämdt

för aktiebanker, reservfonden bör utgöra 50 procent af grundfonden.

Hvadan i 19 § ordet tjugu bör utbytas mot ordet femtio»;

vid 25 §:

af Herr Bolin, hvilken i öfverensstämmelse med hvad han anfört

i fråga om 2 §, yrkat, att 2 stycket af förevarande paragraf borde utgå;

af Herr J. Anderson i Tenhutt, hvilken anfört (se reservation här

nedan), samt

af Herr Sjö:

vid 30 §:

af Herrar Bergström, Claeson, Ericsson, Peyron, Sandberg, Bäckström

och Bääf hvilka tillstyrkt antagande af Kongl. Maj:ts förslag i oförändradt

skick;

af Herr Stråle;

af Herr Sjö, hvilken yrkat att paragrafen måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»Finnes bankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande utöfver

det belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan föreskrifvet är, eger

utfärda, skall bolaget till statsverket erlägga ett tusen kronor för hvarje

dag dess utelöpande sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet och åligge

Konungens Befallningshafvande att förhållandet hos Konungen genast

anmäla. Ofverskrides sedelutgifningen ofta eller är förseelsen eljest af

svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla det bolaget

lemnade tillstånd att utgifva egna banksedlar»;

vid 31 § 2 stycket:

af Herr Bergström, hvilken ansett annan förändring i detta stycke

icke böra vidtagas, än att, med anledning af Utskottets beslut vid 2 §,

orden »tre femtedelar» utbyttes mot ordet »hälften»;

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

af Herr Claeson, hvilken icke ansett någon förändring i detta

stycke böra vidtagas, så att med tillämpning af Utskottets beslut vid

2 § det belopp sedlar å tio kronor, som de sedelutgifvande enskilda

bankerna egde rätt att hafva utelöpande, finge bestiga sig till högst 36

millioner kronor;

i denna reservation hafva Herrar Ericsson, Sandberg, Bäckström och

Rääf instämt;

af Herr Stråle:

af Herr J. Anderson i Törnhult, hvilken anfört (se reservation här

nedan);

af Herr Halm, hvilken anfört:

»Då Utskottet föreslagit en successiv indragning af enskilda

bankernas tiokronesedlar under den närmast följande oktrojen och ju

äfven meningen är, att riksbanken småningom skall blifva ensam sedelutgifvande

bank, synes mig att, i mån af tiokronesedlarnes indragning,

den i 2 § bestämda sedelutgifningsrätten bör minskas med ett de indragna

tiokronesedlarne motsvarande belopp. Då riksbanken naturligtvis

måste lemna omsättningsmedel i samma valör som de indragna

privatbanksedlarne, blifver en ökad utgifning af högre sedelvalörer från

enskilda bankerna öfverflödig. Man kan äfven tänka sig, enligt redan

gällande praxis, riksbankens tior och femmor skrinlagda och utbytta

mot enskilda bankernas femtior till föga fromma för den ett beqvämt

omsättningsmedel behöfvande allmänheten.

För att i någon mån göra förlusten af tiokronesedlarne mindre

känbar anser äfven jag, att det i 31 § bestämda belopp af tre femtedelar

af hela sedelutgifningen bestämmes till hälften af densamma, d. v. s.

till tjugufem millioner kronor. 31 § skulle således lyda:

31 §.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda å tio, femtio, ett hundra, femhundra och ett

tusen kronor; varande det dock bankbolag förbjudet vid äfventyr, som

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sammansätta Banko- och Lag-Utsicottets Utlåtande N:o 1.

30 § sägs, att hafva sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt

belopp än hälften af hvad Konungen medgifvit, att bankens sedelutgifning

högst må utgöra.

Under åren 1890, 1892, 1894, 1896 och 1898 indragas bankbolagens

tiokronesedlar med en femtedel hvardera året.

Samtidigt minskas den i 2 § medgifna sedelutgifningen med belopp,

motsvarande de indragne tiokronesedlarne»;

af Herr Gumoelius, som anfört:

.»I sammansatta Utskottet .blef, vid »första läsningen», framlagdt

ett förslag om tiokronesedlarnes amorterande under de tio åren 1889—

1898 med en femtedel inom hvart annat års utgång, således inom åren

1890, 1892, 1894, 1896 och 1898._

Detta yrkande segrade då visserligen i en kontrapropositionsvotering,

men förlorade i hufvudvoteringen på två röster, vid hvilket förhållande

förslagsställaren vid »andra läsningen» afstod från att draga

yrkandet under ny votering, utan föll undan till fördel för ett de enskilda

bankerna än mera tillmötesgående förslag, som förmodades kunna,

såsom utgörande en förmedling, kring sig samla skilda meningars

representanter.

Då emellertid denna förmodan icke vunnit bekräftelse, utan från

den ena sidan flere reservationer anmälts mot Utskottets beslut att såsom

sitt upptaga ifrågavarande förmedlingsförslag, så föranledes jag

deraf att återupptaga och såsom reservation framlägga det här ofvan

antydda förslaget, nemligen:

att åt 31 § gifves följande lydelse:

»De sedlar — — — — — inlösas.

»Banksedlar må lyda endast å femtio, etthundra,

femhundra och ett tusen kronor samt till och med år

1898 jemväl å tio kronor. Sistnämnda sedlar få dock,

i förhållande till hvad banks på värdepapper grundade

sedelutgifning högst må utgöra, icke hållas utelöpande

till högre sammanlagdt belopp, än

fem tiondedelar under åren 1889 och 1890,

fyra » » » 1891 » 1892,

tre » » » 1893 » 1894,

två » » » 1895 » 1896 och

en tiondedel » » 1897 » 1898,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 97

efter hvilken tid sedlar å tio kronor icke vidare få af

bankbolag utgifvas.

»Finnes bankbolag — — — — — 30 § sägs»;

vid 36 §:

af Herrar Bergström, Claeson, Ericsson, Leffler, Peyron, Sandberg, Bäckström

och Tida/, hvilka ansett sig icke kunna biträda Utskottets beslut i

afseende å de till samma paragraf gjorda tillägg, utan till bifall förordat

paragrafen i oförändradt skick; och

af Herr Stråle, hvilken dessutom anmält reservation mot åtskilliga delar

af motiveringen till ifrågavarande lag.

Herr J. Andersons i Tcnhult ofvanberörda reservation är af följande

lydelse:

»Då jag anser, att de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt i och

genom denna nya lag i någon mån bör inskränkas, för att så snart

lämpligen ske kan upphöra, har jag ansett att nedannämnda paragrafer

böra hafva följande förändrade lydelse:

2 § mom- 2. Sedelutgifningsrätt grundad på guld och värdepapper

må ej medgifvas utöfver ett sammanlagdt belopp af fyratio millioner

kronor för samtliga bankbolag.

25 § mom. 2 bör utgå.

31 § mom. 2. Banksedlar må lyda endast å femtio, ett hundra,

femhundra och ett tusen kronor samt till och med år 1893 jemväl å

tio kronor. Dock vare bankbolag förbjudet att under år 1889 hafva

sedlar å tio kronor utelöpande till högre belopp än femton millioner

kronor för samtliga bankbolag, hvilket belopp minskas med en femtedel

under hvart och ett af derpå följande fyra år, så att bankbolags

rätt att utgifva sedlar å tio kronor med 1893 års utgång upphör.

Mom. 3. Finnes bankbolag — — — — - i 30 § sägs.

19 §. Då den nuvarande solidariska ansvarigheten med denna

lags trädande i kraft kommer att upphöra, anser jag att afsättning

enligt 19 § till reservfonden bör fortgå, tills denna fond uppgått till

minst tjugufem procent af bolagets grundfond.

Bih, till Riksd. Prot. 1886. 6 Sami 2 Afd. 1 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Sammansätta Banko- och Lag-Utshottets Utlåtande N:o 1.

I sammanhang med dessa yrkanden har jag ansett, att omredigering

borde ske af 1 och 26 §§ samt 1 mom. af 2 och 25 samt 4 mom.

af 64 §.»

Dessutom hafva reservationer anmälts:

I fråga om 5) Lagen angående bankaktiebolags, sedelutgifvande

bankbolags och sparbanks konkurs:

vid 12 §:

af Herr J. Anderson i Tenlwlt, hvilken anfört:

»Då den i 12 § medgifna tid af sex månader för inbetalning af

uttaxeradt belopp, för hvilket pant eller borgen jemlik! föregående paragraf

blifvit stäld, synes vara allt för högt tilltagen och uteslutande

afse bankdelegarnes fördel utan tillbörlig hänsyn till sedelinnehafvarens

rätt, anser jag denna tid böra bestämmas till högst två månader, enär,

om dertill lägges den tid, som förflyter från utfärdandet af kungörelsen

om uttaxeringen och till förfallodagen, bankdelegare ändock erhålla en

respittid af minst tre månader, utom den antagligen långa tid, som åtgår

från konkursens början, innan det visat sig att den för sedlarne satta

pant icke förslagit till infriande af bankens utelöpande sedlar. Jagyrkar

således fortfarande, att den i ofvannämnda paragraf bestämda

tid af sex månader nedsättes till två månader.»

beträffande 6) Lagen angående tillägg till och ändring i lagen för

Rikets Ständers bank den I Mars 1830:

af Herr Dalm, hvilken anfört:

»Då intagande i lagen för Rikets Ständers bank af bestämmelser

angående riksbankens metalliska kassa och sedelutgifningsrätt vore en

utvidgning af konungamakten på Riksdagens bekostnad och då Riksdagen

väl ej kan sägas hafva missbrukat sin makt och således ej heller

gjort sig förtjent af misstroende, kan jag ej för närvarande vara med

om att göra här föreslagna bestämmelser till lag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Hvar och en känner hvilka strider, som utkämpats, för att till

riksbankens förstärkning få bibehålla någon del af bankovinsten. Skulle

hvad här föreslagits blifva lag, tror jag för min del att riksbankens

utveckling och förmåga att utvidga sin verksamhet skulle komma att

väsentligen hämmas, för att ej säga omöjliggöras. Jag yrkar derföre

afslag på här berörda lagförslag»;

af Herr •/. Anderson i Tenkult. samt

af Herr Sjö.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

I

Rättelser

i Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

sid. 29 rad 6 och 7 uppifrån (Utskottets förslag 28 §) står: i beslut derom deltaga.

läs: deltaga i beslut derom.

» 33 » '' 21 » ( » » 41 § litt. b) står: å hans andel sig be
löper;
läs:

belöper sig å hans andel;

» 62 » 14 » ( » » 30 §) står: föreskrifvet är

läs: är föreskrifvet

» 68

» 69

» 79

» 82

» 89

» 5 nedifrån ( » »46 §) står: beviljat

läs: bolagsstämma beviljat

»9 och 10uppifrån( » » 48 §) står: i beslut derom deltaga.

läs: deltaga i beslut derom.

» 18 » (Utskottets förslag) står: sedel utgifvande bankak
tiebolags
läs:

sedelutgifvande bankbolags
-

» 3 » (Kongl. Maj:ts förslag) står: § 6 läs: 6 §

» 2 » (Utskottets förslag) står: 5 § läs: f 5

Bill. till Likså. Prof. 1886- 6 Samt 2 Afd.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilaga

till

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande i

anledning af Kongl. Majits Proposition N:o 28 med

förslag till lag angående bankbolags och

sparbanks konkurs.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1880. 6 Sami. 2 Afd. 1 Haft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl,

Maj:ts Högsta Domstol Onsdagen den 9 Februari 1881.

Första rummet.

N är varand e;

Justitieråden: Friherre Leuhusen,

Almqvist,

Carleson,

Rabe,

Olivecrona,

von Segebaden,

Lindhagen.

Sedan, till följd af Högsta Domstolens beslut den 17 sistlidne

December, de till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande remitterade

lagförslag, nemligen:

Do) Förslag till Förordning angående enskilda sedelutgifvande

banks, aktiebanks och sparbanks konkurs;

2:o) Förslag-till Förordning angående vissa lagbestämmelser med

afseende på enskilda banker; och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

3:o) Förslag till Förordning angående förändrad lydelse af 9, 52

och 79 §§ Konkurslagen,

för närmare granskning cirkulerat emellan Högsta Domstolens

ledamöter, så företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande

omförmälda förslag bilagda detta protokoll.

Do.

Förslag till Förordning angående enskild sedelutgifvande banks, aktiebanks

och sparbanks konkurs.

Justitierådet Lindhagen yttrade: De enskilda sedelutgifvande bankerna

här i riket hafva enligt gällande banklag sin säkerhet till ej ringa

del grundad på lottegarnes solidariska ansvarighet. Med stöd af denna

hafva bankerna öppnat och utvecklat sin rörelse; i förlitande på densamma

har allmänheten med dem inlåtit sig i affärer och emottagit

deras sedlar. De ömsesidiga rättsförhållanden, som sålunda uppkommit,

böra bedömas efter de lagar, som gälde då de uppstodo; och när kollision

inträffar, lärer afgörandet böra tillkomma domstolarne och icke

lagstiftningen. Till denna erinran ledes man ofrivilligt vid genomläsningen

af sista raderna i föreliggande förslag, enligt hvilka den tillämnade

lagen strax skulle träda i kraft, endast med den inskränkning

att han ej blefve gällande i de mål, som göras anhängiga före utgången

af Juni månad året näst efter det lagen utfärdas. Fåfängt må man

nemligen invända, att här är fråga endast om processuella föreskrifter,

som kunna träda i verket när som helst. Då nästföljande lagförslag,

hvilket skulle innehålla de konstitutiva stadgandena om »solidariska

bolagsmännen», härom endast säger i § 3, att »den ansvarighet för

bankens förbindelser, som åligger de solidariska bolagsmännen, må ej

mot dem göras gällande i annan ordning, än uti Förordningen om

enskild sedelutgifvande banks, aktiebanks och sparbanks konkurs finnes

stadgadt» och således icke innehåller någonting annat än en hänvisning

till den författning, hvarom nu är fråga, så är uppenbart, att de solidariska

bolagsmännens ansvarighet bestämmes i denna senare författning,

hvilken ej blott behandlar sättet att göra de solidariska bolagsmännens

ansvarighet gällande, utan ock med det samma bestämmer

vidden af denna ansvarighet. Ej heller kunna de nu föreslagna föreskrifterna

anses såsom varande allenast en lagförklaring i afseende å

nämnda ansvarighet, hvilket visar sig redan genom otänkbarheten deraf

opaginerad Kontrollera mot PDF

D

att vid stiftandet af nu gällande banklag, der denna ansvarighet uttryckes

allenast genom orden »solidariska bolagsmän», man i dessa två

ord skulle inlagt allt det och just det innehåll, man nu söker uttrycka

genom en hel författning; utan man bör öppet vidgå hvad som icke

kan ordas bort, eller att man här bär framför sig en alldeles ny lagstiftning,

hvilken ej bör fä verka retroaktivt på redan bestående rättsförhållanden.

Det synes således, som skulle eu lag i öfverensstämmelse

med ifrågavarande förslag icke kunna göras gällande, så vidt kap. 2

angår, annorlunda än i den mån de sedelutgifvande bankerna, efter

utgången af de nuvarande oktrojerna, erhålla nya sådana.

Jag har tagit lagförslagets slutord till utgångspunkt för min

granskning af den anledning, att tanken derigenom ledes till närmare

betraktelse af den ställning, den tillämnade nya lagen skulle intaga.

År det sä att, på sätt nyss är sagdt, denna lag icke bör kunna göras

tillämplig annat än småningom och efter längre tid, så fyller han icke

något stundens kraf. Under tiden kan en så speciel undantagslag som

den -angående sedelutgifvande banker mycket lätt komma att undergå så

väsentliga förändringar, att det ansvarsförhållande, hvilket man nu vill

genom lagstiftningen reglera, icke längre vore det samma då de nya

oktrojerna meddelades, hvarigenom skulle inträffa, att lagen icke heller

då kunde användas, och att man sålunda stiftat en lag, som aldrig

blefve tillämplig. Vidare är det i formelt afseende allt annat än eu

fördel att bredvid den allmänna konkurslagen få eu särskild sådan för

åtskilliga banker; och oegentligheten af en sådan anordning är så

mycket större, när det såsom här icke linnes annat än en fullkomligt

godtycklig gräns emellan föremålen för den allmänna och den speciella

lagen, såsom exempel på hvilken senare omständighet kan anföras, att

den föreslagna speciallagen skulle gälla äfven för rikets sparbanker,

deraf större delen hafva en mycket inskränkt och enkel affärsverksamhet,

under det att samma lag icke ansetts behöflig med hänsyn till bankirfirmor

och andra vare sig bolag eller enskilda personer, som hafva den

mest utsträckta och invecklade rörelse. Aktiebankerna och sparbankerna

hafva en så underordnad ställning i förslaget, att de synas medtagna

nästan endast för fyllnads skull. Om dem stadgas ingenting

annat, än att vid inträffande konkurs ett allmänt ombud skall utses för

att deltaga i konkursboets förvaltning, och att bevakning af alla fordringar

hos sådan bank skall ske på en gång i föreslagen ordning,

utan att fordringsegarne sjelfva behöfva dermed taga någon befattning;

men dessa nya stadganden, om de anses nödiga och ändamålsenliga,

äro så enkla och så föga vidlyftiga, att de utan svårighet kunna in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

föras i allmänna konkurslagen, hvarigenom vunnes åtminstone så mycket,

att lagstiftningen icke rycktes sönder mer än som är alldeles oundgängligt.

Det, vill, efter min uppfattning, således synas: att det förtjena!- ett noggrant öfvervägande, huruvida en sådan lag, som den i 2 kap.

föreslagna, för närvarande kan vara nödig eller lämplig; att i hvarje

tall det, som af handlas i kap. 1, bör införas i allmänna konkurslagen,

hvarigenom den speciella lagen får eu konseqvent och hållbar begränsning^

då han inskränkes till de likartade bolag, som hafva fått den

alldeles speciella rättigheten att utgifva sedlar, som gå man och man

emellan lika med rikets mynt; samt att den sålunda begränsade lagen icke

bör få tillämpas annat än i den mån nya oktrojer för sedelutgifvande

banker hädanefter meddelas.

1 §.

Enär meningen med den i sista stycket af denna paragraf förekommande

bestämmelsen, att på den, hvilken förordnat här föreslagna

allmänna ombud, skulle ankomma att, när så skäligt pröfvades, entlediga

ombudet, icke kunde vara att upphäfva den i gällande allmänna konkurslag

Rätten tillagda befogenhet att i de uti 64 § konkurslagen angifna

fall från konkursboets förvaltning skilja god man eller syssloman och

således äfven det allmänna ombudet, hvilken enligt hvad förut i paragrafen

förekomme, skulle såsom god man och syssloman i nämnda

förvaltning deltaga, erinrades af Justitieråden Friherre Leuhusen. Gc/rleson,

Rabe, von Segebaden och Lindhagen, att ordalagen i paragrafens sista

stycke matte ställas sa, att deraf tydligt framginge, att någon ändring

i konkurslagens nämnda stadgande icke skett.

2 §.

Då den i 66 § konkurslagen Rätten eller borgenärerne tillerkända

rätt att, der gode männen eller sysslomannen vilja dela förvaltningen

sig emellan, bestämma, om och i hvad mån det ske må, möjligen kunde

leda dertill, att det af chefen för finansdepartementet eller af Konungens

Befallningshafvande förordnade ombudets skyldighet och befogenhet att

opaginerad Kontrollera mot PDF

deltaga i förvaltningen i dess helhet kunde genom ett dylikt beslut

om fördelning inskränkas, anmärkte Justitieråden Friherre Leuhusen,

Carleson, Håle, von Segebaden och Lindhagen, att i denna paragraf borde

införas ett stadgande, hvarigenom sådant förekommes.

Justitieråden Friherre Lenhusen. Både, von Segebaden och Lindhagen

yttrade: Enär fordringsegare kunde drabbas af stora förluster och allt

förtroende till den i förevarande och nästföljande §§ föreslagna gemensamma

bevakning för alla här omförmälda borgenärer skulle rubbas,

derest skiljaktigheter kunde förefinnas emellan de exemplar af förteckningen

å vissa. af bankens fordringsegare, Indika vid bankens kontor

funnits tillgängliga, och den förteckning å dessa fordringsegare, som å

inställelsedagen blefve af Rättens ordförande uppläst, borde, till förekommande

häraf, senare stycket i denna paragraf omskrifvas, så att

deri blefve stadgadt, att förteckningen skulle i hufvudskrift af gode

männen ingifvas till den som enligt hvad i konkurslagen stadgas har

att emottaga bevakningshandlingar i konkursen, samt att af honom

bestyrkta afskrifter af den sålunda ingifna förteckningen skulle under

de trettio sista dagarne före inställelsedagen hållas tillgängliga hos

Rättens ombudsman samt vid hvart och ett af bankens kontor.

4 tf.

Då föreskrift blifvit intagen uti ingressen till ifrågavarande förslag

derom att i de konkurser, hvarom vore fråga, skulle tillämpas, förutom

förslagets stadgande!), jemväl hvad konkurslagen innehölle som icke

strede mot dessa stadgande^ ansågo Justitieråden Friherre Leuhusen,

Carleson, Hake, ron Segebaden och Lindhagen andra stycket i denna paragraf

höra utgå såsom obehöfligt och äfven i någon mån vilseledande.

•5 J
Justitieradet

Rabe yttrade: På samma skål, som vid granskningen

^Högsta Domstolen af sistlidna års riksdags Förslag till ändring af

G7 § konkurslagen blifvit af Högsta Domstolens flesta ledamöter anförda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

mot bifall till nämnda förslag, enligt hvilket borgenärerne uti konkursen

i allmänhet skulle få bestämma arfvodet till Rättens ombudsman, bör

efter mitt omdöme eu sådan rättighet icke heller medgifvas borgenärerne

uti nu ifrågavarande konkurser.

Hvad angår den arfvodes-andel, som borde tillkomma det allmänna

ombud i de konkurser, om hvilka förslaget handlar, finner jag förslaget

härutinnan icke gifva anledning till anmärkning, så vidt rörer arfvodet

i aktiebanks eller sparbanks konkurs, men, med afseende å omfattningen

af de göromål, som i enskild sedelutgifvande banks konkurs

skulle åligga bemälda ombud, synes mig skäligt och lämpligt vara, att

’/.s-del af hela arfvodet för sådant konkursbos förvaltning, ej blott '' a-del

af det arfvodesbelopp, som återstår sedan Rättens ombudsmans andel

utgått, tillerkändes omförmälda ombud, samt att öfriga beloppet fördelades

emellan Rättens ombudsman och de af borgenärerne valde gode

män eller syssloman efter den i 67 § konkurslagen bestämda grund.

ös'' <>■

Enär föreskriften, att vid den värdering, hvarom förevarande

§ handlar, bankens tillgångar skulle upptagas till det belopp, hvartill

de vid tiden för värderingen kunde i penningar förvandlas, skulle

kunna -föranleda, att fordringar, hvilka förföllo till betalning innan

någon utdelning till borgenärerne kunde komma i fråga, upptoges

endast till det pris, de vid en ögonblicklig försäljning ansåges betinga,

ehuru någon tvekan hos värderingsmännen icke förefunnes derom, att

fordringarne skulle å deras förfallodagar till fullo infrias, hemstälde

Justitieråden Friherre Leulvusen, Rahe och von Segébaden, att omförmälda

föreskrift måtte omredigeras så, att endast de bankens tillgångar, hvilka

af värderingsmännen antoges böra genom försäljning för konkursboets

räkning realiseras, blifva värderade enligt den i förslaget utsatta värderingsgrunden.

Då det syntes vara hvarken lämpligt eller behöflig^ att söka genom

lag på förhand bestämma de grunder, värderingsmännen borde

följa vid bedömandet af tillgångarnes värde, hemstälde Justitierådet

Lindhagen, att sista punkten i första stycket måtte utgå.

§ ?’•

Då meningen i slutet af sista stycket måste vara, att ordföranden

endast egde att för tillfället tillkalla annan person att deltaga i värde
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ringen till dess den frånvarande inf nne sig, hemstälde Justitieråden

Friherre Leuhusen, Rote, ron Segebaden o h Lindhagen, att ordalagen måtte

ställas i öfverensstämmelse härmed t. ex. derigenom att orden »utse

annan person att i den frånvarandes ställe» utbytas mot orden »tillkalla

annan person att i dennes frånvaro»---—

§ 9.

Justitieråden Friherre Leuhusen, Både, von Segebaden och Lindhagen

ansågo, att i senare stycket borde utsättas, dels att gode männen eller

sysslomännen skulle genast foga anstalt, att kungörelsen om uttaxeringen

blefve i allmänna tidningarne införd, dels ock att de särskilda brefven

skulle ofördröjligen till delegarne afsändas.

§ 10.

Justitieråden Friherre Leulmsen, Rahe, von Segebaden och Lindhagen

hemstälde att, till undvikande af missförstånd, senare styckets första och

andra led borde närmare sammanslutas, och tredje leden deremot mera

skiljas från de andra, hvilket kunde ske exempelvis derigenom att ordet

»bolagsmannen» uteslötes samt orden »och åligga» utbyttes mot »åliggande».

Justitierådet Lindhagen, som instämde i denna anmärkning endast

för den händelse att andra stycket skulle qvarstå, erinrade emellertid

fö t sin del att, då här vore fråga ej om sedelutgifvande banker utan

om deras solidariska bolagsmän, hvad i andra stycket förekommer borde

upptagas i allmänna utsökningslagen och allmänna konkurslagen, dit

det rätteligen hörde, och uteslutas ur förevarande författning. Komme

sådant dock ej att ske, borde åtminstone erinran göras i nämnda allmänna

lagar derom att i ämnet vore särskild! stadgadt.

§ 13.

Justitieråden Friherre Leulmsen, Rabe, von Segebaden och Lindhagen

ansågo ny uttaxering böra ega rum äfven i det fall, att den för uttaxerad

t belopp stälda säkerhet vid verkstäld realisering visade sig otillräcklig

för det afsedda ändamålet; och borde derför ordalagen i denna

Bih. till Likså. Prof. 1886. 6 Sund. 2 Afd. 1 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

paragraf så ändras, att livad här föreskrifves komme att gälla äfven

för detta fall.

Slutorden »med afseende å uttaxering, hvarom i § 8 sägs» syntes

böra uteslutas såsom obehöfliga och möjligen vilseledande.

§ 14.

På sätt af Styrelsen för en enskild bank blifvit anmärkt, syntes

bär föreslagna stadgande kunna komma att föranleda vidtagande mot

de solidariske bolagsmännen af mer än nödigt stränga åtgärder, hvarigenom

de förhindrades att, i tid träffa erforderliga aftal för anskaffande

af penningar till fullgörande af sin inbetalningsskyldighet. Rättighet

för gode männen eller sysslomännen att i andra fall, än utsökningslagen

medgifver, vinna qvarstad å solidarisk bolagsmans gods torde ej

heller kunna anses behöflig till förekommande deraf att bolagsmannens

egendom skall af honom kunna undanskaffas eller förskingras, enär gode

männen eller sysslomännen uti den i förslaget dem tillagde rättighet

att ej mindre iå bolagsman, hvilken brustit i fullgörande af infordrad

inbetalning, försatt i konkurs, än ock väcka återgångstalan i fråga om

aftal, som af honom blifvit ingångna, torde ega ett tillräckligt kraftigt

medel i sådant hänseende. På grund häraf hemstälde Justitieråden Friherre

Leuhusen, Carleson, Bote, von Begebaden och Lindhagen att paragrafen

måtte utgå.

Derjemte erinrades af bemälde justitieråd att, om denna hemställan

icke blefve godkänd, utan paragrafen komme att i förslaget qvarstå,

erfordrades ett tillägg till förslagets ingress, utmärkande att genom

ifrågavarande författning äfven utsökningslagen ändrades.

§ 17.

I öfverensstämmelse med hvad af flera bankstyrelser blifvit anmärkt,

hemstäldes af Justitieråden Friherre Leuhusen, Carleson, Bahe, von

Segebadm och Lindhagen att den kungörelse, hvarom i andra stycket förmärs,

skulle äfven införas i allmänna tidningarne; och ansågo bemälde

justitieråd att i sista stycket borde orden »som vore fordringen bevakad»

uteslutas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

§ 18.

Justitieråden Friherre Leuhusen, iHalte, von Segebaden och Lindhagen

yttrade: För vinnande af större tydlighet vore en redaktionsförändring

nödig; och syntes ändamålet lätt kunna vinnas genom att flytta orden

■»sedlar eller andra löpande, tryckta eller graverade förbindelser» en rad

högre upp, så att de komma att hänföras till det på tredje raden före.’

kommande ordet »utdelning» och

2:o.

Förslaget till förordning angående vissa lagbestämmelser med afseende

på enskilda banker.

Justitieråden Friherre Leuhusen, Carleson, Både, von Segebaden och

Lindhagen yttrade: Då detta lagförslag uppenbarligen både afseende

endast å sedel utgifvande banker, borde, i öfverensstämmelse med öfverskriften

å andra kapitlet i föregående lagförslag, ordet »sedelutgifvande»

inskjutas framför ordet »bank» såväl i rubriken, som i 1 §; och hemstäldes

derjemte att, i likhet med hvad ansetts böra ega rum i fråga

om införande i allmänna tidningarne af den kungörelse, som omtalas i

17 § i föregående förslag, jemväl den i 1 § i förevarande förslag föreskrifna

kungörelse borde i allmänna tidningarne införas.

Justitierådet Lindhagen gjorde här dessutom enahanda erinran som

vid föregående förslaget, eller att den blifvande förordningen må, hvad

angår § 3, träda i kraft endast i den mån nya oktrojer för sedelutgifvande

banker meddelas.

Justitierådet Olivecrona anförde: Den verksamhet, som de en
skilda,

sedelutgifvande bankerna i vårt land utvecklat sedan år 1830,

då den törsta bank af sådan art i Sverige grundlädes, har varit högst

betydande, synnerligen under de Denne sista årtiondena. Med denna

utvecklade verksamhet hafva af naturliga orsaker inträdt dels nya rättsförhållanden,

dels en ökad vigt åt de förbindelser, hvari en sedelutgifvande

bank alltid måste komma till den stora allmänhet, hvilken såsom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

reda penningar emottager dess kreditsedlar. En gifven följd häraf Riden,

att större anspråk blifvit stälda på lagstiftningen rörande de enskilda

bankerna, och att såväl 1848 års förordning, som de i administrativ

väg utfärdade författningar icke tillfredsstält behofvet af klara, bestämda

och omfattande stadgande!), rörande dessa bankers och bankdelegares

rättsförhållanden till dem, hvilka hos samma banker äro fordringsegare.

Då det för knappt tvenne år tillbaka inträffat, att en enskild

bank nödgats inställa sina betalningar, har ett dylikt förut hos

oss lyckligtvis oerhördt förhållande lemna! lagstiftare)) en allvarlig maning

att i tid iakttaga hvad på honom kan ankomma för att trygga

medborgare i sin rätt gent emot dem, hvilka, med begagnande af allmänhetens

förtroende för deras förbindelser, sjelfva söka bereda sig

ekonomiska fördelar.

Med anledning af gjorda framställningar bär visserligen en af

Kong!. Maj:t förordnad komité afgå hvit förslag

l:o) till förordning angående enskild sedelutgifvande banks, aktiebanks

och sparbanks konkurs;

2:o) till förordning angående vissa lagbestämmelser med afseende på

enskilda banker; samt

3:o) till förordning angående förändrad lydelse af 9, 52 och 79 §§ Konkurslagen,

hvilka förslag blifvit till Högsta Domstolen remitterade för det ändamål

§ 87 Regeringsformen omförmäler; men huruvida de tvenne förstnämnda

förslagen kunna anses motsvara anspråken på en förbättrad

lagstiftning i ämnet, torde för mången, likasom för mig, visa sig mer

än tvifvelaktigt.

Då jag nu går att, i anledning af remissen yttra mig, finner jag

nödigt att i ett sammanhang framställa mina anmärkningar emot de

tvenne första af dessa förslag, emedan samma förslag äro till hvarandra

stälda i det samband, att man svårligen kan företaga en granskning af

det ena förslaget utan att genast äfven beröra innehållet af det andra.

Vidkommande till en början sjelfva begränsningen af ämnet för

ifrågavarande förslag till speciallagar, synes den ingalunda vara tillfredsställande,

vare sig att man tager i betraktande frågan om beskaffenheten

af de särskilda, från den allmänna konkurslagens närvarande

stadganden afvikande, föreskrifter, hvilka man ansett påkallade i de

fall att sedelutgifvande enskilda banker, aktiebanker eller sparbanker

nödgas till borgenärers förnöjande afstå sina tillgångar, eller man afser

den gränslinie, som blifvit uppdragen mellan förslaget till förordning

angående sådana bankers konkurs och förslaget till den författning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

hvilken är ämnad att träda i stället för 1848 års, af Korning och Rikets

Ständer gemensamt stiftade förordning angående enskilda banker.

1 torra hänseendet finner man, huruledes första kapitlet af förstnämnda

förslag, med rubrik »allmänna bestämmelser», upptager föreskrifter angående

förordnande af ett allmänt ombud vid konkursbehandlingen af

banker, dels huru genom konkursboets Gode Män en förteckning öfver

de borgenärer, som enligt räkning hafva att emot bank göra fordringar

gällande, skall upprättas, dels huru, genom uppläsandet af eu sådan

förteckning på inställelsedagen i konkursen, alla derå upptagna fordringar

skola betraktas såsom bevakade, samt slutligen huru arfvode för

konkursboets förvaltning skall bestämmas och fördelas. Alla dessa

»allmänna bestämmelser» äro likväl i det hela så allmänna eller hafva

den karakter, att icke något hinder synes möta att kunna införa dem

såsom tillägg på lämpliga ställen i den allmänna konkurslagen i sammanhang

med der förekommande stadganden om Gode Män, bevakning

af fordringar samt bestämmandet af arfvode för förvaltningen af gäldenärs

afträdda tillgångar. Uti det andra kapitlet § 10 finnes likaledes

upptaget ett stadgande om de vilkor, hvarunder enskild bolagsman i ett sedelutgifvande

bankbolag skall kännas skyldig träda i konkurstillstånd;

men ett sådant stadgande hörer uppenbarligen icke till en special-lag

angående bankers konkurs, utan till den allmänna konkurslagen, hvilken

rätteligen är den lag, som skall angifva alla de fall, i hvilka eu enskild

person kan försättas i konkurstillstånd. 1 samma paragraf förekommer

likaledes ett stadgande att solidarisk bolagsman i ett sedelutgifvande

bankbolag skall utan dom eller utslag vara underkastad utmätning för

uttaxeradt belopp, hvilket stadgande, då det rörer utmätning hos enskild

bolagsman, rätteligen synes böra utgöra ett tillägg till den allmänna

utsökningslagen, om nemligen hela stadgandet kunde betraktas

såsom gagneligt. Men föreskriften, öfverdrifvet sträng i sig sjelf, skulle,

om den vunne kraft af lag, endast bidraga att försvåra möjligheten för

solidariske bankbolagsmän att kunna anskaffa penningar till taxeringars

fullgörande. Hvad §§ lo och 16 innehålla rörer äfvenledes enskild bolagsmans

konkurs, icke förfarandet vid ett sedelutgifvande bankbolags och

bör derföre till den allmänna konkurslagen öfverföras. På samma sätt

är hvad i § 14 förekommer angående qvarstad något, som, om det kunde

anses vara ett Renligt stadgande, hvilket dock ingalunda är händelsen,

rätteligen äfven hörer under omfånget för utsökningslagen och i denna

lag borde finna plats.

Af allt detta torde framgå att förslaget icke- uppdragit någon på

giltiga grunder stödd gränslinie mellan den allmänna konkurslagen och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

utsökningslagen, å ena sidan, och förslaget till en special-lag för behandlingen

af enskilda sedelutgifvande bankers, aktiebankers och sparbankers

konkurser å den andra. Föga motiveradt synes ock vara hvarföre

de under rubriken allmänna bestämmelser införda föreskrifter, så vidt

de röra sparbanker med eu i allmänhet ganska inskränkt penningerörelse,

jemte ett antal aktiebanker, skola inpassas i en special-lag, som

från början till slut eljest är skrifven uteslutande med hänsyn till sedelutgifvande

banker. Deremot förbigår förslaget med tystnad huru förhållas

skall i händelse konkurs uppstår för andra penningeanstalter,

hvilka sakna benämningen bank, eller icke äro grundade på aktier, ehuru

de otvifvelaktigt idka bankrörelse (såsom Jernkontoret, Städernas allmänna

hypotekskassa, Stockholms stads hypotekskassa m. fl.) i större

utsträckning än flertalet af alla i landsorten befintliga små sparbanker

sammantagna.

Lika otillfredsställande är ock gränslinie!! utstakad mellan det senare

förslaget, som är afsedt att, med upphäfvande af förordningen den

6 Oktober 1848, träda i dess ställe och det förut omförmälda förslaget

till special-lag för konkursförfarandet, då sedelutgifvande bank, aktiebank

eller sparbank kommit i konkurstillstånd; ty då man genomläser

§ 3 angående den ansvarighet för ett sedelutgifvande bankbolags förbindelser,

som skall åligga de solidariske bolagsmännen, söker man der

förgäfves ett svar på frågan om omfånget af en sådan ansvarighet, om

tidpunkten när den samma kan emot dem göras gällande, och under hvad

vilkor sådant kan ske. Man hänvisas blott till det föregående förslaget

till special-lag rörande konkursförfarandet vid bankers fallissement,

hvarest man likväl allena finner upplysning om tiden när och sättet

huru den solidariska ansvarigheten kan utkräfvas. Det är emellertid

fullkomligt säkert, att icke några frågor angående lagstiftningen om

enskilda sedelutgifvande banker kunna i högre grad intressera den

stora allmänheten, än just dessa om vidden eller omfattningen af de solidariske

bolagsmännens ansvarighet, samt när och huru densamma kan

af sådana bankers fordringsegare tagas i anspråk eller utkräfvas. Då

nu 1848 års förordning angående enskilda banker icke på dessa frågor

lemnat något svar och då de i administrativ väg meddelade föreskrifterna

icke heller kunnat gifva någon tillfredsställande ledning för frågornas

lösning, synes åtminstone den nya författning, som utarbetats

för att ersätta 1848 års ofullständiga lag hafva bort på ett lämpligare

sätt afhjelpa den ifrågavarande allmänt erkända bristen, än . såsom nu

föreslagits genom eu blott negativ bestämning om sättet huru solidariske

bolagsmäns ansvarighet skall kunna göras gällande, i det hänvisning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

göres till eu annan special-lag, nemligen den om sedelutgifvande bankers

samt icke sedelutgifvande bankers konkurs.

Beträffande den vigtigaste af nämnde frågor, hvilken alltid måste

framträda i förgrunden, eller om den egentliga betydelsen af de solidariske

bolagsmännens ansvarighet för sedelutgifvande bankbolags förbindelser,

finner man af de förslagen bifogade motiv — sid. 35—38 —

att komiterade, som redigerat dem, uppfattat denna ansvarighet såsom

varande enligt nu gällande lagstiftning icke annan än den, som i 15

kap. Handelsbalken stadgas för »solidarisk delägare i handelsbolag» eller att

»solidariske bankdelegare åro ansvarige på samma sätt som delegare i ett handelsbolag

».

Jag icke blott betviflar utan måste bestrida att denna uppfattning

är eller kan vara fullt rigtig. Det är visserligen sant, att 1734 års

lag allmänligen använder ordställningen att ansvara »en för alla och

alla för en» för att utmärka den odelade eller hvad man kallat den solidariska

ansvarighet, som hvi lar på flera, förpligtade personer, de der

hvar för sig skola ansvara för det hela af en förbindelse. Sant är ock

att allmänna lagen i 15 kap. Handelsbalken stadgat, att »bolagsmän (i

ett handelsbolag) ega svara, »alla för eu och en för alla, till den handel,

som för bolaget slutes», likaså ock att 1824 års kungörelse, till

hvilken under senare år tillkomna författningar rörande sedelutgifvande

banker hänvisat, innehåller, att »allt hvad för handelsbolag är stadgadt

---— samt bolagsmännens ansvarighet eu för alla och alla för em, skall

lända till efterrättelse. Men lika säkert är att lagstiftarens mening icke

är eller kunnat vara att ställa bolagsmän i ett handelsbolag och bolagsmän

i ett sedelutgifvande bankbolag i fullkomligt lika rättsliga

ställning, emedan sådant skulle leda till orimligheter. Den likhet i

rättsligt hänseende emellan bolagsmän i de begge kategorierna af bolag,

hvilken lagstiftaren velat utmärka, består visserligen i den odelade

eller solidariska ansvarigheten för bolagets alla förbindelser; men dermed

är ingalunda sagd!, att denna ansvarighet gent emot bolagets fordringsegare

skall af dessa kunna på alldeles enahanda sätt göras gällande

emot delegare i ett vanligt handelsbolag och emot bolagsmän i

en på aktier stäld, sedelutgifvande bank. Tvärtom ligger det i sakens

natur, att häri måste ligga eu väsentlig skilnad, utan hvilken skilnad

orimliga förhållanden skulle uppkomma. Ty i ett handelsbolag äro alla

delegare (så vidt de icke äro kommandit-delegare) att betrakta såsom

aktiva bolagsmän, hvilka ega att, i bolagets namn, med laga verkan för

bolaget sluta aftal och ikläda bolaget förbindelser; Och det är just

till följd af denna bolagsmännens rättsliga ställning af aktiva ledamöter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

i ett handelsbolag, som dessa bolagsmän icke allenast böra vara underkastade

att ansvara solidariskt för bolagets alla förbindelser, utan ock

att kunna när som helst sökas om full betalning, då handelsbolaget af

någon orsak vägrat eller icke vidare kan liqvidera till betalning förfallen

skuld. Annorlunda måste deremot de solidariska bolagsmännens

rättsliga ställning visa sig vara i ett aktiebolag, som drifver bankrörelse.

Aktieegare i ett sådant bolag kunna icke hvar för sig, i bolagets

namn sluta aftal eller ingå förpligtelse!-, som för bolaget blifva

bindande; det är endast genom den af bolagsmännen samfäld! valda

styrelse för bolaget, som bolagets hela verksamhet kan bedrifvas. Vid

sådant förhållande är lätt förklarligt, hvarföre bolagsmännen i ett sedelutgifvande

bankbolag, äfven om deras ansvarighet med afseende på

bankbolagets alla förbindelser är odelad dem emellan, eller hvad man

kallar solidarisk, likväl rättvisligen icke böra i samma ordning eller på

enahanda sätt som de aktiva delegarne i ett handelsbolag kännas skyldige

att liqvidera bankens förbindelser. Med anledning af denna bolagsmännens

uppenbart olika rättsliga ställning i ett handelsbolag och i

ett sedelutgifvande bankaktiebolag, måste derföre välgrundade invändningar

kunna framställas emot hela den uppfattning, som i förslagen gjort

sigTgällande just med hänsyn till beskaffenheten af de solidariske bankdelegarnes

ansvarighet för sedelutgifvande bankbolags förbindelser. Sålunda

torde icke utan skäl kunna häremot erinras, att förr än det sedelutgifvande

bankbolaget först blifvit sökt och dess insolvens är konstaterad

genom anmälan hos Konungens Befallningshafvande och genom

bankrörelsens inställande på sätt § 29 i Kungörelsen den 12 Juni 1874

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar omförmäler,

bör icke de solidariske bankdelegarnes enskilda förmögenhet kunna

angripas för liqvidation af bankens skulder, vare sig för utelöpande sedlar

eller andra förbindelser; och att först sedan bankens insolvens blifvit

konstaterad, inträder någon rätt för bankens fordringsegare att

vända sig mot hvilken af de solidariske bankdelegarne som helst för utbekommande

af hela sitt fordringsbelopp, antingen detta är grundad!

på bankens utgifna sedlar eller på andra dess förbindelser. Rigtigheten

af den åsigt, som i motiven till de remitterade förslagen uppgifvits

vara den rätta, hvilken för närvarande, på den punkt, der lagstiftningen

sig nu befinner, skall följas med hänseende till solidariske

bankdelegares ansvar för bankens förbindelser — eller att sådane bankdelegare

skola ansvara på samma sätt som bolagsmän i ett handelsbolag

— måste derföre bestridas; ty om jag väljer såsom exempel,

att ett handelsbolag accepterat eu vexel, men på förfallodagen vägrar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

infria vexelskulden, lärer icke någon draga i betänkande att tillerkänna

vexelinnehafvaren rätt att genast vända sig till hvilken af de aktiva

bolagsmännen som helst med skyldighet för denne att infria hela vexelbeloppet.

Har deremot en sedelutgifvande bank accepterat en vexel,

men på förfallodagen af någon anledning undandragit sig att betala

vexelsumman, torde knapt någon domare i riket, innan bankens oförmåga

att betala vexelskulden blifvit, såsom nyss nämndes, konstaterad,

vilja ålägga någon af de solidariskt förbundne aktieegarne, mot hvilken

vexelinnehafvaren vändt sig, att i bankens ställe genast erlägga hela

fordringsbeloppet.

Ehvad man nu hyllar eller ogillar en sådan sträng men, enligt

min mening, icke fullt rigtig uppfattning af de solidariske bankdelegarnes

nuvarande ansvarighet gent emot sedelutgifvande bankers alla

fordringsegare, hvilken de remitterade förslagens motiv angifva, vill det

synas mig i alla händelser vara mindre välbetänkt att, på samma gångman

i förslaget angående bankers konkurs söker genom bestämningar om

uttaxering betydligt reducera sjelfva udden af den solidariska ansvarigheten,

stadga, såsom begge lagförslagen innehålla, att ifrågavarande

förordningar skola träda i kraft på en viss utsatt dag och således omedelbart

derefter träda i verksamhet med afseende på alla de sedelutgifvande

banker, hvilka för närvarande bedrifva sin bankrörelse enligt

redan beviljade oktrojer. Ty följden af ett sådant stadgande måste

blifva den, att de solidariske bankbolagsmännens nuvarande ansvarighet,

innan tiden för bankbolagens oktroj löper till ända, skall blifva

icke obetydligt förändrad just till följd af det anstånd med betalning,

hvarom §§ 10 och 11 i de första af de remitterade förslagen omförmäler,

och i samma mån äfven den säkerhet om skyndsam full betalning,

hvarvid allmänheten hittills tryggat sig vid emottagande! af de

enskilda bankernas kreditpapper, lida en ej ringa minskning. Fullt

giltiga skäl tala för stiftandet af en ny lag med en reducerad solidarisk

ansvarighet för bankdelegare i sedelutgifvande bankbolag; men en lag

med ett dylikt stadgande bor endast afse bankbolag med oktroj beviljad

efter det att lagen trädt i verksamhet, icke tillerkännas retroaktiv

verkan på redan oktrojerade bankbolag. På det bestämdaste anser jag

mig derföre böra afstyrka ett förfarande sådant som förslaget åsyftar

etablera, hvilket skulle leda till våldförandet af rättsanspråk, som allmänheten

i närvarande stund erkännas ega — en åtgärd, som vore

klandervärd redan derföre, att den rubbade stabiliteten i rättsförhållanden,

hvilka framför allt böra vara tryggade, alldenstund de hafva

förtroendet till grundval och utgångspunkt.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 6 Sami. 2 Afcl, 1 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förslaget N:o 2 till förordning angående vissa lagbestämmelser

med afseende på enskilda banker är afsedt att träda i stället för Förordningen

angående enskilda banker af den 6 Oktober 1848 och skall

genom de deri förekommande bestämmelserna uteslutande gälla de

sedelutgifvande bankerna. Under de senare åren har likväl här i riket

uppstått ett antal icke-sedelutgifvande banker eller penninge-institutioner,

hvilket antal synes vara i hastig tillväxt, och då dessa anstalters

betydelse för den allmänna rörelsen är ganska stor och några

af dem utgifvit löpande till innehafvare!! stälda »tryckta och graverade

förbindelser» eller så kallade obligationer, som till serier af många tiotal

millioner kronors värde äro i allmänhetens händer, synes mig, att vid

utarbetandet af en ny lag med afseende på de enskilda bankerna, hade

man icke uteslutande bort fästa sig vid de sedelutgifvande bankerna,

utan äfven tagit i öfvervägande de rättsbestämmelser, som kunnat vara

af nöden att stadga med afseende på de icke-sedelutgifvande penningeinstitutionenia,

hvilka lika väl genom sina löpande förbindelser taga

allmänhetens förtroende i ganska stort anspråk. Om också icke till

alla delar enahanda stadgande!! må anses lämpliga eller erforderliga

för de icke-sedelutgifvande bankerna och penninge-institutionerna som

för de sedelutgifvande, torde dock, vid fråga om en ny banklagstiftning,

de förra icke helt och hållet bort lemnas utan uppmärksamhet.

Då 1848 års Förordning antages ej afse de icke-sedelutgifvande bankinstitutionerna,

förefinnes derföre en lucka i lagstiftningen, som förr

eller senare måste påkalla nya rättsbestämmelser, hvilka, efter hvad

mig vill synas, bäst hade kunnat anordnas i ett sammanhang med nu

ifrågavarande lagstiftning för de sedelutgifvande enskilda bankerna.

Ehuru jag redan, med anledning af hvad jag nu anfört, anser

mig böra afstyrka att i frågavarande tvenne förslag göras till föremål

för proposition till Riksdagen, vill jag likväl med afseende å det första

af dessa förslag ytterligare anmärka följande:

Uti § 1 stadgas att ett allmänt ombud skall dels förordnas af

Chefen för Finans-departementet, dels i vissa fall utses af Konungens

Befallningshafvande; men såsom detta ombuds verksamhet blifvit i §§

1 och 2 utstakad, synes samma ombud komma att intaga en högst tvetydig

och oklar ställning. Ombudet skall nemligen enligt § 1 »såsom

god man och syssloman i konkursboets förvaltning deltaga», med de

öfrige gode männen och sysslomännen; men enligt § 2 skall det allmänna

ombudet kunna i vissa fall uppträda såsom rättens ombudsman

och såsom eu slags fiskal på sina kolleger, de af borgenärerna valde

gode männen och sysslomännen. Att det icke kan vara lämpligt att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

det allmänna ombudet skall med rättens ombudsman i visst afseende

dela dennes myndighet, framgår, bland annat, redan deraf, att det

skulle kunna inträffa, i fall rättens ombudsman och det allmänna ombudet

blefvo med hvarandra oense, att de till samma dag och på olika

ställen hvar för sig utlyste sammanträden med borgenärerne för att

höra dem öfver »ämnen, som boet och dess förvaltning röra», hvarvid

alldeles motsatta beslut kunde komma att fattas af de tillstädeskommande

borgenärerne. Behofvet af ett dylikt allmänt ombud torde emellertid

ur flere synpunkter kunna ifrågasättas; men om detta allmänna

ombud skall kunna uträtta något för det allmänna och samtlige borge„

närer verkligen gagnande, måste ombudets ställning anordnas uteslutande

lika med de öfrige gode männen och sysslomännen i afseende

på boets förvaltning, och göras fullt klar och bestämd. Genom det

allmänna ombudets lika berättigade deltagande i förvaltningen af konkursboets

alla angelägenheter torde det allmännas rätt och bästa vara

tillräckligt skyddade, förutsatt att rättens ombudsman äfven fullgör sina

skyldigheter, hvilka han dock bör antagas kunna fullgöra utan att vid

sin sida hafva en medbroder, hvilken i vissa fall skulle med honom

dela den makt och myndighet, som konkurslagen hittills uteslutande tillerkänner

honom, I öfrigt instämmer jag i de anmärkningar, som vid

§§ 2 och 3 blifvit gjorda af Högsta Domstolens flesta ledamöter.

Hvad i 2 kap. 6 § förekommer rörande värdering af ett insolvent

sedelutgifvande bankbolags tillgångar »till det belopp, hvartill de vid

tiden för värderingen kunna i penningar förvandlas», anser jag vara ett stadgande,

som i hög grad måste verka skadligt för de solidariske bolagsmännen,

hvilka, i anledning af en värdering efter sådan grund, skulle

underkastas uttaxering för betäckande af den brist, som för bankbolaget

uppstått. Det är nemligen alldeles klart, att enär ett sedelutgifvande

bankbolag antagligen först under tider, då en ytterst knapp penningtillgång

är rådande, råkar i obestånd, måste den för tillfället herskande

penningbristen också oskäligt nedtrycka priset äfven på de allra bästa

valutor. Följden af den värderingsmetod, som föreslagits i ifrågavarande

paragraf, måste alltså blifva den, att då bankbolagets verkligen säkra

tillgångar värderades mycket lågt, efter det pris, som då för dagen för

dem kunde erhållas, måste uttaxeringen på de solidariske bolagsmännen

ställas så mycket större, men dermed äfven svårigheten för dessa bolagsmän

ökas att kunna under en allmän penningförlägenhet anskaffa

penningar.

Det i § 14 föreslagna stadgande om qvarstad å solidarisk bolagsmans

gods är likaledes ett stadgande, som icke kan annat än verka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

högst skadligt för de solidariske bolagsmännen och möjligen medföra

deras fullständiga ruin. Ty eu qvarstad kan, under de förhållanden,

hvarom fråga är, göra det alldeles omöjligt för de solidariske bolagsmännen

att anskaffa penningar eller skaffa borgen, då uttaxering blifvit

påbjuden, eller fortsätta den affärsverksamhet, hvaraf hela deras

ekonomiska existens kan vara beroende.

Justitierådet Almqvist yttrade: Det Kongl. Maj:ts beslut, hvarigenom

den komité, som framlagt förevarande lagförslag, erhållit sitt uppdrag,

är hvarken till motivering eller till sitt öfriga innehåll af komitén

omförmäldt annorlunda, än att det nådiga uppdraget innefattat att

komitén hade att taga i öfvervägande, hvilka särskilda föreskrifter kunde

finnas lämpliga för utredning af tillgångar, som blifvit till borgenärers

förnöjande afträdda af enskilda banker och andra dermed jemförliga

bolag och affärsfirmor, samt derom afgifva förslag. Emellertid har komiténs

föreliggande förslag afseende å, jemte enskilda sedelutgifvande

banker, allenast aktiebanker och sparbanker, men handlar icke om andra

bolag och affärsfirmor; och någon orsak är icke uppgifven, hvarför

dessa ej, såsom det nådiga uppdraget föranledde, kommit i betraktande

hos komitén. Vid ett annat tillfälle har jag, i anledning af framstäldt

förslag till förordning angående vissa jernvägsaktiebolags konkurs, yttrat

att jag, i den omständigheten att ett aktiebolag blifvit bildadt i ändamål

att anlägga jernväg, ej kunde finna tillräckligt skäl att för bolaget

föreskrifva då ifrågasatta undantag från de allmänna konkursreglerna,

och att frågan om dessa mera omfattande förändringar i konkurslagen

borde hvila, till dess de kunde i ett annat lämpligare sammanhang

komma under pröfning. Nu anmärker jag, i fullföljd af samma tanke,

att, om ock en undantagslag angående sedelutgifvande bankers konkurs

må af dessa bankers egna beskaffenhet påkallas, ett särskilt konkursförfarande

dock ej bör föreskrifvas beträffande de af komitén omtalade

aktiebanker och sparbanker, utan att på samma gång frågan om förfarandet

vid konkurs af andra med dessa bankinrättningar jemförliga bolag

och affärsfirmor, hvilka i det för komitén meddelade nådiga förordnande

antydas, komme under behandling. År nemligen från det allmännas

sida särskild tillsyn nödig vid en aktiebanks eller sparbanks

konkurs, såsom komitén ansett, så förefinnes utan tvifvel samma behof

vid ett jernvägsbolags och vid en mängd andra industriella och finansiella

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

bolags; och är det angeläget att bereda lättnad för bevakning af fordran

i en aktiebanks eller sparbanks konkurs, kan en sådan lättnad ej

vara mindre angelägen vid de andra nyssnämnda bolagens konkurser.

Min mening härutinnan kan jag desto mindre underlåta att nu

vidhålla, som jag finner densamma uttryckt i sjelfva det nådiga förordnandet

för komitén, hvarmed säkerligen åsyftats att lagstiftningen borde

på en gång behandla det ifrågavarande ämnet i hela dess vidd, hvilket

ostridigt lärer vara det ändamålsenliga och rätta.

På frågan, hvilka de bolag och affärsfirmor äro, som kunna anses

jemförliga med de af komitén framhållna aktiebanker och sparbanker,

lärer svaret kunna lemnas först efter en långt mera noggrann undersökning

än den jag varit i tillfälle eller ens kunnat försöka att nu företaga;

men såsom ett allmängiltigt kännetecken på sådana bolag synes

emellertid kunna angifvas det, att de till följd af tillåtelse i sina bolagsordningar

eller eljest med vederbörligt tillstånd utfärda tryckta eller

graverade räntebärande obligationer, tillhörande serier af större lån.

Dessa obligationer äro i den stora allmänhetens händer och löpa i

marknaden både in- och utrikes. De utgöra ock en icke obetydlig del

af tillgångarna hos de enskilda bankinrättningarna, hvilka, enligt n}^ss

utkommen redogörelse för deras ställning den 31 sistlidne December,

innehade sådane obligationer till ett stort antal millioner, utgifna af

landsting, städer, liypoteksinrättningar, stadshypotekskassor, jernkontoret,

apoteksprivilegiernas amorteringsfond, brandstodsbolag, jernvägsbolag

samt andra enskilda bolag och industriidkare. Med dessa finansiella

eller industriella bolags bestånd eller obestånd äro allmänhetens

intressen i hög grad förknippade och torde böra tagas i hägn af lagstiftningen

i lika måtto vid dessa bolags konkurs, som det efter komiténs

åsigt funnits nödigt vid eu aktiebanks eller sparbanks fall. Bättre

än en sådan halfhet, som man nu kan förebrå den föreslagna förordningen,

vore att densamma inskränktes till en författning angående blott

sedelutgifvande banker.

Utom denna allmänna erinran mot komiténs första förslag, såsom

icke till sin omfattning fullständigt och ej motsvarande det komitén

gifna nådiga uppdrag, hyser jag mot dess antagande äfven andra betänkligheter,

dem jag nu vill framställa.

Om vid utredning af eu banks eller annan penninganstalts konkurs,

der ett allmänt intresse anses vara att bevaka, man af den anledningen

tror sig ega skäl att göra undantag från konkurslagens förutsättning,

att tillgångarnas förvaltning lagligen tillkommer och bäst besörjes

af borgenärerne sjelfva, synas två utvägar för tillvaratagande af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

detta allmänna intresse vara att välja, bestående den ena deri, att bankens

affärer utredas genom statens mellankomst och medelst eu af staten

tillförordnad liqvidation under lämplig kontroll af bolagsmännen och borgenärerne,

och den andra deri, att utredningen af bankens konkurs sker enligt

konkurslagen genom en af borgenärerne utsedd förvaltning under den

tillsyn och kontroll från statens sida, som kan finnas påkallad af omsorgen

för det gemensamma bästa. Ingendera af dessa utvägar är nu föreslagen,

utan komitén har valt ett mellanting emellan dem båda, i det komitén

ansett att af chefen för finansdepartementet eller, vid sparbankers

konkurs, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bör tillsättas ett allmänt

ombud, som skulle dels i egenskap af god man och syssloman deltaga

i konkursförvaltningen tillsammans med de af borgenärerne utsedde

sysslomännen och dels i vissa fall utöfva samma funktioner som

rättens ombudsman i konkursen. Den ställning, förslaget tilldelar

detta allmänna ombud, har icke någon bestämd karakter och komme

derför säkerligen att visa sig sakna praktiskt värde samt föranleda

svårigheter och förvecklingar af hvarjehanda slag. Detta ombud finge

vid utförandet af sitt uppdrag naturligtvis ej lemna obeaktade sin hufvudmans,

finansministerns eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes föreskrifter

men måste ock ställa sig till efterrättelse dem, som borgenärerne

meddelade sina syssloman; han skulle i sin dubbla egenskap af

chefens för finansdepartementet eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

ombud och af borgenärernes syssloman vara redovisningsskyldig

på två håll, både för sin nämnde hufvudman och för borgenärerne enligt

konkurslagen; han skulle enligt förslaget kunna af finansministern

eller Kongl. .Maj:ts Befallningshafvande afsättas utan att klagan deröfver

finge föras, men han kunde mot desse hufvudmäns önskan af domstolen

skiljas från sin sysslomannabefattning; han skulle i förvaltningsfrågor

kunna öfverröstas af andre sysslomän samt derigenom, äfvensom till

följd af den delning af förvaltningen, som kan beslutas enligt 66 §

konkurslagen, blifva utestängd från de hufvudsakligaste förvaltningsbestyren;

han skulle slutligen stå vid sidan af och i vissa fall ega lika

befogenhet som den af rätten förordnade Ombudsmannen samt följaktligen

kunna råka i stridigheter med denne, utan att det angifves, huru

sådana stridigheter skulle undvikas eller slitas.

De i 1 och 2 §§ af komiténs första förslag gifna föreskrifter finner

jag således icke vara lämpliga.

Beträffande 3 § anser jag, äfven om den föreslagna förordningen

skulle blifva inskränkt till de deri omförmälda banker, att det icke finnes

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

giltiga skäl, hvaiföi endast bankernas skulder till så kallade räkningshafvare

skulle upptagas på den förteckning, som, ingifven till konkursdomaren,

borde ega giltighet såsom bevakning af fordringsegaren sjelf,

och hvarför icke äfven bankernas tryckta eller graverade räntebärande

obligationer samt sedelbankernas sedlar må införas å samma förteckning

då likväl en banks obligations- och sedelskuld måste lika fullständigt

och säkert som skulderna till räkningshafvare kunna inhemtas

af bankens böcker, samt innehafvare af nämnda löpande papper måste

antagas hafva större behof än räkningshafvare af lättnad i bevakningsformaliteterna.

Om 3 § finge det innehåll, att äfven sedel- och obligationsskulden

borde upptagas å omförmälda förteckning, komme detta ej

i strid med 17 och 18 §§, fastän deraf föranleddes någon förändring i

deras redaktion.

Jag har här nämnt blott sedel- och obligationsskuld, emedan jag

tror, att banker icke utgifva andra, till hela texten tryckta eller graverade

förbindelser än antingen sedlar eller räntebärande obligationer,

och att andra bolag än banker utgifva tryckta eller graverade förbindelser

blott af sistnämnda beskaffenhet; hvarför man torde böra i lagen

nämna endast dessa begge slag samt undvika att tala om »andra löpande

tryckta . eller graverade förbindelser)), på det den ovisshet och tvekan

måtte förekommas, som användandet af dylika obestämda uttryck medför.

För öfrigt deltager jag i de anmärkningar, som af Högsta Domstolens

fleste ledamöter blifvit framstälda, åsyftande förändrad redaktion

af 3 och 4 §§.

Föreskriften i 6 § att tillgångarna skola upptagas till det belopp,

hvartill de vid tiden för värderingen kunna i penningar förvandlas,

synes, vara förvillande och obehöflig samt derför kunna utgå, såsom

Justitieradet Lindhagen ansett. — Om det likväl skulle finnas nödigt

att gifva någon föreskrift till ledning för värderingsmännen, borde det

blott stadgas, att tillgångarna skola upptagas till sitt verkliga värde;

ty fasta egendomar, metaller å våg, bankers depositionsbevis och andra

lika säkra fordringar eller panter hafva ett värde, som ej bör bestämmas

efter hvad de vid realisation under en tillfälligtvis betryckt tidpunkt

kunna inbringa. Om det allmänna ombudet bortgår ur författningen,

kan till ordförande i värderingsnämnden annan person utses

antingen af de begge valde ledamöterne eller af domaren; eller ock,

kanske ännu lämpligare,, af statsmakten tillförordnas enkom för denna

väidering en ordförande i nämnden med vidsträckt affärskännedom och

erfarenhet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

I den af Högsta Domstolens fleste ledamöter vid 7 § gjorda anmärkning

instämmer äfven jag, likasom i anmärkningen vid 9 §, med det

tillägg, att om stadgandet i 13 §, att ny uttaxering ej bör ske hos de

bolagsmän, som gjort konkurs, vore rigtigt, borde samma stadgande

äfven införas i 9 § beträffande första uttaxeringen.

Den i 10 § utsatta korta tid af trettio dagar blefve troligen för

mången otillräcklig för anskaffande af uttaxeradt belopp; och något

längre anstånd, t. ex. 60 dagar, synes billigtvis kunna lemnas.

Andra stycket i denna 10 § skulle ej, såsom nu, gå in på utsökningslagens

område, derest den ytterligt stränga och ändock i och för

sig ej fullt klara föreskriften, att bolagsman, som ej fullgör uttaxering,

skall, på grund af Rättens ombudsmans bevis om det uttaxerade beloppet,

vara underkastad utmätning utan dom eller utslag, utbyttes mot det

stadgande, att nämnda bevis borde anses lika med förfallet skuldebref

å beloppet; i hvilket fall vid utmätningen för detsamma komme att

förfaras enligt de i utsökningslagen i allmänhet stadgade grunder.

Eljest, eller om det af komitén härutinnan föreslagna stadgande antoges,

synes gäldenären blifva underkastad utmätning utan rätt att göra

någon invändning eller att vinna rättelse, om han än kunde visa att

uttaxeringen vore felaktig.

Hvad åter angår det i samma stycke vidare införda stadgande, att

bolagsman, som brustit i fullgörande af uttaxering, äfven skulle vara

skyldig att afträda sin egendom till konkurs, så faller tydligen detta

stadgande utom omfånget för denna förordning, hvilken handlar om

bankers konkurser, men icke om de enskilde bankdelegarnes. Stadgandet

borde således införas i den allmänna konkurslagen, om det vore

nödigt eller lämpligt; men jag kan icke finna detta, utan anser konkurslagens

föreskrifter i fråga om _ gäldenärs skyldighet att afträda sin

egendom till borgenärerne vara tillfyllestgörande äfven för insolventa

bankdelegare; och torde särskilt böra anmärkas, att då ett af hufvudsyftemålen

för lagförslaget angifvits vara att förekomma de enskilde

bankdelegarnes försättande i konkurs på samma gång som banken, skulle

detta syftemål väsentligen förfelas, derest dock hvarje bolagsman, som

ej fullgjorde uttaxering, vore ovilkorligen och genast skyldig att afträda

sin egendom på yrkande af sysslomännen i bankens konkurs, ett yrkande,

som de här blifvit anmanade att icke försumma.

På grund af det anförda anser jag hela andra stycket af 10 § höra

inskränkas till allenast det stadgande, att rättens ombudsmans bevis

om det uttaxerade belopp, hvarför bolagsman häftar, skall anses lika

opaginerad Kontrollera mot PDF

med förfallet löpande skuldebref samt gode marinen eller sysslomannen

i bankens konkurs vara skyldige att derför genast i laga ordning anställa

lagsökning.

I 13 § gifvas icke fullt bestämda och noggranna regler för uttaxeringarnas

verkställande, och det torde vara vanskligt att fastställa sådana.

Nu kan emellertid denna paragraf tydas så, som borde ny uttaxeringske

vid hvarje bristande inbetalning å utsatt tid och utan afbidan på

utgången af lagsökning mot de försumlige bolagsmännen. Vissa terminer

med lämpliga mellantider för hvarje ny uttaxering synas böra

föreskrifvas till vinnande af någon ordning och reda samt till förekommande

af uttaxeringar i allt för obegränsadt antal och af allt för invecklade

fordringsanspråk emellan de särskilda bolagsmännen, af hvilka

en hvar, som guldit något öfver sin andel, naturligtvis derför får fordran

hos en hvar af de försumlige till belopp, som måste under uttaxeringarnas

fortgång vexla, allt efter som flere bolagsmän under tiden blefve

insolventa, eller andra komme i stånd att i större eller mindre män göra

sina tillskott. Det af komitén föreslagna uttaxeringssystem sjmes afse eller

kan åtminstone gifva anledning till den uppfattning, att uttaxeringarna

skola oupphörligen fortgå till den ovissa tidpunkt, då antingen, såsom

komitén säger, bristen blifvit betäckt eller sig visat att vidare tillskott

af bankdelegarne eller i deras konkursmassor ej stode att erhålla. Men

om tillgången i délegarnes konkurser kan visshet ej vinnas förr än

de blifvit afslutade; och om utredningen af eu banks konkurs blefve

sammanblandad med och beroende på afslutandet af de enskilde delegarnes,

de de]- i sin ordning möjligen berodde på andra cessionanters,

skulle bankens konkurs må hända icke kunna afslutas tidigare än i eu

framtid, som först ett kommande slägte finge skåda. ] följd häraf

och då frågan huru bristen i bankens tillgångar skall betäckas af bankbolagets

enskilda delegare är eu fråga, som i och för sig icke tillhör

bankens konkursmål, synes det vara lämpligt och blifver må hända i

allt fall nödvändigt, att en uttaxering utsättes såsom den ovilkorligen

sista i bankens konkurs och att i sådant afseende stadgas, att, sedan

efter förloppet af den i IT § bestämda preskriptionstid bankens sedeloch

obligationsskuld blifvit känd samt de tillgångar, som tillhöra sjelfva

bankbolaget, jemte dittills från bankdelegarne influtna tillskott tagits i

beräkning och realiserats för skuldernas gäldande, bankbolagets konkurs

skall afslutas samt slutlig utdelning deri ske; hvarefter de fordringsanspråk,

som de bolagets borgenärer, hvilka ej erhållit, full betalning,

på grund deraf kunna ega mot de enskilda bolagsmännen, likasom desse

sistnämndes rättsförhållanden inbördes, till följd af någras bristande

Bil), till Rund. Prof. 1886. 6 Sami. ,3 Afl. 1 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

tillskott till bolagsskuldens gäldande och andras bidrag dertill utöfver

deras andelar i bolaget, borde blifva från den egentliga bank-konkursen

skilda saker, som borgenärerne och bankdelegarne finge särskildt handhafva

och utföra, hvarvid de för uttaxeringarna stadgade grunder borde

tjena till efterlefnad. Ett sådant förfaringssätt skulle ej stå i strid mot

grunderna för 25 § konkurslagen.

Högsta Domstolens fleste ledamöters anmärkning mot 14 $ biträdes

af mig.

Stadgandet i 15 $ afser ej banks konkurs, utan enskild bankdelegares.

Det tillhör således icke förevarande förordning, utan den

allmänna konkurslagen. Men dess införande i sistnämnda lag kan ej

heller af mig tillstyrkas, då stadgandet är godtyckligt och kan lända

till förnärmelse af andras rätt.

Orden tryckt dier graverad förbindelse i 17 och 18 §§ anser jag, enligt

hvad förut är yttradt, böra utbytas mot: tryckt eller graverad räntebärande

obligation: och instämmer jag i Högsta Domstolens fleste ledamöters

anmärkning vid sistnämnda paragraf.

Jemte erinran att ett uttryckligt förklarande kunde vara erforderligt

derom, att det första af de framstälda förslagen, hvaröfver jag hittills

hufvudsakligen yttrat mig, eger sådant sammanhang med det andra

lagförslaget angående vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda

sedelutgifvande banker, att det ena förslaget icke kan antagas utan att

det andra äfven blifver lag, får jag beträffande sistnämnda förslag anföra,

att då frågan om beskaffenheten och vidden af den personliga ansvarighet

för sedelutgifvande banks förbindelser, som borde stadgas fö)- delegare

i sådan bank, nu förekom att genom civillag afgöra, detta ifrigt

väntade afgörande synes hafva bort ske, icke i en sådan obestämd och

negativ form, som blifvit använd i förslagets 3 §, utan genom eu positiv

och klar lagbestämning, såsom Justitierådet Olivecrona i sitt anförande

redan hemstält.

Hvad nu angående sagda ansvarighet blifvit föreslaget kan i hufvudsaken

och till sin syftning icke anses sakna grund i rättvisa och billighet,

men det innefattar emellertid väsentlig ändring i gällande stadganden,

antingen till lindring för bankdelegarne, i fall dessa stadgande]!

äro så att förstå, att bankdelegarne, på sätt komitén ansett, befinna sig

i samma ställning som bolagsmännen uti de i 15 kap. Handelsbalken

afsedda bolag, eller till skärpning i ansvaret, om den motsatta lagtolkningen

antoges, att nemligen den personliga ansvarigheten kunde utkräfvas

först efter det den i 1848 års förordning stadgade anståndstid

förflutit och bankens ställning blifvit utredd. I hvithet fall som helst

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

skulle koraiténs förslag, om det blefve lag, verka retroaktivt på rättsförhållanden,

som uppkommit under nu gällande bestämmelser, och torde

derför, såsom Justitieråden Olivecrona och Lindhagen äfven anmärkt,

ej böra få tillämpning i afseende å andra sedelutgifvaude banker än

dem, som hädanefter oktroj eras.

In fidem

E. Adlerstråhle.

Vidimeras ex officio

Cad Boheman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.