Sök i Ratio Lex

Samma!:sutta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 2

1886-05-11 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1886:2, Samma!:sutta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Samma!:sutta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1886, kl. 3 e. m.

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af

ej mindre Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande vissa

delar af de i Utskottets Utlåtande N:o 1 framlagda förslag

till lagar angående bankaktiebolag samt angående enskilda

bankbolag med sedelutgifningsrätt, än äfven återremiss

dels från båda Kamrarne af det i samma Utlåtande

innefattade förslag till lag angående bankaktiebolags, sedelutgifvande

bankbolags och sparbanks konkurs samt af vissa

delar af förslaget till lag angående enskilda bankbolag med

sedelutgifningsrätt, dels derjemte från Ändra Kammaren

af Utskottets förslag till lagar angående förändrad lydelse

af 17 kap. 3 § Handelsbalken samt angående tillägg till

och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars

1830.

I Utlåtande N:o 1, i anledning'' af Kongl. Maj:ts propositioner dels

under N:o 27 med förslag till särskilda förordningar angående bankaktiebolag

och angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, dels

under N:o 28 med förslag till lagar angående bankbolag med sedelutgifningsrätt,

angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3 § Handelsbalken, angående

bankbolags och sparbanks konkurs samt angående tillägg till och ändring i

lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars 1830, hemstälde Sammansatta

Banko- och Lag-Utskottet

i första punkten:

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag

Bill. till liiksd. Prot. 1886. 6 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande Ko 2.

till förordning angående bankaktiebolag icke kunde bifallas i oförändradt

skick, för sin del antaga en i nämnda hemställan formulerad

Lag angående bankaktiebolag;

i andra punkten:

att Riksdagen ville för sin del antaga en i denna punkt intagen

Lag rörande förändrad lydelse af 14 § i Förordningen

angående aktiebolag den 6 Oktober 1848;

i tredje punkten:

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts ofvanberörda

två förslag angående enskilda sedelutgifvande bankbolag

icke kunde bifallas i oförändradt skick, för sin del antaga en Lag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt af den lydelse,

denna punkt af Utskottets utlåtande utvisar;

i fjerde punkten:

att Riksdagen ville bifalla Kongl. Maj:ts förslag till Lag

angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3 § Handelsbalken;

i femte punkten:

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag

icke kunde oförändradt bifallas, för sin del antaga en i nämnda

punkt formulerad Lag angående bankaktiebolags, sedelutgifvande

bankbolags och sparbanks konkurs;

i sjette punkten:

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag

icke kunde bifallas i oförändradt skick, för sin del antaga en Lag

angående tillägg till och ändring i Lagen för Rikets Ständers bank

den 1 Mars 1830 af den lydelse, som i denna Utskottets hemställan

tinnes angifven,

samt i sjunde punkten:

att Herrar L. O. Smiths och J. Petterssons i Alfvesta afgifna

motioner måtte anses vara genom Utskottets föregående hemställanden

besvarade.

Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag hafva båda Kamrarne

vid föredragningen af nämnda utlåtande till en början beslutit, att, för den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3

händelse de af Utskottet tillstyrkta lagförslagen eller något af dem i vissa

delar konnne att af den ena eller andra Kammaren till Utskottet återförvisas,

Utskottet skulle lemnas öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling

i afseende å de paragrafer, hvilka blifvit med eller utan ändring godkända,

föreslå sådana jemkningar, som af ifrågasatta förändringar i återförvisade

delar kunde föranledas.

Beträffande första, tredje, fjerde, femte och sjette punkterna af Utskottets

utlåtande hafva Kamrarne dels besluta återförvisning, dels i vissa

frågor stannat i olika beslut.

Med anledning häraf får Utskottet nu afgifva utlåtande, dervid Utskottet

vill yttra sig beträffande de särskilda punkterna och de i dessa framstälda

lagförslag hvar för sig.

Första punkten af Utskottets utlåtande med förslag till lag angående

bankaktiebolag har af båda Kamrarne blifvit godkändt, dock med följande

ändringar.

Båda Kamrarne hafva besluta, att det slutliga stadgandet om tiden

för lagens trädande i kraft skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887; dock att för bankaktiebolag,

hvars verksamhet grundas på tillåtelse, meddelad före nämnda dag,

fortfarande skall gälla hvad hittills varit stadgadt»;

Första Kammaren har derjemte i 4 § sista punkten höjt talet »två

hundra tusen» till »tre liundra tusen» samt i 13 § ändrat orden »tio procent»

till »tjugo procent».

Andra Kammaren åter har i 4 § sista punkten sänkt talet »två

hundra tusen» till »ett hundra tusen».

o

Åt 4 och 13 §§ hafva således af Kamrarne gifvits följande olika

lydelser:

4 §•

af Första Kammaren:

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra

minst en million kronor; dock

att, der de i bolagsordningen meddelade

närmare bestämmelser angående

bolagets rörelsegrenar och vilkoren

derför uppenbarligen gifva vid handen,

att bolaget icke har till ändamål att

drifva bankrörelse i större omfång,

utan blott att i likhet med så kallade

af Andra Kammaren:

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra

minst eu million kronor; dock

att, der de i bolagsordningen meddelade

närmare bestämmelser angående

bolagets rörelsegrenar och vilkoren

derför uppenbarligen gifva vid handen,

att bolaget icke har till ändamål att

drifva bankrörelse i större omfång,

utan blott att i likhet med så kallade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Banko- ock Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

folkbanker, sparkassor och andra sådana

låneinrättningar tillgodose den

mindre omsättningen ä viss ort, grundfonden

må, om Konungen gifver dertill

lof, bestämmas till lägre belopp,

dock ej understigande tre hundra tusen

kronor.

folkbanker, sparkassor och andra sä

dana låneinrättningar tillgodose den

mindre omsättningen å viss ort, grundfonden

må, om Konungen gifver dertill

lof, bestämmas till lägre belopp,

dock ej understigande ett hundra tusen

kronor.

13

Af bankaktiebolags behållna årliga

vinst skola minst tjugo procent afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan

reservfonden uppgått till femtio procent

af bolagets grundfond, må vidare

afsättning till reservfonden kunna upphöra;

nedgår den under detta belopp,

skall afsättning dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas

till betäckande af den förlust, som å

bolagets rörelse i dess helhet under

något år kan hafva uppstått.

Af bankaktiebolags behållna årliga

vinst skola minst tio procent, afsättas

för bildande af en reservfond. Sedan

reservfonden uppgått till femtio procent

af bolagets grundfond, må vidare

afsättning till reservfonden kunna upphöra;

nedgår den under detta belopp,

skall afsättning dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas

till betäckande af den förlust, som ä

bolagets rörelse i dess helhet under

något år kan hafva uppstått.

Kamrarnes skiljaktiga beslut i afseende å förevarande lag gälla sålunda

grundfondens lägsta minimum samt storleken af den årliga afsättningen

till reservfonden. Beträffande grundfondens storlek hafva båda Kamrarne

bifallit Utskottets förslag, att bankaktiebolags grundfond i regeln skall utgöra

minst en million kronor, men att för sådant bolag, som enligt hvad

bestämmelserna i bolagsordningen angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren

derför uppenbarligen angifva, endast har till uppgift att i likhet med folkbanker

och andra dylika låneinrättningar betjena den mindre omsättningen

ä viss ort, grundfonden må bestämmas till ett lägre belopp. Skiljaktigheten

gäller sålunda blott det lägsta beloppet för sådant bankaktiebolags grundfond,

i det Första Kammaren bestämt nämnda belopp till tre hundra tusen kronor,

hvaremot Andra Kammaren faststält detsamma till ett hundra tusen kronor.

Med hänsyn dels till de skäl, som Utskottet i sitt Utlåtande N:o 1 framhållit

mot att bestämma minimum för sådana smärre bankaktiebolags grundfonder

till högre belopp än tvä hundra tusen kronor, dels dertill att. fastställandet

af ett minimum af sistnämnda storlek icke lägger några ovilkorliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

hinder i vägen för bildande af bankbolag med mindre grundfonder, enär

sådana kunna bildas i form af solidariska bolag, dels slutligen dertill att

nyssnämnda belopp, eller två hundra tusen kronor, utgör medeltalet mellan de

af hvardera Kammaren godkända beloppen, får Utskottet föreslå att berörda

minimum, i enlighet med hvad Utskottet förut hemstält, bestämmes till tvä

hundra tusen kronor.

I afseende å storleken af den årliga afsättningen till bankaktiebolags

reservfond har Första Kammaren i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition

beslutit, att denna afsättning skall uppgå till minst tjugo procent af bolagets

behållna årliga vinst, hvaremot Andra Kammaren, i öfverensstämmelse med

hvad Utskottet föreslagit, bestämt nämnda afsättning till minst tio procent

af samma vinst. Jemväl med hänsyn till denna punkt anser sig Utskottet

böra föreslå, att medeltalet emellan de af hvardera Kammaren godkända

talen antages, så att den årliga afsättningen till bankaktiebolags reservfond

bestämmes till minst femton procent af bolagets behållna årliga vinst.

Utskottet får alltså, i ändamål af sammanjemkning, hemställa

att Kamrarne, hvardera med frånträdande af sina förut

fattade beslut beträffande 4 och 13 §§ i det förslag till

lag angående bankaktiebolag, om hvars antagande Utskottet

i Utlåtande Ko 1 hemstält, ville antaga följande lydelse

af 4 och 13 §§ i nämnda förslag till lag:

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst en million

kronor; dock att, der de i bolagsordningen meddelade närmare

bestämmelser angående bolagets rörelsegrenar och

vilkoren derför uppenbarligen gifva vid handen, att bolaget

icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större omfång,

utan blott att i likhet med så kallade folkbanker,

sparkassor och andra sådana låneinrättningar tillgodose

den mindre omsättningen å viss ort, grundfonden må, om

Konungen gifver dertill lof, bestämmas till lägre belopp,

dock ej understigande två hundra tusen kronor.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst

femton procent afsättas för bildande af en reservfond.

4

13 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Sedan reservfonden uppgått till femtio procent af bolagets

grundfond, må vidare afsättning till reservfonden kunna

upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

dertill ånyo vidtaga.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den

förlust, som å bolagets rörelse i dess helhet under något

år kan hafva uppstått.

Slutligen får Utskottet, under förutsättning att båda Kamrarne bifalla

hvad Utskottet här ofvan föreslagit, göra hemställan om Kamrarnes förklarande
-

l:o

att Riksdagen, som funnit sig icke kunna i oförändradt

skick bifalla Kong! Maj:ts ifrågavarande förslag, för sin

del antagit en

Lag

angående hankaktiebolag

af den lydelse Kamrarnes, i anledning af Utskottets

hemställan ej mindre i Utlåtandet N:o 1 första punkten

än äfven i detta utlåtande, fattade sammanstämmande beslut

utvisa.

2:o.

Beträffande andra punkten i Utskottets utlåtande N:o 1 med förslag

till lag rörande förändrad lydelse af 14 § i Förordningen angående aktiebolag

den 6 Oktober 1848, hvilken af båda Kamrarne blifvit godkänd, anser sig

Utskottet böra fästa Kamrarnes uppmärksamhet derpå, att den förändring

af ofvannämnda paragraf, som sålunda af Kamrarne sammanstämmande beslutits,

har till förutsättning, att Kamrarne fatta sammanstämmande beslut

i afseende å lagförslaget angående bankaktiebolag, hvadan, om, mot hvad

Utskottet antager, Kamrarne icke skulle godkänna Utskottets ofvannämnda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

sammanjemkningsförslag, Kamrarnes beslut i anledning af förevarande punkt

i Utskottets föregående utlåtande lärer få anses hafva förfallit.

Beträffande tredje punkten i Utskottets utlåtande med förslag till lag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt har

Första Kammaren

till en början bestämt, att Kammarens beslut i afseende på hvad som föreslagits

i denna punkt skulle fattas endast under förutsättning och vilkor, att

Kamrarne i anledning af Kong!. Maj:ts proposition med förslag till lag angående

tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars

1830 fattade sammanstämmande beslut;

hvarjemte Kammaren godkänt lagförslagets rubrik äfvensom den särskilda

rubriken under I Kap., 1—5, 7—19 §§, rubriken under II Kap.,

20—24 §§, rubriken under III Kap., 27—29, 32—35, 37 §§, rubriken

under IV Kap., 38—63 §§, 64 § jemte denna paragrafs särskilda rubrik

samt lagförslagets slutmening angående lagens trädande i kraft;

men återförvisat 6 och 25 §§;

samt besluta, annan lydelse, än Utskottet föreslagit, af 26, 30, 31

cell 36 §§.

Andra Kammaren

har godkänt den särskilda rubriken under I Kap., 3—19 §§, rubriken under

II Kap., 20—24 §§, rubriken under III Kap., 27—30, 32—37 §§, rubriken

under IV Kap., 38—63 §§, 64 § samt slutmeningen;

men återförvisat 25 §;

samt besluta, att lagförslagets rubrik och 1, 2, 26 och 31 §§ skulle

erhålla annan lydelse, än Utskottet föreslagit, samt att den särskilda rubriken

öfver 64 § skulle utgå.

Med hänsyn till 26 § hafva båda Kamrarne sammanstämmande beslutit

att orden »utlandets börser» skola utbytas mot orden »utländsk börs».

Åt de delar af lagförslaget, angående hvilka Kamrarne fattat olika

beslut, hafva af Kamrarne gifvits följande olika lydelser:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Banko- cell La g-Utskottets Utlåtande N:o 2.

af Första Kammaren: af Andra Kammaren:

Lag angående enskilda bankbolag Öfver gång slag angående enskilda

med sedelutgifningsrätt. bankbolag med sedelutgifningsrätt.

1 §•

De, som vilja ingå bolag i ändamål

att drifva bankrörelse med rätt

att utgifva egna banksedlar, skola

begära Konungens stadfästelse af bolagets

ordning och dervid styrka, att

det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst skall uppgå,

blifvit tecknadt samt att bolagsmännens

antal ej understiger det, som för bankbolags

bildande i denna lag är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen

är öfverensstämmande med

denna lag samt lag och författningar

i öfrigt; att rätt till utgifvande af

egna banksedlar kan bankbolaget rnedgifvas

utan öfverskridande af det i 2

§ stadgade högsta beloppet för bankbolagens

sammanlagda, på värdepapper

grundade sedelutgifningsrätt, samt att

den bankinrättning är för landet nyttig,

meddelar Konungen bolaget tillåtelse

till bankrörelsens drifvande under högst

tio år och derutöfver intill slutet af då

löpande kalenderår och bestämmer der

vid den sedelutgifningsrätt, som under

nämnda tid må bankbolaget tillkomma.

De, som vilja ingå bolag i ändamål

att drifva bankrörelse med rätt

att utgifva egna banksedlar, skola

begära Konungens stadfästelse af bolagets

ordning och dervid styrka, att

det belopp, hvartill enligt bolagsordningen

grundfonden minst skall uppgå,

blifvit tecknadt samt att bolagsmännens

antal ej understiger det, som för bank

bolags bildande i denna lag är föreskrifvet.

Finner Konungen, att bolagsordningen

är öfverensstämmande med

denna lag, samt lag och författningar

i öfrigt; att rätt till utgifvande af

egna banksedlar kan bankbolaget. medgifvas

utan öfverskridande af det i 2

§ stadgade högsta beloppet för bankbolagens

sammanlagda, på värdepapper

grundade sedelutgifningsrätt, samt att

den bankinrättning är för landet nyttig,

meddelar Konungen bolaget tillåtelse

till bankrörelsens drifvande högst intill

1898 års utgång och bestämmer

dervid den sedelutgifningsrätt, som

under nämnda tid må bankbolaget

tillkomma.

2 §•

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall Bankbolags sedelutgifningsrätt skall

vara grundad på värdepapper eller på vara grundad på värdepapper eller på

guld på sätt i 25 och 26 §§ närmare guld på sätt i 25 och 26 §§ närmare

förmäles. förmäles.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

9

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper

må ej medgifvas utöfver ett

sammanlagdt belopp af sextio millioner

kronor för samtliga bankbolag.

30

Finnes bankbolag hafva sedlar på en

gång utelöpande utöfver det belopp,

som bolaget, enligt hvad bär ofvan

är vordet föreskrifvet, eger utfärda,

skall, der förhållandet ej inom fyra

dagar blifvit rättadt, bolaget till statsverket

erlägga ett tusen kronor för

hvarje dag dess utelöpande sedlar

öfverskridit det tillåtna beloppet, och

åligge Konungens Befallningshafvande

att förhållandet hos Konungen genast

anmäla. Inträffar ett sådant öfverskridande

af sedelutgifningsrätten oftare

eller är förseelsen eljest af svårare

beskaffenhet, ankomme på Konungen

att återkalla det bolaget lemnade

tillstånd att egna hanksedlar utgifva.

31

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas,

skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio,

femtio, ett hundra, fem hundra och

ett tusen kronor; varande det dock

bankbolag förbjudet vid äfventyr, som

i 30 § sägs, att hafva sedlar å tio

kronor utelöpande till högre sammanlagdt

belopp än tre femtedelar af hvad

Konungen medgifvit att bankens på

värdepapper grundade sedelutgifning

högst må utgöra.

Bih. till Likså. Brot. 1886. 6 Samt.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper

må ej medgifvas utöfver ett

sammanlagdt belopp af fyratio millioner

kronor för samtliga bankbolag.

Finnes bankbolag hafva sedlar på

en gång utelöpande utöfver det belopp,

som bolaget, enligt hvad här ofvan

är föreskrifvet, eger utfärda, åligge

Konungens Befallningshafvande att genast

anmäla förhållandet hos Konungen

och skall, der förhållandet ej inom

fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till

statsverket erlägga ett tusen kronor

för hvarje dag dess utelöpande sedlar

öfverskridit det tillåtna beloppet. Öfver

skrides sedelutgifning sr ätten oftare

eller är förseelsen eljest af svårare

beskaffenhet ankomme på Konungen

att återkalla det bolaget lemnade tillstånd

att utgifva egna banksedlar.

De sedlar, som af bankbolag må

utgifvas, skola ställas till innehafvaren

att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio,

femtio, ett hundra, fem hundra och

ett tusen kronor. Bock vare hankbolag

förbjudet att hafva sedlar å tio

kronor utelöpande till högre sammanlagdt

belopp än hälften af hvad Konungen

medgifvit, att bankens på värdepapper

grundade sedelutgifning högst

må utgöra; skolande inom 1889 års

utgång det belopp, hvartill bankbolags

2 Afd. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

utelöpande sedlar högst må uppgå, minskas

med en tiondedel samt under

hvart och ett af derpå följande nio

år än ytterligare minskas med en tiondedel

årligen, så att bankbolags rätt att

utgifva sedlar med 1898 års utgång

upphör. Finnes bankbolag hafva utgifva

sedlar utöfver det belopp, som

bolaget enligt denna § egen utfärda,

gälle det äfventyr, som i 30 § sägs.

36 §.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgif- Vill bankbolag afstå sin sedelutningsrätt

eller någon del deraf, göre gifningsrätt eller någon del deraf, göre

hos Konungen derom anmälan. hos Konungen derom anmälan. Så
lunda

afstäda sedelutgifhingst''ätt må

icke vidare till bankbolag upplåtas. Lag

samma vare om sedelutgifningsrätt, som

bankbolag förverkat eller som tillhört

bankbolag, hvithet blifva upplöst.

ÖfVergångsstadgande.

64 §. 64 §.

De skiljaktiga besluten angående förevarande lag gälla sålunda:

a) den enskilda sedelutgifningsrättens storlek, i det att Första Kammaren,

i öfverensstämmelse med hvad Utskottet föreslagit, bestämt, att sedelutgifningsrätt,

grundad på värdepapper, ej må medgifvas utöfver ett sammanlagdt

belopp af sextio millioner kronor för samtliga bankbolag, hvaremot Andra

Kammaren ej blott faststält berörda högsta belopp till endast fyratio millioner

kronor, utan derjemte bestämt, dels att sedelutgifningsrätt, som af bankbolag

afståtts eller förverkats, eller som tillhört bankbolag, hvilket blifvit upplöst,

ej må till annat bankbolag upplåtas, dels att bankbolags sedelutgifningsrätt

under år 1889 och under hvart och ett af derpå följande nio år skall minskas

med en tiondedel af bankens ursprungliga sedelutgifningsrätt, så att

bankbolags rätt att utgifva banksedlar med 1898 års utgång skall upphöra,

i följd hvaraf nämnde Kammare jemväl ändrat lagens rubrik, så att ordet

»lag» utbytts mot »öfvergångslag», låtit den särskilda rubriken öfver 64 §

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 11

bortfalla samt bestämt, att oktroj åt enskilt sedelutgifvande bankbolag må

medgifvas högst intill 1898 års utgång;

b) det högsta belopp af sedlar å tio kronor, hankbolag må hålla utelöpande,

i det att Första Kammaren bestämt detta belopp till tre femtedelar

af hvad Konungen medgifvit, att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning

högst må utgöra, eller för samtliga bankbolag till sammanlagdt

högst trettiosex millioner kronor, under det att Andra Kammaren faststält

det högsta belopp af sedlar å nämnda valör, som bankbolag må hålla utelöpande,

till hälften af bankens på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt

eller för alla bankbolagen tillsammans till tjugu millioner kronor;

och slutligen c) anmälan af Konungens Befallningshafvande hos Konungen

angående bankbolags öfverskridande af sin sedelutgifningsrätt, i det att

Första Kammaren, i öfverensstämmelse med hvad Kong! Maj:t föreslagit,

bestämt, att anmälan endast behöfver ske, i den händelse öfverskridande! ej

inom fyra dagar blifvit rättadt, hvaremot Andra Kammaren förklarat, att

hvarje öfverskridande af sedelutgifningsrätten skall genast anmälas.

Vid sammanjemkningen af dessa olika beslut har Utskottet sökt hålla

en medelväg emellan hvad hvardera Kammaren faststält. Då Första Kammaren,

i enlighet med Utskottets föregående förslag, bestämt sedelutgifningsrätten

på grund af värdepapper till högst sextio millioner kronor för samtliga

bankbolag, men Andra Kammaren faststält det högsta beloppet af denna sedelutgifningsrätt

till fyratio millioner kronor, får Utskottet föreslå, att berörda

belopp i öfverensstämmelse med Kong! Maj:ts förslag bestämmes till femtio

millioner kronor. Första Kammaren har besluta, att bankbolag skulle ega

rätt att af sedlar å tio kronor hålla utelöpande ett belopp motsvarande högst

tre femtedelar af bankens på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, så att

för samtliga bankbolag berörda belopp skulle komma att uppgå till högst

trettiosex millioner kronor, hvaremot Andra Kammaren har bestämt det högsta

beloppet af bankbolags utelöpande sedlar af nämnda valör till hälften af bankens

sedelutgifningsrätt på grund af värdepapper, eller för samtliga bankbolag till

sammanlagdt tjugo millioner kronor. Utskottet anser sig derför böra föreslå,

att bankbolag må hålla utelöpande sedlar å tio kronor till ett belopp motsvarande

högst tre femtedelar af bankens på värdepapper grundade rätt att

utgifva sedlar, beräknad på sätt Utskottet föreslagit, till femtio millioner

kronor, så att samtliga bankbolag skulle ega att af sedlar å denna valör

hålla utelöpande ett sammanlagdt belopp af högst trettio millioner kronor,

eller samma belopp som Kongl. Maj:t föreslagit.

Med hänsyn till tidpunkten för den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande

och dermed sammanhängande frågor, har Utskottet till grund för

sammanjemkningen icke kunnat lägga något medeltal, enär Första Kammaren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

icke ansett sig böra i lagen bestämma någon sådan tidpunkt, men deremot

Andra Kammaren dels bestämt, att indragningen af den enskilda sedelutgifningen

skall börja redan under loppet af år 1889 samt under detta och

följande nio år fortgå så, att enskilda bankbolags rätt att utgifva banksedlar

skulle upphöra med 1898 års utgång, dels stadgat att sedelutgifningsrätt,

som af bankbolag förverkats eller förlorats, icke måtte till annat bankbolag

upplåtas. Utskottet har sökt finna en medelväg mellan dessa olika bestämmelser

deri, att, med uteslutande af sistnämnda del af Andra Kammarens

beslut, tidpunkten för den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande flyttas tio

år längre fram i tiden än Andra Kammaren bestämt, eller till år 1908, samt

att indragningen af den enskilda sedelutgifningen sker så, att bankbolagens

på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt från och med år 1889 under

loppet af hvarje år minskas med en tjugondedel.

Hvad angår den formella affattningen af Utskottets förevarande jemkningsförslag,

så har Utskottet ansett lämpligast, att den föreslagna bestämmelsen

meddelas i form af ett tillägg till 2 §; hvaraf följer, att 31 § i sin

af Kongl. Maj:t föreslagna och af Första Kammaren redan godkända lydelse

skulle kunna jemväl af Andra Kammaren gillas.

Med anledning af Utskottets förslag angående tidpunkten för den enskilda

sedelutgifningsrättens upphörande, får Utskottet derjemte föreslå, att

den af Andra Kammaren vidtagna ändringen af 1 § i Utskottets förslag,

hvarigenom oktroj åt enskilda bankbolag endast må medgifvas högst intill

1898 års utgång, måtte förfalla.

Vidare får Utskottet föreslå, att Andra Kammaren måtte i likhet med

Första Kammaren dels antaga 30 § med den lydelse denna paragraf eger

uti Kongl. Maj:ts förslag, dels införa öfver 64 § rubriken »Öfvergångsstadgande»

som förefinnes såväl i Kongl. Maj:ts som Utskottets förslag, dels

slutligen bestämma lagens rubrik till »lag angående bankbolag med sedelutgifningsrätt»

.

Beträffande 6 §, som af Andra Kammaren godkänts men af Första

Kammaren till Utskottet återförvisats, får Utskottet föreslå, att sistnämnda

Kammare ville fatta beslut.

Med hänsyn till 25 §, som af båda Kamrarne återförvisats i syfte

att densamma måtte undergå sådan ändring, att tydligt framginge, det bankbolag,

som för det sedelbelopp eller någon del deraf, som bolaget inom gränserna

af sin på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt håller utelöpande,

i enlighet med hvad 27 § innehåller, såsom pant nedsatt guld i stället för

värdepapper, icke är skyldigt att i sin kassa hafva inneliggande guld till

ett värde af femtio procent af nyssnämnda i allmänt förvar satta guld. Till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.

13

förekommande af missuppfattning i detta hänseende, får Utskottet föreslå,

att orden »guld eller» i första punkten af 25 § måtte utgå.

Med anledning af det sålunda anförda får Utskottet, i syfte af samman]

emkning, hemställa,

I) att Kamrarne, Andra Kammaren med frånträdande af

sitt förut fattade beslut angående 1 §, ville antaga nämnda

§ i den af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren

redan godkända lydelse;

II) att Kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt förut

angående 2 § fattade beslut, ville godkänna följande lydelse

af nämnda §:

Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på

värdepapper eller på guld, på sätt i 25 och 26 §§ närmare

förmäles.

Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas

utöfver ett sammanlagdt belopp af femtio millioner

kronor för samtliga bankbolag.

Inom 1889 års utgång skall det belopp, hvartill samtliga

bankbolags på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt

högst må uppgå, minskas med en tjugondedel samt

under hvart och ett af derpå följande nitton år än ytterligare

minskas med en tjugondedel.

III) att Andra Kammaren, med frånträdande af sina ''förut

fattade beslut, ville, i den af Kongl. Maj:t föreslagna och

af Första Kammaren redan godkända lydelse, antaga:

30 §.

Finnes hankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande

utöfver det belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan

är vordet föreskrifvet, eger utfärda, skall, der förhållandet

ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till statsverket

erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande

sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge

Konungens befallningshafvande att förhållandet hos Konungen

genast anmäla. Inträffar ett sådant öfverskridande

af sedelutgifningsrätten oftare, eller är förseelsen eljest af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla

det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.

31 §.

De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas

till innehafvaren att utan ränta vid anfordran inlösas.

Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra,

fem hundra och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag

förbjudet vid äfventyr, som i 30 § sägs, att hafva

sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt belopp

än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att

bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst

må utgöra.

36 §.

Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon

del deraf, göre hos Konungen derom anmälan.

IV) att Andra Kammaren, med frånträdande af sina förut

fattade beslut angående lagens rubrik och rubriken öfver

64 §, ville antaga dessa rubriker med följande af Utskottet

föreslagna och af Första Kammaren redan godkända

lydelse:

Lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt

samt

Öfvergångsstadgande.

64 §.

Vidare får Utskottet hemställa,

V) att Första Kammaren ville fatta beslut beträffande 6 §

samt härvid antaga den af Utskottet förut föreslagna och

af Andra Kammaren redan godkända lydelsen af denna §;

VI) att Kamrarne ville fatta beslut angående 25 § och dervid

antaga följande lydelse af denna §:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

15

25 §.

För sedlar, hvilka af bankbolag utgifvas, skall finnas i

allmänt förvar satt pant, bestående af värdepapper. Inom

den bankbolag af Konungen medgifna sedelutgifningsrätt

på grund af värdepapper må bolaget i allmänna rörelsen

hålla på en gång utelöpande banksedlar till belopp, som

motsvarar värdet af den för sedlarne satte pant, hvarom

i nästföljande § sägs.

Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till belopp

motsvarande värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som

af bolaget sättes såsom pant i allmänt förvar, dock under

vilkor att bolaget derutöfver vid sitt hufvudkontor har i

kassan inneliggande guld till ett värde af femtio procent

af det i allmänt förvar satta guldet,

Slutligen får Utskottet, under förutsättning att båda Kamrarne bifalla

hvad Utskottet här ofvan föreslagit, med anledning af det anförda hemställa

om Kamrarnes förklarande!!:

3:o.

att Riksdagen, som funnit sig icke kunna i oförändradt

skick bifalla Kongl. Maj:ts ofvannämnda tvenne förslag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt, för

sin del antagit en

Lag

angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt,

af den lydelse, som utvisas af Kamrarnes fattade sammanstämmande

beslut öfver Utskottets hemställanden i ej

mindre Utlåtandet N:o 1 än förevarande utlåtande.

I anledning af fjerde punkten uti Utskottets Utlåtande K: o 1 har

Första Kammaren godkänt Kongl. Maj:ts af Utskottet tillstyrkta förslag till

lag angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3 § Handélsbalken, hvaremot

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Andra Kammaren till Utskottet återförvisat nämnda punkt. Med anledning

deraf får Utskottet hemställa,

4:o.

att Andra Kammaren ville antaga nämnda lag i den

af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren

godkända lydelse.

Femte punkten i Utskottets föregående utlåtande med förslag till lag

angående hankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks konkurs

har af båda Kamrarne blifvit till Utskottet återförvisad. Utskottet får nu

hemställa,

5:o.

att Kamrarne ville angående berörda lag fatta beslut,

i enlighet med hvad Utskottet i Utlåtande N:o 1 hemstält.

Sjette punkten i Utskottets Utlåtande K:o 1 med förslag till lag angående

tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars

1830 har af Första Kammaren godkänts, dock med de ändringar att i 5 §

mom. 2 af berörda lag dels i litt. b) orden »utlandets börser» blifvit utbytta

mot orden »utländsk börs», dels litt. d) bestämts skola bortfalla. Andra

Kammaren åter har återförvisat nämnda punkt. På grund af hvad Utskottet

i sitt ofvannämnda utlåtande anfört, får Utskottet hemställa,

6:o.

att Andra Kammaren ville angående denna punkt fatta

beslut.

Stockholm den 11 Maj 1886.

På Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

17

Reservationer:

af Herrar Bergström, Sandberg och Fuiäf, hvilka anfört: »Det af Utskottet

framlagda förslag till samman,]''emkning emellan Kamrarnes olika beslut

under tredje punkten beträffande lagen angående enskilda bankbolag med

sedelutgifningsrätt måste, med afseende å dels hvad ledamöter af regeringen

under öfverläggning i båda Kamrarne yttrat dels ock Riksbankens oförmåga

att i sitt närvarande skick öfvertaga hela den sedelutgifning, hvarom fråga

är, af oss anses vara af beskaffenhet att icke kunna eller ens böra af Första

Kammaren antagas»;

af Herrar Claeson, Ericsson och Falk, hvilka dervid yttrat: »Enär

enligt vår mening Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående enskilda

banker med rätt att utgifva egna banksedlar innefattar så stor inskränkning

i dessa bankers sedelutgifningsrätt, som med nödig omtanka att förebygga

våldsamma rubbningar i det för landets affärs- och näringslif så vigtiga bankväsendet

låter sig väl förena, kunna vi för vår del ej biträda Utskottets nu

uppgjorda sammanjemkningsförslag, i hvad det afser 2 § i förstnämnda förslag»;

af Herr Bäckström, hvilken androg: »Då vid den långvariga öfverläggningen

för åstadkommande af en sammanjemkning af de olika meningar

och beslut i afseende på § 31 af förslag till lag för enskilda banker med

sedelutgifningsrätt, hvartill Kamrarne kommit, icke ledt till enighet ens

mellan hälften af Utskottsledamöterne, anser jag att Utskottets beslut borde

hafva blifvit, att till Kamrarne anmäla: att ingen sammanjemkning i ofvannämnda

punkt kunnat åvägabringas»;

af Herr Thomasson, hvilken ansett Utskottet hafva bort för Riksdagen

framlägga ett sammanjemkningsförslag af innehåll att, med bibehållande i

öfrigt af Kongl. Maj:ts förslag, det sålunda medgifna sedelbeloppet skulle

under livartdera af åren 1889—1898 minskas med en tjugondedel, deraf tre

femtedelar i tiokronesedlar och återstoden i andra sedelvalörer, så att vid

sistnämnda års slut samtliga enskilda bankers sedelutgifningsrätt vore begränsad

till högst 25 millioner kronor;

af Herr Lyttkens, hvilken anmälde att han för åstadkommande af en

möjlig öfverenstämmelse röstat för Herr Thomassons förslag;

Bill. till RiJcsd. Prof. 1886. 6 Samt. 2 Afd. 2 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

af Herr J. Anderson i T en hul t, hvilken anfört: »Med afseende på

Kamrarnes olika beslut har jag inom Utskottet yrkat, att Utskottets sammanjemkningsförslag

i § 31, som nu blifvit Överflyttad till § 2, bort få

följande lydelse:

31 §. De sedlar — — — — •— vid anfordran inlösa. De sedlar,

som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren att utan ränta

vid anfordran inlösas. Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra,

fem hundra och ett tusen kronor. Dock vare bankbolag förbjudet att hafva

sedlar å tio och femtio kronor utelöpande till högre sammanlagdt belopp än

tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att bankens på värdepapper

grundade sedelutgifning högst må utgöra; skolande inom 1889 års utgång

det belopp af tio och femtio kronor, som bankbolag egen ha utelöpande, minskas

med en tiondedel hvart och ett af derpå följande nio år, så att bankbolags

rätt att utgifva sedlar å tio och femtio kronor med 1898 års utgångupphör.

Finnes bankbolag hafva utgifvit sedlar utöfver det belopp och de

sedelslag, som bolaget enligt denna § egen utfärda, gälle det äfventyr, som

i 30 § sägs.

Sista stycket omredigeras.

Som skäl för detta mitt yrkande har jag anfört, att derigenom skulle

begge Kamrarnes rätt i sina beslut komma att mera förvaras, ty då Första

Kammaren beslutat, att all sedelutgifningsrätt skall för obestämd tid medgifvas

bankbolag, och Andra Kammaren att all sådan rätt skall med 1898

års utgång upphöra, torde sammanjemkningen stält sig så nära medelvägen

af dessa beslut som möjligt, eller så, att Första Kammaren i enlighet med

sin mening fått för obestämd framtid åt de enskilda bankerna behålla tre

sedelvalörer eller sedlar å ett hundra, fem hundra och ett tusen kronor, och

Andra Kammaren, enligt sin åsigt, inom den beslutade tiden utgifvande af

sedlar å tio och femtio kronor att upphöra. Genom ett sådant sarnmanjemkningsbeslut,

som det af mig afsedda, hafva de enskilda bankerna, så vidt

jag kan finna, nått det för dem med sedelutgifningsrätten afsedda vigtigaste

syftemålet, nemligen att kunna i egna sedlar hålla kassaförlag eller kassareserv,

och derjemte förse den allmänna rörelsen med dessa sedelvalörer»; samt

af Herrar II. Andersson, J. A. Johansson från Kalmar, GiwkbUus,

Dalin och Sjö, hvilka yttrat: »Det sammanjemkningsförslag, angående den

enskilda sedelutgifningsrätten, hvilket nu framlägges af Utskottet, tillmötesgår,

efter vår uppfattning, mera Första än Andra Kammarens mening.

Förslaget framstäldes också inom Utskottet först af en ärad medlem

af Första Kammaren, och ehuru det icke ansågs fullt tillfredsställande, beslöto

Andra Kammarens utskottsmedlemmar, till främjande af ett positivt resultat,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 2. 19

sluta sig enhälligt kring detsamma, enär sålunda absolut majoritet skulle

vinnas för en sådan sammanjemkning, hvartill deremot icke visade sig utsigt

till förmån för något af de från Andra Kammarens sida framstälda förslag.

Vid slutlig votering hafva vi, oaktadt mellankomna omständigheter, ansett

oss böra vidhålla förslaget.

Men då den sida inom Utskottet, från hvilken förslaget framkom, inlemna!''

reservationer mot sålunda vunnen framställning om sammanjemkning,

finna vi oss oförhindrade och pligtige, att äfven reservationsvis uppgifva,

huru vi skulle ansett, att sammanjemkning rigtigare hade bort föreslås.

Tillmötesgående Kongl. Maj:ts förslag och kammarbesluten, hade vi

velat hemställa:

att den enskilda sedelutgifningsrätten finge uppgå till högst 50 millioner;

att tiokronesedlarne skulle bestämmas till tre femtedelar af hela sedelutgifningen;
att

en femtedel af tiokronornas belopp indroges under hvartannat af

den närmaste oktroj ens tio år, i samband hvarmed sedelutgifningsrätten skulle

i motsvarande mån minskas, så att vid 1898 års utgång deraf återstode

20 millioner i sedlar å 50 kronor och högre valörer.

Skulle den af Utskottet föreslagna sammanjemkningen misslyckas,

anse vi oss emellertid icke för framtiden bundne af, att vi nu, såsom ett offer

åt enigheten, medverkat till att Utskottets beslut i huvudvotering samlade

två tredjedelar af då afgifna röster.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 2.

Rättelser och Tillägg

vid Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande Ko 2.

Sid. 13, rad. 5—8 uppifrån står:

I) att Kamrarne, Andra Kammaren med frånträdande af

sitt förut fattade beslut angående 1 §, ville antaga nämnda

§ i den af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren

redan godkända lydelse;

läs:

I) att Andra Kammaren, med frånträdande af sitt förut

fattade beslut angående 1 §, ville antaga nämnda § i

den af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren

redan godkända lydelse;

Sid. 15, rad. 9 och 10 står: till belopp

läs: till ett belopp

Sid. 17 (under »Reservationer») införas efter Herr Bäckströms reservation

orden:

af Herr Stråle;

Bih. till Likså. Prof. 1886. 6 Samt. 2 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.