Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 7

1886-03-12 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1886:7, Banko-Utskottets Memorial N:o 7

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 7.

5

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Memorial, i fråga om eftergift å en Riksbankens fordran.

Enligt en af Bokförläggaren här i Stockholm Hjalmar Linnström

den 1 December 1883 utstäld, af adjunkten vid Karlstads Allmänna

läroverk Filosofie Doktor J. M. Larsson accepterad vexel å 883 kronor

25 öre samt Stockholms Rådhusrätts dom den 15 November 1884 har,

sedan Linnström till borgenärers förnöjande afträdt sin egendom och

genom utdelning i hans konkurs den 20 Juni 1885 guldits upplupen

ränta samt å kapitalet 119 kronor 97 öre, Riksbanken fordran på grund

af sagda vexel till belopp af 763 kronor 28 öre jemte ränta samt kostnadsersättning.

Uti en till fullmäktige ingifven skrift har läroverksadjunkten

Larsson anhållit, det Riksbanken måtte såsom liqvid för sin fordran

antaga ackord å 100 kronor; och har Linnström å denna skrift tecknat

förklarande, det han ej hade något att invända mot bifall till ansökningen,

hvarjemte sysslomännen i Linnströms konkurs skriftligen intygat,

att alla affärer emellan Linnström och hans firma samt Larsson

blifvit till fullo uppgjorda, så att de icke vidare hade någon fordran

hos eller häftade i skuld till hvarandra samt således icke heller egde

föra någon talan emot hvarandra på grund af de utaf Linnström utstälda

och af Larsson accepterade vexlar.

Enligt ansökningen jemväl bifogade handlingar uppgå Larssons

bohag och öfriga tillgångar till ett värde af 981 kronor 20 öre, men

skulderna deremot till 8,245 kronor.

Öfver ansökningen hörd, har ombudsmannen vid Riksbankens

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 6 Afd. 1 Band. 4 käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko- Utskottets Memorial N:o 7.

hufvudkontor anfört, att, derest Larsson måste afstå sin egendom till

konkurs, omkostnaderna dervid samt prioriterade skulder, såsom kronoutskylder,

hyra, tjensthjonslön m. m., skulle komma att medtaga så stor

del af tillgångarna, att ringa, kanske ingen utdelning vore att för

oprioriterade fordringsägare påräkna; att sökanden väl såsom läroverksadjunkt

innehade lön till belopp af 3,500 kronor, men att, då han fyllt

69 år och sedan flera år ej kunnat sköta sin tjenst, arfvodet åt hans

vikarie samt nödigt underhåll åt sökanden, hans hustru och deras tre

minderåriga barn säkerligen medtoge så stor del af lönen, att föga

eller intet deraf återstode åt borgenärerna; samt att det derför syntes

ombudsmannen vara för Riksbanken fördelaktigare att antaga det erbjudna

ackordet än att tvinga Larsson till konkurs.

Jemte meddelande häraf hafva fullmäktige i skrifvelse till Utskottet

förklarat, att de delade ombudsmannens åsigter i frågan, men

att de, vid det förhållande att Larsson icke gjort konkurs, äro af

gällande bestämmelser i banko regie in entet förhindrade att något slags

ackord eller eftergift bevilja, i följd hvaraf fullmäktige till BankoUtskottet

öfverlemnat de till ärendet hörande handlingar med hemställan

att det af läroverksadjunkten Larsson gjorda, ofvan omförmälda ackordsanbudet

måtte varda antaget.

Vid behandling af denna fråga har Banko-Utskottet, på grund af

sökandens höga ålder och bekymmersamma ekonomiska ställning samt

öfriga förekomna ömmande omständigheter, lika med fullmäktige ansett

sig böra understödja ansökningen och hemställer derför,

att ifrågavarande ackordsanbud må varda af Riksdagen

antaget.

Stockholm den 12 Mars 1886.

På Banko-Utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS TRYCKERI, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.