Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 1) Utlåtande N:o 13

1886-04-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1886:13, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 1) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 1) Utlåtande N:o 13.

3

N:o 13.

Ant. till Riksdagens Kansli den 15 April 1886, kl. 2 e. m.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlutande N:o 2,

med, anledning af väckt fråga om framställning till Kongl.

Maj:t rörande vilkoren för enskilda telefonliniers anläggande.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Utskottet remitterad

motion, Nio 7, har Herr Bäckström — under åberopande af hvad vid

närmast föregående riksdagar blifvit yttradt om nyttan och behofvet

af telefonledningars anläggande till fromma för landets industri och

handel, äfvensom i öfrigt till samfärdselns underlättande, samt på det

att de svårigheter för dylika anläggningars åstadkommande, som,, genom

utfärdande af Kongl. kungörelsen den 20 April 1883, i vissa afseenden

uppstått, så vidt möjligt vore, måtte förminskas — hemstält, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla att, vid pröfning, jemlik!

förordningen den 20 April 1883, af ansökning om tillstånd att

anlägga telefonledningar, Kongl. Maj:t täcktes ej allenast fästa hufvudsakligt

afseende på befordrandet af denna nyttiga uppfinnings utbredande

på billigaste vilkor, utan äfven tillåta att, der omständigheterna

sådant påkalla och lagligt hinder ej möter, bestämmelserna i Kongl.

förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof vinna tillämpning äfven på telefonledning.

På sätt jemväl af motionären blifvit anmärkt, har också tillförene

blifvit till Riksdagens pröfning hänskjuten frågan om vilkoren för telefonledningars

anläggande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o Ij Utlåtande N:o 13.

Så hade, vid 1884 års riksdag, med anledning af en inom Första

Kammaren väckt motion, Kammaren, med bifall till sitt Första Tillfälliga

Utskotts Utlåtande N:o 6, beslutat det Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla att, vid pröfning, jemlikt förordningen

den 20 April 1883, af ansökan om tillstånd att anlägga telefonledning,

Kongl. Maj:t täcktes fästa hufvudsakligt afseende på befordrandet af

denna nyttiga uppfinnings utbredande på billigaste vilkor; hvilket beslut

emellertid icke ledde till det dermed afsedda resultat, då Riksdagens

Andra Kammare hvarken biträdde detsamma eller biföll en inom

Kammaren väckt motion af enahanda innehåll som den, hvilken legat

till grund för Första Kammarens beslut i ämnet.

Under den föregående behandlingen af nu ifrågavarande ärende

har blifvit åberopad den omständigheten, att postverket eger monopol

på befordran af bref, hvilken omständighet synes hafva antagits innefatta

en anledning att för telegrafverket och, i sammanhang dermed

äfven för telefoninrättningen, påyrka en likartad förmån.

Härvid bör emellertid anmärkas, att postverkets monopol icke

innefattar annat, än att enskilde, likasom bolag, är förmenadt att anordna

nya postgångar eller sådana regelbundna lägenheter, som besörja

brefs befordran på alldeles enahanda sätt som bref varda med

statens poster fortskaffade.

En häremot svarande förmån för telegrafverket vore, att enskilde

eller bolag förbjödes anordna telegrafledningar, hvilka af allmänheten

anlitades.

Men ett dylikt monopol för telegrafverket innefattar alldeles icke

att en annan och nyare inrättning, sådan som telefonen, skulle frånkännas

rättigheten att bereda allmänheten de stora och väsentliga fördelar,

som densamma kan erbjuda.

Lika så litet som, i en föregående tid, postverkets monopol ansetts

lägga hinder i vägen för anordnande af enskilda telegrafledningar,

äfven om dessa antoges komma att i någon mån minska antalet

af de meddelanden, för hvilkas fortskaffande posterna anlitas, lika så

litet kan en telegrafverkets fordran på monopol innefatta skälig anledning

att inskränka tillfällena till telefonering, om också telefonledningarnes

tillväxt skulle, åtminstone till en början, utöfva ett ogjmsamt

inflytande på förhållandet mellan telegrafverkets inkomster och

utgifter.

Ett monopol åter på telefoneringens besörjande lärer väl svårligen

böra ens ifrågasättas, med mindre än att staten icke allenast öfvertoge

samtliga nuvarande telefonledningar, utan äfven gåfve telefonnätet all

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 5

den ytterligare utvidgning, som . af handelns och industriens behof

kunde påkallas; en anordning som emellertid — på sätt anmärkt blifva

i de år 1884 väckta motioner i ämnet — kunde påkalla inrättande

af en särskild, af hundratals personer bestående telefonstat.

_ Likasom posterna — med det tillfälle de erbjuda att, mot ringa

afgift, få befordrade meddelanden af äfven större omfång — i många

fall alldeles icke kunna ersätta telegrafen, så hemtar, å andra sidan,

allmänheten af telefonen fördelar, dem telegrafen icke kan skänka; i

hvilket afseende endast behöfver åberopas det tillfälle till fortgående

samtal, mot billig ersättning, som af telefonen erbjudes.

Dessa fördelar äro, icke allenast för handeln och industrien, utan

äfven för samfärdseln i öfrigt, allt för stora, för att desamma borde,

utan tvingande skäl, åsidosättas.

Som sådant kan icke anses det skäl, som, vid ett föregående tillfälle,

man sökt hemta af den omständigheten, att nära intill telegraflinier

befintliga telefonledningar, äfven då de äro uppsatta å särskilda

stolpar, röna inverkan af de elektriska strömmar, medelst hvilka telegraftecknen

frambringas, till följd hvaraf dessa tecken kunna genom

telefoninstrumenten tydligt uppfattas samt sålunda en obehörig afösning

af telegram ega rum till stort men för telegrafhemlighetens

bevarande.

Denna olägenhet lärer nemligen kunna fullständigt häfvas derigenom

att, såsom äfven af motionärerne vid 1884 års riksdag blifvit

ifrågastäldt, telefontråden framdrages på visst afstånd från telegrafledning.

Men om sålunda skäl att förmena enskilde eller bolag rättigheten

att anordna och för utvexling af meddelanden anlita telefonledningar

icke kan hemtas af något monopol, hvilket redan tillkommer eller anses

böra tillerkännas statens telegrafinrättning,

och om ett allmänheten beredt tillfälle att, i större utsträckning

än hittills, begagna sig af den för samfärdseln så ytterst vigtiga telefoninrättningen

ej kan antagas komma att för telegrafverket medföra

tekniska svårigheter af beskaffenhet att icke kunna öfvervinnas,

så återstår väl knappt mer än en omständighet, som skulle kunna

anses i någon mån tala emot vidtagande af åtgärder, hvilka äro egnade

att främja anläggandet och begagnandet af enskilda telefonledningar.

Denna omständighet är det inflytande på telegrafverkets portouppbörd,

som åtgärder af ifrågavarande slag kunde komma att utöfva.

Ingen lärer väl vilja bestrida vigten och angelägenheten deraf, att

telegrafverket beredes de tillgångar, som äro nödvändiga för att det
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

samma må kunna obehindradt utöfva sin allmännyttiga verksamhet i

all den utsträckning, som af omständigheterna påkallas.

Omsorgen härom bör och får dock icke, enligt Utskottets åsigt,

verka derhän, att i väsentlig mån allmänheten betages rättigheten att

för en del meddelanden begagna sig af en ny uppfinning, hvilken, såsom

vid ett föregående tillfälle blifvit anmärkt, måste blifva »så godt

som oumbärlig för all industri, näringar och affärslif, icke minst för

jordbruket, så väl det större som det mindre».

I öfrigt anser Utskottet det ingalunda vara satt utom allt tvifvel

att — äfven om hithörande förhållanden blefve på lämpligt sätt ordnade

— ett mera utsträckt telefonsystem skulle komma att menligt

inverka på telegrafverkets finansiella ställning.

Om, der telegrafverket öfvertager icke allenast telefonledningarnes

anläggande, utan äfven beredandet af tillfälle till telefonering, rättigheten

att i sådant afseende anlita telefonstation icke inskränktes till

årsabonnenter, utan mot billig afgift tillfälle till telefonering bereddes

en hvar som sig dertill anmälde, skulle utan tvifvel en icke obetydlig,

ny inkomst beredas telegrafverket.

Å andra sidan kunde sannolikt i icke ringa mån minskas telegrafverkets

utgifter genom indragning af telegrafstation å orter, hvarest

allt mer telefon i stället för telegraf anlitas, och, till följd deraf, telegrafverkets

portoinkomst, om också ökad med bidrag af kommunen,

befinnes otillräcklig till bestridande af de med telegrafstationens bibehållande

förenade utgifter.

Slutligen är det icke omöjligt, att en portoreform, vidtagen i den

syftning, som finnes angifven i ett denna dag — med anledning af en

i Andra Kammaren väckt motion, N:o 69 -—- utaf Utskottet afgifvet

betänkande, skulle komma att på telegrafverkets portouppbörd utöfva

ett inflytande af den beskaffenhet, att knappt nog finansiella skäl kunde

anföras mot beviljande af större frihet till anläggande af äfven enskilda

telefonledningar.

Hvad i öfrigt befogenheten härtill angår, är det tydligt att å kronans

mark eller inom området för allmän landsväg eller statens jernvägar

enskild person eller bolag icke kan ega att anlägga telefonledning,

utan att Kongl. Magt dertill lemnat tillstånd, såsom också under

de senare åren skett i ganska stor utsträckning, i det att,

medan år 1873 af 19 ansökningar om rättighet till telefonledningars

anläggande 8 blifvit afslagna,

hade år 1884 af 38 dylika ansökningar endast 2 lemnats utan

afseende,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko l) Utlåtande Ko 13.

och år 1885 af 22 dylika ansökningar endast 3, likvisst blott delvis,

blifvit afslagna.

I motsats till hvad som bör gälla i afseende å område, öfver hvilket

dispositionsrätten tillkommer Kongl. Magt, synes det Utskottet att,

der fråga är om telefonlednings anläggande å annat område, i allmänhet

bör på öfverenskommelse med markens egare ankomma, om och

på livad vilkor dylik anläggning må ega rum, dervid icke torde böra

göras något undantag för område, tillhörande enskild jernväg, hvilken

åtnjuter förbindelse med statens telegrafnät.

Vid det förhållande, att knappt någon fullständig jernvägsstation

lärer sakna sådan förbindelse, synes också en inskränkning af ifrågavarande

slag i nu gällande förbud mot telefonlednings upprättande inom

området för enskild jernväg sakna all praktisk betydelse.

Då emellertid synnerligen önskligt är, att icke utan giltigt skäl

hinder lägges i vägen för upplåtande af den enskilde eller bolag tillhöriga

mark, som kan blifva erforderlig för att åt telefonförbindelserna

gifva en af omständigheterna påkallad utvidgning, anser Utskottet framställning

böra göras äfven om beredande af utväg att expropriera den

mark, som för omförmälda ändamål finnes behöflig.

Och om äfven, vid ett eller annat föregående tillfälle, Kongl. förordningen

den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof icke befunnits tillämplig, der fråga varit om beredande

af utväg till anläggande af telefonledningar, afsedda, om ej

till uteslutande, så dock till hufvudsakligt begagnande af telefonegaren,

så torde förhållandet blifva väsentligen förändradt, om och när telefonstation

anlägges i ändamål att betjena allmänheten.

I särskildt betänkande, N:o 1, afgifver denna dag Utskottet utlåtande

angående väckt förslag om aflåtande till Kongl. Maj:t af skrifvelse

med begäran om framläggande af förslag till lag för meddelande

af koncession åt enskilde att anlägga telegraf- eller telefoninrättningar.

Derest förslaget härom varder — om också endast hvad telefonledningar

angår — af Riksdagen bifallet, lärer någon vidare åtgärd

icke påkallas af Herr Bäckströms förevarande motion.

På frågans nuvarande ståndpunkt anser Utskottet — hvilket saknar

motionsrätt och följaktligen icke är befogadt att, med anledning

af den föreliggande'' motionen, i de rörande hit hörande förhållanden

nu gällande bestämmelser, föreslå en eller annan förändring, som, enligt

Utskottets uppfattning, vore egnad att främja den nytta, allmänheten

kunde hemta af telefoninrättningen — sig böra hemställa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande Nio 13.

det måtte Kammaren för sin del besluta att hos

Kongl. Maj:t anhålla att, vid pröfning, jemlikt Kongl.

förordningen den 20 April 1883, af ansökning om

tillstånd att anlägga telefonledningar, Kongl. Maj:t

täcktes ej allenast fästa hufvudsakligt afseende på

fördelarne deraf att, på billiga vilkor, denna nyttiga

uppfinning vinner så vidsträckt tillämpning som möjligt,

utan äfven tillåta att, der omständigheterna sådant

påkalla och lagligt hinder ej möter, bestämmelserna

i Kongl. förordningen den 14 April 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof varda äfven på telefonledning tillämpade.

Stockholm den 13 April 1886.

På Utskottets vägnar:

WILHELM ROOS.

N:o 14.

Ank. till Riksdagens Kansli den 15 April 1886, kl. 2 e. m.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande Nio

i fråga om nedsättning af telegramportot.

Med anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion hade

samma Kammares Andra Tillfälliga Utskott, i Utlåtande N:o 15, hemstält,

det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.