Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

1886-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1886:1, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

N:o 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1886, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o f i

fråga om bestämmande af viss tid, inom hvilken begärdt

gravationsbevis skall vara att tillgå m. m.

Herr Friherre von Essen, Fredrik, liar uti en till Utskottets behandling

hänvisad motion, N:o 19, hemstält, att Riksdagen måtte i underdånig

skrifvelse anhålla:

»att Kongl. Maj:t behagade stadga det domare på landet skall vara

skyldig att utfärda gravationsbevis inom 14 dagar från ansökningens erhållande

och att det åligger honom att, om sökanden det begär, mot

lösen aflemna bevis öfver den emottagna ansökningen, samt att för domstol

i stad samma bestämmelser måtte blifva gällande, dock att tiden der

inskränkes till 8 dagar; hvarjemte domare å så väl land som i stad vare

skyldig att på begäran och emot lösen lemna diariibevis öfver hvarje

inlemnad handling»;

åberopande motionären till stöd för sitt förslag, att bland de anmärkningar,

som förekomma emot en långsam lagskipning i vårt land, den

angående tidsutdrägten för erhållande af gravationsbevis torde vara en

bland de lättaste att afhjelpa, men derföre icke minst befogade; att hvarje

affärsman känner huru vigtig! det är att inom kort tid kunna erhålla ett

sådant bevis, och att stora olägenheter kunna vållas genom det dröjsmål,

som en långsam domare kan åstadkomma; att en enkel bestämmelse i

expeditionstaxan, att gravationsbevis skulle meddelas senast inom till

Bill. till Riksä. Frot. 1886. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 lläft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

exempel 14 dagar på landet och 8 dagar i stad, vore tillräcklig att betrygga

allmänheten för det godtyckliga dröjsmål, som nu ofta förekommer;

och att de nu mera upprättade fastighetsböckerna torde väsentligen

underlätta utfärdande af gravationsbevis; i sammanhang med hvilket

föreslagna stadgande jemväl borde meddelas föreskrift, att sökande

egdc utbekomma bevis öfver tiden för eu ingifven ansökning äfvensom

öfver inlemnandet af handlingar, de der understundom voro af stort värde.

Det stadgande, som är tillämpligt på förevarande fråga, återfinnes i

Kongl. förordningen den 7 December 1883 § 16, der det heter: »Expedition,

som begäres af annan än part, skall vara att tillgå genast eller

sä snart som möjligt», och, efter Utskottets åsigt, kunna närmare bestämmelser

beträffande tiden för utlemnande af gravationsbevis icke utan väsentlig

olägenhet meddelas.

Utskottet vågar antaga, att de fall, då domaren utan laga skäl låtit

dröjsmål med expeditions utlemnande komma sig till last, äro mera sällsynta;

och lärer ansvar derför otvifvelaktigt drabba honom, om anmälan

till åtal eger rum. I stad synes laga hinder näppeligen möta för utfärdande

af gravationsbevis inom 8 dagar efter det ansökning skett. För

landtdomaren torde ock i åtskilliga fall laga hinder icke heller kunna

åberopas till stöd för expeditionens tillhandahållande först efter 14 dagars

förlopp; men landtdomarens göromål äro af den beskaffenhet, att gravationsbevis

understundom icke kan meddelas inom 14 dagar, med mindre

andra vigtiga göromål åsidosättas. Sedan bestämd dag för ett tings afslutande

blifvit utsatt, vid hvithet tillfälle alla tingsexpeditioner skola vara

färdiga, är landtdomaren med sina biträden mången gång så sysselsatt,

att ett först vid den tiden begärdt gravationsbevis, särdeles om det är

af vidlyftig beskaffenhet, icke kan meddelas inom 14 dagar, helst om, såsom

ofta nog, andra opåräknade embetsgöromäl samtidigt förekomma.

Till upplysning om den tidsutdrägt, utarbetande af ett gravationsbevis

kan medföra, har en landtdomare meddelat Utskottet, att uti ett

tingslag paragraferna i de 10 senaste årens inteckningsprotokoll uppgå

till flera tusen, och att genomgående af dessa protokoll medför arbete

under eu hel dag; och kommer härtill dels att, då fastigheter med samma

namn och möjligen samma nummer förefinnas, urskiljande af den eller dem,

som äro i fråga, måste ske; dels att uppsättning af beviset, som kan

upptaga flera ark, medför tidsutdrägt; dels att inteckningsprotokollet för

det löpande tinget bör vara uppsatt, innan bevis meddelas; dels ock att

kollationering med inteckningsprotokollen bör ega rum. Skulle nu samtidigt

flera gravationsbevis begäras öfver fastighet i nämnda tingslag eller

uti ett annat med föga mindre vidlyftiga inteckningsprotokoll, lärer det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

vara uppenbart att domaren, under nu förutsatta förhållanden, icke kan

medhinna att utfärda gravationsbevis inom 14 dagar.

Utskottet håller således, på sätt ofvan är antydt, före, att nu gällande

bestämmelse i fråga om tid för meddelande af gravationsbevis är

fullt lämplig; och då domaren utan tvifvel är pligtig att, om så äskas,

meddela, bevis öfver ansöknings eller handlingars ingifvande, hemställer

Utskottet,

att ifrågavarande motion icke må vinna bifall.

Stockholm den 19 Februari 1886.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Grefve Strömfall har anmält, att han varit förhindrad att i ärendet

deltaga till följd af sammanträde i Lag-Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.