Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o H) Utlåtande N:o 6
1886-03-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1886:6, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o H) Utlåtande N:o 6
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o H) Utlåtande N:o 6.
11
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1886, kl. 3 e. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga TJtskotts Utlåtande N:o 4, i anledning
af väckt motion om åtgärder för afskaffande åt kollektör
för statsändamål m. m.
Uti en till Utskottet hänvisad motion, N:o 14, har Herr N. P. Nilsson
anfört:
»Det torde tillåtas mig att fästa Riksdagens uppmärksamhet på
några ännu inom vår svenska kyrka fortfarande missförhållanden, sorn
väl vid sin uppkomst kunna hafva varit ändamålsenliga och af behof
framkallade, men under nu varande förhållanden synas mig vara alldeles
olämpliga, nemligen det som jag vågar säga lagstadgade oskicket
att delvis aflöna och underhålla statens embetsmän och inrättningar med
almosor. _
Så uppbäres ännu årligen i Lunds stifts alla kyrkor, enligt Domkapitlets
cirkulär N:o 364, kollekt till stiftets folkskollärareseminarium.
Troligen var denna kollekt välbehöflig för sitt ändamål, då den först
påbjöds, men förhållandena hafva sedan dess ändrats. Hela folkskollärareseminarieväsendet
har blifvit en statens angelägenhet, och jag
kan icke finna det staten värdigt att genom betlande insamla medel
för sina behof.
12
Första Kammar em Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
Samma förhållande gäller om tvenne kollektör årligen till elementarskolhusen
i stiftet, hvilka ju nu mera icke äro kyrkans, utan en af
staten öfvertagen angelägenhet.
I sammanhang härmed vågar jag också påpeka åtskilliga utgifter,
som årligen utgå, af de skånska kyrkorna för, som jag tror, statens ändamål,
såsom biskopens studieskatt, consistorii statslön, vaxljusmedel
med mera, som alls icke är anvisadt af kyrkans tionde, men af ålder
utgått af kyrkornas tillgångar. Jag har mig icke bekant, hvarken hur
dessa afgifter först uppkommit eller hvartill de nu mera användas, men
tror dock att, om än biskopens inkomster i forna dagar varit så ringa,
att lian af egen kassa icke förmått tillgodogöra sig frukten af sin samtids
litteratur, utan dertill behöft anlita de ofta fattiga kyrkornas almosebidrag,
inkomsterna dock nu mera måste vara tillräckliga äfven för
detta ändamål, eller, om så anses nödigt, anslag kunna gifvas af allmänna
medel till fyllande af detta behof.
Consistorii statslön måtte af ålder varit bidrag till notarien och
betjening^ aflöning, men jag kan ej finna det hvarken lämpligt eller för
samhället värdigt, att tjensteman, vare sig statens eller kyrkans, aflönas
med almosor. Hvad vaxljusmedlen vidkommer, så hafva^ de väl under
katolska tiden behöfts för gudstjensten i domkyrkorna, för själamessa'',
munkars nattvakor med mera,''men då sådana behof nu i vår tid icke
förefinnas, borde ju kyrkorna billigtvis befrias från en utgift, som icke
uppfyller det dermed afsedda ändamål.
Det är ingalunda min mening att påyrka afskaffande af sådana
kollektör, som afse barmhertighetsverk, med hvilka staten såsom sådan
icke har något att skaffa, emedan de helt och hållet falla inom den
kristliga kärlekens och barmliertighetens område; men jag anser det för
samhället förnedrande att aflöna sina embetsmän och underhålla sina
inrättningar med almosor, då sjelfva den fattige vandraren är förbjuden
att betla. Det är tillräckligt bekant, hvilken ovilja det väcker i hela
landet att konsistorienotarierne, till förbättring af sina icke obetydliga
löneinkomster, erhållit tillåtelse att afräkna sex procent från de af den
kristliga gifmildheten offrade skärfvar till välgörande ändamål.»
På grund deraf har motionären föreslagit: »att Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att sådana åtgärder
måtte vidtagas, att de kollektör, som i kyrkorna upptagas för statsändamål,
måtte alldeles upphöra, att afgifterna från kyrkokassorna till
embets- och tjenstemäns aflönande måtte upphöra, der icke lönen är anvisad
att utgå af kyrkans tionde, samt slutligen att konsistorienotarier
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 13
nes löneförmåner icke må till någon del få utgå eller beräknas af den
kristliga offervillighetens för andra ändamål lemnade gåfvomedel.:»
Det är således tre särskilda frågor, som motionen omfattar, nemligen:
a) att sådana åtgärder måtte vidtagas, att do kollektör, som i
kyrkorna upptagas för statsändamål, måtte alldeles upphöra;
bj att afgifter från kyrkokassorna till embete- och tjenstemäns aflönande
måtte upphöra, der icke lönen är anvisad att utgå af kyrkans
tionde;
c) att
få utgå eller beräknas af den kristliga offervillighetens för andra ändamål
lemnade gåfvomedel.
Hvad den första af dessa frågor angår, har Utskottet för att
lemna ledning till bedömande af densammas omfattning sökt, såvidt
möjligt varit, erhålla upplysningar om beskaffenheten af och grunderna
till de kollektör, som nu i kyrkorna upptagas, och dervid inhemtat, att
de årliga, af Kong!. Maj:t beviljade kollekterna äro olika till antalet i
de särskilda stiften, men att de mest allmänna, och som torde i alla
stift upptagas, äro följande:
eu till sjömanshusen i riket, på grund af reglementet för sjömanshusen
den 4 Mars 1870, § 37;
en till allmänna institutet för döfstumma och blinda, på grund
af Kongl. brefvet den 29 Augusti 1825;
två till stiftens byggnadskassor, på grund af stadgan för rikets
allmänna läroverk den 1 November 1878, § 135;
två till stiftens premie- och fattigkassor, på grund af samma
stadga;
en till länslasaretten, på grund af instruktionen för direktionerna
öfver länslasaretten den 21 Oktober 1864, § 14;
två till vaccinationens upphjelpande, på grund af Kongl. brefvet
den 5 Juli 1806 och reglementet den 29 September 1853, § 9. (Dessa
medel skola användas till uppmuntran för vaccinatörer);
en till svenska diakonissanstalten i Stockholm, på grund af Kongl.
brefvet den 25 Juni 1869;
en till svenska bibelsällskapet, på grund af Kongl. brefvet den
23 Februari 1872;
en till främjande af evangelii spridning bland icke kristna folk,
på grund af Kongl. brefvet den 4 April 1873.
De kollektör, som, på grund af särskild! utfärdade Kongl. bref,
dels endast upptagas inom vissa stift, dels ock endast för ett eller ett
färre antal år blifvit beviljade för allehanda ändamål, hvaraf det van
-
14 Första Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
ligaste är till understöd för någon kyrkobyggnad, äro så mångahanda,
att någon mera fullständig uppgift å dem icke kan af Utskottet lemnas
och torde icke heller vara nödig för bedömande af den fråga, som Utskottet,
enligt motionen, har att behandla, enär, såvidt Utskottet kunnat
finna, icke någon af dem, utom den af motionären uppgifna och till
Lunds stift inskränkta kollekten till detta stifts folkskollärareseminarium,
afser något egentligt statsändamål.
De af ofvannämnda kollektör, som kunna anses lemna understöd
och bidrag åt sådana inrättningar, för hvilkas upprätthållande staten,
landsting eller kommuner hufvudsakligen draga försorg och som motionären
således synes hafva ansett böra upphöra, äro kollekterna till sjömanshusen
i riket, till allmänna institutet för döfstumma och blinda,
till stiftens byggnadskassor, till länslasaretten och till vaccinationens
upphjelpande, jemte kollekten till Lunds stifts folkskollärareseminarium.
Om ock nu de inkomster, som nämnda inrättningar genom kollektmedel
erhålla, väl icke torde vara särdeles betydliga, kan det likväl
icke förbises, att förlusten deraf måste dessa inrättningar på ett
eller annat sätt ersättas, enär ingen af dem torde kunna utan afsaknad
undvara de medel, de på sådant sätt hittills bekommit.
Sålunda, då de tvenne årliga kollektör, som genom Kongl. blefven
den 6 Mars 1764 och den 28 November 1835 beviljats ecklesiastikverket
i Lappmarken, afskaffades genom cirkuläret den 1 Oktober 1851,
skedde detta först sedan anslaget för nämnda verk blifvit med motsvarande
penningbelopp af Rikets Ständer förhöjdt, och detta å stat uppfördt.
Utskottet, som delar motionärens uppfattning, att nu ifrågavarande
inrättningar och möjligen andra dermed likartade, som inom ett
eller annat stift kunna erhålla bidrag genom kollektmedel, borde kunna
på lämpligare sätt bekomma de medel, som för dem äro behöfliga, får
derför rörande denna del af motionen föreslå,
l:o att Kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen
måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om
och under hvilka vilkor sådana kollektör må kunna upphöra,
som nu i kyrkorna upptagas till understöd åt inrättningar,
för hvilkas upprätthållande det hufvudsakligen
tillkommer statsverket, landsting eller kommuner
att draga försorg.
15
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
Beträffande andra delen af motionen, eller upphörande af vissa
afgifter från kyrkokassorna till embets- och tjenstemäns aflönande, så
har motionären uttryckligen endast åsyftat några dylika inom Lunds
stift, som utgöras af detta stifts kyrkor till andra än kyrkornas och
vederbörande församlingars behof, ehuru icke alla dessa afgifter utgå
till förenämnda ändamål, såsom motionären tyckes hafva antagit.
Enligt upplysningar, som Utskottet inhemtat, äro berörda afgifter
följande:
l:o. Den så kallade Studieskatten, som på grund af äldre danska
stadganden ursprungligen utgick från stiftets kyrkor till Köpenhamns
universitet, men efter Skånes förening med Sverige blifvit genom Kongl.
brefvet den 16 Mars 1658, Kongl. instruktionen för kyrkoinspektörerne
i Skåne den 23 April 1697 samt Kongl. brefven den 29 April 1869
och den 22 December 1876 såsom löneinkomst anslagen biskopen i
Lunds stift. Afgiften utgår för närvarande med 75 öre för hvarje
kyrka i Skåne och Blekinge samt beräknades vid reglering af biskopslönen
till 321 kronor 75 öre årligen från tillsammans 429 kyrkor.
2:o. Konsistorii statslån samt Amanuensens och Pedellens lönetill''ökning.
På grund af Kongl. brefvet den 5 Januari 1707 har ifrån nämnda
tid i kyrkoräkenskaperna under titel: »konsistorii stats lön» afförts
bidrag till konsistorienotariens och pedellens aflöning med till en början
en daler silfvermynt eller 50 öre från hvarje kyrka, men sedermera
har Kongl. Maj:t beviljat förhöjningar i kyrkornas bidrag dels
genom Kongl. brefvet den 18 Augusti 1786 med 8 skillingar specie
från hvarje kyrka, utom de patronella, dels ock, beträffande amanuensen
och pedellen, genom Kongl. brefvet den 14 Augusti 1798, med
8 skillingar till den förre och 4 skillingar till den senare årligen, att
utgöras af kyrkorna i de 254 församlingar, som dertill samtyckt. Samtliga
dessa afgifter från kyrkorna uppgå för närvarande till ett årligt
belopp af omkring 440 kronor.
3:o. De så kallade Vaxljnsmedlen, en afgift, som ursprungligen
utgått till Köpenhamns universitet såsom stipendiemedel, men derefter
blifvit, genom Kongl. resolutioner åren 1682 och 1698, anslagen universitetet
i Lund såsom bidrag till stipendier. Beloppet utgör omkring
1,650 kronor årligen sammanlagdt från kyrkorna i Skåne, Blekinge.
Halland och Bohuslän.
Jemte dessa i motionen omnämnda afgifter hafva i en motion,
N:o 45, som vid 1870 års riksdag väcktes i Andra Kammaren, omnämnts
tvenne andra dylika, nemligen landskamr er arens arfvode och bibeltryckstunna1»,.
Af dessa har arfvodet till landskamreraren, som i Skåne, Halland, Ble
-
16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
kinge och Bohuslän utgjordes af kyrkorna för nämnde embetsmans befattning
med kyrkoräkenskaperna, upphört och torde ej kunna för framtiden
ifrågakomma, sedan genom Kongl. kungörelsen den 27 Juni 1862
kyrkorna i dessa län blifvit i afseende å användande och redovisning
af kyrkomedel stälda i lika förhållande med öfriga rikets kyrkor. Bibeltryckstunnan,
för hvars historik det torde vara onödigt här redogöra,
är numera till statsverket indragen och afgiften dertill omsatt efter
1878 års medelmarkegångspris. Den upptages numera i de vanliga
kronodebetsedlarne.
I anledning af nyss omförmälda motion beslutade emellertid Riksdagen,
efter tillstyrkande af Stats-Utskottet i utlåtande N:o 64, att i skrifvelse
till Kongl. Maj-.t, som afläts den 10 Maj 1870, anhålla »att Kongl.
Maj:t täcktes låta utreda förhållandet i afseende å tillkomsten och beskaffenheten
af ifrågavarande från kyrkorna i de provinser, som fordom
tillhört danska monarkien, utgående afgifter samt till Riksdagen aflåta
nådig framställning om och på hvad sätt dessa afgifter må, utan statsverkets
betungande eller förnärmande af någons rätt, för framtiden
kunna upphöra».
Sedan derefter ej mindre Kammarkollegium, efter vederbörandes
hörande, än äfven Kanslersembetet vid Lunds universitet, Domkapitlen
i Lunds och Göteborgs stift samt Statskontoret häröfver afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden, har detta ärende, jemlikt Kongl. Maj:ts den 16
December 1881 fattade beslut, varit öfverlemnadt till skatteregleringskomitén,
som i ämnet sig yttrat, hvarefter Kammarkollegium och Statskontoret
erhållit nådig befallning att, efter vederbörandes hörande, inkomna
med underdånigt utlåtande, hvilket ännu icke blifvit afgifvet.
Enär, enligt hvad Utskottet sålunda upplyst, de i nu förevarande
del af motionen omförmälda afgifter äro, på grund af gällande stadgande!:),
anslagne dels såsom löneförmåner till vissa personer, dels ock
till Lunds universitet, men någon anledning för statsverket icke torde
förefinnas att åtaga sig den ersättning till vederbörande, som kunde
ifrågasättas, i händelse dessa afgifter från kyrkorna skulle upphöra,
samt dertill kommer, att ärendet i hela sin vidd redan utgör föremål
för Kongl. Maj:ts pröfning, hemställer Utskottet,
2:o) att Kammaren måtte finna motionen i denna del
icke böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Hvad slutligen beträffar sista delen af motionärens framställning,
eller att konsistorienotarierne icke måtte såsom löneförmån erhålla någon
17
Första Kammarens Tillfållliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
andel i den kristliga offervillighetens för andra ändamål lemnade gåfvomedel,
så har Riksdagen redan i skrifvelse don 19 Maj 1871 hos Kongl.
Maj:t anhållit, »det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke
för dem, som hädanefter erhålla konsistorienotarietjenst, all rätt till
uppbördsprovision må kunna borttagas», hvilken skrifvelse ännu är beroende
på Kongl. Maj:ts pröfning. Under tiden har vid 1882 års riksdag
en motionär i Andra Kammaren framställ förslag om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om ändring eller upphäfvande af Kongl.
cirkuläret den 9 Februari 1844 rörande konsistorienotariernes rätt till
uppbördsprovision, i det syfte, att antingen all provision till nämnde
notarier vid uppbörd af medel till så väl välgörande ändamål som presterskapets
enke- och pupillkassa måtte förbjudas eller ock en uppbördsprovision
högst 1 V2 procent medgifvas. Öfver denna motion afgaf
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskott vid samma riksdag ett
ganska vidlyftigt Utlåtande (N:o 3), till hvilket Utskottet nu får hänvisa
i afseende å så väl beloppen af konsistorienotariernes inkomster af uppbördsprovisioner
i de särskilda stiften som ock de åtgärder, som af
Kongl. Maj:t vidtagits i anledning, af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse
den 19 Maj 1871. Andra Kammaren beslutade för sin del, »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes taga under öfvervägande, om och under hvilka vilkor konsistorienotariernes
rätt till uppbördsprovision, utan statsverkets betungande,
må kunna i vissa fall, såsom de af 1871 års Riksdag påpekade, upphäfvas,
i vissa fall derhän förändras, att provisionen blifver inskränkt
till skälig ersättning för det ej annorledes godtgjorda besvär, som uppbörden
medför». Sedan Första Kammaren infordrat utlåtande deröfver
från sitt Andra Tillfälliga Utskott, afgaf nämnda Utskott sådant utlåtande
(N:o 7), deri Utskottet tillstyrkte Kammaren att för sin del besluta
eu skrifvelse till Kongl. Maj:t af i öfrigt ungefär samma lydelse,
som den af Andra Kammaren godkända, men med den väsentliga förändring,
att orden »utan statsverkets betungande» derifrån uteslötos.
Aflåtande af en sådan skrifvelse beslutades också af Första Kammaren,
men då Andra Kammaren, efter erhållen del af detta beslut, vidblef
hvad den förut beslutat, ansågs frågan för den gången förfallen.
Då emellertid nu förevarande motion afser upphörande endast af
uppbördsprovision å kollektmedel, som offras till välgörande ändamål,
samt den skrifvelse, som Riksdagen i sådant syftemål, dock med vidsträcktare
omfattning, redan den 19 Maj 1871 till Kongl. Maj:t aflåtit,
ännu icke blifvit föremål för Kongl. Maj:ts slutliga åtgärdande, anser
Bih. till JRiksd. Prof. 18SC. 8 Sami 2 Afä. 1 Band, .9 Höft.
3
18
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
Utskottet någon ytterligare skrifvelse i detta ämne för närvarande icke
vara behöflig’; hvadan Utskottet hemställer,
3:o) att Kammaren måtte finna motionen äfven i
denna del icke böra föranleda till någon Riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 23 Mars 1886.
På Utskottets vägnar:
W. Stråle.
Stockholm, tryckt hos A. L, Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1886,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.