Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af motion om ändring af § 14 Riksdagsordningen.

1886-03-16 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1886:1, Utlåtande, i anledning af motion om ändring af § 14 Riksdagsordningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

\

N:ö 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om ändring

af § 14 Riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet öfverlemnad motion,

Ko 183, tiar Herr R. Gustafsson gjort framställning om den ändring af § 14

Riksdagsordningen, att bemälda lagrum erliölle följande lydelse:

»Valrätt tillkommer, inom den kommun der lian bosatt är, hvarje

myndig och välfräjdad svensk man, som försörjer sig sjelf, råder öfver sin

egendom och fullgjort sina skyldigheter till stat och kommun.»

Till stöd för den föreslagna grundlagsändringen anför motionären hufvudsakligen

följande.

1884 års Riksdag hade visserligen besluta en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran, »att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till en

kommande Riksdag öfverlemna en jemförande statistisk redogörelse för antalet

personer inom hvar och en af de i § 14 Riksdagsordningen angifna tre särskilda

klasser, som dels redan ega valrätt till Andra Kammaren, dels skulle

erhålla sådan genom större eller mindre nedflyttning af de i nämnda § föreskrifna

gränserna för denna rätt»; men, att döma af den debatt, som i Kamrarne

föregick beslutet i fråga, hade man förutsatt, att nämnda utredning

skulle föreläggas Riksdagen redan under innevarande riksdagsperiod, för att

tjena till ledning vid utarbetandet af förslag till ändring af § 14 Riksdagsordningen

i syfte af valrättens utsträckning till sådana skattdragande medborgare,

som utan tillräckligt skäl vore uteslutne från deltagande i riksdagsmannaval

till Andra Kammaren. Röster hade dock höjt sig, hvilka påvisat

obehöfligheten af eu dylik statistisk utredning och framhållit möjligheten åt,

att utredningen skulle kunna blifva ett medel att undanskjuta den vigtiga

frågan; och denna senare farhåga syntes ock visa sig befogad, enär inhemtade

Bill. till Iiiksd. Prof. 1886. 3 Samt. 1 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o L

upplysningar i saken gåfve vid handen, att den begärda utredningen icke

under pågående riksdagsperiod komme att af Riksdagen erhållas. Enligt

motionärens förmenande vore ock statistiska uppgifter öfver antalet af dem,

som dels redan ega valrätt till Andra Kammaren och dels skulle erhålla sådan

genom större eller mindre rubbning af gränserna för denna rätt, utan betydelse,

då det gälde att afgöra, huruvida det kunde vara rätt och klokt att

utsträcka valrätten. Den mest precisa kännedom om antalet af nuvarande

valmän skulle nemligen omöjligen kunna gifva någon ledning, då man hade att

afgöra, huruvida det vore rätt att öka detta antal, liksom ock en bestämd

kännedom om antalet af dem, som skulle erhålla valrätt till Andra Kammaren

genom en större eller mindre sänkning af »strecket», endast under den förutsättningen

kunde gifva någon insigt med afseende på en förändrings lämplighet,

att det äfven vore möjligt att åstadkomma en statistisk utredning af

hyilka politiska åsigter som hystes af den ena eller andra klass valmän, som

genom olika utsträckning af valrätten skulle tillskapas. En dylik utredning

af de orepresenterades åsigter vore emellertid Statistiska Centralbyrån ur

stånd att verkställa, och de af Riksdagen begärda sifferuppgifterna saknade

således förmåga att utgöra en ledning vid Riksdagens beslut i frågan.

Den enda rigtiga synpunkt åter, ur hvilken valrättsfrågan kunde betraktas, vore,

enligt motionärens mening, huruvida de icke-valberättigade hade mindre

skyldigheter mot samhället än de valberättigade; tv kunde detta ej ådagaläggas,

utan framginge det tvärtom af pröfningen, att skyldigheterna för

de från valrätt uteslutne vore lika stora som för de gynnade, borde rättigheterna

ock vara desamma och följaktligen gällande bestämmelser angående

valrätt, såsom icke hvilande på rättens grund, ändras. Pröfvade man

emellertid medborgarnes förnämsta skyldigheter mot samhället, funne man,

påstår motionären, att de vore lika för alla. Skyldigheten att ställa sin

person till fosterlandets försvar vore densamma för alla, och hvad anginge

de ekonomiska bidragen till samhällets utgifter, vore utan tvifvel

den stora klassen af obemedlade den, som i förhållande till skatteförmågan

bure största bördan. Härtill komme, att den ojemförligt största delen af

statens utgifter bestredes med indirekta skatter, hvadan den fordran vore

ohållbar, att erläggande af bevillning skulle vara vilkor för politisk myndighet

och delaktighet i den magt, som ytterst borde afgöra fosterlandets öden.

Och samhället skulle onekligen vinna största trygghet genom att öfva den

rättvisa mot alla, som allmän politisk valrätt innebure. På grund af det

sålunda anförda och med stöd af de önskningar, som under senare åren

ständigt förnummits från de för närvarande orepresenterade inom landets alla

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kmstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

3

(klar, ansåge sig motionären kunna begära, att Riksdagen måtte besluta den

af honom föreslagna förändringen af § 14 Riksdagsordningen.

De af motionären anförda skäl för den af honom föreslagna grundlagsändringens

antagande af innevarande Riksdag torde lämpligen kunna särskiljas

i följande tvenne hufvudgrupper. I senare delen af sin framställning

anför motionären de omständigheter, som skulle öfver hufvud taget tala för en

förändring af § 14 Riksdagsordningen i den af honom föreslagna rigtningen;

i den förra delen åter angifver han de skäl, som enligt hans förmenande

tala för, att Riksdagen skall taga under ompröfning förslag till ändring af

ofvannämnda §, utan att afvakta fullbordandet af den af Riksdagen hos

Kongl. Maj:t i skrifvelse den 13 Maj 1884 begärda statistiska utredning

med hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt.

Då Utskottet emellertid icke har anledning antaga, att de af motionären

anförda skäl för obehöfligheten af denna af Riksdagen hos Kongl.

Maj:t begärda statistiska utredning, hvarmed, enligt hvad Utskottet har sig

bekant, Statistiska Centralbyrån för närvarande är sysselsatt, skola af Riksdagen

anses ega den förmåga att öfvertyga, som Utskottet finner dem sakna,

anser Utskottet sig icke böra ingå i någon granskning af den af motionären

föreslagna förändringen af § 14 Riksdagsordningen eller de för densamma i

öfrigt anförda skäl, utan hemställer Utskottet,

att Herr Gustafssons förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herr Siljeström: »Ehuru jag för öfrigt instämmer i Utskottets utlåtande,

har jag likväl ansett, att Utskottet icke bort afstyrka motionen

utan att gifva erkännande åt dess allmänna syftning»;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

af Herr Hedin: »Jag erkänner att, äfven om Utskottet, i likhet med

motionären, skulle hafva ansett en utsträckning af rösträtten lika behöflig

som en föregående statistisk belysning af rösträttsfrågan onödig, det likväl

icke, när Riksdagen funnit nödig och begärt en sådan utredning, bort framlägga

förslag till ändring af 14 § Riksdagsordningen. Således medgifver jag,

att Utskottet ej för närvarande haft synnerlig anledning att granska detaljerna

af motionärens förslag. Likväl vill jag begagna tillfället för att

göra en enda erinran i afseende å sjelfva sakfrågan.

Med all benägenhet att medverka till den politiska rösträttens utsträckning

bland gden del af svenske undersåtar, som motionärens förslag afser,

finner jag det likväl vara ett ännu högre rättvisans kraf, att rösträtt varder

förlänad dem, som nu blott på grund af sitt kön icke kunna förvärfva den.

Jag håller före, att den af rättvisa och billighet i främsta rummet fordrade

rösträttsreformen består i beviljandet af rösträtt åt de qvinnor — ogitta,

enkor eller frånskilda — som uppfylla de i grundlagen för män stadgade

valrättsqvalifikationer, sådana dessa äro eller kunna blifva.»

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i § 60 Riksdagsordningen.

Uti en från Andra Kammaren till Utskottet öfverlemnad motion, H:o

184, har Herr A. G. Björkman föreslagit:

att senare momentet af § 60 i Riksdagsordningen ändras derhän, att

votering med namnupprop sättes i stället, för sluten omröstning; samt

att lika röstetal anses lika med afslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.