Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 6’, .9, 13, 16 och 20 Riksdagsordningen .

1886-04-13 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1886:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af §§ 6’, .9, 13, 16 och 20 Riksdagsordningen .

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:0 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1886, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändring af §§ 6’, .9, 13, 16 och 20 Riksdagsordningen

.

Uti en från Andra Kammaren till Utskottet öfverlemnad motion,

N:o 192, har Herr N. Petersson i Runtorp föreslagit, att Riksdagen för

sin del ville besluta följande ändringar i Riksdagsordningen:

“§ 6. Första Kammarens ledamöter----landsting del
taga.

Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd är, välja, efter

folkmängden inom sitt område, en riksdagsman för hvarje fullt tal af

fyratiotusen och eu för öfverskott af minst tjugotusen. Går ej folkmängden

upp till fyratiotusen, väljes dock en riksdagsman.

§ 9 (tillägg). Åro ledamöter för en stad eller ett landstingsområde

flere, än som svarar mot dess folkmängd, afgår den först, som

färre riksdagar bevistat, och bland dem, som bevistat lika många riksdagar,

den förr, som yngre är.

§ 13, mom. 2. Vid val till Andra Kammaren utgör hvarje stad

eller domsaga med minst tjugotusen invånare eu valkrets, öfriga

städer välja tillsammans med den domsaga, der de äro belägna. Domsagor

med mindre folkmängd än tjugotusen välja tillsammans med den

bland närgränsande domsagor, som Konungen bestämmer. Hvarje

sådan valkrets, som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom sitt

område, en riksdagsman för hvarje fullt tal af tjugotusen.

Bih. till Riksd. Prot. 188C. 3 Sami. 5 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

§ IG. Valet förrättas inför domhafvande eller, om valkretsen

lyder under flera domstolar, inför den magistrat eller domhafvande,

under hvilken största folkmängden lyder. För hvarje kommun välje,

inför kommunalstämmans ordförande, magistraten eller den för stad utan

egen jurisdiktion särskilt tillsatta styrelse, en elektor och derutöfver,

efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen. (Mom. 2.) Kommuner,

som hafva att gemensamt välja riksdagsman, eg a dock begagna

det omedelbara valsättet —■ — — valprotokollen till vederbörande valförrättare

insändas. (Mom. 3.) I stad, som har att ensam sända en

eller flere riksdagsmän — -— — (oförändradt).

§ 20. För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen fullmagt, underskrifven af vederbörande valförrättare

och af följande lydelse: »Vid riksdagsmannaval, som den —

— hållits i N. N. valkrets»--(oförändradt).u

Till stöd för den föreslagna grundlagsändringen anför motionären

följande:

“Vid antagandet af nu gällande Riksdagsordning funno statsmagterna

skäligt att till skyddande af städernas intressen tillförsäkra

dem ett större antal representanter i Andra Kammaren än som

efter deras folkmängd rätteligen bort tillkomma dem. 1 den motivering,

som åtföljde förslaget till ny Riksdagsordning, hade dess författare

angifvit såsom en lämplig proportion en riksdagsman på 10,000

invånare för städerna och eu på 20,000 å landet. Efter 1883 års folkmängd,

som lades till grund vid senaste allmänna val, skulle detta

gifvit 74 riksdagsmän för städerna och 192 å landet. Men som bekant

hafva vi nu i stället respektive 69 och 145, hvithet ställer sig ungefär

som 3 till 8, i stället för 1 till 2.

Fn mycket betydlig förmån är härmed städerna medgifven på

landsbygdens bekostnad. Jag vill här ej närmare undersöka om denna

förmån var befogad under då gällande förhållanden; men säkert är, att

den numera icke är det. Behöfde städerna då något särskildt skydd,

så äro de nu, tack vare den ofantliga tillväxten i deras folkmängd,

fullkomligt i stånd att skydda sig sjelfva. Deras befolkning har nemligen

ökats från 496,000 år 1865 till öfver 800,000 år 1885 (hvars

siffror väl ännu ej äro officiel! kända, men med all nödig säkerhet

kunna beräknas på grund af presterskapets uppgifter).

1 bredd härmed har följt eu motsvarande tillväxt i antalet af deras

riksdagsmän. Vid 1866 års val var det 55 mot 135 från landet, men

skall vid 1887 års val med all säkerhet uppgå till ej mindre än 77

mot 146 eller 147 från landet. Således redan då öfver eu tredjedel af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

3

hela antalet; och det finnes all anledning, att denna hastiga tillväxt

allt framgent skall fortgå på samma sätt, efter som vi lefva i en tid,

då städerna växa i alla land.

Men hvad som en gång var ämnadt till skydd för städerna, det

varder då till skada för landsbygden. Får det fortgå oförändradt på

samma sätt, skall den tid icke vara aflägsen, då städernas riksdagsmän

i antal ginge npp mot landsbygdens. Man må nu för öfrigt hysa

hvilka åsigter som helst om förhållandet mellan stad och land, så bör

det dock falla alldeles af sig sjelft, att detta icke kan vara till förmån

för det helas jemvigt.

Under sådana förhållanden synes ingen annan lösning återstå, än

att den undan tagsförmån, som Riksdagsordningen medgifvit städerna

vid val till Andra Kammaren, måtte helt och hållet upphöra, såsom numera

öfverflödig och skadlig, och städerna i detta hänseende likställas

med andra delar af landet.

Det förefaller dessutom som om mindre städer, såsom Södertelje

och Enköping eller Laholm och Kongsbacka, borde hafva flera intressen

gemensamma med kringliggande domsaga och härad, än med hvarandra.

Och i småstädernas valkretsar plägar vanligtvis största staden så kokerska

valet, att de ofri ga blifva i sjelfva verket orepresenterade, hvilket

väl ei h ller kan vara nyttigt.

O således valkretsarne till Andra Kammaren skola ombildas, så

att städ r, som äro för små att välja egen riksdagsman, sammanslås

med lan sbygden, bör dervid äfven läggas märke till eu annan sak.

Sverige estår sig med en talrikare riksförsamling än något annat land

i verlde af motsvarande folkmängd, och antalet riksdagsmän ökas i

bredd m d folkmängden ovanligt hastigt. Härigenom uppkommer större

tidsutdrägt, men icke större mångsidighet vid frågornas behandling,

under d t riksdagskostnaderna onödigtvis ökas. Särskildt må framhållas

a t, om Kamrarnes antal inskränktes, det nuvarande riksdagshuset

ed någon reparation skulle kunna under lång tid användas,

hvarige om en utgift på flera millioner besparades landet. För jemvigtens

ibehållande måste inskränkningen afse båda Kamrarne, och de

tal, 116 och 174, som här nedan angifvas, svara ganska nära med talen

120 för Första och 180 för Andra Kammaren, som Riksdagsordningens

stiftare rån början tänkte sig.

V till Andra Kammaren borde då förrättas efter följande grunder:

Då det ''r af vigt, att partihänsyn ej må inverka vid valkretsarnes bildande,

orde detta böra ske efter en gång för alla bestämda regler.

Hvarje stad med minst 20,000 invånare skulle bilda egen valkrets.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 7

Öfriga städer skulle förenas med närmaste domsaga, som till undvikande

af godtycklighet vid kretsindelning skulle bilda en enda valkrets,

ehvad den hade att välja en eller flere riksdagsmän. Domsagor med

mindre än 20,000 invånare skulle förenas till en krets med den af

närgränsande domsagor, som Konungen bestämmer. Hvarje valkrets

skulle sedan välja en riksdagsman för hvarje fullt tal af 20,000 invånare.

Om dessa grunder tillämpats vid 1884 års val, skulle Andra Kammaren

bestått af 174 ledamöter från 116 valkretsar. Stockholm skulle

haft 9 riksdagsmän, Göteborg 4, Malmö 2 och Norrköping 1. Två

domsagor skulle förenats med hvarandra och tre med närbelägna andra

domsagor till gemensamt val.

I kretsar, som bestode af både stad och land, och der valet förrättades

genom elektorer, torde ock den förändring vara af nöden, att

stadselektorerna inskränktes till en på 1,000 invånare liksom på landet,

i stället för en på 500, på det icke städerna vid medelbara val måtte

få dubbel rösträtt.

För att återföra Första Kammaren till proportion med den Andra,

bör den förra inskränkas till en ledamot på 40,000 invånare. Men det

är dervid ej nog att bestämma, att hvarje stad eller landstingsområde

väljer en för hvarje fullt tal af 40,000, ty derigenom skulle efter 1883

års folkmängd ernåtts blott ett antal af 102. För att undvika detta,

tillägges eu riksdagsman på hvart och ett af de ställen, der öfverskottet,

utöfver jemna 40,000-tal går till minst 20,000. Härigenom erhålles

ett antal af 116 ledamöter.

Då Första Kammaren väljes för längre tid än den Andra och på

det den förstnämnda ej må blifva allt för talrik under öfvergångstiden,

torde ock eu bestämmelse böra bifogas om huru förfaras skall, då Kammaren

är öfvertalig. För att dervid förlusten af politisk erfarenhet må

blifva så ringa som möjligt, torde vara lämpligt att i sådant fall de

öfvertalige varda skyldige att afgå i den mån de äro yngre eller bevistat

färre riksdagar.»

Utskottet behöfver icke vara mångordigt i sitt yttrande öfver

motionärens förslag. Tillräckligt torde vara att påpeka, att, derest

detsamma blefve lag, antalet af städernas representanter i Andra Kammaren

skulle, efter 1883 års folkmängd, från hvilken motionären i bilagorna

till motionen utgår, icke öfverstiga sexton, ty i alla de valkretsar,

som komme att bestå af stad och land, saknar man hvarje

säkerhet för att staden mot landsbygdens önskan skulle kunna få igenom

en enda riksdagsman. Städer, egande tillsammans en folkmängd af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

o

mera än 400,000 personer, blefve härigenom, för att använda motionärens

e na ord, orepresenterade.

Då emellertid Utskottet icke kan anse ett sådant sakernas tillstånd

v ra till förmån för det helas jemvigt, hvars åvägabringande

motionär n angifver såsom hufvudsyftet med den väckta motionen,

utan tvä om är af den meningen, att så väl den olikartade organisationen

a städernas kommunala förhållanden, förvaltning och lagskipning

so ock den mångfald af vigtiga samhällsintressen, som koncentrera

sig i städerna, oeftergifligt fordra, att städerna bilda egna,

från landsbygden skilda valkretsar, får Utskottet, som med afseende

på frågan, i hvad mån eu i framtiden oförminskad hastighet i tillökningen

åt städernas folkmängd bör föranleda till att för städerna

höja det invånareantal, som berättigar till val af representanter i Andra

Kammaren, desto mera saknar anledning att för närvarande afgifva

något yttrande, som obestridligt är, att städernas riksdagsmän i nämnda

Kammare hittills ökats i betydligt lägre grad än deras folkmängd tillvuxit,

under det att ett motsatt förhållande egt rum med afseende på

landsbygden, hemställa,

att Herr N. Peterssons förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 April 1886.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reserv ationer:

åt Herr Ljungman, med hvilken Herrar ./. F. Carlsson och A.

Peterson förenat sig: »Såsom både i den af Utskottet nu afstyrkta motionen

och i tvenne äldre sammalunda behandlade motioner med liknande syfte

upprepade gånger framhållits och ej heller kunnat af Utskottet bestridas,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

ökas ledamöternes antal i Riksdagen, till följd al stadgandena i 6 och

13 §§ Riksdagsordningen, så hastigt, “att med bibehållande af gällande

bestämmelser den tidpunkt kan inträffa, då en lagförändring blifver af

behofvet påkallad44 (Konstitutions-Utskottets Utlåtande 1884, N:o 11,

sid. 3). F. d. statsministern Friherre L. De Geer yttrade derför ock

i Första Kammaren vid remissen till Utskottet utaf eu al dessa äldre

motioner, att “det vore gifvet, att med en stigande folkmängd någon

begränsning förr eller senare måste göras, för att antalet (riksdagsmän)

icke måtte växa ut till allt för stort; men, då detta skulle ske, vore

det efter hans uppfattning både enklare och rättvisare, att detta skedde

utan att förändra den grund, som är lagd i Riksdagsordningen, endast

genom att sätta en högre folkmängdssiffra, såsom betingande rätt att

välja representant14, och att, “om t. ex. för val till Första Kammaren

bestämdes, att en ledamot skulle väljas för 40,000, i stället för att nu

föreskrifves 30,000 personer, och för städerna t. ex. i stället för 10,000

skulle till Andra Kammaren väljas en för 15,000 personer, eller andra

efter behofvet lämpade siffror valdes, skulle antalet (riksdagsmän) lätt

kunna reduceras, så långt man ville“ (Första Kam. Prot. 1884, II, N:o

25, sid. 7—8); och med synbarlig! instämmande deri framhöll också

Utskottet, dels att eu “förändring44 med det nämnda syftet “torde, der

den visar sig af nöden, rättast ske genom förhöjning i de folkmängdssiffror,

efter hvilka riksdagsmännens antal nu bestämmes44, enär “genom

eu sådan åtgärd vunnes syftet att förhindra, det antalet af Riksdagens

ledamöter blefve allt för stort, och ett dylikt sätt för begränsningens

åstadkommande derjemte egde förtjensten att innebära allenast

eu jemkning i de för vårt riksdagssätt vidtagna grunder, medan deremot

förslaget att en gång för alla bestämma riksdagsmännens antal

till eu viss siffra innefattade eu väsentlig rubbning i dessa grunder44

(Konstitutions-Utskottets Utlåtande 1884, N:o 11, sid. 3—4), och dels

att “eu begränsning, der den en gång kan finnas befogad, ej heller

borde vidtagas genom fastställande en gång för alla af ett bestämdt

förhållande mellan antalet af städernas och landsbygdens representanter44

(Konstitutions-Utskottets Utlåtande 1884, N:o 10, sid. 4). Att den tidpunkt,

då en dylik begränsning verkligen blifver af behofvet påkallad,

redan nu är inne, derom borde meningen ej vara delad bland dem, som

fritt från parti-politisk hänsyn vilja bedöma saken. År 1865, efter hvars

folkmängd de första valen enligt nya Riksdagsordningen egde rum,

funnos nemligen i städerna 498,982 invånare mot 3,615,159 på landsbygden,

men år 1884 hade dessa siffror redan ändrats derhän, att emot

3,866,591 invånare å landsbygden svarade 777,857 i städerna, och vid

förra årets slut egde de senare eu folkmängd af 805,053 invånare, livil
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

7

ket ådagalägger en ökning för det året af städernas folkmängd med

icke mindre än 27,196 personer. Starkast och betydelsefullast framträder

denna hastigare tillväxt i städernas invånareantal i förhållande

till landsbygdens uti de större och medelstora städerna, såsom af följande

tabell synes:

|

Antal invånare

1S65

1885

Stockholm ........................................................................

133,361

215,688

Göteborg.........................,..................................................

45,541

91,033

Malmö.................................................................................

21,889

44,532

Norrköping..........................................................................

22,694

28,503

Gefle....................................................................................

12,511

20,753 i

Upsala..................................................................................

10,247

20,202 !

.Jönköping ...........................................................................

9,801

19,344

Karlskrona ........................................................................

16,425

19,127 |

Helsingborg .......................................................................

6,832

15,230 i

Lund ..............................................................................

9,820

14,835 !

Örebro..............................................................................

9.007

13,018

Kalmar ..............................................................................

9,115

11,819 !

Linköping ........................................................................

6,861

11,284 !

Landskrona ......................................................................

6,918

11,263

Sundsvall.............................................................................

5,327

10,275 !

Kristianstad ........................................................................

6,422

9,733

Halmstad..............................................................................

4,654

9,562

Eskilstuna ...........................................................................

5,296

9,271

Söderhamn...........................................................................

3,605

9,044

Då man nu ihågkommer, att de större och medelstora städerna

få utse eu riksdagsman för 10,000 invånare och de smärre städerna en

för 6,000—12,000 invånare, under det att å landsbygden blott väljes

en riksdagsman för 20,000—40,000 invånare, samt vidare att de större

städerna få utse en riksdagsman för hvarje fullt tal af 10,000, då å

landsbygden deremot en valkrets, huru mycket dess folkmängd än ökas

utöfver 40,000, dock icke får välja mer än blott två riksdagsmän; så

inses lätt betydelsen af denna starkare och hastigare tillväxt i städernas

folkm ängd och huru densamma kommer att i allt högre grad så väsentligt

rubba det ursprungligen afsedda jemnvigtsförhållandet inom Riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 7.

dagen mellan stad och land, att betänklig orättvisa derigenom tydligen

vederfares det senare.

När vår nu gällande Riksdagsordning framlades, förordades åtskiljandet

af städer och landsbygd uti särskilda valkretsar, under framhållande

deraf att detsamma icke »borde motiveras af stridiga intressen

mellan land och stad», dels emedan det »torde ega en giltig grund i

den olikartade organisationen af hvarderas kommunala förhållanden,

förvaltning och lagskipning med mera» (hvadan »de städer, som icke

hade egen jurisdiktion», också räknades till landsbygden) och dels emedan

»vid öfvergången från en ståndsrepresentation till en författning,

enligt hvilken, om de gamla ståndstraditionerne skulle fortfarande göra

sig gällande, ett af de forna riksstånden egde ett öfvervägande inflytande

på valens utgång, det måhända ock vore af praktisk omtanke

påkalladt att försäkra ett antal platser åt dem, som icke tillhöra nämnda

stånd» (Justitie-statsministern Friherre De Geers anförande till statsrådsprotokollet

den 5 Januari 1863 i fråga om förslaget till ny Riksdagsordning).

Ser man emellertid efter, hurudant förhållandet mellan

stad och land i fråga om representationsrätten faktiskt blifvit inom

särskildt Riksdagens Andra Kammare, skall man snart finna, att, såsom

äfven af tre reservanter till Utskottets ofvan åberopade Utlåtande N:o

10 vid 1884 års riksdag framhållits, detsamma, »med afseende å våra

beklagliga och orättvisa skatteförhållanden, obestridligen innebär en

magtfördelning mellan de olika intressena», och med hänsyn dertill

nödgas man ock att i den fortgående starkare tillväxten af folkmängden

uti städerna i förening med dessas större representationsrätt i förhållande

till invånareantalet ur politisk synpunkt se en verklig fara för

landsbygden, som behöfver och bör undanrödjas genom en efter de rådande

förhållandena afpassad grundlagsförändring, och detta så mycket

hellre som denna fara ytterligare ökas genom städernas oafbrutet tilltagande

utsigter att erhålla allt flere stadsbor invalde uti Första Kammaren,

till följd deraf att de stora förmögenheterne allt mer samlas

i städerna, under det att deras antal minskas å landsbygden bland

annat genom de större jordegendomarnes sönderstyckning och genom

bruksegendomarnes öfvergående till bolag o. s. v.

De tvenne äldre förslagen att minska den allt för starka tillväxten

af antal ledamöter i Riksdagen och hålla tillbaka stadsrepresentanternes

allt för hastiga ökning i antal i förhållande till landsbygdsrepresentanternes

hafva gått ut på att vinna detta genom att en gång för

alla fastställa dels riksdagsmännens antal för hvardera Kammaren och

dels ett bestämdt förhållande mellan antalet af städernas och landsbygdens

representanter i Andra Kammaren; men dessa förslag hafva

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

9

icke vunnit vare sig Utskottets eller någondera Kammarens bifall. Motionären

diar nu i sitt förslag, hvad val till Första Kammaren vidkommer,

följt den förut af både f. d. statsministern Friherre De Geer och Utskottet

gifna vinken att höja den folkmängdssiffra, som betingar rätt till val

af en riksdagsman, under det att han deremot, i fråga om val till Andra

Kammaren, icke blott höjt nämnda folkmängdssiffra till hvad som för

landsbygden vore stadgadt, utan äfven, trots Utskottets föregående

uttalanden, fullständigt brutit med den för val till Andra Kammaren

faststälda grundbestämmelsen om skilda valkretsar för land och stad,

på samma gång som han derjemte, i stället för den nu föreskrifna delningen,

föreslår införandet af tvungna listval för alla de valkretsar å

landsbygden, hvilka på grund af sin folkmängd skulle ega att utse två

eller flere riksdagsmän.

Hvarken i de städer, som icke ega den för en valkrets å landsbygden

stadgade minimifolkmängden af 20,000 invånare, eller å den dem

omgifvande landsbygden torde emellertid ännu finnas någon synnerlig

benägenhet för eller önskan efter för bådadera gemensamma riksdagsmannaval,

men i synnerhet med hänsyn till de medelstora städerna,

hvilka nu bilda egna valkretsar, måste motviljan mot dylika val antagas

vara och förblifva bestämd nog, åtminstone så länge städernas och

landsbygdens intressen ännu, till följd af den befintliga beskattningsolikheten,

äro så stridiga. Mindre torde deremot kanske betänkligheterna

vara med hänsyn till småstäderna, i fråga om hvilka införandet af gemensamma

val med den kringliggande landsbygden också långt ifrån i

samma mån skulle strida mot de skäl, som Utskottet anser kräfva bibehållandet

af de nuvarande bestämmelserna i Riksdagsordningen om

fullt skilda valkretsar för land och stad. Hvad åter angår de af motionären

föreslagna listvalen för de valkretsar å landsbygden, hvilka skulle

ega att välja mer än en riksdagsman, så innebära de tydligen vida

mindre garanti för att valen skola utfalla efter befolkningens önskan,

än då sådan valkrets, på sätt nu är föreskrifvet, delas, och äro dylika

listval derför icke heller att eftersträfva.

Då nu visserligen å ena sidan inga utsigter finnas för att under

den närmare framtiden kunna genomdrifva ett förslag om det fullständiga

upphörandet af skilnaden mellan stad och land i fråga om val till

riksdagsmän i Andra Kammaren eller om höjandet i ett enda beslut af

den faststälda folkmängden för stadsvalkretsarne till samma antal som

för valkretsarne å landet finnes föreskrifvet, men å andra sidan ej heller

behofvet af en snar ändring i motionens syfte af de nu till förnyad

behandling inom Riksdagen framdragna grundlagsparagraferna kan med

Bih. till Biksd. 1‘rot. 1886. 3 Samt. 5 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

fog förnekas; så borde Utskottet, med anledning af motionen, kafva

bestämt sig för att tillstyrka ettdera af följande tvenne, i jemförelse

med motionärens mindre långt från hvad nu är stadgadt afvikande,

förslag.

Alternativ N:o 1.

§ 6. Första Kammarens ledamöter skola för en tid af nio år utses

af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landstingdeltaga.

Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd är, välja,

efter folkmängden inom sina områden, en riksdagsman för hvarje fullt

tal af fyratiotusen och en för öfverskott af minst tjugutusen. Går ej

folkmängden upp till fyratiotusen, väljes dock en riksdagsman.

§ 13, mom. 2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar, skola länen hvar för sig af Kammaren, så vidt

ske kan efter härad och domsagor, fördelas i särskilda valkretsar, som

hvardera utse en riksdagsman; och skall hvarje sådan valkrets innehålla

en folkmängd af minst tjugutusen och högst fyratiotusen. (Mom. 3.)

1 hvarje stad, som eger en folkmängd af femtontusen eller mer, utses

eu riksdagsman och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt

tjugutusental, hvarmed folkmängden öfverstiger femtontusen, öfriga

städer ordnas af Kammaren, så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar,

som hvardera utse en riksdagsman; och skall hvarje sådan valkrets

innehålla en folkmängd af minst tiotusen och högst tjugutusen.

Alternativ N:o 2.

§ 6. Första Kammarens ledamöter — — — — landsting deltaga.

Hvarje landsting och sådan stad, som nu nämnd är, välja, efter

folkmängden inom sina områden, en riksdagsman för hvarje fullt tal

af fyratiotusen och en för öfverskott af minst tjugutusen. Går ej folkmängden

upp till fyratiotusen, väljes dock en riksdagsman.

§ 13, mom. 2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas städer med mindre folkmängd än tiotusen, utses för hvarje

domsaga en riksdagsman. Till hvilken domsaga inom länet dylik stad,

som på grund af sitt läge kan föras samman med mer än en domsaga,

skall höra, bestämmes af Konungen. Domsaga, som, inberäknadt dertill

sålunda lagda städer, har större folkmängd än fyratiotusen, varde

dock af Konungen, så vidt ske kan häradsvis, indelad i så många valkretsar,

som domsagan eger fulla tjugutusental af invånare, hvilka val
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

11

kretsar hvardera välja en riksdagsman. (Mom. 3.) I hvarje stad, som

eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en riksdagsman och

derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tjugutusental, hvarmed

folkmängden öfverstiger tiotusen.

§ 16, mom. 1. Valen förrättas för landet, medelst elektorer, inför

domhafvanden eller, om valkretsen lyder under flera domstolar, inför

den magistrat eller domhafvande, under hvilken största folkmängden

lyder. För hvarje kommun väljes en elektor och derutöfver, efter folkmängden,

en för hvarje fullt tal af ett tusen. (Mom. 2.) Kommuner, som

hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock begagna det omedelbara

valsättet -— — — valprotokollen till vederbörande valförrättare

insändas. (Mom. 3.) I stad, som har att ensam sända en eller flere

riksdagsmän — — — (oförändradt).

§ 20. För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen fullmagt, underskrifven af vederbörande

valförrättare, och af följande lydelse: “Vid riksdagsmannaval, som den

-—- — hållits i N. N. valkrets14 — — (oförändradt).

§ 22, mom. 1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i

Andra Kammaren, må han deröfver anföra besvär hos Konungens Befallningshafvande

i valorten. För det ändamål eger klaganden — —

— — — — (oförändradt)''4.

af herr Farup: “Ehuru ostridigt är, att det, med afseende å städernas

alltjemt ökade folkmängd, måste vara af behofvet påkalladt, att

en ändring vidtages uti nu gällande representationsrätt för stad och

land, så kan jag icke tillstyrka bifall till motionärens förslag i hela

dess utsträckning, af orsak att det ursprungliga förhållandet mellan

deras representationsrätt derigenom icke skulle komma att bibehållas.

Nedflyttandet af “strecket44 kan väl icke heller länge låta vänta på sig,

och som jag icke kan göra mig klart, hvilka verkningar detta skall komma

att hafva, så anser jag klokheten bjuda att först härutinnan vinna klarhet,

så att den ena reformen icke må lägga hinder i vägen för den

andra44.

Herrar Jönsson, Norén och C. A. Andersson hafva begärt få antecknadt,

att de oj varit närvarande vid Utskottets behandling af motionen,

hvars pröfning äfven Herr Hedin på grund af anmäldt sjukdomsförfall

varit förhindrad att deltaga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.