Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

1886-02-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:11, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring

af 25 § i förordningen angående fattigvården den 9

Juni 1871.

Till Lag-Utskottets handläggning har från Andra Kammaren hänvisats

en inom denna Kammare af Herr O. Erickson i Bjersby väckt motion,

N:o 2, deruti motionären under åberopande af sin vid nästlidet års

riksdag i ämnet afgifna motion äfvensom det af honom vid motionens behandling

i Kammaren afgifna yttrande, föreslår den ändring i 25 § i förordningen

angående fattigvården den 9 Juni 1871, att det år, hvarunder

en till viss kommun inflyttad person derstädes vinner hemortsrätt, bestämmes

till det kalenderår, som infaller näst efter det är, hvarunder personen

blifvit eller bort blifva inom kommunen mantalsskrifven.

Uti den ifrågavarande §:n stadgas:

»Har någon för sig, hustru eller minderårigt barn kommit i behof af

fattigvård enligt 1 § innan ett år förflutit sedan han, till följd af inflyttning,

blifvit eller bort blifva mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle,

eller har den, som med afseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrifvits inom

visst fattigvårdssamhälle, dit ej inflyttat; anses han icke hafva hemortsrätt

i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han sålunda blifvit eller bort blifva

mantalsskrifven, utan behåller han den hemortsrätt, han näst derförut egde.

Detsamma gäller, der någon, som till följd af inflyttning blifvit eller bort

blifva inom visst fattigvårdssamhälle mantalsskrifven, under loppet af ett

år näst derförut eller näst derefter för sig, hustru eller minderårigt barn

af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

23

Till stöd för sin vid 1885 års riksdag väckta motion anförde motionären

hufvudsakligen: Kongl. förordningen den 20 Juli 1861 angående

mantals- och skattskrifningarnas förrättande stadgade, bland annat, att

mantalsskrifningarna årligen skola taga sin början i medlet af November

och vara afslutade före utgången af December. Det år, hvarunder hemortsrätt

förvärfvades började således icke på en bestämd, för alla kommuner

gemensam dag, utan räknades för hvarje särskilt fall från den dag,

emellan den 15 November och årets slut, mantalsskrifningen inom en kommun

förrättats, hvilket förhållande, enligt hvad af flera fattigvårdsmål inhemtats,

i följd af olika tolkning af 25 § i fattigvårdsförordningen gifvit

anledning till en mängd tvister mellan olika kommuner i fråga om fattighjons

rätta, hemort; hvarjemte kostnad och besvär mången gång uppstode

för anskaffande i fattigvårdsmål af intyg om mantalsskrifningsdagen.

1 anledning af den nu ånyo väckta motionen får Utskottet åberopa

sitt til] 1885 års riksdag afgifna utlåtande, som var af följande lydelse:

»De olägenheter af nu gällande stadgande om sättet att beräkna tiden

för hemortsrättens förvärfvande, hvilka, enligt motionärens uppgift, föranledt

hans förslag, skulle vara, dels att stadgandet gifvit anledning till tvister

mellan särskilda fattigvårdssamhällen, dels att mången gång kostnad

och besvär uppstode för anskaffande i fattigvårdsmål af intyg om mantalsskrifningsdagen.

Nämnda omständigheter lära emellertid desto mindre

kunna utgöra tillräckligt skäl att uti ifrågavarande bestämmelse vidtaga

förändring, som den i fattigvårdsförordningen faststälda tidpunkt, hvarifrån

den för förvärfvande af hemortsrätt stadgade tid bör beräknas att löpa,

tvifvelsutan är den enda lämpliga och rigtiga.»

Utskottet hemställer alltså

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.