Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för lekmän att deltaga i biskopsval.

1886-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för lekmän att deltaga i biskopsval.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Februari 1886, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet

för lekmän att deltaga i biskopsval.

I sitt den 17 April 1885 till Riksdagen afgifna utlåtande A:o 45 i

anledning af en utaf Herr P. Waldenström väckt motion om rättighet för

lekmän att deltaga i biskopsval hemstälde Lag-Utskottet, att Riksdagen ville

i skrifvelse hos Kong! Maj:t anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes låta utarbeta

samt förelägga Riksdagen förslag till sådana ändringar i nu gällande bestämmelser

rörande biskopsval, att rätt till deltagande deri blefve, i den mån

det kunde finnas lämpligt, tillerkänd äfven åt lekmän. Detta utlåtande bifölls

af Andra Kammaren, men blef af Första Kammaren afslaget med 59 röster

mot 31.

Från Andra Kammaren har Utskottet nu fått mottaga en i samma

ämne af Herr Waldenström väckt motion, K:o 99, deruti motionären framstält

ett med Utskottets ofvan anförda hemställan ordagrant öfverensstämmande

förslag.

Motionären anser, att, med afseende å den utgång frågan vid sistlidna

års riksdag tick, det icke vore skäl att släppa saken utan att åter väcka

tal derom, och det så mycket mer, som Första Kammarens afslag sannolikt

berott på orsaker af — åtminstone delvis — tillfällig natur.

Till ytterligare stöd för sitt förslag och till bemötande af hvad under

diskussionen derom i Första Kammaren blifvit mot detsamma anmärkt, anför

motionären hufvudsakligen följande:

Att lekmän borde ega rättighet att deltaga i kyrkostyrelsen, det vore

en grundsats, hvars rigtighet ingen torde bestrida. Här vore således fråBih.

till Biksd. Prot. 1886. 7 Samt. 4 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Vt skottets Utlåtande JS:o 12.

gan endast, hur långt denna rättighet borde sträcka sig. Såsom en talare

i Första Kammaren anmärkt, »hvilade hela den svenska kyrkoförfattningen

på kyrkostämman såsom sin breda demokratiska bas». Genom kyrkomötesförordningen

vore åt lekmaimaelementet inom kyrkan inrymd lika rätt med

det presterliga uti kyrkans högsta representation. Under sådana förhållanden,

och då församlingarna i regeln sj elfva valde sina prester, vore

det endast en följdrigtig utveckling af den hos oss bestående kyrkoförfattningen,

att lekmän tillerkändes rättighet att äfven deltaga i val af

biskop. Så mycket rigtigare syntes denna utveckling vara, som det å ena

sidan vore biskopens embetes uppgift att i församlingarnas sanna intresse

öfvervaka presternas embetsförvaltning, å andra sidan väl måste

anses mycket oegentligt att presterskapet ensamt valde sin chef — något

som, motionären veterligen, icke förekomme vid någon annan embetsmannacorps

i vårt land. — Den här ifrågavarande förändringen hade dessutom

den fördelen, att den öfverensstämde med det urgamla sättet för biskopsval.

I de allra äldsta kristna tiderna valdes biskoparne af församlingen, och

hvad särskildt Sverige beträffade, valdes biskoparne ursprungligen och ända

inpå 1200-talet af folket tillsammans med presterna. Här förelåge således

rigtigt urgammal häfd. — Att, såsom jemväl blifvit anmärkt, i Tyskland,

England, Norge och Danmark biskoparne utsåges omedelbarligen af regeringen

utan föregående val, det kunde endast bevisa, att dessa länder stode efter

Sverige, men icke bevisade det, att Sverige icke borde gå vidare framåt i

den af reformationen inslagna rigtningen. — Kyrkomötet år 1868 hade omfattat

denna fråga med stort intresse och äfven ingått till Kongl. Maj:t med

en skrifvelse i syfte, att rätt till deltagande i biskopsval borde medgifvas

lekmän. Det vore visserligen sant, att de efter år 1868 följande kyrkomötena

icke gjort någon förnyad framställning till Kong!. Maj:t i denna sak.

Men orsaken till detta förhållande vore väl förnämligast att söka deri,

att, såsom en af Sveriges biskopar under diskussionen vid 1883 års kyrkomöte

framhöll, det icke varit -skäl att till Kongl. Maj:t ingå med en i detta

ämne redan förut framstäf begäran». Om således kyrkomötet saknat skäl

att förnya sin begäran, så hade deremot Riksdagen afl anledning att genom

en underdånig skrifvelse i ämnet gifva ökadt eftertryck åt de önskningar,

som kyrkomötet redan ar 1868 inför Kongl. Maj:t framburit, och det så

mycket mer, som inom Högsta Domstolen vid dess granskning af kyrkolagskomiténs

förslag af år 1873 Henne ledamöter uttalade den mening, »att den

gång efter annan och jemväl af kyrkomötet uttalade önskan, att det måtte

beredas församlingarna tillfälle att under lämplig form deltaga i biskopsval,

syntes hafva synnerligt skäl för sig».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

3

Utskottet, som fortfarande hyser den åsigt i ämnet, hvilken Utskottet

förut uttalat, får derför hänvisa till sitt ofvan omförmälda, till 1885 års Riksdag

afgifna utlåtande, så lydande:

»Såsom motionären äfven anfört, var nu förevarande fråga föremål för

behandling å 1868 års kyrkomöte; och i skrifvelse till Konungen den 1 Oktober

1868 (Nio 15) »anmälde Kyrkomötet i underdånighet sin åsigt, att rätt

till deltagande i biskopsval borde lekmän tillerkännas», samt »anhöll i underdånighet,

att Kong!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande denna angelägenhet

samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill denna pröfning må föranleda.

»

I det åt kyrkolagskomitén år 1873 afgifna förslag till kyrkolag afhandlas

i kap. 22 »om biskopar», och är härvid hufvudsakligen, utom beträffande

erkebiskop, samma valrätt bibehållen som den nu gällande. I sin

motivering till detta kapitel uttalar sig komitén emot inrymmande af rätt

för lekmän att deltaga i biskopsval. Vid granskning af förslaget i Högsta

Domstolen yttrade, beträffande nu förevarande fråga, tre ledamöter enligt det

vid granskningen förda protokoll: »Den gång efter annan och jemväl af

Kyrkomötet uttalade önskan, att det måtte beredas församlingarne tillfälle

att under lämplig form deltaga i biskopsval, syntes hafva synnerligt skäl för

sig; och hemstäldes alltså, att stadgande härom, hvarigenom äfven lekmän

finge rätt att deltaga i biskopsval, måtte i kyrkolagen inflyta». Äfven vid

1883 års kyrkomöte väcktes fråga, »att Kyrkomötet ville ingå till Kong!.

Maj:t med underdånig anhållan, att Kyrkolagens 20 kap. 1 § och Kongl.

förordningen om biskopsval den 30 Maj 1759 måtte förändras i det syfte,

att alla vid de allmänna läroverken anstälde ordinarie lärare, hvilka ega rätt

till presterlig tjenstår!) eräkning, tillerkännas rättighet att tillsammans med

presterskapet i biskopsval deltaga» (motion K:o 32). Motionen afstyrktes af

kyrkolagsutskottet (betänkande N:o 14, i samlingen N:o 21) och blef ej heller

af kyrkomötet bifallen.

Biskopen är ej blott stiftstyrelsens och stiftets presterskaps chef utan

ock stiftets öfverherde. Det synes derföre äfven önskligt, att,Isåsom i allmänhet

man nu mera anser sig böra åt lekmän inrymma andel i kyrkostyrelsen,

desse ock kunde under någon lämplig form och i någon lämplig

mån få deltaga i biskopsval. I sådant fall skulle valresultatet ock mera

kunna sägas vara ett uttryck af stiftets önskningar. Utskottet, som alltså

delar den af 1868 års kyrkomöte uttryckta åsigt, att rätt till deltagande i

biskopsval borde lekmän tillerkännas, anser dock, att bestämmande af den

form, under hvilken, och den proportion, hvari lekmän skulle deltaga i dylika

val, innebära frågor åt den svårlösta art, att en noggrann utredning af hit
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

hörande förhållanden måste föregå, innan de kunna på ett tillfredsställande

sätt lösas».

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen ville, med bifall till förevarande motion,

i skrifvelse hos Kong! Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen förslagtill

sådana ändringar i nu gällande bestämmelser rörande

biskopsval, att rätt till deltagande deri blefve, i den

män det må finnas lämpligt, tillerkänd äfven åt lekmän.

Stockholm den 8 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Claeson, med hvilken Herr Bergström instämt:

Enär det nuvarande valsättet visat goda resultat, och, på sätt kyrkans

främste målsman vid sistlidne riksdag- framhållit, valrättens utsträckande

äfven till lekmän lätteligen kan, till skada för valets utgång, framkalla valintriger

af sådan art, som vid kyrkoherdeval ofta förekomma, samt dessutom

Riksdagens Första Kammare för mindre än ett år sedan afslagit enahanda

framställning, som den af Utskottet nu gjorda, har jag ansett mig icke böra

biträda det slut, hvartill Utskottets flertal kommit; samt

af Herr Lindahl.

Herr H. M. Ericsson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.