Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skvifvelse till Kongl. Maj: t med begäran om framläggande af förslag till förändrad lydelse af 3 § i Förordningen den 31 Oktober 1873 om främmande trosbekännare. Andi a Kamin a i en har till Lag-Utskottets handläggning'' hänvisat en inom nämnda Kammare af Herr J. Erikson i Stockholm väckt motion, K:o 63, hvari hufvudsakligen anföres följande.

1886-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skvifvelse till Kongl. Maj: t med begäran om framläggande af förslag till förändrad lydelse af 3 § i Förordningen den 31 Oktober 1873 om främmande trosbekännare. Andi a Kamin a i en har till Lag-Utskottets handläggning'' hänvisat en inom nämnda Kammare af Herr J. Erikson i Stockholm väckt motion, K:o 63, hvari hufvudsakligen anföres följande.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

7

N:o 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Febr. 1886, kl. 1 e. m

Lag- Tj t skottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om skvifvelse

till Kongl. Maj: t med begäran om framläggande af förslag

till förändrad lydelse af 3 § i Förordningen den 31 Oktober

1873 om främmande trosbekännare.

Andi a Kamin a i en har till Lag-Utskottets handläggning'' hänvisat en

inom nämnda Kammare af Herr J. Erikson i Stockholm väckt motion, K:o

63, hvari hufvudsakligen anföres följande.

Vid förlidet års riksdag hade motionären föreslagit sådan förändring i

3 § af Kongl. förordningen den 31 Oktober 1873 angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning, att den, som önskade utträda ur svenska

statskyrkan, skulle eg a frihet dertill utan att behöfva uppgifva sig vilja öfvergå

till annat trossamfund. En motion i liknande syfte hade jemväl ingifvits af

en annan utaf Andra Kammarens ledamöter, Herr K. P. Arnoldson. _

Dessa motioner blefvo af Lag-Utskottet afstyrka af hufvudsakligen det skäl

att, enligt Utskottets åsigt, svenska staten skulle genom en sådan la°''- förändring komma att uppgifva sin ställning såsom kristen stat, och den svensklutheiska

kyrkan sin ställning som statskyrka. Andra Kammaren beslöt

emellertid med 122 röstar mot 70, att Riksdagen skulle i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla om utarbetandet af förslag till sådan ändring af ofvannämnda

Kongl. förordning, att det i motionerna framstälda önskningsmålet

komme att uppnås. — Då motionären, af ämnets vigt dertill föranlåten, nu

a. ]LV0 uPPtoge denna fråga, vore det motionärens önskan att få henne afgjord

i öfverensstämmelse med detta Andra Kammarens beslut. — Motionären

ansåge icke nödigt att nu framhålla de många skälen för den ifrågasatta

lagförändringen. Dessa hade upprepade gånger andragits, så väl vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

förlidet ars riksdag som förut vid flera tillfällen. Framstående prester, jurister

och andre, hade insett och betonat deras vigt. Eu sådan frihet, som

den åsyftade, vore ock med nödvändighet betingad af vår grundlag, hvilken

stadgade full frihet i religionssaker för hvarje svensk man och qvinna, utan

annan inskränkning än den, att individen vid utöfningen af sin religion ej

störde samhällets lugn eller åstadkomme allmän förargelse. Då dessutom eu

persons uppgift att vilja öfvergå till ett visst trossamfund icke medförde

skyldigheten för honom att verkligen inträda i detta samfund, likasom sådana

samfund icke heller vore i ringaste man förbundna att upptaga hvarje inträdessökande

och sedan qvarhålla honom, sa förfölle den invändningen, att

kyrkan med emottagandet af en så beskaffad uppgift i någon mån »förvissar sig

att den utträdande bekänner åtminstone någon kristlig tro» — såsom 1885 års

Lag-Utskott höll före; ty att en sådan uppgift icke finge tagas som bekännelse

af kristlig tro, det vore väl ändå uppenbart.

Motionären föreslår alltså,

»att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t begär utarbetande och

framläggande för Riksdagen af förslag till sådan ändring af Kong! förordningen

den 31 Oktober 1873, att 3 § erhåller denna lydelse:

»Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande lära och vill för

den skull ur kyrkan utträda, gifve sin afsigt till känna för kyrkoherden i

den församling, han tillhör. Framhärdar han i sin afsigt, inställe sig, sedan

minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle sig till

utträde ur kyrkan, och göre kyrkoherden derom anteckning i kyrkoboken.

Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han fyllt aderton år,

anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling må ej heller någon

före nämnda ålder upptagas;» samt

att förordningen i öfrigt underkastas den omarbetning, som kan blifva

af nöden i följd af den för 3 § föreslagna ändrade lydelse.»

Den af motionären påyrkade ändring i 3 § af den s. k. dissenterlagen

består deri, att dels ordet »kristen» skulle borttagas mellan »främmande»

och »lära» i början af paragrafen, dels od; orden »uppgifve ock det trossamfund,

hvartill han vill öfvergå» uteslutas.

Hvad beträffar det första af dessa ändringsförslag, hvarmed afses beredande

af möjlighet för medlemmar af svenska kyrkan att öfvergå till icke

kristen lära, vill Utskottet erinra om sin vid föregående tillfällen uttalade

mening, att den svenska staten genom en sådan förändring skulle uppgifva

sin ställning såsom kristen stat. Men då, enligt Utskottets åsigt, staten bör

hvila på kristlig grund, och religionsfrihetsbegreppet ej bör utsträckas derhän,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o lå.

9

att, uppenbart affall från kristendomen tillätes, finner Utskottet sig icke kunna

i denna del tillstyrka bifall till motionen.

Deremot anser sig Utskottet böra förorda det andra ändringsförslaget,

som afser borttagande af skyldigheten för den, som vill ur svenska kyrkan

utträda, att uppgifva det trossamfund, hvartill han vill öfvergå.

Enligt Förordningen den 23 Oktober 1860 fordrades, för att en person

skulle anses från svenska kyrkan skild, ej blott att han skulle uppgifva det

främmande religionssamfund, till hvilket han önskade öfvergå, utan ock att

han blifvit i ett i riket tillåtet religionssamfund upptagen. Detta sistnämnda

vilkor borttogs genom 1873 års förordning, som endast fordrar uppgift å det

trossamfund, hvartill den ur kyrkan utträdande vill öfvergå. Vid tillämpningen

af detta stadgande har någon tvekan yppats, huru vida det trossamfund,

hvartill den utträdande förklarade sig vilja öfvergå, ovilkorligen borde

vara, såsom i 1860 års förordning uttryckligen föreskrefs, ett i riket tillåtet,

således af staten erkändt trossamfund. Denna tvekan synes dock numera

hafva blifvit undanröjd, och bestämmelsen tolkas så, att medlem af svenska

kyrkan kan öfvergå till hvilket historiskt befintligt, kristet trossamfund som

helst. Emellertid qvarstå!'', äfven med den tolkning, som sålunda gifvits åt

paragrafen, den inskränkning, att en person, hvilkens religiösa uppfattning i

en eller flera punkter skiljer sig från svenska kyrkans, icke kan utträda ur

denna kyrka, så vida han icke kan uppgifva ett bestämdt trossamfund, till

hvilket han vill ansluta sig. Det kan icke förnekas, att, oaktadt den brokiga

mångfald af olika trossamfund, som vår tids religiösa lif framkallat, mången

kan finnas, som icke känner sitt samvete tillfredsstäldt med att öfvergå till

något af dessa samfund. Denne har då att välja mellan att qvarstå inom

svenska kyrkan, hvilkens åskådning han i till äfventyra väsentliga delar ogillar,

eller att öfvergå till ett annat religionssamfund, i hvars läror han icke heller

kan instämma.

Härvid har erinrats, att 1873 års förordning, såsom ofvan blifvit påpekadt,

icke fordrar öfvergång, utan endast uppgift om tillämnad öfvergång

till ett visst trossamfund. Men den sålunda antydda utvägen att undvika

ett val af nyssnämnda beskaffenhet är onekligen föga tilltalande, åtminstone

för personer med mera känsligt samvete. Följden af den ifrågavarande inskränkningen

har också blifvit, att många qvarstannat inom kyrkan, hvilka

icke blott afvika från hennes läror, utan mot henne hysa ett rent afhatfullt

sinnelag, hvilket, om ej framkallas, åtminstone i väsentlig mån ökas af tvånget

att qvarstå inom kyrkan.

Ett sådant förhållande står, enligt Utskottets tanke, i strid mot religionsfrihetens

grundsatser och kan ej vara annat än till skada för kyrkan

Bill. till BiJcsd. Prof. 1886. 7 Sami. 4 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

sjelf. Denna sistnämnda synpunkt liar ock blifvit af kyrkans egna målsmän

framhållen. %

Då bifall till motionen i nu ifrågavarande del icke föranleder annan

ändring i 1873 års förordning än borttagande af orden »uppgifve ock det

trossamfund, hvartill han vill öfvergå», i 3 §, synes hinder icke möta derför,

att Riksdagen, om hvad Utskottet nu anfört godkännes, för sin del heslutar

sådan ändring i nämnda §. Utskottet får följaktligen, med anledning af

motionen, hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 3 § i Förordningen angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning

den SI Oktober 1873.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31

Oktober 1873 skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande

kristen lära och vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve

sin afsigt till känna för kyrkoherden i den församling han

tillhör. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig, sedan

minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden

samt anmäle sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden

derom anteckning i kyrkoboken. Ej må någon på

grund af anmälan, som skett innan han fyllt aderton år,

anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling

må ej heller någon före nämnda ålder upptagas.»

Stockholm den 8 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Claeson, Fröberg, G. II. Stråle, H. M. Ericsson,

Lundin och Lindahl.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.