Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af åtskilliga löfteseder.

1886-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:18, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af åtskilliga löfteseder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd, Kansli den 12 Febr. 1886, kl, 12 rnidd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af åtskilliga löfteseder.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått till handläggning

emottaga en inom nämnda Kammare af Herr E. J. Ekman väckt motion,

N:o 61, deruti anföres:

»Vid 1883 års riksdag beslöts att till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse,

deri bland annat den önskan uttalades, att bekräftelseorden: »så

sant mig Gud hjelpe till lif och själ» måtte utbytas mot andra och

mera lämpliga, olika för löfteseder och bekräftelseeder. Såsom bekant

är, fäste Kongl. Maj:t ej någon uppmärksamhet vid denna önskan, att

skilnad måtte göras mellan ofvannämnda eder, i den nådiga proposition,

som afläts till 1885 års Riksdag. Emellertid qvarstår det faktum, att

Riksdagen en gång gjort en så bestämd skilnad mellan löfteseder och

bekräftelseeder, att den ansett, att för dem olika bekräftelseord borde

användas. Detta erkännande från Riksdagens sida, att de så kallade

löftesederna väsentligen skilja sig från bekräftelseeder, vill jag först

hafva anmärkt, innan jag tager mig friheten framkomma med ett förslag,

som afser löftesedernas fullkomliga afskaffande.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 7 Sami. 7 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

Till sakens utredande torde framför allt vara af nöden att få

klart för sig, hvilken skilnad det är mellan löfteseder och bekräftelseeder.

Med de senare förstår man sådana eder, hvarigenom man bekräftar

sin utsago om något, som man vet hafva skett. Det skedda ligger

således inom den förflutna tiden, hvarigenom en menniska verkligen

kan med ed bekräfta rigtiglieten af sin utsago om det samma, antingen

detta rör henne sjelf (värjemålsed) eller rör andra (vittnesed).

Med de förra eller löfteseder åter förstår man eu edlig bekräftelse

till ett löfte att för all framtid vilja, tänka och handla på ett visst

sätt. Till dessa eder räkna vi huld- och trohetseder samt embetseder

i allmänhet.

Med bekräftelseederna skall jag nu alls icke sysselsätta mig, emedan

den allmänna meningen torde vara för deras bibehållande, såsom innebärande

ett skydd för samhället emot orättrådigheten och osannfärdigheten.

Deremot vill jag så mycket mer vända uppmärksamheten till

löftesederna, hvilka alls icke hafva samma betydelse för samhället och

som äro så väl okristliga som oförnuftiga. Förgäfves skola vi i bibeln

söka efter något stöd för löfteseder, afgifna af menniskor. Endast

Gud kan stadfästa löften med ed, ty han är oföränderlig till så väl

väsende som kunskapsförmåga, men det äro vi menniskor icke.

Det är rent af oförnuftigt att sätta sin själs frälsning i pant

derpå, att man vill och skall obrottsligt uppfylla en mängd förpligtelser

i framtiden, då denna framtid bär i sitt sköte så många nya förhållanden

och vexlingar, för att ej tala om frestelser, hvilka man i alla

dess mångfaldiga kombinationer icke kan förutse. Det är i högsta

grad tanklöst att med ed bedyra, huru min tanke, min vilja och mitt

handlande skall i en framtid, som icke är min, komma att gestalta sig,

då jag på förhand icke känner de faktorer, som komma att bestämma

mitt tänkande, viljande och handlande i denna framtid. Det är ock

från statens sida orimligt att begära något sådant. Men just det att

man fordrat saker, som ligga inom det orimligas område, har haft den

sorgliga verkan, att dessa nu nämnda eder i allmänhet öfvergått till en

tom ceremoni.»

Efter att hafva särskildt uppehållit sig vid några löfteseder,

hvilka synas motionären synnerligt olämpliga, fortsätter han:

»Månne nu alla dessa löfteseder kunna förekomma pligtförgätenhet,

bedrägeri och svek? Visserligen icke. Den samvetslöse medborgaren

eller embetsmannen hålles ej ett ögonblick tillbaka af den aflägga

eden, vore den än upprepad många gånger, från att fullfölja sitt

onda uppsåt. Derifrån afhållas sådana menniskor endast genom det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

straff, som lagen belägger t. ex. den upproriske och pligtförgätne undersåten

eller den oordentlige och vårdslöse embetsmannen. Detta är

det enda verksamm,a medlet, och detta gör ock till fylles. Ja, så litet

uppfylla löftesederna sitt ändamål, att hvarken strafflagen eller den allmänna

meningen stämplar t. ex. en pligtförgäten embetsman såsom

menedare, och han kan ej heller såsom sådan straffas. Under sådana

förhållanden torde det vara hög tid att löftesederna afskaflfas.

Jag anser slutligen, att dessa löfteseder icke böra ersättas al

några löften, emedan det är godt, att man lofvar så litet som möjligt,

men deremot noggrant fullgör hvad man är pligtig att göra. Och i

hvarje fall föreskrifva lagar och förordningar _ hvad man skall gorå.

Dessa måste man respektera och iakttaga, så vida man vill undgå det

straff, som följer på deras öfverträdande. Antingen en embetsman således

gifver ett löfte eller icke, så är han dock lika bunden att fullgöra

sin pligt.»

På grund af hvad han sålunda anfört, har motionären dels föreslagit,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att alla löfteseder, hvarmed

förstås huld- och trohetseder, embetseder, krigsmannaeder, eder,

som afläggas vid inträde vid universiteten, eller andra med dessa jemförliga

eder, måtte helt och hållet afskaffas;

dele ock beträffande de i rikets grundlagar påbjudna löfteseder,

de der, enligt motionärens åsigt, jemväl borde upphöra, förklarat sig

vilja i särskild motion till dem återkomma, sedan sig visat, att Riksdagen

vore benägen att afskaffa öfriga löfteseder.

Lag-Utskottet har i sitt till 1885 års Riksdag afgifna utlåtande,

N:o 8, i anledning af Kong! Maj:t proposition med förslag till lag om

förändrade bestämmelser rörande ordalagen vid edgångs fullgörande

in. m., meddelat en kort historik öfver de i vårt land under innevarande

århundrade gjorda bemödanden för edsfrågans lösning, till hvilken

historik Utskottet nu får hänvisa. Af denna framgår, att Kong!

Maj:t, synnerligen i senaste tid, icke underlåtit att egna sin uppmärksamhet

åt de framställningar, som tid efter annan blifvit i ämnet gjorda.

Särskildt vill Utskottet här erinra -om Kongl. kungörelsen den 25 Oktober

1878 om förändrade edsformulär för ecklesiastike embete- och tjenstemän;

Kongl. kungörelsen den 13 December 1878 angående upphäfvande

af den edgång, som det på grund af särskilda författningar ålage civile

embets- och tjenstemän samt betjente med flere att fullgöra i enlighet

med det genom Kungörelsen den 29 Juni 1866 derför faststälda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

formulär; Kongl. skrifvelsen den 13 December 1878 till Medicinalstyrelsen

angående edsformulär för läkare med flere, och Kongl. skrifvelsen

af sistnämnda dag till Kanslern för universiteten i Upsala och Lund

angående upphörande af medicine-licentiat-eden. Ytterligare har Kongl.

Maj:t, i anledning af Riksdagens, utaf motionären åberopade skrifvelse

den 2 Juni 1S83, anbefalt Nya Lagberedningen att vid afgifvande af

förslag till ny rättegångslag taga i öfvervägande frågan om inskränkning

uti de enligt hittills gällande allmänna rättegångsordning föreskrifna

eders användande.

Utskottet eger sålunda giltig anledning till det antagande, att

Kongl. Maj:t åt frågan om inskränkning i antalet af de i lag föreskrifna

eder fortfarande egnar all den uppmärksamhet, som ej mindre ämnets

vigt kräfver än äfven Riksdagens förut gjorda uttalanden synas påkalla.

Vid sådant förhållande anser Utskottet, som för öfrigt delar motionärens

önskan, att onödiga löfteseder må så vidt möjligt afskaffas, ej

lämpligt, att Riksdagen nu å nyo drager denna fråga, i så stor omfattning

som motionären påyrkat, under Kongl. Maj:ts pröfning, vare sig

genom att, på sätt motionären föreslagit, för sin del fatta beslut i ämnet

eller genom att aflåta en skrifvelse till Kongl Maj:t.

Utskottet finner sig ej heller föranlåtet att i anledning af motionen

hemställa om afskaffande af något visst slag af eder. Utskottet

vill i sådant afseende erinra derom, att gränsen mellan löfteseder och

bekräftelseeder är synnerligen svår att uppdraga. Vittneseden är, enligt

vår nu varande rättegångsordning, otvifvelaktigt en löftesed, då den ju

aflägges före vittnesmålet och innefattar ett löfte att tala sanning. Bland

de. af motionären särskildt uppräknade löfteseder förekomma åtskilliga,

hvilkas afskaffande Utskottet ej skulle vilja ifrågasätta. Så är t. ex.

förhållandet med de till embetseder hänförliga domare- och läkareederna.

Svenska folket skulle sannolikt ej vilja låta sig dömas af domare, som

ej aflagt domareed. Läkareedens afskaffande komme att medföra den

betydande olägenhet, att hvarje af läkare utfärdad attest för att ega

vitsord skulle behöfva att med liflig ed bekräftas.

Utskottet hemställer följaktligen,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1886:11 Skrifvelse till Konungen, angående afskaffande af åtskilliga löfteseder. s. 13 i texten