Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring'' i gällande bestämmelser i afseende å ordalagen vid edgång.

1886-02-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:20, Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring'' i gällande bestämmelser i afseende å ordalagen vid edgång.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

5:o 20.

Ank. till Eiksd. Kansli den 12 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag- Utskottets Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring''

i gällande bestämmelser i afseende å ordalagen vid edgång.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått emottaga en inom

samma Kammare af Herr E. Tliermcenius väckt motion, N:o 68, hvari

hufvudsakligen anföres:

Den utgång edsfrågan erhöll vid 1885 års riksdag var i hufvudsak

af sådan beskaffenhet, att den måste föranleda frågans återupptagande.

I ett afseende var dock resultatet sådant, att det gåfve hopp

om frågans förande framåt i den rigtningen, att mera hänsyn än hittills

komme att tagas till den individs religiösa ståndpunkt, som för eu

eller annan orsaks skull förständigades att aflägga ed. Den antagna

lagen angående lydelsen af judes edliga förpligtelse innebure nemligen

ett erkännande af lagstiftningens pligt att låta den, som skall aflägga

ed, dervid begagna sådana ordalag, som äro förenliga med den troslära,

han omfattar. — Utginge man från detta betraktelsesätt, vore det

klart, att gällande lag om edgång lemnade mycket öfrigt att önska för

alla dem, som på grund af Nya testamentets ord icke kunde »svärja»,

d. v. s. icke kunde aflägga ed efter nu gällande formulär. Öfverlägg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

ningarna vid förlidet års riksdag och vid många föregående tillfällen,

liksom ock vårt lands rättegångshistoria från senaste tiden, innehölle ett

så rikt material för denna frågas belysning, att motionären kunde inskränka

sig till att i förbigående endast erinra derom. — Att emellertid

Nya testamentet på flera ställen innehölle ord, som i all sin enkelhet

utgjorde ett fullständigt, bibliskt edsformulär, vore lätt att påvisa.

Sådana ställen vore, bland andra, 2 Kor. 1: 23: ''»Jag kallar Gud till vittne

öfver min själ», och 2 Kor. 11: 31: »Gud vet att jag icke ljuger». Då

dessa ord jemväl kunde anses fullt bindande äfven för den, "som icke

af hjertat gjort de nytestamentliga skrifternas bud till sin lefnadsregel,

så borde mot deras tillfälliga användning icke den invändningen med

fog kunna, göras, att den samvetslöse möjligen komme att vid edgång

begagna sig af ett edsformulär, som var ämnadt att — i likhet med

hvad som åsyftas med undantagslagen för judarne — användas af de

af nytestamentliga skäl samvetsömme.

På nu, anförda skäl föreslår motionären, det Riksdagen ville för

sin del besluta följande förändrade lydelse i gällande bestämmelser rörande

ordalagen vid edgångs fullgörande af dem, som icke för sitt samvetes

skull kunna använda det vanliga ed sformuläret: att begynnelseorden:

»Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och hans heliga evangelium»,

utbytas mot orden: »Jag N. N. tager Gud till vittne öfver min själ»;

att bekräftelseorden: »så sant mig Gild hjelpe till lif och själ», utbytas

mot orden: »Gild vet, att jag icke ljuger»; samt att i vittneseden ordet

»uppsåtligen» inskjutes mellan »ej» och »något förtiger».

Motionären synes åsyfta, att de af honom föreslagna ordalagen

skulle utgöra ett alternativ till de för närvarande föreskrifna, så att en

person, hvilken af samvetsbetänkligheter funne sig hindrad att vid eds

afläggande använda de sistnämnda, skulle eg a att använda de nu föreslagna.

Då det emellertid icke lärer kunna antagas, att flertalet af de

personer, som af nyssnämnda betänkligheter hysa motvilja mot de nu

föreskrifna ordalagen för edgång, skulle finna sig mera tillfredsstälda

af de i motionen föreslagna, hvilka otvifvelaktigt innebära en ed, om

ock ordet »svärja» icke deruti förekommer; samt inskjutande i vittneseden

af ordet »uppsåtligen» mellan orden »ej» och »något förtiger», inga
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

lunda synes erforderligt, enär förtigande utmärker och förutsätter uppsåt;

så hemställer Utskottet,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Folke Andersson i Helg esta.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolagets, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.