Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23. 7

1886-02-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:23, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23. 7

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23. 7

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 15 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

af Herr Smedberg.

Reservation:

N:o 23.

Ant till Riksd. Kansli don 15 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af 41 § Konkurslagen eller införande af ett

tillägg i samma lags 73 §.

Till handläggning af Lag-Utskottet har från Första Kammaren

blifvit hänvisad en inom nämnda Kammare af Herr C. J. Fogelin afgifven

motion, N:o 25, hvaruti anföres:

»Då det i praxis visat sig, att Rättens ombudsmans-institution är

alldeles obehöflig samt att hans åligganden mycket väl kunna ombe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

sörjas af gode män och syssloman i konkursen, och dessutom genom

denna institutions upphäfvande den fördel skulle vinnas, att kostnaderna

för konkursutredningen genom minskning af utredningsmännens

antal nedsattes, vore önskligt, att densamma afskaffades; men i händelse

den bibehålies, anser jag, att ett sådant åläggande föreskrifves

honom, att han må vara skyldig meddela dem, mot hvilkas bevakningar

anmärkningar antingen å inställelsedagen eller inom den i 71 § Konkurslagen

för anmärkningars afgifvande bestämda tid blifvit gjorda,

underrättelse derom, för hvilket tillägg torde vara nog att såsom skäl

anföra, det man, såsom ur min egen erfarenhet visat sig, kan genom

okunnighet om, att anmärkning mot ens bevakade fordran blifvit gjord,

gå förlustig den rätt, som, om en dylik skyldighet ålegat Rättens ombudsman,

genom bevakningen kunnat vinnas. Häremot torde den anmärkning

komma att göras, det dylika underrättelser allmänt pläga af

Rättens ombudsman lemnas, ehuru Konkurslagen derom intet nämner,

men då det visat sig, att ej alltid Rättens ombudsman följer denna

praxis, torde ett bestämdt åläggande för honom i lagen vara behöfligt,

en skyldighet som ej är förenad med större besvär, än att det uppväges

af den godtgörelse, han för sina i konkursen häfda besvär erhåller.

»

På sålunda anförda grunder föreslår motionären, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att § 41 Konkurslagen upphäfves, och att, i

händelse detta ej vinner dess bifall, ett tillägg till § 73 af ofvanstående

lydelse göres.

Motionen innefattar sålunda två förslag, af hvilka det ena åsyftar

afskaffande af den i vår Konkurslag stadgade institutionen af Rättens,

ombudsman, det andra åter, under förutsättning att motionen i dess

förra del icke vinner bifall, en utvidgning af de Rättens ombudsman

åliggande skyldigheter.

Hvad först angår hela den ifrågavarande institutionens upphäfvande,

får Utskottet härutinnan hänvisa till sitt år 1883 afgifna utlåtande,

N:o 20, i anledning af en vid nämnda års riksdag väckt motion

i samma syfte. Utskottet åberopade i berörda utlåtande hvad de komiterade,

hvilka utarbetade 1859 års förslag till konkurslag, i förevarande

ämne yttrat, så lydande:

»I likhet med det tillförene uppgjorda förslag till ny konkurslag,

förutsätter äfven det af komiterade upprättade, att ensamt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

9

borgenärernas kontroll öfver förvaltningen icke är tillräcklig för att befordra

skyndsamhet vid konkursers utredning samt förekomma den

osäkerhet och de förluster, som egennyttiga eller egenmäktiga åtgärder

af godemännen eller sysslomännen kunna tillskynda borgenärerna.

Erfarenheten berättigar en sådan förutsättning. I de flesta konkurser

beklaga sig nästan alla borgenärer i något af nämnda hänseenden,

men en hvar litar på den andra, och ingen vill uppträda genom en rättegång,

der besväret, omkostnaderna och obehaget vanligen är o säkra,

vinsten deremot tvifvelaktig. Slutligen uttröttas alla och öfverlemna åt

slumpen att afgöra, om och när de skola erhålla någon utdelning. Man

kan invända, att sådant är borgenärernas eget fel, och att lagen gjort

nog genom att anvisa dem utväg till rättelses vinnande. Detta inkast

kunde ega sin vigt, om icke dels detta borgenärernas uttröttande vore

eu följd af sjelfva formerna för rättelses sökande, dels ock antydda

förhållande jemväl i allmänhet verkade menligt på allmänna krediten

och liksom lockade eu borgenär att hellre än att äska konkurs å en

insolvent gäldenär söka på annat sätt och till öfriga borgenärers förfång

vinna betäckning för sin fordran eller åtminstone någon del deraf. Till afhjelpande

af nu anmärkta brister hafva icke heller komiterade kunnat

finna någon bättre institution än den franska lagens »juge-commissaire»,

i förslaget benämnd Rättens ombudsman. Likväl är härvid med afseende

å sammansättningen af våra underrätter på landet och i anledning

af Högsta Domstolens anmärkningar vid det förra förslaget till

konkurslag, den förändring föreslagen, att denne, af Rätten eller domaren

förordnade, ombudsman skulle kunna väljas likaväl utom som

inom Rätten, i följd hvaraf något stadgande om skyldighet för honom

att inför Rätten föredraga dit hänskjutna konkursfrågor icke heller

finnes i förslaget upptaget. Stöld utom förvaltningen, egde han intet

intresse uti att fördröja konkursens utredning eller låta den verkställas

på ett med borgenärernas anspråk icke öfverensstämmande sätt; men

väl uti dess snabba och ändamålsenliga bringande till slut, hvarför viss

andel i kuratorernas arfvode blifvit honom tillförsäkrad. Vaksam uppsigt

öfver förvaltningens lagliga gång är den första af hans pligter,

och brister han deruti, kan han hvad ögonblick som helst af Rätten

eller domaren, utan vidare prooedere, entledigas. Pligtig att lyssna till

hvarje borgenärs billiga klagan emot gode männen eller sysslomännen,

är det han, som skall ställa dem till rätta för deras fel eller försummelser.

Men äfven en vidsträcktare befattning är ombudsmannen genom

förslaget föreskrifven jemväl i öfverensstämmelse med nästan alla

Bih. Ull Rtksd. Prof. 1886. 1 Sinn/. 8 Haft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

nyare länders konkurslagar, nemligen att såsom ordförande leda flere

af borgenärernas vigtigare öfverläggningar samt meddela beslut i åtskilliga

förvaltningsfrågor, likväl utan förnärmande af den beslutande

rätt, som bör borgenärerna allena tillkomma. Denna institution är följaktligen

ett synnerligt vigtig! moment i komiterades förslag, och flere

af dess stadganden äro grundade derå. Komiterade befara ej att ju

icke i hvarje landsort såväl som i hvar stad skola finnas personer qvalificerade

til! en sådan befattning, som den ifrågavarande, äfven då

någon Rättens ledamot icke dertill lämpligen kan nämnas.»

Utskottet anförde vidare:

»Hufvudmotivet till yrkandet på upphäfvande af ifrågavarande institution

torde ligga uti den åsigt, att omkostnaderna för förvaltning

af konkursbo skulle kunna härigenom i betydlig grad minskas. Utskottet

delar emellertid icke denna förhoppning. Beloppet af arfvodet

för konkursbos förvaltning skulle sannolikt i de flesta fall icke undergå

någon afsevärd minskning, derför att någon Rättens ombudsman icke

vidare funnes, utan skulle sannolikt den tredjedel af arfvodet, som nu

tillkommer denne, fortfarande, åtminstone till större delen, utgå om

ock i form af ökadt arfvode åt gode män och sysslomän. Någon synnerlig

minskning i förvaltningskostnaderna vore sålunda icke att förvänta

af den föreslagna indragningen, men äfven om någon besparing

i afseende å arfvodesbeloppet derigenom kunde göras, blefve denna

säkerligen alltför ringa för att kunna motsvara det gagn, som institutionen

medför.

Dä man påyrkar upphäfvande af ombudsmannens verksamhet och

konkursutredningens öfverlemnande i dess helhet till gode männen och

sysslomännen, synes man icke tillräckligt beakta, att ombudsmannens

förnämsta pligt just är att hafva tillsyn öfver gode männens och sysslomännens

förvaltning. Behöfligheten af denna tillsyn kan erfarenheten

icke anses hafva jäfvat, om än de tillfällen icke varit så många, då

denna ombudsmannens verksamhet behof! omedelbarligen framträda.

Det gifves institutioner, hvilka bäst fylla sitt ändamål, då deras blotta

tillvaro gör, att desamma synas öfverflödiga.

Bifölles motionärens förslag, skulle för framtiden en borgenär, för att

göra sin rätt gällande mot tredskande utredningsmän, nödgas underkasta

sig olägenheterna af en tidsödande och kostsam rättegång, i stället för att

nu endast erfordras en anmälan till ombudsmannen, hvilkens pligt det är

att bereda den rättelse, hvartill en sådan anmälan kan föranleda. Många

tvister mellan borgenärer inbördes eller mellan desse och gäldenären,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 23.

11

hvilka eljest skulle slitas vid domstol och föranleda dryga kostnader

fö r massan, blifva nu, genom ombudsmannens bemedling, bi lagda vid

det sammanträde, som omförmäles i 74 § Konkurslagen. Då sysslomannen,

hvilka oftast tillika äro borgenärer, i allmänhet äro de, som

framställa anmärkningar mot bevakade fordringar, kunna de icke derjemte

utöfva det kall såsom medlare mellan stridiga åsigter, hvilket,

enligt hvad nyss är nämndt, blifvit uppdraget åt den i saken opartiske

ombudsmannen. Visserligen äro gode männen och sysslomännen utsedde

af borgenärerna, men af dessas majoritet, kanske ofta endast af

några få större fordringsegare, och förevarande institution har tillkommit

äfven derför, att genom densamma minoritetens rätt må blifva vid

konkursförvaltningen tillgodosedd. Utskottet vill icke bidraga till att

minska skyddet för denna minoritetens rätt.»

De skäl, Utskottet sålunda anfört för institutionens bibehållande,

torde fortfarande ega giltighet; motionärens påstående, att erfarenheten

visat densammas obehöflighet, är, enligt Utskottets mening, icke rigtigt.

Hvad särskildt beträffar den form, som förslaget erhållit i nu

förevarande motion, torde böra anmärkas, att omförmälda institution

utgör en så vigtig del af vår gällande konkurslag och står i så nära

samband med flere andra vigtiga stadganden deruti, att densammas

borttagande skulle föranleda en ganska genomgripande förändring af

hela lagen — en omständighet, hvarpå motionären synes icke hafva

tänkt.

Utskottet får sålunda hemställa,

1) att motionen i dess förra del icke må af Riksdagen

bifallas.

Utskottet har vidare att yttra sig om motionärens alternativt framstälda

förslag om tillägg till 73 § Konkurslagen rörande^ skyldighet

för Rättens ombudsman, att meddela dem, mot hvilkas bevakningar

anmärkningar antingen å inställelsedagen eller inom den i 71 § af

samma lag för anmärkningars afgifvande bestämda tid blifvit gjorda,

underrättelse derom.

Icke .heller denna del af motionen anser sig Utskottet kunna tillstyrka.

Det ifrågasatta tillägget, hvarigenom Rättens ombudsman i viss

mån gjordes till sjelfskrifven rättegångsfullmäktig för alla borgenärerne,

skulle öka hans besvär och ansvar i eu omfattning, som knappast kan

beräknas. Dessutom skulle tillvaron af ett sådant stadgande, som det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande Nio 24.

af motionären föreslagna, lätt leda till de största obehag, om underrättelsen

icke behörigen komme borgenären tillhanda. Också torde

icke någon grundad anledning förefinnas till missnöje med den nuvarande

anordningen, enligt hvilken en borgenär, som har anledning antaga,

att jäf mot hans bevakning kan komma att med utsigt till framgång

göras, får sjelf eller genom ombud skaffa sig underrättelse, om

anmärkning gjorts. Utskottet hemställer alltså,

2) att motionen icke heller i dess senare del må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 15 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 24.

Ant till Riksd. Kansli den 15 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 126 och 141 §§ Konkurslagen.

Till handläggning af Lag-Utskottet har från Andra Kammaren

hänvisats en inom Kammaren af Herr H. 1. Arwidsson väckt motion,

N:o 37, af följande lydelse:

»I nu gällande Utsökningslag af den 10 Augusti 1877 äro på skilda

ställen meddelade bestämmelser om skyldighet för den, som i vissa

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.