Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25

1886-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:25, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ant till Eiksd. Kansli den 18 Februari 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud

för prest inom svenska kyrkan att sammanviga frånskilda

makar.

Andra Kammaren har till Lag-Utskottet hänvisat en inom Kammaren

af Herr Erik Nyström afgifven motion, N:o 130, så lydande:

»Den motion, jag förliden riksdag väckte om att prest i svenska

kyrkan må fritagas från skyldigheten att sammanviga frånskilda makar,

möttes då med afslag på åtskilliga grunder, bland andra äfven den, att

motionen borde hafva begärt mera än hvad den verkligen gjorde: den

borde hafva yrkat på förbud för presten att sammanviga frånskilda

makar. Då så väl af Lag-Utskottets utlåtande som af flera ledamöters i

denna Kammare uttalanden i ämnet tycktes framgå, att en motion, som

ginge längre än den då framstälda, skulle kunna påräkna större deltagande,

så vågar jag nu, med åberopande af de motiv, jag då anförde,

återkomma med min motion, ehuru i något förändrad form, i det jag

hemställer,

det Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, hvarigenom

det varder prest i svenska kyrkan förbjudet att såsom kristligt äkta förbund

utlysa och välsigna sådana äktenskap, der någondera af parterna

är en person, som sjelfvilligt upplöst ett föregående äktenskap.»

Uti det utlåtande, N:o 34, som Lag-Utskottet afgaf i anledning af

Herr Nyströms vid sistlidna års riksdag väckta, nu af honom åberopade

motion, anförde Utskottet, till stöd för sin hemställan om afslag å motionen,

hvad kyrkolags-utskottet vid 1883 års kyrkomöte yttrat i afBih.

till Riksd. Prof. 1886. 7 Samt. ,9 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

seende å två vid kyrkomötet väckta motioner i samma syfte som Herr

Nyströms år 1885 afgifna motion. I kyrkolag-utskottets betänkande,

N:o 11, yttrades:

»Det synes utskottet, som borde motionärerna från sin utgångspunkt

hafva kommit till mera omfattande yrkanden än dem, som i motionerna

föreligga. Den satsen, att ifrågavarande slags äktenskap ej

kunna erkännas såsom kristliga, borde hafva ledt till en fordran derpå,

att de ej heller skulle få af kyrkans tjenare stadfästas såsom sådana.

En dylik fordran uppställa emellertid icke motionärerna. Den nya lagstiftningen,

de åstunda, skulle innefatta allenast rättighet för prest att

vägra kyrklig stadfästelse, ej skyldighet till sådan vägran. Lagstiftningen

skulle uppställa en grundsats såsom rigtig, men göra det tillåtet för den

enskilde prestmannen att handla deremot. Uppenbarligen har ett ensidigt

behjertande af den samvetsnöd, hvilken bestående lagstiftning kunnat

vålla en och annan kyrkans tjenare, och motionärernas önskan att

se honom derifrån förskonad, förledt dem att förbise de konseqvenser,

hvartill deras satser leda. Klart är emellertid, att enskildas samvetsbetänkligheter

i fråga om handlingar, dem lagstiftaren påbjudit, ej kunna

af denne tagas i hänsyn utan i den mån han från allmän synpunkt linner,

att lagen bör ändras, i hvilken händelse hvad som tidigare varit anbefaldt

ej vidare bör tillstädjas.

»Enligt utskottets åsigt måste således en ändring i hvad för närvarande

uti ifrågavarande afseende gäller innefatta förbud för prest att

såsom kristliga behandla de äktenskap, om hvilka här är fråga.

»En sådan förändring kan utskottet icke tillstyrka. Den skulle

innebära att ett äktenskap, som enligt statens lag vore tillåtet, af kyrkan

betraktades såsom ett brott och derföre icke af hennes tjenare finge

med vigsel afslutas — en olikhet i uppfattning, som skulle fordra och

väl äfven leda till, att staten och kyrkan i fråga om lagstiftningen för

äktenskapet fullständigt åtskildes; ty icke kunna stat och kyrka samverka

på ett område, der den förra tillåter hvad den senare förkastar

såsom brottsligt äfven inför den lag, som kyrkan såsom yttre samhälle

anser sig skyldig att uppehålla. Ett sådant särskiljande, som skulle

medföra tillämpning af det civila äktenskapet icke blott der det af trosskiljaktigheter

nödvändiggöres, utan i hela dess vidd, bör enligt utskottets

tanke icke utan tvingande skäl framkallas, och då utskottet ej anser

den tillämpning af den heliga skrift, som motionärerna fordra och hvarpå

de grunda sina framställningar, vara från synpunkten af den heliga skrifts

betydelse för kyrkans yttre ordning oeftergiflig, så anser sig utskottet

böra hemställa,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

att förevarande motioner ej må till någon kyrkomötets åtgärd föranleda.

»

Sedan Lag-Utskottet derefter erinrat om den utgång ärendet fick

vid 1883 års kyrkomöte och Kongl. Maj:ts beslut i ämnet, yttrade Utskottet:

»Då Lag-Utskottet för sin del i hufvudsak gillar hvad kyrkolagsutskottet

vid 1883 års kyrkomöte i frågan yttrat; då motionären icke

framlagt något förslag till formulering af den författning, om hvars antagande

af Riksdagen han gör framställning; och då, i alla händelser,

när kyrkomötets, med endast så knapp majoritet fattade beslut afstyrkts

af flertalet af rikets domkapitel samt icke vunnit Kongl. Maj:ts godkännande,

någon utsigt icke för närvarande lärer förefinnas för sakens

genomförande; får Utskottet hemställa, att motionen icke må föranleda

någon Riksdagens vidare åtgärd.»

Uti hvad Lag-Utskottet sålunda yttrat lärer väl icke skäligen kunna

hemtas något stöd för motionärens antagande, att Utskottet skulle finnas

mera benäget att tillstyrka godkännande af motionärens förslag i den form,

hvari det nu föreligger. Utskottet hyser fortfarande samma åsigter, som

uttalats i kyrkolags-utskottets ofvan anförda betänkande, hvars senare

del särskildt vänder sig mot ett förslag af samma innehåll, som det af

motionären nu framlagda. I öfrigt får Utskottet åberopa de i dess utlåtande

till 1885 års Riksdag andragna skäl och vill här endast tillägga

följande: Då statens lagar tillåta ingående af sådana äktenskap, »der någondera

af parterna är en person, som sjelfvilligt upplöst ett föregående

äktenskap», och då kyrklig vigsel af staten anses för den lämpligaste

form för afsilande af äktenskap och derför i regeln fordras, vore det,

enligt Utskottets förmenande, allt utom följdrigtigt att meddela kyrkans

prester, hvilka i förevarande afseende äro att anse för statens lika mycket

som kyrkans tjenare, ett förbud af det i motionen föreslagna innehåll.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 18 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Folke Andersson i Helg esta har begärt få här antecknadt, att

han icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.