Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för anteckning i dopoch husförhör släng der af eg döpta barn utaf föräldrar, tillhörande svenska kyrkan.

1886-02-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:28, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för anteckning i dopoch husförhör släng der af eg döpta barn utaf föräldrar, tillhörande svenska kyrkan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Eiksd, Kansli den 22 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utsbottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för

anteckning i dop- och husförhör släng der af eg döpta barn

utaf föräldrar, tillhörande svenska kyrkan.

Från Andra Kammaren har till Lag-Utskottets handläggning hänvisats

en inom nämnda Kammare af Herr E. J. Ekman afgifven motion,

N:o 6, hvaruti anföres:

Det vore allmänt bekant, att antalet odöpta barn inom landet ökades

med hvarje år. Då år 1870 funnos omkring 2,000 odöpta barn,

hade deras antal 1880 stigit till 6,000, och det kunde med säkerhet antagas,

att detta antal nu blifvit fördubbladt. Dessutom funnes många

föräldrar, som väl läte döpa sina barn, men ej vände sig i detta ärende

till svenska kyrkans presterskap. De allra flesta af dessa barn tillhörde

föräldrar, som qvarstode såsom medlemmar af svenska kyrkan, hvadan

dissenterlagens stadgande icke kunde tillämpas på dem. Det vore således

alldeles nödvändigt, att dessa barn blefve ordentligen antecknade

i svenska kyrkans födelse- och husförhörsbok så väl hvad deras födelseår,

månad och dag anginge som ock beträffande deras namn. Ty

nämnda kyrkoböcker läge till grund för mantalsskrifningen och för en

mängd rättsförhållanden inom staten, hvadan det vore högst nödvändigt,

att ordning inträdde i denna sak. — Nu vore förhållandet sådant på en

mängd ställen inom vårt land, att vederbörande presterskap antingen

helt och hållet vägrade att anteckna dylika barn, ehuru föräldrarne lagBih.

till Riksd. Prof. 1886. 7 Sand. 11 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

ligen tillhörde den svenska kyrkan, eller om det antecknade födelseår,

månad och dag, så nekade det dock att anteckna det af barnets målsman

uppgifna namnet på barnet och skrefve i stället »ett mankön», »ett

qvinkön». Man kunde lätteligen förstå, hvilken oreda häraf måste i en

snar framtid uppkomma. — Af Kyrkolagens 3 kap. 12 § framginge visserligen,

att »presten skall uti kyrkoboken anteckna orten och dagen,

hvar och när ett barn födt är», hvadan åtminstone den saken borde få

anses afgjord. Men mången prest ansåge detta lagstadgande tillämpligt

endast på de barn, som genom kyrkligt dop tillhörde den svenska kyrkan,

och inga andra, dervid förglömmande, att den svenska kyrkan vore

en statskyrka, som inom sig måste inrymma alla, som ej stält sig under

dissenterlagen. •— Om än således vederbörande prest, enligt motionärens

förmenande, genom ofvan anförda lagrum borde anses skyldig att

anteckna de barns födelseort och dag, hvilkas föräldrar tillhörde svenska

kyrkan, ehuru barnen icke mottagit något kyrkligt dop, så syntes deremot

icke samma förhållande vara beträffande antecknandet af dessa

barns namn. Ty på ofta anförda ställe i kyrkolagen hette det vidare:

»såsom ock när det döpt varder, jemväl barnets, dess föräldrars och

deras namn, som vittnen till deras döpelse varit hafva». Här syntes

den åsigten vinna stöd, att vederbörande prest först då vore skyldig att

anteckna barnets namn, när det döpt varder. Det vore ock på grund

häraf flere prester nekat anteckna nyfödda barns namn, då de antingen

icke alls blifvit döpta eller blifvit det af andra än af svenska kyrkans

presterskap. Nämnde prester ansåge det nemligen icke vara sin pligt

att i dop- och husförhörsbok anteckna andra barns namn än deras, hvilka

blifvit af svenska kyrkans presterskap döpta. Det syntes dock vara

klart, att svenska kyrkans presterskap, såsom varande icke allenast kyrkans

utan ock statens tjenstemän, måste betjena med anteckning i nu

nämnda hänseende, då sådant vore vigtigt för statens ändamål. Men

då frågan vore tvistig, såsom nu blifvit visadt, så borde svenska kyrkans

presterskap genom en särskild lag åläggas att fullgöra sin pligt i detta

hänseende, på det att ordning i denna vigtiga sak kunde inträda. —

Men det vore icke allenast af vigt, att presterskapet finge sig ålagdt

att föra ordentlig anteckning öfver nu berörda barns födelseort, dag

och namn, utan det vore ock af vigt, att ingen medlem af svenska kyrkan

undandroge sig att om sina barn lemna de erforderliga uppgifterna

i detta hänseende.

På grund af hvad motionären sålunda anfört hemställer han,

att Riksdagen för sin del ville besluta att i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordras, dels

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

för att svenska kyrkans presterskap måtte i dop- och husförhörslängderna

anteckna sådana barns namn, födelseort samt födelseår, månad

och dag, som ej undfått kyrkligt dop, men hvilkas föräldrar dock äro

medlemmar af den svenska kyrkan, dels att föräldrar till sådana barn

må åläggas att inom viss tid lemna ofvannämnda uppgifter till vederbörande

presterskap.

Den af motionären åberopade 12 § i 3 kap. Kyrkolagen har i sin

helhet följande lydelse:

»Presten skall uti kyrkoboken anteckna orten och dagen, hvar

och när ett barn födt är, såsom ock när det döpt varder, jemväl barnets,

dess föräldrars och deras namn, som vittnen till dess döpelse varit

hafva.»

Enligt Kongl. förordningen den 13 September 1864 skall barn

till dopet befordras inom sex veckor efter födelsen.

Som bekant verkställas anteckningarna om barns födelse och dop

uti en för hvarje församling gemensam ministerialbok, kallad födelseoch

dopbok, för hvilkens förande närmare föreskrifter finnas meddelade

i Kongl. cirkulärbrefvet till konsistorierna den 27 April 1860 med formulär

för ministerialböekerna.

Lag-Utskottet har i sitt den 8 innevarande Februari afgifna utlåtande,

N:o 15, i anledning af Herr Ekmans motion om upphäfvande

af Kongl. brefven den 7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740 sökt visa,

huru som medlemmar af svenska kyrkan genom uppsåtlig underlåtenhet

att inom föreskrifven tid låta befordra sina barn till sådant dop, som

af kyrkan erkännes såsom giltigt, göra sig skyldige till en kränkning

af kyrkans lag och ordning, som kyrkan kan och bör med de medel, som

stå henne till buds, beifra. Det må derför ur rent kyrklig synpunkt

anses berättigad^ att kyrkans tjenare undandraga sig att om ett barn,

hvilket icke undfått kyrkligt dop, göra annan anteckning i födelse- och

dopboken, än i ofvan anförda lagrum uttryckligen föreskrifves.

Men svenska kyrkans prester äro icke blott hennes utan äfven

statens tjenare och hafva i sistnämnda egenskap flere för statens ändamål

synnerligen vigtiga uppgifter sig ålagda. Sålunda är, med få och

obetydliga undantag, hela den s. k. civilståndsregistreringen, som i de

flesta främmande land åligger rent borgerliga tjenstemän, hos oss anförtrodd

åt presterskapet. Ur den borgerliga ordningens synpunkt lärer

det också, på sätt motionären utvecklat, vara nödigt, att äfven ro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

rande barn, hvilka icke erhållit kyrkligt dop, göras lika fullständiga anteckningar,

som om dem, hvilka undfått sådant dop. Att lagstiftaren

icke heller tvekat att, då sådant ansetts för den borgerliga ordningens

upprätthållande erforderligt, ålägga presterskapet att verkställa anteckningar

om personer, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan, framgår af 8 §

i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning

den 31 Oktober 1873, der det stadgas, att »främmande trosbekännare

skola, der Konungen för viss församling ej annorlunda förordnar,

för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden, särskildt upptagas

i kyrkoboken för den till svenska kyrkan hörande församling, inom

hvars område de äro boende; och gälle i afseende å derför erforderlig

anmälan hvad af Konungen särskildt föreskrifves.»

Utskottet vill ock i sammanhang härmed erinra om hvad som

i förevarande ämne yttras i chefens för Kongl. Statistiska centralbyrån

förnyade cirkulär till konsistorierna, samtlige pastorsembeten

och församlingsföreståndare, med föreskrifter och anvisningar rörande

de årliga uppgifterna till rikets befolkningsstatistik, den 24 December

1868 (Svensk Författningssamling 1868, N:o 82). Sedan deri först bland

andra af Kongl. Majrt meddelade föreskrifter åberopats ofvan omförmälda

Kongl. cirkulärbref till konsistorierna den 27 April 1860 med

formulär för ministerialböckerna, jemte en dervid fogad, af presteståndets

delegerade uppgjord promemoria i afseende på förandet af församlingarnas

ministerialböcker, yttrar chefen för Statistiska centralbyrån

(sid. 13); »Födelseboksutdraget afser upplysning om alla födda

barn, utan afseende på om de blifvit eller blifva till det heliga dopet

befordrade; det äskar intet meddelande af något, som tillhör den egentliga

dopboken. Ministerialbokens benämning »Födelse- och Dopbok»

antyder ock dess dubbla ändamål af både civilståndsregister och rent

kyrklig anteckningsbok. Då målsmäns försummelse eller vägran af

dopförrättning ej bör inverka på barnets civila rättigheter, och ofvan

åberopade Promemoria jemväl i mom. 4 föreskrifver, att ordningen för

födde barns inskrifning ej skall bestämmas af dopdagen, torde presterskapets

benägna medverkan, att åt anteckningen af födde barn bereda

största möjliga fullständighet, kunna säkert påräknas. De fall, då namn

å barnet ej skulle kunna erhållas, hafva för Statistiken ingen inflytelse,

när öfrige uppgifter meddelats. Sannolikt torde ock dessa fall allt

mer komma att höra till sällsynta undantag, i den mån en rigtig uppfattning

af ändamålet med de föddes inskrifning gör sig gällande».

De af motionären omförmälda fall, der presterskapet undandragit

sig att om sådana barn, hvilka nu äro i fråga, verkställa fullständig

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

anteckning i födelse- och dopboken, då härför nödiga uppgifter blifvit

meddelade, lära ock höra till undantagen; men då ordalydelsen af 12

§ i 3 kap. Kyrkolagen kan synas gifva stöd för ett sådant förfarande,

torde det vara lämpligt, att till förebyggande deraf uttrycklig föreskrift

i ämnet gifves. Så vida denna föreskrift skall leda till det afsedda ändamålet:

civilstånd sregistreringens fullständighet och pålitlighet, erfordras

ock den jemväl af motionären föreslagna motsvarande förpligtelsen

för föräldrar till ifrågavarande barn att inom viss tid till vederbörande

presterskap meddela de för anteckningarnas verkställande nödiga

uppgifter.

Dels af hvad nu blifvit sagdt om nödvändigheten deraf att anteckning

af barn, hvilka icke undfått kyrkligt dop, i födelseboken verkställes

med samma fullständighet som för anteckning i födelse- och

dopbok af andra barn af föräldrar, hvilka tillhöra svenska kyrkan, är

föreskrifven, dels ock af det förhållande att dessa senare barn upptagas

äfven i husförhörsboken, följer att anteckning om ifrågavarande, till

dopet ej befordrade barn jemväl bör ske i husförhörsboken, som är den

egentliga hufvudboken bland ministerialböckerna, i hvilken skall upptagas

allt, som rör en persons civilstånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med hufvudsakligt bifall

till motionen, i skrifvelse anhålla, att Kongl Maj:t

täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordras, på det att

dels svenska kyrkans presterskap må blifva pligtigt

att ej mindre i födelsebok än äfven i husförhörsbok

rörande sådana barn, hvilkas föräldrar äro medlemmar

af svenska kyrkan men underlåta att befordra dem

till kyrkligt dop, verkställa samtliga de anteckningar,

som enligt de för födelse- och dop- samt husförhörsböckers

förande meddelade föreskrifter skola i allmänhet

ske, således jemväl anteckning af barnens

förnamn, dels ock föräldrar till sådana barn få sig

ålagd laglig skyldighet att inom sex veckor efter

barns födelse lemna de härför erforderliga uppgifter

till vederbörande presterskap.

Stockholm den 22 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.