Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871.

1886-03-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:46, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

1

N:o 46.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1886, kl. 2 e. m.

Lag- Utskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871.

Från Andra Kammaren har till Lag-Utskottets handläggning hänvisats

en inom nämnda Kammare af Herr Sven Nilsson afgifven motion,

N:o 135, af följande lydelse:

»Nu gällande fattigvårdsförordning ålägger föräldrar att försörja

sina barn, och de, som i sådant fall tredska, kunna ställas under fattigvårdsstyrelsens

husbondevälde. Man hade trott, att detta stadgande

skulle gälla emot alla föräldrar, icke blott emot dem, som hafva barn

aflade under äktenskap, utan äfven emot sådana, som utom äktenskapet

blifvit föräldrar till barn, som öfverlemnas åt fattigvården att försörja.

Att en sådan tolkning icke gifves åt ofvannämnda förordning inhemtas

af Kong]. Maj:ts nådiga utslag den 7 sistlidne December, livilket i afskrift

som bilaga till denna motion medföljer.

Att bestämmelserna uti fattigvårdsförordningen i berörda afseende

icke äro nog tydliga torde framgå af ofvannämnda utslag och att dessa

bestämmelser, sådana som de framstå efter detta utslag, skola gifva

anledning till orättvisor af onaturliga föräldrar, icke allenast emot sina

barn, utan äfven emot församlingarna och deras fattigvård, om lagens

arm icke kan lika strängt träffa sådana föräldrar, som hafva oäkta barn,

som dem, hvilka hafva äkta barn, som fattigvården får försörja, lärer

vara obestridligt, och för att i detta fall göra lagen tydlig samt rättvis

föreslår jag, att Riksdagen måtte besluta den förändringen i Kongl.

Maj:ts nådiga förordning den 9 Juni 1871, att den, som antingen er
Bih.

till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 20 lliift. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 46.

kant faderskapet, eller genom laga kraftvunnen dom blifvit ålagd utgifva

uppfostringsbidrag till oäkta barn, äfvensom moder till sådant

barn, skall underkastas samma ansvar och skyldigheter, som enligt

samma förordning äro ålagda föräldrar med äkta barn, som lemnas till

försörjning af fattigvården.»

I 3 § af förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871

stadgas:

»En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande

försörja sig sjelf och sina minderåriga barn, så ock arbetsför

man sin hustru; åliggande i öfrig! föräldrar och barn att i mån af

behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, hvarandra försörja»;

samt i 35 § af samma förordning:

»1. Fattigvårdsstyrelse tillkommer målsmans- och husbonderätt

öfver den, som af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning, hvilken

ej blott tillfällig är, samt husbonderätt ej mindre öfver eu hvar, som

för sig åtnjuter annan fattigvård, än ock öfver den, hvars minderåriga

barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjuter full försörjning, som ej är

tillfällig; gällande den målsmans- och husbonderätt, så länge fattigvården

fortfar.

2. Om någon genom lätja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga

barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måst enligt 1 §

någon af dem lemnas, skall han, äfven om fattigvården är tillfällig,

stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, till dess den kostnad,

fattigvårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord. Till enahanda påföljd

är den förfallen, hvars minderåriga barn, enligt hvad här nedan

sägs, för hettande anhålles och på fattigvårdssamhälles bekostnad

hemsändes — — — — — - — —- — — — — — —•»

Utskottet anser för sin del otvifvelaktigt, att de bestämmelser,

som i de båda anförda paragraferna meddelas, ega tillämpning äfven på

föräldrar till oäkta barn, och Utskottet bär sig ej heller bekant, att en

motsatt uppfattning gjort sig gällande hos de myndigheter, som ega

att döma i mål af ifrågavarande beskaffenhet. Lika tydligt lärer ock

vara, att en person, som sjelf erkänt sig vara fader till ett oäkta barn,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

3

måste i alla afseenden betraktas såsom sådan. Något tillägg till nn

gällande bestämmelser torde således icke vara nödiga för att i de nu

nämnda fallen vinna hvad i motionen åsyftas.

Det af motionären åberopade och såsom bilaga till motionen aftrycka

utslag, som af Kongl. Maj:t meddelats i ett fattigvårdsmål, står

icke i strid med Utskottets ofvan uttalade mening om rätta tolkningen

af nu gällande lagstiftning. I det fall, som der afses, hade en person

blifvit af domstol förklarad vara, genom bristande åt förelagd edgång,

lagligen öfvertygad att hafva med en namngifven qvinna haft köttslig

beblandelse å sådan tid, att han kunde vara fader till hennes å uppgifven

dag födda två barn, hvarför honom ålagts att till qvinnan årligen

utgifva bidrag till barnens uppfostran; och hade Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande funnit denna omständighet icke kunna läggas till

grund för tillämpning å personen i fråga af bestämmelserna i 35 §

af fattigvårdsförordningen- Detta af Kong!. Maj :t gillade utslag grundar

sig uppenbarligen derpå, att domstolen ej förklarat personen vara eller

böra anses för barnens fader, utan endast, af anfördt skäl, förpligtat

honom att utgifva bidrag till deras uppfostran.

1 likhet med motionären anser Utskottet, att en person, som sålunda

blifvit förpligtad till utgifvande af uppfostringsbidrag för minderårigt

barn, bör, derest barnet faller fattigvården till last, underkastas

de påföljder, som i 35 § af fattigvårdsförordningen stadgas. Men då

han, oaktadt den honom sålunda ålagda förpligtelse^ icke synes böra

helt och hållet likställas med fader till ett barn, som åtnjuter fattigförsörjning,

torde hans ansvarighet böra inskränkas så, att denna påföljd

på honom tillämpas endast i den mån han undandrager sig att

utgifva det ådörnda uppfostringsbidraget.

En sådan bestämmelse synes lämpligast kunna insättas i 2 punkten

af sistnämnda §; och får Utskottet, på grund af det sålunda anförda,

hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af motionen, för

sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 35 § i förordningen angående fattigvården

den 9 Juni 1811.

Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen angående fattigvården

den 9 Juni 1871 skall erhålla följande ändrade lydelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

35 §.

1. Fattigvårdsstyrelse tillkommer målsmans- och husbonderätt öfver

den, som af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning, hvilken ej

blott tillfällig är, samt husbonderätt ej mindre öfver eu hvar, som för

sig åtnjuter annan fattigvård, än ock öfver den, hvars minderåriga

barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjuter full försörjning, som ej är

tillfällig; gällande den målsmans- och husbonderätt så länge fattigvården

fortfar.

2. Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga

barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måst enligt 1 §

någon af dem lemnas, skall lian, äfven om fattigvården är tillfällig,

stå under fångvårdsstyrelse^ husbondevälde, till dess den kostnad,

fattigvårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord. Till enahanda påföljd

är den förfallen, hvars minderåriga barn, enligt hvad här nedan

sägs, för betlande anhålles och på fattigvårdssamhälles bekostnad hemsändes,

äfvensom den, hvilken genom domstols laga kraft egande utslag

blifvit förpligtad att utgifva barnuppfostringsbidrag, der lian undandrager

sig att bidraget utgifva.

3. Den fattigvårdsstyrelse tillkommande husbonderätt må styrelsen

å annan öfverlåta.

4. Skulle arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelses

husbondevälde och ej är minderårig, vägra att fullgöra arbete, som

honom föresättes af styrelsen eller annan, å hvilken husbonderätten

öfverlåtits, eller eljest visa tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet,

och rättar han sig ej efter styrelsens varning, må styrelsen, då

hon aktar nödigt, om förhållandet göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

Visar åter annan, som står under fattigvårdsstyrelses

husbondevälde, tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, må,

om han fy It femton år, hans underhåll för någon tid minskas, och

eger, om han yngre är, styrelsen låta honom lämpligen aga.

Stockholm den 24 Mars 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herrar Fröberg, Hasselnöt och G. H. Stråle.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.