Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande angående behandling af ärenden, som angå endast byar eller mindre samfälligheter å landet.

1886-03-27 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:49, Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande angående behandling af ärenden, som angå endast byar eller mindre samfälligheter å landet.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

N:o 49.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande

angående behandling af ärenden, som angå endast

byar eller mindre samfälligheter å landet.

Uti en inom Första Kammaren afgifven motion, N:o 17, som blifvit

till Lag-Utskottet hänvisad, anför Herr P. Pettersson:

»Till kyrko- och kommunalstämmornas behandling höra de ärenden,

hvilka äro gemensamma för hela socknen. Inom små socknar

med ett invånareantal af några få hundraden kunna der möjligtvis alla

de ärenden behandlas, hvilka fordra en allmännare behandling. Men

sådant är icke förhållandet inom folkrika och vidsträckta socknar, der

enstaka byar finnas med en större befolkning, än på andra ställen

hela socknar, och hvilka byar eller mindre områden af socknen kunna

hafva ganska vigtiga för sig gemensamma intressen och frågor att behandla,

utan att de äro för socknen gemensamma, för att kunna behandlas

å kyrko- eller kommunalstämma, till exempel användning af

bymagasin, anläggning och underhåll af väg utom de allmänna samt

broar, hämmande af vattenskärning eller utbredning af flygsandsfält,

byggande och underhåll af skolhus, hvari socknen i dess helhet ej deltager,

och så vidare. Af ålder hafva inom den landsort, jag tillhör,

sådana frågor behandlats å efter deras olika beskaffenhet med olika

namn betecknade sammanträden: bystämmor, fäbodestämmor med mera,

och någon för året fått sig uppdraget att vara så kallad by- eller uppsyningsman,

som haft sig uppdraget att vid behof utlysa eller kalla

till sammanträde. De beslut, som blifvit fattade, hafva ock i allmänhet

ansetts vara för alla bindande. Derpå finnes mig veterligen dock ingen

lag, hvaraf åtskilliga inom sådana mindre områden stundom nu

af egennytta eller tredska begagna sig till att omintetgöra eller åtmin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49. ■

stone försvåra vigtiga besluts utförande, då de andra komma i den

ställningen, att de antingen måste bestrida de omkostnader, som skulle

komma på den eller de tredskande, hvilket ej heller med de följder,

som kunna derur framgå, alltid kan anses rådlig!, eller låta saken

falla. Här synes mig vara i lagstiftningen en lucka, som påkallar utfyllande,

i följd hvaraf jag tager mig friheten föreslå, det lagstiftas

måtte, att hvad som i kommunallagarne är föreskrifvet för behandling

och besluts fattande med mera i angelägenheter, som röra hel socken,

äfven måtte i tillämpliga delar tillerkännas bindande kraft för mindre

områden, såsom en eller flera byar i angelägenheter, angående blott eu

sådan mindre samfällighet.»

Såsom motionären rigtigt anmärker, kunna på landsbygden förekomma

ärenden af åtskilliga slag, hvilka endast röra en större eller

mindre del af en kommun, men för denna del äro gemensamma och

hafva lika stor vigt och betydenhet som de för hela kommunen gemensamma

angelägenheter, om hvilka kommunalstämman har att sig

vårda. Motionären har anfört, åtskilliga exempel på sådana för eu mindre

samfällighet än kommunen gemensamma angelägenheter, och till

dessa skulle utan tvifvel ytterligare andra kunna läggas. Utskottet

vill här endast erinra om de förhållanden, som uppstå genom de tid

efter annan af vederbörande myndigheter meddelade beslut, att helsovårdsstadgan

samt byggnads-, brand- och ordningsstadgarne för rikets

städer skola i tillämpliga delar gälla för köping, hamn, fiskeläge eller

annat ställe med större sammanträngd befolkning.

Utskottet kan emellertid icke medgifva rigtigheten af motionärens

mening, att i vår lagstiftning skulle saknas alla bestämmelser om den

form, hvari sådana angelägenheter böra handläggas och hvarigenom

fattade beslut kunna blifva för vederbörande fullt bindande.

I resolutionen på allmogens besvär den 1 September 1741, punkt

13, förklarades: »Kongl. Maj:t samtycker, det ej allenast de på åtskillige

orter redan författade By-ordningar, utan ock de, hvilka hädanefter

inrättas kunna, inäga af vederbörande domare stadfästas, samt för

Lag uti bye-skrån vara gällande: Låtandes Kongl. Maj:t igenom trycket

nu utfärda en allmän by-ordning, hvaraf hvarje socken ett exemplar

skall tillställas, hvilken by-ordning dock, efter orternes särskilte

beskaffenhet, förbättras må.»

I sammanhang med Kongl. brefvet till landshöfdingarne angående

landskulturen den 20 Februari 1742 utfärdades ock ett sådant

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

projekt till byordning, hvilket finnes aftryckt såsom bilaga till detta

utlåtande.

På sätt i ofvananförda resolution är antydt, funnos redan före

densammas utfärdande byordningar upprättade, och sedermera torde

väl ock sådana hafva blifvit i större eller mindre öfverensstämmelse

med det af Kongl. Maj:t utfärdade förslaget på åtskilliga orter antagna

och, i enlighet med den dertill gifna tillåtelse, genom uppläsande vid

härad stinget stadfästa.

På de orter, der sådana byordningar blifvit vederbörligen antagna,

torde de böra anses fortfarande gälla. Det har visserligen

blifvit ifrågasatt, om ej samtliga dessa byordningar borde anses upphäfda

genom förordningen om kommunalstyrelse å landet den 21 Mars

1862. En sådan mening har blifvit framstäld i ett mål, som finnes

refereradt i Nytt Juridiskt Arkiv, årg. 1885, afd. I sid. 112. Åldermannen

för Mölndals qvarnby hade till Rådstufvurätten i Göteborg instämt

en grosshandelsfirma med yrkande att firman såsom vattenverksegare

inom byn, måtte förpligtas att utgifva den å firman belöpande

andel af ett å bystämma till uttaxering faststäldt belopp, i enlighet

med en år 1857 af vederbörande Häradsrätt faststäld »byordning i

Mölndal». Firman invände, att den åberopade byordningen skulle förlorat

sin kraft och verkan genom förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862. Rådstufvurätten ålade, på anförda skäl,

firman att utgifva omstämda beloppet, dock under förklaring, att det

ej tillkomme Rådstufvurätten att pröfva, huruvida byordningen, på sätt

firman påstått, upphört att vara gällande; hvaremot Göta Hofrätt, der

firman sökt ändring, uttryckligen förklarade, att som den i saken åberopade

byordning måste anses vara uti ifrågakomma hänseende fortfarande

gällande, alltså och på de i öfrigt af Rådstufvurätten anförda

skäl, faststäldes Rådstufvurättens dom. Denna Hofrättens utan meningsskiljaktighet

beslutade dom blef ock, på Nedre Revisionens enhälliga

tillstyrkande, af Högsta Domstolen faststäld, jemväl utan meningsskiljaktighet.

I detta fall hafva således domstolarne samstämmigt förklarat den

åberopade byordningen gällande; och finner Utskottet deri ett synnerligen

kraftigt stöd för sin åsigt, att samtliga de byordningar, som blifvit

i behörig ordning antagna, fortfarande kunna och böra tillämpas,

nemligen såvidt de ej stå i strid med gällande lag eller författning

eller blifvit genom vederbörandes öfverenskommelse upphäfda.

Men äfven på sådana orter, der byordningar icke finnas antagna,

torde det icke vara omöjligt att med stöd af gällande lagbestämmelser

finna en form för handhafvandet af sådana angelägenheter, som äro

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

för by eller annan dylik mindre samfällighet gemensamma. I detta

afseende synas bestämmelserna i § 60 af förordningen om kommunalstyrelse

på landet erbjuda eu synnerligen lämplig utgångspunkt. Det

stadgas i denna paragraf, sådan den lyder enligt förordningen den 22

Juni 1883:

»Der i lag eller allmän författning stadgadt är, att kommunalutskyld

endast från vissa af de i § 57 omförmälda beskattningsföremål

skall utgå, eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola

följas, eller att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade

medlemmar skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gäller till

efterrättelse hvad sålunda förordnadt är. I öfrigt eger kommunalstämma

ej besluta afvikelse från de i §§ 57 och 58 för kommunalutskylders

utgörande stadgade grunder.»

I de här ofvan antydda fall, der förordnande meddelats att helsovårdsstadgan

eller byggnads-, brand- eller ordningsstadgan för rikets

städer skall i tillämpliga delar gälla för område å landsbygden med

större sammanträngd befolkning, lära ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

uti de i anledning deraf utfärdade särskilda ordningsföreskrifter

hafva för uttaxering af erforderliga skattebidrag hänvisat till

nämnda lagrum. Detta är visserligen närmast tillämpligt å de ärenden,

som omedelbart föranleda utgifter; men, med något tillmötesgående från

vederbörande kommunalstämmo-ordförandes sida, torde det icke möta

hinder att få äfven andra ärenden handlagda å särskild stämma, i

hvilken endast de personer, som tillhöra det mindre samhälle, för hvilket

ärendet har gemensam betydelse, deltaga och dervid utöfva rösträtt

efter de för rösträtt å kommunalstämma stadgade grunder.

Då Utskottet sålunda icke finner någon lagstiftningsåtgärd uti

ifrågavarande ämne vara af behofvet påkallad, får Utskottet hemställa,

att motionen icke må till vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 Mars 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr J. A. Johansson från Kalmar har begärt få här antecknad t,

att han icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bilaga till Lag- Utskottets Utlåtande N:o 49.

By-ordning.

1. ) På det så mycket bättre ordning må uti Byelag kunna hållas,

så skal i livar by en Ålderman tillsättas, på et eller flere år, alt som

Byemännen sig därom förena, och bör den, som de fläste rösterne

fallit på, sig därifrån ej undandraga. Åldermannen äger mackt, när

han antingen sielf pröfvar nödigt, eller varder af någon annan tilsagd

och påmint, åt sammankalla Grannarne och Byemännen, til åt gemensamt

med hvarandra öfverlägga om det arbete, de då vilja företaga,

eller hvad hälst det vara må, som til Hemmanens bättre bruk, häfdande

och förmån, lända kan. Detta sammankallande sker genom en

Budkafle, hvilken hos Åldermannen förvares: Men när Byemännen skola

komma tillsammans, bör den af Åldermannen skickas omkring Byelaget,

då den, som en sådan Budkafle, efter ordningen, emottaga bör,

är forplicktad den samma straxt, och utan ringaste uppehåll, til sin

Granne fortskaffa: Försummar någon detta, eller visar härvid någon

motvilja, plickte första gången — — öre Silfvermynt, och andra gången

dubbelt. Byemännens sammankallande kan ock ske genom blåsning

utur eu Lur eller Horn, eller ock med trumslag af en pinna, alt

som de sielfve beqvämligast finna, och sig förena kunna. Här Budkaflen

således omlupit, eller tecken på förenämde sätt till Grannarnes

sammankomst är gifvit, bör åboen sjelf, ifrån hvarje hushåll, på den

därtil utsatte sammelplatsen sig straxt inställa och afhöra, hvad som

af Åldermannen kan blifva förestält: Blifver någon utan laga förfall

borta, och sig då icke infinner, böte, den det giör — — öre Silfvermynt:

Sker det oftare, af tredsko eller vårdslöshet, böte hvarje gång

dubbelt. År Byelaget stort-, böra tvenne Bisittare af Åldermannen tilsättias,

hvilka äga åt afgiöra de förefallande Disputer, samt ut-exequera

böterne, hvartil de tröge och motvillige, efter denna By-ordning, gjordt

sig förfallne. Skulle någon af Byemännen vara så obetänckt, åt vid

sammankomsten med oanständiga ord öfverfalla Åldermannen, eller

någon annan af Grannarne, eller ock utbrista i eder och svordom,

böte — — Daler Snut eller mera, efter omständigheterna, som bråttet

är til.

2. ) På det hvar och en må niuta fred och hägn, böra alla Gärdesgårdar,

de vare sig af sten eller gärdsle, så väl, som Jordvallar omkring

gården, ängar och hagar, hållas i fullkomligit godt stånd; Til

hvilken ända nödigt är, det Gärdesgårds Syn varder Höst och Får,

eller ock flere gånger om året, där så nödigt pröfves, af samtelige

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

Grannarne förrättad, hvarvid noga bör efterses alla felaktigheter, och

det som då finnes ogilt, skal sedan sättas i fullkomligt stånd, innom

en viss förelagd tid, eller plickte den sådant försummar — — öre Snut

för hvar famn, och gälde desutan skadan dubbelt åter, som därutaf

timat. Åldermannen bör ock noga tilse, det ingen sker förnär, utan

åt hvar håller Gärdesgård, efter Hemmantal och stångfall.

3. ) Enär någon Gärdesgård omkring åker, äng, hagar eller betesmark

blåser neder, eller eljest finnes oduglig, bör den strax utan

dröjsmål försvars god upsättias; försummar någon det, sedan han antingen

sielf fådt derom kunskap, eller blifvit af Åldermannen, eller

ock någon annan af Grannarne härom tilsagd, böte — — öre Snut

för hvart Creatur, som därigenom inkommer, och fylle derjämte skadan,

efter Byelagets bepröfvande.

4. ) Likaledes böra alla grindar, hvarest de behöfvas, hållas i godt

stånd, så åt därigenom inga Creatur inkomma. Varder det försummadt,

plickte — — öre Snut och ersättie skadan. Vid samma plickt

böra äfven alla led och öpningar på vintervägar, strax om Våren, upfredas:

Och på det Byemännen inäga så mycket bättre härvid kunna

taga deras skyldighet i akt; Ty komma hädanefter alla grindar dem

emellan så åt fördelas, som det för hvar och en kan falla beqvämligast.

5. ) På det Diken, der ortens belägenhet sådant fordrar, må med

desto större nytta anläggas och vid mackt hållas, är nödigt, det Dikessyn

hålles, åtminstone tvenne gånger om året; Den första om Vårtiden,

när kälen går utur Jorden, på det man bäst och säkrast må se,

hvarest vattnet på åkrarne stadnar, och hvarest det beqvämligast låter

sig afleda; Och den andra om Plösten, då noga efterses bör, huru hvar

och eu, så til sin egen, som sine Grannars nytta och fördel, fullgjordt

det honom ålegat.

6. ) De aflåpps- och flod-diken, Indika Dikessynen finner nödige,

böra ständigt hållas vid mackt, på det vattnet må därutur få sitt fria

och obehindrade aflåpp; Men der så hända skulle, åt Rågrannars ägor

möta och dämma samma vatten, äro de förpligtade, åt det igenom

sine ägor, utan dröjsmål, genomgräfva och utsläppa; Försummar eller

eftersätter någon det, sedan han därom blifvit tilsagd, plickte — —

öre Snut för hvarje famn, och betale dessutom Dikare-lön särskilt.

7. ) På det åkerbruket må så mycket förr och säkrare komma i

fullkomligt godt stånd, är nödigt, åt en viss Tract af åker årligen til

Om~ansning och Dikning företages; Plvar förutan Skår-diken, som finnas

nödige emellan åkrarne, böra af Grannarne så goda och fullkomliga

updikas, som nödvändigheten fordrar, samt Diken på de ställen, som

Dikessynen förordna!,, tilbörligen upränsas och vid mackt hållas, järn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

väl ock alla höga Dikes renar upgräfvas; Åliggandes Åldermannen åt

noga tilse, det tårfven af renarne, så väl som Dikes-mullen, blifver på

åkrarne utförd på de ställen, där det bäst behöfves. Skulle någon

härutinnan visa tredsko och motvilja, hafva Grannarne frihet åt taga

Dikare, och sedan låta af den tredsko utmäta Dikare-lön, jämte--

öre Sm:ts böter för hvarje famn, de således för honom updika låtit.

8. ) Til förekommande af den skada och olägenhet, som ofta

deraf förorsakas, åt den ene Grannen, uppå den andras sådde åkrar,

fördärfvar och nedtrampar hans säd, böra samtlige Grannarne, efter

giörligheten, göda sina åkrar på en Tract och skifte, så åt de där

kunna utså enahanda säd om Höst och Vår; Och emedan rågsädet

bäst och säkrast utöder den skadliga Lan dt- eller flyg-hafran; Ty är

högst angeläget, åt detta sädet mäst idkas, på de orter, där den samma

sig inrot t.

9. ) Enär Byemännen således om Våren kommit öfverens, hvarest

de vilja så sin vinter-säd, böra alla gärdesgårdar, i rättan tid, upfredas,

så åt, när sädestiden om Hösten infaller, och Grannarne varda af Åldermannen

därom tilsagde, bör Sädes-giärdet innom ett dygn vid — —

Dal. Sm:ts pkckt, vara upfredadt. Skulle någon, sedan sådt är, insläppa

sine ( rea tur, böte för hvardera jämte skadans ersättiande--

öre Snut, och vare vid samma straff förbudit, att uppgifva sin Gärdesgård

omkring trädes-gården, så framt icke alle Grannarne därom öfverenskomma.

10. ) Ej må någon om Höst eller Vinter insläppa lösa Creatur på

rågen att beta, innan Åldermannen sammankallat Grannarne, och de

då pröfva, åt det utan skada ske må, giör det någon eljest, plickte

hvarje gång — -—- öre Silfvermynt för hvart Creatur, han således

insläpt.

11. ) Såsom det ej ringa skada förorsakar, åt Hästar och andra

Creatur varda om Våren, sedan kälen är ur jorden, insläpte uti ängarne

til bete; Altså varder det, utan högsta nöden och öfverenskommelse,

aldeles förbudit; Bryter någon häremot, plickte för hvart Creatur--

öre Silfvermynt.

12. ) På det ängarne ej inäga varda alt för mycket utgnagne

och nedtrampade, hvaraf ganska stor skada och afsaknad, på nästa

års gröda, förorsakas; Fördenskull är liögstnödigt, åt de om Hösten,

sedan de blifvit lagom betade, varda, på de orter, där det sig giöra

låter, straxt upfreclade. Gjör någon häremot, sedan Grannarne om

ängarnes hägn sig förenat, plickte — — öre Snut, och vare ändå förbunden

Creaturen straxt uttaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

13. ) Enär Åldermannen antingen sielf pröfvar nödigt, eller blifver

af någon annan påmint, åt låta ifrån åkrarne, och isynnerhet sädesgården,

utsläppa det öfverflödiga vatnet, bör en karl ifrån hvart matlag,

på föresattan stund och tid, sig infinna, samma arbete åt förrätta:

Försummar någon det, eller går bort innan alt är fullgiordt, böte--

öre Silfvermynt, och betale dessutan, efter Byemännens bepröfvande,

dem, som arbetet för honom förrättat.

14. ) Vid den uti nästföregående § utsatta plickt böra Byemännen

om Vår och Höst, så snart tilsådt är, uppå Åldermannens kallelse

sig inställa, åt emellan åkrarne upkiöra och rätta fårorne, samt flere

vattufåror anlägga, där så nödigt pröfvas. Vid hvilket tillfälle Åldermannen,

med samtelige Grannarne, hafva noga åt tilse, det alle skiften

blifva rätt hållne efter stångfall och upsatte råmärken, hvilka nödvändigt

böra vara af sten, emedan pålar både ruttna, och kunna af

vårdslöst folk snarare bortkiöras.

15. ) Någre dagar innan slåtter-tiden om sommaren infaller, skal

Åldermannen kalla Grannarne tilsammans, åt med dem öfverlägga, närde

vilja begynna att slå sine samfälte ängar, börande nödvändigt

skiften och tegarne, en eller flere dagar förut, utstakas och utvadas:

Försummar någon detta, plickte--öre Smit första, och andra gån
gen

dubbelt. Och skal det åligga Åldermannen, med de öfrige Byemännen,

åt noga tilse, det ingen härvid sker förnär, utan åt en ricktig

och rätt utvadning blifver skiften emellan förrättad, och sten i stället

för pålar til råmärken uti ängarne nedsatt, hvarefter alle böra på en

gång begynna åt slå, så åt den ene icke trampar och nedkiörer den

andras gräs; Slår någon, sedan sålunda skift är, öfver rätta Linien,

uppå sin gi-annes äng, betale höet eller gräset dubbelt tillbaka, och

plickte des utan — — Daler Silfvermynt.

16. ) Ingen må afslå sine åker-renar i sädes-gärdet, innan samtelige

Grannarne sig därom förenat, och bytes renarne först blifvit delte,

vid — — Daler silfvermynts böter, och gälde dessutan skadan för det

gräs, han, för sine Grannar, nedtrampat.

17. ) Alla nödiga vägar inom ägorne, samt til och ifrån By, böra

Grannarne emellan fördelas; Sedan hålle hvar sitt väge-stycke försvarligen

vid mackt; Försummar någon, åt bättra den bro eller väge-stycke,

som honom tilldelt är, sedan honom är vitterligit-, åt den är ogild, eller

han af Åldermannen därom tilsagd blifver, böte — — Daler silfvermynt;

Skulle han ändå vidare tredskas, hafve Åldermannen, med Bisittiarena,

mackt, åt för lego låta taga det som ogildt är, och sedan

af den tredsko, efter godtfinnande, legan, jämte böterna, uttaga. Och

Bill. till Biksd. Prof. 1886. 7 Sami. 21 llåft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

på det Byemännen måga så mycket beqvämligare kunna kiöra öfver

diken, hvarest de hälst åstunda, samt slippa åt hålla renar och bivägar

på''åtskilliga ställen; Altså skola, til dikens Conservation, som de eljest

nedkiöra och igentrampa, lösa flyttiebroar i hvarje By hållas; Och kunna

2 eller flere åboar sättia sig tilsammans, och sig om broens byggande

och vid mackt hållande förena. Hvilken en sådan bro af vårdslöshet

sönderkiörer, eller eljest fördärfvar, vare plicktig densamma straxt laga

och i sitt förra stånd sättia. Den som af samma Bro, sidst om Hösten,

vid sädens inbärgande sig betiänt, skal ock vara skyldig den åt hemföra,

och öfver vin tre n i. förvar hålla. Hvilken som häremot bryter,

plickte, efter omständigheterna, som Byemännen skiäligt pröfva.

18. ) Ingen vare efterlåtit, åt, utom samtelige Grannarnes öfverenskommelse,

beta eller tindra sine Creatur uti äng eller sädesgärdet,

änskönt det skedde på hans egna ägor; Giör någon det, plickte hvarje

gång för hvart Creatur — — öre Snut.

19. ) Sedan ängarne äro afbärgade, böra om Hösten inga Creatur

däruti insläppas, innan Åldermannen sammankallat Grannarne, och de

sig förenat, så väl om tiden när sådant ske må, som ock om antalet,

och hvad slags Creatur de vilja der insläppa. Likaledes bör clet förhållas,

när sädesgärdet om Hösten blifvit ledigt, och säden inbärgad.

Hvar som häremot bryter, plickte — — öre Silfver mynt.

20. ) På det ängsvallen ej må för mycket uptrampas och skadas,

skal, uti de ängar, där ej allmän farväg är, ingen vara tillåtit, att köra

Vår eller Höst, när kälen är utur Jorden; Och så framt Gärdesgårdarne,

omkring sådane ängar, höra lagas och omgärdas, bör gärdslet därtil

utkiöras, medan kälen är i Jorden. Ej heller må någon uti de ängar,

der farväg är, köra utom rätta vägen. Giör någon annorlunda, plickte

hvarje gång — — Dal. Snut.

21. ) Uppå de orter, hvarest det brukeligt är, åt Grannarne sam
fält,

uppå en viss Tran t, eller Intaga, så sine ärter''eller rofvor, bör ingen

tillåta sine barn eller andra gå, åt plocka ärter eller upptaga rofvor

til kokning, utan, om sådant må tillåtas, böra samtelige Grannarne

därom tillsägas, på det ingen må dervid giöra den andra förnär, eller

sine Grannars åkrar nedtrampa, eller böte hvarje gång--öre Snut.

22. ) Skulle eu eller flere af åboerne i Byen, hälst der samfält

Skog är, vilja uppsätta Stengårdar eller Jordvallar, där det lägeligit

är, och sten finnes åt tilgå, böra de öfrige Grannarne därifrån sig icke

undandraga, utan vare de alle, efter Hemmantal och stångfall, plicktige,

det samma äfven att efterkomma och fullgöra; Giöra de det ej, bör

Byemarken straxt skiftas och delas, på det den flitigas och villigas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49. 19

skog-, ej må, igenom den trögas motvilja och lättia, blifva uthuggen

och ruinerad.

23. ) På de orter, der vallgång hålles, böra samtelige Byemännen

sig därom förena, som de för sig drägeligast och bäst finna; Och bör

ingen, som häfver Creatur på samma mark och bete, sig därifrån undandraga,

vid den plickt, som Grannarne åsämjas.

24. ) Til skogens och Utmarkens desto bättre skötsel och Conservation,

böra Grannarne och Byemännen, hälst på de orter, der ej

tillräckelig och öfverflödig Skog är, hvart år komma öfverens om deras

hyggen, som ske på samfält Byemark, såsom, på hvilken plats eller

ställe sådant ske må, samt huru mycket hvar och en må tillåtas åt

hugga. År skogen så tillräckelig, åt svedjande kan tålas, bör en viss

Tract clärtil, för hvar åboe, utmärkas, på det den ena ej, må den andra

på något sätt förfördela. På det ris och qvistar ej må kastas omkring

i Skogen, betet til stort hinder och mehn, så höra, på de platser, der

timmer, ved, stör och gärdsel fälles, alla toppar qvistas, och riset til

eu, af Byemännen utsed tjenlig plats, sammanföras, til åt där til någon

nytta förbrännas. För öfrig! måga Byemännen om skogens redning,

skiötsei samt Conservation för framtiden, sielfve förordna, som de efter

hvarje orts. beskaffenhet finna bäst och tienligast vara.

25.) Om Fiske och Fiskevatten, kunna Grannarne och Byemännen

sig sielfve förena, att som de, efter omständigheterna, i hvar by, pröfva

bäst och nyttigast vara.

26. ) Skulle någon af Byemännen npfinna något, som ej allenast

vore ti enligt, utan ock nödvändigt, til Byens och hemmanens förbättring,

bör Åldermannen sammankalla samtelige Grannarne och därom öfverlägga.

Men der så hända skulle, åt de andre då stadnade i det slut,

åt de icke vilja denna förbättring sig åtaga, hvarigenom den rättsintes

och välmenandes goda upsåt blefvo hindradt, hafre han frihet, åt af

Utbya-män och Grannar, som äro förståndige, och gode Hushållare,

jämte någon Lands-betiänt, om så nödigt pröfvas, kalla syn och besiktning;

Och därest då befinnes, åt Grannarne i Byen oskiäligen satt sig

emot det, som värkeligen varit til Byens nytta och förbättring, plickte

då hvardera, som det gjordt — — Dal. Snut, och vare dessutan skyldig

åt betala dem, som synen och besicktningen förrättat, samt fortsättie

ändå straxt, och så snart giörligit är det arbete, som den välmenande

föreslagit.

Ö Q

27. ) Skulle, sedan Åldermannen sammankallat Grannarne, och

de sig förenat om det arbete de då vilja begynna, det vare sig antingen

slåtter, sädesbärgning, eller hvad hälst det vara må, någon i Byelaget

däruti finnas efterlåten, tredsk och försumlig, hvarigenom de öf
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

rige i sitt giöromål blefvo hindrade, vare de då icke skyldige åt vänta

på den tröge, utan hafve frihet sitt arbete fullända, och han skylle sig

sielf för den skada han därigenom lider; Men där någon, för åkommen

nöd och fattigdom, eller annan oförmögenhet, ej hunne med åt fullborda

sitt arbete, som Byens nytta och angelägenhet fordrar, niute han

då i sädes- och bergningstiden, med mera, hiälp af Grannarne; Hvaremot

han, antingen med annat arbete, eller skiälig betalning, efter Åldermannens

och Bisittiarnes bepröfvande, bör dem deras besvär ersätta.

Vägrar han det, böte då efter Byelagets godtfinnande.

28.) Uti de Byar, der Boställen belägne äro, skal Innehafvare!!

eller Åboen däruppå vara förplicktad, åt giöra alt samfält arbete med

sina Grannar, uti alt det, som kan lända Byen och Hemmanen till fördel

och nytta, och må han på intet sätt sig derifrån undandraga. Sätter

han sig deremot, äge Åldermannen och Grannarne mackt, att leja

för hans arbete, och sedan af honom uttaga iegan för arbetet, jämte

böterne, efter omständigheterne, och Byemännens bepröfvande. o

29.) Skulle någon af Byemännen vara borto, när de af Åldermannen

varda sammankallade, bör den samma, vid sin hemkomst,

hos Åldermannen sig underrätta, om hvad då beslutit, blifvit, eller eljest

kan vara befalt, och vare han sedan skyldig, detsamma i alla delar

åt efterlefva, lika som han sjelf varit vid sammankomsten närvarande.

30. ) Ingen må Inhyses-liion, eller annat folk, af mindre frägd,

på sina egor intaga, innan Grannarne gifvit därtil sitt bifall; Giör det

någon, plickte--Dal. Snut, och vare ändå förbunden slike, perso
ner

straxt, bortskaffa, der Byemännen sådant begiära och påstå.

31. ) Alt ifrån kälen går utur Jorden, til des hon åter kälad varder,

böra svinen vara ringade, och skola de ändå, när säden inköres,

vara instängde eller ur vägen; Hvar som häremot bryter, plickte för

hvart svin.

32. ) Bar eld må ej bäras Hemmanen emellan, ej heller i Stall,

Fähus, Lada eller annat Uthus, och skal jämväl i desse rum alt tobaksrökande

vara förbudit: Ej må eld lämnas osläckt eller ovårdad i

kölna, porten, badstuga eller o smedia, eller plickte den annorlunda

härmed förfar — — — Snut. Åldermannen med Bisittiarne böra tvenne

gånger om året, nemligen Höst och Vår, besicktiga alla Eldstäder i

hela Byelaget, och de, som då finnas så bofällige, åt eldsvåda derigenom

tima kan, böra Besicktningsmännerne låta nedslå, och ägaren böte.

33. ) Alla Byar böra med vatten väl försedde vara, och skola til

den ändan alla Brunnar, källor eller andra samfälta Vattuställen för

Creaturen, ständigt hållas vid mackt, och när nödigt är, att de böra

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

ränsas eller uppgräfva», får ingen sig därifrån undandraga, vid--

Dal. S:mts plickt, giör det någon, hafve Åldermannen och Byemännen

mackt, åt låta för den motvillige leja arbetare, samt sedan arbets-lönen,

jämte böterne, af honom uttaga.

34. ) På det denna By-ordning, som åtminstone en gång om året,

för samtlige Grannarne, bör upläsas, må til alla delar så mycket strängare

blifva efterlefvad, ty skal ingen til ursäckt tiena, åt hans barn,

legofolk eller Tårpare, honom ovetande, sig emot Byordningen förgripit,

utan vare han, som i gården Husbonde är, plicktig, åt svara til

alt det, som hans husfolk^ häremot bryta: Til följe hvaraf Husbonden

är förbunden, åt, efter Åldermannens och Byemännens bepröfvande,

böterna straxt utlägga, och må han derföre taga sin ei''sättning igen af

Tjäustehionets lön, och arbete eller penningar af sina Husmän och

Tårpare.

35. ) Där flere Byar gräntsa tillsammans i åker, äng och betesmarck,

antingen de mötas i öpet fält, eller hafva åker- och tege-skifte

med hvarannan, eller ock äro med Gärdesgård och stängsel skilde, böra

de i alla delar vara förplicktade, att hålla den ordning och fred emot

sina Grannar, som Byordningarne innehålla och stadga vid samma böter.

36. ) Alla böter, som efter denna Byordning blifva utsatte, äga

Bisittiarne, efter Åldermannens och Byemännens godtfinnande, af den

bråtslige åt uttaga. Och där den, som til böter förfallen är, skulle vägra,

åt dem straxt betala, hafve de då mackt, åt af den gensträfvige

taga pant, och lägge honom sedan viss tid före, inom hvilken han den

inlösa må, försummar han det, varde panten till den mästbiudande

försåld, och öfverskåttet, sedan böterne guldne äro, honom återstod.

Skulle någon vara så obetänckt, åt under en sådan förrättning, med

hugg och slag, eller oanständiga ord öfverfalla dem, som denne Utmätning

förrätta, plickte då han, efter Åldermannens och Byemännens

godtfinnande.

37. ) Huru de uti Byordningen utsatte böter inäga fördelas, lämnas

til hvar och en Bys egit godtfinnande; Dock på det Åldermannen

må kunna hålla så mycket bättre hand och upseende däröfver, åt Byordningen

till alla delar noga efterlefves, ty är billigt, åt han, för sitt

omak och besvär, niuter en del deraf, och att eu del lemnas till socknens

fattige, eller ock användes till något nyttigt samfält arbete för

hela Byen: Men åt använda dem til dricka och brännevin, eller vid utsatte

samqväm dem gemensamt förtära, vare aldeles förbudit. På hvad

sätt dessa penningar må bäst och säkrast förvaras, samt huru för dem

redo och räkning giöras bör, inäga Byemännen sig sielfva förena.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 7 Sami. 21 Käft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bilaga till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 49.

För öfrigt, och som det icke är giörligit, åt projectera alt det,

som till hvarje ort lämpeligit är; Så förmodas, åt Byemännen, uti hvar

och en By, lära sjelfve, efter hvarje orts särskilte beskaffenhet, så inrätta

sin Byordning, som de, til Byens och Hemmanens nytta och förmån,

finna bäst och lämpligast vara. Dock så, åt det som uti denna

Byordning stadgas, och till samma ort lämpeligit är, icke må däruti utslutas,

utan fast häldre tilläggas det, som deruti icke omrört är och

likväl til den Byens förmån tiänar. Och på det samma byordning må

sedan komma till så mycken bättre och kraftigare efterlefnad, ty skal

hvar By, om så åstundas, äga frihet, åt låta sin Byordning vid Häradstinget

upläsas och stadfästas.

STOCKHOLM, ISAAO MARCUS’ BOKTRYCKERr-AKTIFBOLAG, 1886,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.