Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag till stadgande i fråga om skyldigheten att uppfostra oäkta barn. Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en inom Första Kammaren af Herr P. M. Söderberg afgifven och af Kammaren till Utskottet öfverlemnad motion med förslag till stadgande i fråga om försörjning af oäkta barn.

1886-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:50, Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag till stadgande i fråga om skyldigheten att uppfostra oäkta barn. Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en inom Första Kammaren af Herr P. M. Söderberg afgifven och af Kammaren till Utskottet öfverlemnad motion med förslag till stadgande i fråga om försörjning af oäkta barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o SO.

1

M:o

Ant. till Riksd. Kansli den 29 Mars 1886, kl, 11 f. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag

till stadgande i fråga om skyldigheten att uppfostra oäkta

barn.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en inom Första Kammaren

af Herr P. M. Söderberg afgifven och af Kammaren till Utskottet

öfverlemnad motion med förslag till stadgande i fråga om försörjning

af oäkta barn.

I 24 § af förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871

stadgas:

»1. Hustru har, oberoende af ålder, samma hemortsrätt som mannen.

Varder äktenskapet genom mannens död eller eljest upplöst, behåller

hustrun den hemortsrätt, hon under äktenskapet senast egde, till dess

annan henne tillkommer.

2. Akta barn, som är minderårigt, har faderns eller, der han är död

och modern lefver, moderns hemortsrätt, men, om båda föräldrarne äro

döda, den hemortsrätt, hvilken den sist aflidne vid sin död egde.

3. Oäkta minderårigt barn har samma hemortsrätt som modern

eller, om hon är död, den hon senast egde.

4. Vid den hemortsrätt barn eger, då det fyller femton år, bibehålies

det till dess det sjelf annan erhåller.»

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 7 Sami. 22 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

Med hänvisning till de i denna § meddelade bestämmelser i fråga

om oäkta barns hemortsrätt, anför motionären:

Lagstiftaren hade dermed visserligen icke frångått den grundsats, att

såväl fader som moder till oäkta barn skulle detsamma försörja och uppfostra,

hvilket syntes deraf att, om oäkta barns fader blifvit funnen och till

faderskapet lagligen vunnen, han då dömdes att utgifva bidrag till barnets

underhåll och uppfostran; men lagstiftaren hade det oaktadt i det

fall, att föräldrarne saknade förmåga att barnet försörja, hänvisat barnets

försörjande och uppfostran uteslutande till det samhälle, qvinnan tillhörde.

Häruti läge en orättvisa, som i många fall tryckte synnerligen hårdt

på de mindre kommuner, hvilka gränsade till städer, fabriker, lägerplatser

med flere dylika orter, och som ofta höjde dessa små kommuners

vanliga fattigvårdsutgifter med 20 till 30 procent, ja till och med derutöfver.

För att härutinnan vinna rättelse föreslår motionären, att, med bibehållande

af hvad lag bjuder om oäkta barns hemortsrätt, det måtte stadgas,

att fader och moder till oäkta barn skola gemensamt eller den det

förmår försörja och uppfostra sådant barn till femton års ålder, samt att,

om föräldrarne genom medellöshet, oförmåga eller dödsfall hindras i fullgörandet

häraf, det då, i fall föräldrarne tillhöra olika kommuner eller

fattigvårdssamhällen, skall åligga det samhälle, der den till faderskapet

lagligen vunne har sin hemorts- och försörjningsrätt, att årligen betala

hälften af den försörjnings- och uppfostringskostnad, som drabbat den

kommun, der barnet har hemorts- och försörjningsrätt.

Det kan icke förnekas, att den i fattigvårdsförordningen meddelade

bestämmelse om oäkta barns hemortsrätt kan under de af motionären påpekade

förhållanden blifva för en kommun synnerligen betungande, och

det kunde väl synas billigt, att det fattigvårdssamhälle, inom hvilket barnets

fader eger hemortsrätt, finge deltaga i kostnaden för barnets underhåll.

I regeln torde dock den olikhet i kommunernas fattigvårdsutgifter,

som i följd af denna bestämmelse kan uppstå, af de faktiska förhållandena

utjemnas, så att de fall, der en verklig obillighet qvarstår, endast

blifva sällsynta undantagsfall.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o oO.

3

I frågor af sådan beskaffenhet som den förevarande måste man emellertid

taga hänsyn ej blott till rättvisa och billighet, utan ock till hvad

som är lämpligt och praktiskt utförbart. I vår gällande fattigvårdslagstiftning

är såsom grundsats antaget, att en hvar i fattigvårdshänseende

eger hemortsrätt inom endast ett fattigvård ssamhälle, som det alltså åligger

att ensamt lemna honom den fattigvård, hvaraf behof kan uppstå.

Denna af praktiska skäl antagna grundsats torde icke böra sönderbrytas

för sådana undantagsfall, som de af motionären framhållna.

Utskottet föreställer sig äfven att motionärens förslag, upphöjd! till

lag, skulle medföra åtskilliga betänkliga följder. Så snart ett oäkta barn

föddes, och anledning yppades, att detsamma kunde komma att falla fattigvården

till last, skulle det fattigvårdssamhälle, som dess försörjning

i sådant fall skulle åligga, låta sig angeläget vara att framskaffa en

person från ett annat fattigvårdssamhälle, som kunde antagas för barnets

fader, och det vore dervid af ringa vigt, om denne egde förmåga

att bidraga till barnets underhåll, då det i motsatt fall skulle åligga det

samhälle han tillhörde att utgifva sådant bidrag.

På de sålunda anförda skäl får Utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 Mars 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herr Söderberg: »Då gällande lag angående fattigvården innehåller bestämmelse

derom, att båda föräldrarne, fader lika väl som moder, äro

skyldige att i mån af förmåga bidraga till försörjning af sina barn, vare

sig dessa äro äkta eller oäkta, synes deraf också böra följa att, då föräldrarne

brista i denna deras lagstadgade skyldighet, och kostnaden för

barnets eller barnens försörjning alltså öfvertages af fattigvårdssamhälle,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 50.

denna kostnad, för den händelse föräldrarne hafva hemortsrätt i olika

kommuner, icke skäligen bör ensamt drabba en af dessa kommuner, vare

sig den der fadern eller den der modern har hemortsrätt, xxtan båda dessa

kommuner gemensamt.

Så är emellertid icke förhållandet beträffande oäkta barn, der denna

underhållsskyldighet, då föräldrarne sakna tillgång, ensamt drabbar den

kommun, der modern har hemortsrätt; och, på sätt jag i min motion påpekat,

medför denna bestämmelse för åtskilliga kommuner, belägna i närheten

af sådana samhällen, der ogifte arbetare i större mängd vistas, högst

väsentliga utgifter, hvilka skäligen och lämpligen borde delas af de kommuner,

der fäderne till barnen i fråga vistas och hafva hemortsrätt. Det

förslag, som berörda motion afser, synes mig, trots hvad Utskottet deremot

anfört, vara egnadt att utjemna dessa kostnader i enlighet med billighet

och rättvisa, och jag tillåter mig dei''för vördsamt yrka bifall till

samma förslag»;

samt

af Herrar Smedberg och J. Anderson i Tenhult, hvilka ansett, att Utskottet

bort tillstyrka bifall till motionen.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 8 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.