Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53

1886-04-02 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:53, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

1

N:o 53.

Ank. till Riksd. Kansli den 3 April 1886, kl. 3 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående vissa delar af rättegången i

brottmål.

Kongl. Maj:t har under den 22 sistlidne Januari till Riksdagen aflåtit

en så lydande proposition:

»Sedan Nya Lagberedningen, enligt nådigt uppdrag, på de grunder,

som äro angifna i Beredningens den 6 Juni 1884 afgifna betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning, utarbetat ett förslag till lag angående

vissa bestämmelser om rättegången i brottmål, och nämnda förslag undergått

föreskrifven granskning i Högsta Domstolen, vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande

af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ärendet hållna protokoll,

härmed jemlikt 87 § Regeringsformen hafva i nåder föreslagit Riksdagen

att antaga bifogade förslag till lag angående vissa delar af rättegången i

brottmål».

Det propositionen bifogade lagförslaget linnes här nedan i detta utlåtande

intaget.

Propositionen har af Kamrarne blifvit hänvisad till handläggning af

Lag-Utskottet; och får Utskottet, som numera fullbordat granskningen af

den Kongl. propositionen, härmed öfver densamma till Riksdagen afgifva

utlåtande.

Vid en jemförelse mellan det nu föreliggande lagförslaget, å ena sidan,

och de för närvarande gällande lagbestämmelserna i förevarande ämnen med

den utveckling, de i tillämpningen erhållit, å andra sidan, finner man, att

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 7 Samt. 25 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

förslaget icke innehåller några väsentliga nyheter. De ämnen, hvilka i förslaget

behandlas, stå också i ett så nära sammanhang med så väl domstols - organisationen som ock hela rättegångsförfarandet i brottmål, att det icke

lärer varit möjligt att vid deras utbrytande ur Nya Lagberedningens förslag

till rättegångsväsendets ombildning komma till ett annat resultat i afseende

å omfattningen af de nu föreslagna förändringarna. Vid sådant förhållande

och då praxis på ett sätt, hvaröfver klagomål sällan försports, utfylt de luckor,

som onekligen förefinnas i nu gällande lagstiftning, synes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke med framläggandet af förevarande förslag kunnat anstå

till dess det visat sig, i hvilken rigtning det vidare arbetet på förbättringar

i vår processlagstiftning kommer att gå. Emellertid måste det å andra sidan

erkännas vara principielt origtigt att i så vidsträckt män, som hittills varit

fallet, åt domstolarnes och öfriga myndigheters praxis öfverlemna det närmare

reglerandet af de i föreliggande lagförslag behandlade förhållanden, hvilka

äro af en djupt ingripande betydelse för de enskilde statsmedlemmarnes frihet

och välfärd. Då härtill kommer, att förslaget i sin helhet, ej mindre i

hvad det endast utgör en kodifikation af redan nu tillämpade rättsregler än

äfven i de nya bestämmelser, som deri meddelas, synes vara af en, med

hänsyn till öfriga nu bestående processuella förhållanden, tillfredsställande

beskaffenhet, lära de ofvan antydda omständigheterna icke böra utgöra hinder

för dess antagande, äfven om man kan förutsätta, att dess innehåll i en icke

alltför aflägsen framtid måste underkastas förändringar i sammanhang med

rättegångsväsendets fullständiga ordnande.

Under det föreliggande förslagets granskning har Utskottets uppmärksamhet

blifvit fäst å eu omständighet, som under dess förberedande behandling

icke synes hafva tagits i betraktande, nemligen i hvad mån detsammas antagande

kan inverka på den särskilda form af rättegång i brottmål, som

gäller för krigsdomstolarne. I 64 § af förordningen om krigsdomstolar och

rättegången derstädes den 11 Juni 1868 stadgas: »I allt öfrigt, som ej här

ofvan utsatt är, lände, i afseende på rättegång vid krigsdomstol, till efterrättelse

hvad i allmän lag eller särskilda författningar om rättegång i brottmål

ocli hvad dertill hörer finnes föreskrift et, der det tillämpligt är.» Af

såväl innehållet i denna § som ock af de naturliga reglerna för förhållandet

mellan allmän lag och speciallag drager Utskottet den slutsats, att i de fall,

der bestämmelserna i förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes

i ett eller annat afseende befinnas afvikande från föreskrifterna i det

nu föreliggande lagförslaget, de förstnämnda bestämmelserna fortfarande skola

tillämpas, äfven om förslaget varder upphöjdt till lag. Utskottet, som icke

ansett nödigt att ingå i någon fullständig undersökning af alla de fall, der

en sådan afvikelse eger rum, inskränker sig till att såsom exempel anföra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

3

följande båda fall: I 2 § af 1 kapitlet i förslaget öfver]emnas åt åklagaren

att pröfva, huruvida hos honom gjord angifvelse om brott är grundad på

sannolika skäl, så att åtal må anställas. Någon sådan pröfningsrätt tillkommer

ej de myndigheter, som ega besluta om åtal för brott hörande under

krigsdomstols behandling; jemför 27, 28 och 29 §§ i ofvan åberopade förordning,

28 § sådan den lyder genom förordningen den 7 Oktober 1881. I

olikhet med hvad i förslagets tredje kapitel föreskrifves om vilkoren för

häktning, stadgas i 60 § af förordningen om krigsdomstolar och rättegången

derstädes: »Varder rymmare, som till manskapet hörer, ertappad, då skall

han i häkte tagas. — Lag samma vare, om officer, som begått rymningsbrott,

derför honom, enligt strafflagen för krigsmagten, kan ådömas annat

straff än blott afsättning.» Dessa bestämmelser lära enligt Utskottets åsigt

bibehålla gällande kraft utan afseende å hvad om vilkoren för häktning i

allmänhet varder stadgadt.

I anledning af föreskriften i 18 § af förslagets tredje kapitel, att ransakning

med häktad person skall börjas å landet inom tio dagar och i stad

inom tre dagar, efter det hos Rätten eller domaren blifvit anmäldt, att målet

hänskjutits till domstol, torde någon tvekan kunna uppstå, när sådan anmälan

bör anses hafva skett i afseende å mål, som skola handläggas af krigsrätt.

Dessa domstolar äro nemligen ej permanenta, utan sammankallas, då sådant

finnes erforderligt; och man kunde vid slikt förhållande ifrågasätta, att nyssnämnda

tid borde räknas från det anmälan skett hos någon af krigsrättens

ledamöter, exempelvis auditören. För ett dylikt antagande synes dock stöd

i lagens uttryckssätt saknas, hvarför man måste anse, att sådan anmälan,

som i nämnda § afses, ej kan ske annorlunda än hos den samlade krigsrätten.

Deremot synes det åligga den befälhafvare, som enligt 5 § af förordningen

om krigsdomstolar egen förordna krigsrätt, att, i öfverensstämmelse med

de i förslaget meddelade föreskrifter för Konungens Befallningshafvande och

polismyndighet, tillse, att onödigt dröjsmål ej eger rum med målets hänskjutande

till domstol och verkställande af anmälan derom hos domstolen,

livilket i nu ifrågavarande fall betyder skyndsamt sammankallande af krigsrätten.

Innan Utskottet öfvergår till en framställning af de få anmärkningar,

till hvilka Utskottet funnit förslaget gifva anledning, vill Utskottet i korthet

beröra ytterligare en omständighet, som vid förslagets granskning inom Utskottet

blifvit framhållen, men icke ansetts böra föranleda någon ändring i

förslagets bestämmelser. Den erinran mot förslaget, som sålunda gjorts, afser

den vidsträckta befogenhet, som förslaget i åtskilliga afseenden tillägger

polismyndigheterna, särskildt med afseende å den i andra kapitlet behandlade

förundersökningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 53.

Det är bekant, att lagstiftarne i åtskilliga främmande land funnit

nödigt att öfverlemna denna del af förfarandet i brottmål åt särskilda domare

(undersökningsdomare), lios Indika naturligtvis finnas bättre förutsättningar

än hos de underordnade polismyndigheterna i vårt land för att undersökningen

skall verkställas på sådant sätt, att kränkning af enskilde medborgares rätt

ej derigenom sker. Då emellertid förhållandena hos oss hittills ej medgifvit

införande af sådana särskilda domare, har förundersökningen måst anförtros

åt polismyndigheterna. Men skall det med denna undersökning afsedda

ändamål kunna vinnas, måste också den myndighet, åt hvilken undersökningen

uppdrages, utrustas med sådan befogenhet, att myndigheten med utsigt till

framgång kan bedrifva densamma. Härtill torde äfven kunna läggas, att om

man ock hos de tjensteman, åt hvilka på landsbygden förundersökningen i

regeln är anförtrodd, nemligen länsmännen, icke i allmänhet kan förutsätta

så stora insigter, som i förevarande afseende vore önskvärdt, erfarenheten

dock icke gifver stöd åt det antagande, att deras utrustande med alla för

den förberedande undersökningens ändamålsenliga bedrifvande nödiga befogenheter

skulle medföra någon fara för statsmedborgarnes personliga frihet samt

öfriga rättigheter. I sådant afseende vill Utskottet särskilt hänvisa till det

sätt, hvarpå desse tjensteman utöfvat den rätt att efter egen pröfning företaga

häktning, som redan för närvarande tillkommer dem. Den ytterligare

utvidgning af deras befogenhet, som nu föreslås, bör för öfrig! vara egnad

att ytterligare stärka deras känsla af ansvar och dermed följande förpligtelse!-,

på samma gång som deras bildningsgrad under den fortgående samhällsutvecklingen

torde komma att alltjemt höjas.

Såsom redan blifvit antydt, har Utskottet funnit förslagets detaljbestämmelser

icke gifva anledning till några väsentliga anmärkningar. I

sammanhang med redogörelsen för de obetydliga ändringar i samma bestämmelser,

som Utskottet ansett sig böra föreslå, vill Utskottet äfven fästa

Riksdagens uppmärksamhet vid några särskilda stadganden i förslaget, hvilkas

tolkning vid förslagets behandling inom Utskottet föranledt någon tvekan.

I 5 § af första kapitlet stadgas: »Målsegande eger tala a brott utan

att anlita allmän åklagare. Hör brottet under allmänt åtal, skall dock

åklagaren om sådan talans anställande underrättas så tidigt, att han kan i

målet föra talan.» I afseende å denna bestämmelse har någon tvekan yppats,

huruvida densamma innefattar hinder för domstolen att företaga målet till

handläggning, innan åklagaren blifvit behörigen underrättad, eller om dermed

endast afses, att målet icke får afdömas, förr än föreskrifven underrättelse

blifvit åklagaren meddelad. Utskottet, som för sin del, i likhet med Statsrådet

och Chefen för Justitiedepartementet och på de af honom till statsrådsprotokollet

den 22 sistlidne Januari anförda skäl, anser den grundsatsen rig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

5

tig, att målet icke bör till handläggning företagas, förr än målseganden visat,

att det nämnda vilkoret blifvit uppfyldt, finner också denna grundsats vara

i §:ns anförda lydelse tillräckligt tydligt uttryckt, hvarför Utskottet icke velat

föreslå någon ändring deri.

I anledning af det i 4 § af andra kapitlet förekommande uttrycket »den

åklagare, som är behörig att åtala brottet», vill Utskottet erinra, att flere

än en åklagare kunna vara behörige att åtala samma brott, hvarför det i

sådana fäll är tillräckligt, att en af desse underrättas om den i §:n åsyftade

omständighet.

I afseende å husransakan stadgas i 22 § af samma kapitel, att husbonde

eger öfvervara sådan ransakan äfvensom att, om han ej träffas, hans

hustru och hemmavarande husfolk ega samma rätt. I 2 punkten af den

derpå följande 23 § heter det åter: »Har husransakan skett i husbondens

och husfolkets frånvaro» etc. Med hänsyn till omförmälda bestämmelse i

22 § har Utskottet ansett de sist anförda orden »i husbondens och husfolkets

frånvaro» böra utbytas mot orden »utan att husbonden, hans hustru

eller husfolk dervid varit tillstädes.»

De uti senare stycket af 25 § i andra kapitlet, på grund af anmärkning

inom Högsta Domstolen, tillagda orden »der qvinligt biträde finnes att

tillgå» har Utskottet ansett böra ur förslaget utgå. De skulle kunna gifva

anledning till onödigt sårande af den qvinliga blygsamheten, och der en i

dylika förrättningar förfaren qvinna icke finnes att tillgå, torde väl äfven eu

i sådant afseende mindre förfaren qvinna kunna efter vederbörlig anvisning

verkställa erforderlig undersökning.

I 4 § af tredje kapitlet synes ordet »eller» mellan siffrorna 2 och 3

böra utbytas mot ordet »och».

Vid 12 § i samma kapitel vill Utskottet erinra, att åt ordet »genast»

ej torde böra gifvas en så sträng tolkning, att om ransakning vid Rätten kan

anställas, visserligen ej samma dag, men till exempel dagen efter personens

häktande, han ändock ovilkorligen bör afföras till det allmänna ransakningshäktet

för orten. Pröfningen af de omständigheter, hvilka kunna föranleda

en sådan friare tillämpning af ifrågavarande föreskrift, torde kunna öfverlernnas

åt den myndighet, som har att verkställa de i §:n omförmälda åtgärder,

och synes denna myndighet dervid böra taga hänsyn jemväl till beskaffenheten

af den lokal, der den häktade kan i afvaktan på ransakningen förvaras.

I 21 § af samma kapitel stadgas bland annat: »Utan hinder af beslut,

som af Rätten kan vara fattadt i fråga om den tilltalades häktande

eller lösgifvande, eger Rätten efter omständigheterna lösgifva eller ånyo häkta

den tilltalade.» Då, enligt Utskottets tanke, Rätten bör ega att fritt be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande JSI:o 53.

sluta om den tilltalades lösgifvande eller häktande utan hinder af beslut, som

meddelats jemväl af annan domstol eller myndighet, har Utskottet ansett

orden »af Rätten» höra ur nyssnämnda stadgande uteslutas.

Da det i 34 § af tredje kapitlet föreskrifves, att i fråga om qvarstad

och skingringsförbud, som enligt nämnda § meddelas, skall gälla hvad om

enahanda åtgärder i tviste- och utsökningsmål tinnes stadgadt, har Utskottet

funnit något tvifvelaktigt, huruvida bestämmelsen i 159 § Utsökningslagen

om ställande af pant eller borgen är härutinnan tillämplig. I de fall, då

Rätten eller Öfverexekutor af eget initiativ eller på åklagarens yrkande och

i det allmännas intresse förordnar om qvarstad eller skingringsförbud, lärer

fordran af pant eller borgen icke kunna uppställas; hvaremot Utsökningslagens

nyssnämnda bestämmelser synas fullt tillämpliga, då målsegaren, till

skyddande af sin rätt till skadestånd, yrkar sådant förordnande. De antydda

betänkligheterna hafva dock icke ansetts böra föranleda någon ändring af

§:ns ordalydelse. Deremot har Utskottet funnit uttrycket »qvarstad eller

skingringsförbud» i tredje stycket af samma § lämpligen kunna utbytas mot

orden »qvarstad och skingringsförbud.»

I anledning af den i 35 § meddelade bestämmelse, att Rätten egen

besluta, att embets- eller tjensteman, hvilken är tilltalad för brott, som kan

medföra afsättning från embete eller tjenst, skall afhålla sig från utöfning af

embetet eller tjensten, har Utskottet fäst sin uppmärksamhet dervid, att fall

förekomma, der en domstol häller ransakning, men en annan afdömer målet.

Så är till exempel förhållandet med åtskilliga i förordningen om krigsdomstolar

och rättegången derstädes omförmälda mål, i hvilka krigsöfverdomstol

eger att omedelbart döma, men undersökning skall hållas vid krigsrätt. I

dylika fall synes rätten att förordna om den tilltalades försättande ur tjenstgöring

otvifvelaktigt böra tillkomma den domstol, som eger att i målet döma,

men icke den domstol, vid hvilken ransakningen hålles.

Under Högsta Domstolens granskning af lagförslaget anmärktes vid 1

§ af första kapitlet, att det uti motsvarande stadgande i förordningen om

nya strafflagens införande begagnade uttrycket »då ege» blifvit i förslaget

utbytt mot »eger»; och ansågs denna förändring, hvarigenom sjelfva lagbudets

imperativa form gått förlorad, icke innefatta någon förbättring; hvarjemte

tillädes, att samma anmärkning kunde göras mot en mängd andra §§ i lagförslaget.

I det för Riksdagen nu framlagda förslaget har den sålunda gjorda

anmärkningen föranledt rättelse i den särskildt omförmälda 1 § af första

kapitlet, men deremot icke i åtskilliga andra §§. Utskottet, som delar berörda,

i .Högsta Domstolen uttalade mening, har ansett motsvarande ändring

böra vidtagas jemväl i de §§, der sådan icke skett.

I 4 § af första kapitlet, 15, 26 och 27 §§ af andra kapitlet samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

10 § af tredje kapitlet omtalas åtskilliga skriftliga bevis och besked, som

skola af vederbörande myndighet på begäran meddelas; hvarjemte 5 § af

första kapitlet synes förutsätta skyldighet för åklagaren att meddela skriftligt

bevis, att underrättelse af den i §:n omförmälda beskaffenhet blifvit honom

lemnad. Samtliga dessa bevis synas vara af den beskaffenhet, att de

böra afgiftsfritt tillhandahållas. Utskottet har dock icke ansett lämpligt att

införa bestämmelse derom i det nu föreliggande lagförslaget, utan torde Riksdagen

böra i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att dessa

bevis och besked må utan afgift vederbörande meddelas.

Med stöd af hvad Utskottet nu andragit, och under åberopande i öfrig!

af hvad som anförts ej mindre af Nya Lagberedningen dels i dess betänkande

om rättegångsväsendets ombildning och dels i motiven till nu föreliggande

förslag än äfven i bilagorna till Kongl. Maj:ts proposition, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen ville,

1) med förklarande att Kongl. Maj:ts förevarande proposition

icke kan bifallas i oförändradt skick, för sin del antaga följande

Lag

angående vissa delar af rättegången i brottmål.

Med upphäfvande af 16 § 1, 6, 7 och 8 mom. samt 19 § i förordningen

den 16 Februari 1864, om nya strafflagens införande och hvad i

afseende derå iakttagas skall, och af 20 kap. 4 § rättegångsbalken, sådant

detta lagrum lyder i nämnda förordning, så ock med ändring af hvad lag

och författningar i öfrigt innehålla häremot stridande, stadgas som följer:

1 KAP.

Om åtalsrätt och skadeståndstalan.

§ 1.

Under allmänt åtal höra alla brott, som ej finnas i lag uttryckligen

undantagna. Innefattar en handling flera brott, och hör någotdera under

allmänt åtal, ege ock för de öfriga allmänt åtal rum, äfven om de eljest

äro derifrån undantagna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

2 §•

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Allmän åklagare skall tala å brott,

som hör under allmänt åtal, ändå att

angifvelse derom ej sker. En hvar

har rätt att om sådant brott göra angifvelse

hos åklagaren; på hans pröfning

ankommer dock, om angifvelse är

grundad på sannolika skäl, så att åtal

må anställas.

Om rättighet att anställa åtal för

vissa öfverträdelser af föreskrifter angående

allmänna hushållningen i riket

gäller hvad i särskilda stadgar derom

sägs.

(Utskottets förslag.)

Allmän åklagare skall tala å brott,

som hör under allmänt åtal, ändå att

angifvelse derom ej sker. En hvar

har rätt att om sådant brott göra angifvelse

hos åklagaren; på hans pröfning

ankomme dock, om angifvelse är

grundad på sannolika skäl, så att åtal

må anställas.

Om rättighet att anställa åtal för

vissa öfverträdelser af föreskrifter angående

allmänna hushållningen i riket

galle hvad i särskilda stadgar derom

sägs.

3 §•

Varder brott, som ej hör under allmänt åtal, hos allmän åklagare af

målsegande skriftligen angifvet, och finnes angifvelsen grundad på sannolika

skäl, skall åklagaren tala å brottet, der det ej är sådant, att det enligt lagmå

åtalas endast af målsegande.

4 §•

Är skriftlig angifvelse om brott gjord hos allmän åklagare, vare han

pligtig att derom meddela skriftligt bevis, der angifvaren det äskar.

5

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Målsegande eger tala ä brott, utan

att anlita allmän åklagare. Hör brottet

under allmänt åtal, skall dock åklagaren

om sådan talans anställande

underrättas så tidigt, att han kan i

målet föra talan, och åligger honom

att, der målseganden nedlägger sin

(Utskottets förslag.)

Målsegande ege tala å brott, utan

att anlita allmän åklagare. Hör brottet

under allmänt åtal, skall dock åklagaren

om sådan talans anställande

underrättas så tidigt, att han kan i

målet föra talan, och åligge honom

att, der målseganden nedlägger sin

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

talan, fullfölja åtalet, om skäl dertill

finnes.

Åtal å embetsbrott, som tillhör

Konungens eller Hofrätts omedelbara

upptagande, må ej väckas af annan

än den, som å embetets vägnar är

dertill behörig. Har på angifvelse af

målsegande om sådant brott åtal icke

följt, och påstås ansvar å honom för

angifvelsen, eger dock målseganden

sjelf väcka åtal å embetsbrottet.

(Utskottets förslag.)

talan, fullfölja åtalet, om skäl dertill

finnes.

Åtal å embetsbrott, som tillhör

Konungens eller Hofrätts omedelbara

upptagande, må ej väckas af annan

än den, som å embetets vägnar är

dertill behörig. Har på angifvelse af

målsegande om sådant brott åtal icke

följt, och påstås ansvar å honom för

angifvelsen, ege dock målseganden

sjelf väcka åtal å embetsbrottet.

6

År åtal af allmän åklagare väckt,

står det målsegande, som sig anmäler,

öppet att deri föra talan och förebringa

bevisning; och skall förty underrättelse

om åtalet målseganden meddelas,

der han är känd och synnerligt

hinder derför icke möter. Nedlägger

åklagaren sin talan, egen målseganden

på sitt ansvar fullfölja åtalet.

År åtal af allmän åklagare väckt,

stånds det målsegande, som sig anmäler,

öppet att deri föra talan och

förebringa bevisning; och skall förty

underrättelse om åtalet målseganden

meddelas, der han är känd och synnerligt

hinder derför icke möter. Nedlägger

åklagaren sin talan, ege målseganden

på sitt ansvar fullfölja åtalet.

7 §•

Förlikning med målsegande må ej ligga i vägen för allmän åklagares

talan å brott, som hör under allmänt åtal.

Har, sedan målsegande angifvit eller sjelf åtalat brott, som ej hör

under allmänt åtal och ej heller är sådant att det må åtalas endast af målsegande,

den tilltalade vid Rätten svarat i hufvudsaken eller bevisning mot

honom der blifvit förebragt, då må derefter ingången förlikning eller gjord

återkallelse af angifvelsen eller nedläggande af åtalet icke utgöra hinder för

allmän åklagare att fullfölja åtalet, om han dertill finner skäl.

8 §.

I fråga om brott, som enligt lag ej må åtalas af annan än målsegande,

har han rätt att, när helst han vill, nedlägga sin talan eller ingå förlikning.

Bih. till Likså. Prof. 1886. 7 Samt. 25 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

År straff ådömdt genom beslut, som ej öfverklagas eller som eljest eger laga

kraft, må dock talans nedläggande eller förlikning ej hindra straffets verkställande.

9 §•

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Nedlägger den, som åtal väckt,

sin talan, och varder åtalet icke fullfölj

dt af annan, som är dertill behörig,

skuff åtalet afskrifvas såsom förfallet.

Åtal, hvilket sålunda afskrifvits,

utgör ej hinder för nytt åtal. Der

straff förfaller efter viss tid, må vid

bestämmande af den dag, från hvilken

sådan tid skall räknas, afseende icke

fästas å det afskrida åtalet.

(Utskottets förslag.)

Nedlägger den, som åtal väckt,

sin talan, och varder åtalet icke fullfölj

dt af annan, som är dertill behörig,

skallo åtajet afskrifvas såsom förfallet.

Åtal, hvilket sålunda afskrifvits,

utfföre ej hinder för nytt åtal. Der

straff förfaller efter viss tid, må vid

bestämmande af den dag, från hvilken

sådan tid skall räknas, afseende icke

fästas å det afskrida åtalet.

10

Har åtal å brott blifvit väckt af

den, som är dertill behörig, eger målseganden

rätt att i sammanhang med

åtalet föra talan om ersättning för

skada, som genom brottet honom tillskyndats.

År åtalet afdömdt genom

laga kraft egande beslut, utan att

målseganden varit i målet hörd, står

det honom fritt att föra särskild talan

om skadestånd.

Skadeståndstalan må ock väckas,

ändå att åtal å brottet ej skett, der

det ej är sådant embetsbrott, som i

5 § sägs.

Har åtal å brott blifvit väckt af

den, som är dertill behörig, ege målseganden

rätt att i sammanhang med

åtalet föra talan om ersättning för

skada, som genom brottet honom tillskyndats.

År åtalet afdömdt genom

laga kraft egande beslut, utan att

målseganden varit i målet hord, stånda

det honom fritt att föra särskild talan

om skadestånd.

Skadeståndstalan må ock väckas,

ändå att åtal å brottet ej skett, der

det ej är sådant embetsbrott, som i

§ 5 sägs.

11 §•

Väckes anspråk på skadestånd i mål, der den tilltalade hålles häktad,

må ej åtalets afdömande uppehållas deraf att ytterligare utredning erfordras

i fråga om skadeståndet, utan skall skadeståndstalan, så vidt den ej kan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53. 11

afdömas tillsammans med åtalet, förklaras hyflande i afbidan på åtalets

slutliga utgång.

Lag samma vare i andra mål, der yrkande framställes, att talan

om skadestånd skall särskild! handläggas, och Rätten finner det lämpligen

kunnat ske.

12 §.

Talan om skadestånd på grund af gerning, som i lag är belagd med

straff, skall handläggas i den för brottmål stadgade ordning, äfven då sådan

talan särskild! föres utan åtal å brottet.

13 §.

År åtal å brott genom laga kraft egande beslut afdömdt, skall, äfven

om målseganden ej varit i målet hörd, beslutet, i hvad det innefattar pröfning

af brottets verklighet och den tilltalades skuld, ega bindande verkan

i fråga om målsegandens rätt till skadestånd.

2 KAP.

Om de» förberedande undersökningen.

1 §■

Konungens Befallningshafvande och andra dem underlydande polismyndigheter

så ock allmänna åklagare skola, i enlighet med gällande bestämmelser,

hvar inom sin tjenstekrets, vaka deröfver och medverka dertill,

att brott, som höra under allmänt åtal, varda upptäckta och åtalade.

2 §•

Vid efterforskning af brott skall allmän åklagare ställa sig till efterrättelse

honom af förman gifna föreskrifter.

3 §•

Allmän åklagare, hos hvilken skriftlig angifvelse göres eller anledning

eljest yppas, att brott, som hör under allmänt åtal, blifvit begånget å ort

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lag-Utsigt tets Utlåtande N:o 53.

utom hans tjenstekrets, skall skyndsamt derom underrätta allmän åklagare

å nämnde ort.

4 §•

Yppas hos domstol eller annan offentlig myndighet anledning, att brott,

som hör under allmänt åtal, blifvit begånget, skall underrättelse derom skyndsamt

meddelas den åklagare, som är behörig att åtala brottet.

5 §•

Uppstår rykte om brott, som hör under allmänt åtal, eller förekommer

eljest anledning, att sådant brott är föröfvadt, skall allmän åklagare samt i

stad polismästare, der sådan finnes, skyndsamt och noga efterforska, huruvida

brott är begånget och om någon för brottet skäligen bör misstänkas, samt

inhemta noggrann upplysning om alla de omständigheter i öfrigt, som hafva

sammanhang med brottet.

Är angifvelse hos allmän åklagare gjord om brott af den beskaffenhet,

att han enligt lag är pligtig att det åtala, skall han likaledes efterforska allt,

som kan tjena till upplysning om den angifnes brottslighet eller oskuld.

6

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Erfordras vid efterforskning af

brott åtgärd utom åklagarens eller

polismästarens tjenstekrets, eger han

anlita allmän åklagare eller polismyndighet

i den ort, der åtgärden

skall vidtagas.

(Utskottets förslag.)

Erfordras vid efterforskning af

brott åtgärd utom åklagarens eller

polismästarens tjenstekrets, ege han

anlita allmän åklagare eller polismyndighet

i den ort, der åtgärden

skall vidtagas.

7 §•

Finnes brott vara föröfvadt, för hvilket i lag såsom lägsta straff bestämmes

straffarbete i 2 år eller längre tid, skall anmälan om brottet ofördröjligen

göras hos Konungens Befallningshafvande; dock fortfare allmän

åklagare eller polismästare med den efterforskning, som på honom ankommer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

8''§-

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Inträffar dödsfall under omständigheter,

Indika gifva anledning dertill

att döden kan vara vållad af straffbart

förhållande, skall allmän åklagare

eller polismästare, i närvaro af två

vittnen, genast hålla undersökning på

stället och dervid uppteckna allt, som

iakttagits beträffande den döda kroppens

läge och utseende, stället der den

anträffats, äfvensom hvad i öfrigt kan

tjena till upplysning om dödsorsaken.

Yppas anledning att i afbidan på

vidare undersökning bör anstå med

den dödes begrafning, eger åklagaren

eller polismästaren derom förordna.

(Utskottets förslag.)

Inträffar dödsfall under omständigheter,

hvilka gifva anledning dertill

att döden kan vara vållad af straffbart

förhållande, skall allmän åklagare

eller polismästare, i närvaro af två

vittnen, genast hålla undersökning på

stället och dervid uppteckna allt, som

iakttagits beträffande den döda kroppens

läge och utseende, stället der den

anträffats, äfvensom hvad i öfrigt kan

tjena till upplysning om dödsorsaken.

Yppas anledning att i afbidan på

vidare undersökning bör anstå med

den dödes begrafning, ege åklagaren

eller polismästaren derom förordna.

9 §•

Förekommer någon omständighet, som föranleder till rättsmedicinsk undersökning,

skall sådan undersökning ofördröjligen hållas i enlighet med

hvad derom finnes särskildt stadgadt.

10 §.

Finner Konungens Befallningshafvande, kronofogde eller polismästare

nödigt anställa förhör för vinnande af upplysning angående brott, som hör

under allmänt åtal, vare en hvar, som kallas till förhöret och ej är hindrad

af laga förfall, pligtig att komma tillstädes, så vida han, då kallelsen honom

delgifves, uppehåller sig i stad, der förhöret eger rum, eller eljest inom fem

kilometers afstånd från förhörsstället.

Hvad sålunda är stadgadt gälle ock i fråga om förhör, som af allmän

åklagare hålles till upplysning om brott, hvarå straffarbete enligt lag kan

följa.

H §.

Har någon, som enligt 10 § var pligtig inställa sig vid förhör, utan

laga förfall vägrat åtlyda kallelse till förhöret eller derifrån uteblifvit, må

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

lian, derest hans personliga närvaro finnes vara af synnerlig vigt, till förhöret

hem tas.

12 §.

En hvar, som är tillstädes, då brott föröfvas, som hör under allmänt

åtal, vare pligtig att på tillsägelse af allmän åklagare, polistjensteman eller

polisbetjent medfölja till förhör, som i närmaste granskap till det ställe, der

brottet skett, omedelbart derefter hålles till vinnande af upplysning angående

gerningsmannen. Vägrar någon utan giltigt skäl att medfölja, må han medtagas

till förhöret.

13 §.

Vid förhör, som enligt 10 § hålles angående brott, hvarå straffarbete

enligt lag kan följa, må den, som kommit tillstädes, äfven sedan han blifvit

hörd, förbjudas att lemna förhörsstället, så vida han är misstänkt för brottet

eller delaktighet deri, eller det eljest skäligen kan befaras, att han afviker

eller undanrödjer bevis eller annat, som har gemenskap med brottet. Sådant

förbud galle dock ej för längre tid än tolf timmar från det han instälde sig

vid förhöret. Söker någon öfverträda

förvar och qvarhållas, så länge hans

längre tid än förbudet gäller.

14 §

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Allmänheten eger ej tillträde vid

förhör, hvarom i 10 § sägs. Två

vittnen skola dervid vara tillstädes.

15

Vid förhör skall anteckning göras

om hvad dervid blifvit upplyst och

erkändt.

Anteckning skall ock göras om

meddelad kallelse till förhör, om verkstäld

hemtning så ock om förbud och

qvarhållande, hvarom i 13 § sägs;

förbudet, ma han tagas i särskilt

närvaro är behöflig, dock ej under

(Utskottets förslag.)

Allmänheten ege ej tillträde vid

förhör, hvarom i 10 § sägs. Två

vittnen skola dervid vara tillstädes.

Vid förhör skall anteckning göras

om hvad dervid blifvit upplyst och

erkändt.

Anteckning skall ock göras om

meddelad kallelse till förhör, om verkstäld

hemtning så ock om förbud och

qvarhållande, hvarom i 13 § sägs;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

(Kong!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och eget- den, hvilken åtgärden galt, och ege den, hvilken åtgärden galt,

att derom på begäran erhålla skrift- att derom på begäran erhålla skriftligt

bevis. ligt bevis.

16 §.

Har någon, som misstankes för brott, afvikit, eller kan han eljest ej

anträffas, skall i de fall, då häktning enligt lag må ifrågakomma, Konungens

Befallningshafvande allmänneligen efterlysa honom.

§ 17.

Husransakan i ändamål att gripa den, som för brott må tagas i häkte,

eller att upptäcka gods, hvilket någon genom brott förlorat, eller annat,

som kan tjena till bevis om brott, hvarå straffarbete enligt lag kan följa,

må ega rum hos den, som på sannolika skäl misstänkes för brottet eller delaktighet

deri.

Hos annan må utan hans medgifvande husransakan för nämnda ändamål

företagas endast da brottet blifvit föröfvadt i hans hemvist eller annan

lägenhet, som af honom innehafves, eller då någon, som misstänkes för brottet

eller delaktighet deri, efter brottets begående der haft sitt tillhåll, eller då

särskild anledning eljest förekommer att han der uppehåller sig eller att det

eftersökta der finnes.

18 §.

Husransakan för efterforskning af begånget brott må äfven i andra

än de i 17 § nämnda fall, när helst det anses behöfligt, ega rum i bod

eller annan lägenhet, der sådant gods, som eftersökes, plägar uppköpas eller

såsom pant mottagas, i förvaringsrum, som hör till dylik bod eller lägenhet,

samt i hus, som tjenar till herberge eller tillhåll för lösdrifvare eller personer,

hvilka äro straffade eller misstänkta för brott.

19 §.

(Kong! Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Konungens Befallningshafvande, Konungens Befallningshafvande,

allmän åklagare samt polismästare, allmän åklagare samt polismästare’

det sådan finnes, ega förordna om hus- der sådan finnes, ege förordna om hus
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

ransakan. Kan husransakan ej verkställas

af den, som derom förordnat,

må verkställigheten uppdragas åt polisbetjent

eller fjerdingsman, så ock åt

nämndeman eller ledamot i kommunalnämnd,

som åtager sig uppdraget.

(Utskottets förslag.)

ransakan. Kan husransakan ej verkställas

af den, som derom förordnat,

må verkställigheten uppdragas^ åt polisbetjent

eller fjerdingsman, så ock åt

nämndeman eller ledamot i kommunalnämnd,

som åtager sig uppdraget.

20 §.

Har det, som eftersökes, blifvit, på färsk gerning följdt eller spåradt

till hus eller gård, och finnes det der utan vidare ransakan tillgängligt, må

det af polisbetjent, nämndeman eller fjerdingsman tagas i förvar utan särskild!

uppdrag af öfverordnad myndighet. _

Genom brott mistad.t gods må ock af egaren sjelf återtagas pa färsk

gerning.

21

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Den, som skall verkställa husransakan,

egen att, då hus, gård eller

förvaringsrum finnes stängdt och ej

vid anfordran öppnas, använda det

våld, som för ändamålet är oundgängligen

nödigt.

22

Vid husransakan skola två vittnen

vara tillstädes. Husbonde, om han är

hemma, eger öfvervara husransakan.

Träffas han ej, eger hans hustru och

hemmavarande husfolk enahanda rätt.

Finnas ej de, varde närboende granne,

som anträffas, tillkallad och bevis om

förrättningen anslaget på lämpligt ställe

i bostaden.

§•

(Utskottets förslag.)

Den, som skall verkställa husransakan,

ege att, då hus, gård eller

förvaringsrum finnes stängdt och ej

vid anfordran öppnas, använda det

våld, som för ändamålet är oundgängligen

nödigt.

§•

Vid husransakan skola två vittnen

vara tillstädes. Husbonde, om han är

hemma, ege öfvervara husransakan.

, Träffas han ej, ege hans hustru och

hemmavarande husfolk enahanda rätt.

Finnas ej de, varde närboende granne,

som anträffas, tillkallad och bevis om

förrättningen anslaget på lämpligt ställe

i bostaden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

23 8.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Den, som håller husransakan, vare

pligtig tillse, att ingen skada, som kan

undvikas, dervid göres, och att åt

förrättningen ej gifves vidsträcktare

omfattning, än för ändamålet erfordras.

Har husransakan skett i husbondens

och husfolkets frånvaro, skall huset

eller rummet på lämpligt sätt tillstängas.

(Utskottets förslag.)

Den som håller husransakan, vare

pligtig tillse, att ingen skada, som

kan undvikas, dervid göres, och att

åt förrättningen ej gifves vidsträcktare

omfattning, än för ändamålet erfordras.

Har husransakan skett utan att husbonden,

hans hustru eller husfolk dervid

varit tillstädes, skall huset eller

rummet på lämpligt sätt tillstängas.

24 §.

Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, må, äfven mot hans

vilja, ransakan å hans kropp företagas efter gods, som någon genom brottet

förlorat. År brottet af beskaffenhet att straffarbete kan enligt lag derå följa,

må kroppsransakan å den misstänkte anställas äfven efter annat, som kan

tjena till bevis om brottet, så ock kroppsbesigtning å honom företagas, der

sådan erfordras till upplysning om brottet.

25

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Den, som är behörig att meddela

förordnande om husransakan, eger ock

förordna om kroppsransakan och

kroppsbesigtning.

Kroppsransakan skall ske i närvaro

af två vittnen och må ej å qvinna,

utan hennes medgifvande, verkställas

eller bevittnas af annan än qvinna,

der qvinligt biträde finnes att tillgå.

Hvad nu är sagdt om kroppsransakan

skall ock gälla om kroppsbesigtning,

der den ej hålles af läkare.

§•

(Utskottets förslag.)

Den, som är behörig att meddela

förordnande om husransakan, ege ock

förordna om kroppsransakan och

kroppsbesigtning.

Kroppsransakan skall ske i närvaro

af två vittnen och må ej å qvinna,

utan hennes medgifvande, verkställas

eller bevittnas af annan än Qvinna.

Hvad nu är sagdt om kroppsransakan

skall ock gälla om kroppsbesigtning,

der den ej hålles af läkare.

26 §.

Hvad vid husransakan eller eljest anträffas, af beskaffenhet att kunna

tjena till bevis om brottet, må tagas i förvar, så länge det för sådant ändaBih.

till Riksd. Prot. 18S6. 7 Samt. 25 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande U:o 53.

mål behöfves. Derefter skall det utan dröjsmål hållas egaren till hända, så

vida det icke är enligt lag förbrutet.

Det, som tages i förvar, skall skriftligen upptecknas och under försegling

eller på annat lämpligt sätt så vårdas, att det ej kan förbytas, förändras

eller annorledes missbrukas. Af förteckningen skall ett exemplar tillhandahållas

den, hos hvilken ransakan skett, om han det begär.

27 §.

Vid hus- eller kroppsransakan samt vid kroppsbesigtning skall anteckning

göras om ändamålet med åtgärden och om hvad dervid blifvit iakttaget.

Skriftligt besked derom skall ock på begäran meddelas den, hvilken

åtgärden gält.

28 §.

Enskildt bref eller annan enskild handling, som vid hus- eller kroppsransakan

påträffas i försegladt skick, må tagas i förvar, om skäl dertill tinnes,

men likväl ej öppnas och undersökas af annan än Konungens Befallningshafvande,

kronofogde, polismästare eller, då handlingen företes vid Rätten,

af dess ordförande; och må ej dervid handlingens innehåll intagas i

protokoll eller eljest röjas i vidsträcktare mån, än för bevisning om brottet

är oundgängligen nödigt.

29 §.

Enskilda bref, telegram och anteckningar samt handelsböcker, hvilka

utan försegling anträffas vid hus- eller kroppsransakan, som förrättas af annan

än Konungens Befallningshafvande, kronofogde eller polismästare, skola, om

anledning till handlingarnes tillvaratagande förkommer, och innehafvaren ej

medgifver att de genast må undersökas, under försegling inneslutas utan vidare

skärskådande, hvarefter i fråga om handlingarnes öppnande och undersökande

iakttages hvad i 28 § är sagdt.

30 §.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finnes hos post- eller telegrafan- Finnes hos post- eller telegrafanstalt

bref eller annan postförsändelse stalt bref eller annan postförsändelse

eller ntskrifvet telegram till någon, eller utskrifvet telegram till någon,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 53.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

som på sannolika skäl misstankes för

brott, hvarå straffarbete enligt lag kan

följa, egen Konungens Befallningshafvande,

kronofogde eller polismästare,

att, (ler anledning förekommer att

handlingen kan tjena till upplysningom

brottet, förordna, att den skall

tagas i förvar emot qvittobref till

post- eller telegrafverket, hvarefter

med handlingen vidare förfares så som

i 28 § sägs.

Lag samma vare, der bref, postförsändelse

eller telegram inlemnats

af den för brottet misstänkte sjelf

eller genom biträde.

(Utskottets förslag.)

som på sannolika skäl misstankes för

brott, hvarå straffarbete enligt lag kan

följa, ege Konungens Befallningshafvande,

kronofogde eller polismästare,

att, der anledning förekommer att

handlingen kan tjena till upplysning

om brottet, förordna, att den skall

tagas i förvar emot qvittobref till

post- eller telegrafverket, hvarefter

med handlingen vidare förfares så som

i 28 § sägs.

Lag samma vare, der bref, postförsändelse

eller telegram inlemnats

af den för brottet misstänkte sjelf

eller genom biträde.

31 §.

Handling, som tagits i förvar, enligt hvad i 28, 29 eller 30 § stadgas,

skall, så snart ske kan, öppnas och undersökas. Finnes vid undersökningen,

att handlingen ej är af nöden för bevisning om brottet, skall densamma genast

återlemnas till den, hos hvilken den anträffats, eller, der handlingen

tagits i förvar hos post- eller telegrafanstalt, dit återställas för att öfverlemnas

åt den, hvilken är berättigad att handlingen mottaga.

Finner den, som undersökningen förrättar, att bref, annan postförsändelse

eller telegram, som tagits i förvar hos post- eller telegrafanstalt, bör

vidare qvarhållas, men att den, till hvilken handlingen är stäld, kan, utan

men för den förberedande undersökningen eller för ransakningen, erhålla kännedom

om handlingen i dess helhet eller till någon del, skall innehållet deraf

genom afskrift eller utdrag af handlingen honom meddelas.

32 §.

Har för vinnande af upplysning om brott, för hvilket icke någon hålles

häktad, gods blifvit vid husransakan eller eljest taget i förvar, skall, der

åtal å brottet ej redan är anhängigt, sådant åtal inom fjorton dagar väckas.

Sker det ej, vare den, hos hvilken godset anträffats, berättigad att det återfå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

33 §.

Om hus- och kroppsransakan, som enligt särskilda författningar angående

rikets allmänna hushållning må i vissa fall företagas, gälle hvad derom

i dessa författningar finnes stadgadt.

34 §.

Hvad i detta kapitel sägs om polismästare gälle ock om annan med

honom likstäld myndighet samt, der sådan ej finnes, om magistrat.

3 KAP.

Om häktning och reseförbud samt qvarstad så ock om embetsinans skiljande

från utöfning af embete, medan han står under tilltal.

Misstänkes någon att hafva begått brott, för hvilket i lag såsom

lägsta straff bestämmes straffarbete i två år eller längre tid, skall han tagas

i häkte.

2 §■

"o *

År någon misstänkt för brott, som är ringare än i 1 § sägs, men

hvarå dock straffarbete enligt lag kan följa, skall han tagas i häkte, der

det skäligen kan befaras, att han eljest afviker eller undanskaffar gods, som

genom brottet är åtkommet, eller genom undanrödjande af bevis eller annorledes

hindrar målets utredning.

3 §•

Varder någon, som hvarken innehar fast egendom, embete eller tjenst

eller eljest har stadigt hemvist eller yrke inom riket, misstänkt för brott,

som afses i 2 §, må han häktas, äfven om särskild anledning ej förekommer,

att han afviker eller vidtager åtgärd, som der är sagd.

Misstänkes någon, som icke har stadigt hemvist inom riket, för brott,

som är ringare än förut är sagdt, men hvarå dock fängelse enligt lag kan

följa, .och förekommer mot honom särskild anledning att han afviker, må

han ock tagas i häkte. .

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

21

4

(Kong!. Maj:ts förslag.)

I de fall, hvarom i 2 eller 3 §

sägs, må, i stället för häktning, förhud

meddelas den misstänkte att utan

tillstånd af den, hvilken gifvit förbudet,

aflägsna sig från sin hemort

eller annan honom anvisad vistelseort,

innan han vid domstol sjelf svarat,

så vida sådant reseförbud anses för

ändamålet tillräckligt.

År utländsk man, som tillfälligtvis

uppehåller sig inom riket, misstänkt

för brott, må ock reseförbud,

der det anses nödigt, honom meddelas,

ändå att brottet i lag är belagdt

endast med böter.

Öfverträder någon reseförbud, skall

han genast häktas.

(Utskottets förslag.)

I de fäll, hvarom i 2 och 3 §

sägs, må, i stället för häktning, förhud

meddelas den misstänkte att utan

tillstånd af den, hvilken gifvit förbudet,

aflägsna sig från sin hemort

eller annan honom anvisad vistelseort,

innan han vid domstol sjelf svarat,

så vida sådant reseförbud anses för

ändamålet tillräckligt.

År utländsk man, som tillfälligtvis

uppehåller sig inom riket, misstänkt

för brott, må ock reseförbud,

der det anses nödigt, honom meddelas,

ändå att brottet i lag är belagdt

endast med böter.

Öfverträder någon reseförbud, skall

han genast häktas.

5 §•

Okänd person, som undandrager sig att uppgifva sitt namn eller sin

hemort, eller mot hvilken skälig anledning förekommer att hans uppgift

derom är osann, må, till dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseende vinnes,

tagas i häkte, ändå att brott, hvarför han misstänkes, i lag är belagdt

endast med fängelse eller böter.

6 §•

Ej må på misstanke om brott någon häktas eller reseförbud någon

meddelas, der ej misstanken är grundad på sannolika skäl.

7 §•

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Konungens Befallningshafvande, Konungens Befallningshafvande,

allmän åklagare samt i stad polis- allmän åklagare samt i stad polismästare

eller annan med honom lik- mästare eller annan med honom likstäld

myndighet eller, der sådan ej stäld myndighet eller, der sådan ej

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

finnes, magistrat ega meddela förord- finnes, magistrat ege meddela förordnande

om häktning eller reseförbud. ilande om häktning eller reseförbud.

Är förordnandet gifvet af annan År förordnandet gifvet af annan

än allmän åklagare, skall denne genast än allmän åklagare, skall denne genast

derom underrättas. derom underrättas.

8

Den, som begått brott och träffas

å bar gerning eller flyende fot, må

af en hvar gripas, om brottet är sådant,

som i 1 eller 2 § sägs, eller

om han, ändå att brottet är ringare,

kan efter 3 eller 5 § häktas.

En hvar eger ock rätt att gripa

den, som rymt ur häkte eller öfverträdt

reseförbud eller på grund af

Konungens Befallningshafvandes efterlysning

hör för brott häktas.

9

Är någon gripen efter 8 § eller

eljest utan sådant förordnande, som

i 7 § sägs, åligger den, som honom

gripit, att utan dröjsmål anmäla förhållandet

hos någon af de i 7 § nämnda

myndigheter, hvilken derefter har att,

så snart ske kan, förordna om hans

häktande eller lösgifvande. Inom tjugufyra

timmar efter det sådan anmälan

skett, skall förhör med den gripne

anställas, så vida ej beslut om hans

lösgifvande hlifvit inom samma tid

meddeladt.

8-

Den, som begått brott och träffas

å bär gerning eller flyende fot, må

af en hvar gripas, om brottet är sådant,

som i 1 eller 2 § sägs, eller

om han, ändå att brottet är ringare,

kan efter 3 eller 5 § häktas.

En hvar ege ock rätt att gripa

den, som rymt ur häkte eller öfverträdt

reseförbud eller på grund af

Körningens Befallningshafvandes efterlysning

bör för brott häktas.

§•

Är någon gripen efter 8 § eller

eljest utan sådant förordnande, som

i 7 § sägs, ätlig ge den, som honom

gripit, att utan dröjsmål anmäla förhållandet

hos någon af de i 7 § nämnda

myndigheter, hvilken derefter har att,

så snart ske kan, förordna om hans

häktande eller lösgifvande. Inom tjugufyra

timmar efter det sådan anmälan

skett, skall förhör med den gripne

anställas, så vida ej beslut om hans

lösgifvande hlifvit inom samma tid

meddeladt.

10 §.

Då någon häktas eller reseförbud någon meddelas, skall skriftligt besked

derom,^så snart ske kan, honom lemnas. I beskedet skall utsättas det

brott, som föranledt åtgärden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o . 53.

23

Häktas embets- eller tjensteman eller meddelas honom reseförbud, skall

anmälan derom ofördröjligen göras hos hans närmaste förman.

11 §•

Erfordras angående den, som blifvit häktad eller fått reseförbud sig

meddeladt, prestbetyg eller andra närmare upplysningar, skall allmän åklagare

utan dröjsmål föranstalta om införskaffande deraf.

12 §.

Den, som blifvit häktad, skall, derest ej ransakning vid Rätten genast

anställes, så snart ske kan, föras till allmänt ransakningshäkte för den ort,

der ransakningen bör förrättas. Med honom skall sändas skriftlig uppgift

om hans namn och hemvist samt om det brott, för livilket han är misstänkt.

13 §.

Intill dess den häktade kan föras till häkte, hvarom i 12 § sägs,

eller då för honom under forslandet tarfvas nattläger eller hviloställe, må

han insättas i annat häkte eller hållas under särskild! förvar.

Varder någon för brott gripen, och kan ej förordnande om hans häktande

eller lösgifvande enligt 9 § meddelas samma dag, må han ock hållas

under särskild! förvar.

14 §.

Sedan häktad ankommit till ransakningshäktet, göre häktets föreståndare

genast anmälan derom, i det fall att ransakningen skall hållas vid rådstufvurätt

eller polisdomstol, hos polismästare eller annan med honom likstäld

myndighet eller, der sådan ej finnes, hos magistrat, men i annat fall hos

Konungens Befallningshafvande.

15 §.

Finnes den häktades qvarhållande uppenbarligen sakna stöd af lag,

skall Konungens Befallningshafvande eller polismyndighet, hvarom i 14 §

sägs, förordna om den häktades försättande på fri fot.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

16 §.

(Kong! Maj:ts förslag.)

Så snart anmälan om den häktades

ankomst till ransakningshäktet blifvit

gjord, skall Konungens Befallningshafvande

eller polismyndigheten, derest

den häktade ej försättes på fri fot,

hänskjuta målet till handläggning vid

domstol och derom underrätta Rätten

eller domaren för utsättande af tid

för ransakningen.

Begär åklagare att med målets

hänskjutande till domstol må anstå

för anställande af ytterligare efterforskningar,

eger Konungens Befallningshafvande

eller polismyndigheten

att, så framt giltigt skäl dertill förekommer,

meddela det anstånd med

målets hänskjutande till domstol, som

finnes nödigt, dock ej för längre tid

än fjorton dagar, räknade från den,

då den häktade ankommit till ransakningshäktet.

Ej må anstånd beviljas,

utan att den häktade blifvit öfver

åklagarens begäran hörd.

Efter utgången af anståndstiden

eller förut, om ändamålet med anståndet

tidigare anmäles vara vunnet,

skall målet genast hänskjutas till domstol.

(Utskottets förslag.)

Så snart anmälan om den häktades

ankomst till ransakningshäktet blifvit

gjord, skall Konungens Befallningshafvande

eller polismyndigheten, derest

den häktade ej försättes på fri fot,

hänskjuta målet till handläggning vid

domstol och derom underrätta Rätten

eller domaren för utsättande af tid

för ransakningen.

Begär åklagare att med målets

hänskjutande till domstol må anstå

för anställande af ytterligare efterforskningar,

ege Konungens Befallningshafvande

eller polismyndigheten

att, så framt giltigt skäl dertill förekommer,

meddela det anstånd med

målets hänskjutande till domstol, som

finnes nödigt, dock ej för längre tid

än fjorton dagar, räknade från den,

då den häktade ankommit till ransakningshäktet.

Ej må anstånd beviljas,

utan att den häktade blifvit öfver

åklagarens begäran hörd.

Efter utgången af anståndstiden

eller förut, om ändamålet med anståndet

tidigare anmäles vara vunnet,

skall målet genast hänskjutas till domstol.

17 §.

Hvad i 14, 15 och 16 §§ stadgas i fråga om Konungens Befallningshafvande

gälle ock om den, som af Konungen förordnats att vid visst kronohäkte

fullgöra de skyldigheter, som enligt samma §§ eljest åligga Konungens

Befallningshafvande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Ut skott et s Utlåtande N:o 53.

18 §.

(Kong!. Maj:ts förslag.)

Ransakning med häktad person

skall börjas å landet inom tio dagar

och i stad inom tre dagar, efter det

hos Rätten eller domaren blifvit anmäldt,

att målet hänskjuta till domstol.

Möter med hänsyn till särskilda

förhållanden i någon ort å landet hinder

att der börja ransakning inom tid,

som nu är sagd, ankommer på Konungen

att bestämma annan tid, dock ej utöfver

tre veckor, inom hvilken ransakning

å sådan ort skall börjas.

(Utskottets förslag.)

Ransakning med häktad person

skall börjas å landet inom tio dagar

och i stad inom tre dagar, efter det

hos Rätten eller domaren blifvit anmäldt,

att målet hänskjutits till domstol.

Möter med hänsyn till särskilda

förhållanden i någon ort å landet hinder

att der börja ransakning inom tid,

som nu är sagd, ankomme på Konungen

att bestämma annan tid, dock ej utöfver

tre veckor, inom hvilken ransakning

å sådan ort skall börjas.

19 §.

Ej må i ransakning angående brott, för hvilket någon hålles häktad,

uppskof gifvas längre än tre veckor å landet och åtta dagar i stad, der ej

Rätten finner att det ändamål, som åsyftas med uppskofvet, inom sådan tid

ej kan vinnas.

20

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Sedan ransakning vid Rätten börjats

angående brott, för hvilket någon

hålles häktad eller är underkastad

reseförbud, ankommer på Rätten allena

att pröfva, huruvida häktningen må

fortfara eller upphöra, eller ytterligare

reseförbud meddelas, och åligger Rätten

vid hvarje rättegångstillfälle att i

sådan pröfning ingå, ändå att yrkande

derom ej framställes.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1886. 7 Sami,

(Utskottets förslag.)

Sedan ransakning vid Rätten börjats

angående brott, för hvilket någon

hålles käktad eller är underkastad

reseförbud, ankomme på Rätten allena

att pröfva, huruvida häktningen må

fortfara eller upphöra, eller ytterligare

reseförbud meddelas, och åligge Rätten

vid hvarje rättegångstillfälle att i

sådan pröfning ingå, ändå att yrkande

derom ej framställes.

25 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

21 §.

(Kongl. Majrts förslag.)

Finnas emot tilltalad, som är på

fri fot, sådana omständigheter att han

bör häktas, har Rätten att derom förordna.

Utan hinder af beslut, som af

Rätten kan vara fattadt i fråga om

den tilltalades häktande eller lösgifvande,

eger Rätten efter omständigheterna

lösgifva eller å nyo häkta den

tilltalade.

Hvad här är stadgadt i fråga om

häktning skall ock gälla om reseförbuds

meddelande och upphäfvande.

(Utskottets förslag.)

Finnas emot tilltalad, som är på

fri fot, sådana omständigheter att han

bör häktas, har Rätten att derom förordna.

Utan hinder af beslut, som kan

vara fattadt i fråga om den tilltalades

häktande eller lösgifvande, ege Rätten

efter omständigheterna lösgifva eller

å nyo häkta den tilltalade.

Hvad här är stadgadt i fråga om

häktning skall ock gälla om reseförbuds

meddelande och upphäfvande.

22 §.

Angående brott, för hvilket någon är underkastad reseförbud, skall, å

landet, åtal väckas inom fjorton dagar och ransakning vid Rätten börjas

inom trettio dagar, samt, i stad, åtal väckas och ransakning börjas inom

fjorton dagar, efter det reseförbudet meddelades. Fullgöres ej hvad sålunda

är stadgadt, vare förbudet förfallet. Ej må, utan den tilltalades medgifvande,

i ransakningen uppskof gifvas längre än trettio dagar å landet och åtta dagar

i stad, der ej Rätten finner att det ändamål, som åsyftas med uppskofvet,

inom sådan tid ej kan vinnas.

23 §.

Har någon på misstanke om brott, hvarom ransakning skall hållas

vid häradsrätt, fått sig meddeladt reseförbud, och infaller ej lagtima ting

eller allmänt sammanträde inom trettio dagar derefter, skall den, som talar

ä brottet, så snart ske kan och sist inom åtta dagar efter det reseförbudet

gafs, derom göra anmälan hos domaren, som har att utan dröjsmål utsätta

ransakningen till handläggning vid urtima ting eller särskilt sammanträde

med Rätten.

Finnes för viss domsaga särskild tingsstad för handläggning af mål

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

27

angående häktade, må ock der ransakas och dömas angående den, som är

underkastad reseförbud,^så framt domaren anser det lämpligen kunna ske.

I öfrigt skall hvad i lag eller författning är stadgadt om urtima ting

för ransakning med häktad ega tillämpning äfven i fråga om mål, deri den

tilltalade är underkastad reseförbud.

24 §.

Allmän åklagare så ock häktets föreståndare skola, i hvad på dem

ankommer, medverka dertill, att den häktade må åtnjuta nödigt biträde till

införskaffande af den bevisning, som han till sitt fredande åberopar.

25

(Kongl. Maj/ts förslag.)

Frikännes häktad, gifve Rätten

honom lös, sä framt han ej skall

hållas i häkte för annat brott än det,

hvarifrån han blef frikänd. Hafva

synnerligen besvärande omständigheter

emot honom förekommit, eger underrätt

förordna, att han skall förblifva i

häkte, till dess Rättens dom vunnit

laga kraft eller Hofrätt annorlunda

förordnat.

Då slutligt utslag af Rätten gifves,

må ej reseförbud i målet vidare meddelas.

(Utskottets förslag.)

Frikännes häktad, gifve Rätten

honom lös, så framt han ej skall

hållas i häkte för annat brott än det,

hvarifrån han blef frikänd. Hafva

synnerligen besvärande omständigheter

emot honom förekommit, egt underrätt

förordna, att han skall förblifva i

häkte, till dess Rättens dom vunnit

laga kraft eller Hofrätt annorlunda

förordnat.

Då slutligt utslag af Rätten gifves,

må ej reseförbud i målet vidare meddelas.

26 §.

Kan häktad ej säkert vårdas utan särskildt fängsel, må han dermed

beläggas, dock ej annorlunda eller på längre tid än säkerheten fordrar. A

honom må ock kroppsransakan företagas för att utröna, huruvida han

innehar något, hvaraf säkerheten i häktet eller under hans forslande kan

äfventyr as.

27 §.

Häkte skall vara så beskaffad^ att det ej är menligt för den häktades

helsa. I ett rum skola ej flere personer förvaras, der det kan undvikas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

Finnas ej särskilda ram för alla, skola dock ej de, som äro häktade för

ringare brott, hållas tillsammans med dem, som för gröfre brott tagits i

häkte. Personer af olika kön må ej heller förvaras i samma ram. Häktad

må ej hållas tillsammans med den, som undergår straffarbete eller fängelsestraff.

28 §.

Den, som är häktad, skall af allmänna medel förses med sund och

nödtorftig kost så ock annan förnödenhet. Vill och kan han förskaffa sig

bättre underhåll eller större beqvämlighet, än i häktet allmänneligen bestås,

vare det honom tillåtet, så vidt ej derigenom ordningen inom häktet kan

störas eller säkerheten i den häktades vård äfventyras.

29 §.

Häktas qvinna, som har spädt barn, och kan det ej annorstädes njuta

uppehälle och skötsel, må hon hafva det hos sig och till dess föda undfå

hälften emot hvad henne sjelf bestås.

30 §.

Blifver någon sjuk, under det han sitter i häkte, njute på allmän

bekostnad vård och läkemedel efter sjukdomens beskaffenhet. Kan han ej

vårdas inom häktet, varde då förvarad å annat ställe, der han kan njuta

tjenlig vård.

31 §.

Häktad må ej tvingas till arbete. Vill han arbeta, hafve rätt dertill,

om han sjelf förskaffar sig tjenligt arbete, eller tillgång derpå finnes

inom häktet..

32 §.

Häktad vare ej förment att läsa eller skrifva; dock må han ej afsända

eller mottaga bref, utan att han fått lof dertill af häktets föreståndare.

Sådant lof må ej vägras, der brefvet är stäldt till Konungens Befallningshafvande

eller annan, som har tillsyn öfver häktet, eller der den häktade

medgifver att brefvet må läsas, och dervid finnes att det ej innehåller något,

hvarigenom brottets upptäckt eller ransakningens gång kan hindras eller

ordningen inom häktet störas eller säkerheten i den häktades vård äfventyras.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

29

33 g.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Häktad vare ej heller förment att

mottaga besök, utan gifve häktets föreståndare

lof dertill, om ej sådan omständighet

förekommer, som föranleder

till vägran af brefs mottagande enligt

32 §; dock eger föreståndaren utsätta

viss tid, å hvilken besöket skall ske,

så ock låta en eller flere personer

dervid vara tillstädes, om så finnes

nödigt. Ej må likväl häktad förmenas

att i enrum tala med prest eller läkare,

som är anstäld vid häktet.

(Utskottets förslag.)

Häktad vare ej heller förment att

mottaga besök, utan gifve häktets föreståndare

lof dertill, om ej sådan omständighet

förekommer, som föranleder

till vägran af brefs mottagande enligt

32 §; dock ege föreståndaren utsätta

viss tid, å hvilken besöket skall ske,

så ock låta en eller flere personer

dervid vara tillstädes, om så finnes

nödigt. Ej må likväl häktad förmenas

att i enrum tala med prest eller läkare,

som är anstäld vid häktet.

34

Visst gods, som påstås vara förverkadt

eller genom straffbar gerning

någon afhändt, må af Rätten, när

skäl dertill finnes, sättas i qvarstad

eller under förbud att säljas eller

skingras. Är trängande fara, att godset

undanskaffas eller förskingras,

innan målet kan förekomma vid Rätten,

må öfverexekutor bevilja qvarstad eller

skingringsförbud.

För skadestånd på grund af gerning,

som i lag är belagd med straff,

eger ock Rätten att förordna om

qvarstad å den tilltalades egendom

till belopp, Rätten finner skäligt.

I öfrigt skall i fråga om qvarstad

eller skingringsförbud, hvarom nu är

sagdt, gälla hvad om enahanda åtgärder

i tviste- och utsökningsmål

finnes stadgadt.

Om qvarstad å tryckt skrift stadgas

i tryckfrihetsförordningen.

Visst gods, som påstås vara förverkadt

eller genom straffbar gerning

någon afhändt, må af Rätten, när

skäl dertill finnes, sättas i qvarstad

eller under förbud att säljas eller

skingras. År trängande fara, att godset

undanskaffas eller förskingras,

innan målet kan förekomma vid Rätten,

må öfverexekutor bevilja qvarstad eller

skingringsförbud.

För skadestånd på grund af gerning,

som i lag är belagd med straff,

ege ock Rätten förordna om qvarstad

å den tilltalades egendom till belopp,

Rätten finner skäligt.

I öfrigt skall i fråga om qvarstad

odi skingringsförbud, hvarom nu är

sagdt, gälla hvad om enahanda åtgärder

i tviste- och utsökningsmål

finnes stadgadt.

Om qvarstad å tryckt skrift stadgas

i tryckfrihetsförordningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

35 §.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

År embets- eller tjensteman tilltalad

för brott, som kan medföra afsättning

från embete eller tjenst, och

förekomma sannolika skäl att han begått

brottet, eger Rätten besluta, att

han skall afhålla sig från utöfning af

embetet eller tjensten, till dess annorlunda

varder förordnadt. Om sådant

beslut skall hans närmaste förman ofördröjligen

underrättas.

(Utskottets förslag.)

År embets- eller tjensteman tilltalad

för brott, som kan medföra afsättning

från embete eller tjenst, och

förekomma sannolika skäl att han begått

brottet, ege Rätten besluta, att

han skall afhålla sig från utöfning af

embetet eller tjensten, till dess annorlunda

varder förordnadt. Om sådant

beslut skall hans närmaste förman ofördröjligen

underrättas.

36 §.

I Rättens beslut om häktning, om häktad persons q var hällande i häkte,

om reseförbud, om qvarstad och om skingringsförbud, så ock om embetseller

tjenstemans skiljande frän utöfning af embete eller tjenst, medan han

står under tilltal, må den tilltalade söka rättelse genom särskilda besvär.

I dessa mål vare klagan ej inskränkt till viss tid, och gånge beslutet

i verkställighet utan hinder af förd klagan.

samt

2) i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t förordna,

att de skriftliga bevis och besked, som i 4 och 5 §§ af

första kapitlet, 15, 26 och 27 §§ af andra kapitlet samt

10 § af tredje kapitlet uti lagen angående vissa delar af

rättegången i brottmål omförmälas eller förutsättas, må

utan afgift meddelas.

Stockholm den 2 April 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53. 31

Reservationer:

af Herr Bergström: »Det lärer väl i verkligheten ytterst sällan förekomma,

att åtal å brott varder genom laga kraft egande beslut afdömdt, utan

att målseganden blifvit i målet hörd; men der sådant fall någon gång inträffar,

bör beslutet, i hvad det innefattar pröfning af brottets verklighet och den

tilltalades skuld, icke, på sätt i 1 kap. 13 § af ifrågavarande lagförslag sägs,

ega bindande verkan i fråga om målsegandens rätt till skadestånd. För

min del har jag derför icke kunnat godkänna lydelsen af nämnda §, utan

ansett densamma böra lyda som följer:

13 §.

Är åtal å brott genom laga kraft egande beslut afdömdt, skall,

derest målseganden varit i målet hörd, beslutet, i hvad det innefattar pröfning

af brottets verklighet och den tilltalades skuld, ega bindande verkan

i fråga om målsegandens rätt till skadestånd;»

af Herr Claeson, med hvilken Herrar IL Andersson i Nöbbelöf och

A. Huss instämt, Herr H. Andersson hvad anginge Herr Claesons hemställan

i punkten 2:o samt Herr Huss beträffande samme reservants hemställan i

punkterna 2:o och 3:o:

»Ifrån utlåtandet är jag sålunda skiljaktig, att jag för min del vördsamt

hemställer:

1:° att på de af Högsta Domstolen anförda grunder sista punkten i

1 kap. 5 § ur lagförslaget uteslutes;

2:o att, till förebyggande deraf att, om någon kort före redan utsatt

ting blifvit häktad å en på långt afstånd från allmänt ransakningshäkte belägen

ort, inom hvilken ransakning skall ske och häkte tinnes, den häktade

skall, till onödig kostnad för statsverket och onödigt lidande för den häktade

såväl genom fördröjd ransakning som lång forsling under tilläfventyrs svåra

väderleksförhållanden, före första ransakningen till allmänt ransakningshäkte

införas, första punkten i 3 kap. 12 § må erhålla följande lydelse:

»Den, som blifvit häktad, skall så snart ske kan föras till allmänt ransakningshäkte

för den ort, der ransakningen bör förrättas, derest ej i nämnda

ort annat häkte tinnes samt ting infaller inom tid, som ej med tjugofyra

timmar öfverstiger den, hvilken åtgår för fångens forslande till och från

förstnämnda häkte»; samt

3:o att, da den af Nya Lagbredningen i dess principbetänkande uttryckta

åsigt, att anmärkningsvärd förkortning i den för första ransakningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

å landet med häktad person bestämda tid af 21 dagar från det ransakning

hos domaren äskats icke bonde ske, enligt min mening, är ett på praktisk

erfarenhet grnndadt, rigtigt omdöme, då berörda tids inskränkande ända till

tio dagar ofta skall hafva till följd ej blott onödigt förspillande af tid och

kostnad, utan ock förökadt lidande för den häktade, derigenom att ransakning^

icke kan blifva fullständigt beredd till första ransakningstillfället, samt

fallet af verkligt oskyldigs häktande, för hvars skull den korta tidsbestämmelsen

väl hufvudsakligen i lagförslaget inrymts, om ock det ej kan sägas

ligga utom möjlighetens gräns, dock med de nya garantier deremot, som

lagförslaget innehåller, lärer blifva något så utomordentligt sällsynt, att det

ej berättigar införande af ett i öfrig! opraktiskt och stora olägenheter medförande

stadgande, den i 3 kap. 18 § förekommande tid af tio dagar utbytes

mot femton dagar;»

af Herr Hasselrot mot vissa delar af motiveringen, samt

af Herr Lindahl.

Herrar G. IT. Stråle och Smedberg hafva begärt få bär antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1886.

opaginerad Kontrollera mot PDF

RÄTTELSE

i Lag-Utskottets utlåtande N:o 53.

Sid. Jl, rad. 5 uppifrån stär: kunnat

läs: kunna

Bih. till Bi/csd. Prat. 1886. 7 Sami.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1886:36 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa delar af rättegången i brottmål. a1 i texten