Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkolf''yndigheter.

1886-04-10 · 72 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:55, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkolf''yndigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

W:o 55.

Ank. till Biksd. Kansli den 10 April 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande

af stenkolf''yndigheter.

Genom proposition, N:o 4, af den 14 sistlidne Januari, åtföljd af ej

mindre förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af

stenkolsfyndigheter än äfven de i ämnet inom Statsrådet och Högsta

Domstolen förda protokoll, har Kongl. Maj:t velat inhemta Riksdagens

yttrande öfver nämnda förslag och tillika förklarat sig vilja, efter emottagande!

af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma

förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna; och har denna

proposition blifvit af båda Kamrarne hänvisad till Lag-Utskottet.

Öfver det af dertill utsedde komiterade uppgjorda förslag, som

ligger till grund för det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, hafva

yttranden afgifvits, förutom af Högsta Domstolen, jemväl af Kommerskollegium,

Konungens Befallningshafvande i Malmöhus och Kristianstads

län, nämnda båda läns hushållningssällskap samt Bergmästaren i

Södra bergmästaredistriktet; hvarjemte åtskillige målsmän för stenkolsindustrien

till Kongl. Maj:t ingifvit eu skrift i ämnet. Då samtliga

dessa handlingar hvar i sin mån gifva ledning vid bedömandet af hithörande

frågor, har Utskottet låtit aftrycka desamma såsom bilagor till

detta utlåtande. Tillika har Utskottet låtit draga försorg derom, att ett

antal exemplar af den i industri!dkarnes skrift åberopade karta, som af

Utskottets ledamot Grefve Strömfelt benäget stälts till Utskottets förfogande,

kommer att hållas för Riksdagens ledamöter tillgängligt.

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 27 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Hufvudgrunderna i det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, hvars

lydelse finnes här nedan i detta utlåtande återgifven, sammanfattas af

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet i hans yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 sistlidne Januari på följande sätt:

Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter är beroende

på koncession, som meddelas af Konungen, efter det samtlig^

rättsegare haft tillfälle att i ärendet sig yttra.

Till erhållande af koncession har bland flere sökande ingen företrädesrätt.

Konungen pröfvar på grund af de i frågan inkomna upplysningar,

huru vida och till hvem koncession må meddelas.

Koncession beviljas å ett område af högst 750 hektar, hvarest arbete

under jord får ega rum. Inom detta koncessionsområde medgifves i

koncessionen för arbete i dagen en viss mindre ytvidd, och bergmästaren

anvisar, med iakttagande af denna ytvidd, de för arbete i dagen nödiga

platser.

För område, som sålunda anvisas för arbete i dagen, skall koncessionsinnehafvaren

utgifva lösen, motsvarande jordens fulla värde och

hälften derutöfver. Denna lösen bestämmes af expropriationsnämnd.

Begagnas området under kortare tid intill högst tre år, erlägges icke

lösen utan årlig afgift, motsvarande dubbla beloppet afjordens afkastning.

Koncession medför rätt till de stenkolsfyndigheter och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta leror, som finnas inom koncessionsområdet.

För arbete skyddade äro:

boningshus samt åbyggnader vid gård äfvensom tomtplats och

trädgård jemte ett omkringliggande område med radie ofvan jord af

200 meter och under jord af 15 meter;

kyrkogård och begrafningsplats så väl ofvan som under jord; samt

jernväg och kanal, upplåtna till allmän trafik, på ett afstånd af 30

meter så väl ofvan som under jord.

Den, som fått koncession, är skyldig att på förhand nedsätta pant

för skada och intrång med dels 2,000 kronor och dels, innan något

annat arbete än borrning får börjas, derutöfver 50 kronor för hvarje

hektar af koncessionsområdet.

Koncessionsinnehafvaren erlägger till jordegarne inom koncessionsområdet

eu afgift, motsvarande värdet af ‘/50 af de stenkol och eldfasta

leror, hvilka å området vinnas och i dagen uppfordras.

Arbetsskyldigheten utgör minst 15 dagsverken för hvarje hektar

till och med 100 hektar, 10 dagsverken för hvarje hektar derutöfver

till och med 300 hektar och 5 dagsverken för hvarje hektar derutöfver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Hvilostånd må meddelas under högst fyra år; och skall arbetsskyldigheten

vara fullgjord för minst sex arbetsår, innan nytt hvilostånd

får meddelas.

Försummas arbetsskyldigheten under något år, är koncessionen

förverkad.

Ordningsstadgandena för grufdriften äro hufvudsakligen desamma,

som i gällande grufvestadga finnas föreskrifna.

I fråga om redan befintliga stenkolsgrufvor skall grufvestadgan

den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock med

vissa undantag för bibehållande af dessa grufvor vid fullkomligt lika

god rätt, som de för närvarande ega.

De redan befintliga grufvorna hafva dessutom uttryckligen tillerkänts

rätt till de eldfasta leror, hvilka i sammanhang med stenkolsfyndigheten

förekomma.

Slutligen är arbetsskyldigheten för dessa grufvor bestämd till minst

värdet af 100 dagsverken för hvarje inmutadt område eller utmål.

Under förslagets granskning har Utskottet i främsta rummet fäst

sin uppmärksamhet vid den i 1 § intagna bestämmelsen, att koncession

erfordras icke blott för bearbetande, utan ock för eftersökande af stenkolsfyndighet.

Lämpligheten af denna bestämmelse — som icke återfinnes

i den franska lagstiftningen, hvarifrån koncessionssystemet till

sina hufvudgrunder är lånadt — har under den förberedande behandling,

som föregått förslagets framläggande för Riksdagen, varit föremål

för olika meningar. Kommerskollegium, Bergmästaren i Södra

bergmästaredistriktet och eu ledamot af Högsta Domstolen hafva uttalat

den åsigt, att rättigheten till eftersökandet af fyndigheter skulle i lagstiftningen

skiljas från rättigheten till bearbetandet. Såsom skäl för

ett sådant skiljande har hufvudsakligen anförts: att det skulle vara

oegentligt att till bearbetande upplåta en mineralanledning, innan tillvaron

af en sådan blifvit behörigen styrkt; att en af offentlig myndighet

utfärdad handling, innefattande dylik upplåtelse, skulle kunna få sken

af att representera ett värde, som den ej eger, och derigenom gifva

upphof åt spekulationer, lika osunda som dem, hvilka bedrefvos med

mutsedlar; samt att fordran på koncession för rättighet att eftersöka

stenkolsfyndighet skulle blifva synnerligen svår att upprätthålla gent

emot den, som eger eller innehar mark, å hvilken sådant eftersökande

kan ifrågakomma.

Till stöd för hvad förslaget i denna del innehåller har å andra

sidan erinrats, att i svenska gruflagstiftningen alltid varit gällande den

grundsats, att myndighets tillstånd till grufarbete innefattade rätt på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

eu gång till eftersökande och bearbetande af de mineralfyndigheter,

tillståndet afsåg. Denna grundsats, som jemväl vunnit tillämpning i

den år 1884 antagna grufvestadgan, oaktadt de äfven då mot densamma

framstälda invändningar, ledde till enkelhet och reda i lagstiftningen.

Några särskilda skäl syntes icke förefinnas för en afvikelse i fråga om

stenkolsfyndigheter från nämnda allmänna regel, som hade sin grund

deri, att eftersökande lika väl som bearbetande af mineralfyndigheter

tillskyndade jordegaren skada och förfång, hvaremot verksamt skydd

borde honom beredas.

Mot anmärkningen om svårigheten att gentemot vederbörande jordegare

och jordinnehafvare upprätthålla ifrågavarande föreskrift, har

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet särskilt anfört, att denna

föreskrift icke innebure ett förbud för egare af jord att å egen mark

verkställa arbete för eftersökande, utan endast en erinran om hvad

jordegare måste göra för att vinna trygghet, att ej eu annan skall tillgodogöra

sig frukterna af hans arbete.

För sin del finner Utskottet de skäl, som sålunda blifvit framstälda

för den i förslaget antagna grundsatsen att ej göra skilnad i vilkoren

föi'' eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndighet, starkare än de

för den motsatta åsigten andragna. En afvikelse från den i vår gruflagstiftning

antagna allmänna regeln torde i förevarande fall så mycket

mindre kunna anses vara af särskilda omständigheter påkallad, som,

enligt hvad för Utskottet uppgifvits, eftersökande af stenkolsfyndigheter

erfordrar ganska omfattande åtgärder. Det lärer nemligen icke vara

möjligt, att från ett områdes allmänna geologiska beskaffenhet med

någon säkerhet sluta till befintligheten af stenkolsfyndigheter derstädes,

utan kan visshet derom vinnas endast genom borrning, hvilken jemväl,

enär stenkolens förekomst är ytterst oregelbunden, måste, för erhållande

af någorlunda tillförlitlig kännedom om flötsernas läge och mäktighet,

verkställas på flere särskilda ställen. Slutligen vill Utskottet, i likhet

med de komiterade, som uppgjort dot föreliggande förslaget, hänvisa

till de i 11, 14 och 26 §§ meddelade bestämmelser, hvilka afse att icke

onödigtvis försvåra verkställandet af undersökningar.

I 5, 13, 14, 16, 22 och 45 §§ har Utskottet ansett sig böra föreslå

ändringar, för hvilka här nedan närmare redogöres. Derjemte har Utskottet

funnit smärre redaktionsjemkningar böra vidtagas i 4, 6, 7, 10, 12,

17, 19, 20, 21, 41, 43 och 46 §§ äfvensom i författningens sista stycke.

Någon vidare redogörelse för beskaffenheten af dessa jemkningar torde

icke vara erforderlig, utan tillåter sig Utskottet att i afseende å dem

s. 5 Kontrollera mot PDF

.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55. 5

hänvisa till en jemförelse mellan sistnämnda paragrafers lydelse enligt

Kongl. Maj:ts och enligt Utskottets förslag.

5 §.

I fråga om koncessionsområdets storlek hade komiterade föreslagit

ett maximum af 500 hektar. Det sålunda föreslagna området ansågs

emellertid otillräckligt så väl af Konungens Befallningshafvande i

Malmöhus län som ock af de målsmän för den svenska stenkolsindustrien,

hvilka i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift framstält åtskilliga

anmärkningar mot komiterades förslag. I sistnämnda skrift ifrågasattes,

huru vida det öfver hufvud taget kunde anses nödigt att bestämma något

maximum för koncessionsområdets storlek, då de stora depositionsbeloppen

och den stadgade arbetsskyldigheten ej syntes kunna fresta

någon att begära koncession å större område, än som vore förenligt

med hans förmåga att utföra arbetsskyldigheten och sannolikhetsberäkning

att af företaget kunna hemta någon vinst. Skulle dock en gräns

för områdets storlek bestämmas, vore 500 hektar allt för ringa. Med

den brytning, som nu skedde vid de i gång varande grufvorna, vore

500 hektar utbrutna på eu tid af 60 å 70 år, och toge man derjemte

hänsyn dels till de inskränkningar af det till brytning upplåtna området,

hvilka vore en följd så väl af redan gällande som ock af nu

föreslagna bestämmelser om skydd för byggnader och andra anläggningar,

dels ock till möjligheten och sannolikheten af betydligt ökad

årlig utbrytning, så kunde ett område af nämnda storlek komma att

utbrytas på vida kortare, möjligen endast hälften så lång tid. Då

emellertid, anföres vidare i nämnda skrift, för tillgodogörande af de

eldfasta lerorna och de i mängd förekommande sämre kolen, industriella

anläggningar måste göras och dessa, jemte erforderliga byggnader

för grufarbetet och arbetarebostäder, som i Sverige, i motsats till hvad

i utlandet eger rum, måste af grufegaren bekostas och underhållas samt

hyresfritt upplåtas, kräfde kapital, uppgående till millioner kronor, hvarå,

enligt hvad vunnen erfarenhet från alla våra svenska grufvor bestyrkte,

någon utdelning under de första tjugu åren ej vore att förvänta, så

syntes föga utsigt vara för handen att under den återstående korta

tiden kunna erhålla sålunda förlorad ränta, än mindre att återfå det

nedlagda kapitalet. — Häraf följde, att ringa sannolikhet funnes för

att någon skulle vilja uti grufföretag nedlägga kapital för bearbetande

af ett så inskränkt område. — Vore stenkolsflötserna här i landet af

samma mäktighet som i utlandet, der de i allmänhet egde tjugu till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

ett hundra gånger så stor mäktighet som här och hvarest brytning

finge ske under enstaka hus, ja till och med under hela städer, kunde

det föreslagna maximum af 500 hektar hafva varit fullt tillräckligt, men

våra förhållanden kräfde ovilkorligen tillgång till större arbetsfält. —

På grund af nu anförda omständigheter och förhållanden hafva industriens

representanter ansett, att, derest maximum för området ej blir

helt och hållet borttaget, detsamma icke bör sättas under 2,000 hektar.

Vid ärendets föredragning för Kongl. Maj:t den 14 sistlidne Januari

yttrade Statsrådet och Chefen för Civildepartementet: »Om det

än icke kan anses tillrådligt, att koncessionsområdet utsträckes till en

sådan vidd, hvarigenom rätt till stenkolens bearbetande kunde på några

få händer monopoliseras, så torde dock goda skäl tala för att koncession

må kunna medgifvas å större område än 500 hektar. Fall kunde inträffa,

der det för industrien och det allmänna skulle lända till verklig

skada, om en anläggning hindrades deraf, att för densamma icke finge

anvisas ett område, som kunde anses betingadt af anläggningskostnaden

och utgjorde ett vilkor för anläggningens tillkomst. Hvad jordegaren

angår, synes hans rätt vara oberörd af frågan, huru vida större områden

borde tilldelas ett färre antal anläggningar, eller om det stenkolsförande

distriktet skulle fördelas på flera mindre sådana. I allt fall vore den,

som sökte koncession, icke berättigad till det i stadgan högst medgifna

område, utan detta berodde på den pröfning, som, efter vederbörandes

hörande, föreginge koncessionen. Områdets maximum synes derföre

utan olägenhet kunna sättas något högre, än komitén föreslagit. Fn

vidd af 750 hektar eller omkring 1,500 tunnland torde i detta afseende

motsvara skäliga anspråk och jag anser derföre koncessionsområdets

högst medgifna storlek böra dertill bestämmas».

Utskottet anser för sin del, att det sålunda föreslagna maximum

kan utan fara ytterligare höjas. Den af föredragande departementschefen

antydda betänkligheten, att stenkolsnäringen skulle genom en

sådan höjning kunna monopoliseras, finner Utskottet icke vara af nog

betydenhet att kunna uppväga de olägenheter, som, på sätt i ofvan

anförda skrift framhållits, skulle blifva en följd af ett allt för knappt

tillmätt maximiområde. Att frågan om detta områdes storlek icke har

någon större betydelse för jordegaren har, på sätt ofvan synes, Statsrådet

och Chefen för Civildepartementet ådagalagt; och Utskottet anser

sig vid slikt förhållande kunna föreslå sådan ändring af 5 § i förslaget,

att koncession icke må omfatta område öfverstigande 1,500 hektar. Då

det af komiterade föreslagna måttet, 500 hektar, ansetts under nuvarande

förhållanden motsvara en arbetstid af 60 å 70 år, så skulle det

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

af Utskottet förordade maximiområdet under samma förhållanden svara

mot en arbetstid af omkring 200 år, hvilken tidrymd dock torde komma

att ej obetydligt reduceras, då man kan hysa förhoppning, att den årliga

brytningen kommer att i framtiden ökas. Men äfven om man antager,

att en tid af 200 år skulle komma att åtgå för utbrytningen af

hela det upplåtna området, synes detta ej orimligt, då man tager i

betraktande omfattningen och dyrbarheten af de anläggningar, som

stenkolsindustriens ändamålsenliga bedrifvande ovilkorligen förutsätter.

Ett korrektiv mot den förutsatta olägenheten, att ett bolag, på

grund af en sådan bestämmelse, skulle kunna slå under sig ett större

område, än det eger förmåga att bearbeta, och derigenom hindra andra

från tillgodogörandet af der befintliga fyndigheter, ligger, såsom jemväl

af industriens målsmän blifvit framhållet, i föreskriften att depositionsbeloppen

och arbetsskyldigheten bestämmas i förhållande till områdets

storlek.

13 §.

Då det i 2 mom. af 13 § stadgas, att område för arbete i dagen

utan tillstånd af vederbörande myndighet ej må sträcka sig på mindre

afstånd än 30 meter från sådan jernväg eller kanal, som är upplåten

för allmän trafik, lärer det vara uppenbart, att afsigten med detta stadgande

är, icke så mycket skyddande af statens eller de enskilda jernvägsbolagens

egendom som icke fast mera den trafikerande allmänhetens

trygghet. Deraf synes åter följa att, i afseende å enskilda jernvägar,

tillstånd af ifrågavarande beskaffenhet icke bör meddelas af jernvägsbolaget

eller dess styrelse, utan endast af den myndighet, som

eger öfvervaka, att allmänhetens trygghet i detta afseende icke äfventyras,

nemligen Väg- och vattenbyggnadsstyrelson, under det sådant

tillstånd i fråga om statens jernvägar tydligen bör meddelas af Styrelsen

för statens jernvägstrafik. Till undanrödjande af all tvekan härutinnan

har Utskottet ansett ordet »myndighet» böra utbytas mot »embetsmyndighet».

Det i samma moment förekommande uttrycket »trettio meter från

sådan jernväg» synes kunna gifva anledning till olika tolkningar i afseende

å den punkt, hvarifrån nämnda afstånd bör räknas. Man kan

ifrågasätta att räkna detsamma från närmaste jernvägsspår eller från

gränsen för jernvägens område eller från någon mellan dessa båda

linier belägen punkt. Då emellertid storleken af ifrågavarande afstånd

icke lärer vara af någon väsentlig betydelse för industrien, men dei''-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

emot kan vara af mycken vigt för jernvägstrafikens trygghet, och då

samma skäl torde ega giltighet i afseende å kanal, har Utskottet ej

tvekat att åt stadgandet gifva den ändrade lydelse, att afståndet skall

räknas från området för jernvägen eller kanalen.

14 §.

Då det synes vara af vigt, att stängsel, som enligt 4 mom. af 14 §

skall hållas kring det för arbete i dagen utlagda området är af sådan

beskaffenhet, som i stängsel-förordningen närmare angifves, och då erfarenheten

visat, särskildt vid enskilda jernvägsanläggningar, att uttrycklig

erinran härom ej är obehöflig, har Utskottet föreslagit införande

af den bestämmelse, att ifrågavarande stängsel skall vara af laggild

beskaffenhet.

16 §.

De i 16 § meddelade bestämmelser afse att skydda vissa byggnader

och platser mot skada eller förstöring i följd af grufarbete under jord.

Då, på sätt stenkolsindustriens målsmän framhållit, de inskränkningar,

som i sådant syfte göras i koncessionsinnehafvarens rätt att bearbeta

de inom det upplåtna området befintliga mineralier, alltid måste blifva

ganska hinderliga för grufvans ordnande och arbetets ändamålsenliga

bedrifvande, enär arbetet under jord på större sträckor måste komma

att afbrytas samt rent af omöjliggöra grufdrift under tätt bebyggda områden,

anser Utskottet det vara af synnerlig vigt, att dessa inskränkningar

icke göras större, än det med dem afsedda ändamålet ovilkorligen

kräfver.

Vid den granskning, som Utskottet i sådant hänseende underkastat

bestämmelserna i förevarande paragraf, har Utskottet kommit till den

åsigt, att nämnda bestämmelser i vissa delar äro mera än nödigt betungande

och hämmande för industrien, på samma gång som ofantliga

qvantiteter stenkol derigenom onödigtvis lemnas värdelösa i en relativt

särdeles fattig kolformation. Utskottet har då i främsta rummet fäst

sig vid likställandet uti ifrågavarande afseende af boningshus å ena

sidan samt andra vid gård uppförda åbyggnader äfvensom tomtplatser

och trädgårdar å andra sidan. Att arbetet utan vederbörandes tillstånd

ej får drifvas under boningshus och ett visst område kring sådana

byggnader, anser Utskottet, med hänsyn till det obehag och den fara,

sådant åtminstone kan tänkas medföra för husets invånare, vara en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

berättigad inskränkning; men i fråga om öfriga ofvannämnda byggnader

och platser torde förhållandet vara ett annat. Skada å dessa föremål

synes endast kunna medföra en ekonomisk förlust, och genom de i förslaget

meddelade bestämmelser om pant för skada och intrång torde

full trygghet vara egaren beredd, att denna förlust ej skall komma att

drabba honom. Utskottet har derför ansett särskildt tillstånd icke böra

i ^ regeln vara erforderligt för att arbetet må bedrifvas lodrätt under

sådana byggnader och platser, men, enär faran för skada onekligen

ökas i. den mån arbetet närmar sig jordytan, bibehållit detta vilkor

äfven i afseende å nu ifrågavarande föremål, om arbetet bedrifves på

mindre djup än trettio meter från jordytan.

Till bestämmelsen om det afstånd från jernväg, inom hvilket arbetet

under jord får bedrifvas, lärer, af det vid 13 § här ofvan angifna skäl,

ett förtydligande tillägg vara erforderligt. Då Utskottet emellertid hyser

den öfvertygelse, att faran åt ett närmande till jernvägen här är mindre

än i fråga om arbetet i dagen, har Utskottet ansett, att afståndet i förevarande

fall lämpligen kan räknas från närmaste jernvägsspår.

I en punkt anser sig Utskottet deremot böra föreslå eu ändring,

som kan. medföra en inskränkning i den grufegaren enligt Kongl Maj:ts

förslag tillkommande rätt att bedrifva arbetet under jord, nemligen med

hänsyn till kyrka. Enligt Utskottets tanke bör samma skydd, som tillerkännes

boningshus, äfven tillkomma kyrka. Sådant skydd kan dock

icke anses vara beredt genom föreskriften, att arbete ej får bedrifvas

lodrätt under kyrkogård, då det ju kan inträffa, att kyrkan är belägen

invid sjelfva gränsen af kyrkogården. Förbudet mot arbete under ett

område af 15 meter från kyrka torde böra vara ovilkorligt.

22 §.

Om koncessionsinnehafvaren också icke kan anses såsom egare till

det område för arbete i dagen, som enligt 12 § skall af bergmästaren

anvisas och enligt 14 § af koncessionsinnehafvaren lösas, så synes dock

billigheten fordra, att den sistnämnde, hvilken med belopp motsvarande

jordens fulla värde och hälften derutöfver nödgats lösa nämnda område,

i afseende å den i 22 § stadgade afgift likställes med jordegare, d. v. s.

att koncessionsinnehafvaren berättigas att å samma afgift sig till godo

afräkna så stor del deraf, som i förhållande till hela koncessionsområdet

belöper sig å det af honom inlösta området i dagen. Bestämmelse härom

har derför blifvit i 22 § intörd.

I sista punkten af 22 § stadgas: »Aro inom området flere jordegare,

Bill. till Bilesd. Prof. 1886. 7 Sami. 27 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

njute de lott i afgiften efter som de i jorden ega del.» Såsom detta

stadgande i förslaget är affattadt, synes det öfverlemna åt koncessionsinnehafvaren

att bedöma, huru stor andel i afgiften bör tillkomma hvarje

jordegare inom koncessionsdistriktet och i öfverensstämmelse dermed

till en hvar af desse erlägga det honom tillkommande afgiftsbelopp.

Då ett sådant bedömande stundom kan vara förenadt med svårigheter

och derigenom medföra obehag och till äfventyrs förluster för koncessionsinnehafvaren,

har Utskottet ansett lämpligare, att afgiften för hela området

erlägges till en person, hvilken utses af jordegare inom området,

de der i förevarande afseende torde kunna betraktas såsom en samfällighet;

hvarefter den sålunda utsedde på jordegarne fördelar afgiften

efter ofvan angifna grund.

45 §.

Uti den förut omförmälda, af åtskillige målsmän för stenkolsindustrien

till Kongl. Maj:t ingifna skrift anmärktes mot de i 45 § mom. a)

meddelade bestämmelser om det afstånd, inom hvilket de i 3 § af 1884

års grufvestadga angifna boningshus och åbyggnader äfvensom tomtplats

och trädgård skulle vara mot grufarbete skyddade, att då komiterade,

enligt hvad motiven till 16 § utvisade, ansett ett afstånd af 15 meter i

fråga om arbetet under jord ur teknisk synpunkt fullt betryggande,

giltigt skäl ej förefunnes att här bibehålla det i 1855 års grufvestadga

föreskrifna afståndet af 100 famnar, motsvarande 178,14 meter. Isamma

syfte hafva jemväl Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län och

Bergmästaren i Södra bergmästaredistriktet uttalat sig. Statsrådet och

Chefen för Civildepartementet, som vid ärendets föredragning hos Kongl.

Maj:t omnämnde den sålunda gjorda anmärkningen, erinrade dervid:

»Att innehafvare af äldre grufva icke kan tillåtas att med arbete under

jord gå lika nära boningshus m. m., som är koncessionsinnehafvare medgifvet,

har sin förklaringsgrund deri, att väl koncessionsinnehafvaren,

men icke egaren af den äldre grufvan är skyldig att nedsätta pant för

skada, som af arbetet kan uppkomma. Någon ändring af bestämmelserna

i denna punkt kan jag derföre icke tillstyrka.»

Då emellertid, på sätt industriens målsmän framhållit, den ifrågavarande

bestämmelsen utgör ett synnerligen väsentligt hinder för ett

ändamålsenligt drifvande af de grufvor, som tillkommit i enlighet med

föreskrifterna i 1855 års grufvestadga — hvilket närmare belyses af en

vid ofvanberörda skrift fogad karta —- har Utskottet sökt finna någon

utväg att befria innehafvarne af sådana grufvor från denna olägenhet,

utan att vederbörande jordegare derigenom blottställes för förluster.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

En sådan utväg tror Utskottet sig hafva funnit i ett tillägg till momentet,

hvarigenom åt innehafvare af äldre grufva medgifves rätt att

framdrifva grufarbetet under jord så nära omförmälda byggnader och

platser, som i 16 § af förslaget sägs, så vida han före arbetets början i

enlighet med bestämmelserna i 11 § ställer pant för skada och intrång;

dervid till grund för beräkning af den del af säkerhetens belopp, som

bestämmes efter områdets storlek, torde böra läggas hela ytvidden af de

sammanhängande utmål, öfver hvilka grufinnehafvaren förfogar. Då det

emellertid skulle kunna tänkas, att det utmål eller den komplex af utmål,

hvarför den sålunda medgifna rättigheten toges i anspråk, vore så

obetydlig till sin ytvidd, att den i enlighet med 11 § ställa säkerheten

ej kunde anses tillräcklig, har Utskottet funnit den ytterligare bestämmelse

nödig, att i hvarje fall bör ställas pant till belopp, som motsvarar

en ytvidd af minst 500 hektar, hvilket enligt den i 11 § stadgade beräkningsgrund

utgör 25,000 kronor. Om härtill lägges det i samma §

föreskrifna fixa beloppet af 2,000 kronor, så synes den sålunda uppkommande

summan af 27,000 kronor vara för jordegaren fullkomligt

betryggande, helst tydligt är, att föreskriften i 2 stycket af 11 § om

det nedsatta beloppets fyllande efter utbetalande af ersättning jemväl i

detta fall är tillämplig.

På grund af hvad Utskottet ofvan anfört och med åberopande i

öfrigt af hvad komiterades betänkande med deröfver afgifna yttranden

samt bilagorna till Kongl. Maj:ts proposition innehålla, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen ville, med förklarande, att Kongl.

Maj:ts ifrågavarande proposition icke kan bifallas i

oförändradt skick, för sin del antaga följande

Lag

angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.

1 Kap.

Om koncession,

l §•

Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet är beroende

på särskildt tillstånd (koncession), som meddelas af Konungen; och må

förty inmutning af sådan fyndighet icke ega rum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

2 §•

Ansökning om koncession göres skriftligen och ingifves till Konungens

Befallningshafvande i länet. Sådan ansökning skall innehålla uppgift

å

sökandens namn, hemvist och yrke;

det jordområde, hvarå koncession sökes, med angifvande af hemman

eller lägenhet samt socken, der området är beläget;

huru stor ytvidd i dagen inom sagda område, som sökanden anser

sig för arbetet behöfva; samt

den mark för väg till området, som kan vara erforderlig.

Ansökningen skall åtföljas af karta öfver området i skala af 1 : 4,000,

upprättad af behörig landtmätare enligt de för kartor vid egoskiften

gällande bestämmelser, samt upptagande de å området befintliga byggnader

och platser af det slag, hvarom i 13 § sägs.

Sökanden skall derjemte, så vidt ske kan, uppgifva den omfattning,

hvari han har för afsigt att drifva arbetet; bifoge ock de intyg, som

han vill åberopa för att styrka, att arbetet kan af honom ändamålsenligt

utföras och att nödiga tillgångar dertill stå till sökandens förfogande.

3 §.

Då koncessionsansökning inkommit, läte Konungens Befallningshafvande

ofördröjligen kungörelse derom införas tre gånger i allmänna

tidningarna; foge ock anstalt, att kungörelsen jemte bevis om dagen, då

den första gången varit i allmänna tidningarna införd, varder, sist inom

fjorton dagar från sagde dag, uppläst i kyrkan till socken, der det i

ansökningen uppgifna område är beläget, samt derjemte anslagen i sockenstugan

. eller annat lämpligt ställe i socknen, äfvensom, der så ske kan,

införd i tidning inom orten.

Kungörelse, hvarom ofvan är sagdt, skall innehålla erinran om den

i 4 § bestämda tid och ordning för bevakande af rättighet, som är af

frågan beroende.

Kostnaden för ansökningens offentliggörande skall af sökanden förskjutas.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

4 §•

Inom tre månader från den dag Inom tre månader från den dag

kungörelse om ansökningen första kungörelse om ansökningen första

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

gången varit i allmänna tidningarna

införd eger den, som anser sin rätt

vara af frågan beroende, att hos

Konungens Befallningshafvande i länet

skriftligen anföra hvad han till

bevarande af sin rätt aktar nödigt.

Efter utgången af denna tid och

sedan bergmästaren i orten öfver

ansökningen meddelat yttrande, insände

Konungens Befallningshafvande

samtliga handlingarna jemte eget

utlåtande till Konungen, som pröfvar,

huruvida, med afseende å företagets

gagn för orten och det allmänna,

koncession i enlighet med

denna stadga må sökanden beviljas.

5

Koncession må icke omfatta område

öfverstigande sjuhundrafemtio

hektar.

6

o

A område, som, innan denna stadga

trädt i kraft, blifvit för bearbetande

af stenkolsfyndighet inmutadt

eller annorledes lagligen upplåtet,

vare, utan tillstånd af den som

innehar sådan rätt, koncession icke

gällande, såvidt den äldre rättigheten

är behörigen försvarad.

7

Söka flere koncession å samma

område, bestämme Konungen, oberoende

af tiden då ansökningarna

inkommit, hvilken af sökandena,

Utskottets förslag:

gången varit i allmänna tidningarna

införd ege den, som anser sin rätt

vara af frågan beroende, att hos

Konungens Befallningshafvande i länet

skriftligen anföra hvad han till

bevarande af sin rätt aktar nödigt.

Efter utgången af denna tid och

sedan bergmästaren i orten öfver

ansökningen meddelat yttrande, insände

Konungens Befallningshafvande

samtliga handlingarna jemte eget

utlåtande till Konungen, som pröfvar,

huruvida, med afseende å företagets

gagn för orten och det allmänna,

koncession i enlighet med

denna lag må sökanden beviljas.

§•

Koncession må icke omfatta område

öfverstigande ett tusen femhundra

hektar.

§•

o

A område, som, innan denna lag

trädt i kraft, blifvit för bearbetande

af stenkolsfyndighet inmutadt eller

annorledes lagligen upplåtet, vare,

utan tillstånd af den som innehar

sådan rätt, koncession icke gällande,

såvidt den äldre rättigheten är behörigen

försvarad.

§•

Söka flere koncession å samma

område, bestämme Konungen, oberoende

af tiden då ansökningarna

inkommit, hvilken af sökandena,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. May.ts förslag:

vare sig de äro jordegare, uppfinnare

eller andre, må ega företräde till

koncessionens erhållande; dock vare

den, som dervid visar sig hafva

upptäckt fyndigheten, berättigad att,

om annan erhåller koncessionen, af

denne undfå skälig godtgörelse,

hvars belopp i koncessionen bestämmes.

Utskottets förslag:

vare sig de äro jordegare, upptäckare

eller andre, må ega företräde till

koncessionens erhållande; dock vare

den, som dervid visar sig hafva

upptäckt fyndigheten, berättigad att,

om annan erhåller koncessionen, af

denne undfå skälig godtgörelse,

hvars belopp i koncessionen bestämmes.

8 §•

I koncession skall utsättas:

gränserna för det område koncessionen omfattar;

den ytvidd i dagen inom sagda område, som må sökanden för

arbetet avisas;

den mark för väg till området, som sökanden eger begagna; samt

den årliga arbetsskyldighet koncessionens innehafvare minst skall

fullgöra.

9 §•

För det område, hvarå koncession meddelats, skola gränserna

på djupet räknas lodräta, så vidt det utan förnärmande af annans rätt

kan ske.

10 §.

Den, som erhållit koncession, ege

uteslutande rätt att, med de vilkor

och inskränkningar denna stadga

innehåller, inom det område koncessionen

omfattar eftersöka samt

bearbeta och tillgodogöra sig derstädes

befintliga stenkolsfyndigheter

äfvensom de eldfasta leror, hvilka

i sammanhang med sådana fyndigheter

förekomma.

Öfriga på djupet anträffade mineraliska

ämnen inom området för

koncessionen må äfven af koncessionsinnehafvaren

brytas, i den män

Den, som erhållit koncession, ege

uteslutande rätt att, med de vilkor

och inskränkningar denna lag

innehåller, inom det område koncessionen

omfattar eftersöka samt

bearbeta och tillgodogöra sig derstädes

befintliga stenkolsfyndigheter

äfvensom de eldfasta leror, hvilka

i sammanhang med sådana fyndigheter

förekomma.

öfriga på djupet anträffade mineraliska

ämnen inom området för

koncessionen må äfven af koncessionsinnehafvaren

brytas, i den mån

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

sådant är erforderligt för arbetets

ändamålsenliga drifvande, och ege

koncessionsinnehafvaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål

behöfves. Hvad sålunda icke

användes må innehafvaren af koncessionen

ock behålla, så framt det

icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader

afhemtas inom

sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens

rätt i detta afseende utöfvas

å kronojord af jordens innehafvare.

Är mineralfyndighet inom området

inmutad, vare lag som i 17 §

sägs.

Utskottets förslag:

sådant är erforderligt för arbetets

ändamålsenliga drifvande, och ege

koncessionsinnehafvaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål

behöfves. Hvad sålunda icke

användes må innehafvaren af koncessionen

ock behålla, så framt det

icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader

afhemtas inom

sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens

rätt i detta afseende utöfvas

å kronojord af jordens innehafvare.

Är mineralfyndighet inom området

inmutad, vare lag som i 17 §

sägs.

11 §•

Det åligger den, som erhållit koncession, att såsom pant för skada

och intrång, som genom arbetet kan jordegare eller annan tillskyndas,

hos Konungens Befallningshafvande nedsätta i penningar eller svenska

statens eller allmänna hypoteksbankens obligationer tvåtusen kronor,

innan något arbete får börjas, samt derutöfver, innan annat arbete än

fyndighetens undersökning medelst borrning får ega rum, ett belopp

af femtio kronor för hvarje hektar af det område, koncessionen omfattar.

Är koncessionsinnehafvaren tillika egare af detta område, må

i koncessionen medgifvas honom befrielse, till hela beloppet eller viss

del deraf, från nedsättning, hvarom nu är sagdt; dock med skyldighet

för koncessionsinnehafvaren att sedermera, om jorden eller andel deraf

kommer i annan egares hand, inom åtta dagar efter tillsägelse af nye

egaren fullgöra hvad härofvan är i afseende å nedsättande af pant i

allmänhet föreskrifvet.

Har nedsatt belopp blifvit till större eller mindre del för gäldande

af skadeersättningar användt, skall koncessionsinnehafvaren inom åtta

dagar fylla bristen, så att beloppet åter uppgår till ofvan bestämda

summa.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

12

1 mom. Det område i dager), som

innehafvare af koncession för arbetet

behöfver, skall, med iakttagande af

hvad i koncessionen är stadgadt

angående den i sådant afseende högst

medgifna ytvidd, af bergmästaren i

orten, efter kallelse å jordegaren,

på stället anvisas, endera på en gång

vid arbetets början, eller i mån som

koncessionsinnehafvaren deraf är i

behof. Det anvisade området skall

vid förrättningen på marken utstakas

och förses med rosen eller andra

lämpliga skiljemärken samt derjemte

å koncessionskartan inläggas.

Öfver förrättningen skall bergmästaren

föra protokoll, upptagande

fullständig beskrifning öfver det anvisade

området.

Kostnaden för förrättningen skall

gäldas af koncessionsinnehafvaren.

2 mom. Innan koncessionsinnehafvaren

må taga i besittning område

i dagen, som blifvit enligt

denna § anvisadt, eller mark till

väg, då rätt dertill är i koncessionen

medgifven, åligger det honom

att för lösen af området eller marken

ställa borgen hos Konungens

Befallningshafvande i länet, som har

att tillse, att sådan borgen är vederhäftig,

och att densamma varder

behörigen förnyad.

13

1 mom. På mindre afstånd än

tvåhundra meter från boningshus

Utskottets förslag:

§•

1 mom. Det område i dagen, som

innehafvare af koncession för arbetet

behöfver, skall, med iakttagande af

hvad i koncessionen är stadgadt

angående den i sådant afseende högst

medgifna ytvidd, af bergmästaren i

orten, efter kallelse å jordegaren,

på stället anvisas, antingen på en gång

vid arbetets början, eller i mån som

koncessionsinnehafvaren deraf är i

behof. Det anvisade området skall

vid förrättningen på marken utstakas

och förses med rosen eller andra

lämpliga skiljemärken samt derjemte

å koncessionskartan inläggas.

Öfver förrättningen skall bergmästaren

föra protokoll, upptagande

fullständig beskrifning öfver det anvisade

området.

Kostnaden för förrättningen skall

gäldas af koncessionsinnehafvaren.

2 mom. Innan koncessionsinnehafvaren

må taga i besittning område

i dagen, som blifvit enligt

denna § anvisadt, eller mark till

väg, då rätt dertill är i koncessionen

medgifven, åligger det honom

att för lösen af området eller marken

ställa borgen hos Konungens

Befallningshafvande i länet, som har

att tillse, att sådan borgen är vederhäftig,

och att densamma varder

behörigen förnyad.

§■

1 mom. På mindre afstånd än

tvåhundra meter från boningshus

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

eller från annan åbyggnad, der den

är uppförd vid gård, eller från tomtplats

eller trädgård må område för

arbete i dagen enligt 12 § icke anvisas

utan tillstånd af såväl egaren

till byggnaden, tomtplatsen eller

trädgården som den, hvilken dertill

har nyttjanderätt.

2 mom. Område för arbete i dagen

må ej heller sträcka sig inpå

kyrkogård eller begrafningsplats

eller, utan tillstånd af vederbörande

myndighet, på mindre afstånd än

trettio meter från sådan jernväg

eller kanal, som är upplåten för

allmän trafik.

3 mom. Hvad i denna § är sagdt

om hinder mot anvisande af område

i dagen vare dock icke gällande,

om hindret tillkommit efter

det koncessionen meddelades.

Utskottets förslag:

eller från annan åbyggnad, der den

är uppförd vid gård, eller från tomtplats

eller trädgård må område för

arbete i dagen enligt 12 § icke anvisas

utan tillstånd af såväl egaren

till byggnaden, tomtplatsen eller

trädgården som den, hvilken dertill

bar nyttjanderätt.

2 mom. Område för arbete i dagen

må ej heller sträcka sig inpå

kyrkogård eller begrafningsplats

eller, utan tillstånd af vederbörande

embetsmyndighet, på mindre afstånd

än trettio meter från området för

sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

3 inom. Hvad i denna § är sagdt

om hinder mot anvisande af område

i dagen vare dock icke gällande,

om hindret tillkommit efter

det koncessionen meddelades.

14

1 mom. Område, som enligt 12 §

af bergmästaren för arbete i dagen

anvisas, skall, med det undantag

som i 2 mom. härnedan sägs, af

koncessionsinnehafvaren lösas med

belopp, motsvarande jordens fulla

värde och hälften derutöfver. Lösesumman

skall, om öfverenskommelse

ej kan träffas, bestämmas af särskild

nämnd i den ordning, som i

gällande författning angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt

behof stadgas; och fälle kostnaden

härför koncessionsinnehafvaren

till last. I fråga om lösesum
-

§■

/ mom. Område, som enligt 12 §

af bergmästaren för arbete i dagen

anvisas, skall, med det undantag

som i 2 mom. härnedan sägs, af

koncessionsinnehafvaren lösas med

belopp, motsvarande jordens fulla

värde och hälften derutöfver. Lösesumman

skall, om öfverenskommelse

ej kan träffas, bestämmas af särskild

nämnd i den ordning, som i

gällande författning angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt

behof stadgas; och fälle kostnaden

härför koncessionsinnehafvaren

till last. I fråga om lösesum
-

Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 7 Sami. 27 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

mans utbetalande och vilkoren derför

lände ock samma författnings

bestämmelser till efterrättelse.

2 mom. År området afsedt endast

för fyndighetens undersökning

medelst borrning och vill innehafvaren

af koncessionen icke under

längre tid än högst tre år deröfver

förfoga, vare han icke skyldig att

sådant område till sig lösa; gifve

dock, så länge detsamma användes,

innehafvaren af jorden förskottsvis

för hvarje år ersättning, motsvarande

dubbla beloppet af jordens

afkastning utan afdrag för brukningskostnaden.

Koncessionsinnehafvaren

skall derjemte, då platsen

icke vidare begagnas, ersätta jordegaren

eller den, som i hans ställe

är till sådan godtgörelse berättigad,

all skada, som marken genom arbetet

för framtiden kan hafva tagit.

Under tiden till dess denna ersättning

blifvit erlagd, ansvare koncessionsinnehafvaren

för fulla beloppet

af den årliga afgiften för områdets

begagnande.

3 inom. Då rätt till mark för

väg är i koncessionen medgifven,

galle i fråga om lösen af sådant

område eller ersättning för dess begagnande

hvad som för hvartdera

fallet är i denna § föreskrifvet.

4 mom. Det åligger koncessionsinnehafvare

att ensam hålla stängsel

kring område, som han enligt denna

§ fått till sig lösa.

Utskottets förslag:

mans utbetalande och vilkoren derför

lände ock samma författnings

bestämmelser till efterrättelse.

2 mom. År området afsedt endast

för fyndighetens undersökning

medelst borrning och vill innehafvaren

af koncessionen icke under

längre tid än högst tre år deröfver

förfoga, vare han icke skyldig att

sådant område till sig lösa; gifve

dock, så länge detsamma användes,

innehafvaren af jorden förskottsvis

för hvarje år ersättning, motsvarande

dubbla beloppet af jordens

afkastning utan afdrag för brukningskostnaden.

Koncessionsinnehafvaren

skall derjemte, då platsen

icke vidare begagnas, ersätta jordegaren

eller den, som i hans ställe

är till sådan godtgörelse berättigad,

all skada, som marken genom arbetet

för framtiden kan hafva tagit.

Under tiden till dess denna ersättning

blifvit erlagd, ansvare koncessionsinnehafvaren

för fulla beloppet

af den årliga afgiften för områdets

begagnande.

3 mom. Då rätt till mark för

väg är i koncessionen medgifven,

galle i fråga om lösen af sådant

område eller ersättning för dess begagnande

hvad som för hvardera

fallet är i denna § föreskrifvet.

4 mom. Det åligger koncessionsinnehafvaren

ensam att kring område,

som han enligt denna § fått till sig

lösa, hålla stängsel af laggill beskaffenhet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utsktottes Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

5 mom. Å område, som blifvit 5 mom. A område, som blifvit

enligt denna § inlöst, må lagfart enligt denna § inlöst, må lagfart

icke koncessionsinnehafvaren med- icke koncessionsinnehafvaren meddelas.

delas.

15 §.

Innehafvare af koncession må icke ofvan jord taga i besittning eller

eljest förfoga öfver annan del af området för koncessionen, än som blifvit

honom af bergmästaren anvisad såsom i 12 § sägs.

Visar sig under arbetets fortgång att för detsamma eller för väg

till området större utrymme i dagen erfordras, än som är i koncessionen

medgifvet, ege koncessionsinnehafvaren att om vinnande af ökadt utrymme

göra ansökning i den ordning, som för erhållande af koncession

är föreskrifven.

16

Under jord må innehafvare af

koncession drifva arbetet å hela det

område, koncessionen omfattar, allenast

med de inskränkningar, att

arbetet icke utan sådant tillstånd,

som i 13 § omförmäles, får ega rum

lodrätt under ett område i dagen

med utsträckning af femton meter

från sådana byggnader och platser,

som i 1 mom. af sagde § äro uppräknade,

samt med utsträckning af

trettio meter från sådan jernväg

eller kanal, som är upplåten för

allmän trafik, och att arbete ej heller

får verkställas lodrätt under

kyrkogård eller begrafningsplats.

Hvad i denna § är stadgadt om

hinder mot arbete under jord vare

icke gällande, om hindret tillkommit

efter koncessionens meddelande.

§•

Innehafvare af koncession vare berättigad

att ä hela det område, koncessionen

omfattar, under jord drifva

arbetet, dock med följande inskränkningar:
a)

sådant arbete får icke ega rum

lodrätt under kyrkogård eller begrafningsplats

eller under ett område i

dagen med utsträckning af femton

meter från kyrka;

b) arbete af förutnämnda beskaffenhet

må utan sådant tillstånd, som

i 13 § omförmäles, icke verkställas

lodrätt under ett område i dagen med

utsträckning af femton meter från

boningshus och med. utsträckning af

trettio meter från sådan jernväg eller

kanal, som är upplåten för allmän

trafik; skolande detta afstånd hvad

angår jernväg beräknas från dess

närmaste spår; samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

17

Sker å område, hvarå koncession

meddelats, inmutning af mineralfyndighet,

som enligt grufvestadgan

den 16 Maj 1884 är dertill upplåten,

eller meddelas koncession å område,

som förut är för annan mineralfyndighet

än stenkol inmutadt, må

arbete för fyndighetens eftersökande

och bearbetande, som verkställes

på grund af först vunnen rättighet,

icke hindras eller uppehållas af arbete

på grund af inmutning eller

koncession, som senare tillkommit.

Uppstår i detta fall tvist om sättet

för drifvande af de särskilda slagen

af arbete, bestäinme bergmästaren

i orten, huru arbetena skola ordnas,

så att innehafvare af äldre inmutning

eller koncession kan ändamålsenligt

drifva sitt arbete med

minsta förfång för den senare rättsinnehafvaren.

Utskottets förslag:

c) grufarbete, som bedrifves pa

mindre djup än trettio meter under

jordytan, må utan tillstånd, som i

13 § 1 mom. sägs, icke ske lodrätt

under ett område i dagen med utsträckning

af femton meter från någon

vid gård uppförd, till boningshus

ej afsedd åbyggnad eller tomtplats

eller trädgård.

Hvad i denna paragraf är stadgadt

om hinder mot arbete under jord

vare icke gällande, om hindret tillkommit

efter koncessionens meddelande.

§•

• Sker å område, hvarå koncession

meddelats, inmutning af mineralfyndighet,

som enligt grufvestadgan

den 16 Maj 1884 är dertill lofgifven,

eller meddelas koncession å område,

som förut är för annan mineralfyndighet

än stenkol inmutadt, må

arbete för fyndighetens eftersökande

och bearbetande, som verkställes

på grund af först vunnen rättighet,

icke hindras eller uppehållas af arbete

på grund af inmutning eller

koncession, som senare tillkommit.

Uppstår i detta fall tvist om sättet

för drifvande af de särskilda slagen

af arbete, bestämme bergmästaren

i orten, huru arbetena skola ordnas,

så att innehafvare af äldre inmutning

eller koncession kan ändamålsenligt

drifva sitt arbete med

minsta förfång för den senare rättsinnehafvaren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

18 §.

Skada och intrång, som tillskyndas jordegare eller annan genom

arbete, som på grund af koncession verkställes, skall ersättas af den, som

innehar koncession.

19 §.

Yppas tvist om ersättning, som

enligt denna stadga skall utgå,

varde frågan, der den ej gäller jordlösen,

hvarom i 14 § sägs, pröfvad

af tre ojäfvige skiljemän, bland

hvilka en utses af hvardera parten

och de sålunda utsedde tillkalla

den tredje; tredskas den, mot hvilken

anspråket väckes, att utse skiljeman,

eller kunna de utsedde ej om

valet af den tredje sig förena, ege

Konungens Befallningshafvande eller

rätten i stad och domaren å landet

eller utmätningsmannen i orten att

på ansökan af den, som anspråket

väckt, om valet förordna. Varder

till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige

ock förpligtas att

gälda kostnaden för skiljemännens

sammanträde samt motpartens utgifter

å saken; sättes ersättningen

ej högre än den ersättningsskyldige

före sammanträdet bjudit, stånde

hvar sina kostnader och gälde hvardera

halfva sammanträdeskostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga

skall, änskönt någondera parten vill

söka domaren, gå i verkställighet,

der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar; den af parterne,

som med beslutet ej nöjes,

Yppas tvist om ersättning, som

enligt denna lag skall utgå, varde

frågan, der den ej gäller jordlösen,

hvarom i 14 § sägs, pröfvad

af tre ojäfvige skiljemän, af hvilka

hvardera parten utser en och de sålunda

utsedde tillkalla den tredje;

tredskas den, mot hvilken anspråket

väckes, att utse skiljeman, eller

kunna de utsedde ej om valet af

den tredje sig förena, ege Konungens

Befallningshafvande eller rätten

i stad och domaren å landet

eller utmätningsmannen i orten att

på ansökan af den, som anspråket

väckt, om valet förordna. Varder

till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige

ock förpligtas att

gälda kostnaden för skiljemännens

sammanträde samt motpartens utgifter

å saken; sättes ersättningen

ej högre än den ersättningsskyldige

före sammanträdet bjudit, stånde

hvar sina kostnader och gälde hvardera

halfva sammanträdeskostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga

skall, änskönt någondera parten vill

söka domaren, gå i verkställighet,

der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar; den af parterne,

som med beslutet ej nöjes,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

dock ej förment att tvisten under

rättens pröfning draga, så framt

han sin talan instämmer inom nittio

dagar från det skiljemännens beslut

honom tillstäldes. I skiljemännens

beslut skall tydlig hänvisning lemnas

om hvad den missnöjde har att

iakttaga för tvistens dragande under

rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar,

hellre genast lita domstol än skiljemän

till, stånde det honom öppet.

20

1 mom. Om innehafvare af koncession

verkställer arbete utan att

pant är enligt 11 § nedsatt, eller

förfogar öfver område i dagen, som

icke blifvit honom anvisadt. af bergmästaren

såsom i 12 § sägs, eller

sätter sig i besittning af anvisadt

område eller af mark för väg innan

borgen är enligt 12 § stäld, eller

mot bestämmelserna i 16 § under

jord drifver arbete å område, som

är derför skyddadt, ansvare såsom

för åverkan, om åtal derå i laga

tid anställes.

2 mom. I fall, hvarom i 1 mom.

är sagd!, så ock om koncessionsinnehafvare

underlåter att enligt

11 § fylla uppkommen brist i nedsatta

medel, eller att ställa sig till

efterrättelse föreskrift i fråga om

borgen, som af Konungens Befallningshafvande

enligt 12 § meddelas,

eller att utgifva ersättning enligt

Utskottets förslag:

dock ej förment att tvisten under

rättens pröfning draga, så framt

han sin talan instämmer inom nittio

dagar från det skiljemännens beslut

honom tillstäldes. I skiljemännens

beslut skall tydlig hänvisning lemnas

om hvad den missnöjde har att

iakttaga för tvistens dragande under

rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar,

hellre genast lita domstol än skiljemän

till, stånde det honom öppet.

§•

1 mom. Om innehafvare af koncession

verkställer arbete utan att

pant är enligt 11 § nedsatt, eller

vidtager förfoganden öfver område i

dagen, som icke blifvit honom anvisadt

af bergmästaren såsom i 12 §

sägs, eller sätter sig i besittning af

anvisadt område eller af mark för

väg innan borgen är enligt 12 §

stäld, eller mot bestämmelserna i

16 § under jord drifver arbete å

område, som är deremot skyddadt,

ansvare såsom för åverkan, om åtal

derå i laga tid anställes.

2 mom. I fall, hvarom i 1 mom.

är sagdt, så ock om koncessionsinnehafvare

underlåter att enligt

11 § fylla uppkommen brist i nedsatta

medel, eller att ställa sig till

efterrättelse föreskrift i fråga om

borgen, som af Konungens Befallningshafvande

enligt 12 § meddelas,

eller att utgifva ersättning enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Laq-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj ds förslag:

14 § 2 mom.; då varde arbetet instäldt

intilldess hvad i hvarje fall

är föreskrifvet blifvit fullgjordt; och

åligger det utmätningsmannen i orten,

då han derom anlitas, att lemna

den för arbetets inställande nödiga

handräckning.

21

Vill koncessionsinnehafvare frånträda

koncessionen, göre skriftlig

anmälan hos Konungens Befallningshafvande

i länet, som har att låta

underrättelse härom intagas i länskungörelserna,

och upphöre koncessionen

från den dag, sådan anmälan

skett.

Då koncession sålunda upphört

likasom då densamma genom laga

kraft egande dom förklarats förverkad,

ege den, som innehaft koncessionen,

att återfå flen af honom enligt

12 § stälda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen

inom området för koncessionen blifvit

slutligen afgjorda; och vare lian

derjemte berättigad att, sedan ett

år förflutit från koncessionens upphörande,

återbekomma så stor del

af det enligt 11 § nedsatta belopp,

som icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet,

hvarom tvist då

kan vara anhängig.

Önskar koncessionsinnehafvare afstå

endast från viss del af det område

koncessionen omfattar, göre

derom ansökning hos Konungen,

Utskottets förslag:

14 § 2 inom.; då varde arbetet instäldt

intilldess hvad i hvarje fall

är föreskrifvet blifvit fullgjordt; och

åligger det utmätningsmannen i orten,

då han derom anlitas, att lemna

den för arbetets inställande nödiga

handräckning.

§•

Vill koncessionsinnehafvare frånträda

koncessionen, göre skriftlig

anmälan hos Konungens Befallningshafvande

i länet, och upphöre koncessionen

från den dag, sådan anmälan

skett; skolande Konungens Befallningshafvande

låta underrättelse

härom intagas i länskungörelserna.

Då koncession sålunda upphört

likasom då densamma genom laga

kraft egande dom förklarats förverkad,

ege den, som innehaft koncessionen,

att återfå den af honom enligt

12 § stälda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen

inom området för koncessionen blifvit

slutligen afgjorda; och vare han

derjemte berättigad att, sedan ett

år förflutit från koncessionens upphörande,

återbekomma så stor del

af det enligt 11 § nedsatta belopp,

som icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet,

hvarom tvist då

kan vara anhängig.

Önskar koncessionsinnehafvare afstå

endast från viss del af det område

koncessionen omfattar, göre

derom ansökning hos Konungen,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

och varde ärendet behandladt i den

ordning, som för erhållande af koncession

är föreskrifven.

Medgifves koncessionsinnehafvare

att afstå från en del af området

för koncessionen, galle om återbekommande

af det för den delen

nedsatta belopp hvad härofvan är

i ty fall stadgadt.

Utskottets förslag:

och varde ärendet behandladt i den

ordning, som för erhållande af koncession

är föreskrifven.

Medgifves koncessionsinnehafvare

att afstå från en del af området

för koncessionen, galle om återbekommande

af det för den delen

nedsatta belopp hvad härofvan är

i ty fall stadgadt.

2 Kap.

Om afgift till jordegaren.

22 §.

Egare af jord inom det område,

hvarå koncession meddelats, vare

berättigad att, utan deltagande i

kostnaden för arbetet, af koncessionsinnehafvaren

erhålla en afgift,

motsvarande värdet af eu femtiondedel

af de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta

leror, hvilka å området vinnas

och i dagen uppfordras. Denna

afgift skall för hvarje arbetsår erläggas

inom utgången af Januari

månad nästföljande år. Aro inom

området flere jordegare, njute de

lott i afgiften, efter som de i jorden

ega del.

Egare af jord inom det område,

hvarå koncession meddelats, vare

berättigad att, utan deltagande i

kostnaden för arbetet, af koncessionsinnehafvaren

erhålla en afgift,

motsvarande värdet af en femtiondedel

af de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta

leror, hvilka å området vinnas

och i dagen uppfordras; egande

dock koncessionsinnehafvaren att å

denna afgift sig till godo afräkna så

stor del, som på det honom enligt

12 § anvisade område i dagen sig

belöper i förhållande till hela det

område, koncessionen omfattar. Aro

inom det senare området flere jordegare,

njute de i livad af afgiften

dem samfäldt tillkommer lott efter

som de i jorden ega del. Konces
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

jLag-Utskottets Utlåtande N:o SS. 2S

Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

sionsinnehafvaren skall för hvarje

arhetsår inom Januari månad nästföljande

år till jordegaren eller, der

jordegare äro flere, till den person,

hvilken de hafva att utse, erlägga

hvad enligt denna paragraf jordegare

tillkommer.

23 §.

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning till brukning på

viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon, boställsinnehafvaren eller

den, som eljest besittningsrätten innehar, njuta den jordegaren enligt

22 § tillkommande afgift till godo. A annan kronojord vare koncessionsinnehafvaren

från afgift befriad.

24 §.

Ej må någon för längre tid, än han är egare eller innehafvare af

jorden, till annan öfverlåta rättigheten att uppbära afgift, hvarom i 22

§ sägs.

25 §.

Fråga om beloppet af den afgift, som enligt 22 § bör jordegare

tillkomma, skall, der öfverenskommelse ej kan träffas, pröfvas af skiljemän,

såsom i 19 § är föreskrifvet.

3 Kap.

Om arbetsskyldighet och. hvilostånd.

26 §.

1 mom. Den årliga arbetsskyldighet, som enligt 8 § skall i koncessionen

bestämmas, må icke sättas lägre, än att värdet af arbetet

Bill. till Rissel. Prot. 1886. 7 Sami. 21 Haft. < 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

motsvarar femton dagsverken för hvarje hektar, som koncessionen omfattar

till och med etthundra hektar, tio dagsverken för hvarje hektar

derutöfver till och med trehundra hektar, och fem dagsverken för hvarje

hektar derutöfver.

Denna arbetsskyldighet skall för hvarje kalenderår innan dess slut

fullgöras; och räknas första arbetsåret från den 1 Januari året efter

det, då koncessionen utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet mött

hinder, hvars undanrödjande icke af koncessionsinnehafvaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då

hindret upphört.

2 mom. För de tre arbetsår, som följa näst efter koncessionens

meddelande, må Konungen nedsätta arbetsskyldigheten, dock ej lägre

än till en fjerdedel af hvad ofvan är föreskrifvet.

3 mom. Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall vara af beskaffenhet

att kunna främja det ändamål, för hvilket koncessionen beviljats;

och må arbete, som uppenbarligen afser tillgodogörande af andra

ämnen än stenkolsfyndighet, icke räknas koncessionsinnehafvare till godo

i fråga om arbetsskyldighetens fullgörande.

27 §.

Befrielse från stadgad arbetsskyldighet må, på skriftlig ansökning,

af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår, då mot

arbetets fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke kunnat af

koncessionsinnehafvaren förekommas, eller andra giltiga anledningar till

hvilostånd uppgifvas och styrkas.

Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för

minst sex arbetsår fullgjord.

Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari året

efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldigheten

skall åter inträda.

28 §.

Sökes hvilostånd för sådan stenkolsgrufva, hvarifrån annan i arbete

varande grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vattentillopp

besvärad, må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än

antingen egaren till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller

visas kan, att öfverenskommelse med honom om vattnets undanhållande

under hviloståndstiden träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

som blifvit af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under

samma tid genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva

tillskyndas.

Visar det. sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande

grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de

vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas.

29 §•

Nytt hvilostånd må icke meddelas, med mindre än att arbetsskyldigheten

blifvit fullgjord för minst sex arbetsår från den tid, förut beviljadt

hvilostånd gått till ända.

30 §.

Beslut om hvilostånd skall genom koncessionsinnehafvarens försorg

inom tre månader från det beslutet meddelades uppläsas i kyrkan till

socken eller församling, der området för koncessionen är beläget, vid

påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör i beslutet

intagas.

31 §•

Försummas utan behörig tillåtelse den i koncessionen bestämda

arbetsskyldighet för något arbetsår, vare vid det årets utgång koncessionen

och den derpå grundade rätt förverkad, så framt talan derom

sker inom två år från utgången af det arbetsår, under hvilket försummelsen

egt rum.

Utom den, hvars enskilda rätt är i fråga, må äfven kronans ombudsman

tala å försummelse, hvarom i denna paragraf sägs.

32 §.

Då koncessionen förverkats eller eljest upphört att vara gällande,

skall all den mark, hvilken koncessionsinnehafvaren enligt 14 § inlöst,

hemfalla till jordegaren utan ersättning, dock att koncessionsinnehafvare

må under två år derefter å sådan mark afgiftsfritt behålla qvar byggnader

och andra tillhörigheter.

Schakt och gruföppningar samt de i grufvan befintliga, för dess

styrka och bestånd nödiga byggnader skola utan lösen tillfalla den, som

sedermera i laga ordning förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

4 Kap.

Ordningsstadganden.

33 §.

Bergverksstyrelsen eger att öfver arbete för eftersökande och bearbetande

af stenkol utöfva sådan tillsyn, att nödig trygghet beredes

arbetsmanskapet, och att icke genom sättet för arbetets drifvande grufvans

framtida bestånd äfventyras eller fara för annans egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse föreskrift, som på grund

af denna paragraf af bergsöfverstyrelsen eller bergmästaren meddelas,

straffes med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

34 §.

Särskilt skall vid grufbrytning iakttagas, att inrättningar för vandring

upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor äfvensom de maskiner,

hvilka för grufdriften användas, underhållas i sådant skick, att

olyckshändelse genom bristfällighet derå ej må inträffa.

35 §.

Utan tillstånd af bergmästaren må icke schakt eller gruföppning

igenfyllas eller de i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd

nödiga byggnader skadas eller förstöras. Den häremot bryter, straffes

med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

36 §.

Finner bergmästaren nödigt, att i stenkolsgrufva anstalt göres till

trygghet för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för grufvarp

framtida bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren

förelägga koncessionsinnehafvaren att inom viss tid hafva utfört sådan

anstalt vid äfventyr, förutom ansvar enligt 33 §, att, efter omständigheterna,

det föreskrifna arbetet varder på hans bekostnad genom berg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55. 29

mästarens försorg verkstäldt eller arbetet inställes, till dess sådan anstalt

blifvit gjord.

37 §.

Medför arbete i stenkolsgrufva synnerlig våda för arbetsinanskapet,

eller drifves det på sådant sätt, att uppenbar fara för grafvård bestånd

eller annans egendom derigenom uppstår, ege bergmästaren att förbjuda

arbetet; och stånde sådant förbud vid magt intill dess, på förd

klagan, annorlunda varder af bergsöfverstyrelsen förordnadt.

38 §.

Då bergmästaren förordnat om inställande af arbete i stenkolsgrufva,

må han, der så nödigt är, för verkställighet deraf anlita kronobetjeningens

biträde.

39 §.

Då koncession å annan öfvergått, skall denne, vid bot af etthundra

kronor, inom trettio dagar derefter hos bergmästaren derom göra anmälan.

40 §.

Hafva flere del i koncession eller innehafves koncession af bolag,

skall för hvarje år utses en föreståndare för arbetet, hvilken är ansvarig

för fullgörande af de föreskrifter, hvarom i detta kapitel stadgas.

Val af föreståndare skall anmälas hos bergmästaren.

Sker ej sådan anmälan, är hvarje delegare eller, om koncessionen

innehafves af bolag, hvarje ledamot af dess styrelse ansvarig såsom vore

han föreståndare för arbetet.

Kongl. May.ts förslag: Utskottets förslag:

41 §.

Öfver stenkolsgrufva, som är under

arbete, skall, der icke grufvan

i sin helhet är från dagen fullt

åskådlig, finnas fullständig och noggrann

grufkarta (markscheiderkarta)

i skala 1 : 1,500; och böra nya

Öfver stenkolsgrufva, som är under

arbete, skall, der icke grufvan

i sin helhet är från dagen fullt

åskådlig, finnas fullständig och noggrann

grufkarta (markscheiderkarta)

i skala 1 : 1,500; och böra nya

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Mag ds förslag:

grufarbeten inom sex månader å

kartan inläggas.

Grufkarta skall, på bekostnad af

koncessionsinnehafvaren, upprättas

af bergstjensteman eller annan, som

af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig

att verkställa grufmätningar;

börande så väl kartan som kompletteringsarbetena

uppgöras i två

exemplar, deraf det ena skall finnas

vid grufvan eller på tillsägelse vara

för bergmästaren eller jordegaren

derstädes tillgängligt, och det andra

insändas till bergsöfverstyrelsen.

Försummar koncessionsinnehafvare

hvad sålunda är föreskrifvet,

vare straffet böter från och med tio

till och med etthundra kronor, och

ege bergmästaren låta å hans bekostnad

karta upprättas eller kompletteras.

Utskottets förslag:

grufarbeten inom sex månader å

kartan inläggas.

Grufkarta skall, på bekostnad af

koncessionsinnehafvaren, upprättas

af bergstjensteman eller annan, som

af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig

att verkställa grufmätningar;

börande så väl kartan som kompletteringsarbetena

uppgöras i två

exemplar, deraf det ena skall finnas

vid grufvan eller på tillsägelse vara

för bergmästaren eller jordägare derstädes

tillgängligt, och det andra

insändas till bergsöfverstyrelsen.

Försummar koncessionsinnehafvare

hvad sålunda är föreskrifvet,

vare straffet böter från och med tio

till och med etthundra kronor, och

ege bergmästaren låta å hans bekostnad

karta upprättas eller kompletteras.

42 §.

Innan den 1 Mars hvarje år skall koncessionsinnehafvaren till bergmästaren

insända uppgift å de stenkol och eldfasta leror, som under

föregående året brutits och uppfordrats, jemte de öfriga statistiska redogörelser,

som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.

Försummar koncessionsinnehafvare hvad i denna paragraf påbjudes,

böte tio kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje

gång vid vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.

43 §.

Till böter enligt denna stadga må

ej dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

Böter och viten, som jemlikt denna

stadga ådömas, tillfalla kronan.

Till böter enligt denna lag må ej

dömas, om å förseelsen följer straff

enligt allmän lag.

Böter och viten, som jemlikt denna

lag ådömas, tillfalla kronan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

Saknas tillgång till deras fulla Saknas tillgång till deras fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän lag. allmän lag.

44 §.

Öfverträdelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare

åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal

angifves.

5 Kap.

Särskilda bestämmelser.

45 §.

För stenkolsgrufva, hvartill rättighet

genom inmutning eller annorledes

vunnits innan denna stagda

trädt i kraft, skall grufvestadgan

den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, med följande

undantag:

a) det afstånd, inom hvilket de i

3 § grufvestadgan angifna boningshus

och åbyggnader äfvensom tomtplats

och trädgård äro, enligt 11

och 26 §§ i samma stadga, mot

grufarbete skyddade, skall i fråga

om stenkolsgrufva i stället beräknas

till 178,14 meter (100 famnar);

För stenkolsgrufva, hvartill rättighet

genom inmutning eller annorledes

vunnits innan denna lag trädt

i kraft, skall grufvestadgan den 16

Maj 1884 i tillämpliga delar lända

till efterrättelse, med följande undantag:
a)

det afstånd, inom hvilket boningshus

och annan i 3 § grufvestadgan

angifven åbyggnad äfvensom tomtplats

och trädgård äro enligt 11 och

26 §,§ i samma stadga skyddade mot

grufarbete i dagen och under jord,

skall, i öfverensstämmelse med hvad

i 2 § 1 stycket af grufvestadgan den

12 Januari 1855 fans förordnadt,

beräknas, icke till 200, utan endast

till 118,14: meter (100 famnar); dock

må de i 16 § af denna lag gifna

bestämmelser om koncessionsinnehaf
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

32

Kongl. Maj:ts förslag:

b) innehafvare af stenkolsgrufva

vare berättigad att bearbeta och

tillgodogöra sig äfven de eldfasta

leror, hvilka i sammanhang med

stenkolsfyndigheten förekomma;

c) för stenkolsgrufva skall utmål

utläggas, då fyndigheten blifvit genom

borrning undersökt och prof

å fyndigheten erhållits; och må i

utmål tilldelas ett område af högst

356,28 meter (200 famnar) i längd

och bredd;

d) den årliga arbetsskyldigheten

för stenkolsgrufva må icke för hvarje

inmutadt område eller utmål understiga

hvad som i värde motsvarar

etthundra dagsverken; och galle i

Utskottets förslag:

vares rätt att under jord framdrifva

arbetet sä nära intill omförmälda

byggnader och platser, som i samma

paragraf sägs, äfven gälla för innehafvare

af äldre stenkolsgrufva, så

framt han före arbetets början såsom

pant för skada och intrång, som genom

detsamma kunna jordegare eller

annan tillskyndas, hos Konungens Befallningshafvande

nedsätter, i penningar

eller obligationer, ett belopp, motsvarande

det, hvithet koncessionsinneliafvare

enligt 11 § af denna lag har

att nedsätta; skolande till grund för

beräkning af den del af nämnda belopp,

som bestämmes efter antalet hektar,

läggas hela ytvidden af de sammanhängande

utmål, hvaröfver grufinnehafvare

förfogar, eller, i händelse

densamma icke uppgår till femhundra

hektar, sistnämnda ytvidd.

b) innehafvare af stenkolsgrufva

vare berättigad att bearbeta och

tillgodogöra sig äfven de eldfasta

leror, hvilka i sammanhang med

stenkolsfyndigheten förekomma;

c) för stenkolsgrufva skall utmål

utläggas, då fyndigheten blifvit genom

borrning undersökt och prof

å fyndigheten erhållits; och må i

utmål tilldelas ett område af högst

356,28 meter (200 famnar) i längd

och bredd;

d) den årliga arbetsskyldigheten

för stenkolsgrufva må icke för hvarje

inmutadt område eller utmål understiga

hvad som i värde motsvarar

etthundra dagsverken; och gälle i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lag-Utskottets

Körtel. Maj:ts förslag:

fråga om arbetets beskaffenhet hvad

i 26 § 3 mom. af d erma stadga är

föreskrifvet;

e) afgift i stället för arbetsskyldighet

enligt 41 § gufvestadgan må

icke för stenkolsgrufva ega rum;

f) hvilostånd å stenkolsgrufva må

icke enligt 44 § grufvestadgan förlängas;

ej heller får nytt hvilostånd

å grufvan meddelas, med mindre

än att arbetsskyldigheten blifvit

fullgjord för minst sex år från den

tid, förut beviljadt hvilostånd gått

till ända;

g) om ordningen för grufdriften

skall för innehafvare af stenkolsgrufva

gälla hvad i 4 kap. af denna

stadga är för innehafvare af koncession

föreskrifvet;

h) den tid, inom hvilken enligt

21 § grufvestadgan det för utmåls

tilldelande erforderliga arbete skall

vara fullgjordt och ansökning om

utmål ingifven, skall i fråga om

stenkolsgrufva, som ej erhållit utmål

före den 1 Januari 1887, beräknas

från sagde dag.

46

Har anmälan om inmutning af

stenkolsfyndighet enligt 3 och 4 §§

grufvestadgan den 12 Januari 1855

skett, men, i följd af Kongl. kungörelsen

angående förbud tills vidare

mot utfärdande af inutsedlar

å stenkolsfyndigheter den 24 Maj

1872, mutsedel å fyndigheten ej

Bill. Ull Rilcsd. Prof,. 1886. 7 Sami. 27

Utlåtande N:o 55.

Utskottets förslag:

fråga om arbetets beskaffenhet hvad

i 26 § 3 mom. af d en na lag är föreskrifvet;
e)

afgift i stället för arbetsskyldighet

enligt 41 § gufvestadgan må

icke för stenkolsgrufva ega rum;

f) hvilostånd å stenkolsgrufva må

icke enligt 44 § grufvestadgan förlängas;

ej heller får nytt hvilostånd

å grufvan meddelas, med mindre

än att arbetsskyldigheten blifvit fullgjord

för minst sex år från den tid,

förut beviljadt hvilostånd gått till

ända;

g) om ordningen för grufdriften

skall för innehafvare af stenkolsgrufva

gälla hvad i 4 kap. af denna

lag är för innehafvare af koncession

föreskrifvet;

h) den tid, inom hvilken enligt

21 § grufvestadgan det för utmåls

tilldelande erforderliga''arbete skall

vara fullgjordt och ansökning om

utmål ingifven, skall i fråga om

stenkolsgrufva, som ej erhållit utmål

före den 1 Januari 1887, beräknas

från sagde dag.

§•

Har anmälan om inmutning af

stenkolsfyndighet enligt 3 och 4 §§

grufvestadgan den 12 Januari 1855

skett, men, i följd af Kongl. kungörelsen

angående förbud tills vi;

dåre mot utfärdande af mutsedlar

å stenkolsfyndigheter den 24 Maj

1872, mutsedel å fyndigheten ej

luft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj:ts förslag:

blifvit meddelad; då ege den, hvilken

enligt grufvestadgan varit till

inmutning berättigad, företräde

framför annan till koncession å det

område, som utgjort föremål för

inmutningen, derest han inom ett

år efter det denna stadga trädt i

kraft å området söker koncession i

den ordning 2 § innehåller. Göres

ej sådan ansökning inom nämnda

tid eller afslås koncessionsansökningen,

vare anmälan, hvarom i

denna paragraf är sagdt, förfallen.

Utskottets förslag:

blifvit meddelad; då ege den, hvilken

enligt grufvestadgan varit till

inmutning berättigad, företräde

framför annan till koncession å det

område, som utgjort föremål för

inmutningen, derest han inom ett

år efter det denna lag trädt i kraft

söker koncession å området i den ordning

2 § innehåller. Göres ej sådan

ansökning inom nämnda tid eller

afslås koncessionsansökningen, vare

anmälan, hvarom i denna paragraf

är sagdt, förfallen.

47 §.

Vill egare af stenkolsgrufva, hvarom i 45 § sägs, å densamma

söka koncession, då skall, om koncession vinnes, den äldre rättigheten

till grufvan upphöra att vara gällande från den dag, koncessionen meddelades.

48 §.

Klagan öfver bergmästares beslut må föras hos bergsöfverstyrelsen

genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit insändas i mål från

Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan

klockan tolf å fyrationdefemte dagen och i mål från öfrige orter i riket

innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som

öfverklagas.

Denna stadga skall träda i kraft

den 1 Januari 1887, då grufvestadgan

den 12 Januari 1855 samt förordningen

angående vilkoren för utländings

behörighet att inom riket

bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka grufdrift den 12 April

Denna lag skall träda i kraft den

1 Januari 1887, då grufvestadgan

den 12 Januari 1855 samt förordningen

angående vilkoren för utländings

behörighet att inom riket

bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka grufdrift den 12 April

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Kongl. Maj ds förslag:

1872 i de delar, der dessa författningar

jemlik! grufvestadgan den 16

Maj 1884 ännu lända till efterrättelse,

skola upphöra att gälla.

Utskottets förslag:

1872 i de delar, der dessa författningar

jemlikt grufvestadgan den 16

Maj 1884 ännu lända till efterrättelse,

skola upphöra att gälla.

Stockholm den 10 April 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Claeson, Ericsson, Lefver, F. Andersson i Helgesta

och C. Persson i Stallerhult i fråga om 22 §, hvari reservanterne föreslå

den ändring, att orden »en femtiondedel» utbytas emot »en hundradel»;

af Herr Hasselrot beträffande 22 och 45 §§;

af Herrar Hans Andersson i Nöbbelöf, J. Anderson i Tenhult och

J. Bengtsson i Gullåkra i afseende å 45 §;

af Herr Thomasson rörande 5 §, hvaruti reservanten föreslår den

ändring, att koncessionsområde må bestämmas till högst ett tusen hektar;

samt

af Herr Grefve Strömfelt: »I 1855 års grufvestadga, ännu gällande

för stenkolsfyndighet, är det jordegare medgifvet att sist vid utmålsläggning

ingå i ett grufföretag. Han är då skyldig att för sin anpart

deltaga i hela anläggningskostnaden, i förlag, arbetskostnad och möjlig

förlust, men berättigad till proportionerlig andel i den vinst, företaget

lemnar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Det föreliggande förslaget förändrar denna jordegäres ställning till

grufarbete så genomgripande, att han för delaktighet deruti ej allenast

undgår alla med grufarbetet förenade utgifter och förluster, och ändock

erhåller 2 procent å den vinst, företaget lemnar, utan dertill en årlig

inkomst äfven å grufegarens utgifter, arbets- och aflöning spenning ar å uppfordrade

fyndigheter, beräknad till 2 procent.

Hvarje stenkolsföretag i Sverige har hittills haft en period, under

hvilken det kämpat för sin tillvaro, och aflöningspenningarne till arbetsmanskapet

måst af styrelsen, mot dess borgen, upplånas. Vid sådana

tillfällen skall bäst framstå det för industrien nedtryckande uti att låta

grufegaren till jordegaren betala 2 procent äfven på dessa penningar.

Erfarenheten från mer än 100 år har visat, såväl att stenkolsgrufvor

i Sverige kraft millioner i anläggnings- och förlagskapital, som ock att

flera decennier åtgått, innan någon ränta derå kunnat vinnas. An i denna

stund är det endast en grufva, hvilken likväl började att bearbetas under

förra århundradet, som lemnar någon ränteutdelning till nuvarande aktieegare.

Vid sådant förhållande och med erfarenhet om den förlust, stenkolsgrufvor

städse lemnat under första perioden af deras tillvaro, bör en ny

afgift till jordegare, för hvars erhållande denne hvarken får vidkännas

arbete, kostnad eller besvär, icke sättas så hög, att den verkar allt för

nedtryckande för industrien och rent af motverkar företagsamhet. Detta

anser jag den föreslagna afgiften komma att göra.

På grund af det anförda får jag vördsamt yrka, att 22 § erhåller

följande lydelse:

Egare af jord inom det område, hvarå koncession

meddelats, vare berättigad att, utan deltagande i kostnaden

för arbetet, af koncessionsinnehafvaren erhålla

en afgift, motsvarande värdet af en hundradedel af de

stenkol och i sammanhang dermed förekommande eldfasta

leror, hvilka etc.---jordegare tillkommer.»

Herrar Thomasson och F. Andersson i Helgesta hafva begärt få här

antecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i den slutliga behandlingen

af 45 §.

Stockholm, Ivar Hgeggströms boktryckeri, 1886.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

Bilagor till Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds

proposition N:o 4, med förslag till stadga angående eftersökande

och bearbetande af stenkolsfyndigheter.

I.

Till Konungen.

Sedan i nåder utsedde komiterade den 13 Juni innevarande år

till Eders Kongl. Maj:t afgifvit betänkande och förslag till stadga angående

eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, har Eders

Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 17 derpå följda Juli, med öfverlemnande,

i tryckt exemplar, af sagda betänkande och förslag, anbefalt

Kommerskollegium att, efter det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Malmöhus och Kristianstads län äfvensom dessa läns Hushållningssällskaps

Förvaltnings-Utskott samt Bergmästaren i Södra Bergmästaredistriktet

blifvit i ämnet hörda, afgifva underdånigt utlåtande rörande

omförmälda betänkande och förslag; och får, i sådant afseende,

Kollegium, som från bemälda Befallningshafvande, Förvaltnings-Utskott

och Bergmästare infordrat underdåniga, till Eders Kongl. Maj:t strida

yttranden i ärendet, nu, med återställande af remisshandlingen och öfverlemnande

af dessa yttranden, i underdånighet anföra följande:

§§ 1-7.

Det afgifna förslaget är grundadt på det så kallade koncessionssystemet.

Mot ett dylikt system i afseende å rätt att tillgodogöra sig

vissa mineralrikets alster, sådant systemet finnes tillämpadt i Frankrike,

kan anmärkas, att detta system lägger ett band på den handlingsfrihet,

som inom näringarna numera temligen allmänt anses vara berättigad

och såväl för det allmänna som näringarna sjelfva gagnelig, utan att

dock genom systemets tillämpning vinnes behörig trygghet med hänsyn

Bih. till Jlilesd. Prof. 1886. 7 Sami. 27 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

till de fördelar, hvilkas ernående dermed åsyftas; och denna företagsamheten

hämmande inskränkning ökas än mer derigenom, att äfven för

det fall att den. som uppdagat eu mineralanledning, vid ansökning om

koncession derå visar sig ega duglighet och förmåga i öfrigt att drifva

arbetet å fyndigheten, han likväl icke kan med visshet påräkna att undfå

tillstånd att tillgodogöra sig den fyndighet han upptäckt, utan äfventyra!’

att få stå tillbaka för en annan, som dessförinnan icke med fyndigheten

tagit någon befattning. Svårigheter måste ofta om ej alltid möta

för en myndighet att på förhand bestämma, huru ett enskildt företag

skall med mesta utsigt till framgång genomföras, äfvensom bedöma

hvem som är företrädesvis lämplig att anlägga och fullfölja detsamma.

Dessutom kan icke förutses, huruvida, i det fall att rätten till koncessionen

genom arf eller köp öfvergår till annan än den ursprunglige

innehafvaren, de från början såsom garantier för företagets ändamålsenliga

drifvande betraktade förhållanden skola fortfara att ega bestånd.

Emellertid förekommer enligt den franska bergverkslagen koncession

endast i afseende å rättighet att anlägga arbete å och tillgodogöra sig

det eller de mineralrikets alster, som verkligen blifvit anträffadt eller

anträffade, under det att eftersökande af sådant eller sådana alster förutsättes

hafva, innan någon koncession kan meddelas, blifvit verkstäldt.

I det nu framlagda förslaget deremot är äfven rättigheten att eftersöka

det i förslaget åsyftade mineralet gjord beroende af att koncession

å rättigheten att bearbeta den mineralanledning, som skall eftersökas,

erhållits. Såsom stöd för ifrågaställandet af en sådan anordning

åberopas förhållandet, att i svenska grufvelagstiftningen den grundsatsen

alltid varit gällande, att myndighets tillstånd till grufvearbete innefattade

rätt på en gång till eftersökande och bearbetande af det åsyftade mineralet,

hvilket förhållande komiterade förmäla sig anse hafva ledt till

större enkelhet och reda i lagstiftningen. Hvad af komiterade sålunda

förmenats hafva varit egnadt att innebära en fördel har eljest af mången,

och väl icke utan skal, betraktats såsom en brist, för så vidt med

eftersökande förstås åtgärd för uppdagande af att mineralanledning,

hvarå arbete skulle få, i kraft af det meddelade tillståndet, anläggas,

vore verkligen till finnandes. Utom det i och för sig oegentliga i att

innan sådant blifvit behörigen styrkt upplåta en mineralanledning till

bearbetande, såsom vore dess tillvaro på platsen ådagalagd, kan en af

offentlig myndighet utfärdad handling, innefattande en dylik upplåtelse,

lätt nog för den, som icke närmare satt sig in i förhållandena, få eller

gifvas sken af att representera ett värde, som den icke eger, samt dymedelst

användas såsom en lockelse till spekulationer, i ett stort antal

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

fall ledande till känbara förluster; och hvad erfarenheten i denna del

gifvit vid handen, särskildt med hänsyn till inmutning af uppgifna stenkolsanledningar,

kan inhemtas af, bland annat, de under en följd af år

i stor skala bedrifna, med rätta öfverklagade, missbruk att söka och

uttaga mutsedlar å stenkolsfyndigheter, om hvilkas tillvaro man icke

egae någon kännedom, ej för att å de uppgifna fyndigheterna anlägga

något slags undersöknings- eller grufvearbete, utan endast för att göra

mutsedlarne till en handelsvara; en industri, som skulle saknat förnämsta

vilkoret för sin tillkomst, derest i stället för mutsedlarne, med

de i dem gjorda upplåtelser af mineralfyndigheter, utfärdats allenast

bevis om tillstånd att eftersöka, huruvida några sådana fyndigheter

funnes att tillgå. Kollegium har i underdånigt utlåtande den 30 December

1878 angående då af särskilda komiterade afgifvet. förslag till

grufvestadga lemnat utredning rörande anledningen till upptagandet

i den år 1855 utfärdade grufvestadgan af sådan föreskrift, att inmutning

kunde ega rum utan föregånget eftersökande och anträffande

af mineralanledningen, liksom ock dels uppvisat det oegentliga i en

dylik föreskrift, dels omförmält, att i andra uppgifna länder, der inmutningsrätt

förekomme, vore gällande bestämmelser om vidtagandet

af en förberedande eftersökningsåtgärd såsom erforderlig för vinnandet

af den åtkomst till mutbar mineralanledning, som enligt nyssnämnda

grufvestadga kunde ernås på grund af inmutning.

Att äfven vid fråga om meddelandet af koncession å mineralfyndighet

utrönt bör vara, att å den uppgifna platsen sådan fyndighet verkligen

finnes att upplåta, lärer likaledes följa af sakens egen beskaffenhet.

Ett föregånget eftersökande härutinnan är ock af nöden, på det att

vederbörande må få sig bekant hvad om mineralanledningen är behöfligt

att känna för att kunna, på sätt i § 2 af förslaget omförmäles, i ansökningen

om koncession lemna uppgift ej mindre å det jordområde, hvarå

koncession sökes, än äfven å huru stor ytvidd i dagen inom sagda område,

som sökanden anser sig för arbetet behöfva; hvilken Uppgift måste,

såsom lätt inses, vara i begge dessa delar beroende af förvärfvad kännedom

om fyndighetens läge, utsträckning och förekomstsätt i öfrigt. Icke

heller lärer den i samma paragraf omförmälda karta öfver området, der

detta befinnes å annans mark, alltid kunna redan vid tiden för ansökningen

om undfående af den rätt, som skulle medföra behörighet att

beträda sådan mark, af sökanden anskaffas. Väl hafva komiterade i

sistnämnda afseende såsom likartade fall uppstält »mål rörande expropriation

af mark för jernvägar, kanaler och dylika anläggningar»; men

dervid möter den väsentliga skiljaktigheten, att vid ansökningen om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

expropriation för så beskaffad anläggning koncession å anläggningen

redan blifvit beviljad och sålunda kan för vidtagandet af mått och steg

till kartas upprättande åberopas, ett förhållande, som här icke eger rum,

hvadan de för jemförelse valda fallen i sjelfva verket icke äro likartade

eller jemförliga.

Efterlefnaden af en föreskrift i den rigtning, att sökande efter stenkolsanledning

icke finge ega rum utan för ändamålet vunnen koncession,

torde ock blifva vanskligt att för alla händelser upprätthålla. Svårligen

lärer nemligen en jordegare eller jordinnehafvare kunna förhindras att

å den mark, han eger eller innehar, sjelf vidtaga eller låta annan vidtaga

åtgärder, som gå ut på eftersökande af det nämnda mineralet,

äfven om syftet med åtgärderna förebäres vara ett annat, såsom undersökande

af markens eller grundens beskaffenhet, sökande efter vissa

jord- ler- eller bergarter, borrning för uppdagande af vattentillgång,

m. m. Också förutsattes i § 7 af förslaget, att fyndigheten kan eller

skall vara upptäckt, då ansökning om koncession inkommer, hvarjemte,

enligt samma §, den, som visar sig hafva upptäckt fyndigheten, skulle

vara berättigad att, om en annan erhåller koncession, af denne undfå

skälig godtgörelse för upptäckten. I motiven till nyssnämnda § förmäles,

det komiterade ansett, att, »för uppmuntran till sökande efter

nya stenkolsfyndigheter», denna godtgörelse »här likasom i Frankrike»

bör tillkomma upptäckaren. Att en dylik godtgörelse i Frankrike framhålles

såsom en uppmuntran att anställa berörda slags sökande står väl

tillsammans med förutsättningarna för den derstädes gällande bergverkslagen,

enligt hvilken, såsom ofvan antydts, eftersökandet af mineralanledningen

är en fristående åtgärd, som skall föregå ansökningen om koncession

och är af denna helt och hållet oberoende. Men att, på sätt i

förslaget och det derjemte afgifna betänkandet skett, å ena sidan göra

rättigheten till eftersökande af en mineralanledning beroende af att

koncession å anledningen erhållits, samt å andra sidan framhafva en

eventuel godtgörelse såsom uppmuntran att innan koncession meddelats,

och således utan det tillstånd densamma innebär, verkställa eftersökandet,

låter icke förlika sig med följdrigtighetens fordringar.

Skall koncessionssysteinet läggas till grund för lagstiftningen angående

rätt att bearbeta stenkolsfyndighet inom landet, synas alltså

omständigheterna kräfva, att här, likasom i Frankrike, eftersökandet af

mineralet för dettas uppdagande och styrkandet af att den angifna

fyndigheten verkligen är till finnandes å det uppgifna området böra

föregå handläggandet af frågan om meddelande af koncession å rätt till

bearbetande af fyndigheten. För ordnandet af denna angelägenhet torde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55. 5

då, på sätt likaledes i Frankrike är stadgadt, böra uppställas föreskrifter

i den rigtning, att, under det en hvar är oförhindrad att å egen eller

af honom disponerad grund vidtaga eftersökningsåtgärden, för eftersökande

af mineralet å annans mark erfordras jordegarens eller jordinnehafvarens

medgifvande i saken eller, der detta vägras, tillstånd af

vederbörlig myndighet att under faststäld tid och på sådana vilkor i

öfrigt, som anses böra för ändamålet bestämmas, inom visst erforderligt

område eftersökandet anställa. I sådant afseende tillåter sig Kollegium,

som i förberörda underdåniga utlåtande den 30 December 1878 yttrat

sig angående vissa allmänna grunder för stadganden i fråga om eftersökningsåtgärder

för vinnande af rätt till inmutning af mineralanledning,

härvid foga dels utdrag ej mindre af franska bergverkslagen af den 21

April 1810 i hvad angår eftersökningsåtgärder för vinnande af koncession

(Bil. A), än äfven af en instruktion af den 3 Augusti samma år

angående tillämpningen af nämnda lag (Bil. B), dels ock den i anmärkning

till sagda instruktion omförmälda »ordonnance royale» af den 19

Augusti 1832 (Bil. C), angifvande den form, i hvilken tillåtelse till här

åsyftade eftersökningsarbeten i nyssnämnda land meddelats. Utom den

förändrade uppställning af sjelfva förslaget, som införandet af nu förordade

stadganden rörande särskilda, meddelandet af koncession föregående

undersökningsarbeten måste påkalla, skulle, såsom endast torde

behöfva antydas, detta äfven betinga en i viss mån annan lydelse af de

paragrafer af förslaget, som af förändringen berördes.

Derjemte synes skäl förekomma att taga i öfvervägande, huruvida

det icke skulle vara lämpligt att i författningen införa eu bestämmelse

af det innehåll, att, der flere sökande anmäla sig till erhållande af koncession

å samma fyndighet, den af desse, som visade sig hafva upptäckt

fyndigheten, skulle, om koncession meddelas, ega företräde att till undfående

af koncessionen komma i åtanke, derest han nöjaktigt, och så vidt

sådant låter sig på förhand ådagaläggas, styrker att, såsom i § 2 af förslaget

säges, arbetet kan af honom ändamålsenligt utföras, och att nödiga

tillgångar dertill stå till sökandens förfogande. Genom eu bestämmelse

i denna rigtning skulle den ofvan omförmälda, med koncessionssystemet

förenade inskränkning i företagsamhetens göranden och låtanden ej oväsentligen

minskas, på samma gång likväl tillfälle vore beredt att genom

pröfning i hvarje särskildt fall af de omständigheter, upptäckaren hade

att till stöd för sin framställning i ämnet åberopa, söka vidmakthålla den

grundsatsen för fyndighetens upplåtande, att, så vidt i ty mål på denna

väg sig göra läte, ej mindre det allmännas än näringens intressen främjades

och tillgodosages. Eu föreskrift i denna syftning skulle jemväl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

ställa saken på den ståndpunkt, att de af lagstiftningen beroende grundläggande

vilkoren, i fråga om åtkomst till fyndigheten, för den här

afsedda delen af bergshandteringen blefve i principielt hänseende mindre

skiljaktiga än eljest från enahanda vilkor för den del af samma handtering,

beträffande hvilken inmutningsrätt är gällande, under det att de

fördelar, som må kunna härflyta af förpröfningen inom koncessionssystemet,

i hufvudsak komme näringsgrenen till godo, liksom gifvet är, att

en så beskaffad anordning, genom hvilken upptäckaren kunde, der han

visade sig och sina tillgångar nöjaktigt motsvara för ändamålet uppstäda

skäliga fordringar, hafva en något så när påräknelig utsigt att

komma i åtnjutande af den fyndighet han upptäckt, skulle för personer

med de insigter, den erfarenhet och de ekonomiska hjelpkällor, som

kunde sätta dem i tillfälle att i fruktbärande mån utöfva handteringen,

verka manande att egna sig åt de för upptäckandet erforderliga undersökningar

på helt annat sätt än en, måhända i de flesta fall öfvervägande,

sannolikhet att få låta sig nöja allenast med eu utlefvad godtgörelse

för upptäckten, eller med hvad i äldre författningar benämndes

»hittelön».

§ B.

Förutom hvad enligt § 8 af förslaget skall i koncessionen utsättas,

i hvilket afseende äfven torde få hänvisas till hvad här nedan vid § 12

är antydt, synes i koncessionen jemväl böra, i likhet med hvad i Frankrike

sker, meddelas de föreskrifter och bestämmas de vilkor, som kunna

vara särskildt påkallade för det fall koncessionen afser.

§ 11.

Hvad angår de i § 11 mom. b upptagna bestämmelserna i afseende

å de belopp, hvilka skulle nedsättas såsom pant för skada och intrång,

kan, äfven under det i motiven gjorda antagandet, att hela den för

koncessionsområdet deponerade summan i hvarje fall får tagas i anspråk,

ifrågaställas, huruvida de angifna beloppen må i alla händelser vara för

ändamålet tillräckliga, enär, bland annat, skadan och intrånget kunna

vara sådana, att skälig ersättning derför ej alltid kan vinnas genom

beräkning efter koncessionsområdets storlek. Lämpligare torde då vara

att såsom depositionsbelopp för rättighet att, sedan koncession efter

ofvan föreslaget, behörigen verkstäldt, undersökningsarbete erhållits,

börja grufvearbetet, bestämma en viss minimisumma, större än den i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

paragrafen för »endast borrningsarbete» upptagna, af tvåtusen kronor,

förutom det efter koncessionsområdets storlek beräknade belopp, hvilket

torde böra sättas till minst femtio kronor för hvarje hektar och kunna,

der omständigheterna sådant för särskilda fall föranleda, i koncessionsurkunden

efter samma omständigheters kraf höjas. Då det dessutom

kan för åtskilliga vederbörande vara af vigt att hafva sig bekant ej

mindre att depositionssumman blifvit behörigen insatt, än äfven i hvad

mån samma summa oafkortadt står inne eller är genom gjord utbetalning

mer eller mindre medtagen, torde lämpligt vara, att Konungens

Befallningshafvande vid sådan utbetalning genom kungörande meddelar

kännedom om, huru sig härmed förhåller.

§ 12.

1 § 12 förutsättes att, såsom ock nödigt är, karta öfver koncessionsområdet

skall vara upprättad; men då någon föreskrift härom icke är

i förslaget upptagen, torde stadgande derom böra införas, hvilket synes

lämpligen kunna ske i samband med de i § 8 meddelade bestämmelser.

Likaledes, och då ett exemplar af denna karta, utvisande jemväl det,

enligt § 12, af bergmästaren å »koncessionskartan» inlagda område för

arbete i dagen, in. m., bör finnas att tillgå i bergmästarearkivet, torde

föreskrift härom äfvensom om skyldighet för koncessionsinnehafvaren att

bekosta äfven ett för sagda ändamål af behörig person affattadt kartexemplar

böra i samband med bestämmelserna i § 12 införas.

§ 13.

I § 13 mom. 1 är ett område af 200 meter från vissa åbyggnader

äfvensom från tomtplats och trädgård fridlyst för arbete i dagen. I

inom. 2 af samma paragraf deremot säges, att dylikt arbete ej må sträcka

sig »inpå» kyrkogård eller begrafningsplats. Härvid vill synas såsom

om skäl icke saknades att, i likhet med hvad iakttagits i mom. 1 för

deri omförmälda byggnader och platser, bestämma ett fridlyst område

äfven omkring »kyrkogård» med derå uppförd byggnad. Detta synes

jemväl betingadt för att uppbära den i motiven till § 16 gjorda förutsättningen,

att det genom bestämmelserna i § 13 skulle vara sörjdt för

att arbetet ofvan jord ej må förläggas »så nära» de i sistnämnda paragraf

uppräknade byggnader och »platser», att skada eller alltför stor olägenhet

af arbetet uppstår. En sådan fridlysning bör icke heller kunna, i

jemförelse med fridlysning kring de till ett vida större antal uppgående

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

enskilda byggnader och platser af berörda slag, på det hela i nämnvärd

mån verka hindrande för grufvearbetet.

I förslaget är icke upptagen någon bestämmelse om begränsande

af koncessionsinnehafvarens rätt att å det honom anvisade område i

dagen uppföra byggnader. Under tillämpning af år 1855 års grufvestadga

har grufegares befogenhet härutinnan väl gemenligen varit inskränkt till

uppförande endast af sådana byggnader, som funnits för grufvedriften

erforderliga; och i grufvestadgan af den 16 Maj 1884 §§ 15 och 30 är förbud

meddeladt att, vare sig under försöksarbetet eller sedan utmål blifva

lagdt, i vidsträcktare mån än för detta ändamål å inmutadt område

eller inom utmål anbringa några byggnader. I motiven till § 8 af förslaget

hafva komiterade framhållit vigt-en af att arbetarebostäder må

finnas att tillgå i närheten af grufvan. Och då under vissa förhållanden

giltiga skäl kunna tala för att sådana bostäder må, der behofvet påkallar,

få uppföras å det åt koncessionsinnehafvaren upplåtna område i

dagen, synes sådant icke böra honom förvägras. Men, till undvikande

af missbruk, torde böra föreskrifvas, att å ifrågavarande område icke

må utan vederbörandes medgifvande uppföras andra byggnader än de,

som äro för den egentliga grufvedriften och till bostäder åt dervid använda

arbetare erforderliga.

§ 14-

På sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län

hemstält, torde i fråga om den i § 14 omförmälda lösen för jordområde

böra tilläggas föreskrift derom, att jemväl med lösesummans utbetalning

och vilkoren derför skall förfaras i enlighet med gällande författning

angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof.

§ 16.

Såvidt af'' motiven till § 16 kan slutas, hafva komiterade, på anförda

skäl, varit af den mening, att det icke kunde inedgifvas den, som

innehar koncession, »att utan vederbörande egares eller innehafvares tillstånd

med arbetet gå under de i § 13 uppräknade byggnader och platser

eller närmare intill dessa efter lodlinien räknadt än 15 meter’».

Bland de i § 13 uppräknade platser, som sålunda angifvits böra fridlysas

mot arbete under jord, äro ock kyrkogård och begrafningsplats.

Men af texten i § 16 följer, att då frågan der gäller endast »sådana

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

byggnader och platser, som i 1 mom. af sagde (13) § äro uppräknade»,

de i § 13 mom. 2 omförinälda platserna »kyrkogård eller begrafningsplats»

icke äro i detta hänseende fridlysta, hvadan grufvearbete skulle

kunna under dag drifvas icke blott intill sådana platser efter lodlinien

räknadt, men äfven under dem, utan all inskränkning ens i fråga om

närheten till jordytan, eller det djup, hvarå arbetet fortginge. Emellertid

lärer det vara i sin ordning, att så beskaffade platser i detta afseende

njuta samma hägn, som är tillerkändt »tomtplatser och trädgårdar»,

enär väl äfven här saken angår sådana rättigheter, att, såsom det

heter i motiven, »kränkning deraf icke kan med penningar ersättas»,

samt, på sätt komiterade anmärkt, brytningen gemenligen försiggår i

trakter, der »äfven med iakttagande af all möjlig försigtighet» förorsakandet

af skada »allt emellanåt torde ifrågakomma».

§ 17-

Såsom lätt inses, måste ett förhållande sådant som det i § 17 angifna,

eller att ej mindre inmutning, enligt grufvestadgan af den 16 Maj

1884, Unge ske å område, hvarå koncession meddelats, än äfven koncession

stode att vinna å område, som vore inmutadt för annan mineralanledning

än stenkol, kunna vålla ömsesidigt störande olägenheter

och förvecklingar för dem, som månde hafva anlagt och hade att drifva

de olikartade grufvearbetena, hvilka olägenheter och förvecklingar det

ej sällan kunde möta synnerligen stora, om ej oöfvervinneliga, svårigheter

för bergstjenstemannen att på ett tillfredsställande sätt undanrödja

eller afhjelpa, helst dervid kunde uppstå tvistefrågor, som ej gerna läte

sig ensamt i administrativ väg afgöras; hvarjemte den i § 21 af nyssberörda

grufvestadga utmålsegare tillerkända rätt att med andras uteslutande

sitt arbete inom utmålet drifva onekligen skulle genom att

tillstädja annat grufvearbete inom samma utmål lida inskränkning; men

då vid tillämpning å tvenne till bergverksnäringen hörande grenar af

skiljaktig lagstiftning, ordnad å ena sidan efter de grunder, som i gällande

grufvestadga vunnit uttryck, samt å andra sidan med hänsyn till

införandet af ett s. k. koncessionssystem, förutsättningarna i fråga om

hvad i ena och andra afseendet är åsyftadt att vinna synas knappt,

med bibehållen följdriktighet, lemna annan utväg öppen än att söka så

vidt ske kan förmedla de stridiga krafven, har, i betraktande häraf,

Kollegium ansett omständigheterna icke medgifva att nu förorda ett

utelemnande af de i nämnda § 17 föreslagna bestämmelserna.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 7 Sami. ‘21 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

§ 21.

Finnes det formenlig^ att ett genom Konungens beslut tillkommet

rättsförhållande af här ifrågavarande beskaffenhet må, såsom i § 21 är

föreslaget, upphöra endast på anmälan hos Konungens Befallningshafvande,

lärer det likväl vara påkalladt dels att, innan sådan anmälan

medför koncessionens upphörande och bevis derom kan meddelas, bergmästaren

får sig yttra i fråga om det skick, hvari grufveanläggningen

befinnes, dels att, då till följd af berörda anmälan koncessionen må hafva

upphört att vara gällande, sådant ej mindre kungöres till ledning för

dem, hvilkas rätt kan vara af saken beroende, med erinran särskildt till

den eller de vederbörande, som må hafva »anspråk på ersättningsskyldighet»

i ärendet, att inom viss tid med uppgift derom inkomma,

än äfven meddelas bergmästaren, som bör ega kännedom om den inträdda

förändringen. På enahanda sätt torde ock böra förfaras för det

fall, att anmälan i fråga om koncessions upphörande skulle finnas böra

ske hos Konungen, liksom ock erforderligt synes vara, att, då koncession

genom laga kraft egande dom förklarats förverkad, den hos Konungens

Befallningshafvande stälda borgen och i öfrigt nedsatta säkerhet icke

må återbekommas förrän efter det kungörande af ofvannämnda slag egt

rum och dervid utsatt tid för anspråks anmälande gått till ända utan

yppad giltig anledning att borgen och säkerheten vidare qvarhålla.

§ 26.

Af innehållet i den i § 26 mom. 1 rörande värdet af den årliga

arbetsskyldigheten upptagna föreskriften framgår, att sagda skyldighet

skulle kunna sättas högre än till det värde, som i paragrafen angifves;

och vid jemförelse af denna föreskrift med motiven till § 8 visar sig,

att komiterade hyst den meningen, att vid konkurrerande ansökningar

arbetsskyldighetens bestämmande skulle kunna varda beroende deraf, att

den ene sökanden i detta afseende öfverbjöde den andre. Då detta

strider mot begreppet af försvarsarbete, livilket arbete har till uppgift

att motsvara det minimum af verksamhet, som lagstiftaren pröfvar skäligt

bestämma såsom vilkor för bibehållandet af rättigheten till en upplåten

fyndighet, och arbetets utsträckande öfver detta minimum måste i näringsidkarens

berättigade intresse öfverlemnas åt honom sjelf att reglera,

såsom varande betingadt af omständigheter, i hvilka staten icke har att

omedelbarligen ingripa, torde, äfven för det fall att hvad Kollegium här

ofvan ifrågastält derom, att under vissa förhållanden tillerkänna upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

täckaren företräde till undfående af sökt koncession icke skulle vinna

nådigt godkännande, måttet för värdet af försvarsarbete böra upptagas

enligt en efter koncessionsområdets storlek afpassad, för alla förekommande

fall faststäld, beräkningsgrund; i samband hvarmed berörda mom.

1 af § 26 synes till undvikande af tvetydighet böra, i hvad angår uttrycket

»må icke sättas lägre», förändras och lämpligen kunna i denna

del så afmattas, att innehållet, i likhet med motsvarande föreskrift i §

39 af 1884 års grufvestadga, angifver åliggande att verkställa minst så

mycket arbete, att värdet deraf motsvarar det antal dagsverken, som i

det ifrågavarande mom. 1 af § 26 omförmäles.

Derest stadganden angående särskild och förberedande undersökningsåtgärd

för tillkomst af koncession i författningen upptagas, varder det i

§ 26 mom. 2 införda medgifvandet obehöfligt, under det att i motsatt

fall torde blifva nödigt bestämma när och af hvem arbetsskyldigheten

må, enligt hvad i momentet säges, kunna »nedsättas».

§ 32.

På det att jordegaren icke må i oträngdt mål och under en alltför

lång tid nödgas vara utsatt för olägenheten att å sin mark hafva »schakt

och gruföppningar» qvarlemnade efter det koncession upphört att vara

gällande, torde, för tydlighets skull, lämpligen kunna i samband med

föreskriften i § 32, senare stycket, till inskränkande af uttrycket »sedermera»,

angifvas, att, enligt hvad i § 35 är förutsatt, öppningar af berörda

slag kunna efter erhållet tillstånd af bergmästaren få igenfyllas.

§ 41.

Jemte det erforderligt lärer vara att i § 41, första stycket, orden

»sist hvarje halfår» ändras till angifvande af att arbetet skall inläggas

sist inom utgången af hvarje påföljande halfår, torde, beträffande föreskriften

i samma paragraf, andra stycket, att exemplar af grufvekarta

och kompletteringsblad skola till Bergsöfverstyrelsen insändas, böra förklaras,

att äfven här skall gälla hvad i nådigt bref till Kollegium angående

särskilda ordningsföreskrifter för bergsstaten den 6 Februari

1885 är för då åsyftade kartläggningsarbeten i detta afseende stadgadt,

möjligen med den af bestämmelsen om grufvearbetets inläggande för

hvarje halfår föranledda förändring, att karta eller kompletteringsblad

bör af förrättningsmannen till bergmästaren aflemnas för det ifrågavarande

halfåret i ena fallet före den 1 Mars och i andra fallet före

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

den 1 September näst efter det halfår, under hvilket kartan eller kompletteringsbladet

skolat upprättas.

Slutligen, och utan att ingå i någon omständligare granskning af

förslaget i formelt hänseende, tillåter sig Kollegium i denna del erinra:

att, då rätt att inmuta stenkolsanledning är beroende af 1855 års

grufvestadga, samt denna författning, der i dess ställe en annan sådan

varder till efterrättelse utfärdad, lärer komma att uttryckligen förklaras

vara upphäfd, och dermed all inmutningsrätt i hvad angår stenkolsfyndigheter

måste vara förfallen, det, såsom komiterade ock anmärkt,

synes vara öfverflödigt att, på sätt i § 1 af förslaget skett, särskildt

omförmäla, att inmutning af nämnda slags fyndigheter icke vidare må

ega rum;

att den i § 12 förekommande ordföljden: »med iakttagande af den

i koncessionen högst medgifna ytvidd», hvilken ordföljd äfven innebär

ett slags tvetydighet, då, enligt § 8, i koncessionen två slags ytvidder

skola vara angifna, synes böra gifvas en mera egentlig form, exempelvis:

»med iakttagande af hvad i koncessionen är stadgadt angående den i

sådant afseende högst medgifna ytvidd», äfvensom att tidsföljden i meningen

kunde i viss mån bättre tillgodoses;

att, enär det i sista stycket af § 21 åsyftade »fall» icke förut är

omförmäldt, orden »i ty fall» i samma stycke torde böra utbytas mot

»i ty mål», då uttrycket hänför sig till återbekommande^ hvarom ofvan

är stadgadt; samt

att i slutmeningen af § 23 »från afgift befriad» lämpligen kunde

ändras till »från sådan afgift befriad».

Utdrag af Kollegii protokoll, innefattande af undertecknad Wsern

yttrad särskild mening i ärendet, bifogas.

Stockholm den 5 Oktober 1885.

Underdånigst

C. FR. WJERN.

1. s.

Otto Fr. Ulff.

S. J. STENBERG.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o öö.

13

Utdrag af protokollet hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium

den 5 Oktober 1885.

Närvarande:

Herr t. f. Presidenten Wmrn,

Herr Kommerserådet Sjöberg,

Herr Kommerserådet Stenberg,

Herr t. f. Kommerserådet Cederschiöld,

Herr t. f. Kommerserådet, Friherre Rehbinder.

S. D. Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt Kongl.

Kollegium att, efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus

och Kristianstads län samt dessa läns Hushållningssällskaps Förvaltningsutskott

äfvensom Bergmästaren i Södra bergmästaredistriktet blifvit

hörda, afgifva underdånigt utlåtande i anledning af ett af i nåder utsedde

komiterade den 13 Juni 1885 afgifvet betänkande och förslag

till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter,

samt, efter det från bemälda Befallningshafvande, Förvaltnings-Utskott

och Bergmästare infordrade yttranden i ämnet till Kongl. Kollegium inkommit,

ärendet blifvit, på föredragning af Herr Kommerserådet Stenberg,

vid ett föregående sammanträde handlagdt; så fortsattes och afslutades

nu granskningen af berörda betänkande och förslag, hvarefter

Kongl. Kollegium beslöt underdånigt utlåtande af det innehåll, registraturet

utvisar.

Herr t. f. Presidenten, hvilken under ärendets handläggning yttrat

särskild mening i ämnet, anförde i sådant afseende följande:

»I afseende å följande bestämmelser är jag af skiljaktig åsigt:

vid § 7.

Jag kan ej i likhet med Kollegium förorda en bestämmelse af det

innehåll, att den af flere sökande, som visade sig hafva upptäckt en fyndighet,

skulle — derest han styrkte att arbetet kunde af honom ända
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bil. till Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 55.

målsenligt utföras och att nödiga tillgångar stode till hans förfogande —

ega företräde att till undfående af koncessionen komma i åtanke.

I det fall att en person, som både vill och kan upptaga en stenkolsgrufva,

visar sig hafva upptäckt fyndigheter, hvilkas tillvaro förut

varit okänd och för hvilkas bearbetning, när de blifvit upptäckta, inga

förberedande åtgärder blifvit af andra vidtagna, kan jag ej förutsätta att

Konungen skulle meddela koncession åt någon annan och afvisa upptäckaren

med en hittelön. Men äfven andra fall kunna tänkas, der såväl

upptäcktens värde som upptäckarens vilja och förmåga att den sjelf

bearbeta, trots intyg och företedda säkerhetshandlingar, förefalla tvifvelaktiga

och möjligen så tvifvelaktiga, att Konungen kunde finna dem

mycket lika dem, under hvilka Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1872

utkom; eller der upptäckten skedde å en egendom, hvars egare genom

omfattande och metodiska undersökningar å andra delar deraf visat såväl

sin förmodan att stenkol å hans mark funnes som sin afsigt att låta

undersöka hela egendomen och att, när rikaste fyndplats blefve känd,

der upptaga grufva; eller der upptäckten bestode deruti att i omedelbar

närhet till redan inmutadt eller koncessioneradt område, eller möjligen

inom sådant område på mark, som genom 2 § af 1855 års grufvestadga

varit mot inmutning skyddad, genom borrningar blifvit utrönt att

stenkol funnes.

Jag anser löftet ej behöfligt, der verklig fristående upptäckt skett,

men för rättvist och lämpligt afgörande hinderligt, der upptäckten varit

skenbar, eller blott en tidsfråga, eller der grundade skäl finnas att anse

sökanden afse något helt annat än verklig grufdrift;

vid §17.

De svårigheter och förvecklingar, hvilka kunna uppkomma om det

tillätes att göra inmutning å område, hvarå koncession är meddelad, eller

om koncession lemnas å förut inmutadt område, äro enligt min åsigt så

stora, att intetdera bör få ifrågakomma.

Inom nu upptagna stenkolsgrufvors områden kan i följd af bestämmelserna

i 1855 års grufvestadga ny inmutning ej ske, och i den nya

grufvestadgan är ny inmutning å förut inmutadt område uttryckligen

förbjuden. Jag anser koncession å de nuvarande stenkolsgrufvornas områden,

så länge dessa grufvor ej blifva sönade, icke kunna åt någon

annan än deras egare meddelas; och att såväl konseqvens som ändamålsenlighet

i lagbestämmelserna fordra, att inmutning ej må blifva tilllåten

å de områden, å hvilka koncession hädanefter meddelas;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

15

vid § 21.

Enligt § 22 af den föreslagna stadgan skall, derest inom koncessioneradt

område finnas flere jordegare, den föreskrifna afgiften mellan dem

fördelas efter som de i jorden'' ega del. Då enligt § 21 koncessionsinnehafvare

skulle kunna afstå från en viss del af det område koncessionen

omfattar, kunde det således hända att en jordegare, under den

tid arbetet under hans jordstycke fortgår, finge med öfrige jordegare

dela afgiften, men att, sedan de värdefulla mineralerna blifvit derifrån

upptagna, koncessionsinnehafvaren afstode från denna del af området, i

följd hvaraf han, såsom då mera ej jordegare inom koncessioneradt område,

ej kunde få någon del af den afgift, som derefter erlades.

Jag anser detta ej rättvist och fruktar att det kunde leda till afsigtliga

missbruk. Möjligen kan häremot invändas att sådant, derest

försök dertill skulle göras, lämpligast på det sätt hindras, att Konungen

för beviljande af ansökning om partielt afstående af koncession föreskrifver

såsom vilkor, att delning af afgiften skall fortgå efter samma

grund som förut varit bestämd. Men utom det att ett sådant vilkor ej

synes förenligt med det bestämda stadgandet i § 22, om huru afgiften

bör delas, synes det mig så vidt möjligt böra undvikas, att eganderättsförhållanden

skola i administrativ väg afgöras. Jag anser derför en

bestämmelse om den rätt till afgift, som bör tillkomma egaren till jord,

å hvilken erhållen koncession afstås, böra i stadgan intagas.

Stockholm som ofvan.

In fidem

Arvid Kuylenstjernå.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Il a.

Till Konungen.

Uti skrifvelse den 24 sistlidne Juli har Eders Kongl. Maj:ts och

Rikets Kommerskollegium, med öfverlemnande af tryckta exemplar af

betänkande och förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande

af stenkolsfyndigheter, afgifna af dertill i nåder förordnade komiterade,

anmodat Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att öfver samma

betänkande och förslag afgifva underdånigt utlåtande, till följd hvaraf

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, i anseende dertill att de

i gång varande stenkolsgrufvorna äro belägna inom Lugguae härads

fögderi, lemnat kronofogden derstädes tillfälle att i ämnet sig yttra, får,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad bemälde tjensteman erinrat,

i underdånighet andraga följande:

Förslaget och de till grund för detsamma anförda motiv utvisa, att

komiterade° frångått den i nu gällande lagstiftning för eganderätt till

stenkolsfyndigheter inslagna väg att förmedelst inmutning komma i besittning

af stenkolsområden, och i stället lagt koncessionssystemet till

grund för vinnande af tillstånd till bearbetning af stenkolsfält, hvarjemte

efter äldre författningar förvärfvade stenkolsbrott, med vissa undantag,

lemnats oberörda i förslaget, hvarigenom dessas innehafvare icke rubbats

uti af dem påstådd rätt, för så vidt sådan kan häfdas och befinnes lagligen

gällande. En vigtig omständighet är dervid ock beaktad derigenom,

att reglering blifvit införd med afseende på förfogandet öfver de vid

stenkolsbrytning förekommande eldfasta leror och andra jordarter, i fråga

om hvilka tydlig lagbestämmelse hittills saknats. Det afgifna förslaget

erbjuder vidare genom de föreskrifter det innehåller, den största möjliga

garanti för bedrifvande af en verklig kolindustri, jemte det i samband

dermed ordnats rättsförhållandet emellan jordegare och koncessionsinnehafvare

samt meddelats hittills saknade föreskrifter och undanröjts nu

rådande osäkerhet i fråga om öfriga dertill hörande angelägenheter. Då

den förslaget genomgående grundtanke derjemte blifvit uttryckt genom

en följdrigtig och klar uppställning, synes med hänsyn till detsammas

hufvudinnehåll ej något väsentligt vara att deremot anmärka.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Några erinringar i afseende på förslagets detaljer torde dock få i

underdånighet framställas.

Vid 5 §.

Koncession må enligt denna § icke omfatta område öfverstigande

500 hektar.

Vid två af de större grufvorna har, enligt uppgift, som jemväl

blifvit meddelad uti den af komiterade lemnade historik, den utbrutna

arealen kolflöts för hvarje utgjort under år 1884 omkring 15 tunnland,

och om det antages att normalområdet äfven för framtiden kan beräknas

till ungefärligen enahanda areal, eller 7,5 hektar årligen, så skulle i

öfverensstämmelse med denna beräkning grufegarens verksamhet vara

afslutad efter vid pass 66 års förlopp. I betraktande af de stora kostnader,

hvilka måste nedläggas på en stenkolsgrufva med tillhörande inrättningar

och de betydande byggnader, som för detta ändamål måste

uppföras, tvekar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke att uttala

det förmenande, att ett koncessionsområde af endast 500 hektar icke

kan anses i allmänhet fullt tillräckligt, hvadan för bevarande af koncessionsinnehafvarens

och hans efterkommandes rätt det torde blifva nödigt

att tillfälle till förvärfvande af brytningsrätt å större område lemnas

öppet.

Vid 11 §.

Såsom pant för skada och intrång, som genom grufarbetet kan

jordegare eller annan tillskyndas, skall innehafvare!! af koncessionen,

innan han må komma i åtnjutande af dermed förenade rättigheter, hos

Konungens Befallningshafvande nedsätta i penningar eller svenska statens

eller allmänna hypoteksbankens obligationer 2,000 kronor samt, innan

arbetet får påbörjas, derutöfver 50 kronor för hvarje hektar af det område

koncessionen omfattar. Då dessa obligationer, i fall nedsättningen

kommer att bestå af sådana, löpa med ränta, synes det vara i sin ordning,

att uti denna § införes bestämmelse, huru med den årliga räntan

skall förhållas, derest den ej erfordrats för gäldande af skadeersättningar.

Det ligger i sakens natur att räntan skall, derest ingen ersättning ifrågakomma,

utbetalas till deponenten af kapitalet, men det synes icke vara

ur vägen att till undvikande af allt missförstånd något härom i paragrafen

intages.

Vidare och då uti denna paragraf eller annorstädes i förslaget intet

Bill. till Rilcsd. Prot. 188(1. 7 Sami. 21 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

stadgande tinnes om sättet, hvaruppå jordegaren skall erhålla kännedom,

huruvida koncessionsinnehafvaren genom skedd nedsättning af penningar

eller värdepapper förvärfvat sig rättighet att bearbeta koncessionsområdet,

torde det böra bestämmas, att. sedan koncessionsinnehafvaren i

detta hänseende fullgjort sin skyldighet, Konungens Befallningshafvande

må derom låta utfärda allmän kungörelse, att i kyrkorna till de socknar,

hvarinom det koncessionerade området är beläget, uppläsas. Det kan

väl sägas att koncessionsinnehafvaren må genom företeende af nedsättningsbeviset

dokumentera sig hos vederbörande jordegare, men då dessa

ofta kunna utgöra ett stort antal, möter svårighet att på enskild väg

kommunicera sig med dem.

Vid 14 §.

Den häri omförmälda jordersättning skall, om öfverenskommelse ej

kan träffas, bestämmas af särskild nämnd i den ordning, som i gällande

författning angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

stadgas. I följdrigtighet härmed torde böra tilläggas, att med lösesuminans

utbetalning och vilkoren derför jemväl skall i enlighet med

nämnda författning förhållas.

Vid 16 §.

Jemförd med mom. c uti 46 §.

Enligt 16 § får innehafvare af koncession bedrifva arbetet å hela

det område, koncessionen omfattar, allenast med den inskränkning att

arbetet icke utan sådant tillstånd, som i 13 § omförmäles, får ega rum

lodrätt under ett område i dagen med utsträckning af 15 meter från

sådana byggnader och platser, som i 1 mom. af sagde paragraf äro uppräknade,

men i 46 § mom. c stadgas för äldre grufvor att det afstånd,

inom hvilket de i 3 § af 1884 års grufvestadga angifna byggnader äro

mot grufarbete skyddade, skall i fråga om stenkolsgrufva beräknas till

till 178,14 meter.

Det är svårt att inse hvarför dylika byggnader, tomter m. m. skola

åtnjuta större skydd mot äldre stenkolsgrufvor än mot nyförvärfvade.

Frågan torde vara af rent teknisk beskaffenhet och i motiven till förslagets

16 § säges att komitén ansett måttet af 15 meter efter derom

inhemtade upplysningar kunna i detta fall motsvara behofvet.

Det af komiterade föreslagna undantagsstadgande i fråga om äldre

stenkolsgrufvor skall till sina följder helt säkert leda derhän att i tätt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

bebyggda trakter, såsom förhållandet är i Skåne, stenkolsbrytningen

kommer att väsentligen göras beroende af jordegarens medgifvande, förutan

hvilket grufdriften måste afstanna framför det uppstälda hindret

eller på nytt upptagas på andra sidan om detsamma, medelst nya schaktsänkningar

med deraf följande dyrbara anläggningar för vattenpumpning

och ventilation.

En förändrad bestämmelse i denna del af författningsförslaget är

utan tvifvel nödvändig till förebyggande af de olägenheter, som eljest

måste uppkomma för bedrifvande af ett planmessigt bearbetande af

stenkolsfälten.

I motiven framhållas ock dessa olägenheter, och angifves visserligen

såsom medel att förekomma desamma, förutom aftal med jordegaren,

ansökning om tillåtelse hos vederbörande myndighet, att, med

iakttagande af de försigtighetsmått, som i hvarje särskildt fall pröfvas

nödiga, gå närmare under byggnader och anläggningar än lagen medgifver.

Malmö landskansli den 10 September 1885.

Underdånigst

GOTTH. WACHTMEISTER.

F. Krok.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

II. b.

Till Konungen!

Sedan Malmöhus läns Hushållningssällskaps underdåniga utlåtande

blifvit infordradt öfver komiterades betänkande och förslag till stadgar

angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, så får

sällskapet, till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, för sin

del förklara, att det funnit jordbruksnäringens intressen på bästa sätt

betryggade i komiterades förslag, hvadan sällskapet ej har några anmärkningar

emot detsamma att i nämnda hänseende framställa.

På Malmöhus läns Hushållningssällskaps vägnar:

Underdånigst

GOTTH. WACHTMEISTER.

Hjalmar Nathorst.

Malmö den 7 September 1885.

II. c.

Till Konungen.

Enligt skrifvelse ifrån Landshöfdingeeinbetet i Kristianstads län

bär förvaltningsutskottet att afgifva underdånigt yttrande öfver komiterades

betänkande och förslag till stadgar angående eftersökande och

bearbetande af stenkolsfyndigheter den 13 Juni innevarande år; och får

förvaltningsutskottet i anledning deraf i underdånighet anföra följande:

Det erkännes gerna, att åtskilliga af de olägenheter, inmutningsrätten

för jordegaren medför, skulle minskas genom det föreslagna koncessionssystemet,

särskild! i det vigtiga afseende, att jordegaren med visshet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

kan veta till hvem han har att hålla sig för erhållande af godtgörelse

för intrång och skada samt annan ersättning och sålunda med koncessionsinnehafvaren

uppgöra giltiga aftal, hvilket knappast kunnat ske med inmutaren,

synnerligen vid det icke ovanliga förhållande, att samma fyndighet

blifvit. inmutad af två eller flera personer, som sig emellan tvista

om besittningsrätten.

Oaktadt sålunda den föreslagna stadgan innehåller beaktansvärda

föreskrifter, som afse att delvis upphäfva eller minska de olägenheter

och missbruk, hvartill inmutningsrätten gifvit anledning, anser sig förvaltningsutskottet

likväl icke kunna tillstyrka stadgans antagande.

Utskottets tvekan gäller sjelfva principen eller inskränkningen i

jordegarens fria dispositionsrätt öfver sin egendom, hvilken inskränkning

numera icke torde vara behöflig. Om denna inskränkning benämnes inmutningsrätt

eller koncessionssystem är likgiltigt, ehuru i sjelfva verket

den senare benämningen förutsätter en åsigt om eganderätten till i jorden

befintliga mineralier, hvilken hittills varit främmande för våra lagar.

I Frankrike, hvars koncessionssystem lagts till grund för nu föreslagna

stadgar, torde nemligen så väl stenkol som andra mineralier samt metaller

snarare vara att betrakta såsom kronans domäner, hvilka upplåtas

till bearbetande efter erhållen koncession och emot viss afgift, under

det våra lagar aldrig frånkänt jordegaren eganderätten till mineralierna,

utan endast dispositionsrätten i vissa fall, och detta i den luifvudsakliga

afsigt, som uttryckligt i de äldre lagarne angifves, för att bereda behöfliga

statsinkomster genom tionde af bergverken. Att dylik tionde nu

efter hand helt och hållet upphört att utgå, är kändt och borde vara

ett talande skäl för upphörande af inmutningsrätten och hvarje annan

lagstiftning i samma syfte. I länder, der kronan obestridt innehar eganderätten

till mineralierna, kan möjligen konc''essionssystemet vara på sin

plats, men att deraf göra tillämpning på vårt land, der förhållandena i

nämnda hänseende äro annorlunda, förefaller i hög grad betänkligt.

Egendomligt vore det ock, om vi nödvändigt skulle behöfva både inmutningsrätt

och koncessionssystem, då öfriga länder, exempelvis Frankrike

och vissa delar af Tyskland, hvarest jordegaren ännu icke eger fullständig

dispositionsrätt öfver sin jord och dess innandömen, kunna åtnöja

sig med ettdera af dessa system.

Under mera än halftannat århundrade har vid fierfaldiga ändringar

i gruflagstiftningen den grundsats städse gjort sig gällande, att allt mer

och mer inskränka undantagslagarna och till jordegaren återställa fri

dispositionsrätt öfver hans egendom, en grundsats, som enligt utskottets

förmenande visat sig vara rigtig och ej heller nu borde frångås.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Till stöd för fortsatt inskränkning i eganderätten beträffande bearbetande

af stenkolsfyndigheter anföra komiterade, »att stenkolsindustrien

för sitt bestånd och framtida utveckling knappast kan undvara någon

utväg att förskaffa sig nödig mark, utan att dervid vara ovilkorligen beroende

af jordegarens godtfinnande», och tillägga, »att om det än i allmänhet

får antagas, att en billig uppgörelse med jordegaren kan ske,

så inträffa utan tvifvel äfven fall, då en sådan uppgörelse icke är möjlig».

Denna omständighet skulle således utgöra skälet för inmutningsrätten

eller det dermed beslägtade koncessionssystemet. Förut har man

alltid framhållit denna undantagslagstiftning såsom ett medel att göra

nya värderika upptäckter, men sedan vetenskapen utpekat gränserna för

det stenkolsförande distriktet, är detta senare skäl ej längre brukbart,

utan nu mera skall denna inrättning bibehållas för att utgöra ett band

på jordegarens befarade tredska att ej vilja medgifva bearbetande af redan

kända fyndigheter. Så vidt kändt är, vägrar emellertid ingen jordegare

att bortarrendera den jord, han sjelf icke är i tillfälle att bruka,

och af samma anledning eller för den afkomst han deraf kan njuta, lärer

jordegaren ej heller vägra att mot skälig betalning upplåta brukningsrätten

till mineralfyndigheter å hans mark. Påståendet att uppgörelse

med jordegaren skulle blifva vansklig, ett påstående, tidt och ständigt

upprepadt, men aldrig ens i ringaste mån styrkt, torde alltså sakna all

grund och vederlägges dessutom påtagligt af det kända förhållande, att

ingen svårighet hittills uppstått för grufegaren att förvärfva sig brukningsrätt

till eldfast lera, som obestridligen är jordegarens uteslutande

tillhörighet. Tänkbart är det likväl, att i enstaka fall någon jordegare

skulle till skada för sig sjelf vägra all stenkolsbrytning på sin mark

äfven emot god ersättning, men icke lära väl genomgripande förändringar

i lagstiftningen behöfva vidtagas för dylika knappt antagliga händelser.

Hela följden af denna vägran skulle ju också inskränka sig dertill,

att arbetet finge anstå, till dess denne jordegare finge annan åsigt om

saken eller egendomen öfverginge i andra händer, ett uppskof, som för

det allmänna icke kan vara menligt.

Kristianstads läns Kongl. Hushållningssällskap har redan förut (den

12 Januari 1875) haft tillfälle att yttra sig öfver bibehållande eller upphäfvande

af inmutningsrätten till stenkol samt då på anförda skäl tillstyrkt

upphörande af denna rätt; och finner förvaltningsutskottet dessa

af Kongl. Hushållningssällskapet åberopade skäl i hufvudsak jemväl vara

gällande i afseende på det nu ifrågasatta förslaget.

På grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt

anser förvaltningsutskottet sig för sin del icke kunna godkänna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

det uppgjorda förslaget, utan tror tiden vara inne att fullständigt öfverlemna

bearbetandet af stenkolsfyndigheter åt jordegarens fria disposition,

i öfverensstämmelse med Chefens för Eders Kongl. Maj:ts Civildepartement

anförande till statsrådsprotokollet den 4 Januari 1882.

Vid det förhållande, att förvaltningsutskottet icke kunnat godkänna

den grundsats, hvarpå förslaget blifvit bygd!, torde någon närmare granskning

af de särskilda bestämmelserna i detsamma icke erfordras.

På Hushållningssällskapets vägnar:

Underdånigst

M. G. DE LA GARDIE.

Sv. Henschen.

II. d.

Till Konungen.

Genom Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegii skrifvelse

den 24 sistlidne Juli har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fått

sig anbefaldt att ej mindre infordra länets hushållningssällskaps förvaltningsutskotts

underdåniga yttrande i anledning af komiterades för uppgörande

af förslag till lagstadganden rörande vilkoren för stenkolsfyndigheters

eftersökande och bearbetande afgifva underdåniga betänkande och

förslag, än äfven eget underdånigt utlåtande i ämnet afgifva; och får

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sådant afseende underdånigst

anföra, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med instämmande i

hvad förvaltningsutskottet uttalat i dess afgifna underdåniga yttrande

anser, att lagstiftningen i förevarande fall bör i hufvudsak byggas på

den grundsats, att bearbetandet af stenkolsfyndigheter må öfverleinnas

åt jordegaren utan intrång i hans fria dispositionsrätt öfver jorden med

hvad dertill hörer, men att likväl, på det att icke grufdrift, der den

blifvit satt i gång, må hämmas eller helt och hållet förhindras, hvilket

kan icke allenast medföra stor förlust för de enskilda egarne af en vanligen

till sin anläggning mycket kostbar grufva, utan ock skadligt in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

verka på det allmänna, från nyssnämnda grundregel bör göras det undantag,

att det må vara egare af stenkolsgrufva obetaget att förvärfva

koncession till bearbetande under jorden af stenkolsfyndighet inom annan

jordegares angränsande jordområde, för hvilket fall de af komiterade

föreslagna föreskrifter med afseende å koncessions förvärfvande och ersättning

till jordegaren lämpligen torde böra fastställas.

Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda är af hufvudsakligen

olika mening med komiterade, kan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

icke heller tillstyrka bifall till det af komiterade uppgjorda

lagförslag.

Kristianstads landskansli den 9 September 1885.

Underdånigst

M. G. DE LA GARDIE.

Alfr. Genberg.

III.

Till Hans Majestät Konungen.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium, i skrifvelse

den 24 sistlidne Juli, från undertecknad, t. f. Bergmästare i södra

distriktet, infordrat underdånigt yttrande öfver komiterades för uppgörande

af förslag till lagstadganden rörande vilkoren för stenkolsfyndigheters

eftersökande och bearbetande afgifna underdåniga betänkande och

förslag, får undertecknad i ärendet sig underdånigst uttala som följer:

Med erkännande af det företräde, som inlemnandet af koncessionsansökningen

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet samt densammas

kungörande genom nämnda myndighets försorg torde ega framför

att härvid använda bergmästareembetet, anhåller jag underdånigst

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

få framhålla önskvärdheten af, att samtlige handlingar, från Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, kunde till embetet öfversändas, för att, jemte

dess yttrande, till Bergsöfverstyrelsen för vidare behandling öfverlemnas.

Af orsak, som vid 17 § angifves, torde strofen: »Utan tillstånd af

den, som innehar sådan rätt», efter »må icke» i § 6, böra utgå.

Åt 7 § kunde, såsom varande en mjukare form, gifvas nedanstående

lydelse:

Åro flera ansökningar om koncession å samma område på en gång

anhängiga, bestämme Konungen, oberoende af tiden då ansökningarne

inkommit, hvilken af sökandena, vare sig de äro jordegare, uppfinnare

eller andre, må vara förtjent af att ega företräde till koncessionens erhållande;

dock att, vid i öfrigt lika kompetens, företrädet lemnas den, som

förr med sin ansökning inkommit; och vare alltid sökande, som visar sig

hafva upptäckt eller först inmutat fyndigheten, berättigad att, om annan

erhåller koncessionen, af denne undfå skälig godtgörelse, hvars belopp

i koncessionen bestämmes. Likaså, under samma förutsättning, den,

hvilken, utan att vara uppfinnare eller inmutare, först inkommit med

koncessionsansökning, godtgörelse för hafde kostnader i målet.

I 8 § torde, med anledning af stadgandet i 7 § böra tilläggas:

och den godtgörelse han, om sådan förekommer, har att till medsökande

utgifva.

Ur 10 § torde, af orsak som vid 17 § angifves, slutstrofen: »År

mineralfyndighet» o. s. v., böra utgå.

Ur 11 §, mom. b, 18 och 19 m. fl. paragrafer torde ordet intrång,

såsom lätt föranledande till rättegångar, böra utgå, helst jordegaren,

oafsedt full ersättning för förlorad mark och annan verklig skada, enligt

22 § erhåller del i vinsten, och detta utan någon motsvarande risk eller

kostnad för honom, hvilken fördel synes fullt motsvara det obehag, han

af intrånget kan komma att lida.

16 §. I öfverensstämmelse med hvad antydt blifvit i det underdåniga

yttrande, jag den 21 Mars 1882 haft nåden få afgifva, anser jag

fortfarande, att ett med byggnadens, af höjd och byggnadsmateriel beroende,

värde och tryck på under varande mark sammanhang egande

afstånd — t. ex. af, för träbyggnad, dess enkla och, för byggnad af

sten, dess dubbla höjd — här varit att föredraga framför ett fixeradt

afstånd af 15 meter, lika för alla byggnader utan afseende på värdet

eller på det olika tryck, de åstadkomma.

Dessutom torde beträffande jernväg och kanal kunna och böra medgifvas,

att desamma få undertväras med af bergstjensteman såsom nödige

föreskrifna kommunikations- och luftvexlingsorter.

Bill till Rilcsd. Prot. 1888. 7 Sami. 27 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Någon särskild risk för öfverträdelse af stadgandet är icke i paragrafen

utsatt, utan derom gäller hvad i 20 § stadgats. Lämpligare

synes dock varit tillägget: Brytes uppsåtligen mot hvad ofvan stadgadt

är, vare koncessionen förverkad. Sker det utan uppsåt, bötes 500 kronor

och gäldes skadan åter, der sådan uppstår.

I 17 § säges: »Sker å område, hvarå koncession meddelats, inmutning

af mineralfyndighet, som enligt grufvestadgan den 16 Maj 1884 är

dertill upplåten, eller meddelas koncession å område, som förut är för

annan mineralfyndighet än stenkol inmutadt-, må arbete för fyndighetens

eftersökande och bearbetande, som verkställes på grund af förut vunnen

rättighet, icke hindras eller uppehållas af arbete på grund af inmutning

eller koncession, som senare tillkommit. Uppstår» etc.

Denna paragraf synes kunna och böra utgå ur förslaget.

Oafsedt svårigheten för vederbörande bergmästare att rätt bruka

honom i samma paragrafs senare del lemnade befogenhet, är nemligen

paragrafens förra, här ofvan citerade del i viss mån stridande mot mom.

2 af förslagets 10 §, deri säges att, utom stenkol och eldfasta leror,

äfven öfriga mineraliska ämnen inom området för koncessionen, så framt

de icke inom viss tid af jordegaren mot lösen afhemtas, tillhöra koncessionsinnehafvaren,

hvarigenom området för koncessionen, så länge det

behörigen försvaras, måste vara att betrakta såsom ofritt fält, hvarå inmutning,

jemlikt 3 § mom. 2 ofvan åberopade nådiga grufvestadga, är

förbjuden; likasom af samma mom. 2 torde framgå, att å dylikt inmutadt

område icke heller medgifvande af koncession bör ega rum.

Skulle, utöfver hvad i förslagets 6 § säges, något stadgande i berörda

afseenden pröfvas nödigt, torde detsamma kunna återgifvas sålunda:

))I afseende å intrång af andra gäller för koncession, hvad i 21

§ Kongl. Maj:ts förnyade nådiga grufvestadga den 16 Maj 1884 före
skrifves,

nemligen att grufegaren derinom har rätt att med andras ute
slutande

grufarbetet bedrifva såväl ofvan som under jord».

Utgår paragrafen, följer deraf, att strofen: »Utan tillstånd af den,

som innehar sådan rätt», äfven bör utgå ur 6 § samt ur 10 § strofen:

»År mineralfyndighet» etc.

I 20 § torde böra utsättas, hvad som är deri omtalade laga tid.

21 §. I mom. 1 omtalade skriftliga anmälan torde, äfven den i

form af ansökning, böra ske hos Kongl. Maj:t genom handlingarnas inlemnande

till bergmästaren, som, efter anteckning af förhållandet, har

att densamma till Bergsöfverstyrelsen, för vidare befordran, öfverlemna

samt att åt anmälaren lemna bevis öfver emottagande!, hvilket bevis,

jemte öfriga i paragrafens andra moment omförmälda handlingar, skall

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för utbekommande af deponerade

medel, aflemnas. I alla händelser torde böra åläggas koncessionsinnehafvaren

att, innan medlen utbekoinmas, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

förete bevis, att underrättelse om nedläggandet blifvit Bergsstyrelsen

skriftligen meddelad; eller ock, det åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att om anmäldt nedläggande bergmästareembetet underrätta,

så framt ej samma villervalla skall med kolgrufvor uppstå, som

med metallförädlingsverken uppstått i följd af att anläggandet och nedläggandet

anmälts än hos Bergsöfverstyrelsen, än hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Den motivering för 3:e och 4:e afdelningarne af paragrafen, som i

förslaget gifvits, skulle hafva sin fulla giltighet, om saken på detta sätt

kunde ordnas. Men då hvarken i motiveringen eller i sjelfva paragrafen

angifves, efter hvad grund förfaras skall, när den, inom hvars område

kolen utbrutits, och som endast af oförstånd skulle kunna uraktlåta att

emot det partiella nedläggandet protestera, gör detta; då vidare kolbrytningen,

genom ett sådant nedläggande, utan att minskas, endast inkommer

å annan jordegares område, samt afgälden i kol och lera enligt

22 § skall fördelas efter andel i den oförminskade koncessionen, utan

afseende på under hvilkens mark dessa brutits; och då, i följd deraf,

en sådan ansökning under nästan inga förhållanden skulle kunna rättvisligen

bifallas, så torde den icke heller böra ske, hvarföre afdelningarne

synas böra utgå ur paragrafen. Att i förhållande till utbrutna

delar af koncessionsområdet medgifva minskning i arbetsskyldigheten

eller i den till fördelning bestämda andelen af bruttoafkastningen synes

icke heller öfverensstämma med andemeningen i omförmälda 22 §.

22 §. Att här stadga en, helst obestämd, afgift, hvars bestämmande,

enligt 25 §, i vissa fall förutsätter skiljomäns behöflighet, synes mindre

välbetänkt. Bättre torde vara, att de 2 procenten af bruttovinsten kol

och eldfast lera finge, der ej mellan parterna annorlunda öfverenskommes,

in natura afhemtas. Så mycket mera, som kronans rätt till kolen

och lerorna — synnerligast de obrutna — väl hos oss är obestridlig,

men deremot kan ifrågasättas, beträffande koncessionsinnehafvarens åläggande

att återköpa dem. Ordet afgift komme då här, samt i §§ 23 och

24, att heta afgäld och 25 § att utgå.

24 § synes vilja angifva rättigheten till afgäldens uppbärande såsom

bunden vid jorden; men är i så fall oklar och kunde bättre lyda:

»Rättigheten att uppbära sådan afgäld är bunden vid jorden och

kan förty ej tillkomma annan än den, som hemmansdelen vid uppbärandet

innehar, eller hans rättsinnehafvare.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

26 § 2 mom. säger:

»För de tre arbetsår, som följa näst efter koncessionens meddelande,

må, då skäl dertill äro, arbetsskyldigheten nedsättas till hälften af hvad

ofvan är föreskrifvet.»

Här torde böra tilläggas, af hvilken myndighet nedsättandet kan

beviljas. Önskligare vore dock, att redan här, såsom arbetsminimum

för samma tre år, bestämdes verkställandet af de borrningsarbeten, som

för fältets undersökning kunna vara erforderliga, nemligen ett någorlunda

centralt beläget borrhål inom hvarje vidd af 100 hektar af det

begärda området samt nedslaget till mötande primär formation, om kol

ej förut med dem anträffats. Detta under förutsättning, att koncession

utan någon föregående undersökningstid skulle komma att lagstadgas;

angående hvilket jag utbeder mig nåden att längre ned få särskildt uttala

mig.

27 §. Att här, i mom. 2, och i mom. 2 af § 28, i olikhet med hvad

i §§ 42 och 45 af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga grufvestadga den 16

Maj 1884 blifvit stadgadt, bestämma, att arbetsskyldigheten skall vara

för minst sex, i stället för tre, arbetsår fullgjord, innan hvilostånd eller

upprepadt sådant får beviljas, synes, då arbetsskyldigheten i båda fallen

blifvit lämpad efter områdenas olika vidd, sakna giltig grund och således

böra rättas. Af samma skäl synes äfven en, mot förnyade grufvestadgans

44 § svarande bestämmelse bort i förslaget ingå.

28 §. (Omnämnd vid 27 §.)

31 §. Senare afdelningen i denna paragraf synes mindre väl motiverad

och torde kunna utbytas mot en hela förslaget gällande paragraf,

lika lydande med 60 § af 1884 års grufvestadga.

Likaså synes bestämmelsen i paragrafens förra afdelning, utan tillräckligt

skäl, blifvit alltför sträng och torde antingen böra erhålla samma

lydelse, som 47 § i ofvanberörda 1884 års stadga, eller ock stiliseras

sålunda:

»Försummas uppsåtligen utan behörig tillåtelse den i koncessionen

bestämda arbetsskyldighet för något arbetsår, vare vid det årets utgång

koncessionen och den derpå grundade rätt förverkad, så framt talan

derom sker inom två år från utgången af det arbetsår, under hvilket

försummelsen egt rum. Sker det af bevislig glömska eller har blott en

del af skyldigheten försummats, böte 500 kronor och fylle bristen genom

motsvarande ökning i påföljande årets arbete. Uraktlåtes sådant, gånge

som ofvan sagdt är.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

32 § torde böra lyda:

»Då koncession förverkats eller eljest upphört att vara gällande,

skall all den mark, hvilken koncessionsinnehafvaren enligt 14 § inlöst,

utan ersättning hemfalla till kronan, att för dess eller kommunens ändamål

användas; dock att koncessionsinnehafvare må under två år derefter

ä sådan mark afgiftsfritt behålla qvar byggnaden och andra tillhörigheter.

År marken till större eller mindre del genom laga köp koncessionsinnehafvarens

egendom, galle hvad om fastighet är i allmän lag stadgadt.

Schakt- och gruföppningar samt de i grufvan befintliga, för dess

styrka och bestånd nödiga, byggnader skola utan lösen tillfalla den, som

sedermera i laga ordning förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.»

I 41 § torde böra tilläggas: »Der insändandet icke sker genom

bergmästaren, bör han underrättas om, att det egt rum.»

Åt 46 § torde, med uteslutande af strofen: »i tillämpliga delar»

samt med utelemnande af momenten a, d, e och f, såsom saknande giltig

motivering, kunna gifvas följande lydelse:

»För stenkolsgrufva, hvartill rättighet genom inmutning eller annorledes

vunnits innan denna stadga trädt i kraft, eller ock senare på grund

af efterföljande 48 §, skall grufvestadgan den 16 Maj 1884 lända till

efterrättelse, med följande undantag eller tillägg:

l:o. För stenkolsgrufva skall utmål läggas då fyndigheten blifvit

genom borrning undersökt och prof å fyndigheten erhållits; och må i

utmål tilldelas ett område af högst 400 meter i längd och bredd;

2:o. Det afstånd, inom hvilket de i 3 § grufvestadgan angifna byggnader

äfvensom tomtplats och trädgård äro, enligt 11 och 26 §§ i samma

stadga, mot grufarbete skyddade, skall i fråga om stenkolsgrufva endast

gälla arbete öfver jord, hvaremot för arbete under jord skall, äfven på

dem, vara tillämpligt, hvad i 16 § af denna stadga är för innehafvare

af koncession stadgadt;

3:o. Om ordningen för grufvedriften samt rätt till brutet mineral

skall för inmutare af stenkolsgrufva gälla, hvad i 4 kap. samt i 10 § af

denna stadga är för innehafvare af koncession föreskrifvet;

4:o. Den tid, inom hvilken etc. (som i förslaget).»

47 §. Här torde emellan första och sista punkterna böra, efter

ordet »innehåller», inskjutas en så lydande punkt: »Föredrager han,

eller hans rättsinnehafvare, att ansökningen om tillståndsbevis inom

samma tid hos bergmästareembetet genom påminnelse fullfölja; då må

tillståndsbevis utan hinder af Kongl. förordningen den 24 Maj 1872

eller af denna stadgas 1 § utfärdas. Göres etc. (som i förslaget).»

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 65.

48 §. Då i öfvergångsbestämmelserna borde inläggas något, som

lättade öfvergåendet till koncession för utmålsinnehafvare, torde denna

paragraf kunna lyda:

»Vill egare af stenkolsgrufva mot koncession utbyta sin på mutsedlar

eller utmålsprotokoll grundade rätt till område ej öfverstigande 500

hektar i omkrets, sökes sådant hos Kongl. Maj:t, skriftligen och med

bifogande af de i 2 § omförmälda handlingar samt jordegarens skriftliga

medgifvande, genom handlingarnes ingifvande till bergmästareembetet,

som eger att, efter på stället hållen undersökning, dervid jordegaren

kallats att närvara, desamma till vederbörande myndighet insända; åtföljda

af sitt yttrande, deri uppgift å dagen för inmutandet samt om och

när utmål tilldelats äfvensom huruvida och på hvad sätt desamma under

nästförflutna två år varit försvarade; vidare de vilkor, som med jordegare

varit träffade, samt vidden af mark inom fältet, som, särskildt

genom köp och särskildt genom lösen, inmutaren tillfallit, bör intagas.

Och varde i utmålsprotokollen intagna eller eljest bevisligen träffade

överenskommelser rörande det område, hvarå koncessionen sökes,

då de genom ansökningshandlingarne uppgifvas och styrkas, fortfarande

gällande och i koncessionsakten intagna».

Delande komiterades i motiveringen uttalade åsigt, att förslagen}

stadganden i möjligaste måtto böra göras öfverensstämmande med hvad

angående malmer finnes föreskrifvet, anser jag afseende derjemte böra

fästas, ej mindre vid hvad i motsvarande fall lärer för franska kolfyndigheter

vara stadgadt, än jemväl, och i synnerhet, vid hvad uti vår egen

lagstiftning hittills varit för sådana fyndigheter gällande.

Alla dessa afseenden tala för ett koncessionens föregående af undersökningsarbeten

å vissa fixerade punkter inom det tilltänkta koncessionsområdet,

hvardera skyddande en vidd kring sig af t. ex. 100 hektar.

Alldeles olämpligt torde då ej vara, att tillståndsbevis — gällande

endast under den förutsättning, att, i likhet med hvad för malmen är,

uti förnyade grufvestadgans 21 §, angående utmål stadgadt, koncession

å områdena sökes och vinnes inom 3 år efter utfärdandet af tillståndsbeviset

— komme att af lägre myndighet, och hvarför icke af bergmästareembetet,

utfärdas.

Härigenom skulle utan tvifvel vinnas, att alla de äldre kolinmutningar,

för hvilka utmål icke redan vunnits, och möjligen äfven andra,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

skulle, inom respittidens slut, hafva återinmutats af nuvarande egare

och således, utan att dessas rätt i minsta mån förnärmats, hafva öfvergått

till det nya, eller koncessionssysteinet.

Skulle förestående vinna nådigt afseende, kunde åt 1 § gifvas nedanstående

lydelse:

»Rättighet att besitta och bearbeta stenkolsfyndigheter är beroende

på särskildt tillstånd (koncession), som meddelas af Konungen.

Innan koncession får sökas, skola kol vara, t. ex. genom borrning,

anträffade å tre till fem så belägna punkter inom området, att den figur,

som bildas af deras tänkta sammanbindningslinier, innesluter midtelpartiet

af det område, hvarå koncessionen sökes, till minst halfva vidden

af samma område.

Tillståndsbevis, gällande för 3 år, att anställa sådan borrning meddelas,

särskildt för hvarje borrhål, af bergmästaren i orten, och galle

derom hvad för inmutning af bergmalm är stadgadt; dock att hvarje

borrhål, under nämnda 3 års tid, mot inmutning af andra skyddar ett

område af 100 hektar.»

Underdånigst

INGEMAR NYBERG.

Säfsjö den 29 Augusti 1885.

IV.

Till Konungen.

Den svenska stenkolsindustrien är utan tvifvel ett statsintresse.

Denna, liksom hvarje industris förmåga till utveckling beror hufvudsakligen

på de för densamma lagstadgade lifsvilkor. Af dessa skäl hafva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

vi, som i inånga år bedrifvit stenkolsbrytning, ansett att, då ett nytt

och genomgripande förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande

af stenkolsfyndigheter nu blifvit, efter nådigt uppdrag, af en

komité utarbetadt, något uttalande derom äfven från yrkesmän kunde

vara till gagn för den vigtiga frågans allsidiga pröfning och anhålla derför

underdånigst, att vid förslaget i fråga få göra några, såsom det synts

oss, väsentliga anmärkningar:

1) Enligt § 5 skulle koncession icke få omfatta område öfverstigande

femhundra hektar.

Det torde kunna med skäl ifrågasättas, huruvida något maximum

för områdets omfång kan vara nödigt att bestämma, då de stora depositionsbeloppen

och den stadgade arbetsskyldigheten ej lära fresta någon

att begära koncession å större område, än som är förenligt med hans

förmåga att utföra arbetsskyldigheten och sannolikhetsberäkning att af

företaget kunna hemta någon vinst.

Skall emellertid eu gräns för områdets storlek bestämmas, är efter

vårt förmenande 500 hektar allt för ringa.

Med den brytning, som nu sker vid de i gäng varande grufvorna,

äro.på 60 å 70 år 500 hektar utbrutna.

Tager man nu i betraktande, att i det tätt bebyggda Skåne en stor

del af området är fridlyst för stenkolsbrytning i och för skyddande af

byggnader och andra anläggningar, så sker utbrytningen på kortare tid;

och skulle, såsom vi hoppas, den årliga stenkolsbrytningen ökas till inemot

dubbla qvantiteten, kommer ett område af blott 500 hektar att

möjligen blifva utbrutet på eu tid af 35 till 40 år.

Då emellertid, för tillgodogörande af de eldfasta lerorna samt de

sämre, till myckenhet förekommande kolen, industriella anläggningar

måste göras samt dessa, jemte erforderliga byggnader för grufarbetet

och arbetarebostäder, som i Sverige, i motsats till utlandet, måste af

grufegaren bekostas och underhållas samt hyresfritt upplåtas, kräfva kapital,

uppgående till millioner kronor, är af det resultatet, som vunnen

erfarenhet från alla våra svenska grufvor bestyrker, någon utdelning

under de första tjugu åren efter ett stenkolsföretags början ej att förvänta

och föga utsigt att under den återstående korta tiden kunna erhålla

sålunda förlorad ränta, än mindre återfå det nedlagda kapitalet.

Häraf följer, att ringa sannolikhet finnes för att någon skulle vilja

uti grufföretag nedlägga kapital för bearbetande af ett så inskränkt

område.

Vore stenkolsflötsarne här i landet af samma mäktighet som i utlandet,

der de i allmänhet ega tjugu till ett hundra gånger så stor mäk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

tighet som här och hvarest brytning får ske under enstaka hus, ja till

och med under hela städer, kunde det föreslagna maximum af 500

hektar hafva varit fullt tillräckligt, men våra förhållanden kräfva ovilkorligen

tillgång till större arbetsfält.

På grund af nu anförda omständigheter och förhållanden, anse vi,

derest maximum för området ej blir helt och hållet borttaget, att detsamma

icke bör sättas under 2,000 hektar.

2) Den i § 11 mom. b. föreskrifna deposition anse vi vara satt till

så högt belopp, att, om området, såsom vi föreslagit, ökas, depositionsbeloppet

dock ej behöfver höjas i samma proportion, för att skydda

jordegarens rätt, helst detsamma skall inom åtta dagar fyllas, derest

någon minskning skett, samt skada endast kan uppstå inom det ringa

område, der arbete för tillfället bedrifves och således ej beror af det

koncessionerade områdets storlek, hvarför, derest bifall lemnas till vår

nämnda hemställan, att maximum för området bestämmes till högst

2,000 hektar, depositionsbeloppet torde kunna beräknas sålunda, att för

500 hektar skall deponeras 50 kronor för hvarje hektar samt för hvarje

Överskjutande hektar 25 kronor, dock så att depositionsbeloppet ej må

öfverstiga 40,000 kronor.

Uti ifrågavarande paragraf torde ock böra intagas stadgande om

uppbärande af ränta å deponerade medel eller obligationer.

3) Bestämmelserna uti § 16 rörande inskränkning uti stenkolsbrytning

under jord till säkerhet för de i § 13 mom. 1 uppräknade byggnader

och platser synas oss allt för stränga.

Genom dessa bestämmelser hindras snart sagdt all stenkolsbrytning

uti de tätt bebyggda delarne af det stenkolsförande området.

Så vidt vi känna, finnas ej i de utländska lagstiftningarne om grufdrift

dylika bestämmelser, utan får grufdrift der, hvarest stenkolsflötsarne

äro omkring 100 gånger så tjocka som här i landet, fritt idkas under

byggnader, ja till och med under hela städer, såsom förut är nämndt.

Då dessutom nu är bestämdt att deposition af medel för ersättande

af skada och intrång, som jordegare möjligen kan lida, skall ske, torde

så stränga och grufdriften hämmande bestämmelser, som innehållas uti

denna paragraf, ej vara behöfliga. Om dessa icke kunna ändras eller

modifieras, komma utan tvifvel att uppstå sådana förhållanden i grufvor,

att arbetet på större sträckor måste afbrytas, utan att verkligt skäl derför

förefunnits, och ofantliga arealer af den inskränkta kolformationen

att lemnas oarbetade, till oberäknelig nationalförlust.

I stället torde kunna intagas bestämmelse derom, att innan arbete

under sådana områden får företagas, skall bergmästarens yttrande in
Bih.

till Riksd. Prof. 1886''. 7 Samt. 27 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

hemtas, hvilken det åligger, att antingen meddela tillstånd och fullt betryggande

föreskrift angående arbetets bedrifvande eller förbud mot detsamma.

Rörande jernvägars skyddande kunna vi ej underlåta att påpeka,

hurusom, då en jernväg skår det koncessionerade området, nödigt är,

att tillstånd får lemnas till utförande af »genomgångsorter» under jernvägen,

så vida ej grufegare skall tvingas att anlägga schakt och uppfordringsverk

på ömse sidor om jernvägen, hvilka anläggningar medföra

fördubblade utgifter, utan någon motsvarande nytta, alldenstund några

få smala genomgångsorter aldrig kunna försvaga jernvägen.

En karta öfver ett Kropps bolags fält, belagdt med utmål och upptagande

ett område af öfver 500 hektar, bifogas såsom upplysande anmärkta

behofvet af förändrade bestämmelser om områdenas storlek.

4) I stället för de skiljemän, som enligt § 19 hafva att i första

hand afgöra tvister om beloppet af ersättning, som grufegare har att

utgifva, våga vi föreslå en nämnd, tillsatt på sätt som föreskrifves uti

nu gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof, samt att klagan öfver denna nämnds beslut ej heller må föras i

andra fall, än som i samma författning finnes föreskrifvet.

Genom sådan nämnd kan ett rättvisare beslut förväntas; och då

detsamma blir laga kraftegande genast, undvikes en lång ovisshet om

betalningsskyldigheten och dess belopp jemte den onödiga och möjligen

stora kostnad, som blir en gifven följd af rättegångar.

5) I § 22 föreslås, att afgiften till jordegaren skall bestämmas i

värde motsvarande en femtiondedel af de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta leror, hvilka å området vinnas och i dagen

uppfordras.

I all större affärsverksamhet är förmåga till hastiga bokslut och

lätt öfverskådlighet af ställningen nödvändig, men på uppgörande af årligt

bokslut och i sammanhang dermed bestämmande huru vida företaget

gått med vinst eller förlust under räkenskapsåret, verka oafgjorda

frågor om betalningsskyldighet i hög grad menligt.

I afseende på »värdet» af uppfordrade stenkol och eldfasta leror måste

åsigterna betydligt skilja sig, helst de svenska kolen alltid äro bemängda

med fliskol och stybb, uppgående stundom till 50 procent och

deröfver. Dessa förhållanden kunna till och med på kort tid vexla. Det

synes oss då vara synnerligen olämpligt och vanskligt att utsätta jordegareafgiften

i procent af ett värde, som under alla förhållanden är

svårbestämdt och i de flesta fall för bestämmandet måste leda till rättegång

emellan gruf- och jordegare. Vid alla svenska grufvor, der någon

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

ersättning af dylik beskaffenhet hittills ifrågakomma, har den städse beräknats

i öretal för under föregående år uppfordrad tunna och tydligt

torde då vara att detta beräkningssätt både af gruf- och jordegare ansetts

för det enda praktiska.

Då vi äro af denna åsigt och att det föreslagna beräkningssättet

skulle leda till de orimligaste tvister, våga vi föreslå att, på sätt hittills

varit brukligt, afgiften må bestämmas efter uppgifterna till bergmästareembetet

angående uppfordrad stenkol och lera.

Om afgiften beräknas till ett öre för hvarje hektoliter stenkol och

eldfast lera, som under året blifvit uppfordrad enligt till bergmästareembetet

ingifven rapport, torde densamma i det närmaste öfverensstämma

med och snarare öfver- än understiga den i § 22 föreskrifna

afgift.

6) Enligt 2 mom. i 26 § har den, som önskar eftersöka stenkol,

ålagts en skyldighet, som ej är rimlig, då man tager hänsyn till arbetsskyldigheten

vid en redan i full gång varande grufva.

Eftersökaren och den, som eger en redan gammal grufva, befinna

sig nemligen i högst olika förhållanden.

Eftersökaren har ingen annan garanti för att återfå utlagdt kapital

och ersättning för förlorad arbetstid än förhoppningen om att anträffa

stenkol, förekommande i en högst nyckfull formation.

Då han dessutom gör landet en stor tjenst genom undersökningar,

som blotta den kolförande formationens innebörd, så torde han icke böra

ytterligare betungas med någon större årlig arbetsskyldighet, som ej

heller kan vara för ändamålet behöflig, då undersökningsarbetet hufvudsakligen

bedrifves medelst borrningar, vid hvilka en ytterst ringa arbetsstyrka

kan användas, så vida ej samtidigt flera borrapparater skola vara

i gång.

Vi antaga ock för säkert, att knappt någon person skall hädanefter

komma att nedlägga något kapital på stenkolsundersökningar, så länge

den stränga arbetsskyldigheten ännu förefinnes enligt förstnämnda moment.

Arbetsskyldigheten under de tre första åren anse vi derför böra

sättas till en fjerdedel af den i mom. 1 föreskrifna.

7) I § 46 mom. c bestämmes för stenkolsgrufva, hvartill rättighet

vunnits, innan den nya stadgan trädt i kraft, det afstånd, inom hvilket

de i § 3 af grufvestadgan angifna byggnader, tomtplatser och trädgårdar

äro enligt 11 och 26 §§ i samma stadga mot grufarbete skyddade, till

178,14 meter, hvaremot för stenkolsgrufva, hvartill rättighet förvärfvats

genom koncession, detta afstånd bestämmes till blott 15 meter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bil. till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Dessa olika stadganden i en fråga af rent teknisk beskaffenhet

innebära en orättvisa gent emot de gamle grufegarne, hvartill något

skal ej kan af oss upptäckas, emedan komitén i sina motiv till § 16

sjelf ansett måttet 15 meter motsvara behofvet.

Det stadgade större afståndet skulle, utan att gagna någon, medföra

de största olägenheter samt vid en sträng tillämpning ofta göra en lönande

kolbrytning omöjlig eller åtminstone beroende af jordegarens eller

hans grannes medgifvande.

I afseende härpå torde den bifogade kartan vara tillräckligt upplysande.

8) Slutligen få vi hemställa huruvida icke i stadgan kunde såsom

särskildt kapitel intagas alla de i grufvestadgan den 16 Maj 1884 förekommande

bestämmelser, hvilka skola tillämpas å de grufvor, hvartill

rättighet vunnits, innan den nu föreslagna stadgan träder i kraft.

Härigenom undvikes den ovisshet, hvari grufegare annars komme

att sväfva, rörande de delar af 1884 års grufvestadga, hvilka anses tilllämpliga

för nyssnämnda grufvor.

Helsingborg den 5 December 1885.

Underdånigst

Fr. Strömfelt.

Styrelsens delegerad för

arbetena vid Bjufs grufva.

Julius Frosell.

Disponent

Höganäs.

Disponent och ingeniör vid

Billesholms grufva.

Volrath Berg.

O. R. Hedenblad.

Albert Wadstein.

Förvaltare för Bjufs

E. Ulffers.

Disponent och ingeniör vid

Skromberga grufva.

grufva.

Ingeniör vid Höganäs

grufvor.

R. F. Lindblad.

Ingeniör vid Bjufs grufva.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.