Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut angående det i Utskottets Utlåtande N:o 55 framlagda förslag till lag angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.

1886-05-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1886:58, Utlåtande, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut angående det i Utskottets Utlåtande N:o 55 framlagda förslag till lag angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

1

N:o 58.

Ant till Riksdagens Kansli den 7 Maj 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga

beslut angående det i Utskottets Utlåtande N:o 55 framlagda

förslag till lag angående eftersökande och bearbetande

af stenkolsfyndigheter.

I Utlåtande N:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med

förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter,

hemstälde Lag-Utskottet, att Riksdagen ville, med förklarande,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition ej kunde i oförändradt

skick bifallas, för sin del antaga en lag angående eftersökande

och bearbetande af stenkolsfyndigheter af den lydelse utlåtandet utvisar.

Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag hafva båda Kamrarne

vid föredragningen af nämnda utlåtande till en början beslutit,

att, för den händelse lagförslaget i någon eller några delar skulle

komma att till Utskottet återförvisas, Utskottet skulle ega öppen rätt

att vid ärendets förnyade behandling i afseende å de paragrafer, hvilka

blifvit med eller utan ändring godkända, föreslå de jemkningar, som

af ifrågasatta förändringar i återförvisade delar kunde föranledas.

Vidare har Första Kammaren godkänt Utskottets förslag till lag i

ämnet, dock med de ändringar, att i 5 § talet »ett tusen femhundra))

blifvit höj dt till Dtvä tusen)) samt att i 22 § orden »en femtiondedel))

blifvit utbytta mot orden Den hundradedel. — Andra Kammaren åter

Bill. till Rilcsd. Prat. 1880. 7 »SVml. 30 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

har godkänt Utskottets förslag i dessa och öfriga delar, allenast med

den ändring, att Kammaren i stället för den af Utskottet föreslagna

lydelsen af 45 § mom. a) antagit motsvarande moment af paragrafen

enligt dess lydelse i Kongl. Majrts proposition.

Åt 5 och 22 §§ samt 45 § mom. a) hafva således af Kamrarne

gifvits följande olika lydelser:

5 §■

af Första Kammaren. af Andra Kammaren.

Koncession må icke omfatta om- Koncession må icke omfatta område

öfverstigande två tusen hektar, råde öfverstigande ett tusen femhundra

hektar.

22 §.

Egare af jord inom det område,

hvarå koncession meddelats, vare

berättigad att, utan deltagande i

kostnaden för arbetet, af koncessionsinnehafvaren

erhålla en afgift,

motsvarande värdet af en hundradedel

af de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta

leror, hvilka å området vinnas

och i dagen uppfordras; egande

dock koncessionsinnehafvaren att å

denna afgift sig till godo afräkna

så stor del, som på det honom

enligt 12 § anvisade område i

dagen sig belöper i förhållande

till hela det område konsessionen

omfattar. Aro inom det senare

området flere jordegare, njute de

i hvad af afgiften denj samfäldt

tillkommer lott efter som de i jorden

eg a de!. Koncessionsinnehaf
-

Egare af jord inom det område,

hvarå koncession meddelats, vare

berättigad att, utan deltagande i

kostnaden för arbetet, af koncessionsinnehafvaren

erhålla en afgift,

motsvarande värdet af en femtiondedel

af de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta

leror, hvilka å området vinnas

och i dagen uppfordras; egande

dock koncessionsinnehafvaren att

å denna afgift sig till godo afräkna

så stor del, som på det honom

enligt 12 § anvisade område

i dagen sig belöper i förhållande

till hela det område, koncessionen

omfattar. Åro inom det senare

området flere jordegare, njute de

i hvad af afgiften dem samfäldt

tillkommer lott efter som de i jorden

ega del. Koncessionsinnehaf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

3

varen skall för hvarje arbetsår inom

Januari månad nästföljande år till

jordegaren eller, der jordegare äro

flere, till den person, hvilken de

hafva att utse, erlägga hvad enligt

denna paragraf jordegare tillkommer.

varen skall för hvarje arbetsår inom

Januari månad nästföljande år till

jordegaren eller, der jordegare äro

flere, till den person, hvilken de

hafva att utse, erlägga hvad enligt

denna paragraf jordegare tillkommer.

45 §.

För stenkolsgrufva, hvartill rättighet

genom inmutning eller annorledes

vunnits innan denna lag

t råd t i kraft, skall grufvestadgan

den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, med följande

undantag:

a) det afstånd, inom hvithet boningshus

och annan i 3 § grufvestadgan

angifven åbyggnad äfvensom

tomtplats och trädgård äro enligt 11

och 26 §§ i samma stadga skyddade

mot grufarbete i dagen och under

jord, skall, i öfverensstämmelse med

hvad i 2 § 1 stycket af grufvestadgan

den 12 Januari 1855 fans förordnadt,

beräknas, icke till 200, utan

endast till 178,tå meter (100 famnar);

dock må de i 16 § af denna lag

gifna bestämmelser om koncessionsinnehafvares

rätt att under jord framdrifva

arbetet så nära intill omförmälda

byggnader och platser, som i

samma paragraf sägs, äfven gälla

för innehafvare af äldre stenkolsgrufva,

så framt han före arbetets

början såsom pant för skada och intrång,

som genom detsamma kunna

jordegare eller annan tillskyndas, hos

För stenkolsgrufva, hvartill rättighet

genom inmutning eller annorledes

vunnits innan denna lag:

trädt i kraft, skall grufvestadgan

den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, med följande

undantag:

a) det afstånd, inom hvilket de i

3 § grufvestadgan angifna boningshus

och åbyggnader äfvensom tomtplats

och trädgård äro, enligt 11 och

26 §§ i samma stadga, mot grufarbete

skyddade, skall i fråga om

stenkolsgrufva i stället beräknas till

178,u meter (100 famnar).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-TJtsIcottets Utlåtande N:c 58.

Konungens Befallningshafvande nedsätter,

i penningar eller obligationer,

ett belopp, motsvarande det, hvithet

honeessionsinnéhafvare enligt 11 § af

denna lag har att nedsätta; skolande

till grund för beräkning af den del

af nämnda belopp, som bestämmes

efter antalet hektar, läggas hela ytvidden

af de sammanhängande utmål,

hvaröfver graf innehafvare förfogar,

eller, i händelse densamma icke uppgår

till femhundra hektar, sistnämnda

ytvidd.

Jemlik^ § 63 Riksdagsordningen åligger det Lag-Utskottet att söka

sammanjemka de sålunda fattade olika besluten, och får Utskottet i

sådant afseende anföra följande.

Beträffande först skiljaktigheten i fråga om koncessionsområdets

största ytvidd, hvilken af Första Kammaren bestämts till 2,000 hektar

och af Andra Kammaren till 1,500 hektar, så, enär såväl komiterade

som Kongl. Maj:t hvar för sig föreslagit ett maximum, som betydligt

understeg det af Utskottet förordade och af Andra Kammaren antagna,

linner Utskottet, jemväl med afseende å hvad under öfverläggning

i Första Kammaren i förevarande afseende yttrats, sistnämnda

Kammares beslut i denna del ej böra föranleda större ökning af koncessionsområdets

största ytvidd än till 1,600 hektar.

Hvad derefter angår skiljaktigheten mellan Kamrarne i fråga om

den i 22 § omförmälda, jordegaren tillkommande afgift, som af Första

Kammaren bestämts till en hundradedel, men af Andra ''Kammaren till

en femtiondedel af värdet å de stenkol och i sammanhang dermed

förekommande eldfasta leror, hvilka å området vinnas och i dagen

uppfordras, så föreslår Utskottet, att storleken af nämnda afgift måtte

bestämmas till medeltalet emellan de af hvardera Kammaren godkända

talen, eller till eu sjuttiofemtedel af värdet å ifrågavarande stenkol och

eldfasta leror.

Slutligen hafva Kamrarne hvar för sig antagit olika lydelser af

45 § mom. a). Utskottet hade med den, sedermera af Första Kammaren

godkända ändring af momentets lydelse enligt Kongl. Maj:ts

förslag hufvudsakligen afsett att förekomma, att de stenkol och eld
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-XJtskottets Utlåtande N:o 58.

5

fasta leror, som kunna finnas under de enligt sistnämnda förslag mot

arbete under jorden skyddade, ur teknisk synpunkt obehöflig! stora

områden, skulle lemnas oupptagna i jordens sköte. Till undanrödjande

af den mot Utskottets förslag i denna del gjorda invändning, att innehafvare

af äldre grufva icke enligt grufvestadgan behöfde ställa sådan

pant för skada och intrång som koncessionsinnehafvare, föreslog Utskottet,

att nedsättande af sådan pant skulle utgöra ett vilkor för den

innehafvare af äldre grufva i Utskottets förslag tillerkända rätt att

under jord framdrifva arbetet närmare skyddade byggnader och platser,

än Kongl. Maj:t föreslagit. Mot Utskottets ifrågavarande förslag synes

emellertid hos Andra Kammaren hafva uppstått den betänklighet, att

jordegaren i sådana fall icke komrne att erhålla någon afgift för de

stenkol och eldfasta leror, som utbrötes å det mot grufarbete eljest

skyddade området, hvilket vid jemförelse med stadgandet i 22 § och

de skäl, som föranledt detta, syntes obilligt. Utskottet föreslår derför

nu ett ytterligare tillägg till ifrågavarande moment, hvarigenom jordegaren

uti der omförmälda fall tillerkännes rätt till dylik afgift. Men för

att på samma gång bereda grufinnehafvaren en lättnad, som kan i

någon mån anses motsvara den förpligtelse, som härigenom ålägges

honom utöfver hvad Utskottet förut föreslagit och Första Kammaren

godkänt, föreslås tillika, att den för tillgodonjutande af ofvanberörda

förmån för innehafvare af äldre grufva föreskrifna skyldighet att nedsätta

visst belopp i penningar eller obligationer må utbytas mot skyldighet

att för skada och intrång ställa borgen af sådan beskaffenhet,

som i 12 § sägs.''

Utskottet får alltså, i ändamål af sammanjemkning, hemställa,

att Kamrarne, hvardera med frånträdande af sina

förut fattade beslut beträffande 5 §, 22 § och 45 §

mom. a) i det förslag till lag angående eftersökande

och bearbetande af stenkolsfyndigheter, om hvars antagande

Lag-Utskottet i Utlåtande N:o 55 hemstält,

ville antaga följande lydelse af 5, 22 och 45 §§ i

nämnda förslag till lag:

5 §•

Koncession må icke omfatta område öfverstigande ett

tusen sex hundra hektar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

22 §.

Egare af jord inom det område, hvarå koncession meddelats,

vare berättigad att, utan deltagande i kostnaden för

arbetet, af koncessionsinnehafvaren erhålla en afgift, motsvarande

värdet af en sjuttiofemtedel af de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta leror, hvilka å området

vinnas och i dagen uppfordras; egande dock koncessionsinnehafvaren

att å denna afgift sig till godo afräkna så stor

del, som på det honom enligt 12 § anvisade område i dagen

sig belöper i förhållande till hela det område, koncessionen

omfattar. Åro inom det senare området flere jordegare, njute

de i hvad af afgiften dem samfäldt tillkommer lott efter som

de i jorden ega del. Koncessionsinnehafvaren skall för hvarje

arbetsår inom Januari månad nästföljande år till jordegaren

eller, der jordegare äro flere, till den person, hvilken de hafva

att utse, erlägga hvad enligt denna paragraf jordegare tillkommer.

45 §•

För stenkolsgrufva, hvartill rättighet genom inmutning

eller annorledes vunnits innan denna lag trädt i kraft, skall

grufvestadgan den 16 Maj 1884 i tillämpliga delar lända till

efterrättelse, med följande undantag:

a) det afstånd, inom hvilket boningshus och annan i 3 §

grufvestadgan angifven åbyggnad äfvensom tomtplats och trädgård

äro enligt 11 och 26 §§ i samma stadga skyddade mot

grufarbete i dagen och under jord, skall, i öfverensstämmelse

med hvad i 2 § 1 stycket af grufvestadgan den 12 Januari

1855 fans förordnadt, beräknas, icke till 200, utan endast till

178,14 meter (100 famnar); dock må de i 16 § af denna lag

gifna bestämmelser om koncessionsinnehafvarens rätt att så

nära intill omförmälda byggnader och platser, som i samma

paragraf sägs, under jord framdrifva arbetet äfven gälla för

innehafvare af äldre stenkolsgrufva, så framt han för skada

och intrång, som genom sålunda framdrifvet arbete kunna

jordegare eller annan tillskyndas, före arbetets början ställer

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 58.

7

borgen hos Konungens Befallningshafvande, som i fråga om

sådan borgen har att iakttaga hvad i 12 § 2 mom. af denna

lag beträffande der omförmäld borgen är föreskrifvet; och

vare grufvans innehafvare derjemte skyldig att till egare af

jord inom de områden i dagen, hvilka, med utsträckning af

178,14 meter från förr berörda byggnader och platser, omgifva

desamma, i den ordning och med belopp, som 22 § af denna

lag med afseende å koncessionsinnehafvare bestämmer, erlägga

afgift för de stenkol och i sammanhang dermed förekommande

eldfasta leror, hvilka å samma områden vinnas och i dagen

uppfordras;

b) innehafvare af stenkolsgrufva vare berättigad att bearbeta

och tillgodogöra sig äfven de eldfasta leror, hvilka i

sammanhang med stenkolsfyndigheten förekomma;

c) för stenkolsgrufva skall utmål utläggas, då fyndigheten

blifvit genom borrning undersökt och prof å fyndigheten erhållits;

och må i utmål tilldelas ett område af högst 356,28

meter (200 famnar) i längd och bredd;

d) den årliga arbetsskyldigheten för stenkolsgrufva må

icke för hvarje inmutadt område eller utmål understiga hvad

som i värde motsvarar etthundra dagsverken; och gälle i fråga

om arbetets beskaffenhet hvad i 26 § 3 mom. af denna lag

är föreskrifvet;

e) afgift i stället för arbetsskyldighet enligt 41 § grufvestadgan

må icke för stenkolsgrufva ega rum;

f) hvilostånd å stenkolsgrufva må icke enligt 44 § grufvestadgan

förlängas; ej heller får nytt hvilostånd å grufvan meddelas,

med mindre än att arbetsskyldigheten blifvit fullgjord

för minst sex år från den tid, förut beviljadt hvilostånd gått

till ända;

g) om ordningen för grufdriften skall för innehafvare af

stenkolsgrufva gälla hvad i 4 kap. af denna lag är för innehafvare

af koncession föreskrifvet;

h) den tid, inom hvilken enligt 21 § grufvestadgan det

för utmåls tilldelande erforderliga arbete skall vara fullgjordt

och ansökning om utmål ingifven, skall i fråga om stenkolsgrufva,

som ej erhållit utmål före den 1 Januari 1887, beräknas

från sagde dag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

Slutligen får Utskottet, under förutsättning, det båda Kamrarne

bifalla hvad Utskottet här ofvan föreslagit, göra hemställan om Kamrarnes

förklarande,

att Riksdagen, som funnit sig icke kunna i oförändradt

skick bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition,

för sin del antagit en

Lag

angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter
af

den lydelse Kamrarnes, i anledning af Utskottets

hemställan ej mindre i Utlåtandet N:o 55 än

äfven i detta utlåtande, fattade sammanstämmande

beslut utvisa.

Stockholm den 7 Maj 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Jöns Bengtsson i Gullåkra, med hvilken Herr Smedberg instämt:

»Emot Utskottets beslut i § 45 att tillåta de stenkolsgrufvebolag,

som nu finnas, endast aflemna eu borgensförbindelse för den skada och

intrång, som genom arbetet kan jordegare eller annan tillskyndas, får

jag anmäla min reservation. Enligt § 11 åligger det grufegare,

som erhållit koncession, att såsom pant för sådan skada hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande nedsätta ett visst belopp i penningar eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

9

vissa slags obligationer, och i Lag-Utskottets förra förslag både man

äfven för de äldre egarne bibehållit enahanda bestämmelser. Härigenom

hade man icke allenast gjort grufegarne likstälda, utan man hade

äfven i möjligaste måtto sökt betrygga jordegarne och andra att erhålla

skadestånd. Nu skulle de jordegare eller andra, som tillskyndades

skada utaf en grufegare, som bedref sin industri på grund af

koncessionstillstånd, vara tryggad för all den skada, som honom tillskyndades,

medan de jordegare eller andra, som ledo skada i följd af

den gruvbrytning, som verkstäldes på grund af inmutningsrätten, den

förhatligaste af alla och som framkallat så mycket skoj och svindel,

finge nöja sig med en säkerhet uti borgensförbindelser. Den säkerhet,

som finnes i en sådan, kan i våra dagar vara ganska klen, äfven om

den är till vederhäftigheten styrkt af Konungens Befallningshafvande,

hvilken myndighet ingalunda står i ansvar för det utfärdade vederhäftighetsbetyget.

Men äfven med bästa vilja kan Konungens Befallningshafvande

icke öfvervaka att den person, som i dag är vederhäftig,

äfven då ersättningen skall lemnas, eger betalningsförmåga; härpå lemnar

det dagliga lifvets erfarenhet det mest bedröfliga exempel. Man

må icke tro att det här är fråga om småsaker, då man tillåter grufegaren

att underminera andras husbyggnader; han kan derjemte till

följd af markens sättningar åstadkomma betydliga skador å dräneringar

och förstöra vattentillgången för husets och ladugårdens behof, hvarpå

exempel lär finnas från den äldsta stenkolsgrufvan Höganäs, i hvars

närhet hela byar nödgas hemta sitt vattenbehof från annat aflägset

håll. Att de, som utsättas för dessa skador, äfven böra tillförsäkras en

likstäld och verklig samt fullt betryggande säkerhet, helst den ersättning,

de skulle få för i deras egor utbruten stenkol, efter min uppfattning,

och som under frågans behandling är visadt, är allt för ringa

och obetydlig att uppväga de många andra olägenheter och obehag

som graf brytningen för närboende medför, torde af ingen, som icke

vill favorisera den ene medborgaren framför den andre eller den ene

på den andres bekostnad, böra eller kunna förnekas; och det var säkerligen

med tanken fäst härpå, som komiterade i sitt utlåtande härom

yttrade å sid. 55 § 11: »Utom den borgen, för lösen afjord inom

koncessionsområdet, som i punkten a) af denna § föreskrifves, är i

punkten b) infördt, ett stadgande om ställande af särskild säkerhet för

skada och intrång, som genom arbetet kan jordegare eller annan tillskyndas.

Detta stadgande har komitén ansett vara af behofvet synnerligen

påkalladt. I en sådan landsdel som Skåne vållar grufarbetet vida beBih.

till liiksd. Prof... 1886. 7 Sami. 30 Hcift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.

tydligare skada än i andra trakter, der grufdrift förekommer. Brytningen

försiggår nästan alltid under tätt bebyggda och uppodlade fält,

hvarför äfven med iakttagande af all möjlig försigtighet skada å byggnader,

dräneringar och dylikt allt emellanåt torde ifrågakomma. Det.

är då af ej ringa vigt, att städse ett till ersättningar disponibelt kapital

finnes att tillgå, så att den, som lidit skada af arbetet, så vidt möjligt

ej utsättes för risken att finna grufegaren oförmögen att fullgöra

sin ersättningsskyldighet. Saknaden af tillräcklig garanti i detta afseende

torde mycket hafva bidragit till inmutningssystemets förhatlighet,

då under den egentliga inmutningsperioden det verkligen inträffat

att jordegare, ehuru de vidtagit alla lagliga åtgärder till bevarande af

sin rätt, likväl gått miste om all ersättning för skada och intrång från

imnutarnes sida».

Och får jag på grund af nu anförda yrka afslag å 45 §.

Herr Näslund har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen inom Utskottet af Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition

eller frågan om samman]omkning af Kamrarnes skiljaktiga beslut

uti förevarande ärende.

Stockholm K. L. Beckman, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.