Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens Nionde hufvudtitel.
1886-04-02 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1886:13, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens Nionde hufvudtitel.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
1
N:o 13.
Ank. till Riksd. Kansli den 2 April 1886, kl. 9 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens
Nionde hufvudtitel.
(l:a U. A.)
Beträffande riksstatens Nionde hufvudtitel, hvilken omfattar anslagen
till pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande
riksdag ifrågakommit de förändringar, som här nedan omförmälas.
Pensionsstaten.
Bidrag till folkskolelärares pensionering.
l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för beredande i öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet för den 18 December 1885
angifna grunder af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning
för de vid denna pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och
pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
anstälde tjenstemän och vaktmästare, det såsom bidrag till
folkskolelärares pensionering utgående belopp må höjas till 357,336
kronor, eller med 836 kronor.
B/h. till Riksd. Prof. 1886. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Häft.
Angående
pensionsrätt
för tjenstemän
och valetbetjening
vid
follcskolelärarnes
pensionsinrättning.
[I-]
1
2
Stati-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Af det vid behandlingen af denna fråga förda statsrådsprotokoll
inhemtas, att sedan Kongl. Maj:t den 30 November 1866 utfärdat förordning
och reglemente angående folkskolelärarnes pensionsinrättning,
till hvars bildande Riksdagen anvisat medel, Kongl. Maj:t den 15 Mars
1867 faststält stat för pensionsinrättningen, hvarefter på Kongl. Maj:ts
framställning Riksdagen år 1875 jemväl anvisat medel för bildande af
en pensionsinrättning för folkskolelärares enkor och barn. I det för
denna anstalt den 15 Oktober 1875 utfärdade reglemente stadgades,
att anstalten, benämnd folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, skulle
förvaltas af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning. Samtidigt
hade Kongl. Maj:t för folkskolelärarnes pensionsinrättning faststält
ny stat, att i stället för den under den 15 Mars 1867 utfärdade
lända till efterrättelse. Denna nya stat, som ännu vore gällande, upptoge
följande årliga arfvoden för tjenstemännen och betjeningen, nemligen
:
Kamreraren................................................................... 4,000 kronor,
Sekreteraren och ombudsmannen ........................... 1,200 »
Kassören och bokhållaren.......................................... 2,500 »
Vaktmästaren.................................................................. 700 »
Efter det likaledes i anledning af Kongl. Maj:ts framställning
Riksdagen anvisat medel för pensionering af elementarlärares enkor
och barn, förordnades i det den 11 Oktober 1878 faststälda reglementet
för lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, att
denna kassa skulle förvaltas af samma direktion som den, hvilken vore
förordnad för folkskolelärarnes pensionsinrättning. Genom Kongl.
brefvet den 20 December 1878 meddelades föreskrifter i fråga om användande
af det till bestridande af kostnaderna för förvaltningen af
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa beviljade anslag.
Dervid bestämdes följande årliga arfvoden:
till Kamreraren.................................................................... 1,500 kronor,
» Sekreteraren och ombudsmannen....................... 600 »
» Kassören och bokhållaren ........................................ 500 »
» Vaktmästaren .............................................................. 100 »
De för biträde vid förvaltningen af dessa tre pensionskassor anstälde
tjenstemän och betjening åtnjöte således i aflöningsförmåner
sammanlagdt:
Kamreraren .......................................................................... 5,500 kronor,
Sekreteraren och ombudsmannen .................................... 1,800 »
Kassören och bokhållaren.............................................
V aktmästaren.....................................................................
3,000
800
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
3
Derjemte har vaktmästaren fri bostad och vedbrand.
I en till Kongl. Maj:t stäld skrift hade nuvarande tjenstemännen
och vaktmästaren anfört, hurusom, då folkskolelärarnes pensionsinrättning
år 1867 började sin verksamhet och ännu under flera följande år
göromålen voro jemförelsevis föga -betydande, tjenstemännen behöfde
åt dem egna endast en mindre del af sin tid och hade sin hufvudsakliga
både verksamhet och utkomst vid andra befattningar. I
den mån dels genom folkskolelärarnes pensionsinrättnings egen utveckling,
dels genom tillkomsten af folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
och elementarlärarnes enke- och pupillkassa göromålen både till
omfång och vigt högst betydligt tillväxt — en tillväxt, hvilken, allt
efter som pensionstagarnes antal ökades och kassornas fonder stego,
ännu allt jemt fortfore — hade emellertid tjenstemännens ställning
undergått en högst väsentlig förändring. Ifrån att vara endast mera
tillfälliga uppdrag vid sidan af andra hade dessa tjenster, särskildt
kamrerarebefattningen samt kassörs- och bokhållaretjensten, så utvecklats,
att de toge den hufvudsakligaste delen af innehafvarens tid och
krafter i anspråk. Enahanda vore ock förhållandet med vaktmästaren.
Oaktadt så väl tjenstemännens som vaktmästarens aflöning utginge af
statsmedel, vore emellertid förmånen af pension icke beredd vare sig
för dem sjelfva eller för deras enkor och barn. Billigheten syntes
likväl fordra, att de icke genom saknad af sådan förmån komme i
sämre ställning än andra statens tjenare, helst enahanda förmån redan
vore medgifven för tjensteman och betjente vid civilstatens pensionsinrättning
samt arméns pensionskassa.
Under åberopande häraf och på det icke ifrågavarande kassors
tjensteman af skyldig omtanke om egen framtid och sina efterlefvandes
utkomst måtte tvingas att betrakta befattningarna endast såsom öfvergångsplatser
till andra sådana, med hvilka rätt till pension för dem
sjelfva och deras efterlefvande vore förenad, hade de vid förutnämnda
tre pensionskassor anstälde tjenstemän och vaktmästare anhållit om
förmånen af en efter deras aflöning afpassad pension så väl för dem
sjelfva, i enlighet med de för statens tjenstemän i allmänhet föreskrifna
grunder, som äfven för deras enkor och barn.
De år 1884 församlade revisorerne för granskning af lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassas förvaltning, hvilka lemnats
tillfälle att öfver ansökningen sig yttra, hade, under förklarande att
densamma vore i högsta grad billig och behjertansvärd, anfört, att
pensioneringen af tjenstemännens enkor och omyndiga barn syntes
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
böra af nyssnämnda kassa öfvertagas mot vilkor enahanda med dem,
som vore gällande för elementarlärarne sjelfva.
Uti afgifna utlåtanden hade direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning funnit den gjorda ansökningen förtjena allt afseende
samt ansett, att för ifrågavarande tjenstemäns pensionering borde gälla
väsentligen enahanda bestämmelser, som för deras vederlikar i civilstatens
pensionsinrättning; och hade direktionen hemstält om bestämmande
för pensioneringen af följande grunder:
att pensionsrätt för de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning
samt folkskolelärarnes och lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassor anstälde tjenstemän och vaktmästare inträder, då tjenstinnehafvaren
uppnått 65 lefnadsår samt under 35 år varit i allmän
tjenst, deraf minst 25 år i dessa anstalters tjenst;
att pension utgår med 80 procent af den tjenstinnehafvaren enligt
stat tillkommande aflöning, hvarvid vaktmästarens kontanta aflöning
beräknas ökad med 150 kronor, motsvarande värdet af fördelarne
af fri bostad och vedbrand.
Enligt en på direktionens föranstaltande gjord utredning skulle,
under förutsättning, att statsbidrag för pensioneringen komme att utgå
från och med år 1887, sådant bidrag årligen erfordras med 835 kronor
65 öre eller i jemnadt tal 836 kronor.
Angående den ifrågasatta pensioneringen anförde chefen för
Ecklesiastikdepartementet slutligen följande:
»Det arbete, som förvaltningen af de tre pensionskassorna kräfver,
är både betydande och ansvarsfullt, De senast afgifna berättelserna
om kassornas förvaltning utvisa förhållandena vid 1884 års slut, Då
voro i folkskolelärarnes pensionsinrättning delaktige ej mindre än 4,743
läraretjenster, och pensionstagarnes antal 814. Vid samma tid funnos
i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa 3,100 i tjenst varande delegare,
och utgjorde antalet af då gällande pensionsbref 205. Delegarne
i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa voro vid
nämnda tid 952, och gällande pensionsbref till antalet 60. Kassornas
tillgångar uppgingo vid 1884 års utgång sammanlagdt till vid pass
6,800,000 kronor.
Dessa siffror vittna tillräckligt om det stora omfång, i hvilket
kassorna verka. För de mångahanda förvaltningsbestyren erfordras
med nödvändighet, att den vid kassorna anstälda tjenstepersonal icke
ofta ombytes. Ett synnerligen verksamt sätt att förekomma sådan
vexling är att bereda tjenstemän och betjening förmånen af pension
på äldre dagar och betrygga deras efterlefvande från nöd.»
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
5
På grund af hvad till stöd för Kongl. Maj:ts framställning sålunda
blifvit anfördt, och då ifrågavarande tjensteman icke synas böra
vara sämre lottade än tjenstemän vid civilstatens pensionsinrättning
och arméns pensionskassa, med hvilka de torde få anses likstälda och
hvilka sedan länge åtnjuta pensionsrätt, får Utskottet, med afseende
jemväl å det obetydliga bidrag, som från statens sida erfordras för
ofvanberörda pensionerings genomförande, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att, för beredande i öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet för den 18 December 1885
angifna grunder af pension åt de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning
samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes
vid elementarläroverken enke- och pupillkassa anstälde tjenstemäns
och vaktmästares cnkor och barn, det såsom bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m. utgående belopp må höjas till 68,816 kronor, eller
med 345 kronor.
I fråga om de grunder, som för pensioneringen borde bestämmas,
har direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning hemstält:
att för pensionering af afliden tjenstinnehafvares eller pensionärs
enka och barn skola tillämpas föreskrifterna i gällande reglemente för
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, dervid kamreraren
anses lika med lektor, kassören lika med annan ämneslärare samt
sekreteraren och vaktmästaren lika med öfningslärare;
att rättighet att vara delegare i sistnämnda kassa tillkommer hvar
och en af de nuvarande tjenstinnehafvarne, derest behörig anmälan
om delaktighet göres hos direktionen inom tid, som af Kongl. Maj:t
torde bestämmas; och
att skyldighet att vara delegare i sistnämnda kassa åligger hvar
och en, som framdeles blifver till innehafvare af någon af omförmälda
befattningar vid ifrågavarande kassor antagen.
Beträffande beloppet af det för ifrågavarande pensionering erforderliga
statsbidrag har direktionen, med åberopande af en härom
Angående
pensionsrätt
för tjenstemäns
och
valctbetjenings
vid
follcslcolelärarnes
pensionsinrättning
enTcor
och barn.
[2-]
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
pension för
Justitielcanslern
Friherre
C. G.
C:son Leijonhufvud.
[3.]
gjord utredning, upplyst, att från och med år 1887 skulle dertill erfordras
ett årligt statsbidrag af 344 kronor 84 öre eller utjemnadt
345 kronor.
Då Riksdagen endast i undantagsfall ansett pension åt enkor och
barn böra beviljas, och i nu förevarande hänseende afvikelse från berörda
grundsats så mycket mindre synes böra ega rum, som de ifrågavarande
enkornas och barnens män och fäder åtnjutit i aflöning endast
arfvoden, som i och för sig ej ens för dem grundlagt någon rätt till
pension, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
Allmänna indragningsstaten.
3:o) Kongl. Maj:t har i anledning af derom gjord ansökning föreslagit,
att för Justitiekanslern Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud
måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af
3,600 kronor, att, jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning
tillkommande pension, 2,400 kronor, utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked från justitiekanslersembetet. honom
beviljas.
Af statsrådsprotokollet (sid. 17) inhemtas, att Friherre Leijonhufvud
till stöd för sin ansökning anfört, att, sedan han redan för flera
år tillbaka angripits af en svårare ögonsjukdom, denna alltjemt förvärrats
och nu stigit till den höjd, att han ej allenast för det närvarande,
utan äfven för framtiden vore fullkomligt oförmögen att sköta sina
tjenst åligganden. I följd deraf, och då det ej kunnat undfalla honom,
att justitiekanslersembetet icke skulle kunna ända till den tid, eller den
30 Juni 1889, då han komme att uppnå stadgad pensionålder, utan
stora olägenheter af vikarie förvaltas, hade sökanden ansett lämpligast
att söka bereda sig tillfälle att redan nu kunna taga afsked från
nämnda embete.
Af ett vid ansökningen fogadt läkarebetyg framginge jemväl, att
sökanden lede af kronisk inflammation i ögonens kärlhinnor jemte börjande
grå starr på båda ögonen, hvarigenom han ej allenast för det
närvarande, utan äfven för framtiden vore fullkomligt oförmögen att
sköta sina tjenståligganden; och var genom i öfrigt bifogade hand
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
7
lingar ådagalagdt, att sökanden vore född den 30 Juni 1824 och anstäld
i statens tjenst sedan den 9 Juni 1847.
I afgifvet yttrande i anledning af berörda ansökning hade direktionen
öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att sökanden behörigen
fullgjort stadgade vilkor för erhållande af pension från bemälda
pensionsinrättning och således vore berättigad att från och med månaden
näst efter den, hvari nådigt afsked från justitiekanslersembetet
kunde varda honom meddeladt, för sin öfriga lifstid åtnjuta pension
i första klassen af inrättningens tjenstemannapensionsfond till årligt
belopp af 2,400 kronor.
Statskontoret, hvars yttrande jemväl infordrats, har erinrat, att sökanden,
som år 1869 utnämnts till justitiekansler, enligt gällande föreskrifter
egde åtnjuta en aflöning af 8,000 kronor, deraf 6,000 kronor
lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar, och vore berättigad att,
när han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till lönens hela belopp; och då sökanden,
hvilken redan varit längre tid i statens tjenst, än som erfordrades för
rätt till pension å allmänna indragningsstaten, inom mindre än fyra år,
vid uppnådd ålder af 65 år egde att tillträda en pension af 6,000 kronor,
ansåg sig Statskontoret, med afseende å innehållet i det åberopade
läkarebetyget, och då det icke kunde vara lämpligt, att justitiekanslersembetet
fortfarande uppehölles endast på förordnande under
de tre och ett hälft år, som ännu återstode, intill dess sökanden uppnått
stadgad pensionsålder, böra tillstyrka bifall till ansökningen.
Då af det ofvan anförda framgår, att Friherre Leijonhufvud är för
framtiden till följd af sjukdom oförmögen att sköta sitt embete samt,
på sätt Statskontoret erinrat, det icke synes lämpligt att justitiekanslersembetet
fortfarande uppehälles endast på förordnande, anser sig
Utskottet böra tillstyrka bifall till förevarande framställning; och får
Utskottet derför hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
4:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att vaktkonstaplarne vid Varbergs
f. d. straffängelse Anders Carlsson Hultin, Johan August Winberg, Johannes
Persson Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson måtte å allmänna
indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension till belopp af 300 kronor för en hvar af dem.
Beträffande denna fråga har chefen för Justitiedepartementet till
Angående
pension för
fem vaktkonstaplar.
[4-]
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
statsrådsprotokollet erinrat, bland annat, att då straffängelset i Varberg
år 1881 indrogs, voro der anstälde åtta vaktkonstaplar, hvilka, i följd
af sjuklighet mer eller mindre otjenstbara, ej ansågos böra anställas
vid någon annan fångvårdsanstalt, utan fingo qvarstanna i Varberg
med skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas till
att dels tillse och vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier
och dels biträda vid de reparationer å byggnaderna, som kunde förekomma,
mot åtnjutande årligen, de tre äldste af 400 kronor och de
fem öfrige af 300 kronor hvardera. Sedan Varbergs f. d. fästning
den 17 September 1884 öfverlemnats till Arméförvaltningen, för att
användas till station för arméns disciplinkompani, saknade Fångvårdsstyrelsen
tillfälle att bereda ifrågavarande betjening lämplig sysselsättning
och anmälde detta genom skrifvelse den 7 Oktober 1884, med
öfverlemnande derjemte af en af bemälde konstaplar till Kongl. Maj:t
stäld ansökning att af allmänna medel få sig tilldeladt ett lämpligt
årligt belopp, för att ej komma att lida nöd under sina återstående
dagar.
De tre förstnämnde erhöllo, på Kongl. Maj:ts framställning, genom
sistlidne Riksdags beslut pension å allmänna indragnings staten till belopp
af 320 kronor hvardera. Angående de öfrige fem, Anders Carlsson
Hultin, Johan August Winberg, Johannes Persson Lind, Olaus
Carlsson och Anders Johansson, inhemtades af de af Fångvårdsstyrelsen
åberopade handlingar, att de numera innehade en lefnadsålder
af från 49 till 55 år och en tjenstålder från 21 till 28 år, äfvensom
att de, enligt läkares intyg, till följd af ålder samt kroniska sjukdomar
och krämpor endast förmådde att med lättare arbete i någon ringa
mån bidraga till sitt uppehälle, men vore oanvändbara till det slags
tjenstgöring, som tillkomme vaktkonstapel för fångar.
Ifrågavarande konstaplar hade visserligen, likasom den öfriga
fångbetjeningen, ända till år 1883, då flertalet af denna personal uppfördes
å ordinarie stat, endast innehaft förordnande å sina tjenster
och sålunda saknat pensionsrätt så väl i civilstatens pensionsinrättning
som på allmänna indragningsstaten, men i andra hänseenden hade de
alltid ansetts likstälde med statens tjenare i allmänhet, och Riksdagen
hade, uppå Kongl. Maj:ts i särskilda fall gjorda framställningar, åt
personer bland denna betjening beviljat pensioner å allmänna indragningsstaten.
Vid sådant förhållande hade Fångvårdsstyrelsen hemstält,
huruvida icke någon årlig pension å rikets allmänna indragningsstat
kunde beredas omförmälde vaktkonstaplar, hvilka under en lång och
trogen tjenst af synnerligen ansträngande och svår beskaffenhet gått
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
9
förlustige helsa och krafter och utan någon sin förskyllan nu jemväl
skulle förlora sina tjenstebefattningar å den ort, der de varit anstälde.
Beloppet af denna pension hade Styrelsen — under erinran hurusom
enligt 1882 års löne- och pensionsreglering vaktkonstapels pension
uppgår till 450 kronor — ansett sig böra föreslå till 300 kronor för
dem hvardera, hvarjemte Styrelsen vidare erinrat att dessa belopp,
tillhopa 1,500 kronor, icke kunde anses för höga, vid jemförelse med
den besparing statsverket vunnit genom den åtgärd, som gjort deras
tjenster vid fängelset öfverflödiga, nemligen indragningen af Varbergs
straffängelse, en åtgärd, hvarigenom enligt Fångvårdsstyrelsens uträkning
staten endast i aflöningar besparat en årlig utgift af nära 50,000
kronor.
Ehuru Utskottet på ofvan anförda skäl anser ifrågavarande vaktkonstaplar
böra hugnas med någon pension, synes likväl denna, i öfverensstämmelse
med hvad vid sistlidet års riksdag i likartad t fall egde
rum, höra bestämmas till åttio procent af de arfvoden, som de för närvarande
uppbära, eller till 240 kronor för en hvar af dem; och anser
Utskottet sig ega så mycket större skäl att föreslå en sådan nedsättning
i de begärda pensionsbeloppen, som omförmälde vaktkon staplar
icke kunna åberopa hvarken någon synnerligen hög ålder eller jemförelsevis
längre tjenstetid.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. .Majas förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att vaktkonstaplarne
vid Varbergs f. d. straffängelse Anders Carlsson
Hultin, Johan August Winberg, Johannes Persson
Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson må å
allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension till
belopp af 240 kronor för en hvar af dem.
5:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att nedannämnde tjenste- Angående
män vid lifbeväringsregemelitet måtte få öfverflyttas å allmänna in- ^^tndraq^
dragningsstaten med rätt att derå från början af år 1887 uppbära ning sstat af
hvad som motsvarar deras nuvarande aflöningsförmåner vid regementet ^gementets
nemligen: återstående
Kaptenen Nils Gustaf Stråle..................................... kronor 1,275
Kaptenen Olof Magnus Nerman.................................... » 1,275
Regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström .................. )> 600
Bataljonsadjutanten, Fanjunkaren Samuel Petter Westin » 315
Bih. till Pilcsd. Prot. 1836. 4 Sand. 1 Afd. 10 Haft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
med vilkor dock att, derest de framdeles komma i åtnjutande af
pension från arméns pensionskassa, pensionen å allmänna indragnirigsstaten
då skall med motsvarande belopp minskas.
Såsom af statsrådsprotokollet (sid. 22 och följ.) inhemtas, har
chefen för Landtförsvarsdepartementet beträffande denna fråga anfört,
bland annat, hurusom, sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 årens
riksdag, på anförda skäl, hos Kongl. Maj:t gjort framställning, att
officerscorpsen vid lifbeväringsregementet måtte, i mån af inträffande
afgång, indragas eller åtminstone på ett för statsverket mindre kostsamt
sätt organiseras, Kongl. Maj:t den 25 Maj 1858 förordnat, att tills
vidare hvarken den då lediga chefsplatsen vid regementet skulle tillsättas
eller nya officerare der antagas, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade
sig vilja, då tjenstevakanser vid regementet yppades, för hvarje
särskild! fall bestämma, huruvida den lediga tjensten borde återbesättas
medelst fullmakt eller endast genom förordnande tills vidare.
Till följd af sedermera vid regementet skedd afgång hade antalet
der anstälde officerare efter hand minskats, så att detsamma för närvarande
utgjordes af endast två kaptener, af hvilka den ene vore
något öfver 64 år gammal och den andre i följd af sjukdom vore
oförmögen till tjenstgöring. Beställningar på stat vid regementet innehades
dessutom af en regemontsskrifvare och en bataljonsadjutant.
Då de å gammal stat qvarstående tjenstemännen icke vore skyldige
att vid uppnådd pensionsålder ur tjensten afgå, samt å andra sidan
deras qvarblifvande i tjenst vid lifbeväringsregementet numera icke
vidare kunde komma kronan till någon verklig nytta, syntes enligt
departementschefens åsigt tiden vara inne att, medelst personalens,
öfverflyttning å indragningsstat, med bibehållande af nu innehafvande
löneförmåner såsom pension, möjliggöra en slutlig indragning af lifbeväringsregementet,
hvarigenom skulle i flera afseenden vinnas förenkling
i förvaltningen och räkenskapen, hvarjemte det för lifbeväringen
nu uppförda ordinarie anslag å 11,432 kronor kunde från och med år
1887 ur riksstaten afföras.
Då genom omförmälde tjenstemäns öfverflyttande på pensionsstat
den slutliga indragningen af lifbeväringsregementets anslag möjliggöres,
har Utskottet funnit Kongl. Maj:ts framställning lämplig; hvadan Utskottet
hemställer,
att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stats- tJUhotteU Utlåtande N:o 13.
11
6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för Mönsterskrifvaren vid Angående
Vestgöta-Dals regemente Lars Arvid Reinhold Sandels måtte å allmänna Mönsterindragningsstaten
uppföras en årlig pension af 500 kronor, att utgå
från ingången åt månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked de^s °fver-o
från mönsterskrifvarebefattningen, äfvensom att Riksdagen må medgifva, SifnJgi
att innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för Sandels s*(lt
att uppbära den fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet
den 9 Februari 1858 kan blifva berättigad.
Till det vid behandlingen af denna fråga förda statsrådsprotokoll
har chefen för Landtförsvarsdepartementet erinrat, att i sammanhang
med 1875 års lönereglering för armén det blifvit stadgadt, att mönsterskrifvaretjensterna
skulle indragas, så snart sådant utan hinder af erhållna
fullmakter kunde ske; att af de med fullmakt försedde och på
gammal stat qvarstående mönsterskrifvarne bemälde Sandels, med bifogande
al vederbörliga intyg derom, att hans inkomster af mönsterskrifvarebefattningen
för år 1882 utgjort kontant lön 211 kronor 97
öre samt arrende af bostället \ mantal Sjögar 1,070 kronor, tillsammans
1,281 kronor .97 öre, i ingifven skrift anhållit att blifva öfverflyttad
på allmänna indragningsstaten, mot erhållande såsom pension af antingen
två tredjedelar af sina sammanlagda löneinkomster eller ock
behållna afkastningen af bostället.
Uti infordradt utlåtande hade Arméförvaltningen å intendents- och
civila departementen, med erinran att mönsterskrifvaretjensterna redan
förklarats vara numera öfverflödiga, ansett ansökningen så mycket
hellre kunna bifallas, som derigenom uppenbarligen skulle beredas
kronan ekonomisk fördel genom besparande af en del utaf aflöningen;
och hade Arméförvaltningen, då lönen för mönsterskrifvare i de nya
aflöningsstaterna i allmänhet blifvit satt till 800 kronor och vid den
nya pensionsregleringen för armén, enligt lista punkten i Kongl. cirkuläret
den 22 Juni 1877, stadgats, att den till armén hörande embetsoch
tjensteman af militär-, läkare- och civilstaterna, hvilken innehade
fast lön på stat till belopp ej öfverstigande ett tusen kronor, vore berättigad.
att i pension och fyllnadspension erhålla lönens hela belopp,
föreslagit, att nämnda belopp, 800 kronor, måtte få af Sandels vid
afskedstagandet uppbäras såsom pension.
I fråga om den rätt till pension från arméns pensionskassa och
fyllnadspension, som enligt gällande bestämmelser skulle tillkomma
Sandels, hade direktionen öfver nämnda pensionskassa upplyst, att
Sandels, hvilken numera räknade 51 lefnadsår och en tjenstetid af nära
29 år, redan nu kunde, enligt reglementet för pensionskassan, afgå
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
från sin tjenst samt genom expektansafgifters erläggande lösa den
bristande tjenstetiden och derigenom bereda sig rätt till åtnjutande
från och med den 1 April 1887 af 180 kronor pension i nionde klassen
af arméns pensionskassa, hvaremot, om han vid tjensten qvarstode
intill den 2 Mars 1887, han då blefve, jemligt Kongl. brefvet den 9
Februari 1858, emot deri föreskrifna vilkor berättigad att vid afskedet,
jemte förenämnda kassapension, tillträda 120 kronor såsom fyllnadspension
af statsmedlen; och hade Arméförvaltningen ansett, att vid
Sandels’ öfverflyttande på indragningsstat något förbehåll icke skäligen
borde göras i afseende å den rätt till utbekommande af 180 kronor
pension från arméns pensionskassa, som Sandels genom expektansafgifters
erläggande och således endast medelst särskild penninguppoffring
skulle kunna förskaffa sig.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.
Angående 7:o. I anledning af en af generalbefälhafvare!! i femte militärdi
FörrådsmU
saktet med förord insänd ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för
mästaren vid Förrädsvaktmästaren vid Jemtlands hästiägarecorps Jonas Edfastson måtte
hästbår* ® äWniä-mia indragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor, att
corps F Ed- af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkfastson.
njng från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afL
sked från vaktmästarebefattningen.
Af ansökningshandlingarna inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, att Edfastson, som är född år 1813 och således
omkring 73 år gammal samt under mer än 40 år gjort tjenst
såsom förrådsvaktmästare dels vid Jemtlands regemente och dels. vid
Jemtlands häst- och fältjägarecorpser, under den långa tjenstetiden
skött sin befattning med nit och pålitlighet, men att han numera i
anseende till framskriden ålder och deraf förminskade kroppskrafter
icke vore till densammas bestridande lämplig, samt att Edfastson, hvilkens
arfvode som förrådsvaktmästare utgjort 200 kronor, saknade egna
medel till sitt framtida uppehälle; och hade Arméförvaltningen uti infordradt
utlåtande, med afseende å sökandens väl vitsordade långvariga
tjenstgöring och då intygadt blifvit, att lian vid framskriden ålder
saknade medel till sitt uppehälle, hemstält, att, i likhet med hvad vid
jemförliga fall tillförene egt rum, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om uppförande för Edfastson på allmänna indrag
-
Stats- Uskottels Utlåtande N:o 13.
13
ningsstaten af ett årligt belopp, motsvarande hans vaktmästarearfvode,
eller 200 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, och då, såsom i statsrådsprotokollet
vidare finnes erinradt, senast vid 1883 års riksdag, pension
å allmänna indragningsstaten blifvit beviljad åt två förrådsvaktmästare
med 250 kronor till hvardera, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning.
8:o. Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809^ årens krig
qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t
äskat anvisande för år 1887 å allmänna indragningsstaten af ett belopp
af 3,000 kronor.
Enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 31) gifven vid handen, har
antalet understödstagare, som år 1884 utgjorde 17, för år 1885 nedgått
till 11, hvadan, med anslagets bibehållande vid sitt nuvarande belopp,
tillgång funnes att jemförelsevis rikligt tillgodose de ännu qvarlefvande
landtvärnsmännen.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
9:o. Med anledning af en af befälhafvaren för generalstaben gjord
hemställan har Kongl. Maj:t föreslagit, att Gravören vid generalstabens
topografiska afdelning Carl Severin Wennersten måtte från och med
månaden näst efter den, då han varder från nämnda anställning entledigad,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af
1,500 kronor.
Till stöd för berörda hemställan har, enligt hvad i statsrådsprotokollet
upplyses, befälhafvaren för generalstaben anfört:
att, då genom användandet af den på senare tiden uppfunna heliogravyrmetoden
vunnes en högst betydlig besparing i kostnaden för
kartors mångfaldigande samt grafstickel för den skull torde tör framtiden
endast undantagsvis komma att användas, det icke kunde anses
förenligt med god hushållning att vid den topografiska aldelningen bibehålla
en fullt aflönad bokstafsgravör eller att använda honom för
andra vid kartverket förekommande arbeten, vid hvilka han saknade
vana;
Angående
gratifikationer
åt f. d.
landtvärnsman.
[8.]
Angående
pension för
Gravören vid
generalstabens
topografiska
afdelning
C. S.
Wennersten.
[9.]
14
Sfats-Utskottets Utlåtande N:o IS.
att här i landet ieke heller eljest funnes någon användning för
Wennersten såsom namngravör i koppar, likasom han vid en redan
uppnådd ålder af 66 år svårligen skulle kunna erhålla sådan anställning
i utlandet, om han nödgades utvandra;
att det under sådana förhållanden icke vore med rättvisa och billighet,
öfverensstämmande att utan ersättning afskeda en man, som i
nära nog ett hälft sekel egnat sin verksamhet åt kartverket och derunder
fullgjort sitt åliggande med utmärkt skicklighet, hvarom ock de
för allmänheten tillgängliga kartorna bure ojäfaktigt vittnesbörd; samt
att såsom ytterligare bevekande omständighet tillkomme, att Wennersten,
hvilken aldrig egt någon enskild förmögenhet samt haft att försörja
en talrik familj — af hans 12 barn voro 8 ännu lefvande, bland
hvilka det yngsta icke ännu uppnått 12 års ålder — i följd häraf icke
förmått bereda sig och de sina besparingar till skydd mot brist under
kommande dagar, hvadan han, då han erhölle entledigande från sin
nuvarande anställning, vore för sin och sin familjs uppehälle uteslutande
hänvisad till den ringa inkomst, han tills vidare kunde bereda
sig såsom biträde vid sjukgymnastiken å gymnastiska centralinstitutet,
men hvilken inkomst vid Wennerstens tilltagande ålder komme att
minskas eller alldeles upphöra.
Pensionens belopp hade af befälhafvaren för generalstaben föreslagits
till 2,700 kronor, motsvarande i jemnadt tal åttio procent af
Wennerstens nuvarande aflöning, 3,480 kronor.
Beträffande Wennerstens ifrågavarande anställning vore upplyst:
att, i öfverensstämmelse med de för topografiska corpsen och sedermera
för generalstaben utfärdade instruktioner, Wennersten såsom
gravör icke egt fast anställning eller lön på stat, utan hade rörande
hans tjenstgöringsskyldighet eller det honom åliggande arbete kontrakt
tid efter annan uppgjorts dels med chefen för berörda corps och dels
efter dess upphörande med chefen för generalstabens topografiska afdelning
;
att dessa kontrakt mestadels förbundit Wennersten att, emot betingad
månadsaflöning, utföra sitt arbete å tjensterummet på stadgad
arbetstid, men äfven en kortare tid, då plats derstädes icke kunnat
Wennersten beredas, omfattat skyldighet för denne att i sitt hem verkställa
vissa bestämda arbeten mot derför stadgad ersättning; samt.
att under de senare åren, eller efter år 1877, Wennerstens tjenstgöring
städse varit bestämd på det sätt, att det ålegat honom att å
tjenstelokalen under deri vanliga dagliga arbetstiden kl. 0 f. m.—y
e. m. utföra det gravyrarbete, som åt honom uppdrogs.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
15
Statskontoret, som afgifvit utlåtande i ärendet, hade dervid, med
afseende å Gravören Wennerstens särdeles långvariga och synnerligen
väl vitsordade verksamhet i statens tjenst samt med hänsyn till hvad
för öfrigt framhållits af befälhafvaren för generalstaben, funnit sig
böra till förevarande framställning tillstyrka bifall.
Då Wennersten icke haft fast anställning i statens tjenst samt
sålunda saknar all rätt till pension, har Utskottet ansett sig icke kunna
tillstyrka det af Kong!. Maj:t äskade beloppet, utan hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Gravören vid generalstabens
topografiska afdelning Carl Severin Wennersten må
från och med månaden näst efter den, då han varder
från nämnda anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,200
kronor.
10:o. På grund af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t vidare
föreslagit, att Lektorn vid sjökrigsskolan Filosofie Doktorn Fredrik
Lagerberg måtte från och med månaden näst efter den, då han efter
erhållet afsked frånträder sin befattning vid sjökrigsskolan, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 2,500 kronor.
Af vid ansökningen fogade handlingar inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, att sökanden vore född den 14 September
1808; att han tjenstgjort såsom lärare vid sjökrigsskolan från
dess början år 1867 och sedan 1879 varit förordnad såsom lektor derstädes;
att, förutom denna anställning, sökanden under en lång följd
af år egnat sig åt lärareverksamhet och derunder, bland annat, dels
förestått en förberedande kadettskola under åren 1847—1853 samt
1863—1867 och dels haft anställning vid Hi 11.ska skolan å Barnängen
från hösten 1843 till skolans upphörande år 1846 samt vid Stockholms
lyceum under åren 1854—1862, hvilka båda befattningar han jemlikt
bifogade intyg skött med utmärkt nit och skicklighet; att sökanden,
jemte omförmälda i så väl statens som enskild tjenst utöfvade lärareverksamhet,
hvilken omfattade 42 tjenstgöringsår, äfven tjenstgjort såsom
kateket i Adolf Fredriks församling i Stockholm under tiden från
den 1 Maj 1847 till den 1 Oktober 1871, för hvilken tjenstgöring jemväl
lemnats honom särskildt hedrande intyg; och hade chefen för sjökrigsskolan,
med vitsordande af sökandens pligttrohet, nit och intresse
Angående
pension för
Lektor F.
Lagerberg.
[10.]
Angående
pension för
Materialförvaltaren
J. H.
Aspegren.
[11.]
16 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
för sitt lärarekall vid skolan, på det varmaste förordat sökandens ifrågavarande
anhållan dels för hans egen skull, såsom belöning för långvarigt,
troget och väl vitsordadt arbete i den maktpåliggande lärareverksamheten,
och dels för sjökrigsskolans skull, emedan sökanden vid
sin långt framskridna ålder numera icke egde den arbetskraft, som skolan
fordrade af lärarne, på det att de under den korta tid, som vore dem
tillmätt, skulle kunna bibringa eleverna de faststälda kurserna.
Efter erhållen remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig i ärendet;
och då sökanden, som uppnått en ålder af mer än 77 år och utöfvat
lärareverksamhet under en tid af 42 år, deraf dock endast 18 år i
statens tjenst, icke syntes kunna än vidare fortfara med sin lärareanställning
vid sjökrigsskolan, samt hans verksamhet vid denna skola
blifvit synnerligen väl vitsordad, hade Statskontoret, jemte meddelande
att sökanden vid sjökrigsskolan åtnjöte i aflöning såsom lärare i modersmålet
1,440 kronor, såsom lärare i kristendom 960 kronor och i ålderst
i Hägg 750 kronor, eller tillsammans 3,150 kronor, tillstyrkt, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för Lektor Lagerberg å allmänna
indragningsstaten Ange uppföras en årlig pension af 2,500 kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, hvaruti Lagerberg erhölle
afsked från sin anställning vid sjökrigsskolan.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Lagerberg endast innehaft
anställning på förordnande samt under sin tjenstetid icke bidragit till
någon sin framtida pension, har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
beviljande af ett så jemförelsevis betydligt belopp, som det af
Kongl. Maj:t föreslagna, hvadan Utskottet, som anser pensionen lämpligen
kunna bestämmas till 2,000 kronor, hemställer,
att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Lektorn vid
Sjökrigsskolan Filosofie Doktorn Fredrik Lagerberg
må från och med månaden näst efter den, då han
efter erhållet afsked frånträder sin befattning vid Sjökrigsskolan,
under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000
kronor.
1 Lo. Uppå derom af varfschefen vid flottans station i Karlskrona
gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Materialförvaltaren
vid flottans station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren måtte
från och med månaden näst efter den, hvari han med pension ur
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13.
17
amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så
stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda kassa
utgör 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Aspegren, som vore född
den 14 Mars 1826, år 1850 antagits till ordinarie kammarskrifvare vid
flottans civilstat och den 4 Maj 1866 befordrats till sin innehafvande
tjenst samt att han sedan den 28 Januari 1882 varit af sjukdom hindrad
att sin tjenst förrätta, och att enligt bifogadt läkarebetyg anledning
icke förefunnes, att han kunde återvinna tjenstbarhet.
Uti med anledning af berörda framställning afgifvet utlåtande har
Statskontoret anfört: att jemlikt Kongl. brefvet den 5 Juni 1874 civile
tjenstemän vid flottans stationer egde enahanda rättighet till pension
å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande författningar i allmänhet
tillkomme civile embets- och tjenstemän, dock att från pensioner
å denna stat skulle afräknas det pensionsbelopp, som de från
amiralitetskrigsmanskassan egde uppbära; att då Aspegren icke anmält
sig till pensionsrätt enligt de genom Kongl. brefvet den 22 Juni 1877
stadgade förändrade grunder, skulle förstnämnda bref fortfarande ega
tillämplighet i afseende å hans pensionsrätt; att beträffande civile embets-
och tjenstemäns pensionsrätt vore stadgadt dels genom Kongl.
brefvet den 12 November 1823, att civile embets- och tjenstemän,
livilka hunnit 65 års ålder, tillbragt vid pass 40 år i statens tjenst
samt styrkt sig vara till helsan försvagade, vore berättigade att efter afskedstagandet
å förenämnda stat undfå pension, dels ock genom Kongl.
brefven den 16 Mars 1858 och den 23 November 1860, att i fall som
förevarande pensionen skall utgå med 80 procent af aflöningen; att uti
Kongl. brefvet den 24 November 1876 vore föreskrifvet, att den i då
faststälda nya stater för bland annat flottans civilstat bestämda fördelning
i fast lön eller fast arfvode och tjcnstgöringspenningar icke skulle
verka rubbning i afseende å beloppet af den pension, hvartill dåvarande
löntagare vore för innehafvande tjenster, enligt gällande föreskrifter,
berättigade; att Aspegrens aflöning utgjorde: lön 2,200 kronor, tjenstgöringspenningar
800 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller tillsammans
4,000 kronor, samt ätt enligt ofvanberörda stadganden Aspegren,
som den 4 Maj 1866 blifvit befordrad, till sin innehafvande
tjenst, således skulle vid uppnådd pensionsålder vara berättigad till
pension af 3,200 kronor, att utgå dels från amiralitetskrigsmanskassan
och dels af allmänna indragningsstaten; att Aspegren, som endast uppnått
en ålder af nära 60 år och varit 35 år i statens tjenst, icke uppBih.
till Biksd. Prot. 1833. 4 Sami. 1 A/d. 10 Höft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
pension för
Länsmannen
A. Engström
[12.
]
fyllt de för pensiona åtnjutande från allmänna indragningsstaten stadgade
vilkor; att — då i afseende å Aspegrens helsotillstånd blifvit
intygädt, att Aspegren, som öfver trenne år af sjukdom hindrats att
sin tjenst förrätta, under denna tid varit behäftad med ett konstitutionelt
lidande (diabetes mellitus) i förening med rubbningar i själsverksamheten
(melancholia), och att anledning icke förefunnes, att han
kunde återvinna tjenstbarhet — Statskontoret, med hänsyn till hvad
af varfschefen blifvit i frågan anfördt och under åberopande af Rikets
Ständers vid 1853—1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga
om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande
från ordinarie beställning, ansåge sig böra hemställa, att till Riksdagen
måtte a flå tas framställning derom, att Aspegren blefve förklarad berättigad
att efter erhållet afsked med månaden näst derefter tillträda
pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande skilnaden
mellan hela den honom tillkommande pension, 3,200 kronor, och det
belopp, 1,775 kronor, som han enligt från amiralitetskrigsmanskassan
lemnad uppgift egde att från och med den 14 Mars 1886 ur denna
kassa uppbära, eller 1,425 kronor.
Då, såsom ofvan finnes omförmäldt, Aspegren jemväl för framtiden
anses urståndsatt att bestrida sin tjenst, har Utskottet visserligen ansett
afsked med pension böra honom beviljas, men enär hans lön jemte
ålderstillägg uppgår till 3,200 kronor, synes pensionen lämpligen böra
bestämmas till åttio procent af detta belopp samt den ifrågavarande
fyllnadspensionen alltså utgå med 785 kronor.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts ofvan berörda framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Materialförvaltaren
vid flottans station i Carlskrona Johan Hugo
Aspegren må från och med månaden näst efter den,
hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan
från tjensten af går, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten fyllnadspension
till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen
från nämnda kassa utgör åttio procent af hans
nu innehafvande lön jemte ålderstillägg 3,200 kronor,
eller. 785 kronor.
12:o. Med anledning af en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Södermanlands län gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit,
att Länsmannen Adolf Engström måtte från och med månaden näst
Stats-Utskottds Utlåtande N:o 13.
19
efter den, i hvilken han med pension från civilstatens pensionsinrättning
afgår från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna
indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta, tillhopa
med pensionen 600 kronor från nämnda inrättning, uppgår till hans
nuvarande lön med ålders tillägg, 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Engström, som vore född
den 12 April 1826 samt konstituerades till länsman i Oppunda härads
mellersta länsmansdistrikt den 21 December 1849 och transporterades
till sin nu innehafvande Jänsmanstjenst den 26 Januari 1856, varit
oförmögen att bestrida sin tjenst allt- sedan den 25 Maj 1882, då han
träffades af ett slaganfall och, enligt företedt läkarebetyg, blef lam i
hela venstra sidan, hvilken förlamning, jemte väsentligt försvagadekropps-
och själskrafter, föga förbättrats, så att, ingen förhoppning
funnes, att Engström skulle kunna vidare utöfva länsmanstjenst-en.
Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:t-s Befallningshafvande
anfört, att Engström, som numera vore ständigt sängliggande,
uppenbarligen ej vidare blefve i stånd att återtaga utöfningen
af sin befattning eller på annat sätt bidraga till eget och sin familjs
uppehälle; att Engström, hvilken år 1883 måst- till borgenärers förnöjande
afträda sina tillgångar, vore i den ekonomiska belägenhet-, att
pension allenast från civilstatens pension sinrättning icke försloge till
hans och familjens nödtorftiga bergning, samt att synnerliga svårigheter
hittills mött och säkerligen i ökadt mått framgent skulle möta
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att under oviss, måhända till
flera år utsträckt tid kunna medelst vikarie uppehålla Engströms tjenst
mot den för lefnads- och tjenstgöringskostnadernas betäckande otillräckliga
årliga aflöning af tillhopa 700 kronor, som enligt Kongl. kungörelsen
den 31 Maj 1878 länsmans vikarie egde uppbära.
Efter härå erhållen remiss hade Statskontoret inkommit med utlåtande
och deruti dels meddelat, att aflöningsförmånerna vid länsmaustjensten
uti ifrågavarande distrikt utgjordes af lön, kontant 90 kronor,
och boställsförmån 810 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och
expensmedel 100 kronor, tillsammans 1,600 kronor, hvartill för Engström
komme ålderstillägg med 300 kronor, samt att-, enligt- från civilstatens
pensionsinrättning lemnad upplysning, Engström uppfylt vilkoren
för erhållande vid afskedstagande! af pension i sjette klassen af nämnda
pensionsinrät-tnings tjenstemannafond, dels ock erinrat, att Engström,
hvilken längre än 35 år varit i statens tjenst, sålunda uppfylt det i afseende
å viss tjenstetid stadgade vilkor för rättighet att vid afskeds
-
20
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 13.
Angående
pension för
Professoren
H. O. Nathorst.
[13-]
tagandet undfå pension till lönens hela belopp, utgörande, ålderstillägget
inberäknadt, 1,200 kronor, men att Engström deremot ännu icke uppnått
den lefnadsålder af 65 år, som jemväl vore föreskrifven såsom
vilkor för sådan pensions erhållande; och hade Statskontoret, med afseende
å hvad rörande Engströms sjukdomstillstånd blifvit genom det
insända läkarebetyget styrkt och hvad Kougl. Maj:ts Befallningshafvande
jemväl i öfrigt anfört till stöd för sin framställning samt under åberopande
af det vid 1853 —1854 års riksdag meddelade förklarande i
afseende å obotlig ansedd lam, blind eller sinnessjuk tjenstemans skiljande
från ordinarie befattning i rikets tjenst, hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för Länsmannen Engström måtte å
allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600 kronor årligen,
att, jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning tillkommande
pension till enahanda belopp, utgå från och med månaden näst efter
den, under hvilken afsked från länsmanstjensten blefve honom beviljadt.
På grund af hvad till stöd för ofvanberörda framställning blifvit
anfördt hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bifalla hvad Kong]. Maj:t i
förevarande hänseende föreslagit.
13:o) Kongl. Maj:t har på derom gjord ansökning föreslagit, att
föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut Professoren Hjalmar Otto
Nathorst måtte från och med månaden näst efter den, då han efter fylda
65 år algår från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en mot åttio
procent af hans innehafvande fasta lön, 6,000 kronor, svarande årlig
pension till belopp af 4,800 kronor.
Enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, har Nathorst till stöd
för ansökningen åberopat, att han, som vore född den 10 September
1821, allt sedan den 1 November 1861 innehaft föreståndarebefattningen
vid Alnarps landtbruksinstitut och derunder från den 14 Mars
1862 bestridt undervisningen i de tre ämnena landthushållning, boskapsskötsel
och kameralistik; att han äfven före tillträdet af nämnda föreståndarebefattning
verkat sedan den 1 November 1842, först såsom
lärare och sedan såsom föreståndare vid Väderbrunns och derefter vid
Dagsholms landtbruksskola; samt att han under hela den långa tid af
42 år, som han sålunda bestridt lärarebefattning vid landtbruksläroverk,
äfven genom en större verksamhet såsom författare sökt befrämja vårt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
21
lands modernäring; och hade vid denna ansökning, som åtföljdes af
behörigt åldersbetyg, äfven fogats ett af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
utfärdadt intyg af innehåll, att Nathorst med utmärkt
nit och öfverlägsen skicklighet fullgjort sina åligganden såsom föreståndare
och lärare vid institutet.
I utlåtande öfver denna ansökning hade Landtbruksakademiens
förvaltninskomité, i betraktande af Nathorsts långa och alltid väl vitsordade
lärarearbete äfvensom af hans omfångsrika och förtjenstfulla
författareverksamhet i det svenska landtbrukets tjenst, ansett sig böra
tillstyrka bifall till ansökningen; hvarjemte förvaltningskomitén hemstält,
att pensionens belopp måtte bestämmas till 4,800 kronor, såsom
motsvarande 80 procent af Nathorsts nu innehafvande fasta lön.
Uti infordradt yttrande har visserligen äfven Statskontoret tillstyrkt
aflåtande till Riksdagen af proposition om pension för Nathorst,
men i fråga om beloppet har Statskontoret, enär pension för professorer
vid universiteten vore bestämd till 4,500 kronor, ansett att samma beräkningsgrund
borde i förevarande fall följas.
Under åberopande af det skäl, Statskontoret anfört för pensionsbeloppets
bestämmande till 4,500 kronor, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:t,s ofvanberörda framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att föreståndaren
för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar
Otto Nathorst, må från och med månaden näst efter
den, då han efter fylda 65 år afgår från sin befattning
vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid uppbära
en årlig pension till belopp af 4,500 kronor.
14:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att sedan Rikets Ständer Angående
med afseende å den ekonomiska ställning hvari Statsrådet Samuel ^tsrådet^S
Grubbes enka, Margareta Johanna Grubbe, född Grave, med tre oför- GruUes
sörjda döttrar sig befunne, beviljat henne en pension å 1,200 kronor, döttrar.
men hon under September månad 1885 aflidit, en hvar af hennes tre ''''
döttrar Emma Margareta Ulrica Grubbe, Anna Johanna Carolina Grubbe
och Ida Wilhelmina Grubbe måtte af Riksdagen förklaras berättigad att
från och med nästlidne Oktober månad uppbära en fjerdedel af den
sålunda beviljade pensionen, eller 300 kronor hvardera.
Vid behandlingen af denna fråga har Chefen för Civildepartementet
anfört, bland annat, följande:
»Statsrådet Grubbe afled den 6 November 1853, och sedan, med
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
pension för
Geologen S.
A.. Th. Tullberg.
[15.]
anledning af en utaf hans enka gjord framställning om årligt understöd
af allmänna medel åt henne och de tre omyndiga döttrarne, Kong],
Maj:t till Rikets Ständer aflåtit nådig proposition, förklarade Rikets
Ständer enligt underdånig skrifvelse den 25 Oktober 1854, att, enär
Statsrådet Grubbe i lifstiden genom sin långvariga, utmärkta och gagneliga
verksamhet i statens tjenst förvärfvat sig grundade anspråk på
nationens deltagande för den mindre lyckliga ekonomiska ställning,
hvaruti hans maka och oförsörjda barn sig befunno, Rikets Ständer
bifallit Kongl. Maj:ts framställning om årlig pension af 800 riksdaler
för hans efterlefvande enka. Den pension, som medgafs, utgjorde
sålunda efter nu gällande myntslag 1,200 kronor.
Enkan Grubbes död inträffade den 26 sistlidne September. Hennes
tre döttrar, hvilka jemte en son öfverlefva henne, äro födda, Emma
Margareta Ulrica 1822, Anna Johanna Carolina 1824 och Ida Wilhelmina
1828. Bouppteckningen efter enkan utvisar en behållning, förnämligast
bestående af lösören, af allenast 855 kronor 13 öre. Enligt
företedda läkarebetyg är den äldsta af döttrarne i följd af framskriden
ålder och klen helsa oförmögen att med arbete försörja sig, den andra
i ordningen har genom ögonsjukdom förlorat synen å ena ögat och
den tredje lider sedan många år af sinnessjukdom.»
I infordradt yttrande har Statskontoret tillstyrkt framställning till
Riksdagen om beviljande af pension med 400 kronor till en hvar af
döttrarna och ansett att pensionen borde utgå från och med sistlidne
Oktober månad, då den pension, som innehades af Statsrådet Grubbes
enka upphörde.
Med anledning af Statsrådet Grubbes framstående verksamhet i
statens tjenst får Utskottet, under åberopande i öfrigt af hvad ofvtn
blifvit anfördt, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
15:o. Med anledning af en af Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning
gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt Geologen
och paleontologen vid Sveriges Geologiska Undersökning, Filosofie
Doktorn Sven Axel Theodor Tullberg, måtte för hans återstående lifstid
beviljas en årlig pension till belopp af 1,500 kronor, att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, då afsked
honom beviljas.
Äf statsrådsprotokollet (sid. 47) inhemtas, att Tullberg, hvilken
lede af sinnessjukdom, som enligt läkarebetyg måste anses obotlig, vore
Stats-Vtsl-ottets Utlåtande N:o 13
23
född den 27 Februari 1852 samt år 1879 blifvit anstäld såsom biträdande
geolog och den 15 November samma år förordnats att tills vidare
jemväl vara paleontolog vid Undersökningen samt den 24 December
1881 af Chefen för Civildepartementet förordnats till geolog derstädes,
sedan början af år 1883 åtnjutit tjenstledighet i följd af sinnessjukdom;
att Tuilberg under sin tjenstgöring med synnerligt nit och
stor pligttrohet icke blott deltagit i den allmänna undersökningen, utan
äfven egnat sig med afgjord framgång åt utredandet af rent vetenskapliga
specialfrågor; att frukten af dessa forskningar meddelats i tätt på
hvarandra följande afhandlingar och monografier, vittnande om skarp
iakttagelseförmåga, lefvande intresse och oförtruten flit, samt att denna
erkännansvärda verksamhet blifvit, sannolikt i följd af öfveransträngning,
plötsligt för alltid afbruten.
På grund häraf hade chefen för Geologiska Undersökningen
under anförande dels att den minskning i Undersökningens arbetskrafter,
som sålunda uppstått, i hög grad inverkade på göromålens
ostörda gång, dels ock att Tullberg i saknad af enskild förmögenhet
vore för sitt och sin familjs uppehälle uteslutande hänvisad till den
fasta aflöning af 2,500 kronor årligen, som han vid Geologiska Undersökningen
innehade, hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen
om Tullbergs uppförande på allmänna indragningsstaten med ett belopp
af 2,000 kronor årligen, utgörande 80 procent af hans lön såsom
geolog; och hade Statskontoret uti infordradt utlåtande till denna framställning
tillstyrkt bifall.
På grund af de omständigheter, som till stöd för ansökningen blifvit
anförda, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må
vinna Riksdagens bifall.
10:o. Kongl. Maj:t har uppå derom gjord ansökning föreslagit,
att amanuensen hos Domkapitlet i Linköping Erik Hjalmar Segersteen
måtte från och med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked
frånträder nämnda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 675 kronor.
Uti den skrifvelse, hvarmed Domkapitlet i Linköping öfverlemnat
Segersteens ansökning, har Domkapitlet, såsom af statsrådsprotokollet
inhemtas, hemstält, att då Segersteen, hvilken uppnått en ålder af öfver
66 år, under sin mer än tjugufyraåriga, berömligt nitiska och samvetsgranna
tjenstgöring genom dennas trägna beskaffenhet ådragit sig sjukdom,
som numera sedan slutet af 1883 gjorde honom otjenstbar, samt
Angående
pension för
Konsistorieamcmuensen
U. H. Segersteen.
[16.]
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
pension för
Läroverlcskollegan
•/. T.
Paaander.
[17.]
det för Domkapitlet vore ett oafvisligt behof att för erhållande af
nödiga krafter till expeditionens nöjaktiga uppehållande ega oafkortad
tillgång till amanuenslönen, som, då dertill utgående statsmedel och
kollekt sammanräknades, kunde anses uppgå till 1,000 kronor årligen,
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande
af en lämplig pension å allmänna indragningsstaten åt Segersteen under
hans återstående lifstid.
Af de vid Segersteens ansökning fogade handlingar inhemtades,
att han vore född den 16 Maj 1819; att han sedan år 1859 tjenstgjort
såsom vice konsistorieamanuens från den 6 September till den 16 December
samma år, då han utnämnts till ordinarie amanuens, hvilken
befattning han sedermera bestridt till den 19 December 1883, hvarefter
han på grund af läkarebetyg åtnjutit tjenstledighet; samt att han derjemte
under särskilda tider, sammanlagdt 1 år 28 veckor, innehaft förordnanden
att förestå konsistorienotariebefattning; och innehöll det om
Segersteen den 30 September 1885 utfärdade läkarebetyg, att han,
hvilken led dels af betydlig svaghet och darrning i högra armen
(skrifvaresjuka), beroende på öfveransträngning vid skrifning, dels af
annan sjukdom och dermed förenade krämpor, icke kunde sköta amanuen
sbefattningen.
I ärendet hade Statskontoret afgifvit infordradt utlåtande och deri
anfört, att någon rättighet till pension å allmänna indragningsstaten
icke vore genom författningarne medgifven konsistorieamanuens samt
att i allt fall Segersteen i statens tjenst tillbragt en vida kortare tid,
än den pensionsförfattningarne föreskrifva såsom vilkor för erhållande
af dylik pension; men då Segersteen vid en ålder af mer än 66 år
vore till helsan så försvagad, att han icke kunde sköta sin amanuensbefattning,
samt med afseende å hvad Domkapitlet i öfrigt anfört, ansåge
Statskontoret sig böra biträda Domkapitlets hemställan; hvarjemte
Statskontoret beträffande beloppet af pensionssumman ifrågasatt, huruvida
icke, på sätt i likartade fall merendels blifvit bestämdt, pensionen
borde utgå med ett belopp, motsvarande tre fjerdedelar af Segersteens
fasta aflöning, 900 kronor, eller 675 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må
af Riksdagen bifallas.
17:o. Vidare har Kongl. Maj:t i anledning af derom af Domkapitlet
i Upsala gjord framställning föreslagit, att kollegan vid allmänna
läroverket i Söderhamn Filosofie Kandidaten Jonas Teodor Pa
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
25
gander måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.
Till stöd för denna framställning hade Domkapitlet åberopat, att
Pagander varit till följd af sjuklighet hindrad att tjenstgöra allt sedan
höstterminen 1877, blott med undantag för en del af höstterminen 1882,
och att han, som sedan den 21 Februari 1884 vårdats och fortfarande
vårdades å Lunds hospital, lede af obotlig sinnessjukdom.
Af handlingarna i ärendet inhemtades vidare: att Pagander vore
född den 8 Maj 1845; att han efter år 1871 aflagd filosofie kandidatexamen
blifvit den 23 November 1872 befullmäktigad såsom kollega
vid Söderhamns allmänna läroverk samt att, enligt rektors intyg, Pagander
under sin tjenstgöring vid läroverket ådagalagt utmärkt nit,
ordentlighet och pligttrohet samt berömlig skicklighet, hvarjemte hans
enskilda lif varit klanderfritt och anspråkslöst; och innehöll ett af öfverläkaren
vid Lunds hospital den 10 Oktober 1885 utfärdadt bevis, att
Pagander lede af sinnessjukdom under form af förryckthet och med fullt
skäl kunde anses alldeles obotlig.
Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört: att, då Pagander
uppnått en ålder af endast 40 år och ej varit i statens tjenst anstäld
längre tid än 13 år, han således ännu icke hunnit vare sig den
lefnads- eller tjenstålder, som enligt författningarna vore stadgad för
lärares vid de allmänna läroverken pensionsrätt å indragnings stat, men
att, i betraktande af att Pagander redan under många år varit urståndsatt
att tjenstgöra till följd af sinnessjukdom samt att denna af behörig
läkare intygats vara alldeles obotlig, hvadan Pagander vore till all
vidare tjenstgöring oförmögen, Statskontoret ansåge den gjorda framställningen
om hans öfverflyttande å allmänna indragningsstaten förtjena
allt afseende; i anledning hvaraf Statskontoret, med tillkännagifvande
att Paganders lön å stat utgjorde 1,500 kronor jemte personel!
ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans 2,000 kronor, hemstält, att
till Riksdagen måtte aflåtas proposition om dess medgifvande dertill, att
Pagander finge för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension, hvars belopp likväl, i öfverensstämmelse med
hvad i flera likartade fall tillförene egt rum, syntes icke böra bestämmas
högre än till tre fjerdedelar af hans nuvarande lön, eller 1,500
kronor.
Då emellertid Pagander endast en kortare tid varit anstäld i statens
tjenst och Pagander icke eger någon familj, anser sig Utskottet
kunna tillstyrka beviljande af pension endast till så stort belopp, som
Bih. till liiksd. Vrot. 188/i. 4 kiand. 1 Afd. 10 lläft. 4
26
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 13.
Angående
pension för
Adjunkten
vid högre
lärarinneseminariet
C. B. A.
Wingstedt.
[18.]
erfordras för Paganders tillbörliga vård och underhåll vare sig å något
af rikets hospital eller annorstädes; och då ett belopp af 1,000 kronor
i sådant fall torde vara fullt tillräckligt, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
ofvanberörda framställning, att kollegan vid allmänna
läroverket i Söderhamn Filosofie Kandidaten Jonas
Teodor Pagander må från och med månaden näst
efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.
18:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t
föreslagit, att Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Carl
Daniel Adalbert Wingstedt måtte från och med månaden näst efter den,
hvari han, efter fylda 65 år, erhåller afsked från sin tjenst, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 2,000 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Wingstedt till stöd för ansökningen
åberopat, att han, efter mer än tjuguårig verksamhet såsom lärare
i enskilda goss- och flickskolor, i början af April 1864 blifvit anstäld
såsom vikarierande lärare vid ofvannämnda seminarium och den 12 September
samma år utnämnts till adjunkt i främmande lefvande språk derstädes
samt att han, som till början af läsåret 1877—1878 skött de med
tjensten förenade åligganden — dock med partiel tjenstledighet under
läsåret 1876''—1877 på grund af sjuklighet — sedermera af sjukdom
varit förhindrad att bestrida sin tjenst samt förty åtnjutit tjenstledighet;
och utvisade vid ansökningen fogade handlingar, att Wingstedt vore född
den 3 Februari 1821 samt att han, enligt ett den 2 September 1885
utfärdadt läkarebetyg, under många år lidit af kronisk magkatarr och
stor svaghet i nervsystemet med darrning i armar och händer, hvartill
på senare tid kommit gikt i en del fingerleder, hvadan han på grund
af dessa lidanden numera och för sin återstående lifstid vore alldeles
urståndsatt att förrätta sin tjenst.
Uti den skrifvelse, hvarmed direktionen öfverlemnat. Wingstedts ansökning,
hade direktionen, med vitsordande af de i ansökningen meddelade
uppgifters rigtighet och med förklaring, att Wingstedt med nit
och skicklighet fullgjort sina tjenståligganden, så länge hans helsotillstånd
tillåtit honom att utöfva desamma, tillstyrkt, att ansökningen måtte vinna
bifall och pensionen bestämmas till 2,000 kronor; hvarjemte direktionen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
27
fäst uppmärksamhet vid det för läroverket ogynsamma förhållande, som
skulle uppstå, om vikarierande lärare ännu för en längre tid skulle uppehålla
en befattning, hvars innehafvare borde ega ej blott för undervisningens
skötande på ett högre stadium erforderliga qvalifikationer, utan
äfven tillräcklig pedagogisk erfarenhet och skicklighet för att leda och
bedöma de blifvande lärarinnornas öfningslektioner.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade deri anfört,
att rättighet till pension å allmänna indragningsstaten icke enligt författningarna
torde tillkomma lärare vid ifrågavarande läroanstalt samt att
Wingstedt, som vore närmast jemförlig med lärarne vid de allmänna
läroverken, för öfrigt icke i allo fullgjort de föreskrifna vilkoren för sådan
förmåns åtnjutande, enär han väl i det närmaste hunnit den stadgade
lefnadsåldern af 65 år, men icke varit i statens tjenst anstäld under
längre tid än omkring 211 ''•> år. Då emellertid genom läkarebetyg blifvit
styrkt, att Wingstedt vore för sin återstående lifstid alldeles urståndsatt
att förrätta sin tjenst, ansåge sig Statskontoret, med hänsyn jemväl till
hvad direktionen öfver seminariet anfört, böra tillstyrka framställning hos
Riksdagen om Wingstedts öfverflyttande å allmänna indragningsstaten
med pension till belopp, som, på sätt direktionen föreslagit, lämpligen
kunde bestämmas till 2,000 kronor, eller 91 kronor 34 öre mindre än
hvad Wingstedt af sin aflöning, enligt stat utgörande lön 1,500 kronor
jemte personliga ålderstillägg 1,000 kronor, tillhopa 2,500 kronor, under
tjenstledigheten fått uppbära.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
19:o. Kongl. Maj:t har med anledning af derom gjord och af Domkapitlet
i Linköping med förord öfverlemnad ansökning föreslagit, att
musikläraren vid allmänna läroverket i Linköping och vid folkskolelärareseminarium
derstädes, musikdirektören Jonas Fredrik Törnvall måtte från
och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande
från sina nämnda befattningar, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor.
Af de till ärendet hörande handlingarna inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, att Törnvall vore född den 5 Maj
1819; att han år 1837 befullmäktigats till organist och klockare i Vestra
Eneby församling och år 1842 antagits till folkskolelärare derstädes, hvarefter
han den 20 Juli 1859 valts till domkyrkoorganist i Linköping; att
Angående
pension för
musikläraren
J. F. Törnvcill.
[19-]
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
lian den 19 Augusti 1859 förordnats att vara lärare i musik och sång
vid högre elementarläroverket i Linköping och år 1860 förordnats till
enahanda befattning vid folkskolelärareseminarium derstädes; samt att,
enligt ett den 8 September 1885 utfärdadt läkarebetyg, Törnvall lede
af njursten och kronisk reumatism och i följd deraf samt i anseende till
hög ålder vore oförmögen att sköta sina omförmälda båda befattningar,
hvarjemte af handlingarna vidare framginge, att Törnvalls aflöningsförmåner
för nämnda befattningar utgjorde, inberäknadt ålderstillägg med
mera, 2,325 kronor.
Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att, äfven om
stadgandet i Kongl. brefvet den 16 Mars 1858 om pensionsrätt för lärare
vid elementarläroverken skulle ega tillämplighet å öfningslärare vid de
allmänna läroverken, Törnvall på långt när icke i statens tjenst tillbragt
den tid af vid pass 40 år, som efter uppnådda 65 lefnadsår och vid
intygad sjuklighet berättigade till pension å allmänna indragaingsstaten;
men att, då han uppnått en ålder af öfver 66 år och enligt företedt
läkarebetyg vore till tjenstgöring oförmögen, Statskontoret ansåge sig,
med hänsyn jemväl till Domkapitlets ofvannämnda vitsord, böra tillstyrka,
att framställning till Riksdagen måtte ega rum om rättighet för Törnvall
att från och med månaden näst efter den, hvari afsked honom beviljades,
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,250 kronor,
motsvarande den fasta aflöning, han såsom musiklärare vid allmänna
läroverket enligt stat åtnjöte.
Enär Törnvall förutom sina båda befattningar såsom musiklärare
jemväl är domkyrkoorganist i Linköping samt, såvidt handlingarna utvisa,
fortfarande qvarstår vid sistnämnda befattning, har Utskottet ansett
det begärda pensionsbeloppet kunna lämpligen nedsättas till 1,000 kronor;
och hemställer Utskottet alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att musikläraren vid
allmänna läroverket i Linköping och vid folkskolelärareseminarium
derstädes, musikdirektören Jonas Fredrik
Törnvall må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller entledigande från sina nämnda
befattningar, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000
kronor.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
29
20:o. I anledning af en af styrelsen för tekniska högskolan gjord
framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att årliga pensioner å allmänna
indragningsstaten måtte beviljas åt Professoren vid tekniska
högskolan Hjalmar Josef Holmgrens enka Lovisa Augusta Wilhelmina
Holmgren, född Nordgren, samt deras fem omyndiga barn August Hjalmar,
Erik Albert, Anders Harald, Hils Frithiof och Anna Helena, att
utgå från och med början af år 1886 med 400 kronor till enkan Holmgren,
så länge hon enka förblifvor, och med 200 kronor till hvart och
ett af bemälda barn, till dess de uppnått 18 år eller, hvad dottern
Anna Helena beträffar, om hon dessförinnan träder i äktenskap, till
dess sådant sker.
Af statsrådsprotokollet (sid. 54 och följande) inhemtas hufvudsakligen,
att Professoren Holmgren, som, född år 1822, aflidit den 29
Augusti 1885, efterlemnat jemte enkan, född år 1839, två söner, födde
1860 och 1863, samt följande omyndiga barn, nemligen: sönerne August
Hjalmar, född den 21 Februari 1869, Erik Albert, född den 7 Juli
1872, Anders Harald, född den 5 Augusti 1874, och Nils Frithiof,
född den 28 September 1877, äfvensom dottern Anna Helena, född
den 31 Januari 1881. Behållningen i dödsboet efter Holmgren utgjorde,
såsom styrkt transsumt af bouppteckningsinstrumentet utvisade,
711 kronor 8 öre.
Af en utaf styrelsen för tekniska högskolan upprättad meritförteckning
och i öfrigt meddelade upplysningar inhemtades: att Holmgren
1845 promoverats till filosofie doktor och 1847 förordnats till
docent i matematik vid universitetet i Upsala; att han såsom vikarie
uppehållit professuren i matematik och mekanik vid teknologiska institutet
från och med höstterminen 1855 till den 30 Januari 1857, då
han förordnats att tills vidare bestrida nämnda professur, och efter
densammas delning förordnats att från och med ingången af år 1864
tills vidare förestå professuren i matematik och teoretisk mekanik, på
hvilken befattning han år 1869 erhållit nådig fullmakt; att Holmgren
från våren 1870 till våren 1879 varit en af Riksdagens fullmäktige i
Riksgäldskontoret, som äfven före och efter denna tid anlitat honom
vid beräkningar för statens lånetransaktioner; att Holmgren allt sedan
1871 varit ledamot i styrelsen för teknologiska institutet och tekniska
högskolan äfvensom allt sedan 1879 ledamot i direktionen för nya elementarskolan
i Stockholm samt direktionen för presterskapets enkeocli
pupillkassa; att, han från och med våren 1866 till slutet af år 1884
tjenstgjort såsom censor i afgångsexamina vid rikets allmänna läroverk;
samt att Holmgren, som 1866 blifvit ledamot af Vetenskapsakademien
Angående
pension för
Professoren
IL J. Holmgrens
enka
och omyndiga
barn.
''[20.]
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
och 1871 af vetenskapssocieteten i Upsala, offentliggjort åtskilliga
vetenskapliga arbeten.
Styrelsen för tekniska högskolan hade vidare anfört, att enkan
och barnen utöfver den obetydliga behållningen i boet icke kunde med
säkerhet påräkna annan inkomst än den pension, hvartill de vore berättigade
från civilstatens pensionsinrättning. Men då Holmgren först
med ingången af år 1879 blifvit delaktig i pensionsinrättningen och
följaktligen icke till densamma erlagt afgifter i 15 år, såsom erfordrades
för att enka och barn genast skulle få uppbära full pension,
komme pensionen att utgå under de två första åren med endast 450
kronor, under det tredje året med 750 kronor och först derefter med
fulla beloppet, 900 kronor. Af de efterlemnade sju barnen kunde endast
äldste sonen anses vara i tillfälle att försörja sig sjelf, men hvarken
han eller den näst äldste sonen, hvilken vore sysselsatt med studier,
kunde, åtminstone för närvarande, förväntas verksamt bidraga till
modrens och de yngre syskonens underhåll. Och erinrade styrelsen,
att Holmgren under den tid af 30 år, han varit anstäld vid teknologiska
institutet och tekniska högskolan, med lika sällspord! nit som
ovanlig skicklighet bestridt undervisningen i de vigtiga läroämnen, som
varit honom anförtrodda, att få lärare i lika hög grad som han lyckats
förvärfva sig sina talrika lärjungars aktning, tillgifvenhet och tacksamhet
samt att hans djupa kunskaper och stora arbetsförmåga jemväl på
flera andra områden än lärarekallets tagits i anspråk och gagnat.
Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret förmält, att, då Professoren
Holmgrens långvariga verksamhet i statens tjenst varit af den
särdeles gagnande och hedrande beskaffenhet, att, vid den ogynsamma
ställningen i boet, staten borde taga omvårdnad om hans efterlemnade
enka och minderåriga barn, Statskontoret ansåge, att genom framställning
till Riksdagen särskild pensionsförmån borde enkan och barnen
beredas. Och hade Statskontoret tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta proposition om beviljande af pension från allmänna
indragningsstaten till Professoren Holmgrens enka med ett belopp af
400 kronor och till de fem omyndiga barnen efter 200 kronor för
hvart och ett med 1,000 kronor, eller tillsammans 1,400 kronor, hvilka
belopp understiga de af tekniska högskolans styrelse föreslagna med
100 kronor för enkan och 50 kronor för hvart och ett af barnen.
Med afseende å såväl Professoren Holmgrens synnerligen framstående
och gagnande, verksamhet i statens tjenst som öfriga här ofvan
åberopade omständigheter, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
31
21:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å allmänna indragningsstaten Angående
måtte för år 1887 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de ^^1887
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas ät äldre, tetill
understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre, behöfvande folk- fåmskoleskolelärare,
hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit lärare.
afsked före år 1867. [21-]
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 4, har Herr J.
Andersson i Lysvik, under erinran att i följd af de nu stadgade vilkoren
för understöd från ofvannämnda anslag, nemligen att afgång skall vara
skedd före år 1867 samt att till understöd berättigad skall vara examinerad,
från förmånen att erhålla sådant understöd uteslutas sådana
lärare, som af särskild orsak ej afgått från sina befattningar inom föreskrifven
tid eller aflagt vederbörlig examen, ansett att ofvannämnda
bestämmelser borde bortfalla samt att i det förstnämnda vilkorets ställe
borde införas, att endast den vore till understöd berättigad, som ej
vore delaktig i pensionsinrättning; och har motionären i följd häraf
föreslagit,
att Riksdagen behagade för år 1887 anvisa ett anslag af 10,000
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna för
godt meddela, användas till understöd af högst 200 kronor åt sådana
äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst
och ej ega delaktighet i pensionsinrättning.
Beträffande först Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning inhemtas
af statsrådsprotokollet (sid. 56), att af de till understöd för år 1885
anvisade medel, understöd lemnats 44 personer med tillhopa 8,650
kronor, hvaremot någon utdelning- af understöd för år 1886 ännu icke
egt rum, enär ansökningstiden ginge till ända först under innevarande
år.
Då sålunda utdelning af ifrågavarande anslag endast en gång skett,
kunde, enligt hvad chefen för Ecklesiastikdepartementet erinrade, ej
deraf någon säker ledning hemtas rörande det belopp, som framdeles
kunde varda för ändamålet behöfligt. Det kunde dock antagas,
dels att åtskillige lärare, hvilka förut ej egt kännedom om saken, framdeles
inkomme med ansökningar, dels ock att en del af de sökande,
hvilka erhållit afslag å sina framställningar, en annan gång kunde förete
bevis, på grund hvaraf de blefve behörige att erhålla understöd, hvartill
komme, att åtskillige, som i öfrigt uppfylt vilkoren för understöds
erhållande, först längre fram uppnådde den af Kongl. Maj:t föreskrifna
lägsta ålder af 60 år, äfvensom att bland dem, hvilka hugnats med
understöd till lägre belopp än 250 kronor, några vid tilltagande ålder
32
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.
eller sjuklighet kunde anses förtjente af förhöjdt understöd; och ansåge
Departementschefen i följd häraf att jemväl för år 1887 borde till
ofvanberörda ändamål anvisas ett belopp af 10,000 kronor.
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet ej funnit föranleda
till någon erinran.
Vidkommande åter Herr J. Anderssons i Lysvik motion anser sig
Utskottet endast böra erinra, att någon bestämmelse icke finnes, som
utesluter oexaminerade, kompetente förklarade folkskolelärare från att
erhålla sådant understöd, som här är i fråga. Då alltså f. d. folkskolelärare,
hvilka icke aflagt vederbörlig examen, måste, om de förklaras
kompetente, anses berättigade att erhålla understöd från ofvanberörda
anslag samt alla efter år 1867 afgångna folkskolelärare äro
berättigade till pension, har Utskottet icke kunnat understödja motionärens
förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att, utan afseende å Herr J. Anderssons i Lysvik
motion, å allmänna indragningsstaten må för år 1887
anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt
meddela, användas till understöd af högst 250 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka
oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit
afsked före år 1867.
Angående
pension för
provinsialläkaren
G. Comstedts
enka.
[22.]
22:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,
att provinsialläkaren Gottfried Comstedts enka Anna G Utbilda Cecilia
Comstedt, född Lindell, måtte från allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension till belopp af 500 kronor från och med den 1 sistlidne
December, så länge hon förblifver enka.
Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen inhemtas af
handlingarna i ärendet, att provinsialläkaren Comstedt, som var född
den 21 April 1838, aflagt medicine licenciatexamen den 31 Maj 1869
och, efter att hafva innehaft åtskilliga tillfälliga läkareförordnanden, den
12 April 1873 utnämnts till provinsialläkare i Nordmalings distrikt samt
den 26 September 1879 erhållit transport till provinsialläkaretjensten i
Marks distrikt, uti hvilken befattning han qvarstod, då han under en
tjensteresa den 13 November 1885 vådligen omkom, efterlemnande
enkan, född den 22 Oktober 1842, samt barnen Bertha Carolina Elisabeth,
född den 27 Mars 1873, Carl Sven Enocli, född den 30 Septem
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 13. :;:j
ber 1874, och Gerda Maria Katharina, född den 26 December 1875;
att enligt de insända läkarebetygen enkan Comstedt vore lidande af
kronisk njurinflammation, hjertförstoring och allmän svaghet, hvadan
hennes förmåga att försörja sig sjelf vore betydligt inskränkt, samt
den äldsta dottern vore behäftad med en medfödd luxation i högra
höftleden, hvilken åkomma i väsentlig mån minskade hennes förmåga
att med kroppsligt arbete förskaffa sig sin framtida bergning; att tillgångarne
i boet uppgått till 5,680 kronor 12 öre och skulderna till
1,881 kronor 78 öre, hvadan behållningen i boet utgjorde 3,798 kronor
34 öre; att derutöfver för enkans och barnens framtida bergning icke
funnes annan tillgång än den pension, de egde att från och med den
1 innevarande månad undfå ur civilstatens pensionsinrättning med 900
kronor om året, a hvilket pensionsbelopp likväl skulle innehållas oguldna
utgifter, utgörande 304 kronor 50 öre, hvarförutom, då pensionsrätten
för barnen upphörde, pensionsbeloppet komme att nedsättas till 600
kronor; samt att såväl Medicinalstyrelsen som Statskontoret tillstyrkt,
att en pension till belopp af 500 kronor måtte sökanden beredas, att
utgå från allmänna indragningsstaten.
På grund af de ömmande omständigheter, som i förevarande fall
är o för handen, samt särskildt med afseende derå, att Comstedt under
tjensteresa genom olyckshändelse omkommit, hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af
Riksdagen bifallas.
23:o.. Vidare är af Kongl. Maj:t föreslaget, att notarien hos Kammarkollegium
Axel Tlieodor Lundberg måtte från och med månaden näst
efter den, då afsked varder honom boviljadt, under sin återstående lifstid
a. allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,800 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Lundberg, som är född den
4 April 1841, antagits till extra ordinarie kammarskrifvare hos kollegium
den 23 December 1864; att han efter att på förordnande hafva
bestridt åtskilliga tjänstebefattningar i kollegium, den 16 Februari 1877
förordnats att tillsvidare med full aflöning uppehålla en ledig, till indragning
ifrågasatt kamreraretjenst; att, då denna vid kollegii omorganisation
indrogs, Lundberg den 22 December 1879 erhållit fullmagt
i första lönegraden af kollegii nya stat; att Lundberg emellertid allt
sedan början al år 1880 åtnjutit tjenstledighet för sinnessjukdom, angående
hvilken öfverläkaren vid Lunds hospital, medicine licentiat,en
Svante Odman i ett den 10 sistlidne November utgifvet embetsintyg
Bih. till /liksd. Prot. 1386. 4 S«m/, 1 Afd. It) Hiift. 5
Angående
pension för
notarien A.
Th. Lundberg.
[23.]
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:q 13.
Angående
pension för
Ofverjägmästarne
C. J.
Gyllencreutz
och S. C.
Lidell.
[24.]
förklarat, att den med fullt skäl kunde anses obotlig; samt att, enär
det åberopade läkareintyget angåfve, att sjukdomen vore obotlig, samt
vid sådant förhållande Lundbergs aflönande från Kammarkollegii för
verkligt tjenstgörande afsedda löneanslag icke syntes förenligt med
anslagets ändamål, kollegium, med upplysning att Lundbergs lön å stat
utgjorde 1,800 kronor, förordat bifall till framställningen; hvilken hemställan
Statskontoret i infordradt utlåtande biträdt.
Enär Lundberg icke eger någon familj samt vid sådant förhållande
Lundberg endast synes vara i behof af så stor pension, som erfordras
för hans tillbörliga underhåll å hospital, får Utskottet, med afseende
jemväl å den omständigheten, att Lundberg endast några veckor efter
erhållen fullmakt bestridt sin notariebefattning, hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att notarien hos Kammarkollegium
Axel Theodor Lundberg må från och med
månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,000
kronor.
24:o. Med anledning af derom gjorda ansökningar har Kongl.
Maj:t föreslagit, att Öfverjägmästarne Carl Johan Gyllencreutz och Sven
Christoffer Lidell måtte från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked dem beviljas, å allmänna indragningsstaten för deras
återstående lifstid erhålla, utöfver den pension å 2,250 kronor, hvartill
de äro berättigade, en årlig tilläggspension för dem hvardera af 750
kronor, med förbindelse för dem att i fråga om afträdandet af innehafvande
boställe vara underkastade föreskriften i § 62 af nådiga instruktionen
för skogsstaten den 19 November 1869.
Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, äro ofvanbemälde Gyllencreutz
och Lidell numera de enda i tjenst qvarstående öfverjägmästare.
Af dessa hade Gyllencreutz, som vore född den 31 Januari 1803
och den 19 Oktober 1820 utnämnts till fänrik vid Yestgöta regemente,
den 25 Februari 1823 förordnats att tills vidare vara öfverjägmästare
i Skaraborgs län och den 22 Oktober 1837 erhållit konstitutorial a.
samma befattning, hvarefter han den 2 November 1850 transporterats
till öfverjägmästare i Östergötlands län. Vid den reglering af skogsstaten,
som egde rum 1869, hade Kongl. Maj:t förklarat, att Gyllencreutz
skulle ega att, utan öfvertagande af revirförvaltning, fortfarande,
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13-
35
så länge han qvarstode, utöfva sin nuvarande befattning såsom öfverjägmästare
i sistnämnda län med samma chefskap öfvei dei varande
skogsstatspersonal och åligganden i öfrigt, som inom ett skogsinspektörsdistrikt
tillkomme dess skogsinspektör.
Lidell, som vore född den 9 April 1814, förordnades den 3 Augusti
1839 till öfverjägare utan lön i Östergötlands län och hade sedan
den 4 Maj 1840 bestridt öfverjägmästaretjensten i Södermanlands län;
och erhöll han den 10 December 1869 förordnande att, jemte det han
egde fortfarande utöfva den då åt honom tills vidare uppdragna befattningen
såsom öfverjägmästare i sistnämnda län, med samma clielskap
öfver dervarande skogsstatspersonal och åligganden i öfrigt, hvilka
inom ett skogsinspektörsdistrikt tillkomme dess skogsinspektör, tillika
i egenskap af jägmästare förvalta Daga revir af samma län.
Gyllencreutz och Lidell egde för närvarande att, förutom resepenningar,
uppbära lön 2,250 kronor och tjenstgöringspenningar 750
kronor eller tillhopa 3,000 kronor hvardera, dock att från hvardeias
lön afgår uppskattade afkastningen af innehafvande boställe, utgörande
för Gyllencreutz, som innehade ett hälft mantal Skackebo i Nykils
socken och Valkebo härad af Östergötlands län, 150 kronor och för
Lidell, som besutte ett hälft mantal Annerbäck i Tima socken och
Södermanlands län, 250 kronor.
Hvar för sig hade de nu anhållit att vid afskedstagande från innehafvande
tjenst berättigas uppbära en årlig pension a allmänna indragningsstaten
till belopp af 3,000 kronor, hvarjemte Gyllencreutz påyrkat,
att, då han mottagit bostället först efter det företrädarens sterbhus
åtnjutit fardagsår, han måtte få tillgodonjuta samma förmån, hvilken
för honom vore dess nödvändigare, som hemmanet vore utarrenderadt.
Till stöd för framställningen hade Gyllencreutz vidare anfört, att
han genom nedlagda betydliga kostnader å uppodling och bebyggande
af nämnda boställe bidragit till dess förbättrande, så att detsamma,
som vore uppskattadt till 150 kronors årlig afkastning, under senare
åren kunnat utarrenderas för ett belopp af 900 kronor; att han derjemte
för skötseln af boställets skog uppburit en årlig godtgörelse af
omkring 150 kronor, hvarigenom hans löneinkomster uppgått till 3,900
kronor; samt att statsverket vid ny uppskattning af bostället och genom
erhållande af odelade afkastningen utaf boställets skog komme att göra
en vinst, betydligt större än det belopp, hvarmed lönen öfverstege den
begärda pensionen.
Äfven Lidell hade åberopat, att han ej mindre genom nyodlingar
och förbättrad skötsel af sitt boställe än äfven genom ombyggnad af
36
Stata-Utskottets Utledande N:o 13.
nästan alla husen derå uppbringat bostället till ett vida högre värde
så att dess afkastning och öfriga löneförmåner varit honom nog för
en tarflig bergning.
Domänstyrelsen, som insändt ansökningarne, hade dervid anfört,
att öfverjägmästaretjenstorna i_ Östergötlands och Södermanlands län
icke skulle vid sökandenas afgång återbesättas samt att desse icke
vore skyldige att vid viss ålder från tjensten afgå, äfvensom att de
boställen, hvilka af sökandena innehades, komme att vid deras afgång
till statsverket indragas; och hade Styrelsen med afseende å fördelen
för statsverket af berörda indragning och i betraktande af sökandenas
ålder samt med vitsordande af det ovanliga nit och den utmärkta skicklighet
Gyllencreutz _ ådagalagt under sin 62-åriga tjenstetid, och af
Lidells likaledes nitiska 46-åriga tjensteverksamhet inom skogsstaten
hemstält, det måtte sökandena hvardera medgifvas rätt att uppbära eu
pension af 3,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden näst
efter den, då afskedet blefve beviljad t, dervid i fråga om boställets
afträdande borde förfaras, på sätt § 62 af nådiga instruktionen för
skogsstaten den 19 November 1869 föreskrifver; varande i nämnda
lagrum stadgadt, att, om ledighet af skogsstatsbefattning uppstode
efter den 14 Mars och före Tommdag, bostället skulle afträdas påföljande
14 Mars, men att om ledighet yppades efter Tommdag, skedde
alträdet den 1,4 Mars, som först inträffar, sedan ett år från Tomtedag
förflutit.
Till följd af särskilda remisser hade Statskontoret afgifvit yttranden
i _ pensionsfrågan och dervid upplyst, att sökandena, hvilka uppfylt de
vilkor för rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som genom
äldre pensionsförfattningar, hvilka å skogsstaten fortfarande tillämpas,
vore stadgade för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, vore berättigade
till en årlig pension från nämnda stat af endast 2,250 kronor,
motsvarande hvardera» aflöning efter afdrag af tjenstgöring»- och
respenningar; men med afseende å sökandenas höga ålder och långvariga,
väl vitsordade tjenstgöring samt i öfrigt förekommande omständigheter
hade Statskontoret hemstält, att pensionsförmån af 3,000
kronor måtte sökandena beredas.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har Utskottet icke funnit
föranleda till annan erinran än att Gyllencreutz och Lidell synas böra
erhålla afsked så tidigt att staten må kunna öfvertaga deras boställe
redan den 14 Mars 1887.
Utskottet hemställer derför,
att Piiksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
37
ofvanberörda hänseende föreslagit, dock under vilkor
att ofvanbemälde Gyllencreutz och Lidell må beviljas
afsked så tidigt att statsverket må kunna öfvertaga
deras boställen redan den 14 Mars 1887.
25:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att den förhöjning
i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris å spamnål, som bör
utgå till storbhusen efter dem, som före vidtagande af nämnda statsreglering
beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, måtte efter
en prisskilnad af 2 kronor 44 öre för tunnan bestämmas till utgående
från allmänna indragningsstaten.
I statsrådsprotokollet finnes erinradt, hurusom för år 1886 vore,
i likhet med hvad föregående år egt rum, af Riksdagen medgifvet, att
den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagande af 1840 —1841
ars statsreglering tillträdt och fortfarande bibehölle lön med derunder
beräknad spamnål, jomlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, finge
utgå från allmänna indragningsstaten. Denna förhöjning hade årligen
bestämts till belopp, motsvarande skilnaden emellan det vid 1840—
1841 års riksdag fastställa priset af 7 riksdaler banko eller 10 kronor
50 öre tunnan och medium af de tre sistförflutna årens riksmarkegångspris.
Enligt hvad Statskontoret anmält hade den ende återstående
löntagaren, som egt åtnjuta berörda förhöjning, aflidit, hvaremot
åtskilliga personer, som från allmänna indragningsstaten åtnjöte större
eller mindre del af förut innehafvande lön såsom pension, före tilllämpningen
af kungörelsen den 17 September 1851 angående upphörande
af de under benämning af vakans- och förslagsliggetids- samt
begrafningshjelps- eller nådårsbespariug föreskrifna löneinnehållningar,
grundlagt rätt för sina sterbhus till erhållande af begrafningshjelp.
Vid frågor om utbetalning af begraf ningshjelp vore, jemlikt nyssberörda
kungörelse föreskrifvet, att, då gällande föreskrifter skulle tjena till
efterrättelse och således, der spamnål ingått i lön, å hvilken innehållning
egt rum, äfven de grunder följas, hvarefter löntagaren egt att
uppbära ersättning för den i lönen inbegripna spanmålen. För detta
ändamål vore, såsom Statskontoret erinrat, behöfligt, att riksmarkegångspris
tillsvidare årligen faststäldes samt att med ledning deraf
den förhöjning i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris å spannmål,
som i ofvanberörda hänseende bör utgå, blefve likasom hittills
bestämd. Då riksmarkegångspriset å spannmål åren 1883—1885 i medeltal
utgjort 12 kronor 94 öre, komme denna förhöjning således att utgöra
2 kronor 44 öre tunnan.
Angående
förhöjning i
priset å den
i äldre lön
ingående
spamnål.
[25.]
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Angående
utbetalande
af skadestånd
åt Hemma,nsegaren
P. V.
Carlsson i
Nydalen för
kroppsskada
vid en jernvägssammanstötning.
Angående
beloppet af de
ordinarie omslag
en å nionde
hufvudtiteln.
[26.]
Angående
förändrad
uppställning
af bilagorna
till den del
af statsverkspropositionen,
som afser
rilcsstatens
nionde
hufvudtitel.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
26:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 146, har
Herr E. Thermcenius med anlednin deraf, att Hemmansegaren P. V.
Carlsson i Nydalen vid en vid Laxå station den 28 Februari 1885 timad
tågsammanstötning erhållit sådan skada å högra handen, »att hans arbetsförmåga
derigenom blifver för all framtid förminskad», af anförda
skäl hemstält, att Riksdagen ville besluta att af för sådana ändamål
afsedda medel tilldela P. V. Carlsson i Nydalen,
dels ett belopp för en gång, till läkarevård m. m., enligt bifogad
räkning, 420 kronor,
dels, såsom ersättning för minskad arbetsförmåga, under hans återstående
lifstid ett årligt understöd af 100 kronor.
Hänvisande i öfrig! till motionens innehåll, torde Utskottet få erinra,
att Riksdagen numera på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
beslutat lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägsdrift.
Då det emellertid torde få anses synnerligen betänkligt att gifva
nämnda lag någon slags retroaktiv kraft, har Utskottet icke kunnat
understödja motionärens ofvanberörda framställning, hvadan Utskottet
hemställer,
att Herr E. Thermamius’ förevarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.
27:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för afrundande af samtliga
hufvudtitlarnos slutsummor, det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten
måtte höjas med 369 kronor, eller från 1,309,770 kronor
till 1,310,139 kronor.
Utskottet hemställer,
att Utskottet vid uppgörandet af riksstaten för
år 1886 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten
vidtaga den jemkning, som för jemnande
af hufvudtitelns slutsummor kan blifva erforderlig.
28:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion N:o 40 har
Friherre B. von Kr an ner, enär enligt motionärens uppfattning, uppställningen
af bilagorna till nionde hufvudtiteln icke vore lika öfverskådlig
som till de öfriga hufvudtitlarna, föreslagit,
att Riksdagen, derest något af de utaf Kongl. Maj:t å riksstatens
nionde hufvudtitel äskade anslag beviljas, måtte dervid fästa det vilkor,
att för framtiden iakttages, att uppställningen af bilagorna till
Kongl. Maj:ts proposition beträffande nionde hufvudtiteln sålunda för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
39
ändras, att nr det första bland de bilagda utdragen af protokoll i
Statsrådet (ett protokoll öfver finansärenden) uteslutes allt, som icke
först vid det tillfället afgjordes, utan som blott utgör ett erinrande om
hvad som på andra departements föredragning förut afgjorts, hvarefter
hvad af detta protokoll återstår, flyttas till den plats bland de bilagda
protokollen, som betingas af de vid deri omhaudlade ärenden i statsverkspropositionen
anbragta nummer;
samt att det i propositionen vid hvarje ärende anbragta numret
upprepas i margen vid de bilagda protokollen, på det ställe, der ärendets
utredning börjar.
Utskottet, som i hufvudsak erkänner befogenheten af de anmärkningar
motionären framstält, anser dock, att, då uppmärksamheten nu
blifvit å förhållandet fäst, vederbörande ej lära underlåta att vidtaga
de rättelser, som lämpligen kunna åstadkommas, utan att någon framställning
derom af Riksdagen behöfver göras.
Häraf följer således "att Utskottet ej kan tillstyrka Riksdagen att
vid bifall till anslagen under nionde liufvudtiteln fästa det vilkor, motionären
föreslagit.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
att Friherre von Krtemers förevarande motion icke
må till någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.
Extra anslag.
29:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att å extra stat.för
år 1887 måtte anvisas ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med
nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående;
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1886 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering
användas.
Med erinran endast att berörda framställning öfverensstämmer
Angående
kreditiv för
arméns
pensionskassa.
[27.]
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
med hvad Kongl. Maj:t vid föregående riksdagar föreslagit samt då
blifvit af Riksdagen godkändt, hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 2 April 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
Vid punkten l:o (ang. pensionsrätt för tjensteman och vaktbetjening
vid folkskolelärarnes pensionsinrättning):
af Herrar A. P. Danielson, S. Nilsson, JSk. Petersson, 0. B. Olsson,
S. Andreasson, J. Jonson, M. Jonsson, P. Pehrsson, A. Persson och J.
Eliasson.
Vid punkten 2:o (ang. pensionsrätt för tjenstemäns och vaktbetjenings
vid folkskolelärarnes pensionsinrättning enka och barn):
af Herrar Grefve G. Sparre, Grefve E. C. A. Piper, Grefve W. G.
Hamilton, 0. W. Odelberg, J. Vriden, N. Fosser, H. P. P. Tamm, E.
Sederholm, P. G. von Hedenberg, P. E. Lithander och C. R. F. von
Batting arten.
Vid punkten ll:o (ang. pension för Material förvaltaren J. H. Aspegren):
af
Plerr Grefve G. Sparre, som yttrat:
»Då, enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg, anledning ej förefinnes,
att Aspegren kan återvinna tjenstbarhet, men Aspegren emellertid
är enligt vederbörlig utredning berättigad att vid 65 års ålder och vid
pass 40 års tjenstetid eller om 5 år uppbära i pension 80 procent af
sin aflöning, eller 3,200 kronor, och
då Aspegren ej kan tvingas att afgå från sin innehafvande tjenstebefattning,
synes mig att endast genom bifall till Kongl. Maj:ts Pro
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
41
position vinnes, att Aspegren kommer att från befattningen afgå, och
då det ur statens synpunkt måste anses önskligt att den, som af obotlig
sjukdom förhindras sköta sin tjenst, ej vidare må bibehållas vid
densamma, hemställer jag om bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.»
af Herrar C. E. Casparsson, Grefve E. C. A. Piper, Grefve W. G.
Hamilton, O. W. Odelberg, N. Fosser, H. P. P. Tamm, E. Sederholm och
B. G. von Hedenberg.
Vid punkten 14:o (ang. pension för Statsrådet S. Grubbes döttrar):
af Herrar A. P. Hanielson, vice Talmannen L. O. Larsson, S. Nils
son,
N. Petersson, O. B. Olsson, J. Jonson, M. Jonsson, P. Pehr sson, A.
Persson och J. Eliasson.
Vid punkten 15:o (ang. pension för Geologen S. A. Th. Tullberg):
af Herrar A P. Danielson, vice Talmannen L. O. Larsson, S. Nilsson,
N. Petersson, O. B. Olsson, S. Andreasson, J. Jonson, M. Jonsson,
P. Pehrsson, A. Persson och J. Eliasson.
Vid punkten 17:o (ang. pension för Läroverkskollegan J. T. Pagander):
af
Herr Grefve G. Sparre, som anfört:
»Då Pagander innehar kollega-beställning vid Söderhamns Allmänna
Läroverk och derför uppbär i lön inclusive ett ålderstillägg 2,000 kronor;
då Pagander, som lider af obotlig sinnessjukdom, ej kan utan
vederbörlig ansökan från befattningen afskedas; då Pagander vid sjukdom
endast skall afstå en fjerdedel af sin lön1 synes den nedsättning
i det föreslagna pensionsbeloppet, som Utskottet föreslagit, ej leda
till det mål, som med den Kongl. Propositionen afses. Jag yrkår derföre
äfven i denna punkt bifall till Kongl. Maj:t Proposition.»
af Herrar Isf. Fosser, J. Widén och C. R. F. von Baumgarten.
vid punkten 23:o (ang. pension för Notarien A. Th. Lundberg):
af Herr Grefve G. Sparre, som yttrat:
»Då Lundberg innehar ordinarie befattning i kammarkollegium med
1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar;
då Lundberg ej är skyldig vid sjukdom afstå mera än tjenstgöringspenningarna,
och då Lundberg lider af obotlig sinnessjukdom, synes
mig af skäl jag i mina reservationer i 11 och 17 punkterna anfört,
att Utskottet bort tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.»
af Herrar N. Fosser, J. Widén och C. B. F. von Baumgarten.
vid punkten 26:o (ang. skadestånd åt P. V. Carlsson):
af Herr A■ Persson, i fråga om motiveringen.
Bih. till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Herrar Friherre B. A. Leijonhufvud och G. Eriksson hafva begärt
få antecknadt, att de ej deltagit i behandlingen inom Utskottet af
9:de Hufvudtiteln, Herr C. E. Casparsson, att han ej deltagit i behandlingen
af punkterna l:o—9:o samt 15:o—29:o, och Herr Friherre
F. von Essen, att han ej deltagit i behandlingen af punkterna l:o—20:o.
Derjemte skulle antecknas, att Friherre von Krcemer ej i Hufvudtitelns
slutliga behandling i Utskottet deltagit.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
43
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning.
Justitiekansler!!, Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud, pen-
Kronor.
Ö.
sion ..... ..................................................................................
I Yaktkonstaplarne vid Yarbergs f. d. straffängelse Anders Carlsson
Hultin, Johan August "YYinberg, Johannes Persson Lind, Olaus
Carlsson och Anders Johansson, pensioner å 240 kronor hvar-
3,600
dera .............................................................................................
Tjenstemännen vid Lifbeväringsregementet:
1,200
—
Kaptenen Nils Gustaf Stråle, pension ............... ......................
1,275
—
Kaptenen Olof Magnus Nerman, pension ..............................
1,275
—
Regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström, pension............
600
—
Bataljonsadjutanten, Fanjunkaren Samuel Petter Westin, pension
Mönsterskrifvaren vid Yestgöta-Dals regemente Lars Arvid Rein-
315
—
bobi Sandels, pension .................................................................
Förrådsvaktmästaren vid Jemtlands hästjägarecorps Jonas Edfast-
500
son, pension............................................................................
Till gratifikationer åt de från 1808 och. 1809 årens krig qvarvarande
200
landtvärnsman.......................................................................
Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Carl Severin
3.000
Wennersten, pension ...................................................................
Lektorn vid Sjökrigsskolan, Filosofie Doktorn Fredrik Lagerberg,
1,200
”
pension.......................................................................................
Materialförvaltaren vid flottans station i Karlskrona Johan Hugo
2,000
Aspegren, pension ................................................................
Länsmannen Adolf Engström, pension ...........................................
Föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar
785
—
600
Otto Nathorst, pension........................................................
Statsrådet Samuel Grubbes döttrar, Emma Margareta Ulrioa Grubbe,
Anna Johanna Carolina Grubbe och Ida Wilhelmina Grubbe,
4,500
pensioner å 300 kronor hvardera .............................................
Geologen och paleontologen vid Sveriges geologiska undersökning,
900
—
Filosofie Doktorn Sven Axel Theodor ''fullberg, pension............
Amanuensen hos Domkapitlet i Linköping, Erik Hjalmar Seger-
1,500
steen, pension................................................................................
675
—
Transport
24,125
—
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Kronor.
Ö.
Transport
Kollegan vid allmänna läroverket i Söderhamn, filosofie Kandidaten
24,125
—
Jonas Teodor Pagander, pension .................................
Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Carl Daniel
1,000
—
Adalbert Wingstedt, pension ...............................................
Musikläraren vid allmänna läroverket i Linköping och vid folkskole- lärareseminarium derstädes, musikdirektören Jonas Fredrik Törn-
2,000
—
vall..............................................................................................
Professoren vid tekniska högskolan Hjalmar Josef Holmgrens enka,
Lovisa Augusta Wilhelmina Holmgren, född Nordgren, samt
deras fem omyndiga barn, August Hjalmar, Erik Albert, An- ders Harald, Kils Frithi.of och Anna Helena, pensioner: till
enkan Holmgren 400 kronor och till hvart och ett af barnen
1,000
200 kronor........................................
1,400
_1
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867......
Provinsialläkaren Gottfrid Comstedts enka Anna Göthiida Cecilia
10,000
Comstedt, född Lindell, pension.........
500
_
Notarien hos Kammarkollegium Axel Theodor Lundberg, pension..
Ofverjägmästarne Carl Johan Gyllencreutz och Sven Christoffer
1,000
Lidell, pension å 750 kronor för hvardera..................................
1,500
—
Summa
42,525
I
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1886 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Kronor.
112,286
Ersättning
för indragen
indelning
m. n>.
på förslag.
Summa.
Kronor. ö
100,428
244,0251
219,470
676,209
Kronor.
112,286
100,428
244,025
219,470
676,209 —
Pensions- och
A. Penslons
Civilstatens
pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ............
Dito för deras enkor och. omyndiga barn........................
Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar..........
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid Tekniska
För dito af embets- och tjensteman samt betjente- vid
bära lön på ordinarie stat, äfvensom af deras enkor
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl
Vadstena krigsmanshuskassa ...................................................
Amiralitetskrigsmanskassan:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden ............................................................
» gratialfonden.............................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med
» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf
timmermans- och handtverksstaterna inrättade invalid
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
47
Litt. B.
riksstatens Nionde hufvudtitel.
Indragningsstaterna.
staten.
enkor och. barn ......................... ...............................
skogsskolorna .........................................................
högskolan ...........................................................
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppoch
barn..................................................................
och underbefäl med vederlikar
.......................................................... 36,320: —
...................................................... 16,650: —
vederlikar, förslagsanslag .....................................
högst 9,030 kronor till den för daglönare å f. d.
stat) förslagsanslag...............................................
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Ersättning
för indragen
indelning
m. m.
på förslag.
Summa.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
37,500
45,000
2,246
6,540
7,200
9,000
3,500
—
1,300: -
112,286
_
__
112,286
4,640
28,080
67,708
—
100,428
244,025
—
—
—
100,428
244,025
—
52,970
100,000
—
66,500: —
219,470
—
—
—
219,470
—
Transport
676,209
-
—
—
676,209)—
48
Statsutskottet» Utlåtande N:o 13.
1886 års riksstat anslår:
Ersättnin
s
Anvisning
för indragen
indelning
Summa.
kontant.
m. m.
på förslag.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
676,209
676,209
60,350
—
—
—
60,350
—
In validhusfonden.............................................................
4,000
—
—
—
4,000
—
För blesserade öfver- ock underofficerare, reservationsanslag...
78,000
—
—
—
78,000
—
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen
68,471
—
—
—
68,471
—
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid
356,500
—
—
—
356,500
—
Bidrag till folkskolelärares pensionering. Nuvarande belopp
Ölcas med..............................................................................
63,500
—
—
63,500
—
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa................
6,000
—
——
—
6,000
—
Bidrag till Kongl. teaterns pensionskassor.............................
1,313,030
—
—
—
1,313,030
—
B. Allmänna
1,309,770
—
6,400
—
1,316,170
—
Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i
Tillkommer för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes
2,622,800
-
6,400
2,629,200
—
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.
49
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Ersättning
för indragen
indelning
m. m.
på förslag.
Summa.
1
1
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Transport
676,209
676,209
60,350
—
—
—
60,350
—
4,000
—
—
—
4,000
—
direkte utgå, förslagsanslag ....................................................
78,000
—
—
—
78,000
—
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m....................
68,471
—
—
—
• 68,471
—
................................................................................. 356,500: —
.................................................................................... 836: —
357,336
_
_
357,336
63,500
—
—
—
63,500
—
..................................................................................................
6,000
—
-—
—
6,000
—
do
H
1,313,866
—
—
—
1,313,866
—
indragningsstatcn.
kontant.................................................................... 1,309,770: —
slutsummor ........................................................... 369: —
1,310,139
—
6,400
—
1,316,539
—
Summa
2,624,0051—
6,400
—
2,630,405
—
7
Bih. till liiksd. jProt. 1886. 4 Sarnl. 1 Afd. 10 Raft.
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde Imfvudtitel.
Kronor.
Ö.
Pensionsstateii.
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
samt till fyllnadspensioner, kreditiv..............................................
900,00()
—
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1886.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.