Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens Nionde hufvudtitel.

1886-04-02 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:13, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens Nionde hufvudtitel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 April 1886, kl. 9 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rihsstatens

Nionde hufvudtitel.

(l:a U. A.)

Beträffande riksstatens Nionde hufvudtitel, hvilken omfattar anslagen

till pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande

riksdag ifrågakommit de förändringar, som här nedan omförmälas.

Pensionsstaten.

Bidrag till folkskolelärares pensionering.

l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för beredande i öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet för den 18 December 1885

angifna grunder af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning

för de vid denna pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och

pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa

anstälde tjenstemän och vaktmästare, det såsom bidrag till

folkskolelärares pensionering utgående belopp må höjas till 357,336

kronor, eller med 836 kronor.

B/h. till Riksd. Prof. 1886. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Häft.

Angående

pensionsrätt

för tjenstemän

och valetbetjening

vid

follcskolelärarnes

pensionsinrättning.

[I-]

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stati-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Af det vid behandlingen af denna fråga förda statsrådsprotokoll

inhemtas, att sedan Kongl. Maj:t den 30 November 1866 utfärdat förordning

och reglemente angående folkskolelärarnes pensionsinrättning,

till hvars bildande Riksdagen anvisat medel, Kongl. Maj:t den 15 Mars

1867 faststält stat för pensionsinrättningen, hvarefter på Kongl. Maj:ts

framställning Riksdagen år 1875 jemväl anvisat medel för bildande af

en pensionsinrättning för folkskolelärares enkor och barn. I det för

denna anstalt den 15 Oktober 1875 utfärdade reglemente stadgades,

att anstalten, benämnd folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, skulle

förvaltas af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning. Samtidigt

hade Kongl. Maj:t för folkskolelärarnes pensionsinrättning faststält

ny stat, att i stället för den under den 15 Mars 1867 utfärdade

lända till efterrättelse. Denna nya stat, som ännu vore gällande, upptoge

följande årliga arfvoden för tjenstemännen och betjeningen, nemligen

:

Kamreraren................................................................... 4,000 kronor,

Sekreteraren och ombudsmannen ........................... 1,200 »

Kassören och bokhållaren.......................................... 2,500 »

Vaktmästaren.................................................................. 700 »

Efter det likaledes i anledning af Kongl. Maj:ts framställning

Riksdagen anvisat medel för pensionering af elementarlärares enkor

och barn, förordnades i det den 11 Oktober 1878 faststälda reglementet

för lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, att

denna kassa skulle förvaltas af samma direktion som den, hvilken vore

förordnad för folkskolelärarnes pensionsinrättning. Genom Kongl.

brefvet den 20 December 1878 meddelades föreskrifter i fråga om användande

af det till bestridande af kostnaderna för förvaltningen af

lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa beviljade anslag.

Dervid bestämdes följande årliga arfvoden:

till Kamreraren.................................................................... 1,500 kronor,

» Sekreteraren och ombudsmannen....................... 600 »

» Kassören och bokhållaren ........................................ 500 »

» Vaktmästaren .............................................................. 100 »

De för biträde vid förvaltningen af dessa tre pensionskassor anstälde

tjenstemän och betjening åtnjöte således i aflöningsförmåner

sammanlagdt:

Kamreraren .......................................................................... 5,500 kronor,

Sekreteraren och ombudsmannen .................................... 1,800 »

Kassören och bokhållaren.............................................

V aktmästaren.....................................................................

3,000

800

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

3

Derjemte har vaktmästaren fri bostad och vedbrand.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrift hade nuvarande tjenstemännen

och vaktmästaren anfört, hurusom, då folkskolelärarnes pensionsinrättning

år 1867 började sin verksamhet och ännu under flera följande år

göromålen voro jemförelsevis föga -betydande, tjenstemännen behöfde

åt dem egna endast en mindre del af sin tid och hade sin hufvudsakliga

både verksamhet och utkomst vid andra befattningar. I

den mån dels genom folkskolelärarnes pensionsinrättnings egen utveckling,

dels genom tillkomsten af folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

och elementarlärarnes enke- och pupillkassa göromålen både till

omfång och vigt högst betydligt tillväxt — en tillväxt, hvilken, allt

efter som pensionstagarnes antal ökades och kassornas fonder stego,

ännu allt jemt fortfore — hade emellertid tjenstemännens ställning

undergått en högst väsentlig förändring. Ifrån att vara endast mera

tillfälliga uppdrag vid sidan af andra hade dessa tjenster, särskildt

kamrerarebefattningen samt kassörs- och bokhållaretjensten, så utvecklats,

att de toge den hufvudsakligaste delen af innehafvarens tid och

krafter i anspråk. Enahanda vore ock förhållandet med vaktmästaren.

Oaktadt så väl tjenstemännens som vaktmästarens aflöning utginge af

statsmedel, vore emellertid förmånen af pension icke beredd vare sig

för dem sjelfva eller för deras enkor och barn. Billigheten syntes

likväl fordra, att de icke genom saknad af sådan förmån komme i

sämre ställning än andra statens tjenare, helst enahanda förmån redan

vore medgifven för tjensteman och betjente vid civilstatens pensionsinrättning

samt arméns pensionskassa.

Under åberopande häraf och på det icke ifrågavarande kassors

tjensteman af skyldig omtanke om egen framtid och sina efterlefvandes

utkomst måtte tvingas att betrakta befattningarna endast såsom öfvergångsplatser

till andra sådana, med hvilka rätt till pension för dem

sjelfva och deras efterlefvande vore förenad, hade de vid förutnämnda

tre pensionskassor anstälde tjenstemän och vaktmästare anhållit om

förmånen af en efter deras aflöning afpassad pension så väl för dem

sjelfva, i enlighet med de för statens tjenstemän i allmänhet föreskrifna

grunder, som äfven för deras enkor och barn.

De år 1884 församlade revisorerne för granskning af lärarnes vid

elementarläroverken enke- och pupillkassas förvaltning, hvilka lemnats

tillfälle att öfver ansökningen sig yttra, hade, under förklarande att

densamma vore i högsta grad billig och behjertansvärd, anfört, att

pensioneringen af tjenstemännens enkor och omyndiga barn syntes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

böra af nyssnämnda kassa öfvertagas mot vilkor enahanda med dem,

som vore gällande för elementarlärarne sjelfva.

Uti afgifna utlåtanden hade direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning funnit den gjorda ansökningen förtjena allt afseende

samt ansett, att för ifrågavarande tjenstemäns pensionering borde gälla

väsentligen enahanda bestämmelser, som för deras vederlikar i civilstatens

pensionsinrättning; och hade direktionen hemstält om bestämmande

för pensioneringen af följande grunder:

att pensionsrätt för de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning

samt folkskolelärarnes och lärarnes vid elementarläroverken enke- och

pupillkassor anstälde tjenstemän och vaktmästare inträder, då tjenstinnehafvaren

uppnått 65 lefnadsår samt under 35 år varit i allmän

tjenst, deraf minst 25 år i dessa anstalters tjenst;

att pension utgår med 80 procent af den tjenstinnehafvaren enligt

stat tillkommande aflöning, hvarvid vaktmästarens kontanta aflöning

beräknas ökad med 150 kronor, motsvarande värdet af fördelarne

af fri bostad och vedbrand.

Enligt en på direktionens föranstaltande gjord utredning skulle,

under förutsättning, att statsbidrag för pensioneringen komme att utgå

från och med år 1887, sådant bidrag årligen erfordras med 835 kronor

65 öre eller i jemnadt tal 836 kronor.

Angående den ifrågasatta pensioneringen anförde chefen för

Ecklesiastikdepartementet slutligen följande:

»Det arbete, som förvaltningen af de tre pensionskassorna kräfver,

är både betydande och ansvarsfullt, De senast afgifna berättelserna

om kassornas förvaltning utvisa förhållandena vid 1884 års slut, Då

voro i folkskolelärarnes pensionsinrättning delaktige ej mindre än 4,743

läraretjenster, och pensionstagarnes antal 814. Vid samma tid funnos

i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa 3,100 i tjenst varande delegare,

och utgjorde antalet af då gällande pensionsbref 205. Delegarne

i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa voro vid

nämnda tid 952, och gällande pensionsbref till antalet 60. Kassornas

tillgångar uppgingo vid 1884 års utgång sammanlagdt till vid pass

6,800,000 kronor.

Dessa siffror vittna tillräckligt om det stora omfång, i hvilket

kassorna verka. För de mångahanda förvaltningsbestyren erfordras

med nödvändighet, att den vid kassorna anstälda tjenstepersonal icke

ofta ombytes. Ett synnerligen verksamt sätt att förekomma sådan

vexling är att bereda tjenstemän och betjening förmånen af pension

på äldre dagar och betrygga deras efterlefvande från nöd.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

På grund af hvad till stöd för Kongl. Maj:ts framställning sålunda

blifvit anfördt, och då ifrågavarande tjensteman icke synas böra

vara sämre lottade än tjenstemän vid civilstatens pensionsinrättning

och arméns pensionskassa, med hvilka de torde få anses likstälda och

hvilka sedan länge åtnjuta pensionsrätt, får Utskottet, med afseende

jemväl å det obetydliga bidrag, som från statens sida erfordras för

ofvanberörda pensionerings genomförande, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.

2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att, för beredande i öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet för den 18 December 1885

angifna grunder af pension åt de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning

samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes

vid elementarläroverken enke- och pupillkassa anstälde tjenstemäns

och vaktmästares cnkor och barn, det såsom bidrag till pensionering

af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,

seminarier m. m. utgående belopp må höjas till 68,816 kronor, eller

med 345 kronor.

I fråga om de grunder, som för pensioneringen borde bestämmas,

har direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning hemstält:

att för pensionering af afliden tjenstinnehafvares eller pensionärs

enka och barn skola tillämpas föreskrifterna i gällande reglemente för

lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, dervid kamreraren

anses lika med lektor, kassören lika med annan ämneslärare samt

sekreteraren och vaktmästaren lika med öfningslärare;

att rättighet att vara delegare i sistnämnda kassa tillkommer hvar

och en af de nuvarande tjenstinnehafvarne, derest behörig anmälan

om delaktighet göres hos direktionen inom tid, som af Kongl. Maj:t

torde bestämmas; och

att skyldighet att vara delegare i sistnämnda kassa åligger hvar

och en, som framdeles blifver till innehafvare af någon af omförmälda

befattningar vid ifrågavarande kassor antagen.

Beträffande beloppet af det för ifrågavarande pensionering erforderliga

statsbidrag har direktionen, med åberopande af en härom

Angående

pensionsrätt

för tjenstemäns

och

valctbetjenings

vid

follcslcolelärarnes

pensionsinrättning

enTcor

och barn.

[2-]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Angående

pension för

Justitielcanslern

Friherre

C. G.

C:son Leijonhufvud.

[3.]

gjord utredning, upplyst, att från och med år 1887 skulle dertill erfordras

ett årligt statsbidrag af 344 kronor 84 öre eller utjemnadt

345 kronor.

Då Riksdagen endast i undantagsfall ansett pension åt enkor och

barn böra beviljas, och i nu förevarande hänseende afvikelse från berörda

grundsats så mycket mindre synes böra ega rum, som de ifrågavarande

enkornas och barnens män och fäder åtnjutit i aflöning endast

arfvoden, som i och för sig ej ens för dem grundlagt någon rätt till

pension, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Allmänna indragningsstaten.

3:o) Kongl. Maj:t har i anledning af derom gjord ansökning föreslagit,

att för Justitiekanslern Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud

måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af

3,600 kronor, att, jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning

tillkommande pension, 2,400 kronor, utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked från justitiekanslersembetet. honom

beviljas.

Af statsrådsprotokollet (sid. 17) inhemtas, att Friherre Leijonhufvud

till stöd för sin ansökning anfört, att, sedan han redan för flera

år tillbaka angripits af en svårare ögonsjukdom, denna alltjemt förvärrats

och nu stigit till den höjd, att han ej allenast för det närvarande,

utan äfven för framtiden vore fullkomligt oförmögen att sköta sina

tjenst åligganden. I följd deraf, och då det ej kunnat undfalla honom,

att justitiekanslersembetet icke skulle kunna ända till den tid, eller den

30 Juni 1889, då han komme att uppnå stadgad pensionålder, utan

stora olägenheter af vikarie förvaltas, hade sökanden ansett lämpligast

att söka bereda sig tillfälle att redan nu kunna taga afsked från

nämnda embete.

Af ett vid ansökningen fogadt läkarebetyg framginge jemväl, att

sökanden lede af kronisk inflammation i ögonens kärlhinnor jemte börjande

grå starr på båda ögonen, hvarigenom han ej allenast för det

närvarande, utan äfven för framtiden vore fullkomligt oförmögen att

sköta sina tjenståligganden; och var genom i öfrigt bifogade hand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

7

lingar ådagalagdt, att sökanden vore född den 30 Juni 1824 och anstäld

i statens tjenst sedan den 9 Juni 1847.

I afgifvet yttrande i anledning af berörda ansökning hade direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att sökanden behörigen

fullgjort stadgade vilkor för erhållande af pension från bemälda

pensionsinrättning och således vore berättigad att från och med månaden

näst efter den, hvari nådigt afsked från justitiekanslersembetet

kunde varda honom meddeladt, för sin öfriga lifstid åtnjuta pension

i första klassen af inrättningens tjenstemannapensionsfond till årligt

belopp af 2,400 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande jemväl infordrats, har erinrat, att sökanden,

som år 1869 utnämnts till justitiekansler, enligt gällande föreskrifter

egde åtnjuta en aflöning af 8,000 kronor, deraf 6,000 kronor

lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar, och vore berättigad att,

när han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till lönens hela belopp; och då sökanden,

hvilken redan varit längre tid i statens tjenst, än som erfordrades för

rätt till pension å allmänna indragningsstaten, inom mindre än fyra år,

vid uppnådd ålder af 65 år egde att tillträda en pension af 6,000 kronor,

ansåg sig Statskontoret, med afseende å innehållet i det åberopade

läkarebetyget, och då det icke kunde vara lämpligt, att justitiekanslersembetet

fortfarande uppehölles endast på förordnande under

de tre och ett hälft år, som ännu återstode, intill dess sökanden uppnått

stadgad pensionsålder, böra tillstyrka bifall till ansökningen.

Då af det ofvan anförda framgår, att Friherre Leijonhufvud är för

framtiden till följd af sjukdom oförmögen att sköta sitt embete samt,

på sätt Statskontoret erinrat, det icke synes lämpligt att justitiekanslersembetet

fortfarande uppehälles endast på förordnande, anser sig

Utskottet böra tillstyrka bifall till förevarande framställning; och får

Utskottet derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

4:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att vaktkonstaplarne vid Varbergs

f. d. straffängelse Anders Carlsson Hultin, Johan August Winberg, Johannes

Persson Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson måtte å allmänna

indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående

lifstid af en årlig pension till belopp af 300 kronor för en hvar af dem.

Beträffande denna fråga har chefen för Justitiedepartementet till

Angående

pension för

fem vaktkonstaplar.

[4-]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

statsrådsprotokollet erinrat, bland annat, att då straffängelset i Varberg

år 1881 indrogs, voro der anstälde åtta vaktkonstaplar, hvilka, i följd

af sjuklighet mer eller mindre otjenstbara, ej ansågos böra anställas

vid någon annan fångvårdsanstalt, utan fingo qvarstanna i Varberg

med skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas till

att dels tillse och vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier

och dels biträda vid de reparationer å byggnaderna, som kunde förekomma,

mot åtnjutande årligen, de tre äldste af 400 kronor och de

fem öfrige af 300 kronor hvardera. Sedan Varbergs f. d. fästning

den 17 September 1884 öfverlemnats till Arméförvaltningen, för att

användas till station för arméns disciplinkompani, saknade Fångvårdsstyrelsen

tillfälle att bereda ifrågavarande betjening lämplig sysselsättning

och anmälde detta genom skrifvelse den 7 Oktober 1884, med

öfverlemnande derjemte af en af bemälde konstaplar till Kongl. Maj:t

stäld ansökning att af allmänna medel få sig tilldeladt ett lämpligt

årligt belopp, för att ej komma att lida nöd under sina återstående

dagar.

De tre förstnämnde erhöllo, på Kongl. Maj:ts framställning, genom

sistlidne Riksdags beslut pension å allmänna indragnings staten till belopp

af 320 kronor hvardera. Angående de öfrige fem, Anders Carlsson

Hultin, Johan August Winberg, Johannes Persson Lind, Olaus

Carlsson och Anders Johansson, inhemtades af de af Fångvårdsstyrelsen

åberopade handlingar, att de numera innehade en lefnadsålder

af från 49 till 55 år och en tjenstålder från 21 till 28 år, äfvensom

att de, enligt läkares intyg, till följd af ålder samt kroniska sjukdomar

och krämpor endast förmådde att med lättare arbete i någon ringa

mån bidraga till sitt uppehälle, men vore oanvändbara till det slags

tjenstgöring, som tillkomme vaktkonstapel för fångar.

Ifrågavarande konstaplar hade visserligen, likasom den öfriga

fångbetjeningen, ända till år 1883, då flertalet af denna personal uppfördes

å ordinarie stat, endast innehaft förordnande å sina tjenster

och sålunda saknat pensionsrätt så väl i civilstatens pensionsinrättning

som på allmänna indragningsstaten, men i andra hänseenden hade de

alltid ansetts likstälde med statens tjenare i allmänhet, och Riksdagen

hade, uppå Kongl. Maj:ts i särskilda fall gjorda framställningar, åt

personer bland denna betjening beviljat pensioner å allmänna indragningsstaten.

Vid sådant förhållande hade Fångvårdsstyrelsen hemstält,

huruvida icke någon årlig pension å rikets allmänna indragningsstat

kunde beredas omförmälde vaktkonstaplar, hvilka under en lång och

trogen tjenst af synnerligen ansträngande och svår beskaffenhet gått

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

9

förlustige helsa och krafter och utan någon sin förskyllan nu jemväl

skulle förlora sina tjenstebefattningar å den ort, der de varit anstälde.

Beloppet af denna pension hade Styrelsen — under erinran hurusom

enligt 1882 års löne- och pensionsreglering vaktkonstapels pension

uppgår till 450 kronor — ansett sig böra föreslå till 300 kronor för

dem hvardera, hvarjemte Styrelsen vidare erinrat att dessa belopp,

tillhopa 1,500 kronor, icke kunde anses för höga, vid jemförelse med

den besparing statsverket vunnit genom den åtgärd, som gjort deras

tjenster vid fängelset öfverflödiga, nemligen indragningen af Varbergs

straffängelse, en åtgärd, hvarigenom enligt Fångvårdsstyrelsens uträkning

staten endast i aflöningar besparat en årlig utgift af nära 50,000

kronor.

Ehuru Utskottet på ofvan anförda skäl anser ifrågavarande vaktkonstaplar

böra hugnas med någon pension, synes likväl denna, i öfverensstämmelse

med hvad vid sistlidet års riksdag i likartad t fall egde

rum, höra bestämmas till åttio procent af de arfvoden, som de för närvarande

uppbära, eller till 240 kronor för en hvar af dem; och anser

Utskottet sig ega så mycket större skäl att föreslå en sådan nedsättning

i de begärda pensionsbeloppen, som omförmälde vaktkon staplar

icke kunna åberopa hvarken någon synnerligen hög ålder eller jemförelsevis

längre tjenstetid.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. .Majas förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att vaktkonstaplarne

vid Varbergs f. d. straffängelse Anders Carlsson

Hultin, Johan August Winberg, Johannes Persson

Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson må å

allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande

under sin återstående lifstid af en årlig pension till

belopp af 240 kronor för en hvar af dem.

5:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att nedannämnde tjenste- Angående

män vid lifbeväringsregemelitet måtte få öfverflyttas å allmänna in- ^^tndraq^

dragningsstaten med rätt att derå från början af år 1887 uppbära ning sstat af

hvad som motsvarar deras nuvarande aflöningsförmåner vid regementet ^gementets

nemligen: återstående

Kaptenen Nils Gustaf Stråle..................................... kronor 1,275

Kaptenen Olof Magnus Nerman.................................... » 1,275

Regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström .................. )> 600

Bataljonsadjutanten, Fanjunkaren Samuel Petter Westin » 315

Bih. till Pilcsd. Prot. 1836. 4 Sand. 1 Afd. 10 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

med vilkor dock att, derest de framdeles komma i åtnjutande af

pension från arméns pensionskassa, pensionen å allmänna indragnirigsstaten

då skall med motsvarande belopp minskas.

Såsom af statsrådsprotokollet (sid. 22 och följ.) inhemtas, har

chefen för Landtförsvarsdepartementet beträffande denna fråga anfört,

bland annat, hurusom, sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 årens

riksdag, på anförda skäl, hos Kongl. Maj:t gjort framställning, att

officerscorpsen vid lifbeväringsregementet måtte, i mån af inträffande

afgång, indragas eller åtminstone på ett för statsverket mindre kostsamt

sätt organiseras, Kongl. Maj:t den 25 Maj 1858 förordnat, att tills

vidare hvarken den då lediga chefsplatsen vid regementet skulle tillsättas

eller nya officerare der antagas, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade

sig vilja, då tjenstevakanser vid regementet yppades, för hvarje

särskild! fall bestämma, huruvida den lediga tjensten borde återbesättas

medelst fullmakt eller endast genom förordnande tills vidare.

Till följd af sedermera vid regementet skedd afgång hade antalet

der anstälde officerare efter hand minskats, så att detsamma för närvarande

utgjordes af endast två kaptener, af hvilka den ene vore

något öfver 64 år gammal och den andre i följd af sjukdom vore

oförmögen till tjenstgöring. Beställningar på stat vid regementet innehades

dessutom af en regemontsskrifvare och en bataljonsadjutant.

Då de å gammal stat qvarstående tjenstemännen icke vore skyldige

att vid uppnådd pensionsålder ur tjensten afgå, samt å andra sidan

deras qvarblifvande i tjenst vid lifbeväringsregementet numera icke

vidare kunde komma kronan till någon verklig nytta, syntes enligt

departementschefens åsigt tiden vara inne att, medelst personalens,

öfverflyttning å indragningsstat, med bibehållande af nu innehafvande

löneförmåner såsom pension, möjliggöra en slutlig indragning af lifbeväringsregementet,

hvarigenom skulle i flera afseenden vinnas förenkling

i förvaltningen och räkenskapen, hvarjemte det för lifbeväringen

nu uppförda ordinarie anslag å 11,432 kronor kunde från och med år

1887 ur riksstaten afföras.

Då genom omförmälde tjenstemäns öfverflyttande på pensionsstat

den slutliga indragningen af lifbeväringsregementets anslag möjliggöres,

har Utskottet funnit Kongl. Maj:ts framställning lämplig; hvadan Utskottet

hemställer,

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må

af Riksdagen bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats- tJUhotteU Utlåtande N:o 13.

11

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för Mönsterskrifvaren vid Angående

Vestgöta-Dals regemente Lars Arvid Reinhold Sandels måtte å allmänna Mönsterindragningsstaten

uppföras en årlig pension af 500 kronor, att utgå

från ingången åt månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked de^s °fver-o

från mönsterskrifvarebefattningen, äfvensom att Riksdagen må medgifva, SifnJgi

att innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för Sandels s*(lt

att uppbära den fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet

den 9 Februari 1858 kan blifva berättigad.

Till det vid behandlingen af denna fråga förda statsrådsprotokoll

har chefen för Landtförsvarsdepartementet erinrat, att i sammanhang

med 1875 års lönereglering för armén det blifvit stadgadt, att mönsterskrifvaretjensterna

skulle indragas, så snart sådant utan hinder af erhållna

fullmakter kunde ske; att af de med fullmakt försedde och på

gammal stat qvarstående mönsterskrifvarne bemälde Sandels, med bifogande

al vederbörliga intyg derom, att hans inkomster af mönsterskrifvarebefattningen

för år 1882 utgjort kontant lön 211 kronor 97

öre samt arrende af bostället \ mantal Sjögar 1,070 kronor, tillsammans

1,281 kronor .97 öre, i ingifven skrift anhållit att blifva öfverflyttad

på allmänna indragningsstaten, mot erhållande såsom pension af antingen

två tredjedelar af sina sammanlagda löneinkomster eller ock

behållna afkastningen af bostället.

Uti infordradt utlåtande hade Arméförvaltningen å intendents- och

civila departementen, med erinran att mönsterskrifvaretjensterna redan

förklarats vara numera öfverflödiga, ansett ansökningen så mycket

hellre kunna bifallas, som derigenom uppenbarligen skulle beredas

kronan ekonomisk fördel genom besparande af en del utaf aflöningen;

och hade Arméförvaltningen, då lönen för mönsterskrifvare i de nya

aflöningsstaterna i allmänhet blifvit satt till 800 kronor och vid den

nya pensionsregleringen för armén, enligt lista punkten i Kongl. cirkuläret

den 22 Juni 1877, stadgats, att den till armén hörande embetsoch

tjensteman af militär-, läkare- och civilstaterna, hvilken innehade

fast lön på stat till belopp ej öfverstigande ett tusen kronor, vore berättigad.

att i pension och fyllnadspension erhålla lönens hela belopp,

föreslagit, att nämnda belopp, 800 kronor, måtte få af Sandels vid

afskedstagandet uppbäras såsom pension.

I fråga om den rätt till pension från arméns pensionskassa och

fyllnadspension, som enligt gällande bestämmelser skulle tillkomma

Sandels, hade direktionen öfver nämnda pensionskassa upplyst, att

Sandels, hvilken numera räknade 51 lefnadsår och en tjenstetid af nära

29 år, redan nu kunde, enligt reglementet för pensionskassan, afgå

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

från sin tjenst samt genom expektansafgifters erläggande lösa den

bristande tjenstetiden och derigenom bereda sig rätt till åtnjutande

från och med den 1 April 1887 af 180 kronor pension i nionde klassen

af arméns pensionskassa, hvaremot, om han vid tjensten qvarstode

intill den 2 Mars 1887, han då blefve, jemligt Kongl. brefvet den 9

Februari 1858, emot deri föreskrifna vilkor berättigad att vid afskedet,

jemte förenämnda kassapension, tillträda 120 kronor såsom fyllnadspension

af statsmedlen; och hade Arméförvaltningen ansett, att vid

Sandels’ öfverflyttande på indragningsstat något förbehåll icke skäligen

borde göras i afseende å den rätt till utbekommande af 180 kronor

pension från arméns pensionskassa, som Sandels genom expektansafgifters

erläggande och således endast medelst särskild penninguppoffring

skulle kunna förskaffa sig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

Angående 7:o. I anledning af en af generalbefälhafvare!! i femte militärdi
FörrådsmU

saktet med förord insänd ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för

mästaren vid Förrädsvaktmästaren vid Jemtlands hästiägarecorps Jonas Edfastson måtte

hästbår* ® äWniä-mia indragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor, att

corps F Ed- af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkfastson.

njng från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afL

sked från vaktmästarebefattningen.

Af ansökningshandlingarna inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, att Edfastson, som är född år 1813 och således

omkring 73 år gammal samt under mer än 40 år gjort tjenst

såsom förrådsvaktmästare dels vid Jemtlands regemente och dels. vid

Jemtlands häst- och fältjägarecorpser, under den långa tjenstetiden

skött sin befattning med nit och pålitlighet, men att han numera i

anseende till framskriden ålder och deraf förminskade kroppskrafter

icke vore till densammas bestridande lämplig, samt att Edfastson, hvilkens

arfvode som förrådsvaktmästare utgjort 200 kronor, saknade egna

medel till sitt framtida uppehälle; och hade Arméförvaltningen uti infordradt

utlåtande, med afseende å sökandens väl vitsordade långvariga

tjenstgöring och då intygadt blifvit, att lian vid framskriden ålder

saknade medel till sitt uppehälle, hemstält, att, i likhet med hvad vid

jemförliga fall tillförene egt rum, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om uppförande för Edfastson på allmänna indrag
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats- Uskottels Utlåtande N:o 13.

13

ningsstaten af ett årligt belopp, motsvarande hans vaktmästarearfvode,

eller 200 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, och då, såsom i statsrådsprotokollet

vidare finnes erinradt, senast vid 1883 års riksdag, pension

å allmänna indragningsstaten blifvit beviljad åt två förrådsvaktmästare

med 250 kronor till hvardera, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande

framställning.

8:o. Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809^ årens krig

qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t

äskat anvisande för år 1887 å allmänna indragningsstaten af ett belopp

af 3,000 kronor.

Enligt hvad statsrådsprotokollet (sid. 31) gifven vid handen, har

antalet understödstagare, som år 1884 utgjorde 17, för år 1885 nedgått

till 11, hvadan, med anslagets bibehållande vid sitt nuvarande belopp,

tillgång funnes att jemförelsevis rikligt tillgodose de ännu qvarlefvande

landtvärnsmännen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

9:o. Med anledning af en af befälhafvaren för generalstaben gjord

hemställan har Kongl. Maj:t föreslagit, att Gravören vid generalstabens

topografiska afdelning Carl Severin Wennersten måtte från och med

månaden näst efter den, då han varder från nämnda anställning entledigad,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af

1,500 kronor.

Till stöd för berörda hemställan har, enligt hvad i statsrådsprotokollet

upplyses, befälhafvaren för generalstaben anfört:

att, då genom användandet af den på senare tiden uppfunna heliogravyrmetoden

vunnes en högst betydlig besparing i kostnaden för

kartors mångfaldigande samt grafstickel för den skull torde tör framtiden

endast undantagsvis komma att användas, det icke kunde anses

förenligt med god hushållning att vid den topografiska aldelningen bibehålla

en fullt aflönad bokstafsgravör eller att använda honom för

andra vid kartverket förekommande arbeten, vid hvilka han saknade

vana;

Angående

gratifikationer

åt f. d.

landtvärnsman.

[8.]

Angående

pension för

Gravören vid

generalstabens

topografiska

afdelning

C. S.

Wennersten.

[9.]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sfats-Utskottets Utlåtande N:o IS.

att här i landet ieke heller eljest funnes någon användning för

Wennersten såsom namngravör i koppar, likasom han vid en redan

uppnådd ålder af 66 år svårligen skulle kunna erhålla sådan anställning

i utlandet, om han nödgades utvandra;

att det under sådana förhållanden icke vore med rättvisa och billighet,

öfverensstämmande att utan ersättning afskeda en man, som i

nära nog ett hälft sekel egnat sin verksamhet åt kartverket och derunder

fullgjort sitt åliggande med utmärkt skicklighet, hvarom ock de

för allmänheten tillgängliga kartorna bure ojäfaktigt vittnesbörd; samt

att såsom ytterligare bevekande omständighet tillkomme, att Wennersten,

hvilken aldrig egt någon enskild förmögenhet samt haft att försörja

en talrik familj — af hans 12 barn voro 8 ännu lefvande, bland

hvilka det yngsta icke ännu uppnått 12 års ålder — i följd häraf icke

förmått bereda sig och de sina besparingar till skydd mot brist under

kommande dagar, hvadan han, då han erhölle entledigande från sin

nuvarande anställning, vore för sin och sin familjs uppehälle uteslutande

hänvisad till den ringa inkomst, han tills vidare kunde bereda

sig såsom biträde vid sjukgymnastiken å gymnastiska centralinstitutet,

men hvilken inkomst vid Wennerstens tilltagande ålder komme att

minskas eller alldeles upphöra.

Pensionens belopp hade af befälhafvaren för generalstaben föreslagits

till 2,700 kronor, motsvarande i jemnadt tal åttio procent af

Wennerstens nuvarande aflöning, 3,480 kronor.

Beträffande Wennerstens ifrågavarande anställning vore upplyst:

att, i öfverensstämmelse med de för topografiska corpsen och sedermera

för generalstaben utfärdade instruktioner, Wennersten såsom

gravör icke egt fast anställning eller lön på stat, utan hade rörande

hans tjenstgöringsskyldighet eller det honom åliggande arbete kontrakt

tid efter annan uppgjorts dels med chefen för berörda corps och dels

efter dess upphörande med chefen för generalstabens topografiska afdelning

;

att dessa kontrakt mestadels förbundit Wennersten att, emot betingad

månadsaflöning, utföra sitt arbete å tjensterummet på stadgad

arbetstid, men äfven en kortare tid, då plats derstädes icke kunnat

Wennersten beredas, omfattat skyldighet för denne att i sitt hem verkställa

vissa bestämda arbeten mot derför stadgad ersättning; samt.

att under de senare åren, eller efter år 1877, Wennerstens tjenstgöring

städse varit bestämd på det sätt, att det ålegat honom att å

tjenstelokalen under deri vanliga dagliga arbetstiden kl. 0 f. m.—y

e. m. utföra det gravyrarbete, som åt honom uppdrogs.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

15

Statskontoret, som afgifvit utlåtande i ärendet, hade dervid, med

afseende å Gravören Wennerstens särdeles långvariga och synnerligen

väl vitsordade verksamhet i statens tjenst samt med hänsyn till hvad

för öfrigt framhållits af befälhafvaren för generalstaben, funnit sig

böra till förevarande framställning tillstyrka bifall.

Då Wennersten icke haft fast anställning i statens tjenst samt

sålunda saknar all rätt till pension, har Utskottet ansett sig icke kunna

tillstyrka det af Kong!. Maj:t äskade beloppet, utan hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Gravören vid generalstabens

topografiska afdelning Carl Severin Wennersten må

från och med månaden näst efter den, då han varder

från nämnda anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,200

kronor.

10:o. På grund af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t vidare

föreslagit, att Lektorn vid sjökrigsskolan Filosofie Doktorn Fredrik

Lagerberg måtte från och med månaden näst efter den, då han efter

erhållet afsked frånträder sin befattning vid sjökrigsskolan, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 2,500 kronor.

Af vid ansökningen fogade handlingar inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, att sökanden vore född den 14 September

1808; att han tjenstgjort såsom lärare vid sjökrigsskolan från

dess början år 1867 och sedan 1879 varit förordnad såsom lektor derstädes;

att, förutom denna anställning, sökanden under en lång följd

af år egnat sig åt lärareverksamhet och derunder, bland annat, dels

förestått en förberedande kadettskola under åren 1847—1853 samt

1863—1867 och dels haft anställning vid Hi 11.ska skolan å Barnängen

från hösten 1843 till skolans upphörande år 1846 samt vid Stockholms

lyceum under åren 1854—1862, hvilka båda befattningar han jemlikt

bifogade intyg skött med utmärkt nit och skicklighet; att sökanden,

jemte omförmälda i så väl statens som enskild tjenst utöfvade lärareverksamhet,

hvilken omfattade 42 tjenstgöringsår, äfven tjenstgjort såsom

kateket i Adolf Fredriks församling i Stockholm under tiden från

den 1 Maj 1847 till den 1 Oktober 1871, för hvilken tjenstgöring jemväl

lemnats honom särskildt hedrande intyg; och hade chefen för sjökrigsskolan,

med vitsordande af sökandens pligttrohet, nit och intresse

Angående

pension för

Lektor F.

Lagerberg.

[10.]

s. 16 Kontrollera mot PDF

Angående

pension för

Materialförvaltaren

J. H.

Aspegren.

[11.]

16 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

för sitt lärarekall vid skolan, på det varmaste förordat sökandens ifrågavarande

anhållan dels för hans egen skull, såsom belöning för långvarigt,

troget och väl vitsordadt arbete i den maktpåliggande lärareverksamheten,

och dels för sjökrigsskolans skull, emedan sökanden vid

sin långt framskridna ålder numera icke egde den arbetskraft, som skolan

fordrade af lärarne, på det att de under den korta tid, som vore dem

tillmätt, skulle kunna bibringa eleverna de faststälda kurserna.

Efter erhållen remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig i ärendet;

och då sökanden, som uppnått en ålder af mer än 77 år och utöfvat

lärareverksamhet under en tid af 42 år, deraf dock endast 18 år i

statens tjenst, icke syntes kunna än vidare fortfara med sin lärareanställning

vid sjökrigsskolan, samt hans verksamhet vid denna skola

blifvit synnerligen väl vitsordad, hade Statskontoret, jemte meddelande

att sökanden vid sjökrigsskolan åtnjöte i aflöning såsom lärare i modersmålet

1,440 kronor, såsom lärare i kristendom 960 kronor och i ålderst

i Hägg 750 kronor, eller tillsammans 3,150 kronor, tillstyrkt, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för Lektor Lagerberg å allmänna

indragningsstaten Ange uppföras en årlig pension af 2,500 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, hvaruti Lagerberg erhölle

afsked från sin anställning vid sjökrigsskolan.

Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Lagerberg endast innehaft

anställning på förordnande samt under sin tjenstetid icke bidragit till

någon sin framtida pension, har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka

beviljande af ett så jemförelsevis betydligt belopp, som det af

Kongl. Maj:t föreslagna, hvadan Utskottet, som anser pensionen lämpligen

kunna bestämmas till 2,000 kronor, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Lektorn vid

Sjökrigsskolan Filosofie Doktorn Fredrik Lagerberg

må från och med månaden näst efter den, då han

efter erhållet afsked frånträder sin befattning vid Sjökrigsskolan,

under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000

kronor.

1 Lo. Uppå derom af varfschefen vid flottans station i Karlskrona

gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Materialförvaltaren

vid flottans station i Karlskrona Johan Hugo Aspegren måtte

från och med månaden näst efter den, hvari han med pension ur

s. 17 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13.

17

amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin återstående

lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så

stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda kassa

utgör 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Aspegren, som vore född

den 14 Mars 1826, år 1850 antagits till ordinarie kammarskrifvare vid

flottans civilstat och den 4 Maj 1866 befordrats till sin innehafvande

tjenst samt att han sedan den 28 Januari 1882 varit af sjukdom hindrad

att sin tjenst förrätta, och att enligt bifogadt läkarebetyg anledning

icke förefunnes, att han kunde återvinna tjenstbarhet.

Uti med anledning af berörda framställning afgifvet utlåtande har

Statskontoret anfört: att jemlikt Kongl. brefvet den 5 Juni 1874 civile

tjenstemän vid flottans stationer egde enahanda rättighet till pension

å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande författningar i allmänhet

tillkomme civile embets- och tjenstemän, dock att från pensioner

å denna stat skulle afräknas det pensionsbelopp, som de från

amiralitetskrigsmanskassan egde uppbära; att då Aspegren icke anmält

sig till pensionsrätt enligt de genom Kongl. brefvet den 22 Juni 1877

stadgade förändrade grunder, skulle förstnämnda bref fortfarande ega

tillämplighet i afseende å hans pensionsrätt; att beträffande civile embets-

och tjenstemäns pensionsrätt vore stadgadt dels genom Kongl.

brefvet den 12 November 1823, att civile embets- och tjenstemän,

livilka hunnit 65 års ålder, tillbragt vid pass 40 år i statens tjenst

samt styrkt sig vara till helsan försvagade, vore berättigade att efter afskedstagandet

å förenämnda stat undfå pension, dels ock genom Kongl.

brefven den 16 Mars 1858 och den 23 November 1860, att i fall som

förevarande pensionen skall utgå med 80 procent af aflöningen; att uti

Kongl. brefvet den 24 November 1876 vore föreskrifvet, att den i då

faststälda nya stater för bland annat flottans civilstat bestämda fördelning

i fast lön eller fast arfvode och tjcnstgöringspenningar icke skulle

verka rubbning i afseende å beloppet af den pension, hvartill dåvarande

löntagare vore för innehafvande tjenster, enligt gällande föreskrifter,

berättigade; att Aspegrens aflöning utgjorde: lön 2,200 kronor, tjenstgöringspenningar

800 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller tillsammans

4,000 kronor, samt ätt enligt ofvanberörda stadganden Aspegren,

som den 4 Maj 1866 blifvit befordrad, till sin innehafvande

tjenst, således skulle vid uppnådd pensionsålder vara berättigad till

pension af 3,200 kronor, att utgå dels från amiralitetskrigsmanskassan

och dels af allmänna indragningsstaten; att Aspegren, som endast uppnått

en ålder af nära 60 år och varit 35 år i statens tjenst, icke uppBih.

till Biksd. Prot. 1833. 4 Sami. 1 A/d. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Angående

pension för

Länsmannen

A. Engström
[12.

]

fyllt de för pensiona åtnjutande från allmänna indragningsstaten stadgade

vilkor; att — då i afseende å Aspegrens helsotillstånd blifvit

intygädt, att Aspegren, som öfver trenne år af sjukdom hindrats att

sin tjenst förrätta, under denna tid varit behäftad med ett konstitutionelt

lidande (diabetes mellitus) i förening med rubbningar i själsverksamheten

(melancholia), och att anledning icke förefunnes, att han

kunde återvinna tjenstbarhet — Statskontoret, med hänsyn till hvad

af varfschefen blifvit i frågan anfördt och under åberopande af Rikets

Ständers vid 1853—1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga

om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande

från ordinarie beställning, ansåge sig böra hemställa, att till Riksdagen

måtte a flå tas framställning derom, att Aspegren blefve förklarad berättigad

att efter erhållet afsked med månaden näst derefter tillträda

pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande skilnaden

mellan hela den honom tillkommande pension, 3,200 kronor, och det

belopp, 1,775 kronor, som han enligt från amiralitetskrigsmanskassan

lemnad uppgift egde att från och med den 14 Mars 1886 ur denna

kassa uppbära, eller 1,425 kronor.

Då, såsom ofvan finnes omförmäldt, Aspegren jemväl för framtiden

anses urståndsatt att bestrida sin tjenst, har Utskottet visserligen ansett

afsked med pension böra honom beviljas, men enär hans lön jemte

ålderstillägg uppgår till 3,200 kronor, synes pensionen lämpligen böra

bestämmas till åttio procent af detta belopp samt den ifrågavarande

fyllnadspensionen alltså utgå med 785 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts ofvan berörda framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att Materialförvaltaren

vid flottans station i Carlskrona Johan Hugo

Aspegren må från och med månaden näst efter den,

hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan

från tjensten af går, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten fyllnadspension

till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen

från nämnda kassa utgör åttio procent af hans

nu innehafvande lön jemte ålderstillägg 3,200 kronor,

eller. 785 kronor.

12:o. Med anledning af en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Södermanlands län gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit,

att Länsmannen Adolf Engström måtte från och med månaden näst

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottds Utlåtande N:o 13.

19

efter den, i hvilken han med pension från civilstatens pensionsinrättning

afgår från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna

indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta, tillhopa

med pensionen 600 kronor från nämnda inrättning, uppgår till hans

nuvarande lön med ålders tillägg, 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Engström, som vore född

den 12 April 1826 samt konstituerades till länsman i Oppunda härads

mellersta länsmansdistrikt den 21 December 1849 och transporterades

till sin nu innehafvande Jänsmanstjenst den 26 Januari 1856, varit

oförmögen att bestrida sin tjenst allt- sedan den 25 Maj 1882, då han

träffades af ett slaganfall och, enligt företedt läkarebetyg, blef lam i

hela venstra sidan, hvilken förlamning, jemte väsentligt försvagadekropps-

och själskrafter, föga förbättrats, så att, ingen förhoppning

funnes, att Engström skulle kunna vidare utöfva länsmanstjenst-en.

Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:t-s Befallningshafvande

anfört, att Engström, som numera vore ständigt sängliggande,

uppenbarligen ej vidare blefve i stånd att återtaga utöfningen

af sin befattning eller på annat sätt bidraga till eget och sin familjs

uppehälle; att Engström, hvilken år 1883 måst- till borgenärers förnöjande

afträda sina tillgångar, vore i den ekonomiska belägenhet-, att

pension allenast från civilstatens pension sinrättning icke försloge till

hans och familjens nödtorftiga bergning, samt att synnerliga svårigheter

hittills mött och säkerligen i ökadt mått framgent skulle möta

för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att under oviss, måhända till

flera år utsträckt tid kunna medelst vikarie uppehålla Engströms tjenst

mot den för lefnads- och tjenstgöringskostnadernas betäckande otillräckliga

årliga aflöning af tillhopa 700 kronor, som enligt Kongl. kungörelsen

den 31 Maj 1878 länsmans vikarie egde uppbära.

Efter härå erhållen remiss hade Statskontoret inkommit med utlåtande

och deruti dels meddelat, att aflöningsförmånerna vid länsmaustjensten

uti ifrågavarande distrikt utgjordes af lön, kontant 90 kronor,

och boställsförmån 810 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och

expensmedel 100 kronor, tillsammans 1,600 kronor, hvartill för Engström

komme ålderstillägg med 300 kronor, samt att-, enligt- från civilstatens

pensionsinrättning lemnad upplysning, Engström uppfylt vilkoren

för erhållande vid afskedstagande! af pension i sjette klassen af nämnda

pensionsinrät-tnings tjenstemannafond, dels ock erinrat, att Engström,

hvilken längre än 35 år varit i statens tjenst, sålunda uppfylt det i afseende

å viss tjenstetid stadgade vilkor för rättighet att vid afskeds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 13.

Angående

pension för

Professoren

H. O. Nathorst.

[13-]

tagandet undfå pension till lönens hela belopp, utgörande, ålderstillägget

inberäknadt, 1,200 kronor, men att Engström deremot ännu icke uppnått

den lefnadsålder af 65 år, som jemväl vore föreskrifven såsom

vilkor för sådan pensions erhållande; och hade Statskontoret, med afseende

å hvad rörande Engströms sjukdomstillstånd blifvit genom det

insända läkarebetyget styrkt och hvad Kougl. Maj:ts Befallningshafvande

jemväl i öfrigt anfört till stöd för sin framställning samt under åberopande

af det vid 1853 —1854 års riksdag meddelade förklarande i

afseende å obotlig ansedd lam, blind eller sinnessjuk tjenstemans skiljande

från ordinarie befattning i rikets tjenst, hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för Länsmannen Engström måtte å

allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600 kronor årligen,

att, jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning tillkommande

pension till enahanda belopp, utgå från och med månaden näst efter

den, under hvilken afsked från länsmanstjensten blefve honom beviljadt.

På grund af hvad till stöd för ofvanberörda framställning blifvit

anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bifalla hvad Kong]. Maj:t i

förevarande hänseende föreslagit.

13:o) Kongl. Maj:t har på derom gjord ansökning föreslagit, att

föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut Professoren Hjalmar Otto

Nathorst måtte från och med månaden näst efter den, då han efter fylda

65 år algår från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna

indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en mot åttio

procent af hans innehafvande fasta lön, 6,000 kronor, svarande årlig

pension till belopp af 4,800 kronor.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, har Nathorst till stöd

för ansökningen åberopat, att han, som vore född den 10 September

1821, allt sedan den 1 November 1861 innehaft föreståndarebefattningen

vid Alnarps landtbruksinstitut och derunder från den 14 Mars

1862 bestridt undervisningen i de tre ämnena landthushållning, boskapsskötsel

och kameralistik; att han äfven före tillträdet af nämnda föreståndarebefattning

verkat sedan den 1 November 1842, först såsom

lärare och sedan såsom föreståndare vid Väderbrunns och derefter vid

Dagsholms landtbruksskola; samt att han under hela den långa tid af

42 år, som han sålunda bestridt lärarebefattning vid landtbruksläroverk,

äfven genom en större verksamhet såsom författare sökt befrämja vårt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

21

lands modernäring; och hade vid denna ansökning, som åtföljdes af

behörigt åldersbetyg, äfven fogats ett af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

utfärdadt intyg af innehåll, att Nathorst med utmärkt

nit och öfverlägsen skicklighet fullgjort sina åligganden såsom föreståndare

och lärare vid institutet.

I utlåtande öfver denna ansökning hade Landtbruksakademiens

förvaltninskomité, i betraktande af Nathorsts långa och alltid väl vitsordade

lärarearbete äfvensom af hans omfångsrika och förtjenstfulla

författareverksamhet i det svenska landtbrukets tjenst, ansett sig böra

tillstyrka bifall till ansökningen; hvarjemte förvaltningskomitén hemstält,

att pensionens belopp måtte bestämmas till 4,800 kronor, såsom

motsvarande 80 procent af Nathorsts nu innehafvande fasta lön.

Uti infordradt yttrande har visserligen äfven Statskontoret tillstyrkt

aflåtande till Riksdagen af proposition om pension för Nathorst,

men i fråga om beloppet har Statskontoret, enär pension för professorer

vid universiteten vore bestämd till 4,500 kronor, ansett att samma beräkningsgrund

borde i förevarande fall följas.

Under åberopande af det skäl, Statskontoret anfört för pensionsbeloppets

bestämmande till 4,500 kronor, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:t,s ofvanberörda framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att föreståndaren

för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar

Otto Nathorst, må från och med månaden näst efter

den, då han efter fylda 65 år afgår från sin befattning

vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid uppbära

en årlig pension till belopp af 4,500 kronor.

14:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att sedan Rikets Ständer Angående

med afseende å den ekonomiska ställning hvari Statsrådet Samuel ^tsrådet^S

Grubbes enka, Margareta Johanna Grubbe, född Grave, med tre oför- GruUes

sörjda döttrar sig befunne, beviljat henne en pension å 1,200 kronor, döttrar.

men hon under September månad 1885 aflidit, en hvar af hennes tre ''''

döttrar Emma Margareta Ulrica Grubbe, Anna Johanna Carolina Grubbe

och Ida Wilhelmina Grubbe måtte af Riksdagen förklaras berättigad att

från och med nästlidne Oktober månad uppbära en fjerdedel af den

sålunda beviljade pensionen, eller 300 kronor hvardera.

Vid behandlingen af denna fråga har Chefen för Civildepartementet

anfört, bland annat, följande:

»Statsrådet Grubbe afled den 6 November 1853, och sedan, med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Angående

pension för

Geologen S.

A.. Th. Tullberg.

[15.]

anledning af en utaf hans enka gjord framställning om årligt understöd

af allmänna medel åt henne och de tre omyndiga döttrarne, Kong],

Maj:t till Rikets Ständer aflåtit nådig proposition, förklarade Rikets

Ständer enligt underdånig skrifvelse den 25 Oktober 1854, att, enär

Statsrådet Grubbe i lifstiden genom sin långvariga, utmärkta och gagneliga

verksamhet i statens tjenst förvärfvat sig grundade anspråk på

nationens deltagande för den mindre lyckliga ekonomiska ställning,

hvaruti hans maka och oförsörjda barn sig befunno, Rikets Ständer

bifallit Kongl. Maj:ts framställning om årlig pension af 800 riksdaler

för hans efterlefvande enka. Den pension, som medgafs, utgjorde

sålunda efter nu gällande myntslag 1,200 kronor.

Enkan Grubbes död inträffade den 26 sistlidne September. Hennes

tre döttrar, hvilka jemte en son öfverlefva henne, äro födda, Emma

Margareta Ulrica 1822, Anna Johanna Carolina 1824 och Ida Wilhelmina

1828. Bouppteckningen efter enkan utvisar en behållning, förnämligast

bestående af lösören, af allenast 855 kronor 13 öre. Enligt

företedda läkarebetyg är den äldsta af döttrarne i följd af framskriden

ålder och klen helsa oförmögen att med arbete försörja sig, den andra

i ordningen har genom ögonsjukdom förlorat synen å ena ögat och

den tredje lider sedan många år af sinnessjukdom.»

I infordradt yttrande har Statskontoret tillstyrkt framställning till

Riksdagen om beviljande af pension med 400 kronor till en hvar af

döttrarna och ansett att pensionen borde utgå från och med sistlidne

Oktober månad, då den pension, som innehades af Statsrådet Grubbes

enka upphörde.

Med anledning af Statsrådet Grubbes framstående verksamhet i

statens tjenst får Utskottet, under åberopande i öfrigt af hvad ofvtn

blifvit anfördt, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

15:o. Med anledning af en af Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning

gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt Geologen

och paleontologen vid Sveriges Geologiska Undersökning, Filosofie

Doktorn Sven Axel Theodor Tullberg, måtte för hans återstående lifstid

beviljas en årlig pension till belopp af 1,500 kronor, att från allmänna

indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, då afsked

honom beviljas.

Äf statsrådsprotokollet (sid. 47) inhemtas, att Tullberg, hvilken

lede af sinnessjukdom, som enligt läkarebetyg måste anses obotlig, vore

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Vtsl-ottets Utlåtande N:o 13

23

född den 27 Februari 1852 samt år 1879 blifvit anstäld såsom biträdande

geolog och den 15 November samma år förordnats att tills vidare

jemväl vara paleontolog vid Undersökningen samt den 24 December

1881 af Chefen för Civildepartementet förordnats till geolog derstädes,

sedan början af år 1883 åtnjutit tjenstledighet i följd af sinnessjukdom;

att Tuilberg under sin tjenstgöring med synnerligt nit och

stor pligttrohet icke blott deltagit i den allmänna undersökningen, utan

äfven egnat sig med afgjord framgång åt utredandet af rent vetenskapliga

specialfrågor; att frukten af dessa forskningar meddelats i tätt på

hvarandra följande afhandlingar och monografier, vittnande om skarp

iakttagelseförmåga, lefvande intresse och oförtruten flit, samt att denna

erkännansvärda verksamhet blifvit, sannolikt i följd af öfveransträngning,

plötsligt för alltid afbruten.

På grund häraf hade chefen för Geologiska Undersökningen

under anförande dels att den minskning i Undersökningens arbetskrafter,

som sålunda uppstått, i hög grad inverkade på göromålens

ostörda gång, dels ock att Tullberg i saknad af enskild förmögenhet

vore för sitt och sin familjs uppehälle uteslutande hänvisad till den

fasta aflöning af 2,500 kronor årligen, som han vid Geologiska Undersökningen

innehade, hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen

om Tullbergs uppförande på allmänna indragningsstaten med ett belopp

af 2,000 kronor årligen, utgörande 80 procent af hans lön såsom

geolog; och hade Statskontoret uti infordradt utlåtande till denna framställning

tillstyrkt bifall.

På grund af de omständigheter, som till stöd för ansökningen blifvit

anförda, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må

vinna Riksdagens bifall.

10:o. Kongl. Maj:t har uppå derom gjord ansökning föreslagit,

att amanuensen hos Domkapitlet i Linköping Erik Hjalmar Segersteen

måtte från och med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked

frånträder nämnda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 675 kronor.

Uti den skrifvelse, hvarmed Domkapitlet i Linköping öfverlemnat

Segersteens ansökning, har Domkapitlet, såsom af statsrådsprotokollet

inhemtas, hemstält, att då Segersteen, hvilken uppnått en ålder af öfver

66 år, under sin mer än tjugufyraåriga, berömligt nitiska och samvetsgranna

tjenstgöring genom dennas trägna beskaffenhet ådragit sig sjukdom,

som numera sedan slutet af 1883 gjorde honom otjenstbar, samt

Angående

pension för

Konsistorieamcmuensen

U. H. Segersteen.

[16.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Angående

pension för

Läroverlcskollegan

•/. T.

Paaander.

[17.]

det för Domkapitlet vore ett oafvisligt behof att för erhållande af

nödiga krafter till expeditionens nöjaktiga uppehållande ega oafkortad

tillgång till amanuenslönen, som, då dertill utgående statsmedel och

kollekt sammanräknades, kunde anses uppgå till 1,000 kronor årligen,

Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande

af en lämplig pension å allmänna indragningsstaten åt Segersteen under

hans återstående lifstid.

Af de vid Segersteens ansökning fogade handlingar inhemtades,

att han vore född den 16 Maj 1819; att han sedan år 1859 tjenstgjort

såsom vice konsistorieamanuens från den 6 September till den 16 December

samma år, då han utnämnts till ordinarie amanuens, hvilken

befattning han sedermera bestridt till den 19 December 1883, hvarefter

han på grund af läkarebetyg åtnjutit tjenstledighet; samt att han derjemte

under särskilda tider, sammanlagdt 1 år 28 veckor, innehaft förordnanden

att förestå konsistorienotariebefattning; och innehöll det om

Segersteen den 30 September 1885 utfärdade läkarebetyg, att han,

hvilken led dels af betydlig svaghet och darrning i högra armen

(skrifvaresjuka), beroende på öfveransträngning vid skrifning, dels af

annan sjukdom och dermed förenade krämpor, icke kunde sköta amanuen

sbefattningen.

I ärendet hade Statskontoret afgifvit infordradt utlåtande och deri

anfört, att någon rättighet till pension å allmänna indragningsstaten

icke vore genom författningarne medgifven konsistorieamanuens samt

att i allt fall Segersteen i statens tjenst tillbragt en vida kortare tid,

än den pensionsförfattningarne föreskrifva såsom vilkor för erhållande

af dylik pension; men då Segersteen vid en ålder af mer än 66 år

vore till helsan så försvagad, att han icke kunde sköta sin amanuensbefattning,

samt med afseende å hvad Domkapitlet i öfrigt anfört, ansåge

Statskontoret sig böra biträda Domkapitlets hemställan; hvarjemte

Statskontoret beträffande beloppet af pensionssumman ifrågasatt, huruvida

icke, på sätt i likartade fall merendels blifvit bestämdt, pensionen

borde utgå med ett belopp, motsvarande tre fjerdedelar af Segersteens

fasta aflöning, 900 kronor, eller 675 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må

af Riksdagen bifallas.

17:o. Vidare har Kongl. Maj:t i anledning af derom af Domkapitlet

i Upsala gjord framställning föreslagit, att kollegan vid allmänna

läroverket i Söderhamn Filosofie Kandidaten Jonas Teodor Pa
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

25

gander måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder

honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Till stöd för denna framställning hade Domkapitlet åberopat, att

Pagander varit till följd af sjuklighet hindrad att tjenstgöra allt sedan

höstterminen 1877, blott med undantag för en del af höstterminen 1882,

och att han, som sedan den 21 Februari 1884 vårdats och fortfarande

vårdades å Lunds hospital, lede af obotlig sinnessjukdom.

Af handlingarna i ärendet inhemtades vidare: att Pagander vore

född den 8 Maj 1845; att han efter år 1871 aflagd filosofie kandidatexamen

blifvit den 23 November 1872 befullmäktigad såsom kollega

vid Söderhamns allmänna läroverk samt att, enligt rektors intyg, Pagander

under sin tjenstgöring vid läroverket ådagalagt utmärkt nit,

ordentlighet och pligttrohet samt berömlig skicklighet, hvarjemte hans

enskilda lif varit klanderfritt och anspråkslöst; och innehöll ett af öfverläkaren

vid Lunds hospital den 10 Oktober 1885 utfärdadt bevis, att

Pagander lede af sinnessjukdom under form af förryckthet och med fullt

skäl kunde anses alldeles obotlig.

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört: att, då Pagander

uppnått en ålder af endast 40 år och ej varit i statens tjenst anstäld

längre tid än 13 år, han således ännu icke hunnit vare sig den

lefnads- eller tjenstålder, som enligt författningarna vore stadgad för

lärares vid de allmänna läroverken pensionsrätt å indragnings stat, men

att, i betraktande af att Pagander redan under många år varit urståndsatt

att tjenstgöra till följd af sinnessjukdom samt att denna af behörig

läkare intygats vara alldeles obotlig, hvadan Pagander vore till all

vidare tjenstgöring oförmögen, Statskontoret ansåge den gjorda framställningen

om hans öfverflyttande å allmänna indragningsstaten förtjena

allt afseende; i anledning hvaraf Statskontoret, med tillkännagifvande

att Paganders lön å stat utgjorde 1,500 kronor jemte personel!

ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans 2,000 kronor, hemstält, att

till Riksdagen måtte aflåtas proposition om dess medgifvande dertill, att

Pagander finge för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension, hvars belopp likväl, i öfverensstämmelse med

hvad i flera likartade fall tillförene egt rum, syntes icke böra bestämmas

högre än till tre fjerdedelar af hans nuvarande lön, eller 1,500

kronor.

Då emellertid Pagander endast en kortare tid varit anstäld i statens

tjenst och Pagander icke eger någon familj, anser sig Utskottet

kunna tillstyrka beviljande af pension endast till så stort belopp, som

Bih. till liiksd. Vrot. 188/i. 4 kiand. 1 Afd. 10 lläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 13.

Angående

pension för

Adjunkten

vid högre

lärarinneseminariet

C. B. A.

Wingstedt.

[18.]

erfordras för Paganders tillbörliga vård och underhåll vare sig å något

af rikets hospital eller annorstädes; och då ett belopp af 1,000 kronor

i sådant fall torde vara fullt tillräckligt, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

ofvanberörda framställning, att kollegan vid allmänna

läroverket i Söderhamn Filosofie Kandidaten Jonas

Teodor Pagander må från och med månaden näst

efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,

för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.

18:o. Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t

föreslagit, att Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Carl

Daniel Adalbert Wingstedt måtte från och med månaden näst efter den,

hvari han, efter fylda 65 år, erhåller afsked från sin tjenst, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 2,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Wingstedt till stöd för ansökningen

åberopat, att han, efter mer än tjuguårig verksamhet såsom lärare

i enskilda goss- och flickskolor, i början af April 1864 blifvit anstäld

såsom vikarierande lärare vid ofvannämnda seminarium och den 12 September

samma år utnämnts till adjunkt i främmande lefvande språk derstädes

samt att han, som till början af läsåret 1877—1878 skött de med

tjensten förenade åligganden — dock med partiel tjenstledighet under

läsåret 1876''—1877 på grund af sjuklighet — sedermera af sjukdom

varit förhindrad att bestrida sin tjenst samt förty åtnjutit tjenstledighet;

och utvisade vid ansökningen fogade handlingar, att Wingstedt vore född

den 3 Februari 1821 samt att han, enligt ett den 2 September 1885

utfärdadt läkarebetyg, under många år lidit af kronisk magkatarr och

stor svaghet i nervsystemet med darrning i armar och händer, hvartill

på senare tid kommit gikt i en del fingerleder, hvadan han på grund

af dessa lidanden numera och för sin återstående lifstid vore alldeles

urståndsatt att förrätta sin tjenst.

Uti den skrifvelse, hvarmed direktionen öfverlemnat. Wingstedts ansökning,

hade direktionen, med vitsordande af de i ansökningen meddelade

uppgifters rigtighet och med förklaring, att Wingstedt med nit

och skicklighet fullgjort sina tjenståligganden, så länge hans helsotillstånd

tillåtit honom att utöfva desamma, tillstyrkt, att ansökningen måtte vinna

bifall och pensionen bestämmas till 2,000 kronor; hvarjemte direktionen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

27

fäst uppmärksamhet vid det för läroverket ogynsamma förhållande, som

skulle uppstå, om vikarierande lärare ännu för en längre tid skulle uppehålla

en befattning, hvars innehafvare borde ega ej blott för undervisningens

skötande på ett högre stadium erforderliga qvalifikationer, utan

äfven tillräcklig pedagogisk erfarenhet och skicklighet för att leda och

bedöma de blifvande lärarinnornas öfningslektioner.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade deri anfört,

att rättighet till pension å allmänna indragningsstaten icke enligt författningarna

torde tillkomma lärare vid ifrågavarande läroanstalt samt att

Wingstedt, som vore närmast jemförlig med lärarne vid de allmänna

läroverken, för öfrigt icke i allo fullgjort de föreskrifna vilkoren för sådan

förmåns åtnjutande, enär han väl i det närmaste hunnit den stadgade

lefnadsåldern af 65 år, men icke varit i statens tjenst anstäld under

längre tid än omkring 211 ''•> år. Då emellertid genom läkarebetyg blifvit

styrkt, att Wingstedt vore för sin återstående lifstid alldeles urståndsatt

att förrätta sin tjenst, ansåge sig Statskontoret, med hänsyn jemväl till

hvad direktionen öfver seminariet anfört, böra tillstyrka framställning hos

Riksdagen om Wingstedts öfverflyttande å allmänna indragningsstaten

med pension till belopp, som, på sätt direktionen föreslagit, lämpligen

kunde bestämmas till 2,000 kronor, eller 91 kronor 34 öre mindre än

hvad Wingstedt af sin aflöning, enligt stat utgörande lön 1,500 kronor

jemte personliga ålderstillägg 1,000 kronor, tillhopa 2,500 kronor, under

tjenstledigheten fått uppbära.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

19:o. Kongl. Maj:t har med anledning af derom gjord och af Domkapitlet

i Linköping med förord öfverlemnad ansökning föreslagit, att

musikläraren vid allmänna läroverket i Linköping och vid folkskolelärareseminarium

derstädes, musikdirektören Jonas Fredrik Törnvall måtte från

och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande

från sina nämnda befattningar, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor.

Af de till ärendet hörande handlingarna inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, att Törnvall vore född den 5 Maj

1819; att han år 1837 befullmäktigats till organist och klockare i Vestra

Eneby församling och år 1842 antagits till folkskolelärare derstädes, hvarefter

han den 20 Juli 1859 valts till domkyrkoorganist i Linköping; att

Angående

pension för

musikläraren

J. F. Törnvcill.

[19-]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

lian den 19 Augusti 1859 förordnats att vara lärare i musik och sång

vid högre elementarläroverket i Linköping och år 1860 förordnats till

enahanda befattning vid folkskolelärareseminarium derstädes; samt att,

enligt ett den 8 September 1885 utfärdadt läkarebetyg, Törnvall lede

af njursten och kronisk reumatism och i följd deraf samt i anseende till

hög ålder vore oförmögen att sköta sina omförmälda båda befattningar,

hvarjemte af handlingarna vidare framginge, att Törnvalls aflöningsförmåner

för nämnda befattningar utgjorde, inberäknadt ålderstillägg med

mera, 2,325 kronor.

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att, äfven om

stadgandet i Kongl. brefvet den 16 Mars 1858 om pensionsrätt för lärare

vid elementarläroverken skulle ega tillämplighet å öfningslärare vid de

allmänna läroverken, Törnvall på långt när icke i statens tjenst tillbragt

den tid af vid pass 40 år, som efter uppnådda 65 lefnadsår och vid

intygad sjuklighet berättigade till pension å allmänna indragaingsstaten;

men att, då han uppnått en ålder af öfver 66 år och enligt företedt

läkarebetyg vore till tjenstgöring oförmögen, Statskontoret ansåge sig,

med hänsyn jemväl till Domkapitlets ofvannämnda vitsord, böra tillstyrka,

att framställning till Riksdagen måtte ega rum om rättighet för Törnvall

att från och med månaden näst efter den, hvari afsked honom beviljades,

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,250 kronor,

motsvarande den fasta aflöning, han såsom musiklärare vid allmänna

läroverket enligt stat åtnjöte.

Enär Törnvall förutom sina båda befattningar såsom musiklärare

jemväl är domkyrkoorganist i Linköping samt, såvidt handlingarna utvisa,

fortfarande qvarstår vid sistnämnda befattning, har Utskottet ansett

det begärda pensionsbeloppet kunna lämpligen nedsättas till 1,000 kronor;

och hemställer Utskottet alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att musikläraren vid

allmänna läroverket i Linköping och vid folkskolelärareseminarium

derstädes, musikdirektören Jonas Fredrik

Törnvall må från och med månaden näst efter den, i

hvilken han erhåller entledigande från sina nämnda

befattningar, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000

kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

29

20:o. I anledning af en af styrelsen för tekniska högskolan gjord

framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att årliga pensioner å allmänna

indragningsstaten måtte beviljas åt Professoren vid tekniska

högskolan Hjalmar Josef Holmgrens enka Lovisa Augusta Wilhelmina

Holmgren, född Nordgren, samt deras fem omyndiga barn August Hjalmar,

Erik Albert, Anders Harald, Hils Frithiof och Anna Helena, att

utgå från och med början af år 1886 med 400 kronor till enkan Holmgren,

så länge hon enka förblifvor, och med 200 kronor till hvart och

ett af bemälda barn, till dess de uppnått 18 år eller, hvad dottern

Anna Helena beträffar, om hon dessförinnan träder i äktenskap, till

dess sådant sker.

Af statsrådsprotokollet (sid. 54 och följande) inhemtas hufvudsakligen,

att Professoren Holmgren, som, född år 1822, aflidit den 29

Augusti 1885, efterlemnat jemte enkan, född år 1839, två söner, födde

1860 och 1863, samt följande omyndiga barn, nemligen: sönerne August

Hjalmar, född den 21 Februari 1869, Erik Albert, född den 7 Juli

1872, Anders Harald, född den 5 Augusti 1874, och Nils Frithiof,

född den 28 September 1877, äfvensom dottern Anna Helena, född

den 31 Januari 1881. Behållningen i dödsboet efter Holmgren utgjorde,

såsom styrkt transsumt af bouppteckningsinstrumentet utvisade,

711 kronor 8 öre.

Af en utaf styrelsen för tekniska högskolan upprättad meritförteckning

och i öfrigt meddelade upplysningar inhemtades: att Holmgren

1845 promoverats till filosofie doktor och 1847 förordnats till

docent i matematik vid universitetet i Upsala; att han såsom vikarie

uppehållit professuren i matematik och mekanik vid teknologiska institutet

från och med höstterminen 1855 till den 30 Januari 1857, då

han förordnats att tills vidare bestrida nämnda professur, och efter

densammas delning förordnats att från och med ingången af år 1864

tills vidare förestå professuren i matematik och teoretisk mekanik, på

hvilken befattning han år 1869 erhållit nådig fullmakt; att Holmgren

från våren 1870 till våren 1879 varit en af Riksdagens fullmäktige i

Riksgäldskontoret, som äfven före och efter denna tid anlitat honom

vid beräkningar för statens lånetransaktioner; att Holmgren allt sedan

1871 varit ledamot i styrelsen för teknologiska institutet och tekniska

högskolan äfvensom allt sedan 1879 ledamot i direktionen för nya elementarskolan

i Stockholm samt direktionen för presterskapets enkeocli

pupillkassa; att, han från och med våren 1866 till slutet af år 1884

tjenstgjort såsom censor i afgångsexamina vid rikets allmänna läroverk;

samt att Holmgren, som 1866 blifvit ledamot af Vetenskapsakademien

Angående

pension för

Professoren

IL J. Holmgrens

enka

och omyndiga

barn.

''[20.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

och 1871 af vetenskapssocieteten i Upsala, offentliggjort åtskilliga

vetenskapliga arbeten.

Styrelsen för tekniska högskolan hade vidare anfört, att enkan

och barnen utöfver den obetydliga behållningen i boet icke kunde med

säkerhet påräkna annan inkomst än den pension, hvartill de vore berättigade

från civilstatens pensionsinrättning. Men då Holmgren först

med ingången af år 1879 blifvit delaktig i pensionsinrättningen och

följaktligen icke till densamma erlagt afgifter i 15 år, såsom erfordrades

för att enka och barn genast skulle få uppbära full pension,

komme pensionen att utgå under de två första åren med endast 450

kronor, under det tredje året med 750 kronor och först derefter med

fulla beloppet, 900 kronor. Af de efterlemnade sju barnen kunde endast

äldste sonen anses vara i tillfälle att försörja sig sjelf, men hvarken

han eller den näst äldste sonen, hvilken vore sysselsatt med studier,

kunde, åtminstone för närvarande, förväntas verksamt bidraga till

modrens och de yngre syskonens underhåll. Och erinrade styrelsen,

att Holmgren under den tid af 30 år, han varit anstäld vid teknologiska

institutet och tekniska högskolan, med lika sällspord! nit som

ovanlig skicklighet bestridt undervisningen i de vigtiga läroämnen, som

varit honom anförtrodda, att få lärare i lika hög grad som han lyckats

förvärfva sig sina talrika lärjungars aktning, tillgifvenhet och tacksamhet

samt att hans djupa kunskaper och stora arbetsförmåga jemväl på

flera andra områden än lärarekallets tagits i anspråk och gagnat.

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret förmält, att, då Professoren

Holmgrens långvariga verksamhet i statens tjenst varit af den

särdeles gagnande och hedrande beskaffenhet, att, vid den ogynsamma

ställningen i boet, staten borde taga omvårdnad om hans efterlemnade

enka och minderåriga barn, Statskontoret ansåge, att genom framställning

till Riksdagen särskild pensionsförmån borde enkan och barnen

beredas. Och hade Statskontoret tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte till

Riksdagen aflåta proposition om beviljande af pension från allmänna

indragningsstaten till Professoren Holmgrens enka med ett belopp af

400 kronor och till de fem omyndiga barnen efter 200 kronor för

hvart och ett med 1,000 kronor, eller tillsammans 1,400 kronor, hvilka

belopp understiga de af tekniska högskolans styrelse föreslagna med

100 kronor för enkan och 50 kronor för hvart och ett af barnen.

Med afseende å såväl Professoren Holmgrens synnerligen framstående

och gagnande, verksamhet i statens tjenst som öfriga här ofvan

åberopade omständigheter, hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må

af Riksdagen bifallas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

31

21:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å allmänna indragningsstaten Angående

måtte för år 1887 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de ^^1887

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas ät äldre, tetill

understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre, behöfvande folk- fåmskoleskolelärare,

hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit lärare.

afsked före år 1867. [21-]

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 4, har Herr J.

Andersson i Lysvik, under erinran att i följd af de nu stadgade vilkoren

för understöd från ofvannämnda anslag, nemligen att afgång skall vara

skedd före år 1867 samt att till understöd berättigad skall vara examinerad,

från förmånen att erhålla sådant understöd uteslutas sådana

lärare, som af särskild orsak ej afgått från sina befattningar inom föreskrifven

tid eller aflagt vederbörlig examen, ansett att ofvannämnda

bestämmelser borde bortfalla samt att i det förstnämnda vilkorets ställe

borde införas, att endast den vore till understöd berättigad, som ej

vore delaktig i pensionsinrättning; och har motionären i följd häraf

föreslagit,

att Riksdagen behagade för år 1887 anvisa ett anslag af 10,000

kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna för

godt meddela, användas till understöd af högst 200 kronor åt sådana

äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst

och ej ega delaktighet i pensionsinrättning.

Beträffande först Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning inhemtas

af statsrådsprotokollet (sid. 56), att af de till understöd för år 1885

anvisade medel, understöd lemnats 44 personer med tillhopa 8,650

kronor, hvaremot någon utdelning- af understöd för år 1886 ännu icke

egt rum, enär ansökningstiden ginge till ända först under innevarande

år.

Då sålunda utdelning af ifrågavarande anslag endast en gång skett,

kunde, enligt hvad chefen för Ecklesiastikdepartementet erinrade, ej

deraf någon säker ledning hemtas rörande det belopp, som framdeles

kunde varda för ändamålet behöfligt. Det kunde dock antagas,

dels att åtskillige lärare, hvilka förut ej egt kännedom om saken, framdeles

inkomme med ansökningar, dels ock att en del af de sökande,

hvilka erhållit afslag å sina framställningar, en annan gång kunde förete

bevis, på grund hvaraf de blefve behörige att erhålla understöd, hvartill

komme, att åtskillige, som i öfrigt uppfylt vilkoren för understöds

erhållande, först längre fram uppnådde den af Kongl. Maj:t föreskrifna

lägsta ålder af 60 år, äfvensom att bland dem, hvilka hugnats med

understöd till lägre belopp än 250 kronor, några vid tilltagande ålder

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.

eller sjuklighet kunde anses förtjente af förhöjdt understöd; och ansåge

Departementschefen i följd häraf att jemväl för år 1887 borde till

ofvanberörda ändamål anvisas ett belopp af 10,000 kronor.

Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet ej funnit föranleda

till någon erinran.

Vidkommande åter Herr J. Anderssons i Lysvik motion anser sig

Utskottet endast böra erinra, att någon bestämmelse icke finnes, som

utesluter oexaminerade, kompetente förklarade folkskolelärare från att

erhålla sådant understöd, som här är i fråga. Då alltså f. d. folkskolelärare,

hvilka icke aflagt vederbörlig examen, måste, om de förklaras

kompetente, anses berättigade att erhålla understöd från ofvanberörda

anslag samt alla efter år 1867 afgångna folkskolelärare äro

berättigade till pension, har Utskottet icke kunnat understödja motionärens

förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att, utan afseende å Herr J. Anderssons i Lysvik

motion, å allmänna indragningsstaten må för år 1887

anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de

närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas till understöd af högst 250 kronor

åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit

afsked före år 1867.

Angående

pension för

provinsialläkaren

G. Comstedts

enka.

[22.]

22:o. Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,

att provinsialläkaren Gottfried Comstedts enka Anna G Utbilda Cecilia

Comstedt, född Lindell, måtte från allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp af 500 kronor från och med den 1 sistlidne

December, så länge hon förblifver enka.

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen inhemtas af

handlingarna i ärendet, att provinsialläkaren Comstedt, som var född

den 21 April 1838, aflagt medicine licenciatexamen den 31 Maj 1869

och, efter att hafva innehaft åtskilliga tillfälliga läkareförordnanden, den

12 April 1873 utnämnts till provinsialläkare i Nordmalings distrikt samt

den 26 September 1879 erhållit transport till provinsialläkaretjensten i

Marks distrikt, uti hvilken befattning han qvarstod, då han under en

tjensteresa den 13 November 1885 vådligen omkom, efterlemnande

enkan, född den 22 Oktober 1842, samt barnen Bertha Carolina Elisabeth,

född den 27 Mars 1873, Carl Sven Enocli, född den 30 Septem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 13. :;:j

ber 1874, och Gerda Maria Katharina, född den 26 December 1875;

att enligt de insända läkarebetygen enkan Comstedt vore lidande af

kronisk njurinflammation, hjertförstoring och allmän svaghet, hvadan

hennes förmåga att försörja sig sjelf vore betydligt inskränkt, samt

den äldsta dottern vore behäftad med en medfödd luxation i högra

höftleden, hvilken åkomma i väsentlig mån minskade hennes förmåga

att med kroppsligt arbete förskaffa sig sin framtida bergning; att tillgångarne

i boet uppgått till 5,680 kronor 12 öre och skulderna till

1,881 kronor 78 öre, hvadan behållningen i boet utgjorde 3,798 kronor

34 öre; att derutöfver för enkans och barnens framtida bergning icke

funnes annan tillgång än den pension, de egde att från och med den

1 innevarande månad undfå ur civilstatens pensionsinrättning med 900

kronor om året, a hvilket pensionsbelopp likväl skulle innehållas oguldna

utgifter, utgörande 304 kronor 50 öre, hvarförutom, då pensionsrätten

för barnen upphörde, pensionsbeloppet komme att nedsättas till 600

kronor; samt att såväl Medicinalstyrelsen som Statskontoret tillstyrkt,

att en pension till belopp af 500 kronor måtte sökanden beredas, att

utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund af de ömmande omständigheter, som i förevarande fall

är o för handen, samt särskildt med afseende derå, att Comstedt under

tjensteresa genom olyckshändelse omkommit, hemställer Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af

Riksdagen bifallas.

23:o.. Vidare är af Kongl. Maj:t föreslaget, att notarien hos Kammarkollegium

Axel Tlieodor Lundberg måtte från och med månaden näst

efter den, då afsked varder honom boviljadt, under sin återstående lifstid

a. allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,800 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Lundberg, som är född den

4 April 1841, antagits till extra ordinarie kammarskrifvare hos kollegium

den 23 December 1864; att han efter att på förordnande hafva

bestridt åtskilliga tjänstebefattningar i kollegium, den 16 Februari 1877

förordnats att tillsvidare med full aflöning uppehålla en ledig, till indragning

ifrågasatt kamreraretjenst; att, då denna vid kollegii omorganisation

indrogs, Lundberg den 22 December 1879 erhållit fullmagt

i första lönegraden af kollegii nya stat; att Lundberg emellertid allt

sedan början al år 1880 åtnjutit tjenstledighet för sinnessjukdom, angående

hvilken öfverläkaren vid Lunds hospital, medicine licentiat,en

Svante Odman i ett den 10 sistlidne November utgifvet embetsintyg

Bih. till /liksd. Prot. 1386. 4 S«m/, 1 Afd. It) Hiift. 5

Angående

pension för

notarien A.

Th. Lundberg.

[23.]

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:q 13.

Angående

pension för

Ofverjägmästarne

C. J.

Gyllencreutz

och S. C.

Lidell.

[24.]

förklarat, att den med fullt skäl kunde anses obotlig; samt att, enär

det åberopade läkareintyget angåfve, att sjukdomen vore obotlig, samt

vid sådant förhållande Lundbergs aflönande från Kammarkollegii för

verkligt tjenstgörande afsedda löneanslag icke syntes förenligt med

anslagets ändamål, kollegium, med upplysning att Lundbergs lön å stat

utgjorde 1,800 kronor, förordat bifall till framställningen; hvilken hemställan

Statskontoret i infordradt utlåtande biträdt.

Enär Lundberg icke eger någon familj samt vid sådant förhållande

Lundberg endast synes vara i behof af så stor pension, som erfordras

för hans tillbörliga underhåll å hospital, får Utskottet, med afseende

jemväl å den omständigheten, att Lundberg endast några veckor efter

erhållen fullmakt bestridt sin notariebefattning, hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, att notarien hos Kammarkollegium

Axel Theodor Lundberg må från och med

månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,000

kronor.

24:o. Med anledning af derom gjorda ansökningar har Kongl.

Maj:t föreslagit, att Öfverjägmästarne Carl Johan Gyllencreutz och Sven

Christoffer Lidell måtte från och med månaden näst efter den, under

hvilken afsked dem beviljas, å allmänna indragningsstaten för deras

återstående lifstid erhålla, utöfver den pension å 2,250 kronor, hvartill

de äro berättigade, en årlig tilläggspension för dem hvardera af 750

kronor, med förbindelse för dem att i fråga om afträdandet af innehafvande

boställe vara underkastade föreskriften i § 62 af nådiga instruktionen

för skogsstaten den 19 November 1869.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, äro ofvanbemälde Gyllencreutz

och Lidell numera de enda i tjenst qvarstående öfverjägmästare.

Af dessa hade Gyllencreutz, som vore född den 31 Januari 1803

och den 19 Oktober 1820 utnämnts till fänrik vid Yestgöta regemente,

den 25 Februari 1823 förordnats att tills vidare vara öfverjägmästare

i Skaraborgs län och den 22 Oktober 1837 erhållit konstitutorial a.

samma befattning, hvarefter han den 2 November 1850 transporterats

till öfverjägmästare i Östergötlands län. Vid den reglering af skogsstaten,

som egde rum 1869, hade Kongl. Maj:t förklarat, att Gyllencreutz

skulle ega att, utan öfvertagande af revirförvaltning, fortfarande,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13-

35

så länge han qvarstode, utöfva sin nuvarande befattning såsom öfverjägmästare

i sistnämnda län med samma chefskap öfvei dei varande

skogsstatspersonal och åligganden i öfrigt, som inom ett skogsinspektörsdistrikt

tillkomme dess skogsinspektör.

Lidell, som vore född den 9 April 1814, förordnades den 3 Augusti

1839 till öfverjägare utan lön i Östergötlands län och hade sedan

den 4 Maj 1840 bestridt öfverjägmästaretjensten i Södermanlands län;

och erhöll han den 10 December 1869 förordnande att, jemte det han

egde fortfarande utöfva den då åt honom tills vidare uppdragna befattningen

såsom öfverjägmästare i sistnämnda län, med samma clielskap

öfver dervarande skogsstatspersonal och åligganden i öfrigt, hvilka

inom ett skogsinspektörsdistrikt tillkomme dess skogsinspektör, tillika

i egenskap af jägmästare förvalta Daga revir af samma län.

Gyllencreutz och Lidell egde för närvarande att, förutom resepenningar,

uppbära lön 2,250 kronor och tjenstgöringspenningar 750

kronor eller tillhopa 3,000 kronor hvardera, dock att från hvardeias

lön afgår uppskattade afkastningen af innehafvande boställe, utgörande

för Gyllencreutz, som innehade ett hälft mantal Skackebo i Nykils

socken och Valkebo härad af Östergötlands län, 150 kronor och för

Lidell, som besutte ett hälft mantal Annerbäck i Tima socken och

Södermanlands län, 250 kronor.

Hvar för sig hade de nu anhållit att vid afskedstagande från innehafvande

tjenst berättigas uppbära en årlig pension a allmänna indragningsstaten

till belopp af 3,000 kronor, hvarjemte Gyllencreutz påyrkat,

att, då han mottagit bostället först efter det företrädarens sterbhus

åtnjutit fardagsår, han måtte få tillgodonjuta samma förmån, hvilken

för honom vore dess nödvändigare, som hemmanet vore utarrenderadt.

Till stöd för framställningen hade Gyllencreutz vidare anfört, att

han genom nedlagda betydliga kostnader å uppodling och bebyggande

af nämnda boställe bidragit till dess förbättrande, så att detsamma,

som vore uppskattadt till 150 kronors årlig afkastning, under senare

åren kunnat utarrenderas för ett belopp af 900 kronor; att han derjemte

för skötseln af boställets skog uppburit en årlig godtgörelse af

omkring 150 kronor, hvarigenom hans löneinkomster uppgått till 3,900

kronor; samt att statsverket vid ny uppskattning af bostället och genom

erhållande af odelade afkastningen utaf boställets skog komme att göra

en vinst, betydligt större än det belopp, hvarmed lönen öfverstege den

begärda pensionen.

Äfven Lidell hade åberopat, att han ej mindre genom nyodlingar

och förbättrad skötsel af sitt boställe än äfven genom ombyggnad af

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stata-Utskottets Utledande N:o 13.

nästan alla husen derå uppbringat bostället till ett vida högre värde

så att dess afkastning och öfriga löneförmåner varit honom nog för

en tarflig bergning.

Domänstyrelsen, som insändt ansökningarne, hade dervid anfört,

att öfverjägmästaretjenstorna i_ Östergötlands och Södermanlands län

icke skulle vid sökandenas afgång återbesättas samt att desse icke

vore skyldige att vid viss ålder från tjensten afgå, äfvensom att de

boställen, hvilka af sökandena innehades, komme att vid deras afgång

till statsverket indragas; och hade Styrelsen med afseende å fördelen

för statsverket af berörda indragning och i betraktande af sökandenas

ålder samt med vitsordande af det ovanliga nit och den utmärkta skicklighet

Gyllencreutz _ ådagalagt under sin 62-åriga tjenstetid, och af

Lidells likaledes nitiska 46-åriga tjensteverksamhet inom skogsstaten

hemstält, det måtte sökandena hvardera medgifvas rätt att uppbära eu

pension af 3,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden näst

efter den, då afskedet blefve beviljad t, dervid i fråga om boställets

afträdande borde förfaras, på sätt § 62 af nådiga instruktionen för

skogsstaten den 19 November 1869 föreskrifver; varande i nämnda

lagrum stadgadt, att, om ledighet af skogsstatsbefattning uppstode

efter den 14 Mars och före Tommdag, bostället skulle afträdas påföljande

14 Mars, men att om ledighet yppades efter Tommdag, skedde

alträdet den 1,4 Mars, som först inträffar, sedan ett år från Tomtedag

förflutit.

Till följd af särskilda remisser hade Statskontoret afgifvit yttranden

i _ pensionsfrågan och dervid upplyst, att sökandena, hvilka uppfylt de

vilkor för rätt till pension å allmänna indragningsstaten, som genom

äldre pensionsförfattningar, hvilka å skogsstaten fortfarande tillämpas,

vore stadgade för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, vore berättigade

till en årlig pension från nämnda stat af endast 2,250 kronor,

motsvarande hvardera» aflöning efter afdrag af tjenstgöring»- och

respenningar; men med afseende å sökandenas höga ålder och långvariga,

väl vitsordade tjenstgöring samt i öfrigt förekommande omständigheter

hade Statskontoret hemstält, att pensionsförmån af 3,000

kronor måtte sökandena beredas.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har Utskottet icke funnit

föranleda till annan erinran än att Gyllencreutz och Lidell synas böra

erhålla afsked så tidigt att staten må kunna öfvertaga deras boställe

redan den 14 Mars 1887.

Utskottet hemställer derför,

att Piiksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

37

ofvanberörda hänseende föreslagit, dock under vilkor

att ofvanbemälde Gyllencreutz och Lidell må beviljas

afsked så tidigt att statsverket må kunna öfvertaga

deras boställen redan den 14 Mars 1887.

25:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att den förhöjning

i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris å spamnål, som bör

utgå till storbhusen efter dem, som före vidtagande af nämnda statsreglering

beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, måtte efter

en prisskilnad af 2 kronor 44 öre för tunnan bestämmas till utgående

från allmänna indragningsstaten.

I statsrådsprotokollet finnes erinradt, hurusom för år 1886 vore,

i likhet med hvad föregående år egt rum, af Riksdagen medgifvet, att

den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagande af 1840 —1841

ars statsreglering tillträdt och fortfarande bibehölle lön med derunder

beräknad spamnål, jomlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, finge

utgå från allmänna indragningsstaten. Denna förhöjning hade årligen

bestämts till belopp, motsvarande skilnaden emellan det vid 1840—

1841 års riksdag fastställa priset af 7 riksdaler banko eller 10 kronor

50 öre tunnan och medium af de tre sistförflutna årens riksmarkegångspris.

Enligt hvad Statskontoret anmält hade den ende återstående

löntagaren, som egt åtnjuta berörda förhöjning, aflidit, hvaremot

åtskilliga personer, som från allmänna indragningsstaten åtnjöte större

eller mindre del af förut innehafvande lön såsom pension, före tilllämpningen

af kungörelsen den 17 September 1851 angående upphörande

af de under benämning af vakans- och förslagsliggetids- samt

begrafningshjelps- eller nådårsbespariug föreskrifna löneinnehållningar,

grundlagt rätt för sina sterbhus till erhållande af begrafningshjelp.

Vid frågor om utbetalning af begraf ningshjelp vore, jemlikt nyssberörda

kungörelse föreskrifvet, att, då gällande föreskrifter skulle tjena till

efterrättelse och således, der spamnål ingått i lön, å hvilken innehållning

egt rum, äfven de grunder följas, hvarefter löntagaren egt att

uppbära ersättning för den i lönen inbegripna spanmålen. För detta

ändamål vore, såsom Statskontoret erinrat, behöfligt, att riksmarkegångspris

tillsvidare årligen faststäldes samt att med ledning deraf

den förhöjning i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris å spannmål,

som i ofvanberörda hänseende bör utgå, blefve likasom hittills

bestämd. Då riksmarkegångspriset å spannmål åren 1883—1885 i medeltal

utgjort 12 kronor 94 öre, komme denna förhöjning således att utgöra

2 kronor 44 öre tunnan.

Angående

förhöjning i

priset å den

i äldre lön

ingående

spamnål.

[25.]

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Angående

utbetalande

af skadestånd

åt Hemma,nsegaren

P. V.

Carlsson i

Nydalen för

kroppsskada

vid en jernvägssammanstötning.

Angående

beloppet af de

ordinarie omslag

en å nionde

hufvudtiteln.

[26.]

Angående

förändrad

uppställning

af bilagorna

till den del

af statsverkspropositionen,

som afser

rilcsstatens

nionde

hufvudtitel.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

26:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 146, har

Herr E. Thermcenius med anlednin deraf, att Hemmansegaren P. V.

Carlsson i Nydalen vid en vid Laxå station den 28 Februari 1885 timad

tågsammanstötning erhållit sådan skada å högra handen, »att hans arbetsförmåga

derigenom blifver för all framtid förminskad», af anförda

skäl hemstält, att Riksdagen ville besluta att af för sådana ändamål

afsedda medel tilldela P. V. Carlsson i Nydalen,

dels ett belopp för en gång, till läkarevård m. m., enligt bifogad

räkning, 420 kronor,

dels, såsom ersättning för minskad arbetsförmåga, under hans återstående

lifstid ett årligt understöd af 100 kronor.

Hänvisande i öfrig! till motionens innehåll, torde Utskottet få erinra,

att Riksdagen numera på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

beslutat lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägsdrift.

Då det emellertid torde få anses synnerligen betänkligt att gifva

nämnda lag någon slags retroaktiv kraft, har Utskottet icke kunnat

understödja motionärens ofvanberörda framställning, hvadan Utskottet

hemställer,

att Herr E. Thermamius’ förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

27:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för afrundande af samtliga

hufvudtitlarnos slutsummor, det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten

måtte höjas med 369 kronor, eller från 1,309,770 kronor

till 1,310,139 kronor.

Utskottet hemställer,

att Utskottet vid uppgörandet af riksstaten för

år 1886 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten

vidtaga den jemkning, som för jemnande

af hufvudtitelns slutsummor kan blifva erforderlig.

28:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion N:o 40 har

Friherre B. von Kr an ner, enär enligt motionärens uppfattning, uppställningen

af bilagorna till nionde hufvudtiteln icke vore lika öfverskådlig

som till de öfriga hufvudtitlarna, föreslagit,

att Riksdagen, derest något af de utaf Kongl. Maj:t å riksstatens

nionde hufvudtitel äskade anslag beviljas, måtte dervid fästa det vilkor,

att för framtiden iakttages, att uppställningen af bilagorna till

Kongl. Maj:ts proposition beträffande nionde hufvudtiteln sålunda för
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

39

ändras, att nr det första bland de bilagda utdragen af protokoll i

Statsrådet (ett protokoll öfver finansärenden) uteslutes allt, som icke

först vid det tillfället afgjordes, utan som blott utgör ett erinrande om

hvad som på andra departements föredragning förut afgjorts, hvarefter

hvad af detta protokoll återstår, flyttas till den plats bland de bilagda

protokollen, som betingas af de vid deri omhaudlade ärenden i statsverkspropositionen

anbragta nummer;

samt att det i propositionen vid hvarje ärende anbragta numret

upprepas i margen vid de bilagda protokollen, på det ställe, der ärendets

utredning börjar.

Utskottet, som i hufvudsak erkänner befogenheten af de anmärkningar

motionären framstält, anser dock, att, då uppmärksamheten nu

blifvit å förhållandet fäst, vederbörande ej lära underlåta att vidtaga

de rättelser, som lämpligen kunna åstadkommas, utan att någon framställning

derom af Riksdagen behöfver göras.

Häraf följer således "att Utskottet ej kan tillstyrka Riksdagen att

vid bifall till anslagen under nionde liufvudtiteln fästa det vilkor, motionären

föreslagit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Friherre von Krtemers förevarande motion icke

må till någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.

Extra anslag.

29:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att å extra stat.för

år 1887 måtte anvisas ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med

nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att

afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de

till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner

i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners

utgående;

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1886 anslagna

medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering

användas.

Med erinran endast att berörda framställning öfverensstämmer

Angående

kreditiv för

arméns

pensionskassa.

[27.]

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

med hvad Kongl. Maj:t vid föregående riksdagar föreslagit samt då

blifvit af Riksdagen godkändt, hemställer Utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 2 April 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

Vid punkten l:o (ang. pensionsrätt för tjensteman och vaktbetjening

vid folkskolelärarnes pensionsinrättning):

af Herrar A. P. Danielson, S. Nilsson, JSk. Petersson, 0. B. Olsson,

S. Andreasson, J. Jonson, M. Jonsson, P. Pehrsson, A. Persson och J.

Eliasson.

Vid punkten 2:o (ang. pensionsrätt för tjenstemäns och vaktbetjenings

vid folkskolelärarnes pensionsinrättning enka och barn):

af Herrar Grefve G. Sparre, Grefve E. C. A. Piper, Grefve W. G.

Hamilton, 0. W. Odelberg, J. Vriden, N. Fosser, H. P. P. Tamm, E.

Sederholm, P. G. von Hedenberg, P. E. Lithander och C. R. F. von

Batting arten.

Vid punkten ll:o (ang. pension för Material förvaltaren J. H. Aspegren):
af

Plerr Grefve G. Sparre, som yttrat:

»Då, enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg, anledning ej förefinnes,

att Aspegren kan återvinna tjenstbarhet, men Aspegren emellertid

är enligt vederbörlig utredning berättigad att vid 65 års ålder och vid

pass 40 års tjenstetid eller om 5 år uppbära i pension 80 procent af

sin aflöning, eller 3,200 kronor, och

då Aspegren ej kan tvingas att afgå från sin innehafvande tjenstebefattning,

synes mig att endast genom bifall till Kongl. Maj:ts Pro
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

41

position vinnes, att Aspegren kommer att från befattningen afgå, och

då det ur statens synpunkt måste anses önskligt att den, som af obotlig

sjukdom förhindras sköta sin tjenst, ej vidare må bibehållas vid

densamma, hemställer jag om bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.»

af Herrar C. E. Casparsson, Grefve E. C. A. Piper, Grefve W. G.

Hamilton, O. W. Odelberg, N. Fosser, H. P. P. Tamm, E. Sederholm och

B. G. von Hedenberg.

Vid punkten 14:o (ang. pension för Statsrådet S. Grubbes döttrar):

af Herrar A. P. Hanielson, vice Talmannen L. O. Larsson, S. Nils
son,

N. Petersson, O. B. Olsson, J. Jonson, M. Jonsson, P. Pehr sson, A.

Persson och J. Eliasson.

Vid punkten 15:o (ang. pension för Geologen S. A. Th. Tullberg):

af Herrar A P. Danielson, vice Talmannen L. O. Larsson, S. Nilsson,

N. Petersson, O. B. Olsson, S. Andreasson, J. Jonson, M. Jonsson,

P. Pehrsson, A. Persson och J. Eliasson.

Vid punkten 17:o (ang. pension för Läroverkskollegan J. T. Pagander):
af

Herr Grefve G. Sparre, som anfört:

»Då Pagander innehar kollega-beställning vid Söderhamns Allmänna

Läroverk och derför uppbär i lön inclusive ett ålderstillägg 2,000 kronor;

då Pagander, som lider af obotlig sinnessjukdom, ej kan utan

vederbörlig ansökan från befattningen afskedas; då Pagander vid sjukdom

endast skall afstå en fjerdedel af sin lön1 synes den nedsättning

i det föreslagna pensionsbeloppet, som Utskottet föreslagit, ej leda

till det mål, som med den Kongl. Propositionen afses. Jag yrkår derföre

äfven i denna punkt bifall till Kongl. Maj:t Proposition.»

af Herrar Isf. Fosser, J. Widén och C. R. F. von Baumgarten.

vid punkten 23:o (ang. pension för Notarien A. Th. Lundberg):

af Herr Grefve G. Sparre, som yttrat:

»Då Lundberg innehar ordinarie befattning i kammarkollegium med

1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar;

då Lundberg ej är skyldig vid sjukdom afstå mera än tjenstgöringspenningarna,

och då Lundberg lider af obotlig sinnessjukdom, synes

mig af skäl jag i mina reservationer i 11 och 17 punkterna anfört,

att Utskottet bort tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.»

af Herrar N. Fosser, J. Widén och C. B. F. von Baumgarten.

vid punkten 26:o (ang. skadestånd åt P. V. Carlsson):

af Herr A■ Persson, i fråga om motiveringen.

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Herrar Friherre B. A. Leijonhufvud och G. Eriksson hafva begärt

få antecknadt, att de ej deltagit i behandlingen inom Utskottet af

9:de Hufvudtiteln, Herr C. E. Casparsson, att han ej deltagit i behandlingen

af punkterna l:o—9:o samt 15:o—29:o, och Herr Friherre

F. von Essen, att han ej deltagit i behandlingen af punkterna l:o—20:o.

Derjemte skulle antecknas, att Friherre von Krcemer ej i Hufvudtitelns

slutliga behandling i Utskottet deltagit.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

43

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Justitiekansler!!, Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud, pen-

Kronor.

Ö.

sion ..... ..................................................................................

I Yaktkonstaplarne vid Yarbergs f. d. straffängelse Anders Carlsson

Hultin, Johan August "YYinberg, Johannes Persson Lind, Olaus

Carlsson och Anders Johansson, pensioner å 240 kronor hvar-

3,600

dera .............................................................................................

Tjenstemännen vid Lifbeväringsregementet:

1,200

—

Kaptenen Nils Gustaf Stråle, pension ............... ......................

1,275

—

Kaptenen Olof Magnus Nerman, pension ..............................

1,275

—

Regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström, pension............

600

—

Bataljonsadjutanten, Fanjunkaren Samuel Petter Westin, pension

Mönsterskrifvaren vid Yestgöta-Dals regemente Lars Arvid Rein-

315

—

bobi Sandels, pension .................................................................

Förrådsvaktmästaren vid Jemtlands hästjägarecorps Jonas Edfast-

500

son, pension............................................................................

Till gratifikationer åt de från 1808 och. 1809 årens krig qvarvarande

200

landtvärnsman.......................................................................

Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Carl Severin

3.000

Wennersten, pension ...................................................................

Lektorn vid Sjökrigsskolan, Filosofie Doktorn Fredrik Lagerberg,

1,200

”

pension.......................................................................................

Materialförvaltaren vid flottans station i Karlskrona Johan Hugo

2,000

Aspegren, pension ................................................................

Länsmannen Adolf Engström, pension ...........................................

Föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar

785

—

600

Otto Nathorst, pension........................................................

Statsrådet Samuel Grubbes döttrar, Emma Margareta Ulrioa Grubbe,

Anna Johanna Carolina Grubbe och Ida Wilhelmina Grubbe,

4,500

pensioner å 300 kronor hvardera .............................................

Geologen och paleontologen vid Sveriges geologiska undersökning,

900

—

Filosofie Doktorn Sven Axel Theodor ''fullberg, pension............

Amanuensen hos Domkapitlet i Linköping, Erik Hjalmar Seger-

1,500

steen, pension................................................................................

675

—

Transport

24,125

—

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Kronor.

Ö.

Transport

Kollegan vid allmänna läroverket i Söderhamn, filosofie Kandidaten

24,125

—

Jonas Teodor Pagander, pension .................................

Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Carl Daniel

1,000

—

Adalbert Wingstedt, pension ...............................................

Musikläraren vid allmänna läroverket i Linköping och vid folkskole- lärareseminarium derstädes, musikdirektören Jonas Fredrik Törn-

2,000

—

vall..............................................................................................

Professoren vid tekniska högskolan Hjalmar Josef Holmgrens enka,

Lovisa Augusta Wilhelmina Holmgren, född Nordgren, samt

deras fem omyndiga barn, August Hjalmar, Erik Albert, An- ders Harald, Kils Frithi.of och Anna Helena, pensioner: till

enkan Holmgren 400 kronor och till hvart och ett af barnen

1,000

200 kronor........................................

1,400

_1

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867......

Provinsialläkaren Gottfrid Comstedts enka Anna Göthiida Cecilia

10,000

Comstedt, född Lindell, pension.........

500

_

Notarien hos Kammarkollegium Axel Theodor Lundberg, pension..

Ofverjägmästarne Carl Johan Gyllencreutz och Sven Christoffer

1,000

Lidell, pension å 750 kronor för hvardera..................................

1,500

—

Summa

42,525

I

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1886 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

112,286

Ersättning

för indragen

indelning

m. n>.

på förslag.

Summa.

Kronor. ö

100,428

244,0251

219,470

676,209

Kronor.

112,286

100,428

244,025

219,470

676,209 —

Pensions- och

A. Penslons
Civilstatens

pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ............

Dito för deras enkor och. omyndiga barn........................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar..........

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid Tekniska

För dito af embets- och tjensteman samt betjente- vid

bära lön på ordinarie stat, äfvensom af deras enkor

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl

Vadstena krigsmanshuskassa ...................................................

Amiralitetskrigsmanskassan:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ............................................................

» gratialfonden.............................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med

» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf

timmermans- och handtverksstaterna inrättade invalid
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

47

Litt. B.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

Indragningsstaterna.

staten.

enkor och. barn ......................... ...............................

skogsskolorna .........................................................

högskolan ...........................................................

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppoch

barn..................................................................

och underbefäl med vederlikar

.......................................................... 36,320: —

...................................................... 16,650: —

vederlikar, förslagsanslag .....................................

högst 9,030 kronor till den för daglönare å f. d.

stat) förslagsanslag...............................................

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Ersättning

för indragen

indelning

m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

37,500

45,000

2,246

6,540

7,200

9,000

3,500

—

1,300: -

112,286

_

__

112,286

4,640

28,080

67,708

—

100,428

244,025

—

—

—

100,428

244,025

—

52,970

100,000

—

66,500: —

219,470

—

—

—

219,470

—

Transport

676,209

-

—

—

676,209)—

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottet» Utlåtande N:o 13.

1886 års riksstat anslår:

Ersättnin

s

Anvisning

för indragen

indelning

Summa.

kontant.

m. m.

på förslag.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

676,209

676,209

60,350

—

—

—

60,350

—

In validhusfonden.............................................................

4,000

—

—

—

4,000

—

För blesserade öfver- ock underofficerare, reservationsanslag...

78,000

—

—

—

78,000

—

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen

68,471

—

—

—

68,471

—

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

356,500

—

—

—

356,500

—

Bidrag till folkskolelärares pensionering. Nuvarande belopp

Ölcas med..............................................................................

63,500

—

—

63,500

—

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa................

6,000

—

——

—

6,000

—

Bidrag till Kongl. teaterns pensionskassor.............................

1,313,030

—

—

—

1,313,030

—

B. Allmänna

1,309,770

—

6,400

—

1,316,170

—

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Tillkommer för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes

2,622,800

-

6,400

2,629,200

—

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

49

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Ersättning

för indragen

indelning

m. m.

på förslag.

Summa.

1

1

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

676,209

676,209

60,350

—

—

—

60,350

—

4,000

—

—

—

4,000

—

direkte utgå, förslagsanslag ....................................................

78,000

—

—

—

78,000

—

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m....................

68,471

—

—

—

• 68,471

—

................................................................................. 356,500: —

.................................................................................... 836: —

357,336

_

_

357,336

63,500

—

—

—

63,500

—

..................................................................................................

6,000

—

-—

—

6,000

—

QQ

do

H

1,313,866

—

—

—

1,313,866

—

indragningsstatcn.

kontant.................................................................... 1,309,770: —

slutsummor ........................................................... 369: —

1,310,139

—

6,400

—

1,316,539

—

Summa

2,624,0051—

6,400

—

2,630,405

—

7

Bih. till liiksd. jProt. 1886. 4 Sarnl. 1 Afd. 10 Raft.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde Imfvudtitel.

Kronor.

Ö.

Pensionsstateii.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensioner, kreditiv..............................................

900,00()

—

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.