Utlåtande, angående personligt lönetillägg för Sekreteraren och. ombudsmannen i Riksgäldskontor et S. H. Wikblad.
1886-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1886:16, Utlåtande, angående personligt lönetillägg för Sekreteraren och. ombudsmannen i Riksgäldskontor et S. H. Wikblad.
Dokumentets text
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
N:o 16.
Ank. till Riksd. Kunsli (len 20 Febr. 1886, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående personligt lönetillägg för Sekreteraren och.
ombudsmannen i Riksgäldskontor et S. H. Wikblad.
(R- A.)
I en till Stats-Utskottet ankommen skrifvelse af den 4 dennes hafva
Fullmäktige i Riksgäldskontoret hemstält, det Stats-Utskottet behagade hos
Riksdagen föreslå, att Sekreteraren och ombudsmannen i Riksgäldskontoret
Sven Herman Wikblad måtte från och med innevarande års början, så
länge han i berörda befattning qvarstode, erhålla ett personligt lönetillägg
af 2,500 kronor årligen, att i sammanhang med den öfriga aflöningen till
honom från Riksgäldskontoret utbetalas.
Såsom skäl för denna framställning hade Fullmäktige anfört, att sekreterarebefattningen
hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret länge betraktats
såsom synnerligen vigtig. Den förre innehafvaren af denna befattning
hade åtnjutit aflöningsförmåner, större än de nuvarande lämpade efter befattningens
beskaffenhet. Han uppbar nemligen i årlig lön 4,400 kr. och
såsom tjenstgöringspenningar 600 kr., eller tillsammans 5,000 kr., hvarjemte
sekreteraren för biträde vid låneärenden årligen tilldelades ett särskildt
arfvode, lämpadt efter mängden och beskaffenheten af dylika ärenden
och uppgående till högst 3,000 kr., lägst 2,100 kr. för året. Dessutom
åtnjöt han hyresfri bostad jemte kostnadsfri vedbrand. Slutligen medgafs
‘ Bili. till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
honom att vara kommissionär för enskilda lånesökande i Riksgäldskontoret
och för sådane, som af annan anledning der hade att lyfta medel. Huru
stort belopp han i egenskap af kommissionär hos Riksgäldskontoret för
enskilda må hafva af dessa uppburit vore för Fullmäktige obekant, men
allmänneligen ansågs sekreterarens samtliga aflöningsförmåner jemte arfvode
såsom kommissionär i Riksgäldskontoret öfverstiga ett årligt belopp af
10,000 kr.
Vid den tid, hvarom nu vore fråga, eller före den senast verkstälda
organisationen af göromålen i Riksgäldskontoret och fastställande af nu
gällande aflöningsstat för tjenstemännen, innehade en särskild tjensteman
ombudsmannabefattningen, för hvilken aflöningen var bestämd att utgå
med 2,000 kr. i lön och 300 kr. såsom tjenstgöringspenningar; och kunde
lönen ökas efter fem års tjenstgöring till 2,500 kr. och efter fem års ytterligare
tjenstgöring till 3,000 kr., så att hela aflöningen för denne tjensteman
kunde uppgå till 3,300 kr.
Sedan en del af de Riksgäldskontoret förut åliggande göromål blifvit
å Statskontoret öfverflyttade, uppdrog 1873 års Riksdag åt Fullmäktige att
uppgöra förslag till reglering af förvaltningsbestyren och tjenstegöromålen
inom Riksgäldskontoret jemte aflöningsstat för dervarande tjenstemannapersonal;
och blef, efter det beslut i vissa delar af frågan fattats vid 1874
och 1875 års riksdagar, Fullmäktiges slutliga förslag i ämnet vid 1876 års
riksdag godkändt. Till följd af dessa beslut förminskades antalet af Riksgäldskontorets
tjensteman från 17 till 8, hvartill de nu uppginge. Sekreterarebefattningen
förenades med ombudsmanstjensten, och faststäldes aflöningen
för innehafvaren af dessa förenade befattningar att utgå med följande
belopp, nemligen lön 4,400 kr., tjenstgöringspenningar 1,600 kr., eller tillhopa
6,000 kr.; dock skulle, så länge sekreteraren, hvilken, på sätt nyss
nämndes, tillika vore ombudsman, innehade fri bostad, tjenstgöringspenningarne
utgå med endast 600 kr., hvadan hans nuvarande aflöning uppginge
till sammanlagdt 5,000 kr. jemte fri bostad.
I sammanhang med berörda lönereglering utfärdade Fullmäktige, på
grund af Riksdagens bemyndigande, under den 12 Maj 1876 ny tjenstgöringsordning
för tjensteman och vaktbetjente i Riksgäldskontoret. Enligt
43 § af denna tjenstgöringsordning vore det tjensteman i Riksgäldskontoret
uttryckligen förbjudet att såsom kommissionär taga någon befattning med
i Riksgäldskontoret sökta eller derstädes utlemnade lån eller att för sina
åtgärder inom kontoret mottaga någon vedergällning, annorledes än faststäld
stat eller Fullmäktiges särskilda beslut medgåfve. I följd häraf och
då vederbörande numera egde att omedelbart vända sig till Riksgäldskontoret,
hade den nuvarande sekreteraren, lika litet som öfrige tjensteman
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
3
i Riksgäldskontoret, kunnat bereda sig den ringaste inkomst såsom kommissionär
hos kontoret.
Toges derjemte i betraktande, att den nuvarande tjensteinnehafvaren
icke, såsom hans företrädare, åtnjöte fri vedbrand, vore det uppenbart, att
en ganska väsentlig förminskning egt rum i de aflöningsförmåner, som
för sekreteraretjensten eller i sammanhang med dess innehafvande tillförene
utgått. Denna förminskning blefve än större, om jemförelse anstäldes emellan
å ena sidan de sammanräknade aflöningsförmånerna för de särskilda
tjensteman, som förut innehaft sekreterare- och ombudsmansbefattningarne,
och å andra sidan de nuvarande löneförmånerna för sekreteraren, som tilllika
vore ombudsman.
Härvid framstälde sig sjelfmant en annan jemförelse, som för aflöningsfrågans
bedömande vore af synnerlig vigt, nemligen huruvida göromålen
vid den numera förenade sekreterare- och ombudsmansbefattningen
till mängd och beskaffenhet motsvarade de förutvarande tjensteinnehafvarnes
åligganden. Väl måtte det gerna medgifvas, att till följd af den verkstälda
öfverflyttningen utaf en del göromål till Statskontoret, mängden af
qvarvarande ärenden i Riksgäldskontoret något hade minskats, och utan
en sådan minskning icke ens kunnat ifrågasättas en så betydlig reduktion
i tjenstemännens antal, som vid den senast genomförda organisationen
åvägabragts, men deremot borde icke heller förgätas, att organisationen
skedde med hänsyn endast till dåvarande förhållanden, som åt Riksgäldskontoret
antydde en mera begränsad och mindre vigtig verksamhet för
framtiden. Det vore emellertid för Utskottet nogsamt bekant, hvilka betydande
låne- och konverteringsoperationer, som i Riksgäldskontoret under
senare åren blifvit utförda. Vid den verkstälda organisationen, då aflöningen
för tjenstemännen bestämdes, kunde ingen förutse, att ett så stort och
betydande arbete skulle förestå. Derföre hade ock aflöningen för en del
tjenster föreslagits och faststälts till så lågt belopp. Erfarenheten hade
emellertid visat, att göromålen för den nuvarande sekreteraren och ombudsmannen,
hvilken under mer än 12 år innehaft dessa befattningar, i stället
att förminskas fastmer både i vigt och omfång ständigt varit i stigande.
Till följd häraf och då den nuvarande innehafvaren af dessa befattningar
på ett särdeles berömvärdt sätt städse fullgjort sina vigtiga åligganden,
måste aflöningen för en person med så framstående duglighet, som
han tillika besutte, anses alldeles otillräcklig. Vid en inrättning, sådan som
Riksgäldskontoret, hvars hela styrelse vore underkastad årliga val, vore det
ock af synnerlig vigt att söka genom den af tjenstemännen, som stode
Fullmäktige närmast, bibehålla kontinuitet i göromålen, särskildt i afseende
å de vigtiga låneärendenas behandling. Fullmäktige vore derföre lifligt
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
öfvertygade, att det läge i det allmännas välförstådda intresse att åt den
nuvarande innehafvare!! af berörda befattningar bereda sådana aflöningsförmåner,
att det icke måtte vara endast förkärleken till ett en gång företaget
arbete, som vid riksgäldsverket fastade en i allt vidare kretsar känd
och uppskattad förmåga. Det värdefulla biträde, nuvarande sekreteraren
lemnat Fullmäktige, torde, med hans ökade erfarenhet, i än högre grad
komma de Fullmäktige till godo, som hade att fullfölja de vigtiga värf,
hvilkas påbörjande och partiella utförande det varit nuvarande Fullmäktige
förunnadt att ombesörja.
Pa dessa nu anförda skäl hade Fullmäktige, under tillkännagifvande
det de icke ville under nuvarande förhållanden föreslå en reglering af lönen
för framtida innehafvare af tjensten, gjort den framställning, som här
ofvan blifvit nämnd.
Under åberopande af de skäl, som af Fullmäktige sålunda blifvit anförda,
hemställer Utskottet,
att Sekreteraren och ombudsmannen i Riksgä ldskontoret
Sven Herman Wikblad må från och med innevarande
års början, så länge han i berörda befattning
qvarstär, erhålla ett personligt lönetillägg af 2,500 kronor
årligen, att i sammanhang med den öfriga aflöningen
till honom från Riksaäldskontoret utbetalas, dock
under vilkor att förhöjningen icke kommer att verka höjning
i pensionsbeloppet.
Stockholm den 20 Februari 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservation:
af Herr P. Pehrsson i Törneryd.
Vice Talmannen Herr L. O. Larsson har begärt att få antecknadt,
att han icke deltagit i behandlingen inom Utskottet af detta ärende.
Stockholm 1886. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.