Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af två af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna propositioner angående eftergift af kronans rätt till danaarf.

1886-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:21, Utlåtande, i anledning af två af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna propositioner angående eftergift af kronans rätt till danaarf.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20.

nerad kronotiondespanmål måtte, så vida aftal derom kunde med dem

träffas, inlösas för all framtid genom utbetalning för en gång till dem

från statsverket af ett belopp af tvåtusen sextioåtta kronor 75 öre.

Med hänvisande till det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 30 December 18S5, får Utskottet,

med afseende å hvad i detta ärende förekommit, hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 Februari 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Februari 1886, kl. 2 e. m,

Utlåtande, i anledning af två af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtna

propositioner angående eftergift af kronans rätt

till danaarf.

(I. A.).

Stats-Utskottet, som fått till förberedande handläggning emottaga

två af Kongl. Maj:t aflåtna propositioner (N:is 6 och 24) om efterskänkande

af kronans rätt till tvenne danaarf, har i ett sammanhang behandlat

de deruti framstälda ärenden och får dem härmed till Riksdagens

pröfning anmäla samt dervid meddela de yttranden, hvartill hvardera

framställningen ansetts föranleda:

l:o) Enligt hvad af Kongl. Maj:ts proposition N:o 6 af den 6

November 1885 inhemtas, hade vid bouppteckning efter Pigan Maja

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

3

Greta Olsdotter, som den 7 December 1876 aflidit i Skara, anmält sig

såsom arfvingar barnen till en hennes förut aflidne broder Johannes

Johansson Oberg i Beten, nemligen sönerna Johannes, Ludvig, Gustaf,

Vilhelm och Sanfrid samt döttrarna Maria Charlotta, Johanna, Gustafva,

Thilda och Lisa. Af dessa hade sonen Ludvig sedermera aflidit; och

hade bouppteckningen utvisat en behållning af 1,670 kronor 16 öre.

Sedan kammaradvokatfiskalen efter stämning till råd stuf vurätten i Skara

yrkat, att, enär ofvanbemälde arfspretendenters fader varit oäkta son

till Maja Greta Olofsdotters moder och andra arfvingar icke inom laga

tid sig anmält, Maja Greta Olofsdotters qvarlåtenskap måtte förklaras

utgöra danaarf, hade rådstufvurätten genom utslag den 29 September

1884, som vunnit laga kraft, förklarat Maja Greta Olofsdotters qvarlåtenskap

skola såsom danaarf tillfalla kronan, i följd hvaraf kamreraren

C. Fernström, som undfått rådstufvurättens förordnande att omhändertaga

och utreda boet efter Maja Greta Olofsdotter, förpligtats att till

kammaradvokatfiskalsembetet genast utgifva den enligt redan lemnad

redovisning varande behållning i boet, 2,004 kronor 74 öre, jemte fordrad

4 Va procent ränta å det i bankinrättning insatta belopp, 2,000

kronor, från den 1 Januari 1883 tills liqvid skedde. Ofvanbemälde

brorson till Maja Greta Olofsdotter, Johannes Johansson i Beten, jemte

mejeristen J. A. Johansson i Borgunda, såsom gift med nämnde Johannes

Johanssons syster Johanna, hade derefter å egna och, under åberopande

af vid rådstufvurätten företedda fullmakter, å öfriga syskons

vägnar hos Kongl. Maj:t anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarf måtte efterskänkas till förmån för Maja Greta Olofsdotters brorsbarn.

Till stöd för denna anhållan hade de anfört, att så väl aflidne

Johannes Johansson som hans barn i deras nödstälda belägenhet alltid

varit omhuldade af Maja Greta Olofsdotter, såsom hade hon varit helsyster

till den förre, och att sökandena aldrig dragit i tvifvelsmål, att

denne varit hennes äkta broder, till dess de erforo rätta förhållandet

genom det prestbevis, hvarigenom de skulle styrka sig vara hennes arfvingar.

Vidare hade sökandena åberopat ett af kyrkoherden i Odeusåkers

pastorat utgifvet intyg, deruti ordföranden i Låst.ads kommunalstämma

instämt, af hvilket framginge, att, ehuru aflidne Johannes Johansson

Öberg och hans hustru fört en stilla, sträfsam och hedrande

vandel, det lilla dagsverkstorp, som de innehaft, likväl visat sig otillräckligt

för den stora familjens underhåll, hvadan vid mannens frånfälle

enka och barn befunnit sig i största nöd, men att sonen Johannes,

som, då ännu icke tjuguårig, fått åtaga sig att, så godt ske kunde,

göra rätt för torpet och äfven att bära de husfaderliga omsorgerna för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

de yngre syskonen, genom allvar och förstånd gjort detta på ett så

hedrande sätt, att med det torftiga understöd, som af kommunen erhållits,

samtliga barnen blifvit jemförelsevis utmärkt väl uppfostrade,

äfvensom att bref från Maja Greta Olofsdotter till sökanden Johannes

Johansson, undertecknadt »din faster Margret», andades en synnerlig

välvilja- för honom och ett kärleksfullt deltagande för alla hans syskon.

Jemte det ansökningen förordats till bifall, hade emellertid kyrkoherden

hemstält, att brodern Gustaf Vilhelm, som lemnat landet och icke

på ett par år låtit sig afhöra, måtte, i fall han ej återvände, uteslutas

från delaktighet i danaarfvet. I anledning af ansökningen hade underdåniga

utlåtanden afgifvits af Kongl. Maj :ts Befallningshafvande i Skaraborgs

län och kammaradvokatfiskalen, hvilka båda tillstyrkt efterskänkande

af kronans behållna del af ifrågavarande danaarfsmedel, hvilka,

enligt hvad kammaradvokatfiskalen upplyst, efter den 20 December 1884

skedd utanordning af advokatfiskalsembetet tillkommande aktoratsarfvode,

utgjorde ett belopp af 1,946 kronor 59 öre. Med afseende å

hvad i ärendet förekommit och då saknaden af testamentarisk föreskrift

af pigan Maja Greta Olofsdotter om tilldelande åt broderbarnen af hennes

qvarlåtenskap, torde kunna förklaras deraf, att hon antagit dem

vara hennes laga arfvingar, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen,

att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel, utgörande, efter afdrag

af den kammaradvokatfiskalen tillkommande provision, ett belopp

af 1,946 kronor 59 öre, må öfverlåtas på Johannes Johansson Öbergs

i Beten barn, som äro i lifvet och vid tiden för medlens utbetalande till

dem inom riket vistas, eller deras lagliga rättsinnehafvare.

Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar får Utskottet,

som emot om förmälda framställning icke haft något att erinra

hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit måtte vinna Riksdagens bifall.

2:o) Sedan förre tullvaktmästaren Henrik Holmberg, som varit

bosatt vid Furusund, aflidit derstädes den 3 April 1882 utan att efterlemna

kända arfvingar, hade efter Holmberg, hvilkens qvarlåtenskap

uppgått till 7,677 kronor 75 öre, bevakats ett den 10 April 1866 af

honom upprättadt, men ej bevittnadt testamente, enligt hvilket, sedan

en uppgifven person, som emellertid aflidit före Holmberg, erhållit 1,000

kronor jemte de reverser, Holmberg af henne innehade, 5,000 kronor

skulle tillfalla Holmbergs dotter Henriette Grandin. Angående berörda

testamente hade handlanden Peter Petersson och förre handlanden Gu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

5

staf Stenbom, hörda såsom vittnen, intygat, att vid det tillfälle, då bouppteckning

efter Holmberg förrättades, begge vittnena jemte boutredningsmannen

genomgått och granskat Holmbergs handlingar och dervid

påträffat, bland annat, ifrågavarande testmente, äfvensom åtskilliga bref

från Henriette Grandin till Holmberg, som dervid benämndes fader; att

vittnena, som under en lång följd af år varit nära bekanta och umgåtts

med Holmberg, kunde taga på sin ed, att han egenhändigt skrifvit testamentshandlingen;

att i boet ej funnits annat testamente; samt att det å

handlingen befintliga sigillaftryck fullkomligt liknade graveringen å Holmbergs

sigill, som fans bland hans qvarlåtenskap; tilläggande vittnet Stenbom,

att Holmberg vid ett tillfälle omkring ett år före sin död för Stenbom

omtalat, att Holmbergs dotter Henriette Grandin skulle ärfva honom.

Ofvan bemälda Henriette Grandin eller, såsom hon enligt företedt prestbetyg

kallades, Henrika Charlotta Grandin, vore född i Stockholm den

22 Januari 1843 af okända föräldrar. På sätt intyg från svensk-norska

konsuln i Rom utvisade, uppehölle hon sig sedan flera år i nämnda stad,

der hon försörjde sig med språklektioner, och befunne hon sig i behöfvande

omständigheter. I företedda bref hade Holmberg kallat Henriette

Grandin »min kära dotter» samt före sitt namn tecknat »Din hulde fader».

Då Holmberg öfver sin qvarlåtenskap disponerat genom en handling,

som, ehuru icke upprättad fullt i den form, som för testamente

vore föreskrifven, dock otvifvelaktigt ådagalade, att Holmberg i lifstiden

hyst den önskan och sökt att såsom sin yttersta vilja förordna, att

en del af hans qvarlåtenskap skulle tillfalla Henriette Grandin, samt

testamentet afsåge att från nöd skydda en nära anförvandt, hade Henriette

Grandin gjort framställning om eftergift af kronans rätt till den

del af qvarlåtenskapen, som Holmberg för henne afsett.

Yttranden öfver ansökningen hade afgifvits dels af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Stockholms län, som, då klandertalan mot testamentet

i fråga om de medel, som skulle tillfalla Henriette Grandin, icke

syntes lämplig och kronan fullt värdig, tillstyrkt bifall till framställningen;

och dels af Kammaradvokatfiskalen, hvilken jemväl förordat framställningen,

dock med förbehåll af den rätt, som honom tillkomme.

Jemte förklaringen hade Kammaradvokatfiskalen öfverlemnat Frötuna

och Ränna skeppslags tingsrätts den 7 April 1885 meddelade, laga kraftegande

utslag, enligt hvilket tingsrätten, på yrkande af Kammaradvokatfiskalen,

förklarat testamentet, såsom icke i vittnens närvaro upprättadt,

kraftlöst samt ålagdt utredningsmannen i boet att till kronan utgifva

behållningen. Med afseende å de i ärendet förekomna omständigheter

har Kongl. Maj:t i en den 29 nästlidne Januari aflåten propo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.

sition (N:o 24) nu föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till det uti

Holmbergs testamente för Henriette Grandin bestämda belopp, utgörande,

efter afdrag af den Kammaradvokatfiskalen tillkommande provision,

fyratusen femhundra kronor, måtte öfverlåtas å Henriette

Grandin.

På grund af de i detta ärende förekomna omständigheter har

Utskottet ansett att jemväl i förevarande fall kronans rätt till danaarf

bör efterskänkas; och hemställer Utskottet alltså,

att Kongl. Maj:ts nu omförmälda framställning

må af Riksdagen bifallas.

Stockhom den 23 Februari 1886.

På Stats-Utskottets vägnar.

GUSTAF SPARRE.

N:o 22.

Ank. till Riksd, Kansli den 23 Febr. 1886, kl 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt mation om afskrifning af enkronans

fordran ä arrende för Lyckeby kr om qvarn.

(I. A.).

I den af Riksdagens år 1885 församlade revisorer afgifna berättelsen

angående statsverket hafva revisorerna (se pag. 96 och 97) meddelat,

hurusom Förvaltningen af Sjöärendena å Kongl. Maj:ts och kronans

vägnar genom kontrakt den 24 November 1865 till handlanden i

Karlskrona I. A. Ohlssén upplåtit Lyckeby kronoqvarn på arrende under

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.