Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i den afgäld, som påförts till kungsgårdar i Skåne hofveriskyldige hemman.
1886-03-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1886:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i den afgäld, som påförts till kungsgårdar i Skåne hofveriskyldige hemman.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.
13
N:o 38.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Mars 1886, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i den afgäld,
som påförts till kungsgårdar i Skåne hofveriskyldige
hemman.
(I. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 120) har Herr
M. Dalm — beträffande de hemman, hvilka förut haft sig ålagdt att
till vissa kungsgårdar i Skåne utgöra arbetssk)ddighet eller s. k. hofveri,
och i fråga om hvilka hemman 1883 års Riksdag med befrielse från
arbetsskyldigheten eller derför förut öfverenskommen afgäld, bestämt
nya grunder för afgälden — anfört, att dessa hemman icke kommit i
åtnjutande af någon skattelindring motsvarande munderingspersedlarnes
afskrifning för rusthållen samt derföre föreslagit, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kong], Maj: t täcktes taga i öfvervägande,
i hvad mån nämnda arbetsskyldighet kunde fixeras efter för de arbetsskyldige
förmånligare grunder, samt att Riksdagen måtte anslå nödiga
medel till detta förslags förverkligande.
I sitt den 13 September 1882 afgifna betänkande och förslag
angående skatteförhållandena i riket har Skatteregleringskomitén
lemnat en redogörelse jemväl för den åtskilliga hemman och lägenheter
åliggande arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronan tillhöriga
kungsgårdar i Skåne, af hvilken redogörelse bland annat inhemtas, att
Kongl. Maj:t den 18 April 1844 förordnat dåvarande Kammarrådet
L. E. Cassel att med biträde af en regements- eller kompaniofficer
och vederbörande förste landtmätare samt i närvaro af krono- och
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.
regementsombud, vederbörande boställsinnehafvare och arbetsskyldige
verkställa undersökningar vid en hvar af de kungsgårdar, till hvilka
arbete utgjordes, dervid Cassel borde söka åvägabringa förslag till
frivilliga jemkningar och överenskommelser; att vid dessa undersökningar
arbets- eller hofveriskyldigheten vid hvarje kungsgård uppskattas
i öke- och drängedagsverken, hvilkas värde uträknats efter medeltalet
af 1834—1843 årens markegångspris, hvilket värde åter, i enlighet
med den hos de arbetsskyldige i allmänhet uttalade önskan, i de
flesta fall blifvit med begagnande af samma medelmarkegångspris omsatt
i spanmål; att då vid tiden för upprättande af indelningsverken
för de skånska kavalleriregementena alla arbetshemman kunnat med
samma befogenhet anslås till rustning som de kronohemman, hvilka
då blefvo till rusthåll indelta, Cassel under fortgången af förhandlingarna
jemväl anstält undersökning, om och i hvad mån det antagna
värdet å de särskilda hemmanens tjenstbarhet vid hvarje kungsgård
med tillägg af det skattebidrag, som hemmanet för ordinarie rotering
finge vidkännas, kunde sammanlagdt komma att öfverstiga den kostnad,
som rustningsbesväret vid närbelägna rusthåll medförde efter afdrag
af den till understöd anslagna augmentsräntan, i hvilken händelse anspråket
på ersättning för arbetsskyldigheten i förhållande dertill nedsatts;
samt att de vid dessa undersökningar uppgjorda förslag till
ersättning för arbetsskyldighot af en del arbetsskyldige vid undersökningstillfällena
eller sedermera antagits, hvaremot andra vägrat
åtaga sig den föreslagna ersättningen.
Enligt de överenskommelser, som med de arbetsskyldige träffats,
hade i några få fall ersättningen blifvit bestämd i penningar till det
vid 1844 års undersökning upptagna, efter medeltalet af 1834—1843
årens markegångspris å dagsverken beräknade belopp. Vanligen hade
dock ersättningen blifvit bestämd i spanmål, som af de arbetsskyldige
vid en kungsgård löstes efter årlig markegång, men i öfrigt blef med
tillämpning af Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 omsatt till penningar
efter beräkning af medelvärdet mellan 1834—1853 årens medelpris
och 1862 års medelmarkegångspris. Vid Flyinge och Dalby
kungsgårdar i Malmöhus län hade större delen af de arbetsskyldige
redan 1814 befriats från arbetsskyldigheten mot erläggande af lösen
efter markegångspris för 77 dagsverken af hvarje hofveri och arbetsskyldigheten
för de öfrige upphörde år 1844 mot enahanda ersättning.
Skatteregleringskomitén, som ansåg att arbetsskyldigheten in
natura borde upphöra och ersättningen eller afgälden för sådan skyldighet
beräknas efter en och samma grund, nemligen medelpriset för åren
1834—1843, framstälde i sådant afseende förslag, i hufvudsaklig öfver
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88,
15
ensstämmelse hvarmed Kongl. Maj:t ock till 1883 års Riksdag aflat
proposition, enligt hvilken arbetsskyldigheten in natura skulle, der
icke arrendator, som på grund af gällande kontrakt var till sådan förmån
berättigad, önskade under kontraktstiden dervid bibehållas, upphöra
och afgälden för arbetsskyldigheten från och med 1884 ingå till
statsverket, som åter lemnade arrendatorn ersättning för arbete eller
hofveri, som genom kontraktet blifvit honom tillförsäkrad; och var i
öfrigt föreslaget, bland annat, att den afgäld, som enligt hittills bestämda
grunder fordrats af hemman för befrielse från hofveriskyldigheten,
skulle, så snart samma skyldighet upphörde, hofverihemmanen
åläggas, dock så att, der den hittills fordrade afgälden bestått af spanmål,
densamma skulle omsättas till penningar med användande af
medeltalet af 1834—1843 årens marhegångspris; samt att den afgäld
af hemman för redan upphörd hofveriskyldighet, som tillkommit enligt
af Kongl. Maj:t faststäld öfverenskommelse eller utan föregående öfverenskommelse
påförts genom offentlig myndighets beslut, skulle, så vida
afgälden vore bestämd i spanmål eller dagsverkslösen, omsättas till
penningar med tillämpning af medeltalet af 1834—1843 årens markegångspris,
hvaremot den afgäld, som vore bestämd i penningar, förblefve
orubbad; och skulle nu stadgade omsättning tillämpas från och
med år 1884.
Sedan denna proposition blifvit af Riksdagen bifallen, utfärdades
förordning i ämnet den 15 Juni 1883, och enligt hvad Utskottet inhemtat
utgöres numera i öfverensstämmelse dermed afgäld af samtliga
arbetsskyldiga hemman, med undantag för några under Löfvestads
kungsgård i Malmöhus län, der förändringen kan inträda först från
och med år 1887.
Då, på sätt förut är anfördt, hofveriskyldigheten ansetts motsvara
den rustningsskyldighet, rusthållen hafva sig ålagd, anstäldes inom
skatteregleringskomitén en jemförelse mellan å ena sidan den del af
rusthållshemmanens ränta, som verkligen utgjordes, samt rustningskostnaden,
sedan det från statsverket till rustningen utgående understöd
afräknats, och å andra sidan de hofveriskyldige hemmanens ränta
och rotering samt för hofveriskyldigheten då utgående afgäld, vid
hvilken jemförelse, som med 1878 års taxeringsvärde till beräkningsgrund
anstäldes särskild! för Kristianstads och särskildt för Malmöhus
län, det visade sig, att nämnda utskylder och besvär voro större för
rusthållen i medeltal för länet än för de till hvarje särskild kungsgård
inom länet hörande hofveriskyldige hemman i medeltal.
Sedan emellertid 1884 års Riksdag beslutat, att statsverket skulle
från och med år 1885 öfvertaga den rusthållarne vid indelta rusthålls
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1(3
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.
kavalleriet åliggande skyldighet, att anskaffa och underhålla beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar och rusthållarne
vid de skånska kavalleriregementena derigenom erhållit en
icke ringa lindring, har motionären ansett, att till följd deraf ytterligare
lindring borde beredas äfven de hofveriskyldige hemmanen i den dem
påförda afgäld.
För att bedöma, i hvad mån nämnda lindring i rustningsbesväret
må hafva förorsakat rubbning i ofvannämnda, af skatteregleriugskomitén
gjorda jemförelse, har Utskottet ansett sig böra utreda, huru förhållandet
mellan dessa olika slag af hemman uti ifrågavarande afseende nu
företer sig och dervid icke gjort någon annan ändring i den af skatteregleringskomitén
följda, härofvan angifna grunden, än dels att värdet
å rustningskostnaden för ett rusthåll blifvit upptaget med det till 300
kronor per nummer nedsatta belopp, som till följd af ofvannämnda
kungsgård
kronor 6: 70,
„ 4: 08,
G: 07,
befrielse från anskaffning och underhåll af persedlar finnes bestämdt
för de skånska kavalleriregementena i den angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 Juni sistlidet år utfäx*dade lag, och dels
att afgäldsbeloppen för hofveriskyldigheten blifvit upptagna till hvad
som med tillämpning af ofvannämnda, den 15 Juni 1883 utfärdade
Kongl. förordning af vederbörande myndighet blifvit åsatt. Härvid
visar det sig, att nämnda utskylder och besvär å hvarje 1,000 kronor
af 1878 års taxeringsvärden utgöra:
för rusthållen inom Kristianstads län ..........................
,, „ „ Malmöhus län .................................
men för de hofveriskyldige hemmanen inom Kristianstads
län:
högst under Svabesholms
inom Malmöhus län:
högst under Uranienborgs kungsgård.......
och dernäst under Billesliolms kungsgård
Det skulle alltså vara endast för de under Uranienborgs kungsgård
f. d. arbetsskyldige hemman som någon nedsättning borde ifrågakomma,
men då dessa hemman genom tillämpning af nyss nämnda
Kongl. förordning nyligen kommit i åtnjutande af en nedsättning från
5 kronor till 4 kronor 50 öre per 1,000 kronor af taxeringsvärdet; då
sistnämnda belopp icke lärer kunna anses oskäligt, om jemförelsen
utsträckes till de hofveriskyldige hemmanen i Kristianstads län, hvilkas
utskylder af här ifrågavarande slag i allmänhet öfverstiga 5 kronor
för hvarje 1,000 kronor af taxeringsvärdet samt då slutligen, jemlikt
Kongl. kungörelsen den 5 Juni 1885, de f. d. hofveriskyldige hemmanen
från och med innevarande år åtnjuta nedsättning med 30 procent jemväl
BO,
4:
4: 01.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.
17
i den afgäld, som i stället för arbetet erlägges, saknar Utskottet anledning
att för de under Uranienborgs kungsgård f. d. hofveriskyldige
hemman och än mera för öfriga f. d. hofveriskyldige hemman till andra
kungsgårdar i Skåne nu föreslå någon särskild nedsättning i dem påförd
afgäld, utan hemställer,
att Herr Dalins förevarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Stockholm den 20 Mars 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Bih. Ull Iiiksd. Vrot. 1886. 4 Sami 1 Afd. 22 Käft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.