Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i den afgäld, som påförts till kungsgårdar i Skåne hofveriskyldige hemman.

1886-03-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:38, Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i den afgäld, som påförts till kungsgårdar i Skåne hofveriskyldige hemman.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

13

N:o 38.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Mars 1886, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i den afgäld,

som påförts till kungsgårdar i Skåne hofveriskyldige

hemman.

(I. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 120) har Herr

M. Dalm — beträffande de hemman, hvilka förut haft sig ålagdt att

till vissa kungsgårdar i Skåne utgöra arbetssk)ddighet eller s. k. hofveri,

och i fråga om hvilka hemman 1883 års Riksdag med befrielse från

arbetsskyldigheten eller derför förut öfverenskommen afgäld, bestämt

nya grunder för afgälden — anfört, att dessa hemman icke kommit i

åtnjutande af någon skattelindring motsvarande munderingspersedlarnes

afskrifning för rusthållen samt derföre föreslagit, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kong], Maj: t täcktes taga i öfvervägande,

i hvad mån nämnda arbetsskyldighet kunde fixeras efter för de arbetsskyldige

förmånligare grunder, samt att Riksdagen måtte anslå nödiga

medel till detta förslags förverkligande.

I sitt den 13 September 1882 afgifna betänkande och förslag

angående skatteförhållandena i riket har Skatteregleringskomitén

lemnat en redogörelse jemväl för den åtskilliga hemman och lägenheter

åliggande arbets- eller hofveriskyldighet till vissa kronan tillhöriga

kungsgårdar i Skåne, af hvilken redogörelse bland annat inhemtas, att

Kongl. Maj:t den 18 April 1844 förordnat dåvarande Kammarrådet

L. E. Cassel att med biträde af en regements- eller kompaniofficer

och vederbörande förste landtmätare samt i närvaro af krono- och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

regementsombud, vederbörande boställsinnehafvare och arbetsskyldige

verkställa undersökningar vid en hvar af de kungsgårdar, till hvilka

arbete utgjordes, dervid Cassel borde söka åvägabringa förslag till

frivilliga jemkningar och överenskommelser; att vid dessa undersökningar

arbets- eller hofveriskyldigheten vid hvarje kungsgård uppskattas

i öke- och drängedagsverken, hvilkas värde uträknats efter medeltalet

af 1834—1843 årens markegångspris, hvilket värde åter, i enlighet

med den hos de arbetsskyldige i allmänhet uttalade önskan, i de

flesta fall blifvit med begagnande af samma medelmarkegångspris omsatt

i spanmål; att då vid tiden för upprättande af indelningsverken

för de skånska kavalleriregementena alla arbetshemman kunnat med

samma befogenhet anslås till rustning som de kronohemman, hvilka

då blefvo till rusthåll indelta, Cassel under fortgången af förhandlingarna

jemväl anstält undersökning, om och i hvad mån det antagna

värdet å de särskilda hemmanens tjenstbarhet vid hvarje kungsgård

med tillägg af det skattebidrag, som hemmanet för ordinarie rotering

finge vidkännas, kunde sammanlagdt komma att öfverstiga den kostnad,

som rustningsbesväret vid närbelägna rusthåll medförde efter afdrag

af den till understöd anslagna augmentsräntan, i hvilken händelse anspråket

på ersättning för arbetsskyldigheten i förhållande dertill nedsatts;

samt att de vid dessa undersökningar uppgjorda förslag till

ersättning för arbetsskyldighot af en del arbetsskyldige vid undersökningstillfällena

eller sedermera antagits, hvaremot andra vägrat

åtaga sig den föreslagna ersättningen.

Enligt de överenskommelser, som med de arbetsskyldige träffats,

hade i några få fall ersättningen blifvit bestämd i penningar till det

vid 1844 års undersökning upptagna, efter medeltalet af 1834—1843

årens markegångspris å dagsverken beräknade belopp. Vanligen hade

dock ersättningen blifvit bestämd i spanmål, som af de arbetsskyldige

vid en kungsgård löstes efter årlig markegång, men i öfrigt blef med

tillämpning af Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 omsatt till penningar

efter beräkning af medelvärdet mellan 1834—1853 årens medelpris

och 1862 års medelmarkegångspris. Vid Flyinge och Dalby

kungsgårdar i Malmöhus län hade större delen af de arbetsskyldige

redan 1814 befriats från arbetsskyldigheten mot erläggande af lösen

efter markegångspris för 77 dagsverken af hvarje hofveri och arbetsskyldigheten

för de öfrige upphörde år 1844 mot enahanda ersättning.

Skatteregleringskomitén, som ansåg att arbetsskyldigheten in

natura borde upphöra och ersättningen eller afgälden för sådan skyldighet

beräknas efter en och samma grund, nemligen medelpriset för åren

1834—1843, framstälde i sådant afseende förslag, i hufvudsaklig öfver
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88,

15

ensstämmelse hvarmed Kongl. Maj:t ock till 1883 års Riksdag aflat

proposition, enligt hvilken arbetsskyldigheten in natura skulle, der

icke arrendator, som på grund af gällande kontrakt var till sådan förmån

berättigad, önskade under kontraktstiden dervid bibehållas, upphöra

och afgälden för arbetsskyldigheten från och med 1884 ingå till

statsverket, som åter lemnade arrendatorn ersättning för arbete eller

hofveri, som genom kontraktet blifvit honom tillförsäkrad; och var i

öfrigt föreslaget, bland annat, att den afgäld, som enligt hittills bestämda

grunder fordrats af hemman för befrielse från hofveriskyldigheten,

skulle, så snart samma skyldighet upphörde, hofverihemmanen

åläggas, dock så att, der den hittills fordrade afgälden bestått af spanmål,

densamma skulle omsättas till penningar med användande af

medeltalet af 1834—1843 årens marhegångspris; samt att den afgäld

af hemman för redan upphörd hofveriskyldighet, som tillkommit enligt

af Kongl. Maj:t faststäld öfverenskommelse eller utan föregående öfverenskommelse

påförts genom offentlig myndighets beslut, skulle, så vida

afgälden vore bestämd i spanmål eller dagsverkslösen, omsättas till

penningar med tillämpning af medeltalet af 1834—1843 årens markegångspris,

hvaremot den afgäld, som vore bestämd i penningar, förblefve

orubbad; och skulle nu stadgade omsättning tillämpas från och

med år 1884.

Sedan denna proposition blifvit af Riksdagen bifallen, utfärdades

förordning i ämnet den 15 Juni 1883, och enligt hvad Utskottet inhemtat

utgöres numera i öfverensstämmelse dermed afgäld af samtliga

arbetsskyldiga hemman, med undantag för några under Löfvestads

kungsgård i Malmöhus län, der förändringen kan inträda först från

och med år 1887.

Då, på sätt förut är anfördt, hofveriskyldigheten ansetts motsvara

den rustningsskyldighet, rusthållen hafva sig ålagd, anstäldes inom

skatteregleringskomitén en jemförelse mellan å ena sidan den del af

rusthållshemmanens ränta, som verkligen utgjordes, samt rustningskostnaden,

sedan det från statsverket till rustningen utgående understöd

afräknats, och å andra sidan de hofveriskyldige hemmanens ränta

och rotering samt för hofveriskyldigheten då utgående afgäld, vid

hvilken jemförelse, som med 1878 års taxeringsvärde till beräkningsgrund

anstäldes särskild! för Kristianstads och särskildt för Malmöhus

län, det visade sig, att nämnda utskylder och besvär voro större för

rusthållen i medeltal för länet än för de till hvarje särskild kungsgård

inom länet hörande hofveriskyldige hemman i medeltal.

Sedan emellertid 1884 års Riksdag beslutat, att statsverket skulle

från och med år 1885 öfvertaga den rusthållarne vid indelta rusthålls
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

kavalleriet åliggande skyldighet, att anskaffa och underhålla beklädnads-,

bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar och rusthållarne

vid de skånska kavalleriregementena derigenom erhållit en

icke ringa lindring, har motionären ansett, att till följd deraf ytterligare

lindring borde beredas äfven de hofveriskyldige hemmanen i den dem

påförda afgäld.

För att bedöma, i hvad mån nämnda lindring i rustningsbesväret

må hafva förorsakat rubbning i ofvannämnda, af skatteregleriugskomitén

gjorda jemförelse, har Utskottet ansett sig böra utreda, huru förhållandet

mellan dessa olika slag af hemman uti ifrågavarande afseende nu

företer sig och dervid icke gjort någon annan ändring i den af skatteregleringskomitén

följda, härofvan angifna grunden, än dels att värdet

å rustningskostnaden för ett rusthåll blifvit upptaget med det till 300

kronor per nummer nedsatta belopp, som till följd af ofvannämnda

kungsgård

kronor 6: 70,

„ 4: 08,

G: 07,

befrielse från anskaffning och underhåll af persedlar finnes bestämdt

för de skånska kavalleriregementena i den angående lindring i rustningsoch

roteringsbesvären den 5 Juni sistlidet år utfäx*dade lag, och dels

att afgäldsbeloppen för hofveriskyldigheten blifvit upptagna till hvad

som med tillämpning af ofvannämnda, den 15 Juni 1883 utfärdade

Kongl. förordning af vederbörande myndighet blifvit åsatt. Härvid

visar det sig, att nämnda utskylder och besvär å hvarje 1,000 kronor

af 1878 års taxeringsvärden utgöra:

för rusthållen inom Kristianstads län ..........................

,, „ „ Malmöhus län .................................

men för de hofveriskyldige hemmanen inom Kristianstads

län:

högst under Svabesholms

inom Malmöhus län:

högst under Uranienborgs kungsgård.......

och dernäst under Billesliolms kungsgård

Det skulle alltså vara endast för de under Uranienborgs kungsgård

f. d. arbetsskyldige hemman som någon nedsättning borde ifrågakomma,

men då dessa hemman genom tillämpning af nyss nämnda

Kongl. förordning nyligen kommit i åtnjutande af en nedsättning från

5 kronor till 4 kronor 50 öre per 1,000 kronor af taxeringsvärdet; då

sistnämnda belopp icke lärer kunna anses oskäligt, om jemförelsen

utsträckes till de hofveriskyldige hemmanen i Kristianstads län, hvilkas

utskylder af här ifrågavarande slag i allmänhet öfverstiga 5 kronor

för hvarje 1,000 kronor af taxeringsvärdet samt då slutligen, jemlikt

Kongl. kungörelsen den 5 Juni 1885, de f. d. hofveriskyldige hemmanen

från och med innevarande år åtnjuta nedsättning med 30 procent jemväl

BO,

4:

4: 01.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

17

i den afgäld, som i stället för arbetet erlägges, saknar Utskottet anledning

att för de under Uranienborgs kungsgård f. d. hofveriskyldige

hemman och än mera för öfriga f. d. hofveriskyldige hemman till andra

kungsgårdar i Skåne nu föreslå någon särskild nedsättning i dem påförd

afgäld, utan hemställer,

att Herr Dalins förevarande motion må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Stockholm den 20 Mars 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. Ull Iiiksd. Vrot. 1886. 4 Sami 1 Afd. 22 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.