Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändring i 1 § af Kongl. förordningen den 11 September 1885 angående inlösen af skattef''rälserautor.

1886-04-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:47, Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändring i 1 § af Kongl. förordningen den 11 September 1885 angående inlösen af skattef''rälserautor.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets inlåtande N:o 47.

K:o é7.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 April 1886, kl. 1/212 midd.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändring i 1 § af

Kongl. förordningen den 11 September 1885 angående

inlösen af skattef''rälserautor.

(I. A.)

I Kongl. förordningen den 11 September 1885 angående inlösen af

skattefrälseräntor m. in. stadgas i § 1, bland annat, att de räntor å skattefrälsehemman,

hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit från kronan i enskild

persons eller verks, menighets eller inrättnings ego och icke blifvit med

jordeganderätten förenade, må i mån som vederbörande egare derom framställa

anbud, sedan behörig utredning om räntornas rätta natur och belopp

egt rum, för statsverkets räkning inlösas.

Då detta stadgande af vederbörande embetsmyndighet ansetts icke

kunna tillämpas på sådana skattefrälseräntor, hvilka tillförene någon, om ock

kortare, tid varit förenade med jordeganderätten, men sedermera blifvit

derifrån skilda, samt i följd deraf inträffat, att under det exempelvis räntan

af ls/16 mantal af ett hemman förklarats vara af skattefrälse natur och sålunda

af beskaffenhet att böra af staten inlösas, hinder mött för inlösen af

räntan af återstående 1/16 mantal af samma hemman, enär denna hemmansdel

på 1850-talet inköpts och under en kortare tid egts af ränteegaren, som

sålunda i sin hand förenat både jord- och ränteeganderätten, har Herr Nils

Olsson i Åttersta uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet

remitterad motion (N:o 100) under uppgift, att enahanda förhållande förekomme

på flera ställen inom landet, föreslagit den ändring i ofvannämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

5

författning, att här ofvan anförda uttryck »icke blifvit med jordeganderätten

förenade» måtte utbytas mot »icke åro med jordeganderätten förenade».

Frågan om inlösen af skattefrälseräntor förevar till behandling hos

1884 års Riksdag, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 Maj samma

år anförde, bland annat, att skattefrälseräntorna till följd deraf, att de utgjorts

till enskilde, icke kunnat underkastas den förenkling och omsättning i

penningar, som, jemlik! Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl.

förordningen den 23 Juli 1869, med öfriga grundskatter vidtagits; samt att,

jemväl oberoende af frågan om grundskatternas afskrifning, Riksdagen ansåge

rättvisa och billighet påkalla, att åt dem, som hade att utgöra skattefrälseräntor,

medelst dessa räntors inlösen till staten och fixering i penningar bereddes

samma förmåner, som redan kommit öfrige grundskattegifvare till del.

I öfverensstämmelse härmed funnes ock i det vid Kongl. Maj:ts proposition

till sistlidet års Riksdag angående inlösen af ifrågavarande räntor fogade

statsrådsprotokoll den åsigt uttalad, att då de öfverlätelser, hvarigenom räntorna

kommit från kronan i enskild ego, icke varit beroende af räntegifvarens

samtycke, och denne, om sådan öfverlåtelse ej egt rum, icke haft att, såsom

då vore händelsen, utgöra omförmälda utskyld efter markegång eller in natura,

utan redan vore i åtnjutande af samma förmån, som genom grundskatternas

omsättning till penningar i senare tider kommit öfrige räntegifvare till del,

det vore af rättvisa och billighet påkalladt, att åtgärder vidtoges för att bereda

ifrågavarande räntegifvare den af Riksdagen åsyftade förmån.

Af hvad här blifvit anfördt torde uppenbarligen framgå, att, då sistlidet

års Riksdag lemnade sitt bifall till ofvannämnda Kongl. proposition, afsigten

dermed endast varit att bereda dem, hvilka utan eget tillgörande betala sina

ursprungligen till kronan men, i anledning af öfverlåtelse från kronan till

enskilde, sedermera till dessa utgående räntor, den lindring vid deras utgörande,

hvaraf öfrige till kronan skattskyldige räntegifvare kommit i åtnjutande.

Den skattefrälseränta, som ålegat det af motionären såsom exempel omnämnda

Vte mantal, upphörde att finnas till, då ränteegaren inköpte hemmansdelen,

hvilken genom rånte- och jordeganderättens förening i en hand erhöll

naturen af rent frälse. Då sedermera efter någon tid jord och ränta å nyo

åtskildes, var den nya räntans tillkomst samt dess storlek och beskaffenhet

beroende uteslutande af det aftal, som vid jordens försäljning träffades mellan

säljare och köpare. Denna sistnämnda ränta är tydligen af frälseskattenatur;

och då det icke synes tillrådligt att ikläda staten någon skyldighet att inlösa

räntor eller afgäld, som utan någon statens mellankomst tillkommit eller

kunna tillkomma genom aftal mellan enskilde, hemställer Utskottet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 48.

att Herr Olssons förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 13 April 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 48.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Aprl 1886, kl. 1/212 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande

af kronans rätt till danaarf efter torparen Johan

Petter Nyherg från Auråkra.

(I. A.)

Sedan torparen Johan Petter Nyberg från Auråkra och hans hustru

Maria Helena Nyberg, född Eriksdotter, aflidit, mannen den 22 December

1882 och hustrun den 29 nästförutgångne November, utan att, på sätt den

5 Januari 1883 förrättad bouppteckning utvisade, efterlemna andra arfvingar

än hustru Nybergs broder Erik Eriksson Sles i Boge samt systrar Catharina

Christina, gift med Lars Petter Jakobsson Gartes i Tingstäde, och Margaretha

Elisabeth, gift med förre sjömannen Lars Peter Westberg Sles i Boge,

samt Gotlands norra häradsrätt i utslag den 8 Januari 1885 förklarat qvarlåtenskapen

efter Johan Petter Nyberg skola såsom danaarf tillfalla kronan,

hade, enligt hvad af en utaf Kongl. Maj:t den 19 nästlidne Mars aflåten, till

Stats-Utskottet remitterad proposition (N:o 33) inhemtas, af makarne Nybergs

behållna qvarlåtenskap hälften, eller 292 kronor 76 öre, blifvit öfverlemnad

till Statskontoret. Vederbörande pastors intyg hade utvisat, att

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.