Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Tt:o 2) Utlåtande Tf:o 2

1887-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1887 A:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Tt:o 2) Utlåtande Tf:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Tt:o 2) Utlåtande Tf:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 mars 1887, kl. 2 e. nl.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i

i anledning af väckt fråga om förändrade grunder för

aflönande af statens ernbets- och tjenstemän.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion n:o 26 har herr

Bexell hufvudsakligen anfört:

att samtidigt dermed att statens finanser befunno sig uti ett blomstrande

tillstånd rådde inom landets alla näringsgrenar en stagnation

och ett betryck så stort, att något likartadt näppeligen blifvit skådadt

af mi lefvande generation, tydande derpå att ett omslag i statskassans

årliga öfverskott vore att motse och att fråga om tilläggsbevillning

tilläfventyrs kunde uppstå;

att under sådana förhållanden det vore Riksdagens både rätt och

pligt att i tid vidtaga sådana ändringar i statsförvaltningen, som kunde

lända till statens framtida nytta och gagn, äfven om enskildes fördelar

derigenom kommo att beröras;

att statskassans förnämsta utgift vore det belopp, som i form af

löner, dyrtidstillägg, tjenstgöringspenningar och pensioner utgiuge till

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

statens''civila och militära embets- och tjensteman; och då under 1870- talet höga pris voro rådande å nästan alla lefnadsförnödenheter, beviljades

till följd af en allmän klagan löneförhöjning eller dyrtidstillägg,

hvadan ock under nuvarande lägre pris å lefnadsförnödenheterna,

synnerligast å spanmål, tjenstemännen med oförminskade löner skördade

en oskälig vinst och fördel;

att många voro de röster, som yrkade på en allmän nedsättning

af tjenstemännens löner, men att, om en sådan nedsättning komme att

ega rum, tjenstemännen under gynsamma ekonomiska förhållanden

inom näringarne skulle återkomma med förnyade yrkanden om löneförhöjning;
att

grunden till dessa missförhållanden och kastningar fram och

åter med all säkerhet läge deruti, att man vid regleringen af lönerna

tagit penningen såsom måttstock i stället för vissa naturaprodukter,

såsom tillförene egt rum;

att då Riksdagen begått den oförsigheten att indraga till staten

alla militära och de flesta af civilstatens boställen, men de allt mera

fallande arrendena minskade statskassans inkomster, blefvo den genomförda

löneregleringens brister och misstag i ögonen fallande;

att lika rättvist och billigt som förslaget vore att kronoarrendatorerne

skulle få utgöra sina arrenden med lösen efter årets markegångspris

å vissa produkter, vore ock en framställning att statens

tjensteman borde underkastas skyldigheten att utbekomma sina löner

efter årets markegångspris; samt

att om de nu till visst belopp i penningar bestämda lönerna omsattes

i råg, korn och smör efter ett tjuguårigt medelmarkegångspris

t. ex. från 1866 till och med 1886, under hvilken tid både höga och

låga pris varit rådande, hvarefter lönerna borde utgå i kontant efter

årets markegångspris, skulle de stridiga intressena emellan löntagarne

och löngifvaren, staten, i väsendtlig mån utjemnas och frågan om dyrtidstillägg

ej mera behöfva förekomma;

hemställande motionären:

att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,

»att Kongl. Maj:t täcktes till nästa riksdag låta framlägga

förslag dels till en reglering af samtliga statens embets- och

tjenstemäns löneförmåner i vare sig fast aflöning eller tjenstgöringspenningar,

ålderstillägg, arfvoden och pensioner, bygd

på grunderna af nuvarande kontanta lönebelopp, omsatta i

naturaprodukter till Vä råg, Va korn och Va smör efter ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

tjuguårigt nledelmarkegångspris från 1866 till och med 1886,

och dels till de sålunda bestämda lönernas utgående efter senaste

årets markegångspris.»

Det anordnande, som tillförene egt rum, att statens tjensteman

aflönades dels genom löner efter markegångspris för vissa naturaprodukter,

dels ock genom boställen, var, efter utskottets åsigt, icke

allenast påkalladt af omständigheterna, utan äfven rättvist och klokt

efter för hand varande förhållanden, då hufvudsakligen spanmål och

smör utgjorde en högst väsendtlig mätare vid bedömandet af priset

på lefnadsförnödenheter i allmänhet; och utskottet lemnar derhän, huruvida

fullgiltig anledning till förändring uti aflöningssättet företedde sig,

vid den tid riksdagen började att understödja det genomgripande förslaget,

att tjenstemännens aflöning skulle utgå i visst bestämdt penningebelopp.

Ett Förslag i denna rigtning framstäldes redan i viss mån af

rikets ständer uti skrifvelse den 6 oktober 1834; och beträffande frågans

vidare behandling hänvisar utskottet, bland annat, till

statsutskottets utlåtande n:o 92 vid 1840—1841 årens riksdag;

komiterades betänkande, intaget i bihanget till handliugarne vid

1847—1848 årens riksdag; Kong!. Maj:ts proposition nio 66, statsutskottets

utlåtande n:o 242, samt rikets ständers skrifvelse n:o 236

vid samma riksdag;

Kongl. Mapts proposition n:o 59 vid 1850—1851 årens riksdag;

rikets ständers skrifvelse n:o 131 vid 1853—1854 årens riksdag;

Kongl. Mapts proposition n:o 1 och rikets ständers skrifvelse

n:o 196 vid 1856—1858 årens riksdag;

Kongl. Mapts proposition n:o 3 vid 1874 års riksdag; samt

komiterades betänkande den 12 december 1874, intaget i bihanget

till handlingarne vid 1876 års riksdag.

Utskottet tillåter sig betvifla att statsmakterna skulle finnas benägna

att upphäfva det efter eu så långvarig behandling genomförda

och under en jemförelsevis kort tid tillämpade systemet för tjenstemännens

aflöning; och då härtill kommer att de åberopade naturaprodukterna

numera visserligen icke utgöra sådan mätare vid be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.

dömandet af priset på lefnadsförnödenheter i allmänhet, som förhållandet

fordom varit, tillstyrker utskottet,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 mars 1887.

På utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

N:o 3.

Ai)k. till Eiksd. kansli den 4 mars 1887, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i

anledning af väckt förslag om förändradt sätt för utbetalning

af pensioner frän folkskol elär arnes pensionsinrättning.

»

Sedan i anledning af en inom Andra Kammaren af herr G. W.

Svensson väckt motion (n:o 41) kammarens första tillfälliga utskott i

betänkande n:o 2 hemstält:

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande huruvida icke

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.