Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och här ads fängelse den 26 september 1884.

1887-02-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:12, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och här ads fängelse den 26 september 1884.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggnad och underhåll af tingshus och här ads fängelse den

26 september 1884.

Sedan frågan om skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggande

öch underhåll af tingshus och häradsfängelse under en lång följd af år

varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet, och särskilda förslag i ämnet

varit underkastade såväl Riksdagens som Kongl. Maj:ts pröfning, erhöll

denna fråga slutligen år 1884 en lösning, i det Riksdagen då för sin del

beslöt en lag i ämnet, som af Kongl. Maj:t sanktionerades och den 26

september samma år till efterrättelse utfärdades. Enligt denna lag skola

alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga i

berörda kostnad, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål

efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal.

Vid innevarande riksdag hafva fyra särskilda motioner blifvit väckta,

som åsyfta mer och mindre vidtgående ändringar i de sålunda gifna

bestämmelserna. Dessa motioner, hvilka samtliga blifvit af vederbörande

kammare hänvisade till lagutskottet, hafva afgifvits inom Första Kammaren

af herr P. M. Söderberg (n:o 31) samt inom Andra Kammaren af

herrar J. Anderson i Tenhult (n:o 18), J. Bengtsson i Gullåkra, med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

hvilken herrar L. Norrby och Lasse Jönsson instämt (n:o 49), och A.

Nilsson i Rinkaby (n:o 167).

Herrar Söderberg och J. Anderson, hvilkas motioner äro sins emellan

likalydande, anföra följande:

»Såsom allmän regel gäller, att staten uppför och underhåller sådana

byggnader, som för statsändamål användas. Så är förhållandet med lokalerna

för de centrala embetsverken i hufvudstaden och med embetslokalerna

för hofrätter, länsstyrelser m. fl., hvarjemte man kan räkna

byggnader vid garnisonsorter, militära mötesplatser och jernvägar, hvilka

alla, och många flera uppbyggas och underhållas utan kommunernas bidrag.

— Ett undantag från denna regel äro dock tingshus med häradsarkiv

och häradsfängelse, hvilka, ehuru de användas endast för statsändamål,

ända in i sista tiden bekostats af endast en del af den i mantal

satta jorden och nu mera i viss mån af andra skattskyldige. Men full

rättvisa kan endast vinnas, om staten öfvertager äfven denna byggnadsskyldighet,

särdeles som de nu byggnadsskyldige ej få använda de nämnda

byggnaderna till annat ändamål än det ursprungligen bestämda. — Någon

större utgift under öfvergångstiden behöfver staten ej vidkännas, om nuvarande

tingshus, häradsarkiv och häradsfängelse i befintligt skick afträdag

till staten.»

På grund häraf hemställa motionärerne, att Riksdagen ville för sin

del besluta, »att den tingshusbyggnadsskyldighet, som omförmäles i 26

kap. 4 § byggningabalk^! och i lag angående skyldighet att deltaga i

kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse den

26 september 1884, må upphöra att vara gällande, samt att de nuvarande

byggnadsskyldige, mot befrielse från vidare byggnadsskyldighet, till statsverket

utan ersättning afstå ifrågavarande hus, hvarefter dylika hus byggas

och underhållas af staten.»

Herr J. Bengtsson åter anför:

»Huru önskligt det än må anses, att en så nyligen antagen lag icke

göres till föremål för några ändringsförsök, så äro dock, enligt mitt förmenande,

de olägenheter och svårigheter, som för det stora flertalet af

menighetsbestyrelserna i vårt land genom denna lag framkallas, af den

betydenhet, att nämnda grundsats icke bör kunna anses utgöra fullgiltigt

skäl för ett vidare qvarhållande, utöfver hvad nödigt är, af ifrågavarande

olägenheter och svårigheter. — Enligt nämnda lag är grunden för afgifterna

till tingslaget fyrktalet, med stadgad begränsning, i de kommuner,

som i tingslaget ingå. Vid dessa afgifters utdebitering skall tingslaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

sålunda först göra sig noga underrättadt om fyrktalssättningen inom de

särskilda kommunerna, på det att alla som inom tingslaget erlägga kommunalutskylder

må kunna varda debiterade afgifter för tingslagets behof.

En summarisk uppgift öfver fyrktalssättningen inom de särskilda kommunerna

kan emellertid endast i de fall vara för nämnda ändamål till fyllest,

då de särskilda kommunerna genom sina förtroendemän benäget åtaga

sig att inom kommunen i vederbörlig ordning utdebitera, uppbära och

till tingslaget redovisa de afgifter, som böra af inom kommunen mantalskrifne

skattskyldige till tingslaget utgöras. Åtaga sig icke de särskilda

kommunerna detta bestyr, hvartill de icke äro lagligen förpligtade, och

hvilket såsom en tillökning i deras förutvarande bestyr är ganska betungande,

synnerligen som afgifterna till tingslaget utgå efter helt andra

grunder än afgifterna till kommunen, så är tingslaget hänvisadt till att

med ledning af detaljerade fyrktalslängder låta debitera och uppbära dessa

för sitt behof erforderliga afgifter. Detta bestyr blir då för tingslagets

förvaltning så mycket mer betungande och äfven dyrbart för de skattskyldige,

som det väl vanligast endast är några få hundratal kronor, som

på detta sätt skulle komma att årligen af tingslaget uttagas. — Genom

kongl. förordningen om landsting den 21 mars 1862 har landsting blifvit

berättigadt att få för sitt behof erforderliga landstingsmedel debiterade,

uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterna, och har derigenom

åt landstingen blifvit beredd en afsevärd förmån, utan att kronouppbördsförvaltningen

derigenom blifvit i någon nämnvärd mån betungad.

Enligt mitt förmenande borde icke tingslaget anses vara mindre än landstinget

berättigadt till erhållande af en liknande förmån, allra helst som

tingslagets utgifter, i olikhet mot landstingets, i regeln afse att fylla

verkliga statsändamål, och en sådan förmån borde ock från det allmännas

sida kunna utan nämnvärd olägenhet tingslagen medgifvas under vilkor

att debitering och uppbörd af tingslags medel i sammanhang med kronouppbörden

får ske enligt enahanda grunder, som enligt § 47 mom. 2 af

landstingsförordningen äro stadgade för debitering och uppbörd af landstingsmedel.

— Inom ett trängre beskattningsoinråde, såsom inom kommunen,

må det anses vara af vigt, att de mera bofasta skattskyldige till

ändamål som skola för en längre tid gagna samhälligheten få dertill bidraga

i större mån än andra skattskyldige, som icke äro i så hög grad

intresserade i samhällighetens gemensamma hushållsangelägenheter. Inom

ett så omfattande beskattningsoinråde som tingslaget kan nämnda hänsyn

icke vara af samma betydelse, enär det gemensamma skattebehofvet der

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

9

i regeln är ringa och enär skattebördan der genom fördelning på ett

större antal bidragande blifver för dessa så mycket mindre känbar. Fölen

sådan samhällighet är enkelheten i skattegrunden och i anordningarne

lör skattens upptagande af långt större värde än den mest sinnrika graderade

skala för skattebidragens utgörande, och för min del vågar jaoföi

eställa mig, att någon i det störa hela bättre grund för utgörandet af

afgifterna till tingslaget än bevillningen icke kan utfinnas, liksom äfven

att den enklaste och bästa anordningen för dessa skattebidrags uttagande

är att låta desamma debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoskatterna.

»

Med stöd af det anförda föreslår herr Bengtsson, att Riksdagen ville

för sin del antaga följande lag angående skyldigheten att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse:

»Med ändring af hvad i lagen af den 26 september 1884, angående

skyldigheten att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse, är

stadgadt, förordnas, att till kostnaderna för uppförande af sådana byggnader

skall eu hvar lemna bidrag i förhållande till den sammanlagda

bevillning till staten för fast egendom eller för inkomst af kapital eller

arbete, som blifvit honom i nästförut upprättade, vederbörligen faststälda

bevillnings-taxeringslängd inom tingslaget påförd, och skola dessa bidrag,

under vilkor i öfrig! som af Konungen bestämmas, på tingslagets hos

Konungens befallningshafvande derom framstälda begäran, under benämning

häradsmeclel genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna

debiteras och indrifvas.»

Herr A. Nilsson, som i sill motivering hufvudsakligen uppehåller sig

vid de jemväl af herr Bengtsson påpekade svårigheterna vid debitering

och uppbörd af de för ifrågavarande ändamål erforderliga medel, föreslår,

»att Riksdagen matte för sin del besluta, att i berörda lag af den 26

september 1884 göres den ändring, att deltagandet i kostnaderna för tingsoch

fånghusbyggnader samt deras underhåll utgår efter den betalningsskyldiges

bevillning, som ligger till grund för fyrktalssättningen; samt

med det tillägg, att kronofogdarne hvar inom sitt fögderi till länsstyrelsen

insända verificerad förteckning å det för nödiga utbetalningars bestridande

erforderliga beloppet, hvarefter uppbördsorder af nämnda styrelse

meddelas för kronofogde och häradsskrifvare att i sammanhang med kronoskatteuppbörden

debitera, uppbära och redovisa medlen.»

Dill. titt Likså. Prof. 1887. 7 Sami. 9 Raft.

O

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Herrar Söderberg och J. Anderson upptaga i sina motioner ett förslag,

som redan flera gånger förut blifvit fram stridt, nemligen öfverflyttande

på staten af hela den ifrågavarande byggnadsskyldigheten. Nya lagberedningen

har i sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning

(fjerde delen sid. 14 och följande) egnat särskild uppmärksamhet åt

denna fråga och dervid kommit till ett resultat, som i det närmaste öfverensstämmer

med motionärernas förslag. Frågan torde emellertid lämpligast

få sin lösning i sammanhang med den stora frågan om rättegångsväsendets

ombildning och den deraf väsentligen beroende anordningen af

domkretsarne; och finner sig utskottet på grund häraf för närvarande

böra hemställa,

1) att herrar Söderbergs och J. Andersons motioner

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

1 de af herrar J. Bengtsson och A. Nilsson väckta motionerna föreslås

ändring i nu gällande bestämmelser dels i afseende å sjelfva grunden

för ifrågavarande byggnadsskyldighet, dels ock i afseende å debiteringen

och uppbörden af de medel, som för byggnadsskyldighetens fullgörande

erfordras.

Hvad då först angår den ifrågasatta ändringen i grunden för byggnadsskyldigheten,

så består densamma deruti, att kostnaderna för tingshus

och häradsfängelse skulle på de byggnadsskyldige fördelas i mån af hvars

och ens bevillning till staten.

I afseende å detta förslag torde utskottet få hänvisa till hvad utskottet

deremot anfört senast vid 1884 års riksdag, då den nu gällande

lagen, på utskottets tillstyrkande, godkändes af Riksdagen. Utskottet yttrade

då bland annat:

»Att lägga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och luiradsfängelse

på alla dem, hvilka inom tingslaget erlägga kommuna 1- utskylder, att utgöras efter samma grund, som för erläggande af dessa

utskylder tinnes stadgad, har utskottet flera gånger föreslagit, men detta

har icke vunnit Första Kammarens bifall och torde äfven nu hafva mycket

ringa utsigter att blifva Riksdagens beslut.

Vill man i denna så mycket omordade fråga nu komma till ett

resultat, bör man derför, enligt utskottets tanke, låta detta onus fortfa
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

11

rande hufvudsakligen hvila å fastighet, samt låta skyldigheten utgöras

efter det på fastigheterna belöpande fyrktal, men derjemte låta äfven dem,

som skatta för andra beskattningsföremål än fastighet, i viss mindre proportion

deltaga i besväret.

Då egandet af andra beskattningsföremål än fastighet icke innebär

samma stadigvarande intresse och, med den större rörlighet, dessa beskattningsföremål

förete, de understundom kunna komma att med kort mellantid

inom olika tingslag deltaga uti kanske ganska betydliga kostnader för

ifrågakommande byggnad och underhåll af tingshus och häradshäkte, samt

följaktligen skulle kunna komma att jemförelsevis för tungt i nu förevarande

afseende beskattas, derest de skulle deltaga i skyldighetens utgörande

med hela det dem åsätta fyrktal, har utskottet ansett en nedsättning till

deltagande med allenast en fjerdedel af det åsätta fyrktalet kunna för

dem medgifvas.»

De sålunda anförda skäl, Itvilka i sin mån bidrogo till antagandet

af nu gällande lag, toi’de icke under den korta tid, som derefter förflutit,

hafva genom derunder vunnen erfarenhet förlorat något af sin giltighet;

och då, såsom utskottet redan antydt, en ännu mera genomgripande förändring

af ifrågavarande byggnadsskyldighet i en icke aflägsen framtid

torde komma att framläggas till Riksdagens pröfning, får utskottet hemställa,

2) att herrar J. Bengtssons och A. Nilssons motioner,

i hvad de afse ändring af grunden för deltagande

i kostnaden för byggande och underhåll af

tingshus och härad sfängelse, icke må vinna Riksdagens

bifall.

Utskottet har slutligen att yttra sig öfver det af herrar J. Bengtsson

och A. Nilsson framstälda förslag i afseende å debiteringen, uppbörden

och redovisningen af medel, som erfordras för fullgörande af ifrågavarande

byggnadsskyldighet. Genom hvad motionärerna, synnerligen den förstnämnde,

anfört, finner utskottet det vara ådagalagdt, att bristen på uttrycklig

bestämmelse i detta afseende kan medföra olägenheter. Utskottet föreställer

sig, i likhet med motionärerna, att dessa olägenheter lättast skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

kunna afhjelpas derigenom, att debiteringen och uppbörden af nämnda

medel anförtroddes åt den vanliga fögderiförvaltningen, på sätt i 49 § af

förordningen om landsting är stadgadt om landstingsmedel. Enligt hvad

utskottet inhemtat, lärer sådant på ett och annat ställe ega rum; men då

uttrycklig bestämmelse i ämnet i alla fall synes lämplig för vinnande af

likformighet i detta afseende, får utskottet, med anledning af herrar J. Bengtssons

och A. Nilssons motioner, hemställa,

3) att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes meddela de föreskrifter, som erfordras

för att bidrag till byggande och underhåll af

tingshus och häradsfängelse må i hela riket på likformigt

sätt af vederbörande fögderiförvaltning i sammanhang

med kronoskatterna debiteras och uppbäras samt

derefter i behörig ordning till den eller dem, som vederbör,

redovisas.

Stockholm den 17 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar J. Anderson i Tenhult och J. Bengtsson i Gullåkra.

Herrar F. Andersson i Helgesta, H. Andersson i Nöbbelöf och Näsman

hafva begärt fa här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen inom

utskottet af detta ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CKNTRAL-TUYCKERIET, 188".

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.