Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 17 kap. 4 § handelsbalken.

1887-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:13, Utlåtande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 17 kap. 4 § handelsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse

af 17 kap. 4 § handelsbalken.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått mottaga en inom nämnda

Kammare af herr E. Beckman afgifven motion (n:o 127), i hvars syfte

herrar J. H. G. Fredholm, Joll. Ohlsson och Jakob Erikson förklarat sig

instämma. I berörda motion föreslås sådan ändring af 4 § i 17 kapitlet

handelsbalken, att förmånsrätt må tillkomma arbetare för deras fordran för

af dem under de tre sista månaderna förrättadt arbete; och hemställer motionären,

att Riksdagen för detta ändamåls vinnande måtte för sin del antaga

följande lydelse af nämnda lagrum:

»År gäldbunden man död, och häfver någon försträckt penningar eller

varor till hans begrafning; det skall först gäldas, sedan det gods afskildt

är, som förr är sagdt. Dernäst den kostnad, som å egendomens uppteckning

skäligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas

sista sjukdom, deras arfvode, som honom deri skött hafva, så ock betjente^

och tjenstehjons lön för sista aret, samt arbetares innestående fordran för

af dem under de tre sista månaderna förrättadt arbete.»

Äfven vid sistlidna års Riksdag väcktes en motion i liknande syfte.

I deröfver afgifvet utlåtande (n:o 22) hemstälde lagutskottet om afslag å

motionen, och blef denna hemställan af båda Kamrarne godkänd, af Första

Kammaren utan diskussion och af Andra Kammaren efter votering med 146

röster mot 32, Indika senare afgåfvos för bifall till motionen.

Lagutskottet anser fortfarande, att en lagförändring i nu ifrågavaBih.

till IUksd. Prot. 1S87. 7 Samt. 10 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

rande syfte icke skulle vara välbetänkt. Om det måste erkännas såsom en

oeftergiflig grundsats för allt lagstiftningsarbete, att en ändring i gällande

lag icke bör företagas förr än verkligt behof af en sådan ändring blifvit

ådagalagdt, så måste denna grundsats med synnerlig stränghet fästhållas,

då den ifrågasatta ändringen afser att utvidga området för bestämmelser

om undantag från en mera allmän rättsregel. Till sådana undantagsbestämmelser

höra onekligen de s. k. tysta förmånsrätterna, hvilkas antal skulle

genom det nu ifrågavarande förslagets godkännande ytterligare ökas.

Under det af motionären begagnade uttrycket »arbetare» torde inbegripas

ej mindre sådana, som den föregående motionären i ämnet betecknat

såsom »tillfällige arbetare», än äfven arbetare med mera fäst och varaktig

anställning. Utskottet erinrade i sitt ofvan omförmälda utlåtande, att det

för den tillfällige arbetaren synes vara det naturligaste, att han, allt efter

som han fullgör det betingade arbetet, också utfår den derför öfverenskomna

lönen, och att lagstiftningen icke bör på något sätt föranleda till afvikelse

från denna i sj elfva af ta lots natur grundade regel. De fall, der sådan afvikelse

egt rum med den påföljd, att förlust vid en arbetsgifvares inträffade

obestånd drabbat tillfällige arbetare, torde icke vara nog många eller ofta

förekommande för att påkalla en lagstiftningsåtgärd i antydda retning.

Endast i den mån, yttrade utskottet vidare, som arbetsaftalet antager

en mera varaktig karakter och sålunda närmar sig till ett tjenstehjonsförhållande,

torde det vara regel, att arbetarens lön förblifver längre tid innestående

hos arbetsgivare!!. De af motionären anförda prejudikaten (hvilka

återfinnas i Chr. Uaumaims Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning,

årg. 1870, sidd. 273 och 350) visa också, att lagskipningen är

benägen att åt uttrycken »betjenter och tjenstehjon» gifva den tolkning, att

arbetare med mera stadig anställning må kunna under desamma hänföras.

Att lagstiftaren i den nu ifrågavarande paragrafen satt tjenstehjon i en

bättre ställning än tillfällige arbetare har ju uppenbarligen sin grund deri,

att ett tjenstehjon icke har anledning eller, sa vidi legostadgans bestämmelser

äro på detsamma tillämpliga, ens rätt att fordra sin aflöning förr än efter

en viss tids förlopp, hvarigenom det också mera. är utsatt för förlust genom

husbondens obestånd.

Den gräns, som sålunda blifvit uppdragen mellan tjenstehjon och arbetare

med mera varaktig anställning å ena samt tillfällige arbetare å andra

sidan, anser utskottet vara rigtig och rättvis. Med den varaktigare anställningen

följer i regeln, att aflöningen utbetalas med längre mellanrum: derför

skyddas arbetaren genom förmånsrätt. Den tillfällige arbetaren får deremot,

efter förhållandets natur, oftare ut sin betalning: han har derför icke samma

behof af skydd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

3

Till de ofvan åberopade prejudikaten kan utskottet nu ytterligare

lägga en af Kongl. Maj.t den 9 innevarande februari meddelad dom, genom

hvilken arbetare, anstälde hos en möbelsnickare, för sina i dennes konkurs

bevakade fordringar fått sig tillerkänd »den förmånsrätt, som i 17 kap. 4§

handelsbalken finnes för betjenters och tjenstehjons lön för sista året stadgad»,

af skäl att de af dem bevakade belopp »afsåge betalning för arbete, som de

icke på grund af tillfälligt arbetsaftal utan till följd af stadig anställning

under sista året fullgjort.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Piksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herrar Smedberg, F. Andersson i Helgesta, J. Anderson i Tenhult

och Trybom, hviika ansett akt utskottet bort tillstyrka medgifvande af förmånsrätt

åt arbetare för innestående fordran för af dem under den sista

månaden förrättadt arbete.

Herrar Samzelius och Hasselrot hafva begärt få här antecknadt, att

de icke deltagit i behandlingen inom utskottet af detta ärende, herr Samzelius

i följd af annat utaf Riksdagen honom lemnadt uppdrag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.