Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 20

1887-03-01 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:20, Lagutskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

Sfi© SO.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

3 § 2 mom. i skiftesstadgan den 9 november 1866.

Skiftestadgan den 9 november 1866 3 § hade ursprungligen följande

lydelse:

»Har jord, som hörer till by eller hemman, deri två eller flere ega

del, genom teg- eller storskifte i flere skiften blifvit lagd; vill den, som

i sådant skifteslag eger ett eller flere hemman eller en eller flere hemmansdelar,

laga skifte erhålla, liafve ock der vitsord till, utan att å tegeller

storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången och stadfästad

förening må sådant hindra eller derför i vägen ligga. Ej må redan verkstäld

enskiftesdelning, som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt

Vår nådiga kungörelse den 20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt

och faststäldt, eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt

skifte rubbas, utan så är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende,

derom åsämjas.»

Redan vid 1869 års riksdag väcktes förslag om ändring af denna §

i den retning, att under vissa förhållanden nytt skifte skulle kunna ega

rum utan hinder af faststäldt enskifte eller laga skifte, äfven om icke

alla, hvilkas rätt vore af frågan beroende, dertill samtyckte. Detta förslag,

som icke föranledde någon Riksdagens åtgärd, följdes af förslag i

liknande syfte vid 1873, 1874, 1879, 1880 och 1881 årens riksdagar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

3

utan att något af dessa förslag lyckades att tillvinna sig Riksdagens

bifall. Vid 1882 års riksdag fäste två särskilda motionärer uppmärksamheten

vid de olägenheter, som af bestämmelsen om faststäldt skiftes orubblighet

kunde uppstå i de fall, då marken, till följd af verkstäld sjösänkning

eller annat större vattenafledningsföretag undergått sådan förändring

till sin natur, att densamma i sitt förändrade skick icke kunde utan omskifte

med fördel brukas; och föreslogo motionärerne på grund deraf sådan

ändring af 3 § skiftesstadgan, att omskifte under angifna förhållanden

skulle kunna ega rum äfven utan alla delegares samtycke. I häröfver

afgifvet utlåtande (n:o 50) hemstälde lagutskottet, att Riksdagen måtte i

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, »att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt

öfvervägande, huruvida, der genom verkstäld sjösänkning eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått sådan förändring,

att de kunna häfdas som åker, men hinder för deras ändamålsenliga brukande

möter deraf, att vid förut verkstäldt laga skifte egorna erhållit en

för markens häfdande såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats

oskiftade, nytt skifte må, utan hinder af fastställelse å det förra laga

skiftet, å dessa egor verkställas på sätt ofvan är antydt, samt att, derest

sådan rätt till omskifte finnes böra medgifvas, Kongl. Maj:t måtte låta

utarbeta och till Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i gällande

skiftesstadga, som för sådant ändamål äro af nöden.»

Mot denna utskottets hemställan anmäldes af en utskottets ledamot,

med hvilken tva andra ledamöter instämde, följande reservation: »Enär

äfven annat än vattenafledning kan framkalla behof af omskifte å redan

skiftad jord eller delning af mark, som vid laga skifte blifvit för delegarnes

gemensamma bruk undantagen, anser jag, att lagutskottet bort

tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om förslag till förändring

af skiftesstadgan i sådan syftning att — utan hinder af verkstäld

enskiftes-delning, som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt Kongl.

kungörelsen den 20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt °och faststäldt,

eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats — omskifte af redan

skiftad jord eller nytt skifte å sådan, som blifvit från delning undantagen,

måtte kunna, på delegares yrkande, ega rum, såvida egodelningsrätten

pröfvade förändrade förhållanden sådant föranleda.»

Riksdagen godkände emellertid utskottets hemställan, och skrifvelse

i enlighet med utskottets förslag afläts till Kongl. Maj:t den 17 maj 1882.

I anledning af denna skrifvelse framlade Kongl. Maj:t för 1884 års Riksdag

förslag till ändringar i 3, 58, 69, 88 och 89 §§ af skiftesstadgan;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

och blef denna proposition, på lagutskottets tillstyrkande, af Riksdagen

antagen. Författning i ämnet utfärdades den 21 mars samma år.

Genom denna författning undergick 3 § den ändring, att hvardera

punkten af paragrafen i dess ursprungliga lydelse bildade ett särskildt

moment; hvarefter såsom ett tredje moment tillädes följande:

»Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag

tillförene sänka egor undergått sådan förändring, att de kunna

häfdas såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga brukande hinder

deraf, att vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som i 2 inom. omförmäles,

egorna erhållit en för deras häfdande såsom åker olämplig indelning

eller delvis lemnats oskiftade, då må, der tjenlig skiftesläggning ej

kan genom egoutbyte beredas, nytt skifte, utan hinder af bestämmelserna

i nämnda mom., kunna verkställas å dessa egor jemte den mark, som med

dem ligger i det sammanhang, att dess intagande i den nya delningen är

för beredande af lämpligt och redigt skifte oundgängligen nödigt. Bestrider

någon delegare nytt skifte eller uppstår tvist angående omfånget af

den mark, som bör i det nya skiftet ingå, behandlas ärendet efter stadgandet

i 89 §.»

Det nuvarande fjerde momentet, som tillkommit genom Kongl. kungörelsen

den 1 oktober 1875, har för den nu föreliggande frågan icke

någon betydelse.

Såsom reservanterne i 1882 års lagutskott påpekat, kunna, utom de

omständigheter, som föranledt 1884 års förordning, äfven andra förhållanden

inträffa, som göra delning af mark, som vid skifte blifvit för delegarnes

gemensamma behof afsatt, i hög grad önsklig och nödig. En af

nämnde reservanter erinrade under diskussionen i Andra Kammaren derom,

att för ett årtionde tillbaka, synnerligast inom de norrländska länen, stora

egovidder blifvit afsätta till gemensam mark, som då käft ett jemförelsevis

ringa värde, men hvilkas värde genom ökad kultur och förbättrade

kommunikationer i åtskilliga fall sedermera undergått en så betydlig förändring,

att det syntes vara skäl att medgifva omskifte äfven af sådana

samfälligheter.

I en vid innevarande riksdag afgifven motion (n:o 88), som blifvit

till lagutskottet hänvisad, har herr A. P. Lind ytterligare påpekat vissa

af nu gällande föreskrifter följande olägenheter, som inträffat i Bohuslän.

Motionären meddelar derom följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO.

»Vid laga skifte å hemmanen Resö undantogos till delegares gemensamma

begagnande, att icke ingå i skiftet, så väl åtskilliga i saltsjön belägna

holmar, som ock å sjelf va hufvudön åtskilliga platser för bedrifvande

af hvarjehanda näringsfång, såsom fiske, båtbyggnad, salteriinrättning

in. m.

När nu sillfisket började, uppbyggde eu företagsam delegare uti dessa

samfälliglieter på tvenne olika ställen sillsalteri er. Härför instämd af

öfrige delegare, söktes förordnande för behörig landtmätare att utbryta

hans lott i samtalliglieterna, så att han kunde få sina salterier på egen

sjelfständig grund. Landtmätaren förklarade i afgifvet utlåtande, att den

ena af lägenheterna icke var af beskaffenhet att kunna med lika fördel

för alla delegarne fördelas, och afstyrkte på den grund delning deraf,

men att den andra af lägenheterna, å hvilken det ena salteriet var uppfördt,

var af beskaffenhet att hvardera af öfrige delegare kunde vid delning

af lägenheten erhålla hvar sina lika goda lägenheter till salteritomter

som de redan bebyggde; i följd hvaraf delning härå skulle ske, hvarigenom

den företagsamme delegaren kunde få på egen grund behålla sina byggnader.

Detta utlåtande godkändes af egodelningsrätten; men, som ofvan

är antyd t, förklarade högsta domstolen att delning icke fick ega rum,

emedan laga skiftet blifvit faststäldt. Häraf har följden blifvit, att uppföraren

af de båda salterierna, som derigenom velat idka eu för orten och

fiskeribefolkningen nyttig näring, nödgats rifva det ena salteriet, enär han

ej kunde öfverenskomma med alla delegarne om en skälig tomtafgift, samt

i andra fallet måst mot oskäligt hög afgift hyra tomtplats af sina meddelegare,

hvilket kunnat undvikas om skifte å lägenheterna fått ega rum.»

Utskottet har från justitierevisionsexpeditionen förskaffat sig en afskrift

af Kongl. Maj:ts utslag i målet och funnit detta vara af clet innehåll

motionären omförmält.

Enligt motionärens uppgift är det af honom meddelade fallet icke

allenastående, utan lära flere dylika fall hafva inom samma län förekommit.

På grund häraf föreslår motionären följande tillägg till 2 mom. af

3 § skiftesstadgan: »Vid faststäldt en- eller laga skifte till gemensamt behof

afsatt samfällig plats må delegare emellan efter delningsgrund fördelas,

om landtmätare och gode män finna sådan delning kunna ega rum

utan samtlige delegares skada. Atnöjes icke vederbörande med förrättningsmännens

beslut, underställes frågan egodelningsrätten i likhet med

hvad rörande skifte af jord i öfrigt är i Kongl. skiftesstadgan bestämdt.

Vill någon delegare å dylik samfällig plats uppsätta industriel inrättning,

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 7 Sami. 13 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

må tillstånd dertill och bestämmande af årlig tomtafgift derför, afgöras

af pluraliteten bland delegarne, dock bör denna pluralitet jemväl ega

minst hälften af lägenheten.»

Utskottet hyser i likhet med motionären den åsigt, att delning af

mark, som blifvit afsatt för skifteslagets gemensamma behof, bör kunna,

der omständigheterna dertill föranleda, skiftas, utan att saintlige rättsegares

samtycke dertill erfordras; men utskottet tilltror sig icke att nu

framlägga något formuleradt förslag till ändringar i skiftesstadgan, helst

införandet i 3 § af eu bestämmelse i berörda syfte torde medföra ändringar

jemväl i andra paragrafer af samma författning. Utskottet får

derför hemställa,

att Riksdagen, med anledning af motionen, i skrifvelse

anhåller, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af

skiftesstadgan den 9 november 1866, att mark, som

vid skifte undantagits för delegarnes gemensamma behof,

må, äfven om alla, hvilkas rätt är af frågan beroende,

ej derom åsämjas, skiftas under iakttagande af

hvad i 2 mom. af 89 § skiftesstadgan föreskrifves.

Stockholm den 1 mars 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Bergström, Fröberg, F. Andersson i Helgesta och Odell

Herr G. IT. Stråle har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen inom utskottet af detta ärende.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.