Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förordnande af inregistrering smän till biträde åt domhafvande på landet.

1887-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:24, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förordnande af inregistrering smän till biträde åt domhafvande på landet.

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

27

N;o 24.

Aiik. till Eiksd. kansli den 5 mars 1887, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om förordnande

af inregistrering smän till biträde åt domhafvande

på landet.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr E. Oberg afgifven motion (n:o 149) om förordnande af

inregistreringsmän till biträde åt domhafvande å landet. Motionären erinrar

om de svårigheter och stundom oersättliga förluster, som kunna

förorsakas deraf, att, då domhafvande å landet befinner sig i tjensteärenden

utom sin bostad, icke någon person finnes, till hvilken en rättssökande

kan med laga verkan aflemna handlingar, som skola till domhafvanden

ingifvas, såsom besvär i egodelningsrättsmål, ansökningar och

förklaringar i konkurs- och andra ärenden in. m., äfvensom erlägga vad.

Dessa olägenheter inträffade oftast för sådana rättssökande, som vore

aflägset boende från domhafvandens bostad och ej hade kännedom om

hans frånvaro eller visste, hvar han annorstädes kunde träffas, förr än

de derom fått underrättelse i hans bostad, och vore så mycket Fanbärare,

som dylikt mestadels hände i slutet af en föreskrifven fatalietid,

då det vore för sent att på annat håll uppsöka domhafvanden. Till afhjelpande

af de omförmälda olägenheterna föreslår motionären, att Riksdagen

för sin del måtte besluta sådan lagbestämmelse, »att då domhafvande

på landet af embetsförrättningar eller annorledes är förhindrad

från sin bostad, skall han förordna i sitt ställe annan lämplig person

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

till inregistreringsman, hvilken skall å domhafvandens vägnar i dess bostad

af rättsökande parter i behörig tid emottaga anmälan och vadeskilling

emot dom eller utslag i tvistemål, samt besvär i egodelningsrättsmål,

äfvensom ansökningar och förklaringar i konkurs och andra

ärenden, som till domareembetet höra. Sådana anmälningar, ansökningar

och förklaringar skola uti dertill afsedd bok inregistreras, samt

derom bevis afgifvas, emot 50 öres lösen för hvarje sådant.»

Det kan icke förnekas, att det i motionen påpekade förhållandet

utgör en af de brister, som vidlåda den nuvarande organisationen af

underdomstolarne på landet; och detta har ock blifvit af nya lagberedningen

beaktadt i dess förslag till rättegångsväsendets ombildning. I 1

kap. 16 § af förslaget angående domstolsförfattningen heter det:

»Mom. 1. I hvarje domsaga, der biträdande domare ej är anstäld,

bör finnas kanslibiträde, som skall ega behörighet att under domarens

tillsyn emottaga inlagor och anmälanden, derom utfärda bevis, ombestyra

begärda afskrifter och vidimationer samt besörja handlingars och

expeditioners tillhandahållande åt parter eller försändande till dem medelst

posten in. m. dylikt. I annan domsaga må ock kanslibiträde anställas,

om öfverrätten anser sådant behöflig^

Mom. 2. Förordnande för kanslibiträde meddelas af domhafvande!!

för viss tid, ej öfverstigande två år hvarje gång, men kan jemväl före

nämnda tids utgång af honom återkallas, när anledning dertill anses

vara för handen. Om meddeladt eller återkalladt förordnande skall anmälan

ofördröjligen göras hos öfverrätten äfvensom hos konungens befallningshafvande

för att genom dess försorg införas i länskungörelserna.

Mom. 3. Kanslibiträde behöfver ej vara lagfaret, allenast det eljest

anses för uppdraget lämpligt. De närmare bestämmelserna angående de

bestyr, som må öfverlemnas till dylikt biträde, gifvas af Konungen i allmän

instruktion.»

Lagberedningens anförda förslag synes emellertid lämpligast böra

behandlas i sammanhang med det allmänna ordnandet af landtdomstolarne;

och behofvet af ett lagstadgande i det af motionären föreslagna

syfte torde icke vara af så trängande beskaffenhet, att icke dermed

skulle kunna anstå ännu någon tid. Dessutom är det tydligt, att genomförandet

af den föreslagna anordningen förutsätter icke obetydliga

utgifter, till hvilka medel icke skulle kunna beredas allenast genom den

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets Utlåtande X:o 24.

af motionären föreslagna lösen. Det lärer icke heller vara möjligt att

ålägga domhafvandena på landet, Indika erhållit fullmagter på sina befattningar

utan förutsättning af en d)dik institution, att bekosta densammas

införande och upprätthållande.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 5 mars 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. ’7 Samt. 14 Höft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.