Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af den vissa slag af hemman medgifna frihet från inqvartering i fredstid.

1887-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af den vissa slag af hemman medgifna frihet från inqvartering i fredstid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ant. till Biksd. kansli den 7 Febr. 1887, kl. 12 nödd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande

af den vissa slag af hemman medgifna frihet från inqvartering

i fredstid.

Vid 1885 års riksdag väcktes af herr A. Persson i Mörarp en

motion, hvaruti yrkades upphörande af den vissa hemman medgifna

frihet från mqvarteringsskyldighet i fredstid. Lagutskottet, till hvilket

denna motion hänvisades, meddelade i sitt deröfver afgifna utlåtande

(n:o 40) följande utredning af de i motionen åsyftade förhållanden:

Inqvartering är af tvenne slag: ständig och tillfällig. Den senare

utgöres, så å . landet som i städerna, när trupp är stadd på tåg, och

skiljer sig härigenom från den ständiga, som utgår till trupp, hvilken

blifvit anbefald att längre tid uppehålla sig på ett ställe.

Tillfällig inqvartering består af husrum, ljus, värme och sängkläder

och utgöres å landet af egare eller innehafvare af sådan jord, för

hvilken icke, enligt hvad här nedan förmäles, frihet åtnjutes från detta

besvär, samt i städerna af dem, som äro skyldiga att deltaga i den

ständiga inqvarteringens utgörande. Skyldigheten att utgöra tillfällig

inqvartering är olika i fred och under krig.

I fred äro å landet frie derifrån de, som innehafva 1) kungsgårdar

och kungsladugårdar (kongl. br. 2 nov. 1719); 2) sätes- och ladugårdar,

oskattlagda rå- och rörshemman (kongl. förnyade qvarterordningen 28

Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. 7 Sami. 3 Saft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottet* Utlåtande N:o 3.

mars 1719, § 23, samt adl. priv., § 8); 3) officer ar eboställen; 4) gästgifvaregärdar;

5) kyrkoherde- och kapellanshol (3—5 enligt qvarterordningen

28 mars 1719, § 23); 6) lotshemman (kongl. förordn. 17 sept. 1783, §

2); 7) all-männa frälsehemman till hälften (adl. priv., § 9); 8) skatteoch

kronobonde, som uppfunnit mineralstreck (kongl. förordn. 27 aug.

1723, § 2); ovisst torde dock vara, att detta stadgande kan anses

vara ännu gällande; samt 9) nämndemän för den hemmansdel de bebo

(kongl. br. 27 juni 1791). 1 städerna åtnjutes friheten af dem, som

äro frie från ständig inqvartering.

Under krig utgöres å landet inqvartering äfven af dem, hvilka här

ofvan finnas under 1—5 upptagne bland de i fredstid frikallade (qvarterordningen

28 mars 1719, § 23; kongl. kung. 6 april 1810); samt

af allmänna frälset fullt (adl. priv., § 9), hvadan alltså denna frihet i

krigstid endast tillkommer lotshemman, skatte- och kronobonde, som uppfunnit

mineralstreck, samt nämndemän; i städerna åtnjutes äfven under

krig frihet af dem, som i fred äro från detta onus fritagne.

Ständig inqvartering medförer äfvenledes dels rättigheten till fritt

husrum, dels rättigheten till säng och sängkläder, ved och ljus, hvilka

fyra sistnämnda förmåner innefattas under benämningen servis. Den

del af inqvarteringen, som består af fritt husrum, utgöres antingen

medelst inqvartering in natura, i något kronan eller den inqvarteringsskyldiga

staden tillhörigt hus, eller genom ersättning i kontant; servisen

utgår alltid kontant och utbetalas äfven till den, som har inqvartering

in natura (inqvarteringsordning för Stockholm 28 febr. 1856,

§ 12; inqvarteringsordning för städerna utom Stockholm 22 febr. 1841,

§§ 12 och 15). Penningeersättningen, så väl för husrum som för servis,

utgår till olika, i tariffer bestämda, belopp efter hvarje särskild

tjenstegrad. Ersättningen för den ständiga inqvarteringen till de i

Stockholm garnisonerande regementen bestrides dels af vissa å den allmänna

rörelsen lagda afgifter, dels af ett bidrag af stadens inqvarteringsskyldige

invånare, dels af statsmedel (inqv. orda. för Stockholm,

§ 1); för de i öfriga städer garnisonerande trupper bestrides den del

af inqvarteringskostnaden, som utgör ersättning för husrum, af staten,

ersättningen för servis af staden (inqv. ordn. för städerna utom Stockholm,

§§ 15 och 17) och detta efter den fördelning, der ej annan blifva

faststäld, att den ena hälften deraf åligger borgerskapet, den andra

husen och gårdarne efter den proportion, i hvilken de äro taxerade till

brandvaktsafgift (kongl. förordn. 13 nov. 1766), och äro bland dessa

befriade endast biskopars, presters, läsemästares och klockares embetsgardar

(prest, priv., § 7, kongl. kung. 6 april 1810, jfr kongl. förordn. 3

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

3

okt. 1873). Den förut gällande förnyade kongl. inqvarteringsordningen

för flottan af den 22 juli 1858 är till all vidare kraft och verkan

upphäfd genom kongl. kungörelsen den 20 januari 1882.

Efter denna redogörelse förklarade sig utskottet lika med motionären

finna de bestämmelser om inqvartering, hvilka för närvarande

vore gällande, icke vidare tidsenliga eller på full rättvisa grundade,

särskilt, med afseende å de flerehanda slags fastigheter, för hvilka

frihet från detta onus åtnjötes. Den grundsats, från hvilken bestämmelserna

om inqvartering utginge, eller att detta onus, der det in natura

utgöres, borde åligga fastighetsegare eller fastighetsinnehafvare,

ansåg utskottet deremot ligga i sjelfva arten af detta besvär. Utskottet

fann emellertid mindre lämpligt att då omedelbart lagstifta i

ämnet, enär derför torde erfordras eu sorgfälligare och mera omfattande

utredning af alla dithörande förhållanden, än utskottet varit i

tillfälle att åt ärendet egna; och hemstälde utskottet, att Riksdagen

ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta samt

förelägga Riksdagen förslag till ändrade bestämmelser angående inqvarteringsskyldigheten,

hvarigenom denna skyldighet blefve efter billiga

grunder fördelad på egare eller innehafvare af allt slags fastighet.

Denna utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, men blef

af Första Kammaren afslagen; i följd hvaraf frågan för den riksdagen

förföll.

Sedan herr A. Persson jemväl vid sistlidna års riksdag i ämnet

väckt motion, som hänvisades till lagutskottet, framlade utskottet i

utlåtande n:o 32, med anledning af motionen, ett förslag till lag angående

jemkning af den på hemman å landet Infilande inqvarteringsbörda

under fredstid. Detta förslag blef af Andra Kammaren godkändt,

men förkastades af Första Kammaren med 45 röster mot 44.

Samme motionär har äfven vid innevarande riksdag upptagit frågan

i en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 93), som blifvit

till lagutskottets handläggning öfverlemnad. Efter att hafva i korthet

erinrat om ärendets behandling vid de båda senast förflutna riksdagarne,

samt till bemötande upptagit några af de skäl, hvilka under diskussionen

i Första Kammaren anförts mot utskottets för 1886 års riksdag

framlagda förslag, yrkar motionären, att Riksdagen ville för sin del

besluta, att den frihet från inqvarteringsskyldighet under fredstid, som

nu, i följd af särskilda stadgande^ förefinnes för vissa slag af hemman

å landet, måtte från och med den 1 januari 1888 upphöra att

gälla.

Slutligen tillägger motionären: »Derest lagutskottet, till hvilket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

motionen torde blifva remitterad, fortfarande skulle anse nödigt att

undantag härifrån bör göras för de hemman, som på grund af presterskapets

privilegier nu äro befriade från detta onus, af skäl att dertill

skulle erfordras kyrkomötets samtycke, lärer det icke vara skäl att

häremot göra någon invändning, helst denna begränsning väl endast

bör vara ett tills vidare.»

Utskottet, som fortfarande i likhet med motionären finner en utjemning

af ifrågavarande besvär vara af billighet och rättvisa påkallad,

anser sig böra, i anledning af den nu väckta motionen, ånyo för Riksdagen

framlägga samma förslag, som utskottet sistlidne år förordat.

Det hufvudsakligaste af de skäl, som då anfördes mot förslaget, torde

hafva varit, att detsamma icke var nog omfattande. Men, såsom utskottet

jemväl antydde, synes antagandet deraf ingalunda lägga hinder

i vägen för en ännu mera omfattande utjemning af besväret, derest

en sådan skulle befinnas önsklig, utan kan snarare anses såsom en

förberedelse till en sådan mera genomgripande omarbetning af lagstiftningen

i ämnet.

Beträffande den i motionens sista punkt omförmälda inskränkning

i utskottets förslag yttrade utskottet i sitt utlåtande till 1886 års riksdag:
»I

ett afseende lärer det dock vara nödigt att göra en inskränkning

i motionärens förslag, nemligen såvidt angår den frihet från

ifrågavarande börda, som har sin grund i eller bekräftas af presterskapets

privilegier den 16 oktober 1723. Hithörande bestämmelser

återfinnas i 6, 7 och 9 punkterna af samma privilegier. I 6 punkten

heter det: »Vi wele och unna och efterlåta, till Församlingarnas

och Gudstjenstens wid macht hållande, the små Kyrkian tilhöriga hemman,

som när vid Kyrkian äro belägna, och af Capelianer och Klockare

altid för thetta, och ännu äro brukade och häfdade wordne, fria

för all Cronans beswär.» I 7 punkten förklaras: »Så skola och Biskops-

och Prestegårdarne, samt Professorum och Lectorum Prmbendeoch

Embetes-gårdar å Landet i så måtto wara frie, åt uti them inga

allmänna Stämningar, Ting, Utskrifningar, Möten eller Munstringar

hållas skola, med mindre så är, att bemälte wederbörande sielfwe thertil

godwilleligen bewilja och sådant efterlåta. Icke heller skola bemälte

gårdar å Landet, Capellans-Gårdar, Stomner eller Klockarebord

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

5

blifva beswärade med dagswerken eller skiutzfärdar, inqvarteringar och

extraordinarie gärder till durch-marcher, utan therföre wara obeswärade

och frikallade, så wida icke någon allmän trengande nöd på färde

är.» I 9 punkten tillförsäkras under vissa vilkor prestebordsfrihet för

torp, som af kyrkoherdar och kapellaner upptagas å prestebords egor.

Då rubbning i dessa föreskrifter erfordrar kyrkomötets samtycke,

torde det vara lämpligast att uttryckligen förklara, det någon ändring

häruti för närvarande icke åsyftas.»

Hvad utskottet sålunda, i ändamål att undanrödja formella betänkligheter

mot förslagets godkännande, tillstyrkt, synes fortfarande ega

giltighet.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med hufvudsakligt bifall till

motionen, för sin del antaga följande

Lag

angående jemkning af den på hemman ä landet livi
lande

inqvartering sbörda under fredstid.

Med upphäfvande af hvad som stridande mot

denna lag finnes stadgadt ej mindre i 23 punkten af

Kongl. Maj:ts förnyade Qvarterordning den 28 Mars

1719, kungl. brefvet angående kungs- och ladugårdars

befrielse för inqvartering den 2 november samma

år, 2 och 3 punkterna i förordningen angående de

friheter och förmåner, hvilka alla de i gemen hafva

att niuta, som här i Riket och derunder lydande Provincier

några Metall samt Mineral Strek och nyttiga

Bergarter uppfinna, angifva och i gång bringa, den

27 augusti 1723, 8 och 9 punkterna af Ridderskapet

och Adelns privilegier den 16 oktober 1723, 2 § i

förordningen angående Hemman för Lotsarne i Riket

samt hvad thermed gemenskap hafva kan, den 17

september 1783 och Kongl. brefvet den 27 juni 1791

än äfven i andra allmänna författningar, förordnas

som följer:

Den egare och innehafvare af vissa hemman å

Bill. till Rihd. Prot. 1887. 7 Sami. 3 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

landet för närvarande tillkommande frihet från skyldigheten

att efter lagstadgad grund lika med öfriga

hemman under fredstid deltaga i utgörande af inqvartering

skall från och med den 1 januari 1888

upphöra att gälla; dock vare de, hvilka ega åtnjuta

de genom presterskapets privilegier förunnade förmåner,

ej pligtige att i inqvarteringsskyldighetens

utgörande deltaga i vidsträcktare mån, än som med

samma privilegier må vara förenligt.

Stockholm den 7 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, K. L. Beckman, 1887,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 A:4 Skrifvelse till Konungen, angående jemkning af den ]>å hemman å landet lindande inqvarteringsbörda under fredstid. a1 i texten