Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 2 § i utsökning slag en den 10 augusti 1877.

1887-02-07 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:4, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 2 § i utsökning slag en den 10 augusti 1877.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

i

N:0 4.

Ank. till Rikd. kansli den 7 febr. 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad

lydelse af 2 § i utsökning slag en den 10 augusti 1877.

I 2 § af utsökningslagen den 10 augusti 1877 stadgas: »Utmätningsman

är å landet kronofogde, hvar inom sitt tjenstgöringsområde,

och i stad stadsfogde. Erfordras i stad mer än en stadsfogde, bestämme

Konungen deras antal och omfånget för hvarderas befattning.

Utmätningsman har att, efter ty i denna lag sägs, fullgöra hvad

öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift

af annan myndighet förrätta utmätning.»

I 3 och 4 §§ af samma lag föreskrifves vidare, bland annat:

»3 §. Kronofogde eger att för bestämdt fall till utmätningsman

i sitt ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronfogden sjelf

för redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller

försummelse kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af utmätt fast egendom eller fördelning af köpeskillingen derför,

ej heller fördelning af köpeskilling för utmätt lös egendom i fall,

då enligt 119 eller 120 § sammanträde för köpeskillningens fördelningerfordras.

4 §. Konungens befallningshafvande ege för bestämdt fall eller''

inom visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på

eget ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas;

Bih. till Biksd. Prof. 1887. 7 Samt. 4 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

dock må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre

förordnandet innehåller särskild! medgifvande, befatta sig med försäljning

af utmätt fast egendom eller med fördelning af köpeskilling för

utmätt egendom i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.»

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga två inom

nämnda kammare väckta motioner, Indika åsyfta sådan ändring af ofvan

anförda 2 §, att äfven länsman skulle inom sitt distrikt vara utmätningsman,

utan att särskild! förordnande derför erfordrades. I den

ena af dessa motioner (n:o 7) anför herr Allvar Olsson: »Då kronofogdarne

i allmänhet hafva vidsträckta tjenstgöringsområden, kunna de

i flesta fall icke hinna att sjelfva verkställa alla till dem inkommande

utslag, utan öfverlemna oftast verkställigheten till länsmannen, och

allmänheten har vid sådant förhållande ofta förundrat och beklagat sig

öfver, att eu utmätningssökande icke kan få direkte hos vederbörande

länsman aflemna ett utslag för verkställighet och der afhemta redovisning,

när liqvid influtit, då derigenom mången gång skulle kunna vinnas

en ganska betydlig besparing af tid och kostnader. Om till exempel en

landtman erhållit en qvarstadsdom eller ett utmätningsutslag å en sin

granne och får veta att gäldenären håller på att undanskaffa sina tillgångar,

eller är beredd att resa ur riket, och om kronofogden i orten

är boende på 50 kilometers afstånd från platsen, men länsmannen deremot

bor endast 5 kilometer från stället, så kunde erforderlig verkställighet

erhållas redan samma dag, om sökanden hade rätt att derom

anlita länsmannen, hvaremot om kronofogden först måste uppsökas,

verkställigheten i följd af afståndet fördröjes minst ett par dagar och

under tiden kunna gäldenärens tillgångar vara bortskaffade och fordringsegaren

derigenom icke allenast gå förlustig sin fordran, utan äfven

riskera att få betala en dryg undersökningskostnad. Äfven med hänsyn

till gäldenärerna vore det en fördel, om exekutiva åtgärder i allmänhet

finge vidtagas af närmast boende fögderi tjensteman, hvarigenom utsökningskostnaderna

i görligaste mån inskränktes. Exempel lärer förefinnas,

att inom en del ganska vidsträckta fögderier kronofogdarne icke

remittera inkommande utslag till länsmannen, utan verkställa de samma

dels sjelfva och dels genom dertill särskild! förordnade biträden, hvilket

naturligtvis gifver anledning till missnöje såväl hos allmänheten, som

derigenom nödgas betala dryga resekostnader, som ock hos de länsmän,

hvilka sålunda gå miste om en påräknad inkomst af bernsten, hvilket

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o i.

för dem måste anses som en ej oväsentlig förlust, helst den för dessa

tjensteman jemförelsevis knappt tilltagna lönen är underkastad en betydlig

reducering genom resekostnader för de många olikartade tjensteförrättningar

de äro skyldiga att utan ersättning verkställa.

Enligt 4 § i .utsökningslagen eger visserligen Konungens befallningshafvande

att inom visst område förordna länsman att på eget ansvar

i kronofogdes ställe vara utmätningsman, men då sådant förordnande

endast undantagsvis meddelas, har från åtskilliga håll framstälts

den önskan, att utsökningslagen måtte ändras derhän, att hvarje länsman

blefve utmätningsman för sitt tjenstgöringsområde med skyldighet

att från allmänheten mottaga domar och utslag för verkställighet

och derför afgifva redovisning, och enligt hvad här ofvan blifvit antydt,

skulle genom en sådan förändring hufvud sakligast vinnas följande fördelar:

minskadt besvär för sökanden vid utslags aflemnande och redovisnings

afhemtande, erhållande af snar verkställighet, der skydsamhet

särskild^ är af nöden, minskad kostnad för gäldenären, utsökningsmålens

jemnare fördelning mellan kronofogdar och länsmän, och blefve

dessutom kronofogdarne befriade från den dem nu åliggande redovisnings-

och ansvarsskyldigheten för länsmännens åtgöranden i utsökningsmål.

»

Med stöd af livad han sålunda anfört föreslår motionären, det

Riksdagen ville för sin del besluta, att första punkten i 2 § af gällande

utsökningslag måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Utmätningsman

är å landet kronofogde och länsman, hvar inom sitt tjenstgöringsområde,

och i stad stadsfogde.»

Den andre motionären herr G. Jansson i Krakerud anför (i motion

n:o 102) väsentligen samma skäl till stöd för sitt förslag som herr

Allvar Olsson, men föreslår följande, från den sistnämndes förslag något

afvikande lydelse af första punkten i 2 § utsökningslagen: »Utmätningsman

är å landet kronofogde samt länsman, då han derom af fordringsegaren

direkt anlitas, hvar inom sitt tjenstgöringsdistrikt, och stadsfogde

i stad.»

I det förslag till ny utsökningslag, som af Kong]. Maj:t framlades

för 18/1 års Riksdag, hade 2 § följande lydelse: »Utmätningsman

är å landet och i stad, som under landsrätt lyder, kronofogde och

i öfriga städer stadsfogde. Utmätningsman har att, efter ty i denna

lag sägs, fullgöra hvad öfverexekutor förordnar, verkställa dom samt i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

vissa fall utan föreskrift af annan myndighet förrätta utmätning.»

Något stadgande, som motsvarade den nuvarande 4 § i utsökningslagen,

fans icke i förslaget.

Det särskilda utskott, som tillsattes för behandling af den Kong!,

propositionen, yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande (n:o 2 sid. 62)

följande i afseende å de föreslagna 2 och 3 §§:

»I likhet med de föregående lagförslagen föreskrifver äfven det

kongl. förslaget att å landet endast kronofogde får vara utmätningsman.

Han får visserligen sätta annan i sitt ställe, men denna lättnad

för kronofogden är dock förenad med skyldighet för honom att ansvara

för skada, som af vikariens fel eller försummelse kan komma,

och den part, hvilken för utfående af sin rätt är nödsakad att anlita

exekutiv myndighets biträde, måste i allt fall alltid först vända sig till

den ordinarie utmätningsmannen. Uppenbart torde dock vara, att detta

kan inom fögderier af större utsträckning och således framför allt inom

de norra länen medföra ej blott för kronofogden stora svårigheter att

kunna med tillbörlig uppmärksamhet följa de många förrättningar, som

han måste till vikarie öfverlemna, utan äfven för den enskilde betydlig

så väl tidsutdrägt som kostnad, och Utskottet har derföre ansett sig

böra tillse, om icke ändring härutinnan kunde åstadkommas. Tvenne

utvägar finnas. Den ena är att göra hvarje länsman till ordinarie utmätningsman

jemte kronofogden, så att borgenären finge, allt efter

hvad han funne för sig beqvämligast och det större eller mindre förtroende

han hyste för den ene eller andre, anlita hvilkendera utmätningsmannen

han ville. Mot en sådan anordning möta dock stora

hinder och svårigheter. Om än många af de nuvarande länsmännen

ega både de insigter och den ekonomiskt oberoende ställning, som

man måste fordra hos tjensteman, hvilka skola på eget ansvar verkställa

förrättningar, så pass ingripande i den enskildes rätt som utmätningar

och dylikt, kan dock detta ej antagas vara fallet med alla länsmän,

minst med de unga, ofta nästan alldeles oerfarne män, som Konungens

befallningshafvande vid inträffade ledigheter, förfall etc. måste förordna

att uppehålla länsmanstjensten. Och den valrätt, utmätningssökanden

skulle ega, innebär ej heller tillräckligt korrektiv i detta hänseende,

ty det är ej blott utmätningssökandens utan äfven gäldenärens och

andre rättegandes intresse, som måste bevaras. Skulle genom lagens

bud alla länsmän förklaras vara utmätningsmän, blefve det derföre enligt

Utskottets åsigt nödvändigt att äfven för dem höja kompetensvilkoren,

fordra uppbördsborgen o. s. v. Härigenom skulle dock de

antydda betänkligheterna endast i fråga om de länsmän, som derefter

tillsattes, komma att undanrödjas; hvarjemte de ökade kompetensfordrin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 5

garna ovilkorligen måste framkalla behofvet af en högst väsentlig

förbättring i länsmännens lönevilkor, och hvilken utgift detta skulle

medföra för statsverket, torde tillräckligt framgå deraf, att länsmanstjensternas

antal uppgår till öfver 500. Då vidare hvarje länsman

skulle föra utmätningsdiarium, blefve i följd häraf det Konungens befallningshafvande

åliggande granskningsbestyret så betydligt förökadt,

att fråga kunde uppstå, huru vida med den nuvarande organisationen

af länsstyrelserna tillräckliga arbetskrafter dertill finnas. Den omständighet

att inom samma distrikt funnes två behöriga utmätningsmål!

skulle derjemte lätt kunna medföra åtskilliga förvecklingar; samma

fastighet kunde t. ex. komma att utmätas af kronofogden och länsmannen,

utan att någondera hade kännedom om dem andres åtgärd,

och hvardera derför särskilt förordnade syssloman för uppbärande af

räntor och hyror o. s. v. Den andra utvägen är att åt Konungens

befallningshafvande medgifva rätt att, när särskilda omständigheter,

såsom fögderiets vidsträckthet, det förtroende, någon viss länsman lyckats

tillvinna sig, eller annat dylikt dertill föranleda, förordna länsman eller

annan person att för visst distrikt eller visst fall i kronofogdes ställe

på eget ansvar vara utmätningsman; och utskottet har så mycket

hellre ansett sig böra tillstyrka denna utväg, som dylik rätt, om än i

något mindre omfattning, redan finnes i gällande landshövdingeinstruktion

Konungens befallningshafvande medgifven. Härigenom kan, der

behof af annan utmätningsman än kronofogden förefinnes, den åsyftade

lättnaden beredas parterne utan de olägenheter, som den andra utvägen

skulle medföra. Några förvecklingar mellan kronofogden och den särskilt

förordnade utmätningsmannen behöfva ej uppstå, ty om denne

är förordnad för visst distrikt, blir han der ensam utmätningsman, och

afser förordnandet visst fall, lär ej Konungens befallningshafvande underlåta

att derom underrätta kronofogden. Och i den personalkännedom,

som Konungens befallningshafvande måste ega, rörande de dem underordnade

länsmännen, eger man tillräckliga garantier för att inga andra

än fullt lämpliga personer förordnas, och att således parternas säkerhet

varder bevarad. Med hänsyn just till den nära kännedom, Konungens

befallningshafvande eger angående de personer, som varda förordnade,

har ock utskottet ansett, att åt Konungens befallningshafvande bör

kunna öfverlemnas att efter omständigheterna utsträcka förordnandet

att gälla alla de exekutiva förrättningar kronofogden är behörig att

verkställa; den enda ovilkorliga inskränkning i den särskildt förordnades

befogenhet, som utskottet funnit böra stadgas, är, att han ej får

sätta annan i sitt ställe. Bestämmelserna angående den rätt, som såBih.

till BiJcsd. Prof. 18S7 7 Sami. 4 Raft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

lunda enligt utskottets åsigt bör tillkomma Konungens befallningshafvande

att förordna särskild utmätningsman, hafva intagits i en ny §,

hvilken ansetts lämpligen böra få sin plats efter 3 §.»

På dessa grunder hemstälde särskilda utskottet, att Riksdagen

måtte för sin del antaga den lydelse af 2, 3 och 4 §§, som dessa

paragrafer nu ega; och blef denna utskottets hemställan af Riksdagen

godkänd.

Pen erfarenhet, motionärerna åberopat, torde icke vara af nog

betydenhet att kunna förringa vigten af de skäl, hvilka sålunda blifvit

af särskilda utskottet framlagda mot lämpligheten af att tillägga länsmännen

eu med kronofogdarnes sidoordnad befogenhet i utmätningsärenden;

och lagutskottet föreställer sig, i likhet med särskilda utskottet

vid 1877 års riksdag, att den nuvarande 4 § i utsökningslagen,

med erforderlig urskilning tillämpad, innefattar ett tillräckligt korrektiv

mot de olägenheter, hvilka inom större fögderier kunna uppstå i

följd af stadgandet i 2 §. Utskottet får derför hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

. STOCKHOLM. ISÅAC MARGUS’ BOKTRYCKRRI-AKTIEBOLAG 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.