Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af föreskriften, att inteckning för fordran skall inom viss tid förnyas. Till lagutskottets handläggning hafva öfverlemnats två särskilda vid innevarande riksdag väckta motioner, hvilka åsyfta upphäfvande af den i gällande inteckningsförordning meddelade föreskrift, att inteckning i fastighet för fordran skall inom viss tid förnyas. Motionerna hafva afgifvits, den ena i Första Kammaren

1887-02-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:5, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af föreskriften, att inteckning för fordran skall inom viss tid förnyas. Till lagutskottets handläggning hafva öfverlemnats två särskilda vid innevarande riksdag väckta motioner, hvilka åsyfta upphäfvande af den i gällande inteckningsförordning meddelade föreskrift, att inteckning i fastighet för fordran skall inom viss tid förnyas. Motionerna hafva afgifvits, den ena i Första Kammaren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

>'':o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 7 febr. 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande

af föreskriften, att inteckning för fordran skall inom

viss tid förnyas.

Till lagutskottets handläggning hafva öfverlemnats två särskilda vid

innevarande riksdag väckta motioner, hvilka åsyfta upphäfvande af den i

gällande inteckningsförordning meddelade föreskrift, att inteckning i fastighet

för fordran skall inom viss tid förnyas. Motionerna hafva afgifvits, den

ena i Första Kammaren (n:o 1) af herr A. T. Carlheim-Gyllensköld och den

andra i Andra Kammaren (n:o 24) af herr L. Jönsson i Sandby.

Herr Carlheim-Gyllensköld, hvilken jemväl vid sistlidne års riksdag

väckte motion i ämnet, anför, att ifrågavarande föreskrift vore ett af de

väsentligaste hindren för räntans fallande, enär utländskt billigt kapital derigenom

afhölles från att söka placering i Sverige. Räntans fallande vore åter

det för närvarande allra angelägnaste ekonomiska spörsmål i riket. I alla

domsagor söder om Dalarne vore fastighetsböckerna nu mera än 10 år gamla,

och äfven på de ställen, der de i en fastighet gällande inteckningar icke

vore på sådant sätt sammanförda, borde oöfvervinneliga hinder icke möta

för reformens genomförande. Det vore, enligt motionärens tanke, icke blott

nyttigt, utan nödvändigt att få kreditlagstiftningen i denna del likartad hos

oss med hvad den vore i utlandet. Principielt vore det ock rigtigt, att då

staten genom sitt organ domaremagten en gång meddelat inteckning för

Bih. till Bilcsd. Prot. 1S87. 7 Samt. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

skuld i fastighet, sa borde inteckningen också gälla intill dess postponering

eller dödande på af lagen föreskrifvet sätt egt rum, och detta utan något

tyst förbehåll eller någon inskränkning. På grund af det sålunda anförda

föreslår motionären, »att Riksdagen för sin del beslutar, att inteckning för

skuld i fastighet icke behöfver förnyas.»

Äfven herr L. Jönsson framhåller i sin motion såsom ett hufvudsakligt

skäl för den'' föreslagna förändringen den möjlighet, som derigenom skulle

beredas den enskilde att utan mellanhänder på goda inteckningar skaffa sig

billiga utländska lån, hvilket nu vore omöjligt, då den föreskrifna inteckningsförnyelsen

alltid gåfve anledning till utländingars misstro. Motionären erinrar

äfven om de kostnader, som inteckningsförnyelsen medförde, såsom två

särskilda tingsresor, protokollslösen in. in., Indika kostnader alltid påfördes

gäldenären. Ett af de skäl, som anförts mot den ifrågasatta åtgärden, vore

svårigheten att få en inteckning dödad, i händelse inteckningshandlingen på

något sätt blifvit förstörd. Denna svårighet kunde emellertid undanrödjas

genom ett för dylika fall särskild! anordnad! förfarande, och hänvisar motionären

till hvad i sådant afseende föreslagits i det år 1867 af utsedde komiterade

afgifna betänkande angående förändrade stadganden för betryggande

af egande-, pant- och nyttjanderätt till fastighet. På grund af det anförda

föreslår motionären, »att alla slags lagligen tillkomna och i fastighetsbok införda

inteckningar hädanefter icke behöfva förnyas.»

Såsom man vid en jemförelse mellan de af de båda motionärerne framlagda

förslagen finner, skilja de sig från hvarandra derutinnan, att herr L.

Jönsson inskränker sig till att påyrka den ifrågavarande förändringen endast

i afseende å sådana inteckningar, som redan blifvit införda i fastighetsbok, —

detta i öfverensstämmelse med hvad i 43 § af gällande inteckningsförordning

stadgas om inteckning för nyttjanderätt, — under det att herr CarlheimG-yllensköld

anser alla en gång meddelade inteckningar för fordran böra

utan förnyelse gälla, äfven om de icke blifvit införda i fastighetsbok. Att

herr L. Jönssons motion i detta afseende eger ett afgjordt företräde, är

uppenbart. Utskottet erinrade emellertid redan i sitt till 1886 års Riksdag

i ämnet afgifna utlåtande (n:o 7), att, jemte den af herr Caiiheim-Gyllensköld

då förbisedda omständigheten, att icke alla gällande inteckningar ännu

blifvit i fastighetsbok införda, äfven andra skäl talade mot ifrågavarande

förslag.

Utskottet anmärkte då särskild!, att för genomförande af den ifrågasatta

lagändringen erfordrades anordnande af ett s. k. mortifikationsförfarande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.o 5.

3

som icke blifvit af motionären föreslaget. I anledning af den sålunda

gjorda anmärkningen har herr L. Jönsson hänvisat till den i ofvanomförmälda

komitébetänkande föreslagna bestämmelsen, hvilken har följande

lydelse:

»Vill ägare af fastighet låta döda inskrifning för fordran, som gulden

är, men säger sig ej kunna förete den handling, hvarå inskrifningen blifvit

beviljad, förty att den förkommit: visar han synnerliga skäl för riktigheten

af den uppgift, och äro tio år förflutna, sedan inskrifningen beviljades, eller

anteckning rörande densammas företeende inför rätta i fastighetsboken senast

gjordes; då må rätten utfärda kallelse å den, som saken röra kan, att hos

rätten anmäla, om han emot inskrifningens dödande har något att anmäla;

och varde det i fastighetsboken antecknadt. Den kallelse varde genom

sökandens försorg tillstäld den i fastighetsboken antecknade innehafvaren af

inskrifningen, om han känd är och träffas kan, samt derjemte af rätten anslagen

och kungörelse derom införd i Kong!. Maj ds befallningshafvandes i

länet allmänna kungörelser, så ock i allmänna tidningar^ och i tidning inom

orten, der sådant ske kan, tre gånger minst tre månader mellan hvarje

gång. G öres ej inom natt och år från sista kung örelsedagen eller från

kallelsedagen, der den senare är, anmärkning emot ansökningen, och har ej

eller inom sagde tid, i den ordning här ofvan sägs, anteckning i fastighetsboken

skett om handlingens uppvisande inför rätta; varde inskrifningen

dödad.»

Utskottet, som fortfarande anser införandet af ett mortifikationsförfarande

vara ett oundgängligt vilkor för ifrågavarande lagändring, är emellertid

af den mening, att mot hvarje förslag till ett sådant förfarande betänkligheter

kunna göras gällande. Det torde nemligen öfver hufvud taget vara ytterst

vanskligt att så afväga bestämmelserna i detta ämne, att icke å ena sidan en

inteckning för en fordran, som verkligen upphört, kan mot fastighetsegarens

vilja förbli qvarstående i fastighetsboken och inteckningsprotokollet såsom

gällande, och å andra sidan — livilket vore ännu betänkligare — en inteckning

kan utan innehafvarens vetskap dödas, ehuru den fordran, hvarför den

meddelats, ännu är ogulden. Farhågan för inträffande af vare sig det ena

eller det andra af dessa fall, hvilken farhåga det anförda komitéförslaget ingalunda

synes egnadt att undanrödja, skulle sannolikt motväga den fördelaktiga

inverkan på fastighetskrediten, som den föreslagna förändringen skulle kunna

medföra.

Den nu gällande föreskriften om inteckningsförnyelse är så gammal i

vår rätt och har derigenom så fullständigt ingått i vårt folks rättsmedvetande,

att densammas borttagande med all säkerhet icke skulle verka till nedsättning

af inteckningsräntan vid belåning inom landet. Båda motionärerne

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

fästa sig oek hufvudsakligen vid möjligheten att utom riket kunna erhålla lån

utan mellanhänder och derigenom på billigare vilkor. Denna möjlighet torde

dock vara af motionärerne betydligt öfverskattad. Det stora flertalet af

jordegare i vårt land lärer säkerligen icke kunna, utan de af motionärerne

antydda mellanhänderna, erbjuda inteckningar till så stora belopp, att den

utländske kapitalisten för den räntevinst han derigenom kan göra skulle

vilja underkasta sig det obehag, som i allt fall följer med placering af

kapital hos enskilde i ett främmande land. Komma härtill ytterligare de

ofvan påpekade betänkligheterna vid mortiflkationsförfarandet, så torde den

af motionärerne förväntade förmånen blifva så godt som ingen.

Herr L. Jönsson anmärker vidare, att den nu gällande föreskriften

om förnyelse af inteckning för fordran medför åtskilliga kostnader, Indika i

regeln drabba gäldenären och sålunda göra lånet för honom dyrare. Motionärens

uppskattning af dessa kostnader är säkerligen öfverdrifven. Så t. ex.

äro två särskilda tingsresor för vinnande af en inteckna gsförnyelse i allmänhet

icke nödiga, då det ju äfven på landet finnes personer, åt hvilka uppdrag

att ombesörja förnyelsen kan med full trygghet och, derest ombudet af

annan anledning skall närvara vid tinget, mot en jemförelsevis ringa ersättning

anförtros. Fördelas sedan dessa kostnader på 10 eller 9 år, minskas

de till en sådan obetydlighet, att de näppeligen förtjena att tagas i betraktande

vid föreliggande frågas pröfning.

De fördelar, som skulle kunna vinnas genom förslagets genomförande,

torde således vara, om icke rent af illusoriska, åtminstone föga betydande.

Deremot skulle detsamma, enligt Utskottets förmenande, komma att medföra

ganska väsentliga olägenheter. Utskottet har redan i det föregående påvisat

vanskligheten att åstadkomma ett fullt ändamålsenligt mortifikationsförfarande.

Härtill kunna ytterligare läggas de svårigheter för domaren och rätten, som

skulle uppstå vid utfärdandet af gravationsbevis, då detta skulle omfatta,

i stället för en tid af tio år, en vida längre tidrymd. Dessa sistnämnda

svårigheter undvikas icke genom den inskränkning herr L. Jönsson gifvit

sitt förslag, ty fastighetshoken eger, enligt en af Högsta domstolen godkänd

lagtolkning, icke ovilkorlig! vitsord vid utfärdande af gravationsbevis, utan

domaren eller rätten är skyldig att grunda sådant bevis på inteckningspixflokollen.

Vid sådant förhållande inses lätt, hvilket ökadt besvär utfärdande

af gravationsbevis skulle förorsaka, synnerligen för våra redan förut åt

mångartade göromål öfverhopade landtdomare, derest motionärernes förslag

upphöjdes till lag. I samma mån, som undersökningen af protokollen måste

utsträckas, skulle ock faran för misstag ökas, och en allmännare insigt

härom skulle kunna medföra en mindre fördelaktig inverkan på fastighetskrcditen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 5

På de grunder, som sålunda blifvit anförda, får Utskottet hemställa

att ifrågavarande två motioner icke må till någon Piksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1887. 7 Sami.

5 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.