Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af obligatoriskt civiläktenskap.

1887-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 A:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af obligatoriskt civiläktenskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ant till Riksd. kansli den 15 febr. 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om införande af

obligatoriskt civiläktenskap.

Från Andra Kammaren liar lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr E. J. Ekman väckt motion (n:o 60), hvaruti anföres:

»Allmänt torde erkännas, att äktenskapet sjelft och således ock dess

afslutande egentligen är en borgerlig angelägenhet, som är oberoende af de

särskilda medlemmarnes religiösa tro. Det är en rättighet, som hvarje menniska,

utan hänsyn till om hon är en kristen eller icke, hör få åtnjuta,

helt enkelt derför, att hon är en menniska. Dess afslutande faller således

helt och hållet inom det borgerliga området. Staten hör derför tillse, att

formen för äktenskapets afslutande är sådan, att hvarje dess medborgare

kan begagna sig deraf. Äfven för upprätthållandet af äktenskapets helgd

bör staten tillse, att denna form är en och densamma för alla. — För närvarande

hafva vi, såsom bekant är, tvenne former för äktenskaps afslutande,

nemligen civiläktenskapet för dissenters och dem, som visserligen tillhöra

statskyrkan, men icke blifvit döpte eller icke blifvit konfirmerade, och vidare

den kyrkliga vigseln. Ett sådant förhållande är dock icke godt, emedan

det ingifver menniskorna den föreställningen, att den ena äktenskapsförbindelsen

är af högre värde än den andra. — Dertill kommer nu vidare den

omständigheten, att dissenters samt odöpte eller okonfirmerade inom statskyrkan

i sjelfva verket få åtnjuta en förmån, som statskyrkans öfriga medlemmar

sakna, den förmånen nemligen att ej behöfva påtvingas en religiös

ceremoni, som de måhända hvarken till form eller innehåll gilla. Införandet

af obligatoriskt civiläktenskap vore således en skyldig gärd åt samvetsBih.

till Riksd. Prof. 1887. 7 Samt. 8 Saft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

friheten, synnerligen då det nu mera inom statskyrkan finnes icke så få,

som af olika anledningar gerna skulle vilja undanbedja sig- den kyrkliga

ceremonien. Tillkommer vidare det förhållandet, att medlemmar af statskyrkan,

som äro belagda med statskyrkans bann för olika meningar beträffande

lära och kyrkobruk, alls icke kunna erhålla lysning till äktenskap

och sålunda ännu mindre kunna få afsluta detsamma, hvarpå här nedan

meddelade bilaga lemnar ett färskt exempel, så synes civiläktenskapets införande

vara af hehofvet påkalladt. — Det kan ju icke heller vara gagneligt

för statskyrkan sjelf att söka påtvinga menniskor religiösa kultushandlingar,

som de alls icke värdera utan snarare förakta. Må derför hvar och

en vid sitt äktenskaps afslutande få fritt dermed förena de religiösa handlingar,

hvaraf han har behof; men må äktenskapets egentliga ingående blifva

en för alla likstäld borgerlig handling.»

På grund af det anförda föreslår motionären, att Riksdagen ville för

sin del besluta, att, med upphäfvande af alla hittills gällande lagstadganden

för äktenskaps afslutande, civiläktenskapet hädanefter må vara den enda

lagliga formen för ingående af äktenskap.

Såsom bilaga finnes vid motionen fogad bestyrkt afskrift af en handling,

hvaruti en kyrkoherde inom Yexiö stift afgifvit följande förklaring:

»Den som enligt domkapitlets resolution är satt från den heliga nattvarden

och andra kyrkans friheter kan icke erhålla lysning till äktenskap, förrän

han inför pastor förklarat sig ogilla den söndring, till hvilken han låtit sig

förleda, och undanröjt orsaken till bemälte resolution.»

Vid 1885 års riksdag väcktes af samme motionär förslag, att hvarje

svensk medborgare, som tillhörde den svenska statskyrkan, skulle hafva valfrihet

att, sedan det lagligen blifvit lyst, afsluta sitt äktenskap antingen

inför någon af statskyrkans prester eller inför borgerlig myndighet. Detta

förslag afstyrktes då af lagutskottet och blef jemväl af båda kamrarne förkastadt.

Det nu föreliggande förslaget skiljer sig från det förra derutinnan,

att motionären nu, i stället för valfrihet mellan den kyrkliga och den rent

borgerliga formen för äktenskaps afslutande, föreslår att endast den sistnämnda

skall såsom laglig anses. På samma gång detta senare förslag

onekligen egen företräde framför det förra genom större följdrigtighet, skulle

också dess genomförande förorsaka eu ännu större omhvälfning i nu bestående

förhållanden, än som i det äldre förslaget åsyftades. Samma principiella

skäl, som mot det sistnämnda gjordes gällande, kunna derför med

än mera styrka anföras mot det nu föreliggande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

3

Äfven om man med motionären anser äktenskapet såsom en hufvudsakligen

borgerlig institution och dess afslutande såsom en hufvudsakligen

borgerlig angelägenhet, synes det ingalunda olämpligt att åt äktenskapets

ingående gifves en religiös form, som är särskildt egnad att i kontrahenternas

medvetande inskärpa, att det aftal, som härvid ingås, medför förpligtelse!''

af djupt ingripande art och afsedda att gälla för hela lifvet. Den svenska

staten har, såsom en kristlig stat, valt denna form för äktenskapets afslutande

och i öfverensstämmelse dermed uppdragit åt svenska kyrkans piaster,

som ju tillika äro statens tjenare och jemväl hafva många andra borgerliga

förrättningar sig anförtrodda, att genom vigselns förrättande gifva åt äktenskapet,

på samma gång som den kyrkliga välsignelsen, dess borgerliga giltighet.

Denna form har ock, enligt utskottets öfvertygelse, så sammanvuxit

med vårt folks rättsliga och sedliga åskådningssätt, att en rubbning deraf,

i hvad angår sådana personer, som ännu i alla afseenden tillhöra svenska

kyrkan, icke bör företagas, derför att ett fåtal af nämnda kyrkas medlemmar

deraf icke känna sig tillfredsstälda. För det stora flertalet, som

otvifvelaktigt icke skulle åtnöjas med den blott borgerliga formen, skulle

dennas upphöjande till uteslutande giltighet endast medföra, att för äktenskaps

ingående komme att erfordras två särskilda former: den borgerliga

och den kyrkliga. Det synes ock vara svårt att inse, hvarför en person,

hvilkens åsigter icke mera skilja sig från den svenska kyrkans än att han

fortfarande anser sig oförhindrad att qvarstå såsom medlem af densamma,

skulle i någon mån behöfva taga anstöt deraf, att, om han vill ingå äktenskap,

detta skall ske inför en kyrkans tjenare och eu religiös välsignelse

dervid uttalas.

Genom förordningen den 15 oktober 1880 är sörjdt derför, att personer,

Indika genom sitt förhållande till kyrkan kommit i den ställning, att

fonnelt hinder för dem möter mot ingående af äktenskap under kyrklig form,

icke äro utestängda från möjligheten att ingå ett i borgerligt hänseende giltigt

äktenskap.

Beträffande den vid motionen fogade bilagan, som synes afsedd att

visa, det formella hinder för ingående af kyrkligt äktenskap kunna uppstå

genom eu persons förhållande till kyrkans ordning äfven på annat sätt än i

nyssnämnda förordning förutsättes, tillåter sig utskottet att erinra, att det

beslut, som i berörda handling innefattas och om hvars enlighet med gällande

lagbestämmelser utskottet icke finner anledning att uttala något omdöme,

blifvit meddeladt, af en enskild prestman och sålunda icke i och för sig

synes vara af den betydenhet, att tillräcklig grund för en lagstiftningsåtgärd

deraf skulle kunna hemtas. Härjemte kan anmärkas, att hindret i det före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

varande fallet förklarats hafva mött redan mot erhållande af lysning, en

förberedande åtgärd af rent borgerlig betydelse.

På de grunder, utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 15 februari 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

tf:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 15 febr. 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lagstiftning i fråga om borgen.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herrar O. W. Redelius och J. Petersson i Boestad afgifven

motion (n:o 40), så lydande:

»Ingen lärer vara okunnig om de förderfliga följderna af nu rådande

borgenssystem. Alla veta vi, huru personer, i följd af ingången borgen för

annans gäld, nödgats offra all sin egendom eller tillgångar, hvaraf deras och

deras familjers ekonomiska välfärd och framtida bergning bero; och huru

personer genom den lätthet, hvarmed lån kunna göras, om man blott lyckas

erhålla några hederliga och medgörliga vänners och grannars namnteckning

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.