Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, om bildande af en fond till underlättande af laqa skiften i riket.

1887-02-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 A:11, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, om bildande af en fond till underlättande af laqa skiften i riket.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 17 febr. 1887, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, om bildande af en fond

till underlättande af laqa skiften i riket.

(R, A.)

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 36) hafva herrar

friherre Ernst von Vegesack, Patric Reuterswärd, W. Falk, G. F. Burman,

J. E. Nyström, J. F. O. Ceder ber g, P. M. Söderberg, C. Adelsköld

och L. M. Carlsson hemstält,

att till bildande af en fond för underlättandet af laga skiftena i

riket ett belopp af fem millioner kronor måtte beviljas och ställas till

Kongl. Maj:ts disposition, för att användas till utbetalande af landtmäteriarfvodet,

hvilket sedan af skiftesdelegarne till statsverket skulle

återgäldas på enahanda vilkor, som för lån ur odlingsfonden vore bestämdt,

_ _

eller, derest Riksdagen nu ej ville fatta definitiva beslut i frågan,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t efter erforderlig

utredning täcktes afgifva förslag i frågan.

Härjemte hafva uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o

171) herrar Per Larsson, Ludvig Norrby, Aug. Bokström, Will. Farup,

S. M. Olsson, M. Tysk, P. Zimdahl, Gustaf Hceggström, P. A. Hellgrén,

Aug. Danielsson, A. Hansson i Solberga, J. W. Lindh, A. M. Huss, Jolin

Örwall och G. W. Svensson föreslagit:

l:o) att en särskild fond måtte bildas med ändamål att genom

förskotterande af landtmäteriarfvoden för laga skiften understödja skiftesverkets

fullbordande;

2:6) att under åren 1888 till och med 1897 riksgäldskontoret skulle,

i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl. Maj:t, öfverlemna till fonden

medel till så stort belopp, som jemte till fonden ingående annuiteter

erfordrades till fyllande af högst femhundratusen kronor årligen;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

5

att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den

ränteutgift, som genom berörda medels öfverlemnande till fonden förorsakades

för riksgäldskontoret;

4:o) att fonden skulle af statskontoret förvaltas;

5:o) att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebehållningar dertill lemnade tillgång, högst

femhundratusen kronor årligen skulle efter Kongl. Maj:ts bestämmande

å fonden anvisas under följande allmänna vilkor och bestämmelser utöfver

hvad Kongl. Maj:t kunde finna skäligt att föreskrifva, nemligen:

»a) låneunderstöd må ej till någon de! utbekommas förr eller till

större belopp än landtmätare är enligt gällande bestämmelser berättigad

till utbekommande af arfvode för laga skiftesförrättning;

b) för sådant låneunderstöd skall afgifvas dels en till statskontoret

eller ordres stöld, af nämnda kontor godkänd skuldförbindelse, som

skall innefatta vederbörandes åtagande att för lånets betalning ansvara

intill dess detsamma i den ordning, som i kongl. kungörelserna af den

13 juni 1845 och den 3 juni 1848 är för odlingslån bestämdt, blifvit fördelådt

på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen

vunnit laga kraft samt blifvit i jordeboken vederbörligen antecknad,

och dels äfven af statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling

för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande;

c) å lemnade låneunderstöd erlägges de första fem åren från

första lyftningsdagen icke någon ränta eller kapitalafbetalning, men å de

under tiden lyftade belopp beräknas fyra och en half procent årlig ränta,

hvilken vid de fem årens slut lägges till den beviljade lånesumman. Å

det sålunda uppkommande beloppet erlägges, från och med sjette året

till dess lånet blifvit betaldt, en annuitet af åtta procent, deraf såsom

ränta beräknas fyra och en half procent å det oguldna kapitalbeloppet;

d) sedan låneunderstöd blifvit på vederbörande hemman fördeladt

och i jordebok antecknadt, eger jordegaren, som sådant önskar, att oberoende

af här ofvan stadgade återbetalningssätt när som helst under

lånetiden, sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp jemte derå upplupen

ogulden ränta;

e) i afseende på sättet och ansvarigheten för i föregående moment

omförmälda inbetalningars verkställande bör hvad som i kongl.

kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november 1848 är stadgadt

angående sättet och ansvarigheten för återbetalningen af odlingslån

lända till efterrättelse; och

f) alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd af er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.»

För den händelse dock att ytterligare utredning ansåges erforderlig,

innan Riksdagen ville till den sålunda föreslagna understödsfonden

anvisa nödiga medel, hafva sistnämnda motionärer vidare hemstält, att

Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta

verkställa sådan utredning och derefter så fort ske kunde i ämnet afgifva

förslag till Riksdagen.

I motionerna anföres hufvudsakligen, att, ehuru laga skiftena fortgått

allt sedan år 1827, ännu omkring 5,500 mantal funnes oskiftade,

utgörande dessa omkring 7n af rikets 66,758 mantal, men med säkerhet

mer än V5 af hela rikets till omkring 3,500 qvadratmil beräknade ytvidd

land; att skiftesverket raskast fortgått å landets fruktbaraste och värdefullaste

jord; att det derföre vore mer än sannolikt, att eu betydlig del

af den jord, som genom odlingsfonden skulle göras tjenlig för kultur,

vore att söka bland de 5,500 oskiftade mantalen; att det alltså ej blott

för den enskilde utan ock för det allmänna vore af synnerlig vigt, att

åt egarne af dessa hemman bereddes en möjlighet att, utan öfverväldigande

bördor, få sina egor genom laga skifte reglerade, och sålunda äfven eu

möjlighet att genom lån ur odlingsfonden få dem gjorda fruktbärande;

att enligt på statistiska uppgifter grundade beräkningar, framlagda i en

vid motionerna fogad bilaga, arfvodet till landtmätare för skiftande af

ifrågavarande 5,500 mantal skulle uppgå till omkring tio millioner kronor,

hvaraf, under antagande att laga skiftena fortginge ungefärligen så

som hittills, årligen omkring femhundratusen kronor skulle behöfvas

och sålunda, på sätt af en annan bilaga till motionerna skulle framgå,

ett belopp af fem millioner kronor vara fullt tillräckligt.

Vid motionerna äro fogade dels en beräkning af den fond, som

skulle behöfvas för underlättandet af skiftesverkets afslutande i riket,

dels en öfversigt, utvisande skiftesverkets fortgång samt beloppet af

landtmäteriarfvoden för afslutade laga skiften under åren 1876—1885,

enligt hvilken öfversigt laudtmäteriarfvodet, beräknadt till 90 % af utgifter

till landtmätare och gode män, skulle för hvart och ett af dessa

tio år hafva uppgått till, i medeltal, 459,213 kronor, och dels en beräkning

för de särskilda länen å ej allenast beloppet af det arfvode till

landtmätare, utan ock — räknadt efter årligen i medeltal skiftade

mantal under åren 1876—1885 — den tid, som ungefärligen skulle

komma att behöfvas för skiftesverkets afslutande; och får utskottet

hänvisa till dessa vid motionerna tryckta handlingar.

Utskottet vill naturligtvis ingalunda förneka den börda och de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Satsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

kostnader, som med laga skiftena äro förenade och hvilka måste kännas

dubbelt tunga för en delegare, som mot sin vilja tvingas att i ett skifte

taga del. Staten har ock i någon mån behjertat detta förhållande genom

anvisande af de understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd

af laga skiften, hvilka utgå enligt kongl. kungörelsen den 27 september

1861 och, särskildt hvad Gotland beträffar, kunna, då utflyttningarne

visa sig medföra mer än vanlig kostnad, förhöjas på grund af kongl.

kungörelsen den 1 oktober 1875.

Icke dess mindre måste utskottet finna det föga välbetänkt att,

sedan skiftesverket nu till största delen blifvit fulländadt, på sätt motionärerne

ifrågasatt, för återstoden bilda en lånefond, en gravation,

som ovilkorligen skulle medföra en ny, af lånet föranledd och under

längre tid fortlöpande tyst förmånsrätt. En sådan har redan föranledts

af laga skiftena, genom lagen af den 1 maj 1885, som stadgar förmånsrätt

för betalning af bidrag till utflyttning eller ersättning för odling

eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering eller torfjord.

Denna förmånsrätt medgafs ej utan betänkligheter; sådana uteblefvo ej

heller då odlingsfonden bildades, ehuru det då gälde företag, som voro

egnade att i helt annan grad än skiftena öka jordens produktivitet och

värde; än mera afsevärda måste de vara i ett fall som detta, helst om,

såsom motionärerne antyda, den nyskiftade jorden till stor del blefve

densamma, för hvilken odlingslån komme att sökas, och således båda

de nya, framför inteckningarne inskjutna förmånsrätterna komme att

verka jemte hvarandra.

Utskottet hemställer,

att herrar friherre E. von Vegesacks

Per Larssons m. fl:s förevarande motioner

Riksdagens bifall.

m. fl:s och

ej må vinna

Stockholm den 17 februari 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herr A. F. O. Cederberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.