Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående restitution af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld.

1887-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 A:22, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående restitution af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1887, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående restitution

af stämpelafgift till delegarne i sterbhuset efter

kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld.

(I. A.)

Enligt hvad i en af Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 7) af den 3 december 1886 meddelas, hade friherre Nils August

Silfverschiöld, hvilken såsom fideikommiss innehaft Gåsevadholm, Stora

Alfhem och Koberg med flere fastigheter jemte åtskillig lösegendom, aflida

den 25 april 1878. Efter honom skulle nämnda fideikommiss tillfalla

hans son kabinettskammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld,

hvilken emellertid, innan det fardagsår, som tillkomme sterbhuset efter

friherre Nils August Silfverschiöld, gått till ända, aflidit den 21 maj

1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare sonen friherre Gustaf Otto

Nils Silfverschiöld, dottern Augusta Sofia Charlotta Ulrika Silfverschiöld,

gift med ryttmästaren grefve Pontus Axel De la Gardie, dottern Sofia

Lovisa Silfverschiöld, gift med kaptenen friherre Carl Gustaf Adolf

Klingspor, samt den aflidnes omyndiga barn Otto Balzar Arvid Silfverschiöld

och Ebba Amalia Nathalia Silfverschiöld, hvilka sistnämnda hade

till förmyndare grosshandlaren Johan Jacob Ekman.

I arfskifte efter friherre Nils August Silfverschiöld hade antecknats,

att ifrågavarande fideikommissegendomar, hvilka, efter det friherrens

sterbhusdelegare derå åtnjutit laga fardag intill den 14 mars 1880, bort

öfvergå till friherre Carl Otto Silfverschiöld, derest han lefvat, skulle i

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 4 Samt. 1 Afd. 17 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

följd af den sistnämndes död i stället öfvergå till friherre Gustaf Otto

Nils Silfverschiöld. Sedan med anledning häraf rättegång mot den sistnämndes

dåvarande förmyndare anhängiggjorts af öfrige delegare i sterbhuset

efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, hade emellertid Kongl.

Maj:ts och rikets Göta hofrätt genom dom den 1 april 1881, som af

Kongl. Maj:ts högsta domstol den 24 november samma år faststälts, förklarat

att, emedan vid friherre Nils August Silfverschiölds död fideikommissegendomarne

tillfallit hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld,

samt således frågan, när efter den sistnämndes frånfälle egendomarne

skulle af friherre Gustaf Otto Nils Silfverschiöld tillträdas, icke kunnat

hafva inflytande på och följaktligen icke bort komma under behandling

vid arfskiftet efter friherre Nils August Silfverschiöld, berörda anteckning

borde ur arfskiftet uteslutas.

Då friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare till Göta hofrätt

ingåfvo bouppteckning efter bemälde aflidne, hade deri icke upptagits

fideikommissegendomarne, till följd hvaraf hofrätten på dess advokatfiskalsembetes

yrkande genom utslag den 16 mars 1882, enär, såsom

hofrätten i ofvanberörda af högsta domstolen faststälda dom förklarat,

ifrågavarande fideikommissegendomar vid friherre Nils August Silfverschiölds

död tillfallit friherre Carl Otto Silfverschiöld samt följaktligen

vid den sistnämndes frånfälle utgjort en tillgång i dennes bo, förelagt

sterbhusdelegarne att till hofrätten inlemna antingen nya bouppteckningsexemplar,

hvari ifrågavarande fideikommissegendomar jemte den

till Gåsevadholms fideikommiss hörande lösegendom förtecknats och värdet

derå angifvits i laga ordning, eller ock de redan ingifna exemplaren,

sedan i anmärkta hänseende tillägg till dem gjorts, äfvensom att förse

bouppteckningen med stämpelpapper till det belopp, hvarmed densamma,

vederbörligen rättad, lagligen borde beläggas. Efter det sterbhusdelegarne

häröfver hos Kongl. Maj:t, anfört besvär, men högsta domstolen

i utslag den 1 december 1882 ej funnit skäl att i hofrättens utslag

göra ändring, hade de till hofrätten ingifvit tillägg till bouppteckningen,

upptagande de uteslutna egendomarne med derå satt värde

samt innehållande anmälan, att lösegendom af fideikommissnatur funnits

till uppgifvet värde, hvarjemte de i enlighet med hofrättens medelst

utslag den 16 oktober 1883 gifna föreläggande till hofrätten den 27

november samma år inlemnat det för bouppteckningen felande stämpelpapper

till belopp af 4,919 kronor 75 öre.

Vid arfskiftet efter friherre Carl Otto Silfverschiöld hade å friherre

Gustaf Otto Nils Silfverschiölds syskons vägnar framstälts det yrkande,

att afkomsten af fideikommissegendomarne under ett år från den 14

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

3

mars 1880, då den friherre Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare

tillkommande fardagstid utgått, skulle såsom tillgång i boet emellan friherre

Carl Otto Silfverschiölds samtliga barn fördelas. Sedan med anledning

häraf emellan sterbhusdelegarne öfverenskommits, att friherre

Gustaf Otto Nils Silfverschiöld, som den 14 mars 1880 tillträdt egendomarne,

skulle, derest sterbhusdelegarne genom laga kraft egande dom

förklarades hafva varit berättigade att under ett år från sistnämnde dag

innehafva desamma, till hvar och en af syskonen utgifva ett visst belopp

såsom ersättning för afkomsten under berörda år, hade friherre Gustaf

Otto Nils Silfverschiölds förmyndare af öfrige sterbhusdelegarne blifvit

instämd till Fjäre häradsrätt med påstående om utbekommande af omförmälda

ersättning, i den mån samma ersättning belöpte på de inom

häradsrättens domvärjo belägna egendomarne. Detta påstående hade af

häradsrätten ogillats, hvarefter Göta hofrätt, der talan efter vad fullföljdes,

medelst dom den 6 juni 1884 yttrat, att ehuru vid friherre Nils

August Silfverschiölds död den 25 april 1878 fideikommissrätten till

ifrågavarande egendomar öfvergått till hans son friherre Carl Otto Silfverschiöld,

likväl och som denne senare, hvilken ahidit innan den friherre

Nils August Silfverschiölds sterbhusdelegare tillkommande fardagstid

tilländagå^, således icke före sin död såsom fideikommissarie kommit i

besittning af egendomarne, alltså och då vid detta förhållande någon

rätt för friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhusdelegare att njuta fardag

å egendomarne icke lagligen kunde ega rum, blef det slut, hvari

häradsrätten i saken stannat, faststäldt. Denna hofrättens dom hade

sedermera af högsta domstolen genom dom den 14 april 1885 blifvit

faststäld.

Efter det frågan om sterbhusdelegarnes rätt till fardagsår blifvit på

detta sätt afgjord, hade de till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län ingifvit en skrift, deri de yrkat att, enär åläggandet för

friherre Carl Otto Silfverschiölds sterbhus att i bouppteckningen efter

den aflidne upptaga fideikommissegendomarne och för värdet af desamma

erlägga stämpelafgifter uppenbarligen grundat sig på den förutsättning,

att sterbhuset komme att åtnjuta inkomst af fideikommissegendom, men

hvarken friherre Carl Otto Silfverschiöld eller hans sterbhus kommit att

af egendomen draga någon inkomst, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

måtte förordna, att hvad för de i bouppteckningen efter friherre Carl

Otto Silfverschiöld upptagna fideikommissegendomarne blifvit erlagdt i

stämpelafgift, eller 4,919 kronor 75 öre, finge restitutionsvis till friherre

Carl Otto Silfverschiölds sterbhus återställas. Genom resolution den 28

augusti 1885 hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enär sterbhuset icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

visat, att ifrågavarande i enlighet med hofrättens föreskrift aflemnade

belopp stämpelpapper, 4,919 kronor 75 öre, origtigt blifvit sterbhuset

affordradt eller utgjorde högre belopp än det, hvarmed bouppteckningen,

utöfver densamma förut åsatt stämpelpapper, rätteligen skolat förses i

förhållande till behållningen i friherre Carl Otto Silfverschiölds bo, till

hvars tillgångar jemväl ifrågavarande fideikommissegendomar, såsom hofrätten

i dess ofvan berörda, af högsta domstolen faststälda dom den 1

april 1881 förklarat, varit att räkna, samt hvad sterbhuset till stöd för

dess gjorda anhållan om restitution af berörda belopp hos Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anfört icke vore af beskaffenhet, att på grund deraf

Kongl. Maj:ts befallningshafvande författningsenligt kunde om beloppets

restituerande förordna, afslagit sterbhusets omförmälda ansökan; och hade

Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, hvarest sterbhusdelegarne sig besvärat,

genom utslag den 3 november 1885 ej funnit skäl att göra ändring

i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution.

Öfver detta kammarrättens utslag hade sterbhusdelegarne hos Kongl.

Maj:t anfört besvär, deri de — under framhållande af den obillighet,

som måste anses uppstå derigenom, att de å ena sidan genom högsta

domstolens utslag den 1 december 1882 ålagts att i bouppteckningen

efter friherre Carl Otto Silfverschiöld upptaga ifrågavarande fideikommissegendomar

och derför såsom för en tillgång i boet erlägga stämpelafgift,

men å andra sidan medelst högsta domstolens dom den 14 april

1885 frånkänts den rätt till fardagsår å egendomarne, som borde hafva

tillkommit dem, derest egendomarne verkligen öfvergått i friherre Carl

Otto Silfverschiölds hand och vid hans död utgjort en tillgång i hans

bo, samt hurusom med tillämpning af de åsigter, som i förevarande fall

gjort sig gällande, skulle kunna inträffa, att, derest under fardagsår

efter en fideikommissarie nio fideikommissarier den ene efter den andre

afleda, fideikommisset skulle upptagas i bouppteckningarne efter dessa

nio och deras sterbhus vidkännas stämpelafgift, utan att af fideikommisset

draga någon fördel — vidhållit sitt yrkande att restitutionsvis

återbekomma ifrågavarande stämpelbelopp.

Sedan kammarrätten efter vederbörandes hörande häröfver afgifvit

infordradt utlåtande och dervid åberopat hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Jönköpings län anfört i sin ofvan omförmälda resolution, har

Kongl. Maj:t, som ansett kammarrättens utslag vara lagligen grundadt,

med anledning af hvad i målet förekommit och då kronan genom domstolarnes

beslut skulle göra eu af lagen ej åsyftad vinst på bekostnad

af sterbhusdelegarne. livilka af ifrågavarande fideikommissegendom ej

haft någon inkomst, nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att hvad för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

5

ifrågavarande i bouppteckningen efter friherre Carl Otto Silfverschiöld

upptagna fideikommissegendom blifvit erlagdt i stämpelafgift eller fyra

tusen niohundra nitton kronor 75 öre måtte till bemälde friherres

sterbhusdelegare återbetalas af sjunde hufvudtitelns anslag till restitutioner.

Efter erhållen remiss har statsutskottet tagit detta ärende i öfvervägande;

och har det synts utskottet skäligt, att de sterbhusdelegare

efter friherre Carl Otto Silfverschiöld, hvilka af förenämnda fideikommissegendom

icke haft någon inkomst, må få återbekomma de medel,

de i stämpelafgift erlagt för samma egendoms upptagande i bouppteckningen

efter bemälde friherre. Deremot, och då ju denna fråga måste

bedömas endast från billighetssynpunkt, har utskottet funnit, att samma

skäl icke tala för återställande af den del utaf stämpelafgiften, hvilken

på den efter friherre Carl Otto Silfverschiöld inträdande fideikommissarien

belöper i hans egenskap af delegare i sterbhuset.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att hvad

för ifrågavarande, i bouppteckningen efter friherre

Carl Otto Silfverschiöld upptagna, fideikommissegendom

blifvit erlagdt i stämpelafgift, eller 4,919 kronor

75 öre, må till så stor del, som belöper på de fyra

bland bemälde friherres sterbhusdelegare, hvilka till

följd af egendomens egenskap af fideikommiss varit

från andel i densamma uteslutne, restitutionsvis återbetalas

till dessa sterbhusdelegare från sjunde hufvudtitelns

anslag till restitutioner.

Stockholm den 26 februari 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.