Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong1. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga kr ono eg endomar i de norrländska länen.

1887-02-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 A:24, Utlåtande, i anledning af Kong1. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga kr ono eg endomar i de norrländska länen.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1887, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kong1. Maj:ts proposition angående

försäljning af åtskilliga kr ono eg endomar i de norrländska

länen. (I. A.)

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för den 31 december 1886, har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten

till statsutskottet öfverlemnad proposition (n:o 12) föreslagit Riksdagen

att medgifva:

att, med undantag af dels kronoskären Limon, Rönnmalen och

Granskär i Gefleborgs län, dels de å Frösön i Jemtlands län belägna

kronoegendomar, kronans samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade

jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege tvåhundra kronor,

men ej öfverstege femhundra kronor, och hvilkas bibehållande i

sin helhet eller delvis åt kronan icke af befintlig skogstillgång eller

annan särskild anledning påkallades, måtte, i den mån arrendekontrakten

efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, å offentlig auktion

till den högstbjudande försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj

1874 bestämda vilkor;

att innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande, utbjödes

till försäljning, den till försäljning afsedda delen skulle värderas i den

ordning, som för arrendeuppskattningar vore stadgad, och att kostnaden

för sådan värdering skulle få utgå af samma anslag som resekostnader

vid domänförvaltningen;

samt att köpeskillingarne skulle få användas på enahanda sätt som

vore bestämdt i fråga om köpeskillingarne för de hemman och lägen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

11

heter, hvilkas försäljning egde rum enligt kongl. brefvet den 29 maj

1874.’

Jemte det i förenämnda statsrådsprotokoll meddelas en sammanfattning

af de beslut, Indika af Kongl. Maj:t och Riksdagen allt sedan år

1874 fattats i fråga om försäljning af kronoegendomarne, anföres vidare,

att domänstyrelsen i en till Kongl. Maj:t den 30 januari 1885 ingifven

skrifvelse ånyo väckt fråga om försäljning af kronans samtliga utarrenderade

jordegendomar i de norrländska länen och dervid erinrat, att

dessa egendomar befunnes spridda å en yta, som utgjorde omkring två

tredjedelar af hela riket, hvilken omständighet medförde, att, i händelse

egendomarne fortfarande komme att utarrenderas, kronans utgifter för

arrendeuppskattningar, syner, besigtningar, skogseffekters utstämpling

och utsyning in. m. måste uppgå till synnerligen höga belopp i förhållande

till de arrenden, som kunde af egendomarne påräknas.

Enligt hvad domänstyrelsen upplyst, skulle ifrågavarande egendomars

sammanlagda arrende utgöra 3,52 procent af taxeringsvärdet; och

i den mån vid ny utarrendering af egendomarne skogsmarken blefve

frånskild, hade domänstyrelsen antagit, att de nya arrendebeloppen skulle

komma att betydligt understiga de nuvarande.

Utom de dryga förvaltningskostnaderna och de låga arrendeinkomsterna

hade domänstyrelsen såsom skäl för den ifrågasatta försäljningen

åberopat de svårigheter, som mött för egendomarnes utarrendering, och

dervid anfört, att de norrländska kronoegendomarne, åtminstone de i

Jemtland belägna, befunne sig i allmänhet i vanvårdadt skick, med förfallna

åbyggnader, hvilket för arrendatorerna medförde betydliga omkostnader

för egendomarnes iståndsättande, innan någon inkomst af dem

kunde påräknas. Och som arbetsprisen i de norrländska länen i synnerhet

vid de tider, då skogsarbetena påginge, vore högt uppdrifva,

vore det helt naturligt, att personer, som ej kunde köpa jord, hellre

sökte sig eu säker förtjenst i skogarne än de nedlade tid och penningar

på ett arrende, af hvilket de åtminstone under de närmaste åren ej

kunde vänta några säkra förmåner. Särskildt i Jemtland, hvarest största

antalet af de norrländska domänerna vore beläget, hade svårighet

mött för deras utarrendering, i det att derstädes inträffat, att flera arrendeauktioner

efter hvarandra måst hållas, utan att något anbud afgift

ts.

På grund af nu anförda omständigheter och då domänstyrelsen med

hänsyn till det fördelaktiga resultat, som hittills, oaktadt rådande tryckta

konjunkturer för jordbruket, ernåtts vid försäljning af kronoegendomar

uti de norrländska länen, icke hade anledning antaga, att en dylik för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

säljning för framtiden skulle ställa sig mindre gynsam, hade domänstyrelsen

hemstält, att samtliga uti de nämnda länen belägna, för kronans

räkning utarrenderade jordegendomar med arrenden öfverstigande 200

kronor, och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke

på grund af befintlig skogstillgång eller af annan särskild anledning påkallades,

måtte, i den mån gällande arrendekontrakt efter uppsägning

eller eljest närmade sig sitt slut, få å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda

vilkor.

Vidare hade domänstyrelsen hemstält att, då skogsvärdet komrae afstiga

i den mån de enskildes skogar afverkades, samt det borde anses

såsom en pligt för den nuvarande generationen att bibehålla och föröka

kronans skogar, de genom försäljningen inflytande medel måtte användas

till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark, samt att till

ledning vid bedömande af köpeanbud å egendomar, hvilka efter skogens

afskiljande skulle försäljas, särskild värdering måtte å egendomen företagas

af sådana personer, som enligt gällande stadgande!! verkstälde

arrendeuppskattningar, och att kostnaden derför måtte utgå af anslaget

till resekostnader vid domänförvaltningen.

Öfver domänstyrelsens berörda framställning hade Kongl. Maj:t aubefalt

sine befallningshafvande i Gefleborgs, Jemtlands, Vesterbottens och

Norrbottens län att afgifva utlåtanden; och hade Kongl. Maj:t tillika

meddelat föreskrift derom, att de af de norrländska kronoegendoinarne,

som under den närmaste framtiden blifva arrendelediga, icke skulle utarrenderas

för längre tid än till den 14 mars 1889.

Med hänvisande till den i förenämnda statsrådsprotokoll intagna utredning

dels angående resultatet af den försäljning af kronoegendomar,

som på grund af kongl. brefven den 29 maj 1874 och den 6 juni 1879

egt rum i Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, dels i fråga om

afkastningen i förhållande till taxeringsvärdet af de i nämnda tre län

jemte Gefleborgs län befintliga kronoegendomar, som lemna högre arrende

än 200 kronor årligen, och dels beträffande kostnaden för den lokala

domänförvaltningen i Norrland, får utskottet meddela, att, enligt hvad

herr statsrådet och chefen för finansdepartementet till samma protokoll

vidare anfört, en orsak till det ogynsainma förhållandet mellan de norrländska

kronoegendomarnes taxeringsvärde samt den arrendeinkomst, de

lemnade, vore att söka deri, att till egendomarne hörde betydande skogsvidder,

hvilka naturligtvis ökade taxeringsvärdet, men för att lemna nöjaktig

afkomst borde ställas under skogsstatens omedelbara förvaltning.

Sedan ett sådant afskiljande af skogsmarken skett, komme dock, såsom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

13

doinänstyrelsen äfven anfört, svårigheter ofta att möta för den återstående

egendomens utarrenderande, synnerligast till nöjaktigt arrende, då

deremot försäljningen af egendomar i de norrländska länen inbragt en

köpesumma, som såväl i förhållande till taxeringsvärde som arrende

varit att anse såsom förmånlig. De jemförelsevis betydande kostnaderna

för förvaltningen af de norrländska kronoegendomarne drabbade naturligtvis

egentligen de mindre egendomarne, hvilkas bibehållande i kronans

ego således vore än mindre fördelaktigt. Vid öfvervägande häraf syntes

det framstå såsom det ekonomiskt rigtiga förfaringssättet, att de norrländska

kronoegendomarne efter skogsmarkens frånskiljande försåldes,

hvarvid dock borde undantagas ej mindre de egendomar, hvilkas bibehållande

i kronans ego på grund af befintlig skogstillgång eller annan särskild

anledning påkallades, än äfven, då kronan framdeles kunde komma

i behof af en eller annan kronoegendom i de norrländska länen, de mer

betydande egendomarne, för hvilka förvaltningskostnaderna ej kunde

uppgå till något i förhållande till arrendet afsevärdt belopp. I fråga

åter om gränsen mellan de egendomar, som borde bibehållas, och de,

som borde säljas, borde densamma lämpligen uppdragas så, att till de

senare räknades de egendomar, hvilkas arrenden ej öfverstege 500 kronor.

Genom att bestämma gränsen sålunda komme åtskilliga bland de egendomar,

Kong!. Maj:ts befallningshafvande af särskilda anledningar ansett

böra i kronans ego bibehållas, att blifva från försäljning undantagna.

Hvad åter anginge de öfriga egendomar, hvilkas bibehållande åt kronan

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansetts särskildt önskvärdt, borde

dessa vid beslut om försäljning uttryckligen undantagas.

Enligt eu vid förevarande statsrådsprotokoll fogad förteckning öfver

de för statsverkets räkning i de norrländska länen utarrenderade egendomar

med arrenden öfverstigande 200 kronor, uppgår antalet af de nu

till försäljning ifrågasatta egendomar till

i Gefleborgs län.......................................................... 11

» Jemtlands » ............................................................ 17

» Vesterbottens län ................................................... 7 och

» Norrbottens » 6

Summa 41.

Den tiderymd, under hvilken denna försäljning skulle komma att

ega rum, kan, med ledning af de i samma förteckning meddelade uppgifter

å den tid, då arrendet för ifrågavarande egendomar utgår, antagas

komma att sträcka sig till år 1905; och synes alltså den föreslagna för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

säljningen icke i afsevärd mån komma att inverka å försäljningspriset

för egendomar i nämnda län.

Utskottet, som ansett de för den ifrågasatta försäljningen åberopade

skäl fullt giltiga, har alltså funnit sig böra biträda Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, hvarvid utskottet endast velat uttala den mening, att vid

försäljningen af ifrågavarande egendomar annan skogsmark icke torde

böra från försäljningen undantagas än den, hvilken på grund af areal

och belägenhet belinnes med fördel kunna för kronan bibehållas.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgifva:

att, med undantag af dels kronoskären Limon, Rönnmalen

och Granskär i Gefleborgs län, dels de å Frösön i

Jemtlands län belägna kronoegendomar, kronans samtliga

i de norrländska länen belägna utarrenderade jordegendomar,

hvilkas arrenden öfverstiga tvåhundra kronor,

men ej öfverstiga femhundra kronor, och hvilkas bibehållande

i sin helhet eller delvis åt kronan icke af befintlig

skogstillgång eller annan särskild anledning påkallas,

må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning

eller eljest närma sig sitt slut, å offentlig auktion till

den högstbjudande försäljas under de i kong!, brefvet

den 29 maj 1874 bestämda vilkor;

att, innan sådan egendom, efter skogsmarks frånskiljande,

utbjudes till försäljning, den till försäljning

afsedda delen värderas i den ordning, som för arrendeuppskattningar

är stadgad, och att kostnaden för sådan

värdering må få utgå af samma anslag som resekostnader

vid domänförvaltningen; samt

att köpeskillingarne må få användas på enahanda

sätt som är bestämdt i fråga om köpeskillingarne

för de hemman och lägenheter, hvilkas försäljning

egen rum enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.

Stockholm den 26 februari 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.