Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1886 församlade revisorers berättelse angående verlcstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1884.

1887-02-14 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 A:6, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1886 församlade revisorers berättelse angående verlcstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1884.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 14 febr. 1887, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1886 församlade revisorers

berättelse angående verlcstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1884.

(I. A.)

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisonsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit

hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar, som ansetts

från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att härvid följa

den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Drottningholms och Svartsjö lustslott.

§ I
-

(Rev. ber., pag. 7. — Uti. pag. 362.)

Jemte meddelande af en tabell, utvisande de belopp, hvartill utgifterna Angående

för reparationer å Drottningholms och Svartsjö slott, enligt räkenskaperna, gf^dispost

årligen allt sedan år 1872 uppgått, hafva revisorerne, som vid besök å tionen af

Bill. till Riksd. Prot. 1887. 4 Sami. 1 Afä. 5 Höft. 1 lustslott

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Svartsjö slott funnit, att den ringa del af anslaget till Drottningholms och

Svartsjö slotts underhåll, som, enligt hvad förenämnda tabell utvisade, årligen

blifvit använd för det senare slottets räkning, icke varit tillräcklig för detsammas

nödtorftiga underhåll, anfört, att det skick, hvari slottet för närvarande

befunne sig, vore sådant, att en högst bet}rdlig kostnad skulle vara

förenad med dess iståndsättande för att kunna användas till kong! lustslott,

hvilket äfven med hänsyn till dess belägenhet knappast syntes kunna ifrågakomma.

Med afseende härå hade revisorer^ velat ifrågasätta, huruvida icke

hemställan hos Hans Maj:t Konungen borde göras, att slottet jemte dertill

hörande lägenheter, som ej redan för statsverkets räkning disponerades, måtte

till statsverket öfverlemnas för att i sammanhang med statens- öfriga domäner

förvaltas eller ock användas till det särskilda ändamål, hvartill det kunde

befinnas lämpligt.

Med anledning af revisorernes omförmälda framställning har riksmarskalksembetet,

efter att hafva i ärendet hört ståtliållareembetet å ifrågavarande

båda slott, anfört,

att det för underhåll af båda dessa slott gemensamt utgående årliga

statsanslag och i öfrigt inflytande medel vore för ändamålet så otillräckliga,

att, för ett oundgängligt underhåll ensamt af Drottningholms slott med dertill

hörande talrika byggnader och vidsträckta anläggningar, icke obetydliga

belopp utöfver statsanslaget tid efter annan blifvit af H. M. Konungen förskjutna,

och hvilka, förutom flera för slottets underhåll nödiga, af H. M.

Konungens hofförvaltningskassa bestridda, men ej bokförda utgifter, i allmänhet

såsom slottskassans skulder i räkenskaperna inom linien upptoges samt

vid 1885 års slut uppginge till ett belopp af 65,455 kronor;

att till de af revisorerne uppgifna utgifter för reparationer å Drottningholms

och Svartsjö slott under åren 1872—1884, tillkomme för

underhåll af yttertaket å sistnämnda slott för år 1878 ett belopp af 416

kronor och för år 1881 ett dylikt af 597 kronor 50 öre, hvilka två summor

blifvit upptagna bland öfriga utgifter för Drottningholms slott;

att, hvad särskildt Svartsjö slott beträtfade, de bristfälligheter derå,

som vid de årliga synerna af slottsarkitekten med biträde af vederbörande

handtverkare befunnes vara af sådan beskaffenhet, att de för byggnadens

bestånd borde afhjelpas, alltid upptoges i byggnads- och reparationsförslaget,

dervid så tillginge, att å förslaget i första rummet upptoges oundgängliga

reparationer, i andra rummet sådana reparationer, för hvilkas utförande

medel kunde påräknas, och i tredje rummet önskvärda reparationer, för verkställande

hvaraf alla tillgångar saknades. Efter dertill lemnadt nådigt bifall

blefve omedelbarligen de uti de två förstnämnda rummen upptagna arbeten

verkstälda, samt de öfriga i den mån Kongl. Maj:t dertill täcktes bestrida

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

kostnaderna. Följaktligen kunde icke något anses vara underlätet för att

vidmagthålla byggnaden i antydt skick, likasom någon anledning att i vidsträcktare

mån underhålla en byggnad, som för närvarande ej vore för något

ändamål behöflig, äfven om erforderliga medel dertill vore att tillgå, icke med

hänsyn till en klok hushållning syntes kunna ifrågasättas.

Vidkommande åter det af revisorerne gjorda förslag om öfverlemnande

till statsverket af Svartsjö slott med dertill hörande lägenheter för att i

sammanhang med statens öfriga domäner förvaltas eller ock användas till

det särskilda ändamål, hvartill det kunde befinnas lämpligt, så innefattade

denna fråga ett ämne, hvaröfver riksmarskalksembetet, då förslaget ej innehölle

några af revisorerne uppgifna närmare bestämmelser rörande slottets

framtida användande, icke vore i tillfälle att kunna afgifva något utlåtande.

Under förutsättning att Kongl. Maj:t emellertid skulle täckas till den gjorda

framställningen lemna bifall, ville riksmarskalksembetet på grund af hvad

förut blifvit anfördt om otillräckligheten af medel för Drottningholms slotts

underhåll, hemställa, att hvarken afdrag i det för båda slotten gemensamma

statsanslaget eller förlust af arrenden för jordlägenheter under Svartsjö slott

måtte på hvad vilkor som helst medgifvas.

Då den hufvudsakliga delen af den till Svartsjö kronogods hörande

jordegendom redan är — på sätt af den vid 1885 års riksdags statsutskotts

utlåtande n:o 33 fogade förteckning öfver statsverkets utarrenderade egendomar

framgår — stäld under domänstyrelsens förvaltning, har utskottet hyst

betänkligheter mot att biträda det af revisorerne alternativt framstälda förslaget,

att slottet med de jemförelsevis obetydliga lägenheter, som dertill numera

bibehållits, skulle öfverlemnas till statsverket för att i sammanhang

med statens öfriga domäner förvaltas. Hvad åter beträffar revisorernes antydan

derom, att slottet skulle kunna användas till något särskildt ändamål,

hvartill detsamma kunde befinnas lämpligt, har utskottet, vid det förhållande,

att revisorerne i detta fall ej framstält något förslag, saknat anledning

ingå i pröfning af denna fråga, helst utskottet antager, att, derest berörda

slottsbyggnad skulle befinnas för något allmännyttigt ändamål användbar,

förslag i sådant syfte icke torde komma att uteblifva.

På grund häraf har utskottet, som med anledning af hvad revisorerne

i detta hänseende anmärkt, velat framhålla nödvändigheten deraf, att de för

Svartsjö slotts underhåll erforderliga reparationer icke må åsidosättas, funnit

sig böra hemställa,

att revisorernes förevarande framställning icke må till

någon Piksdagens åtgärd föranleda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

ofverkontrol

lörernes

reseersätt
ningar.

Stockholms städs räkenskaper och länens landsböcker.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 108. — Uti. pag. 378.)

Vid granskning af landsböckerna hade revisorerne funnit de till öfverkontrollörerna

utbetalda reseersättningar delvis synnerligen höga. Revisorerne,

som meddelat en uppgift å de i sädant afseende utgifna belopp, enligt hvilken

uppgift kostnaden för öfverkontrollörernes resor jemte arfvoden och ersättningar

till skrifmaterialier och expenser för revisionsåret uppgått till sammanlagdt

87,653 kronor 53 öre, hafva vidare anfört, att om äfven icke borde antagas,

att öfverkontrollörerna i de reseräkningar, som läge till grund för dessa utbetalningar,

obehörigen påfört statsverket större eller mindre del af berörda belopp,

revisorerne dock icke kunnat undgå att anmärka, det öfverkontrollörerna

icke alltid synts med omtanke och förutseende hafva uppgjort sina reseplaner,

enär stundom inträffat, att, då en öfverkontrollör under en förrättningsresa

färdats förbi ett bränneri, han redan samma dag, efter återkomsten till sitt

hemvist, återvändt till berörda ställe för någon förrättning.

Af reseräkningarne framginge äfven, att en icke ringa del af skjutsersättningen

tillkommit derigenom, att öfverkontrollören egt att tillgodoräkna

sig ersättning för skjutsens inställelse från gästgifvaregård till jern vägsstation

eller förrättningsställe. Sålunda förekomme exempelvis, att en öfverkontrollör

tillgodofört sig för en resa från jern vägsstation till bränneri af 0,i mil godtgörelse

för skjutsens inställande från gästgifvaregård 0,8 mil samt för återresa

samma dag från bränneriet till stationen för skjuts inställande från

samma gästgifvaregård 0,7 mil.

Då afsigten med reseersättningar icke kunde vara, att de, som egde

att dem åtnjuta, derå skulle göra vinst, utan endast, att de skulle hafva

sina kostnader fullt betäckta, hade revisorerne ansett sig böra hemställa,

att reseersättningar till öfverkontrollörer och öfriga vid bränvinskontrollverket

anstälda personer måtte komma att beräknas efter grunder, som, utan att

förlust genom resorna orsakades bemälda tjensteman, icke allenast kunde lända

till någon besparing för statsverket, utan äfven medföra större likformighet

i. deras reseersättningar i förhållande till göromål och tjenstgöringsdistriktens

storlek.

I häröfver afgifvet utlåtande har chefen för finansdepartementets kontroll-

och justeringsbyrå anfört, att de räkningar, enligt hvilka ersättning för

resor utginge till öfverkontrollörer och andra vid bränvinskontrollen anstälda

personer, aldrig inkomme till kontrollbyrån, utan granskades och godkändes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

på vederbörande landskontor, hvadan byrån icke kunnat ega kännedom om

dessa räkningars belopp eller det sätt, hvarpå resorna skett. Enligt ordningsstadgan

för bränvinsbrännerierna erhölle byrån månatligen uppgift på de

brännerier, som hvarje öfverkontrollör besökt, af hvilka uppgifter visserligen

visat sig, att inspektionerna i vissa distrikt varit talrikare än i andra, men

då, enligt hittills gällande kontroll föreskrifter, det varit lemnadt åt öfverkontrollörerne

att sjelfva bestämma sina resor, och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ej hos byrån gjort någon erinran beträffande dessa, hade byrån

saknat anledning att i särskilda fall göra någon erinran i fråga om resekostnaderna.

Som likväl mot det hittills rådande systemet för öfverkontrollörernes

aflöning kunde göras anmärkningar af principiel natur, enär det syntes

oegentligt, att eu tjensteman genom obegränsad rättighet att företaga resor

skulle kunna öka sina inkomster, utan att något slags säkerhet funnes, att

resorna vore behöfliga eller att den af dem föranledda statsutgiften alltid

gjordes för gagneligt ändamål, hade chefen för byrån vid uppgörande af det

förslag till ny bränvinstillverkningslag samt till ordningsstadga för brännerierna,

hvarom han, med anledning af Riksdagens framställning i ämnet, erhållit

befallning, redan hemstält, att öfverkontrollörernes aflöningssätt måtte ändras

så, att reseersättningar skulle utgå med ett på förhand bestämdt, efter de

verkliga resekostnaderna lämpadt månatligt belopp.

Jemte anmälan, att chefens för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå

omförmälda förslag till ny bränvinstillverkningslag samt till

ordningsstadga för brännerierna blifvit remitteradt till högsta domstolen för

inhemtande af domstolens yttrande i vissa delar, samt att framställning i

ämnet från Kongl. Maj:t lärer vara att under innevarande riksdag förvänta,

får utskottet, då alltså rättelse i det af revisorerne anmärkta förhållandet

är att inom kort emotse, hemställa,

att Riksdagen må vid hvad sålunda i ärendet förekommit

tills vidare låta bero.

Angående

Kongl.

Maj:ts

befallningshafvande.

s i

Norrbottens

län redovisning

af

de till vägoch

VdttCTl
I

afseende å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper hade af byggnader

Riksdagens år 1884 församlade revisorer anmärkts, bland annat, att de in
-

Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 116. — Uti. pag. 379.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och utgående balanserna uti det i styrelsens hufvudbok upptagna konto för

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län i väsentlig mån skilde

sig från balanserna i länsstyrelsens i bemälda län vid samma räkenskaper

fogade redogörelse. Då enahanda förhållande egt rum jemväl i 1884 års

räkenskaper, i det att tre af sagda länsstyrelse under åren 1876, 1877 och

1878 anordnade förskott, tillsammans utgörande 1,620 kronor 1 öre, fortfarande,

såsom oredovisade, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper

balanserades, medan deremot samma förskott i landtränteriets, af landshöfdingeembete!;

till rigtigheten bestyrkta räkning öfver väg- och vattenbyggnadsmedlen

icke funnos upptagna såsom balans, hade revisorerne, hvilka inhemta!,

att redovisning för ifrågavarande förskottsbelopp vid tiden för revisionsberättelsens

afgifvande ännu icke, oaktadt påminnelser från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, blifvit genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län till styrelsen insänd, anmärkt förhållandet.

I anledning af revisorernes omförmälda framställning har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i deröfver afgifvet utlåtande meddelat, att en af

landskontoret i Norrbottens län upprättad räkning mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande för åren 1876—1885

till styrelsen under den 22 sistlidne september inkommit och vore under

vederbörlig handläggning.

Utskottet, som tagit del af det yttrande, bemälda styrelses revisor i

förevarande ämne afgifvit, samt inhemtat, att styrelsen oförtöfvadt torde

komma att fatta beslut i ärendet, får med anledning häraf hemställa,

att revisorernes omförmälda framställning icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Laiidtbruksäkadamien.

§ 4.

(Rev. ber. pag. 162. — Uti. pag. 383—388.)

Angående Enligt hvad revisorer^ omförmäla, hade genom kongl. brefvet den 14

JinZnlt''nf Jllli 1814 blifvit åt landtbruksakademien »för försöks anställande i landtlandtbruks-

hushållningen» upplåten den vid norra ändan af Djurgarden befintliga lägenheten

Skeppsbroäng, hvilken akademien sedermera under sommaren år 1817

t al fält. med tull dispositionsrätt emottaga, hvarefter anläggning af försöksfält och

trädskolor börjat. År 1834 hade verksamheten fördelats på två afdelningar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

en för landtbruk och en för trädgårdsskötsel, då omkring 7 tunnland anslogos

till den senare afdelningen.

G-enom kongl. brefvet den 28 februari 1858 hade ett årligt anslag af

3,000 kronor bestämts »för att sätta akademien i tillfälle att på den åt

akademien upplåtna jordegendom dels föregå den enskilde landtbrukaren med

efterföljansvärda arbetsmetoder, dels ock att i försöksväg teoretiskt och praktiskt

arbeta på dessa metoders fullkomnande». Så väl med de till akademiens

disposition stående medel som genom särskilda statsanslag hade åtskilliga

byggnader uppförts vid experimentalfältet till ett sammanlagdt bokfördt

värde af 162,889 kronor 75 öre.

Dessa byggnader användes såväl för landtbruks- och trädgårdsafdelningarnes

behof som äfven för de med särskilda statsanslag upprättade och

underhållna agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalterna.

Revisorer^, som besökt experimentalfältet, hade funnit, att trädgårdsafdelningen

innehade eu areal af omkring 40 tunnland och att den hufvudsakligen

bestode af trädskolor, från hvilka ganska stor försäljning egde rum,

så att akademien deraf årligen hade en icke obetydlig inkomst.

För landtbruksafdelningen återstode deremot numera endast omkring

25 tunnland odlad jord; och vore således större delen af det till experimentalfält

upplåtna området användt till eu handelsträdgård och alltså till

annat ändamål än dermed ursprungligen varit afsedt, nemligen ett ordnadt

jordbruk, som för den enskilde landtbrukaren kunde utgöra ett föredöme i afseende

på efterföljansvärda arbetsmetoder.

Med afseende å revisorernes omförmälda anmärkning har landtbruksakademiens

förvaltningskomité i infordradt utlåtande till en början erinrat

derom, att den ifrågavarande lägenheten, för hvars nyttjande akademien till

Djurgårdens kassa erlade årligt arrende, icke kunde anses vara en sådan

statsverket tillhörande egendom, öfver hvars användning Riksdagens revisorer

egde att verkställa granskning, enär dispositionen öfver densamma, likasom

öfver öfriga lägenheter å Djurgården, vore Hans Maj:t Konungen ensam

förbehållen — ett förhållande, som ock tydligt framginge af sjelfva det

citerade upplåtelsebrefvet af den 14 juli 1814, enär detsamma icke vore

kontrasigneradt af någon statsrådets ledamot, utan af Hans Maj:t Konung

Carl den trettondes handsekreterare, samt deraf, att akademiens dispositionsrätt

öfver experimentalfältet, i likhet med hvad som egde rum för öfriga å

Djurgården belägna, åt enskilde eller korporationer upplåtna områden, vid

hvarje regentombyte bekräftades af den nye konungen vid hans tronbestigning.

Beträffande sjelfva det anmärkta sakförhållandet, eller att så stor del

af experimentalfältets jord upplåtits åt trädgårdsafdelningen och alltså, enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

revisorernes mening, skulle användas till annat ändamål än dermed ursprungligen

varit afsedt, hyste komitén den åsigt, att hvarken vid den första upplåtelsen

år 1814, ej heller vid beviljandet den 23 februari 1858 af det

årliga anslag af 3,000 kronor, som sedan dess utgått och fortfarande utginge

för försöks anställande, blifvit bestämdt, huru stor del af den upplåtna

egendomen skulle användas till den ena eller andra af de olika rigtningar,

i hvilka försöksverksamhet på landthushållningens område kunde

ifrågakomma, och då det väl ej kunde förnekas, att trädgårdsskötseln vore

den högsta form af jordbruk samt att denna i allmänhet och särskild! den

del deraf, som vid experimentalfältet, väl icke uteslutande, men i öfvervägande

grad bedrefves, nemligen uppdragning af fruktträd, bärbuskar, köksväxter

och dylikt för att utröna, hvilka sorter vore för vårt land lämpligast

och der kunde med fördel acklimatiseras, icke ännu hos oss nått den utveckling,

som vore önsklig, kunde komitén icke finna annat, än att den i

denna riktning vid experimentalfältet utöfvade försöksverksamheten icke blott

läte försvara sig, utan måste anses i hög grad gagnelig och af behofvet påkallad.

Och komitén kunde så mycket mindre finna något klandervärd! deri,

att så stor del af den befintliga arealen blifvit tilldelad trädgårdsafdelningen,

som en efter nutidens förhållanden fullt tillräcklig areal — omkring 36

tunnland, omfattande egendomens bästa åkerjord jemte ängs- och mossmark —

fortfarande stode till förfogande för sådana försök, hvilka afsåge det egentliga

åkerbruket.

Med afseende härå borde för öfrigt icke förbises, att under den tid,

experimentalfältet varit åt akademien upplåtet, landthushållningen genomgått

stora förändringar, hvaraf följden blifvit, att de fordringar, som borde ställas

på ett experimentalfält, nu vore helt andra, än de voro i början af detta

århundrade. Då kunde det med skäl anses lämpligt att å en sådan egendom

som den nu ifrågavarande inrätta en s. k. mönsterfarm med hufvudsakligt

syfte att föregå landets jordbrukare med efterfölj ans värda metoder för jordens

afdikning och bearbetning med mera dylikt, men nu, då dessa metoder vore

väl bekanta och tillämpade på alla bättre skötta egendomar i landet, borde

det erkännas, att en sådan användning af akademiens experimentalfält föga

skulle motsvara tidens kraf. Vid våra landtbruksinstitut och äfven vid landtbruksskolorna

erbjöde sig nu tillfälle att på ett vida verksammare och för

de olika orternas behof mera afpassadt sätt föregå med sådana föredömen.

På samma sätt hade ock den verksamhet, landtbruksakademien förr till

stort gagn för landet utöfvat genom sin verkstad för tillverkning och

spridning af goda landtbruksredskap, gjorts obehöflig genom den storartade,

glädjande utveckling af vår redskapsindustri, som utmärkt de senare årtiondena.

Komitén kunde derför icke finna annat, än att experimentalfältet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

skulle mycket illa motsvara de fordringar nutiden stälde på en försöksanstalt,

om man vid dess användning envist fasthölle vid de former, som i århundradets

början kunde anses öfverensstämmande med en sådan anstalts

uppgift.

I samma mån som jordbruket utvecklades till allt större fullkomlighet,

komme oupphörligt nya spörsmål att uppdyka, de der måste vetenskapligt

lösas och kräfde försök, hvilkas resultat kunde vara af utomordentlig vigt

för den praktiske jordbrukaren, men för hvilkas verkställande stora arealer

alls icke vore af nöden. Verksamheten vid en agronomisk försöksanstalt,

som förr varit, så att säga, extensiv, hade blifvit allt mer intensiv, men

dermed ock möjliggjort vinnandet af vida mer exakta resultat, än de som

kunde ernås med den äldre tidens mindre utbildade försöksmetoder. En

väsentlig del af och måhända de vigtigaste bland de resultat, som numera

vore att vänta från en försöksanstalt, sådan som komitén förestält sig att

akademiens experimentalfält borde vara, vunnos icke så mycket på fältet som

fastmera genom de finare och exaktare undersökningarne på laboratorierna -—

det agrikulturkemiska och det växtfysiologiska — hvarför komitén också ansett

sig böra efter måttet af sina tillgångar åt dem egna särskild uppmärksamhet

och uppmuntran. Men jemte dessa undersökningar verkstäldes å experimentalfältet

äfven fältförsök, behandlande frågor, hvilkas lösning just under nuvarande

förhållanden vore för vårt jordbruk af den största praktiska betydelse.

Så hade under de senare åren en ej ringa del af åkerjorden

användts till försök med fleråriga vallar genom insåning med olika fröblandningar

samt till framalstring af frö till olika gräsarter, hvarjemte i år påbörjats

gödslings- och odlingsförsök å egendomens mossjord. Dessutom komme,

enligt komiténs under sistlidna år fattade beslut, i den mån jorden hunne

dertill beredas, försök att anställas med odling, pröfning och förädling af olika

varieteter af våra vigtigaste kulturväxter för frambringande af utmärkt utsäde

till spridning bland landets jordbrukare, för att af dem ytterligare i

större skala pröfvas och förökas.

Det vore emellertid tydligt, att det anslag af 3,000 kronor, som nu af

statsverket utginge till experimentalfältet för försöks anställande, ''och hvilket

måste delas mellan den agrikulturkemiska och landtbruksafdelningen, icke

kunde vara på långt när tillräckligt för nu nämnda ändamål. Det förefölle

komitén derför, som om det icke borde gifva anledning till anmärkning, att

komitén sökt genom beredande af inkomster från trädgårdsafdelningen möjliggöra

försök och undersökningar i den utsträckning som skett utan att härför

anlita statsverkets understöd utöfver det nämnda, sedan år 1858 till oförändradt

belopp årligen utgående anslaget. Den »icke obetydliga inkomst»,

akademien, såsom revisorerne anmärka, hade af trädgårdsafdelningen, hade

Bih. till Riksd. Prof. 1887. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

uteslutande kommit experimentalfältet till godo, ock akademien hade derutöfver

för detsamma tillskjutit icke obetydligt af egna medel, hvilket ock

tydligen framginge af räkenskapen.

Utskottet anser visserligen icke den af landtbruksakademiens förvaltningskomité

öfver revisorernas förevarande framställning afgifna förklaring

tillfredsställande, och har ej heller funnit de af revisorerne i fråga om förvaltningen

af experimentalfältet i öfrigt gjorda anmärkningar, hvilka dock

ej varit af den betydelse, att utskottet trott sig höra särskildt omförmäla

desamma, vara fullt nöjaktigt besvarade; men då utskottet icke är i tillfälle

att framlägga något förslag till ett praktiskt och tidsenligt ordnande af

ifrågavarande angelägenhet, har utskottet ansett sig endast höra förhållandet

för Riksdagen

anmäla.

Alnarps landtbruksinstitut.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 168. — Uti. pag. 389).

Angående Af räkenskaperna för Alnarps landtbruksinstitut hade revisorerne in
,

™se: hemtat, att de särskilda revisorerne öfver institutets räkenskaper och för
€TS

(it tnm OCH J a

nu Alnarps vältning, af hvilka en varit boende i närheten af Engelholm, uppburit rese
landtbruks-

ersättning efter tre hästar och traktamente med 3 kronor om dagen. Denna

instituts

revisorer, ersättning hade utgått i enlighet med föreskriften i § 17 i de för institutet

gällande stadgar af den 25 februari 1859. I betraktande af den utveckling,

kommunikationsväsendet efter dessa stadgars utfärdande erhållit, och då

annan grund funnes stadgad för ersättning till revisorerne af Ultima landtbruksinstitut,

hade statsrevisorerne ansett sig böra hemställa om sådan ändring

i föreskrifterna om ersättning till revisorer vid landtbruksinstitut, att denna

ersättning måtte utgå efter gällande resereglemente.

I häröfver afgifvet yttrande har styrelsen för ifrågavarande landtbruksinstitut

förklarat, att styrelsen funne den föreslagna ändringen lämplig, och

för sin del instämde i det framstälda förslaget om ändring i detta hänseende

af institutets stadgar, hvilkas föreskrift styrelsen dock hittills varit skyldig

att följa.

Enligt hvad af det vid Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag afgifna

proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, fogade protokoll öfver

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

civilärenden af den 12 januari innevarande år (punkten 11) inhemtas, hafva,

sedan den af Kongl. Maj:t den 20 oktober 1882 tillsatta komité för afgifvande

af förslag till den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksläroverk

under år 1884 inkommit med betänkande i ämnet, utlåtanden öfver detsamma

afgifvits af vederbörande myndigheter; men då det befunnits nödigt

att rörande landtbruksinstituten i vissa afseenden inhemta ytterligare utredning,

hade frågan om den högre landtbruksundervisningen måst tills vidare

anstå. Då således förslag till förändrad organisation af landtbruksinstituten

är att förvänta, och det af revisorerne framhållna förhållande utan tvifvel

kommer att beaktas vid uppgörande af detta förslag, har utskottet funnit

sig böra hemställa,

att revisorernas förevarande framställning för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stämpelpappersuppbörden.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 190—193. Uti. pag. 390—392).

Då vid granskning af Stockholms stads och länens redogörelser öfver

stämpeluppbörden revisorerne, såsom af flera åberopade exempel nr redovisningarne

för Stockholms stad och för tolf af rikets län framginge, funnit,

att vissa uppgifna föreskrifter i förordningen om stämpelafgiften i många

fall icke blifvit af vederbörande stämpelpappersförsäljare iakttagna, och att

till följd deraf ifrågavarande inkomst icke å behöriga tider influtit i statens

kassor, hafva revisorerne derå fäst uppmärksamheten; hvarjemte revisorerne

erinrat, att redan af de år 1867 församlade statsrevisorerne anmärkning

framstälts i enahanda syfte som det nu förevarande, och att i deröfver

afgifven förklaring statskontoret, bland annat, anfört, att det ej vore möjligt

för vederbörande länsstyrelse att känna, om eller huru mycket försälj ningsmedel

vid de olika terminerna funnes hos försäljningsmännen innestående, så

vida icke i stämpelpappersförordningen bestämmelse infördes derom, att för

sådant ändamål extra inventeringar skulle hållas eller rapport vid hvarje

termin af försäljningsmännen till länsstyrelsen afgifvas, men att, då föreskrift

om sådana extra inventeringar numera meddelats, första gången intagen i

den för revisionsåret gällande förordningen om stämpelafgiften af den 6 september

1883 och sedermera införd i 38 § af stämpelförordningen af den 9

Angående

redovisningen

af

stämpelmedlen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

universitetets

bokföring.

augusti 1884, omförmälda föreskrift för framtiden borde vinna tillämpning,

för den händelse att fall af likartad beskaffenhet med de nu anmärkta än

vidare skulle förekomma.

Af hvad statskontoret i häröfver afgifvet utlåtande anfört inhemtas,

att bemälda embetsverk, med anledning af hvad revisorerne i detta ämne

anmärkt och yttrat, anmodat Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande att,

hvar och en för det honom i nåder anförtrodda län, förständiga samtlige

inom länet befintlig^ stämpelförsäljningsmän att ställa sig stämpelförordningens

i omförmälda afseende gifna föreskrifter till noggrann efterrättelse, med

erinran derjemte till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att gällande stämpelförordning

uti 37 § medgåfve, att, när omständigheterna dertill föranledde,

extra inventering hos försäljningsman finge ega rum och dä tillika redovisning

skulle honom affordras för hvad af emottagne stämplar icke funnes i

behåll. Vidare och hvad beträffade försäljningsmännen inom hufvudstaden

hade statskontoret, vid det upplysta förhållande att revisorernas anmärkning

afsåge endast en af dessa försäljningsman, och att denne redan med 1885

års ingång upphört att vara stämpelredogörare, för närvarande vidtagit den

åtgärd, att den tjensteman härstädes, som hade att bokföra till statskontoret

inflytande uppbördsmedel, erhållit befallning att, för den händelse anledning

skulle förekomma, att de dessa försäljningsman åliggande levereringar icke

behörigen fullgjordes, med anmälan om sådant förhållande till statskontoret

ofördröjligen inkomma.

Då genom revisorernas förevarande framställning uppmärksamheten

blifvit fäst å det anmärkningsvärda åsidosättande af gällande föreskrifter i

afseende å redovisningen af stämpelmedlen, hvilket åtskilliga försäljningsman

låtit komma sig till last, samt med afseende å omförmälda, af statskontoret

vidtagne åtgärder till förekommande för framtiden af missbruk utaf ifrågavarande

art, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

Upsala universitet.

§ 7.

fRev. ber. pag. 254—257. Uti. pag. 393—405).

Jemte åberopande af de anmärkningar, som af Riksdagens under åren

1873 och 1883 församlade revisorer framstälts emot det sätt, hvarpå Upsala

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

universitets räkenskaper blifvit förda, hafva revisorer^ i förevarande berättelse

framhållit, bland annat, att uppställningen af universitetets räkenskaper

saknade tillräcklig reda och öfverskådlighet, samt såsom exempel derpå

anfört, att kännedom om förhållanden, hvarom i en rätt ordnad redovisning

upplysning borde i ett konto med lätthet kunna vinnas, måste sökas genom

sammanställning af flera olika konti. Redovisningen för universitetets inkomst

af grundräntor vore nemligen fördelad på flera konti, hvarförutom, för utrönande

af det pris, hvarefter den i aflöningen ingående spanmålen borde

beräknas, upplagts ett särskild!, konto, benämndt »medelpriskonto», ehuru

härtill lämpligen bort upprättas en uträkning, att hufvudboken bifogas. Redovisningen

för universitetets skogsförvaltning och utlånta medel måste hvar

för sig sökas å tvenne eller flera konti. Deremot saknades konti med de

bankinrättningar, hos hvilka medel insatts på deposition eller på upp- och

afskrifning, vidare mötte svårighet att återfinna akademiens kassaräkning,

enär densamma, upprättad i sammandrag på endast tre ark, fått sin plats

ungefär i midten af det tjocka verifikationsbandet, hvarförutom ingen innehållsförteckning

tillkännagåfve dess foliinummer. Genom anförande af ofvanstående

exempel hade revisorer^ endast velat påpeka behofvet af ett lämpligare

ordnande af universitets redovisning, utan att för sin del framställa

något förslag om det sätt, på hvilket en ändring till ett bättre skulle

kunna ske.

Såväl kanslersembetet som större akademiska konsistoriet vid Upsala

universitet hafva i häröfver afgifna utlåtanden åberopat och hänfört sig till

hvad akademikamreraren i infordradt yttrande i förevarande ämnen anfört,

och tår utskottet, med hänvisande i öfrigt till akademikamrerarens berörda

yttrande, meddela, att kamreraren, i afseende å revisorernas anmärkning

derom, att universitetets inkomst af grundräntor vore fördelad på flera konti

samt att ett särskildt konto, benämndt »medelpriskonto» blifvit upplagdt,

fäst uppmärksamheten derå att, derest revisorer^ med uttrycket »grundräntor»

menade universitetets arrendeinkomster af sina hemman, kronotionde,

härefter endast af dessa sina egna hemman, samt egentliga s. k. grundräntor

af andra hemman, dessa särskilda inkomsttitlar återfunnes i hufvudboken

sammanförda på två särskilda konti, nemligen dels det s. k. spanmålsräntors

konto, hvarest man finge fullständig reda på hela den inkomst i

spanmål, som universitetet droge af hvardera af dessa inkomsttitlar, dels

ock i det s. k. penninge- och persedelräntors konto. Det läge i sakens

natur att dessa tvenne särskilda konti måste finnas, så länge universitetets

arrenden m. m. vore bestämda olika, nemligen för en del hemman i fixt

penningbelopp och för andra hemman i spanmål, som löstes efter årligen

varierande pris. Någon oreda kunde icke uppkomma af detta förhållande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Dessa begge konti stode i hufvudboken omedelbart efter hvarandra, hvadan

någon svårighet att få reda på dem väl icke förefunnes, helst man blott

behöfde se på det s. k. generalkontots kredit, hvarest dessa inkomsttitlar

stode uppräknade omedelbart efter hvarandra, för att med lätthet kunna

återfinna dem. Derjemte måste spanmålsräntors konto, med de särskilda

konti som dermed sammanhängde, finnas så länge i största delen af lönerna

vid universitetet inginge spanmål, som skulle beräknas i liqvid mellan

universitetet och statsverket, för att få utredt de s. k. förslagsanslagens årligen

varierande belopp. Visserligen förekomma i hufvudboken ett s. k.

»medelpriskonto», men genom uppläggande af detta konto voro icke afsedt

att utröna och få bestämdt priset för den i aflöningen ingående spanmålen,

ty detta pris vunnes och bestämdes genom en enkel uträkning, sådan just

som revisorerne synts tillstyrka och till upplysning om hvilken i afskrift

vidfogats den senast uppgjorda uträkningen eller kalkylen för bestämmande

af 1886 års aflöningspris. Medelpriskontot lemnade såsom resultat den

årligen varierande summa, till belopp af några eller ett par hundra kronor,

som med tillämpning af det genom spanmålskalkylen vunna priset måste

för räkenskapens jemnande utföras såsom utgående balans antingen i debet

eller kredit, enär man vid blifvande uträkningar af aflöningen icke lämpligen

kunde röra sig med de bråktal af öre, som ett bestämdt fasthållande

af medelpriset för, all spanmål skulle lemna. Om kalkylen ansåges årligen

böra vidfogas, mötte härför inga svårigheter.

I afseende å revisorernas anmärkning derom, att redovisningen för

universitetets skogsförvaltning och utlånta medel måste hvar för sig sökas

på tvenne eller flera konti, vore detta, enligt hvad akademikamreraren vidare

anfört, visserligen förhållandet hvad skogarne anginge, tv i tre på hvarandra

följande konti redovisades särskildt för de skogseffekter in natura, som universitetet

fått från sina skogar, särskildt för de kontanta inkomster, universitetet

dragit af skogarne och särskildt för de utgifter, som universitetet

hittills under några år haft och fortfarande under ett år komme att få för

uppgörande af indelningsplaner för skogshushållningen. Att de två första

konti borde vara från hvarandra särskilda, syntes ligga i sakens natur, då

det ena afsåge valuta i effekter, och det andra sådan i penningar. Det

tredje af dessa konti hade sin historiska grund, enär nemligen universitetets

kansler anvisat en viss summa, som finge för indelningsplanernas uppgörande

användas, och hvilken summa, så länge berörda arbete påginge, icke finge

sammanblandas med universitetets öfriga allmänna tillgångar.

Hvad revisorerne vidare yttrat om, att konti med de bankinrättningar,

hos hvilka medel insatts på deposition eller på upp- och afskrifning, saknades,

medgafs visserligen detta, hvad sjelfva hufvudboken beträffade; dock fördes

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

dylika räkningar af akademiräntmästaren, som handhade kassaförvaltningen,

ehuru de dittills icke hlifvit af kammarrätten infordrade; men om sådant

påfordrades och blefve bestämdt, mötte intet hinder för att dessa räkningar

fogades såsom bilagor till akademiräntmästarens kassaräkning.

Hvad slutligen beträffade revisorernas framställning i fråga om svårigheten

att återfinna akademiens kassaräkning, vore det, enligt akademikamrerarens

förmenande, svårt för den, som första gången sysselsatte sig

med universitetets räkenskaper att få reda på densamma i den temligen

digra bok, i hvilken den vore inhäftad tillsammans med de s. k. specialräkningarne,

akademiska sjukhusets räkenskaper samt Sätra brunns räkenskaper,

och hvilken bok hittills saknat innehållsförteckning, men denna brist

kunde för framtiden ganska lätt afhjelpas.

Då akademikamrerarens omförmälda, af vederbörande myndigheter

åberopade utlåtande gifver vid handen, att rättelse i de hufvudsakligaste

delarne af de utaf revisorernas i förevarande ämne anmärkta förhållanden kan

för framtiden emotses, hemställer utskottet,

att Riksdagen må vid den sålunda afgifna förklaringen

låta bero.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 257. — Uti. pag. 393—401.)

I afseende å Upsala universitets räkenskaper hafva revisorerne vidare, Angående

då föreskriften i kongl. kungörelsen den 23 maj 1884 om att samtliga verk in*f"åXtoch

inrättningar vid redogörelserna för sin verksamhet under revisionsåret skåptskola

foga sammandrag, affattade i samma form som i berättelsen angåend

nästföregående statsrevision begagnats, icke blifvit vid insändandet af uni- universitet.

versitetets räkenskaper efterföljd, anmält förhållandet.

Uti det i nästföregående § omförmälda, af såväl kanslersembetet som

större akademiska konsistoriet vid ifrågavarande universitet åberopade utlåtande

af akademiens kamrerare har bemälde tjensteman, jemte förmälan

att det förut från universitetet årligen afgifna räkenskapssammandrag icke

varit affattadt i den ordning ofvannämnda kongl. kungörelse stadgar, utan

att anmärkning deremot framstälts, förklarat att universitetet icke syntes

böra undandraga sig att för framtiden aflemna berörda sammandrag i den

form, revisorerne åsyftat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottet, som på grund af den afgifna förklaringen ansett sig böra

antaga, att den rättelse, revisorerne med ifrågavarande framställning afsett,

kommer att för framtiden vinnas, får med anledning deraf hemställa,

att revisorernas framställning icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Tekniska skolorna.

§ 9.

(Rev. ber. pag. 272—274. — Uti. pag. 406—408.)

Angående Sedan 1877 års Riksdag med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

^tillsätta7framställning för år 1878 beviljat ett anslag å 20,000 kronor till understöd

tekniska åt tekniska afton- och söndagsskolor, hade, enligt hvad revisorerne omförkomitén.

mäla, Kongl. Maj:t den 31 augusti 1877 tillsatt en komité af tre personer

för uppgörandet af förslag till undervisningsplaner för sådana skolor af olika

omfattning äfvensom angående den undervisningsmateriel, som för dem vore

behöflig, hvilken komité på ordförandens kallelse skulle sammanträda i Stockholm,

och hvars ledamöter för den tid, arbetena fortgingo, skulle åtnjuta

arfvode af fem kronor om dagen, att utgå af allmänna besparingarne å anslagen

under riksstatens åttonde hufvudtitel.

Jemte meddelande af uppgifter å de belopp, som enligt statskontorets

memorialböcker under åren 1878—1886 utgått till omförmälda komité, utgörande

högst 735 kronor och lägst 420 kronor, hade, enligt hvad revisorerne

vidare anfört, dessutom enligt särskilda kongl. bref åt en ledamot i komitén

uppdragits att under åren 1880—1883 besöka, utom andra läroverk, äfven

de tekniska afton- och söndagsskolorna i ändamål att taga kännedom om

undervisningen derstädes m. in.; hvarför honom tillerkänts årlig godtgörelse

af 1,500 kronor jemte resekostnadsersättning enligt resereglementets tredje

klass. — Utom komitén stående fackmän hade äfven erhållit understöd af

statsmedel för att genom resor, i syfte att vinna ökad erfarenhet inom de

till den tekniska undervisningen hörande läroämnen, främja samma undervisning.

Sålunda hade, enligt kongl. brefvet den 1 mars 1878, åt en lärare

vid slöjdskolan i Stockholm anvisats 700 kronor för att besöka och under

någon tid följa teckningsundervisningen vid »die allgemeine Gewerbeschule»

i Hamburg. Jemlikt kongl. brefvet den 30 april 1880 hade vidare åt en

.lärare i teknisk elementarskola ett belopp af 1,000 kronor anvisats såsom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

understöd för en resa i ändamål att besöka tekniska läroanstalter i Danmark,

Preussen, Saclisen och Bayern. På grund af kongl. brefvet den 23 juli

1880 både utbetalts ett sammanlagdt belopp af 545 kronor 15 öre i resekostnadsersättning

och traktamente åt de rektorer vid tekniska elementarskolorna

i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Chalmerska slöjdskolan i

Gföteborg, hvilka sammanträdt i hufvudstaden för att öfverlägga om frågor

rörande främjandet af undervisningen, hvarjemte enligt kongl. brefvet den

19 augusti 1881 åt några vid dessa skolor anstälde lärare, som äfven infunnit

sig vid detta sammanträde, utanordnats en ersättning af 115 kronor

45 öre. Likaledes hade åt en person utom komitén på grund af kongl.

brefvet den 13 juni 1884 lemnats understöd för en resa i ändamål att vid

främmande länders mera framstående bj^ggnadsyrkesskolor söka vinna eu

närmare kännedom om dessa skolors organisation, hvilket understöd till ett

belopp af 1,200 kronor utgått från anslaget till extra utgifter.

Revisorerne, som sökt förskaffa sig upplysningar om den år 1877 nedsatta

komiténs verksamhet och resultatet af dess arbeten, hade i sådant afseende

inhemtat, att komitén redan den 20 oktober 1877 afgifvit utlåtande

i det komitén ursprungligen förelagda ämne, men att den fortfarande fått

fungera för att årligen afgifva utlåtande om fördelningen af de till de tekniska

läroverken anslagna medel (för 1887 utgörande 35,000 kronor); med

anledning hvaraf, och då annan sakkunnig myndighet för ändamålet saknats,

de till ecklesiastikdepartementet från tekniska skolorna inkomna ansökningarne

om understöd remitterats till komitén.

Under förutsättning att dessa upplysningar varit uttömmande, hade

revisorerne funnit anmärkningsvärdt, icke allenast att en komité, efter att

hafva fullgjort sitt ursprungliga uppdrag, fortfarande qvarstode och arbetade

för annat ändamål, än det med densamma från början åsyftade, utan äfven

att för sistberörda ändamål ytterligare utgifter blifvit gjorda. Härjemte

hade revisorerne ansett sig höra ifrågasätta, huruvida icke ordnandet af

undervisningen vid ofvannämnda läroverk snart måtte kunna genomföras.

I häröfver afgifvet utlåtande hafva komiterade för den tekniska undervisningen,

anfört, att hvad först beträffar komiténs fortsatta verksamhet, så

vore väl denna en följd af det komitén ursprungligen gifna uppdraget. Sedan

nemligen Riksdagen år 1877 beviljat för nästföljande år en summa af

20,000 kronor att användas till understöd åt tekniska afton- och söndagsskolor

i landet, mot vilkor, bland annat, att de respektive kommunerna bidroge

med minst lika stort belopp som det beviljade statsunderstödet, och

ett stort antal ansökningar härom för den skull till Kongl. Maj:t inkommit,

hade det varit nödvändigt, att skolornas organisation och läroplan omsorgsfullt

granskades af sakkunniga personer, såväl för att utröna hvilka skolor

Bill. till Biksd. Prof. 18S7. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

verkligen vore förtjenta af understöd och huru stort detta i hvarje särskilt

fall horde vara, som ock för att meddela upplysningar och råd åt vederbörande

skolstyrelser. För den skull hade komiterade, i enlighet med dem

gifvet uppdrag, till en början utarbetat eu allmän handledning för sådana

skolors upprättande och anordning, som äfven legat till grund för många af

dessa skolor. Men då årligen nya sådana upprättades, tagande statens

understöd i anspråk, och derjemte de äldre utvidgades eller eljest underginge

förändringar och icke sällan gjorde anspråk på förökadt statsunderstöd, hade

för hvarje år en ny pröfning varit nödvändig; och komiterade vågade påstå,

att denna pröfning varit för skolorna gagnande samt i icke ringa grad

bidragit till att gifva dessa, hufvudsakligen för den lilla industriens idkare

och för fabriksarbetarne afsedda läroanstalter en efter deras ändamål afpassad

anordning, och att derigenom gorå statens uppoffringar fruktbärande. Påtagligt

syntes äfven vara att, då med år 1887 statsanslaget för detta ändamål

blifvit höjdt från 25,000 till 35,000 kronor, hvaraf måste föranledas nya

och höjda anspråk på understöd, en på speciel sakkunskap grundad granskning

af ansökningshandlingarne just nu skulle blifva särdeles angelägen.

För att gifva ett begrepp om den utveckling dessa skolor redan vunnit, meddelade

komiterade, att då år 1878 de af staten understödda tekniska aftonoch

söndagsskolorna i landsorten vore till antalet 11, så vore de för närvarande

20, i hvilka, meddelades undervisning åt omkring 2,500 lärjungar.

I andra länder vore ock dylika skolor föremål för statens synnerliga

omvårdnad. Särskildt borde i detta hänseende nämnas, att England, som eljest i

fråga om undervisningsväsendet lemnade så mycket åt det enskilda initiativet,

just i detta fall funnit nödvändigt att, göra betydande uppoffringar och upprättat

ett storartadt system för understöd, kontroll och råd åt dessa anstalter

— åtgärder, hvilka ock, såsom allmänt erkändes, väsentligt bidragit att

främja Englands industri.

Den kostnad, som de åt komitén, enligt uppdrag, företagna granskningarne

af de många omfattande ansökningshandlingarne och de på grund

häraf årligen afgifna motiverade förslagen till fördelning af statsunderstödet

förorsakat statsverket, hade enligt revisorernes uppgift varierat emellan 420

och 735 kronor årligen, hvartill komme några tiotal kronor för renskrifning

och dylika expenser. Komiterade erkände villigt, att det icke obetydliga arbete,

som af dem härför förrättats, lämpligare skulle kunna af en särskild styrelse

utföras, men de betviflade att, om det afsedda ändamålet någorlunda skulle

vinnas, kostnaden på något annat sätt kunde blifva så ringa som den hittills

varit. Det ville för öfrigt synas, som om det slutliga ordnandet af denna angelägenhet

äfvensom den nära liggande frågan om en öfverstyrelse för hela

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

den lägre tekniska undervisningen i riket borde företagas först i sammanhang

med den så länge sväfvande frågan om reorganisation af Kommerskollegium.

Med anledning af revisorernas erinran, att en bland de komiterade

erhållit särskildt uppdrag att besöka åtskilliga lägre tekniska skolor i landsorterna,

ville komiterade påminna derom, att understödet åt de förut omnämnda

tekniska afton- och söndagsskolorna blifvit beviljadt under vilkor,

bland annat, att dessa skolor skulle vara underkastade inspektion från statens

sida; och då en af komiterade i egenskap af inspektor för ritundervisningen

vid de allmänna elementarläroverken skulle besöka dessa, hade komiterade

föreslagit, att honom måtte lemnas uppdrag att jemväl besöka de tekniska

skolorna i landsorten, för att derstädes meddela råd och upplysningar i afseende

å ritundervisningen, hvilken uppenbarligen vore af den allra största

betydelse för dessa skolor. Kostnaden för dessa inspektioner hade derigenom

kunnat nedbringas till den minsta möjliga, helst blott en tredjedel af den

utbetalda godtgörelsen afsett de tekniska skolorna. Af hvilken vigt dessa

skolors inspektion i allmänhet måste vara, framginge äfven deraf, att den

vid senaste riksdag beviljade förhöjningen i anslaget äfven afsåg åstadkommandet

af dylik inspektion.

Utskottet, som visserligen hyser den åsigt, att den tekniska undervisningens

befrämjande är ett vigtig! statsändamål, och att Riksdagen icke

bör undandraga sig att bevilja de för densammas ordnande och öfvervakande

erforderliga medel, har dock funnit såväl den ordning, i hvilken förslag inhemtats

angående fördelningen af statsanslaget till de tekniska läroverken,

som ock det sätt, hvarpå inspektionen öfver de lägre tekniska skolorna i

landsorten föranstaltats, vara mindre tillfredsställande. Att, på sätt revisorerne

anmärkt, en komité, efter att hafva afgifvit utlåtande i det densamma

ursprungligen förelagda ämne, icke varder upplöst, utan fortfarande

under en följd af år qvarstår för utöfvande af en egentligen administrativ

verksamhet, synes knappast fullt öfverensstämma med formerna för vår

statsförvaltning. Med hänsyn härtill har utskottet ansett, att, äfven om

bemälda komité på ett för det allmänna gagnande sätt alltjemt fullgjort

sina erhållna uppdrag, och utförandet af de hittills åt komiterade anförtrodda

arbeten skulle föranleda större kostnad för statsverket, derest de åt andra

myndigheter blefve öfverlemnade, det dock vore önskligt, att ifrågavarande

angelägenheter för framtiden blefve på annat sätt ordnade.

På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att, så vida den

år 1877 för behandling af vissa frågor rörande den tekniska

undervisningen nedsatta komité skulle i öfrigt hafva af
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

redovisningen

af

den

Bruunska

fonden.

slutat sina arbeten, Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

huruvida icke de åt samma komité sedermera

gifna uppdrag dels i fråga om afgifvande af förslag till

fördelning af anslaget till de tekniska skolorna och dels

rörande inspektionen af nämnda skolor må kunna i annan

ordning bringas till fullgörande.

Medicinalstyrelsen.

§ 10.

(Rev. ber. pag. 279. — Uti. pag. 410—412.)

I en vid medicinalstyrelsens hufvudbok fogad specifik redogörelse för

ordinarie statsregleringen tillhörande anslag, funnes, enligt hvad revisorerne

meddelat, jemväl ett anslag å 750 kronor till inrättningen för sjukes behandling

med elektricitet och galvanism, å hvilket anslag funnes en vid 1884

års slut till 2,858 kronor 45 öre uppgående reservation; och då revisorerne

inhemtat att, till följd af ett utaf framlidne stadsmäklaren Johan Carl Bruun

den 5 oktober 1814 upprättadt testamente, en fond till ursprungligt belopp af

766 r:dr 16 sk. b:ko blifvit. stäld under sundhetskollegii förvaltning för befrämjande

af ofvan omförmälda inrättning för sjukes behandling med elektricitet

och galvanism, men denna fond icke funnes i medicinalstyrelsens hufvudbok

under särskildt konto redovisad, utan syntes ingå i förenämnda, såsom reservation

utförda summa af 2,858 kronor 45 öre, hade revisorerne, som emellertid

af räkenskapen icke kunnat utröna med huru stort belopp fonden ingått i

reservationen, velat framhålla lämpligheten deraf, att ifrågavarande, för visst

ändamål donerade medel blefve i medicinalstyrelsens räkenskap särskildt

redovisade.

I afgifvet utlåtande i anledning af revisorernes anmärkningar vid

granskningen af medicinalstyrelsens räkenskaper har styrelsen, beträffande

revisorernes nu omförmälda framställning, åberopat det af styrelsens kamrerare

i frågan afgifna yttrande, hvari bemälde kamrerare anfört, att hvad vidkomme

den af revisorerne uttalade förmodan, att uti 1884 års reserverade

medel å anslaget till inrättningen för sjukes behandling med elektricitet och

galvanism skulle ingå de utaf stadsmäklaren Bruun donerade medlen, så

vederlädes en sådan förmodan utaf den omständigheten, att dessa medel alltid

redovisats uti särskild redogörelse inför medicinalstyrelsen och sålunda ej

funnits intagna uti den öfver i stat anslagna medel och dermed bestridda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

utgifter upprättade hufvudbok samt följaktligen ej kunnat i hufvudbokens

behållningar ingå, utan bestode denna reservation utaf det år 1845 af dåvarande

lifmedikus Säve genom insamling åstadkomna kapitalet af 1,600

r:dr b:ko jemte de under årens lopp gjorda besparingarne å derför influtna

räntor, hvilka senare dock enligt kongl. brefvet den 23 maj 1845 skulle såsom

arfvode till inrättningens föreståndare utgå, men till en del blifvit besparade

för att, såsom äfven skett, bereda tillgång till bekostande af behöfliga reparationer

utaf inrättningens materiel. Att detta, af enskilda personer donerade

kapital, 1,600 r:dr b:ko, hvilka medel enligt nämnda kongl. bref endast

under det vilkor blifvit öfverlemnade, att gåfvomedlen skulle till deras gifvare

återställas, om rikets ständer komme att förändra eller indraga det till

inrättningen beviljade anslaget, aldrig kunde hänföras till statsmedel och till

följd deraf ej uti styrelsens hufvudbok bort redovisas, vore tydligt, men då

det en gång så skett, måste det ock enligt senaste formulär för hufvudboken

tills vidare förblifva.

Då Bruunska testarn entsmedlen på intet vis inginge uti den å anslaget

till elektricitetsinrättningen befintliga reservation, samt då Kongl. Maj:t om

medlens förvaltning ej meddelat några föreskrifter, kunde kontoret för sin

del ej biträda den af revisorerne framhållna lämpligheten ''deraf, att dessa

medel skulle i medicinalstyrelsens hufvudbok redovisas, utaf det skäl, att de

vore för visst ändamål donerade.

Enär, på sätt af Riksdagens revisorer ofta blifvit framhållet, önskligt

är, att de af enskilda personer för särskilda allmännyttiga ändamål donerade,

under förvaltning af statens verk och myndigheter stälda medel varda i

sammanhang med redogörelsen öfver den allmänna medelsförvaltningen redovisade,

har det synts utskottet lämpligt, att framlidne stadsmäklaren Bruuns

ifrågavarande donationsfond blefve i medicinalstyrelsens hufvudbok till redovisning

upptagen, helst en annan fond af likartad beskaffenhet, eller den

genom framlidne lifmedicus Säve för samma ändamål åstadkomna donationsfond,

efter hvad styrelsens kamrerare upplyst, i enlighet med senaste formulär

för hufvudboken redan nu i densamma redovisas.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:ts täcktes meddela föreskrift derom,

att den af framlidne stadsmäklaren J. C. Bruun för befrämjande

af inrättningen till sjukes behandling med elektricitet

och galvanism stiftade, under medicinalstyrelsens

förvaltning stälda fond måtte varda i bemälda styrelses

hufvudbok redovisad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Domkyrkorna.

§ 11.

(Rev. ber. pag. 326. — Uti. pag. 416—422.)

Angående Vid granskning af räkenskaperna för domkyrkorna i Upsala, Vesterås,

ringen^af Strengnäs och Kalmar hade revisorer^ funnit, att vissa uppgifna inkomstvissa

poster antingen icke alls eller endast ofullständigt verificerats.

posteTvid 1 häröfver afgifna förklaringar hafva domkapitlen i Strengnäs och

domkyrkorndKalma.Y stift, efter vederbörande domkyrkosysslomäns hörande, insändt verifiVetierås,

’ kationshandlingar, hvarigenom i hufvudsakliga delar den af revisorerne anstrengnås

märkta ofullständigheten i veriflceringen hlifvit rättad; och hade sistnämnda

och Kalmar. domkapjde} vidare andragit, att anledning äfven under föregående år funnits

till den nu framstälda anmärkningen rörande bristande verifikationer å de

belopp, som influtit för kronotionde, bänkhyror och utgifter vid hegrafningar.

Då likväl kammarrätten ej ansett den påkalla någon dess åtgärd, syntes

skälet härtill varit, först hvad angår kronotionde^ att enär lösen för densamma

upphures å landtränteriet i Kalmar, dess belopp i ränteriets räkenskaper verificerades

och, beträffande bänkhyror och inkomsten af hegrafningar, att, som

räkenskaperna, innan de till kammarrätten öfversändes, årligen granskades

af tvenne utaf församlingen utsedde revisorer, och det icke borde tviflas på,

att för dessa revisorer alla specialräkningar varit företedda, det kunnat antagas

som säkert, att deras intyg om räkenskapernas rigtighet i dess helhet

äfven innefattat, att inkomsten af bänkhyror och hegrafningar blifvit rätt

angifven. För att emellertid anledning icke måtte förekomma till den nu

framstälda anmärkningens förnyande, ville domkapitlet föranstalta, att bemälda

revisorer särskilt hvarje gång meddelade intyg derom, att specialräkningarne

öfver bänkhyror och begrafningsafgifter blifvit vederbörligen granskade och

om hvad dervid förekommit.

Deremot har, beträffande den i fråga om Upsala domkyrkas räkenskaper

framstälda anmärkningen, som afsåg att inkomstposten »hyresmedel»,

kronor 1,647: 50, icke verificerats, domkapitlet i Upsala stift anfört, att då

domkyrkans räkenskap i sin helhet blifvit försedd med domkapitlets påskrift om

undergången granskning i domkapitlet, och detta således gälde äfven i fråga

om förevarande inkomstpost, domkapitlet icke kunde medgifva, att till den

nu gjorda anmärkningen vid ett tillvägagående, som allt fort egt rum utan

anmärkning vare sig från kammarrättens sida eller vid föregående revisioner

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

å Riksdagens vägnar, skälig anledning skulle kunna anses vara för handen,

och ville alltså uttala den mening, att samma anmärkning icke syntes påkalla

någon särskild föreskrift beträffande redovisningen af domkyrkans medel

eller för domkapitlets förfarande i denna del af räkenskapens granskning.

I afseende å anmärkningen vid domkyrkans i Yesterås räkenskaper,

hvilken jemväl gälde inkomstposten »hyresmedel», har domkapitlet i detta

stift i afgifvet, utlåtande åberopat ett från domkyrkosysslomannen infordradt

yttrande, hvari anförts, att hyreskontrakten årligen granskades af de af

domkyrkokommissionen utsedda revisorerne; att på grund deraf afskrift af

hyreskontrakten till verifikation ej ansetts nödig; samt att anmärkning öfver

denna brist, hvilken förefunnits från lång tid tillbaka, ej förut blifvit gjord,

hvarför sysslomannen låtit det blifva vid häfdvunnen praxis i detta hänseende.

Ehuru utskottet ingalunda funnit de af domkapitlen i Upsala och

Yesterås stift öfver revisorernas ifrågavarande anmärkningar afgifna förklaringar

tillfredsställande, har utskottet dock icke ansett denna fråga vara af

den vigt, att utskottet bort hemställa om, att Riksdagen skulle till Kong!.

Maj:t aflåta skrifvelse i ämnet, helst det af domkapitlet i Kalmar stift föreslagna

sätt för ifrågavarande utgifters verificerande synes både enkelt och

tillfyllestgörande, ^ samt sålunda antagas kan, att förstnämnda två domkapitel

skola, i den män sådant befinnes verkställbart, på det af sist omförmälda

domkapitel angifna sätt fullständiga den ifrågavarande verificeringen.

Vid sadant förhållande och då framdeles sammanträdande revisorer

utan tvifvel torde komma att å nyo framdraga denna fråga, derest den å densamma

nu väckta uppmärksamhet icke kommer att föranleda nöjaktig rättelse,

får utskottet hemställa,

o att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

Handelsflottans pensionsanstalt.

§ 12.

(Rev. ber. pag. 338 — 340. — Uti. pag. 423-4-25.)

„ Förhandlingarne vid 1853—1854 och 1862—1863 årens riksdagar, då Angående

fråga om inrättande af pensionsanstalt för sjöfolk behandlades, hade, enligt f™?asatt

hvad revisorerne slutligen omförmäla, utvisat att ändamålet med den derefter Station

inrättade handelsflottans pensionsanstalt varit ej allenast att till förmån för nfJ‘andels
jiottans
pensions
anstalt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

svenskt sjöfolk, som å svenska fartyg idkade utrikes sjöfart, inrätta en välgörenhetsanstalt,

som, utan att kräfva några afgifter af delegarne, vore i

stånd att lemna understöd åt sjöfarande, då deras krafter vid framskriden

ålder brutits, utan äfven att genom de förmåner, anstalten erbjöde, förmå

svenskt sjöfolk att i stället för att söka anställning på utländska fartyg, å

hvilka betalningen möjligen vore högre, qvarstanna i svensk tjenst; hvarigenom

en icke obetydlig förstärkning af dugligt sjöfolk skulle kunna för

svenska örlogsflottan vid inträffande krig påräknas.

Med afseende å det nuvarande penningvärdet hade revisorerne ansett

kunna ifrågasättas, huruvida pensioneringen från anstalten fortfarande motsvarade

ofvanämnda ändamål; och kunde nu mera utsigten att från anstalten

erhålla pension, enligt revisorernas förmenande, i högst ringa mån motverka

frestelserna för sjöfolk att för vinnande af högre lega söka anställning i

främmande nationers tjenst.

Med anledning häraf, och på det statens uppoffringar för ifrågavarande

anstalt måtte blifva så gagneliga som möjligt, hade revisorerne velat ifrågasätta,

huruvida icke det för anstalten gällande reglemente borde underkastas ändring

i syfte att bereda högre pensionsbelopp. Medel till sådan höjning

syntes, i öfverensstämmelse med hvad som gälcle i fråga om öfriga af staten

understödda pensionsinrättningar, böra beredas genom bidrag af ^vederbörande

sjöfolk, hvilka bidrags betalande borde göras till vilkor för erhållande

af höjd pension. Om än svårigheter skulle komma att uppstå vid upptagande

af bidragen från de å aflägse belägna orter sjöfarande delegarne, syntes dock

dessa svårigheter kunna öfvervinnas genom samverkan mellan rederierna och

sjömanshusen.

Revisorerne, som velat fästa uppmärksamheten å dessa förhållanden,

hade ansett förevarande fråga vara af den vigt. att densamma borde underkastas

en närmare utredning.

I häröfver afgifvet utlåtande har direktionen öfver handelsflottans

pensionsanstalt med anledning af revisorernas framställning i ämnet och på

anförda skäl hemstält, att åt en af sakkunniga personer sammansatt komité

måtte i nåder uppdragas att, efter grundlig utredning af alla på frågan inverkande

förhållanden och beräkning af de medel, som för ändamålet möjligen

kunna blifva tillgängliga, afgifva underdånigt förslag i syftning att, till

förhöjning i beloppen af de från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner,

särskildt bidrag till anstalten skulle af vederbörande sjöfolk, såsom

vilkor för pensions åtnjutande, tillskjutas; samt dervid tillika taga i öfvervägande,

huruvida genom dylikt bidrag tillgångarne för pensionering kunde

så ökas, att en hvar, omedelbarligen efter det de för pensions erhållande

föreskrifna vilkor blifvit fullgjorda, kunde af denna förmån komma i åt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

njutande till nu afsedda förhöjda pensionsbelopp, eller om för detta ändamål

ökadt anslag af statsmedel blefve erforderligt; i sammanhang hvarmed åt

komitén borde jemväl uppdragas att utarbeta underdånigt förslag till det

förnyade reglemente för pensionsanstalten, som af de ifrågastälda förändrade

bestämmelserna om pensionsbeloppen samt de dertill beräkneliga och erforderliga

tillgångar blefve af nöden, äfvensom förslag till de i följd af sålunda

förändrade bestämmelser påkallade förändringar i gällande reglemente för

sjömanshusen i riket.

Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva revisorernas omfönnälda framställning

och direktionens öfver handelsflottans pensionsanstalt deröfver afgifna

utlåtande den 19 november nästlidet år blifvit af Kongl. Maj:t öfverlemnade

till komitén för afgifvande af förslag i fråga om ordnande af för

hållandena mellan arbetsgivare och arbetare beträffande möjliga olycksfall i

arbetet med mera, hvarvid Kongl. Maj:t uppdragit åt komitén att tillse,

huruledes handelsflottans pensionsanstalt skulle bättre än hittills kunna motsvara

sin uppgift.

Då sålunda den af revisorerne i förevarande afseende väckta fråga är

under utredning, har utskottet endast ansett sig böra förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

§ 13-

Hvad för öfrigt blifvit af revisorerne anmält och erinradt har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande vid

behandling af de utgift sanslag, revisorernas framställning berör, dels hafva

medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes utlåtanden nöjaktigt

förklarad!, dels ej vara af den vigt, att, oaktadt förklaringen icke varit fullt

tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena påkallas,

dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla

något yttrande.

Stockholm den 14 februari 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid § 10, angående redovisningen af den under medicinalstyrelsens

förvaltning stälda Bruunska fonden:

af herr Casparsson.

Bih. till Riksd, Prof. 1887. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.