Betänkande, rörande vissa delar af Kongl. Maj:ts j)roposition n:o 34, med förslag till ny förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
1887-06-18 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevLU 1887 B:1, Betänkande, rörande vissa delar af Kongl. Maj:ts j)roposition n:o 34, med förslag till ny förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Dokumentets text
Sammansatta BeviUnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
1
N~:a 1.
Ant. till Riksd. kansli den 20 juni 1887, kl. 12 midd.
Betänkande, rörande vissa delar af Kongl. Maj:ts j)roposition
n:o 34, med förslag till ny förordning angående vilkoren
för tillverkning af bränvin.
Sedan uti förenämnda proposition Kong!. Maj:t, under..åberopande
af densamma åtföljande protokoll öfver finansärenden för den 10 december
1886 och den 13 maj 1887 samt med bifogande af ett uti
Kong], Maj:ts högsta domstol den 21 februari 1887 hållet protokoll
öfver lagärenden, föreslagit Riksdagen att antaga ett förslag till ny
förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin, har bevillningsutskottet,
till hvilket omförmälda proposition blifvit hänvisad, ansett
nödigt att i afseende å art. IV och V af författningsförslaget sammanträda
till öfverläggning med lagutskottet; med anledning hvaraf
nämnda delar af ifrågavarande författningsförslag blifvit, i den ordning
47 § riksdagsordningen föreskrifver, behandlade af sammansatt bevillnings-
och lagutskott.
Då utskottet härmed i ärendet afgifver utlåtande, får utskottet —
som vid granskningen af nu ifrågavarande förslag till bestämmelser måst
utgå från den förutsättning, att öfriga dermed sammanhängande delar
af författningsförslaget vinna Riksdagens godkännande — till eu början
erinra, att Riksdagen uti sin underdåniga skrifvelse till Kong]. Magt i
ämnet den 5 april 1886 anfört, bland annat, att den i § 30 mom. 1
af nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
innefattade straffbestämmelse, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ej
varit tillräckligt verksam, i det densamma vore allt för mild i jemförelse
med de straff, som allmänna strafflagen stadgade för förfalskning
och bedrägeri, och ej stode i rimligt förhållande till den stora vinst,
Bill. till Riksd. Brok 1887. B. 5 Sami. 2 Afd. 1 Raft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
•2
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande Nio 1.
hvilken kunde genom bränvinsförsnillning åtkommas. I öfverensstämmelse
med den sålunda af Riksdagen uttalade åsigt upptager förevarande
förslag uti § 25 mom. 1 betydligt skärpta straffbestämmelser för de
ifrågavarande förbrytelserna, och förslaget innehåller jemväl åtskilliga
andra stadgande!! om straff, Indika i icke oväsentlig man skilja sig
från de nu gällande.
Emot dessa förändringar har utskottet icke funnit skäl till hufvudsaklig
anmärkning, men som den i § 25 mom. 1 först meddelade
straffbestämmelse af böter från och med 500 till och med 5,000 kronor
eller fängelse från och med en månad till och med ett år måste, med
hänsyn till deri förekommande betydliga strafflatitud, vinna tillämpning
äfven då försvårande omständigheter äro för handen, har utskottet
ansett, att straffarbete enligt samma lagrum bör ådömas endast i de
fall, då försnillning skett i större omfattning eller eljest under synnerligen
försvårande omständigheter, i öfverensstämmelse med hvilken åsigt
utskottet föreslår förändring i omförmälda lagrums lydelse.
Enligt en sedan lång tid tillbaka antagen och derefter, med allenast
ett undantag, uti alla utkomna författningar angående b rån vinstillverkningen
tillämpad grundsats, är uti § 31 mom. 1 stadgad skyldighet
för tillverkare att, under angifven förutsättning, ansvara för förbrytelse
mot författningen af hans hustru, barn, tjenstefolk och i bränneriet
anstälde arbetare såsom vore förbrytelsen af honom sjelf begången,
dock endast i sådana fall y>dä bötesansvar eller förlust af redskap
eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakomma-.»
Med denna senare bestämmelse åsyftas uppenbarligen, att tillverkare
icke må kunna dömas till urbota bestraffning endast på grund af presumtion
om brottslighet, Om emellertid, till följd af de säregna förhållandena
i afseende å bränvinstillverkning, eu så beskaffad presumtion
anses rätteligen böra i lag medgifvas, så kan utskottet icke finna
annat än, att denna presumtion följdrigtigt bör ega rum lika väl då
urbota bestraffning — hvilken enligt förevarande förslag icke kan
öfverstiga två års straffarbete — som då endast bötesansvar samt förlust
af redskap och vara skall ådömas.
Dessutom bör anmärkas, att alla uti författningsförslaget omförmälda
förbrytelser äro belagda med bötesansvar, äfven sådana, hvilka
under mer eller mindre försvårande omständigheter kunna medföra
frihetsstraff, hvaraf följer, att vid hvarje åtal för förbrytelse bötesansvar
kan »ifrågakomma». En strängt formel tolkning af omförmälda
bestämmelse skulle således kunna leda dertill, att domaren ansnge sig
kunna och böra på grund af presumtion om brottslighet förklara tillverkare
ansvarsskyldig, äfven om domaren derefter vid bestämmande
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 3
af straffmåttet funne urbota bestraffning böra ådömas. A andra sidan
måste oftanämnda inskränkande bestämmelse, rätt tolkad, medföra den
påföljd, att i alla de fall, då förbrytelses beskaffenhet anses betinga
urbota bestraffning, tillverkaren blifver straff-fri, äfven om han öfverbevisas
att hafva varit medveten om samma förbrytelse.
Utskottet har derför ansett, att ifrågavarande bestämmelse bör
utgå, och får för sin del förorda, att § 31 mom. 1 erhåller samma lydelse,
som gifvits åt detta lagrum uti det inom kongl. finansdepartementet
utarbetade, till högsta domstolen öfverlemnade författningsförslag,
och hvilken lydelse af högsta domstolens fleste ledamöter lemnats utan
anmärkning. Faran att till följd af sålunda medgifven presumtion tillverkare
skulle kunna, ehuru oskyldig, drabbas af urbota bestraffning, synes
ej vara synnerligen stor, enär tillverkaren ju måste frikännas, så
snart omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans
vetskap och vilja.
I öfrigt har ifrågavarande af utskottet behandlade förslag, hvitheti
flera delar är alldeles lika lydande med nu gällande författning i
ämnet, endast gifvit anledning till följande mindre väsentliga erinringar.
Uti mom. 2 af förutnämnda § 25 stadgas ansvar för det fall,
att den, som begagnar nederlagsrätt, varder beträdd med att olofligen
bortföra bränvin från nederlaget eller bryter kronans lås, som blifvit
satt å nederlagsmagasin, och derefter meddelas uti ett särskildt med
3 betecknadt moment den föreskrift att, i fall det olofligen bortförda
bränvinet återfinnes, detsamma skall vara förverkadt men att, om det
ej kan t-illrättaskaffas, tillverkaren skall gälda dess värde. Denna senare
föreskrift står i så nära sammanhang med den i mom. 2 förekommande
bestämmelse, att båda lämpligen böra uti ett moment sammanföras;
och utskottet har desto hellre ansett sig böra härom väcka
förslag, som derigenom vinnes öfverensstämmelse med det förfaringssätt,
hvilket för likartade fall iakttagits vid affattandet af mom. 1 i
samma §.
Uti § 37 mom. 2 stadgas, att, efter anmälan af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande eller chefen för finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå, må på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något
fall åklagare eller annan för ådagalagdt nit vid efterspanande och helgande
af förbrytelser mot förordningen gjort- sig förtjent af någon
belöning utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter
samt redskap eller annat förbrutet gods. Detta stadgande är hemtadt
från nu gällande författnings § 41 mom. 2 och i hufvudsak lika lydande
med undantag deraf, att orden »eller chefen för finansdeparte
-
4
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
mentets kontroll- och justeringsbyrå» blifvit inskjutna. Då emellertid
utöfriingen af deri Kongl. Maj:t sålunda tillerkända rätt uppenbarligen
icke bör vara beroende deraf, att framställning i ämnet göres af viss
myndighet eller embetsman, samt ej heller torde vara behöfligt att uti
författningen gifva Kongl. Maj:ts befallningshafvande och bemälde byråchef
särskild anvisning att då belöning bör ifrågakomma, derom i
vederbörlig ordning göra anmälan, har utskottet ansett lydelsen af nu
ifrågavarande lagrum böra ändras så, att orden »efter anmälan af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande eller chefen för finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå» uteslutas.
Bestämmelsen i § 40, att innehafvare af hvad i beslag tages eller
i hans frånvaro hans ombud på stället eller någon af hans husfolk
skall förut tillsägas om beslaget, bör icke så förstås, att den, som
ämnar göra beslag, skulle vara pligtig derom på förhand underrätta
vederbörande, enär en sådan skyldighet i många fall kunde föranleda
dertill, att ändamålet med beslagsåtgärden blefve i större eller mindre
mån förfeladt. För att likväl förekomma möjligheten af origtig uppfattning
rörande den ifrågavarande bestämmelsens mening, har utskottet
ansett ordet »förut» böra utgå. Bestämmelsen torde äfven efter detta
ords uteslutande med erforderlig tydlighet utmärka, att beslag ej får
verkställas, med mindre vederbörande blifver vid förrättningen derom
underrättad.
Slutligen har utskottet ansett § 41 böra erhålla en i någon mån
förändrad lydelse, på det densammas innehåll må bringas till öfverensstämmelse
med stadgandena i § 25 inom. 1.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med förklarande att Kongl.- Maj:ts
förslag till art. IV och V i förordning angående vilkoren
för tillverkning af bränvin icke kunnat oförändradt
bifallas, måtte för sin del antaga följande
Förordning, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Art. 1.
Art. IT.
Art. III.
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
Art, IV.
5
Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
§ 23.
1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd
. eller under tid, då på grund af Kong!. Maj:ts nådiga beslut
bränvinstillverkning blifvit instäld, gälde den i § 10 stadgade tillverkningsskatt
och böte för lönbränning från och med 100 till och med
2,000 kronor eller straffes med fängelse från och med en till och med
sex månader.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter
500 liters tillverkning under dygn.
År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelstånga
drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad
utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.
I begge dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; men
bär tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres
skatt för 60 dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.
§ 24.
Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det vid beslagstillfället å stället befintliga bränvin och de kärl, hvari det
förvaras, förbrutna.
§ 25.
(Kongl. Maj:ts förslag.)
I. Den, som vid bränvinstillverkning
från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som
tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithållare
med dold öppning eller afledning,
hvarigenom bränvin kan
lönligen uttagas, eller olofligen
bryter försegling eller öppnar eller
(Utskottets förslag.)
1. Den, som vid bränvinstillverkning
från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som
tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithållare
med dold öppning eller afledning,
hvarigenom bränvin kan
lönligen uttagas, eller olofligen
bryter försegling eller öppnar eller
6
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
(Kongl. Maj:ts förslag.)
borttager las, som öfverkontrollör
eller kontrollör i bränneri åsatt,
eller gör åverkan å den i bränneriet
uppsatta kontrollapparaten,
straffes med böter från och med
500 till och med 5,000 kronor
eller dömes till fängelse från och
med eu månad till och med ett
år; dock att, der försnillning skett
i större omfattning eller eljest
under försvårande omständigheter,
må dömas till straffarbete från och
med två månader till och med två
år. Den, som efter detta lagrum
dömes, skall ock utgifva den skatt,
som belöper sig för det undansnillade
bränvinet, samt hafva förbrutit
redskapen, det i bränneriet
med dertill hörande förvaringsrum
och nederlagsmagasin vid beslagstillfället
befintliga bränvin och de
kärl, i hvilka det förvaras.
2. Varder någon, som begagnar
nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra bränvin från nederlaget
eller bryter han kronans
lås, som blifvit satt å nederlagsmagasin,
dömes till böter från och
med 100 till och med 2,000 kronor
eller fängelse från och med en till
och med sex månader. Aro omständigheterna
synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete från
och med två månader till och med
ett år.
3. I fall det olofligen bortförda
bränvinet, hvarom i mom. 2
sägs, återfinnes, vare det förverkad
t; kan det ej tillrättaskaffas,
ffälde tillverkaren dess värde.
O
(Utskottets förslag.)
borttager lås, som öfverkontrollör
eller kontrollör i bränneri åsatt,
eller gör åverkan å den i bränneriet
uppsatta kontrollapparaten,
straffes med böter från och med
500 till och med 5,000 kronor
eller dömes till fängelse från och
med en månad till och med ett
år; dock ma, der försnillning skett
i större omfattning eller omständigheterna
eljest äro synnerligen försvårande.
, dömas till straffarbete från
och med två månader till och med
två år. Den, som efter detta lagrum
dömes, skall ock utgifva den
skatt, som belöper sig för det undansnillade
bränvinet, samt hafva förbrutit
redskapen, det i bränneriet
med dertill hörande förvaringsrum
och nederlagsmagasin vid beslagstillfället
befintliga bränvin och de
kärl, i hvilka det förvaras.
2. Varder någon, som begagnar
nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra bränvin från nederlaget
eller bryter han kronans
lås, som blifvit satt å nederlagsmagasin,
dömes till böter från och
med 100 till och med 2,000 kronor
eller fängelse från och med en till
och med sex månader. Åro omständigheterna
synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete från
och med två månader till och med
ett år. I fall det olofligen bortförda
bränvinet återfinnes, vare det
förverkadt; kan det ej tillrättaskaffas,
gälde tillverkaren dess
värde.
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
7
§ 26.
År tvist om beloppet af undansnilladt bränvin, eger domstol att
i frågan infordra yttrande från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
§ 27.
Till redskap, som enligt § 24 eller § 25 mom. 1 är förbruten,
räknas hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller bränning
inrättad redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.
§ 28.
1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i
§ 2 mom. 2, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till
och med 200 kronor.
2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid
malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan
5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från och
med 5 till och med 50 kronor.
§ 29.
1. Underlåter bränvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse vare
sig af Kong]. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser angående denna
förordnings tillämpning eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden,
öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet med denna förordning
eller förenämnda nådiga bestämmelser meddelar, vare ansvaret böter
från och med 20 till och med 200 kronor.
2; Den, som tillverkar bränvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kong!. Maj:t bestämda minsta utbyte
åt jäst i medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i § 9 inom. 1
är föreskrifvet, hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering af
bränvin, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.
3. . Den, som vid bränvinstillverkning använder majs,''ris eller
annat otillåtet ämne, straffes med böter från och med 500 till och med
1,500 kronor samt erlägge särskild afgift af 5 öre för hvarje kilogram
af det olofligen använda råämnet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
§ 30.
Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å
förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, der,
enligt § 39, undersökning får ske, bete från och med 100 till och med
1,000 kronor.
§
(Kongl. Maj:ts förslag.)
1. För förbrytelse mot denna
förordning af bränvinstillverkares
hustru, barn, tjenstefolk och i bränneriet
anstälde arbetare skall, då
bötesansvar eller förlust af redskap
eller tillverkad vara eller kärl, hvari
den förvaras, ifrågakommer, tillverkaren
ansvara såsom vore förbrytelsen
af honom sjelf begången,
derest icke omständigheterna göra
sannolikt, att förbrytelsen skett
utan hans vetskap och vilja. Begagnar
tillverkaren ombud vidbrännerirörelsens
utöfvande, ansvare
dock ombudet jemte tillverkaren
och lika med denne för sådan förbrytelse.
2. Redskap, tillverkad vara
och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän bränvinstillverkare icke är
egare deraf, dömas förbrutna, när
förbrytelse, som medför sådan påföljd,
är begången.
§
Bränvinstillverkare, som åt
trollör eller tillsyningsman såsom
bote från och med 20 till och me
syningsmän, som gålvan mottagei
miste derjemte befattningen.
31.
(Utskottets förslag.)
1. För förbrytelse mot denna
förordning af bränvinstillverkares
hustru, barn, tjenstefolk och i bränneriet
anstälde arbetare ansvare
tillverkare såsom vore förbrytelsen af
honom sjelf begången, derest icke
omständigheterna göra sannolikt,
att förbrytelsen skett utan hans
vetskap och vilja. Begagnar tillverkaren
ombud vid bränneriröreisens
utöfvande, ansvare dock ombudet
jemte tillverkaren och lika
med denne för sådan förbrytelse.
2. Redskap, tillverkad vara och
kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän bränvinstillverkare icke är
egare deraf, dömas förbrutna, när
förbrytelse, som medför sådan påföljd,
är begången.
32.
en vid hans bränneri anstälde kongåfva
något gifver eller erbjuder,
d 200 kronor. Kontrollör eller til 1- r, vare lika ansvar underkastad och
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
9
§ 33.
Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken har till tjensteåliggande att åtala
förbrytelser mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i § 25, varde dömd till fängelse eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år.
§ 34.
Om undersökning, hvarom i § 39 sägs, hos någon anställes emellan
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse
ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till och med
50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.
§ 35.
Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 36.
Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i
stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
§
(Kongl. Maj:ts förslag.)
1. Böter, som enligt denna förordning
ådömas, äfvensom värdet af
bränneriredskap och annan egendom,
som anses förbrutne, tillfälle
med en tredjedel kronan och med
två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften
af åklagarens andel.
Bih. till Ri/csd. Prof. 1887. B, 5 St
37.
(Utskottets förslag.)
1. Böter, som enligt denna
förordning ådömas, äfvensom värdet
af bränneriredskap och annan
egendom, som anses förbrutne'', tillfälle
med en tredjedel kronan och
med två tredjedelar åklagaren.
Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.
il. 2 Afd. 1 Raft. 2
10
Sammansätta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
(Kongl. Maj:ts förslag.)
2. Efter anmälan af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande eller
chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå kommer
att på Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning bero, huruvida i något
fall åklagare eller annan för ådagalagdt
nit vid efterspanande och
hedrande af förbrytelse mot denna
förordning gjort sig förtjent af någon
belöning utöfver honom möjligen
tillkommande andel i ådömda
böter samt redskap eller annat
förbrutet gods.
(Utskottets förslag.)
2. På Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
må bero, huruvida i något fall
åklagare eller annan för ådagalagdt
nit vid efterspanande och beifrande
af förbrytelse mot denna förordning
gjort sig förtjent af någon belöning
utöfver honom möjligen tillkommande
andel i ådömda böter
samt redskap eller annat förbrutet
gods.
Art. V.
Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
I 38.
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt
de personer, hvilka särskildt förordnas vaka öfver denna förordnings
efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser emot densamma.
2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjenare mot liusbondefolk, under den tid de äro i tjensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
§ 39.
1. De i § 38 mom. 1 omförmälde allmänna åklagare ega att anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att
verkställa beslag.
11
Sammansatta Btvillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
2. Den, som förrättar undersökningen, bör för att tillgodonjuta
det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig
synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa full magt eller förordnande. I orten boende eller känd kronoeller
stadsbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda
styrka sin behörighet.
3. Undersökningen må anställas i ■ bränneri, så ock i annat rum
eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning eller förvaring
af bränvin.
§ 4o
(Kongl.
Majds förslag.)
Beslag skall göras i två vittnens
närvaro. Innehafvare af hvad i beslag
tages eller i hans frånvaro
hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall förut tillsägas
om beslaget.
(Utskottets förslag.)
Beslag skall göras i två vittnens
närvaro. Innehafvare af hvad i beslag
tages eller i hans frånvaro
hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall tillsägas om
beslaget.
§ 41.
Sker beslag å bränneri under
den tid, då tillverkningsrätt der
gäller, må ej panna utbrytas eller
någon del af tillverkningsredskapen
borttagas eller tillverkningens fortsättande
hindras, innan första domstol
i målet dömt redskapen förbruten,
der ej vid tillverkningen
redskap eller sprithållare med dold
öppning begagnats eller afledning
varit anbragt för bränvins lönliga
uttagande eller åverkan skett å
kontrollapparaten.
Sker beslag å bränneri under
den tid, då tillverkningsrätt der
gäller, må ej panna utbrytas eller
någon del af tillverkningsredskapen
borttagas eller tillverkningens fortsättande
hindras, innan första domstol
i målet dömt redskapen förbruten,
der ej vid tillverkningen begagnats
redskap, ledningsrör eller
sprithållare med dold öppning eller
afledning, hvarigenom bränvin kunnat
Vänligen uttagas, eller åverkan skett
å kontrollapparaten.
§ 42.
Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess
utbyte mot annan, af beslagare!! utmärkas med särskild stämpel, der
12 Sammansatta VevUlnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.
ej redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den skall
sättas i allmänt förvar.
Stockholm den 18 juni 1887.
På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖGRÖN A.
.Reservation:
af herr Sjöcrona: »Nu gällande förordning angående vilkoren för
tillverkning af bränvin innehåller uti § 28 bestämmelse om ansvar för
lönbränning. Der stadgas äfven, att den, som andra gången beträdes med
sådan förbrytelse, derjemte skall hafva förverkat rättighet att tillverka
bränvin. Enligt nu föreliggande författningsförslag skulle denna straffpåföljd
ifrågakomma redan för den, som första gången blifvit, dömd
till ansvar för lönbränning, samt derjemte vinna tillämpning i de fall,
då någon fälles till ansvar för brott, som omförmälas i förslagets § 25.
Häremot har jag lika med utskottets öfrige ledamöter intet att erinra.
Men deremot har jag icke för min del kunnat godkänna det sätt,
hvarpå den sålunda antydda tanken funnit sitt uttryck. Uti författningsförslagets
Art. IV, som handlar »om ansvar för öfverträdelse af förordningens
föreskrifter», förekommer nemligen intet rörande nämnda straffpåföljd,
utan är i stället uti förslagets § 4, som handlar om utfärdande
af bevis om tillstånd till bränvinstillverkning, införd den föreskrift,
att sådant bevis »icke må utfärdas för den, hvilken blifvit dömd till
ansvar för brott, som omförmälas i §§ 23 och 25 i denna förordning.»
En sådan anordning af lagens bestämmelse uti ifrågakomna hänseendet
leder dertill, att omförmälda under vissa förhållanden ganska betun
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 18
gande straffpåföljd, hvilken vidlåder den dömde under hela hans återstående
lifstid, icke skulle komma att i sammanhang med straffet af
domstolen bestämmas, och att den dömde måhända icke ens skulle
ega kännedom om en sådan honom vidlådande straffpåföljd, förr än
han, efter att hafva vidtagit erforderliga åtgärder för tillämnad bränvmstillverkning,
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälde sig för
erhållande af tillstånd dertill. Dessutom synes mig i hög grad oegen thgt,
att en bestämmelse om straffpåföljd uttryckes annorledes än genom
ett positivt lagbud; och anser jag ett sådant lagbud ovilkorligen böra
halva sm plats bland de stadgande!:), som handla om straff för öfverträdelse
af förordningens föreskrifter.
.På grund häraf, och då stadgandet i förlattningsförslagets § 24
lämpligen bör sammanföras med bestämmelserna i § 23, tillåter jag
mig härigenom föreslå: '' ''
att § 23 erhåller följande lydelse:
§ 23.
o *1- ^en5 som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt
tillstånd eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut
brän vinstillverkning blifvit iustäld, gälde den i § 10 ''stadgade tillverkmngsskatt
och böte för lönbränning från och med 100 till och med
2,000 kronor eller straffes med fängelse från och med en till och med
sex månader.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter
500 liters tillverkning under dygn.
tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst
ånga drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter
hvad utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.
I begge dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; men
har tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres
skatt för 60 dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.
3. Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det vid beslagstillfället å stället befintliga bränvin och de kärl, hvari
det förvaras, förbrutna.»
att § 24 affattas lika lydande med § 25 enligt utskottets förslag; samt
att en ny § införes, så lydande:
Bih. till Biksd. Prof. 1887. B. 5 Sami. 2 Afd. 1 Raft, 3
14
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N.o 1.
§ 25.
»Den, som beträdes med någon af de i §§ 23 och 24 omförmälda
förbrytelser, hafve förverkat rättighet att tillverka bränvin.»
1 händelse af bifall härtill erfordras icke någon ändring i efterföljande
§§:s ordningsnummer, hvaremot hänvisningarne i §§ 27 och
33 till §§ 24 och 25 böra ändras så, att siffran 24 utbytes mot 23
samt siffran 25 mot 24; och torde i sammanhang härmed få erinras,
att uti förut omförmälda § 4 förekommer hänvisning till § 25, hvilken
hänvisning bör på enahanda sätt ändras, så vida icke hela den punkt,
hvari denna hänvisning förekommer, på grund af det nu framstalda
ändringsförslaget varder utesluten.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1887.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.