Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14

1887-06-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1887 B:14, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

1

W:o 14.

Ank. till Kikärt. kansli den 25 .Juni 1887, kl, 8 e. m

Betänkande, angående stämpelaf''gifte?!.

Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angående

stämpelafgiften hafva af Riksdagens kamrar till bevillningsutskottet hänvisats,

nemligen:

herr Hasselrots inom Första kammaren väckta motion, n:o 20, om

frihet från vissa handlingars beläggande med stämpel;

herr G. Mellins till Andra kammaren ingifna motion, n:o 42, om

tillägg till gällande kongl. förordning om stämpelafgiften; samt

herr A. M. Lundbergs till samma kammare ingifna motion, n:o

74, med förslag till åtskilliga ändringar i berörda kongl. förordning.

Vid redogörelsen för dessa framställningar samt för de förslag,

utskottet i anledning deraf har att afgifva, har utskottet ansett lämpligt

iakttaga den i nämnda förordning stadgade paragrafföljd.

§ 3.

Enligt den uti denna paragraf intagna tariff angående expeditioners

beläggande med stämpel skall bevis rörande anmälan om idkande af

handel eller annat näringsyrke beläggas med 3 kronors stämpel.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1887. B. r> Samt. 1 Afd. 10 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

Rörande denna rubrik gör herr A. M. Lundberg uti sin berörda

motion följande framställning: »Vid 1883 års riksdag blef i enlighet

med Kongl Maj:ts proposition, för att dymedelst bereda större inkomst

för statsverket, bestämdt och är genom gällande förordning den 24

nästlidne september stadgadt, att stämpelafgift för »bevis rörande anmälan

om idkande af handel eller annat näringsyrke» skall utgöra tre

kronor; men då detta stadgande lärer föranleda, att dylika bevis, som

icke någon utan särskild begäran anses skyldig att lösa, mera sällan

ifrågakomma, och således ändamålet med stadgandet icke vinnes, samt

i allt fall ej tyckes förefinnas något giltigt skäl, hvarför en obemedlad

person, som behöfde eller önskade erhålla ett sådant bevis, skall genom

förhöjd stämpelafgift derför erlägga högre skatt än förut varit bestämd,

helst uti 8 § af kongl. förordningen den 24 oktober 1885 blifvit fortfarande

stadgadt, att öfver anmälan om till salu hållande af »kokadt

kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker bör meddelas bevis af

kommunalnämnds ordförande utan lösen samt af länsman eller magistrat

emot lösen, som för bevis om ingifvande af handlingar i allmänhet

är bestämdt» eller 50 öre, och jemte det icke synes rimligt, att bevis

af sistnämnda beskaffenhet skulle förses med stämpel å tre kronor,

tvifvelaktigt kunde tyckas, huruvida icke hvar och eu, som gjort skriftlig

anmälan om idkande af någon näring, må vara, oaktadt ofvanberörda

stadgande, berättigad att om inlemnande af sin anmälningshandling

erhålla diariibevis med derför föreskrifven stämpel af 50 öre, får

jag vördsamt föreslå,

att omförmälda, år 1883 tillkomna stadgande om stämpel med

tre kronor för bevis rörande anmälan om idkande af handel eller annat

näringsyrke måtte från förordningen angående stämpelafgiften utgå.»

Till en början tager utskottet för gifvet, att förordningens uttryckliga,

af motionären citerade föreskrift, att ifrågavarande bevis skola beläggas

med stämpel af 3 kronor lärer förhindra en expeditionshafvande

att öfver eu sådan anmälan utfärda ett vanligt diariibevis, försedt med

50 öres stämpel.

I fråga om sjelfva ändringsförslaget finner utskottet den närvarande

tidpunkten vara den mest olämpliga för verkställande af någon

förändring uti den ifrågavarande föreskriften. Uti ett af Kongl. Maj:t

till innevarande Riksdag aflåtet, af Riksdagen bifallet, förslag till lag

angående handelsregister, firma och prokura stadgas nemligen bland

annat uti 5 §, att närmare föreskrifter angående handelsregistrens

förande och afgift.erna för den föreskrifna registreringen af firma m. in.

skulle meddelas af Konungen, och då nämnda föreskrifter torde komma

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14. 3

att afse såväl anmälan om idkande af rörelse eller näring som angående

firma, synes det utskottet lämpligast att icke vidröra ifrågavarande

stadgande om stämpelafgiften, förrän ofvanberörda föreskrifter

af Konungen meddelats ; viljande dock utskottet redan för det närvarande

uttala, att, derest blott ett enda bevis kommer att utgifvas öfver

föreskrifna anmälande!! både om sjelfva idkandet af handel och om

firma, eu stämpel af 3 kronor å ett sådant bevis icke synes utskottet

för hög.

I anledning häraf får utskottet hemställa,

l:o

att herr Lundbergs förevarande framställning icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Uti . samma motion har herr Lundberg vidare under erinran att,

då till följd af hvad gällande förordning om stämpelafgift innehåller derom

att, utom deri omförmäldt förordnande att förvalta embete eller tjenst,

annat förordnande är fritt från stämpel, ansetts att härtill skulle hänföras

förordnanden i afseende å uppteckning, vård och förvaltning af

konkursbo, men dock tvekan om sådant varit åsyftadt, och olika uppfattningar

om förordningens rigtiga tillämpning i denna del egt rum,

hemstält,

att härutinnan måtte meddelas förklarande eller förändradt stadgande.

I samma syfte har herr Hasselrot uti sin ofvannämnda motion,

under åberopande af hvad han uti sin den 20 Januari 1887 dagtecknade

motion anfört derom, att då på ett ställe uti kongl. förordningen om

stämpelafgiften stadgades, att annat förordnande äå sådant, som afser

förvaltning af embete eller tjenst, vore fritt från stämpel, men på ett

annat ställe förekomme, att utdrag af protokoll, med vissa uttryckligen

bestämda undantag, skulle med stämpel beläggas, till följd hvaraf tvekan

kunde uppstå, huruvida ett förordnande t. ex. att vara syssloman

i ^ konkurs, hvilket utfärdades under formen af protokollsutdrag, skulle

såsom förordnande vara fritt från eller såsom protokollsutdrag beläggas

med stämpel, hemstält, att Riksdagen för undanrödjande af all osäkerhet

derutinnan ville besluta,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

att protokoll, innefattande annat förordnande än sådant, hvarigenom

embete eller tjenst tillsättes, må vara fritt från stämpel.

Enligt utskottets uppfattning föreligger uti de anmärkta förhållandena

ingen grundad anledning till missförstånd. Under rubriken

protokoll uti tariffen gifvas fullständiga föreskrifter, huru vid stämpelbeläggning

af protokollsutdrag skall förfaras. Uti alla de fall, som

icke äro särskilt upptagna, skola protokollsutdrag beläggas med stämpel.

Denna regel rubbas icke genom stadgande)) under andra rubriker i

tariffen, och då således under rubriken förordnande stadgas att »annat»

förordnande är fritt från stämpel, får dermed icke afses andra förordnanden

än sådana, som icke utskrifvas i form af protokollsutdrag. Till

ytterligare upplysning uti ifrågavarande afseende anser sig utskottet

höra meddela följande, uti det betänkande, som den 30 Augusti 1881

afgafs af utsedde komiterade för uppgörande af förslag till den nu gällande

kongl. förordningen om stämpelafgiften, förekommande yttrande:

»Förordnanden, som af domstolarne utfärdas, t. ex. för rättens ombudsman,

gode män och syssloman i konkurs o. s. v., pläga utfärdas under

form af protokollsutdrag och förses med stämpel såsom sådana. Enahanda

expeditionssätt torde iakttagas vid åtskilliga andra embetsverk.

De fall, då förordnanden å förrättning eller särskildt uppdrag under

annan form än protokollsutdrag af embetsmyndighet meddelas annan

person än tjensteman såsom sådan, torde till antalet vara ganska fåtaliga

och i allmänhet mera innefatta utkräfvandet af en medborgerlig

pligt än tilläggandet af någon särskild förmån, såsom t. ex. uppdrag

att vara ledamot i komité, revisor af vissa räkenskaper o. s. v. Med

afseende härå hafva komiterade ansett sådana förordnanden kunna befrias

från stämpel.»

Ehuru någon anledning att på grund af tvetydighet förändra dessa

stadganden således icke förefinnes, och motionerna, som, enligt hvad i

desamma uttryckligen säges, allenast afse att vinna tydlighet i gällande

bestämmelser, derför icke påkalla någon vidare åtgärd från Riksdagens

sida, har utskottet likväl af motionärernas framställningar i öfrigt föranledts

att taga i öfvervägande, om icke möjligen några flera af de protokollsutdrag,

som innehålla förordnande, borde vara fria från stämpel

än som för närvarande är fallet. I sådant afseende synes det utskottet

obilligt, att borgenärerna i konkurser skola belastas med gäldandet af

stämpel för de protokoll, som innefatta för konkursboets utredning nödiga

förordnanden och hvad dermed eger samband.

1 anledning häraf får utskottet hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskott ds Betänkande N:o 14.

5

2:o

att motionärernas framställningar icke måtte föranleda

till någon annan Riksdagens åtgärd, än att

Riksdagen beslutar, det rubriken »''protokoll» uti 3 § af

gällande kongl. förordning om stämpelafgiften skall

erhålla följande förändrade lydelse:

»Protokoll, hvarigenom — — — —----

» angående förordnande eller entledigande af

nämndeman, stänmingsman, ledamot af egodelningsrätt

eller god man vid landtmäteriförrättning,

af god man, syssloman eller rättens

ombudsman i konkurs, samt af annan

person i afseende å uppteckning eller vård af

konkursbo, äfvensom rörande af någon bland,

dem aflagd föreskrifven ed....................................fritt»

Uti sin förenämnda motion föreslår herr Hasselrot ytterligare,

att protokoll vid underdomstol om lagfart å giftorätt och arf må

vara fritt från stämpel.

I den äldre åberopade motionen anfördes såsom skäl för den föreslagna

ändringen, att lagfartskostnaden för arffallen fastighet, uppgående

i regel till sex kronor å landet och till sex kronor 50 öre i stad

för hvarje arfvinge, väl i och för sig icke vore särdeles betydlig, men

ofta nog kändes rätt betungande, då dödsbodelegarne vore många och

fästighetslotterna små. Till följd deraf borde den andel af berörda

kostnad, som betingades af protokollets utskrifvande å stämpladt papper,

med allt skäl kunna eftergifvas, helst denna skatt, som vore lika

för hvarje dödsbodelegare utan afseende å arfslottens storlek, drabbade

särdeles ojemnt, och derjemte endast tyngde å arffallen fastighet men

ej å annat arf.

Ifrågavarande stämpelafgift, som för hvarje protokollsutdrag rörande

lagfart utgår vid underdomstolar å landet med 2 kronor för

första arket och 1 krona 50 öre för hvart af de öfriga arken samt vid

underdomstolar i stad med 1 krona för hvartdera af första och andra

arket samt 1 krona 25 öre för hvart af de öfriga arken, är i och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

för sig icke synnerligen betydande i jemförelse med öfriga lagfartskostnader.

Icke heller har statsverket deraf någon särdeles afsevärd

inkomst. Under år 1885 meddelades 14,729 lagfarter på grund af giftorätt

och arf, deraf 13,540 på landet och 1,189 i stad, hvadan ifrågavarande

stämpelafgift icke torde kunna uppskattas till mer än omkring

28,200 kronor. Men denna afgift blifver i allt fall, såsom motionären

framhåller, icke sällan mycket betungande för sådana sterbhus, der fastigheten

är liten och delegarne många. Riksdagen har redan tillförene

fäst afseende vid obemedlade sterbhus, då Riksdagen medgifvit, att protokoll

angående förordnande af förmyndare få utskrifvas på ostämpladt

papper, och ett bifall till motionen skulle således utgöra en fortsatt

tillämpning af samma grundsats. Men då någon anledning å andra

sidan icke förefinnes att göra det ifrågasatta medgifvandet af stämpelfrihet

jemväl åt bättre lottade sterbhus, har utskottet efter öfvervägande

af härvid förekommande omständigheter antagit det bästa medlet

att åstadkomma ett så vidt möjligt väl afpassadt stadgande uti

ifrågavarande afseende vara att bestämma, att då den sterbhuset tillfallna

fastighetens taxeringsvärde icke uppgår till 1,000 kronor, sterbhusdelegarne

befrias från stämpel å protokollsutdrag rörande för dem

meddelad lagfart.

I anledning häraf får utskottet hemställa,

3:o

att Riksdagen ville på det sätt bifalla herr

Hasselrots ifrågavarande framställning, att Riksdagen

beslutar, det under rubriken »protokoll» uti 3 § af

förordningen angående stämpelafgiften efter orden »föreskrifven

ed» måtte införas ett nytt moment, så lydande:
»Protokoll

angående lagfart å fång till fast egendom

genom giftorätt eller arf, der taxeringsvärdet

å egendomen i dess helhet icke uppgår

till 1,000 kronor.......................................... fritt».

Den nu gällande tariffen innehåller, att salubref å utmätningsvis

försåld fast egendom skall af myndigheter under lista afdelningen beläggas

med 1 kronas stämpel och under 3:dje afdelningen med 3 kronors

stämpel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

7

Då icke torde kunna synas skäligt, att en af embetsmyndighet

utfärdad köpehandling skall utan särskild giltig orsak förses med

större stämpel än ett enskildt köpebref eller med stämplar af olika slag

eller stämpel på stämpel, föreslår herr A. M. Lundberg, uti sin ofta

nämnda motion, att stämpelförordningen ändras på sådant sätt,

»att salubref å. utmätningsvis försåld fast egendom icke bör förses

med annan särskild eller enkel stämpel än som motsvarar den lösen,

som hos Konungens befallningshafvande förut egt rum, såvida ej

äfven denna afgift må anses, såsom torde vara skäligt, kunna eftergifvas.

»

Den af motionären åsyftade lösen utgjorde 2 kronor, hvadan den

af motionären alternativt föreslagna nedsättningen ''torde sakna betydelse.

Och då i allt fall någon obillighet icke torde förekomma deruti,

att ett af offentlig . myndighet utfärdadt salubref är belagdt med särskild

stämpel för sjelfva expeditionen oberoende af den stämpel, som

i förhållande till den försålda egendomens värde pålägges handlingen

i likhet med hvarje annat köpebref, finner utskottet skäl icke förefinnas

att beröfva statsverket den af ifrågavarande stämpelafgift inflytande

inkomst, utan hemställer,

4:o

att herr Lundbergs förevarande yrkande måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

§ 7.

Till de uti denna § förekommande stadganden angående frihet

från erläggande, af eljest föreskrifna stämpelafgifter för statsmyndigheternas

expeditioner föreslår herr G. Mellan uti sin ofvan berörda motion

det tillägg, att alla handlingar och utslag rörande de allmänna vägarne

och deras underhåll äfvensom rörande snöskottningsreglerinpvarda

från stämpelafgift befriade.

Genom en sådan åtgärd skulle, enligt motionärens uti en äldre

motion uttalade mening, någon lättnad beredas kommunerna och de enskilde

till ersättning för de uppoffringar, de fått vidkännas för samfärdselns

underlättande genom förbättrade vägar.

Så vidt utskottet kunnat erfara, lära emellertid de enskilde icke

erhålla några expeditioner angående nu ifrågavarande ärenden annat

än i händelse af klagomål, hvadan utskottet icke finner någon anled
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

ning biträda motionärens förslag till förmån för enskilde personer. Kommunerna

deremot äro, särdeles hvad angår de mindre bland dem, ganska

betungade genom åliggandet att erlägga stämpel för de långa expeditioner

angående vägfrågor, som ofta nog förekomma, helst hvarje

kommun lärer få lösa till sig expedition rörande vägdelningar o. d.

inom hela det härad, församlingen tillhör.

I anledning häraf får utskottet hemställa,

5:o.

att herr G. Mellins motion måtte af Riksdagen på

det, sätt bifallas, att § 7 i kongl. förordningen erhåller

följande förändrade lydelse:

»Från stämpelafgift enligt denna art. äro befriade:

Kronan;

Kommuner, i mål och ärenden rörande de allmänna vägarne och

deras underhåll, jemväl vintertid;

Kyrkor;

— — — — — _ — — — — — — — — —justitieombudsman».

§ 9-

Denna paragraf är af följande lydelse:

»Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå

kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom

slutadt är».

»Enär dels vid de flesta köpeaftal om fast egendom lärer antagas,

att köparen ensam skall vidkännas lagfartskostnaden med föreskritven

stämpel, äfven om någon bestämmelse derom icke i köpeafhandlingen

införes och följaktligen, vid det ett sådant vilkor icke skett skriftligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillning sidskottets Betänkande N:o 14.

och nog ofta ej ens uttryckligen, Riksdagens omförmälda, i strid mot

skälig och lämplig grundsats meddelade stadgande, kan gifva köpare

laglig anledning till rättegång, deruti domstolen nödgades lemna bifall

till en orättfärdig talan, dels tvekan om meningen eller rigtig tillämpning

af stadgandet väl komrne att uppstå, då öfverlåtelse af ett köp

skett och lagfart inom derför bestämd tid sökes, dels ock vid exekutiv

försäljning icke lära finnas några egentliga »kontrahenter», emellan

hvilka kan slutas aftal om stämpelafgiften eller göras andra bestämmelser

än i enlighet med utsökningslagen, samt beloppet af erforderlig

stämpel, såsom beroende på tiden för lagfartssökand^t och nästföregående

årets bevillningstaxeringsvärde, ej vid utmätningsförsäljningen kan med

säkerhet vara kändt», hemställer herr Lundberg uti sista delen af sin

omförmälda motion, huruvida icke stämpelförordningens 10 §, hvarigenom

stadgas, att »till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart

sökes, bestå kontrahenterna hälften hvardera, om ej annorlunda derom

slutadt är», må böra, i enlighet med Kongl. Maj ds proposition vid 1883

års riksdag, från ifrågavarande förordning utgå.

Utskottet, som finner uppenbart vara, att motionären afsett, det

ifrågavarande ändring skulle ega rum uti ofvanberörda 9 §, vill härvid

erinra om hvad utskottet anfört rörande denna sak vid 1883 års riksdag,

då stadgandet på utskottets yrkande från den då gällande författningen

infördes uti förslaget till den förordning, som vid samma riksdag

antogs. Utskottet yttrade härom följande:

»Detta stadgande har af Kongl. Maj:t uteslutits ur författningsförslaget

på hemställan af komiterade, som med afseende härå anfört,

hurusom det i fråga om stämpelafgifter ej mindre än i fråga om andra

skatter vore för statens ändamål tillräckligt, om beskattningsförfattningarne

vore så affattade, att det med tillräcklig tydlighet framginge,

af hvem afgifterna borde till staten inbetalas; frågan, hvem som af dem

komme att i sista hand drabbas, kunde deremot öfverlåtas åt enskild

öfverenskommelse. Stadgandet saknade för öfrigt motsvarighet vid

andra tariffrubriker. Då emellertid berörda stadgande synes innebära

en rättvis fördelning af skattebördan samt, såsom tjenlig!; att aflägsna

en vid utgörande af den så ofta förekommande lagfartsstämpeln kanske

lättare än vid andra stämpelafgifters erläggande uppkommande

tvekan, om hvem som i sista rummet bör vidkännas afgiften, äfven

synes kunna försvara sin plats i stämpelförordningen, har utskottet

ansett ett liknande stadgande böra i författningsförslaget införas.»

Hvad särskildt beträffar de af motionären berörda förhållandena

vid exekutiva försäljningar, lärer enligt hvad utskottet inhemtat, uti de

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

vid auktionen kungjorda försäljnings vilkor alltid föreskrifvas, att köparen

skall gälda erforderliga stämplar för köpehandlingen. Då det vidare

måste anses särdeles lämpligt, att ett stadgande uti ifrågavarande retning

förefinnes, just till förekommande af tvister vid de tillfällen, då

köpekontraktet saknar bestämmelse i denna del, torde anledning saknas

till borttagande af detta stadgande, hvadan utskottet hemställer,

6:o.

^att herr Lundbergs motion i denna del måtte af

Riksdagen lemnas utan afseende.

I Öfrigt har utskottet icke funnit anledning förorda någon förändring

uti den gällande stämpel förordningen, hvilket utskottet skolat

7:o.

för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 25 juni 1887.

På utskottets vägnar:

F. Barnekow.

Reservation:

af herr Ahlström mot utskottets hemställan under n:o 2, med tillkännagifvande,

att han ansett någon ändring uti ifrågavarande moment

icke böra ega rum.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:68 Skrifvelse till Konungen, angående stämpelaf''giften. s. 23 i texten