Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

1887-06-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1887 B:3, Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 9 juni 1887, kl. 10 f. m.

Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Sedan bevillningsutskottet till pröfning förehaft de till utskottet

hänvisade motioner, som afse ändringar i nu gällande förordning angående

vilkoren för försäljning af bränvin, får utskottet, jemlikt riksdagsordningens

40 §, häröfver afgifva betänkande.

22 och 41 §§ i gällande förordning angående vilkoren för försäljning

af bränvin hafva i hithörande delar följande lydelse:

22 §.

3>1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom

den nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå,

skola på följande sätt fördelas:

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande

landskontor. De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom

dettas försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,

med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde,

inom hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas

med samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning

tillfaller hvarje landstingsområde, eger landstinget och vederbörande

hushållningssällskap att uppbära hvartdera en fjerdedel samt

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 5 Samt. 1 Afd. 3 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

landsbygdskommunerna hälften. Fördelningen mellan dessa senare sker

likaledes efter folkmängden.»

41 §.

3)1. Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med

eller utskänkning af bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga,

varde afgiften genast utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången

vare rättigheten förverkad, och varde försäljningen genast instäld, i

stad af magistraten och å landet af kronofogden; men näringsidkaren

vare ändock pligtig att, under försäljningsåret, afgiften fortfarande

utgöra.

2. Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin

under tid, hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, böte

första gången från och med 15 till och med 30 och andra gången från

30 till och med 60 kronor.»

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 94, anmärker

herr A. Bokström, att i nämnda förordning saknas bestämmelse om

tiden, då nettovinst på rörelse, som bolag i stad skall afstå, bör af

bolaget inlevereras, och då vederbörande landsting, hushållningssällskap

och kommuner hafva att emotse dem tillkommande andelar af såväl

bolagsvinster som försäljningsafgifter. Denna brist, förmäler herr Bokström,

hade under senaste året haft den påföljd, att till statskontoret

aflemnade andelar af afgifter för försäljningsåret 1885—86 först i slutet

af september 1886 kommit vederbörande Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillhanda för att fördelas mellan landsting, hushållningssällskap

och kommuner. För dessa vore dock af vigt att, så fort ske

kunde, medlen tillhandahölles dem, då de vid uppgörande af budgeten

behöfde veta, hvad de från detta håll kunde hafva att påräkna.

Motionären hemställer derför, att Riksdagen för sin del ville besluta

följande förändrade lydelse af 2 mom. i 22 §:

»2. De andelar af i nästföregående mom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande

landskontor, för att vederbörande så fort ske kan tillhandahållas. De

andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas försorg

inom den 1 derpå följande juni fördelas på rikets samtliga landstingsområden

efter folkmängden, med iakttagande af att folkmängden för

hvarje landstingsområde, inom hvilket ligger stad, som ej deltager i

landsting, minskas med samma stads folkmängd. Af det belopp, som

efter denna fördelning tillfaller hvarje landstingsområde, eger landstin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

get, och vederbörande hushållningssällskap att uppbära hvartdera en

fjerdedel samt landsbygdskommunerna hälften. Fördelningen emellan

dessa senare sker likaledes efter folkmängden. Nettovinst på rörelse,

som bolag efter § 18 skall afstå, bör senast den 1 maj efter försäljningsårets

slut vara till vederbörande levererad.''»

samt att till 41 § göres ett så lydande tillägg:

»8. Underlåter bolag, som enligt § 18 skall afstå d sin rörelse uppkommen

nettovinst, att inom föreskrifven tid denna vinst vederbörligen leverera,

varder densamma genast utmätt».

Utskottet finner det mindre lämpligt att i förordningen inrycka

stadganden om den tid, inom hvilken statskontoret och landskontoren

skola fördela och aflemna ifrågavarande medel, då sådana föreskrifter,

i fall de skulle behöfvas, lära af Kong!. Maj:t lemnas de nämnda myndigheterna.

Deremot synes det vara af stor vigt för vederbörande att redan

under sommaren få veta, huru stort belopp af bränvinsmedlen de kunna

påräkna till de utgifter för följande år, de hafva att på hösten bestämma,

hvadan de i motionärens förslag gent emot bolagen rigtade bestämmelser

torde vara af behofvet påkallade, och som den föreslagna tidpunkten

för medlens inleverering synes väl afpassad, får utskottet

hemställa,

Do.

att Riksdagen ville besluta:

dels att 22 § 2 mom. i förutnämnda förordning

erhåller ett tillägg af följande lydelse:

»Bolag åligger att senast den 1 maj hafva i

vederbörande landskontor insatt de vinstmedel af föregående

års rörelse, som bolaget enligt § 18 är skyldigt

afstå.»

dels ock att till 41 § fogas ett tredje moment,

så lydande:

»3. . Underlåter bolag att inom den i § 22 mom.

2. föreskrifna tid i vederbörande landskontor insätta

sin nettovinst, varder densamma genast utmätt.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

26 § har följande lydelse:

§ 26.

»1. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar

från klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före

sön- eller helgdag, då den ej må fortfara längre än till klockan 7 eU

termiddagen.

2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast

klockan 7 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej

fortfara längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

3. Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af

bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.

4. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning, eger Kong!. Maj:ts befallningshafvande

att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats

eller kommunalnämnds hörande derom förordna.

5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt».

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 61, har herr P.

Waldenström anfört, att, om än under senaste tiden vigtiga förbättringar

skett i den svenska bränvinslagstiftningen, mycket dock återstode

att göra. Den för nykterhetssakens framgång allt mera växande folkopinionen

fordrade ytterligare inskränkningar af tillfällena att åtkomma

rusdrycker, det bästa sättet att förhindra den oordentlige arbetaren att

på omättligt förtärande af starka drycker förstöra tid, penningar och

arbetsförmåga.

Motionären hemställer alltså, att 26 § i gällande bränvinsförsäljningsförordning

må erhålla följande förändrade lydelse:

))1. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar

från klockan 9 f. in. till kl. 9 e. m. utom å dagen före sön- och helgdag,

då. den ej må fortfara längre än till kl. 7 e. m.

2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast

kl. 9 f. m. och i stad eller köping icke fortfara längre än till kl.

10 e. m. och å landet till kl. 8 e. m. utom å dagen före sön- eller

helgdag, då den ej, vare sig i stad eller på land, må fortfara längre

än till kl. 7 e. m.

3. Under sön- och helgdagar vare utskänkning af bränvin

tillåten endast vid middagstiden åt spisande gäster under högst tre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 5

timmar, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter kommunalstyrelsens

hörande bestämmas.

4. Skulle ytterligare inskränkningar i de här ofvan i denna §

bestämda tiderna för bränvinsförsäljningens utöfvande befinnas erforderliga,

eger kommunalstyrelsen att derom besluta. Underlåter kommunalstyrelsen

det, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande på anmälan

saken till pröfning upptaga samt sådan inskränkning i försäljningstiden

bestämma, som han finner nödig.

5. Under tid för allmän gudstjenst skall bränvinsförsäljningsställe

alltid vara stängda.

Vid 1886 års riksdag väcktes två motioner afseende inskränkning

i tid för försäljning af bränvin. Dessa blefvo af Riksdagen lemnade

utan afseende på hemställan af bevillningsutskottet, som dervid

anförde:

»Då vid förlidet års riksdag af Kongl. Maj:t förslag framstäldes

om att i stad under sön- och helgdagar utskänkning af bränvin skulle

vara tillåten endast vid middagstiden under högst tre timmar, som af

Kongl. Majrts befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens hörande,

bestämdes, förklarade utskottet sig icke kunna förorda ett sådant stadgande.

Oafsedt möjligheten att en dylik bestämmelse kunde under

den kortare tid, då utskänkning sålunda tillätes, medföra ett ökadt

förtärande af starka drycker, befarade utskottet, att densamma, särskildt

i större städer, skulle vid tillämpningen medföra ganska stora olägenheter.

Lokala förhållanden och olika lefnadsvanor hos befolkningen å

skilda trakter och inom olika samhällsklasser borde härvid icke lemnas

obeaktade. Bättre än att genom lagbud införa en tidsbestämmelse,

hvilken, möjligen lämplig för flere eller färre af invånarne å en viss

ort, kunde för de öfriga ställa sig synnerligen ogynsam, vore derför

att, på sätt Riksdagen äfven år 1884 föreslagit, gifva Kongl. Maj:ts

befallningshafvande befogenhet att, der särskilda omständigheter föranledde

behof af inskränkning eller utsträckning i de lagbestämda tiderna

för bränvinsförsäljnings utöfvande, derom förordna, hvarigenom dylika

medgifvanden bäst kunde lämpas efter hvarje orts förhållanden. Liknande

makt hade redan enligt då gällande bränvinsförsäljningslags 28

§ tillkommit nämnda myndigheter, utan att missnöje försports i afseende

å det sätt, hvarpå densamma utöfvats. Och genom en sådan bestämmelse

vunnes — utan allt onaturligt tvång på det ena eller andra hållet

— likformighet mellan land och stad i lagstiftningen på förevarande

område.

Såsom bekant voro vid senaste riksdagen meningarna mycket

delade rörande de ämnen, som innefattas i meranämnda 26 §, och der

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets*Betänkande N:o 3.

lemnade föreskrifter tillkommo genom en kompromiss mellan dem, som

ansågo allt för restriktiva lagbestämmelser härutinnan böra undvikas,

och dem, som i dylika lagbestämmelser sågo ett medel för nykterhetens

befrämjande. Men i här afsedda delar vann dervid den uppfattning,

utskottet uttalat, Riksdagens bifall, om än Riksdagen, uppå utskottets

i sammanjemkningsändamål gjorda hemställan, antog en mindre sträng

regel beträffande utskänkning af bränvin under sön- och helgdagar,

än utskottet till eu början föreslagit.

Så vidt utskottet erfarit, hafva de ifrågavarande momenten i förordningens

26 § ej vållat några olägenheter af beskaffenhet att motivera

de restriktioner i berörda bestämmelser, som motionärerne påyrkat.

»

Till ofvanstående vill utskottet nu endast lägga, att då 1885 års

bränvinsförsäljningsförordning endast något öfver ett år tillämpats och

det visat sig att deri gällande bestämmelser långt ifrån att öka, snarare

väsentligt bidragit att minska missbruket af bränvin, så saknas

för närvarande anledning att ytterligare begränsa försäljningen och utskänkningen

af bränvin, helst på ett så genomgripande sätt, som herr

Waldenström föreslagit.

Utskottet hemställer följaktligen:

2:o.

att ifrågavarande motion icke måtte vinna Riksdagens

bifall.

§ 33 i gällande bränvinsförsäljningsförordning är af följande

lydelse:

§ 33.

»Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne eller

som icke är renadt eller hvars styrka ej uppgår till minst 46 procent,

får ej vid minutering eller utskänkning till salu hållas».

På derom inom utskottet väckt förslag har utskottet tagit i öfvervägande,

huruvida det vore lämpligt att sänka den i ofvanstående §

stadgade minsta procent alkoholhalt till 40 procent.

Då erfarenheten visat, att ju alkoholrikare de drycker äro, som

användas såsom njutningsmedel, desto kraftigare och snabbare blir den

skadliga verkan, som oemotsägligt följer af dessa dryckers missbruk,

finner utskottet goda skäl tala för den föreslagna ändringen. När

vid 1885 års riksdag 46 procent faststäldes såsom minimialkoholhalt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 7

framhöns såsom grund härför, att, tillförekommande af bedrägerier

vid_ försäljning©^ någon, viss minimistyrka borde vara genom lag föreskrifven,

men att ledning saknades att på uttalanden af sakkunnige

personer grunda ett förslag om procenttalets nedsättande till något visst

agre ©opp. Men da utskottet inhemtat, att den föreslagna ändringen,

långt ifrån att verka störande, vore till verklig fördel, samt att numera

bverige ar nästan det enda europeiska land, der ett så högt procenttal

1 detta afseende är stadgadt, äfvensom att i de flesta andra land,

der det icke rent af saknas bestämmelser i denna del, 40 procent och

otta nog betydligt derunder är den lagbestämda minimialkoholhalten,

lar utskottet, pa grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställa,

3:o.

att § 33 i bränvinsförsäljningsförordningen

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Bränvin, som är försatt med något för helsan

skadligt. ämne eller som icke är renadt eller hvars

styrka ej uppgår till minst 40 procent, får ej vid minutering

eller utskänkning till salu hållas».

, l e*r 1Andra Kammaren väckt motion, n:o 100, framhåller

err if. Nystrom de skadliga följder och stora olyckor bruket af sprit
fcke

blifvatrlfl’ • T '' ''''"I61'' l)eld;3gande’ att handeI med spritdrycker

maner sou Ua •** ?ftstad^an’ samt att ** vfil stat och kom
utöfvJR

f enskilde stalla sig ekonomiskt afhängige af att denna last

Mnht ^ “0tl?näreiB att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.

Rik«dJIi" di - tack*!;s Kong!. Maj:t skyndsamt låta utarbeta och för

förlonrT all & for8 Jl!1 la§'' derom, att efter högst tjugu års

drvckpr f • tin,Verkning °ck försäljning af destillerade, alkoholhaltiga

Ä ‘Gnista ändamål må varda helt

Villigt erkännande det ädla syftet i herr Nyströms motion, får

ock utskottet, enär förverkligandet deraf skulle djupt ingripa i hela

landets ekonomiska förhållanden och följaktligen för närvarande kan

anses outförbar!, samt då ett sådant, af motionären afsedt, förbud att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

förtära spritdrycker är ett allt för mägtigt ingrepp i den enskildes

sjelfbestämningsrätt, hemställa,

4:o.

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 juni 1887.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Herr Lothigius har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen af detta betänkande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:50 Skrifvelse till Konungen angående vilkoren för försäljning af bränvin. a1 i texten