Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckt motion om borttagande af lastpenningarne.

1887-06-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1887 B:6, Betänkande i anledning af väckt motion om borttagande af lastpenningarne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 17 juni 1887, kl. 12 raidd.

Betänkande i anledning af väckt motion om borttagande af

lastpenningarne.

Uti de vid tulltaxan fogade underrättelser, om hvad vid taxans tilllämpmng

iakttagas bör, är 4 § af följande lydelse:

§ 4.

»Lastpenningar till Kongl. Maj:t och kronan utgöras till lika belopp

af svenska som af främmande fartyg med 10 öre för hvarje ton, beläknad

efter gällande mätbref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande

och utgående; dock, om ett fartyg under loppet af ett kalenderår

gör derå resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa

umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande

endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del deraf lossar,

och ma härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet

år i förhållande till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket

länseende bestämmelserna uti § 44 i kongl. förordningen angående lotsverket

den 15 februari 1881, sådant detta lagrum lyder enligt kongl.

kungörelsen den 17 november 1882 rörande ändringar i vissa delar af

nämnda förordning, skola lända till efterrättelse.

Då lossning och lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar

endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis

på märkrullan eller passet meddelas.

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

Från lastpenningars erläggande befrias:

fartyg med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer

och åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk

hamn och der endast aflemnar medförde resande jemte deras

effekter, eller ock endast aflastar gods i annat fartyg för export;

fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres

för vidare resa anlöper svensk hamn och der icke verkställer

lossning och icke heller företager annan lastning än af förnödenheter

för besättning, medförde resande och fartyg;

fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves,

anlöper svensk hamn och der lossar sin last, samt efter verkstad

reparation densamma åter intager och utför;

fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma

till större eller mindre del försäljer, da sådan försälj

ning inskränkes till hvad för bestridande af reparationskostnaderna

bevisligen erfordrats; samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn

lossar eller lastar varor till högst fjerdedelen af fartygets, lastdrägtighet,

för beräknande hvaraf fartygets skeppshandlingar

skola tjena till grund.

I alla dessa fall skall dock fartygets skeppare ställa sig till efterrättelse

de i tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste

tullbetjent äfvensom om märkrullans aflemnande samt, i tillämpliga

delar, jemväl iakttaga hvad i nämnda stadga finnes anbefaldt rörande

uttagande af tullpass.»

Uti motionen n:o 120 inom Andra Kammaren har herr O. Mehn

hemstält, att Riksdagen ville besluta, att den uti ofvanberörda paragraf

under benämning lastpenningar föreskrifna afgift skulle upphöra från

och med 1888 års början. Denna skatt hade nemligen länge blifvit af

regering och representation erkänd såsom en oegentlig och orättvis beskattning

på sjöfartsnäringen, hvilken i likhet med andra näringar hade

att betala inkomstskatt samt stämpelskatt, men derjemte uti lastpenningarne

finge vidkännas en tilläggsskatt på dess redskap, fartyget. Att

regering och Riksdag vore eniga om olämpligheten af ifrågavarande

skatteform, framginge af handlingarne från flera riksdagar, då fråga om

lastpenningarnes afskaffande förekommit, synnerligast under, de två senaste

årens riksdagar. Stora svårigheter hade emellertid visat sig vid

försöken att vinna Riksdagens bifall till skattens fullständiga boit

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

tagande. Bland annat hade man velat sammankoppla densamma med

grundskatterna och endast velat medgifva så stor nedsättning uti

lastpenningarne, som samtidigt beviljades i grundskatterna. På denna

grund hade år 1885 bestämts, att lastpenningarne skulle nedsättas från

14 till 10 öre pr ton, motsvarande en samtidigt beslutad grundskatteafskrifning

af 30 procent. Då sjöfartsnäringen lede under lika stort betryck

som någon annan näring i vårt land, och då hela vårt näringslif

vore i hög grad beroende af att ifrågavarande näring icke ginge under,

borde denna näring komma i åtnjutande af billig och rättvis behandling

i beskattningsväg.

Till upplysning om rätta betydelsen af det väckta förslaget och om

storleken af det belopp, hvarmed lastpenningar utgå af svenska fartyg,

får utskottet framlägga följande på officiella statistiska uppgifter grundade

utredning. Tontalet af de under åren 1881—1885 från Sverige till

utrikes ort afgångna och från utrikes ort till Sverige ankomna svenska

fartyg utgjorde sarnmanlagdt 15,180,091 tons, under det tontalet af samtliga

på samma sätt afgångna och ankomna fartyg utgjorde 41,155,175

tons. De svenska fartygens tontal utgör således i allmänhet 36,9 procent

af samtliga ifrågavarande fartygs tontal. Lastpenningarne befinnas

under samma tid hafva uppgått till 2,913,091 kronor eller i medeltal

582,618 kronor om året. Då lastpenningarne under hela den ifrågavarande

tiden utgingo efter 14 öre för ton, men nu endast utgöra 10 öre

för ton, måste för denna beräkning berörda belopp 582,618 kronor nedsättas

till 10/u deraf eller 416,155 kronor. 36,9 procent af sistnämnda

belopp utgör 153,561 kronor. Detta belopp utvisar således den andel

af lastpenningarne, på ofvan angifvet sätt beräknade, som i medeltal

gäldas af svenska fartyg. Vid hela denna beräkning har, af brist på

närmare uppgifter, afseende icke kunnat fästas vid de lindringar i afgiften,

som i vissa fall medgifvas fartyg vid förnyade resor eller då de

ankomma och åter afgå i barlast. Då dessa medgifvanden äro lika för

svenska och utländska fartyg, torde deraf icke vållas någon afsevärd

ändring i ofvan angifna procenttal. För att bereda de svenska fartygen

en lindring i kostnader af 153,561 kronor om året, skulle således

statsverket beröfvas en årlig inkomst af 416,155 kronor. Enligt

utskottet tillhandakommet meddelande, har för år 1886 lastpenningarne

uppgått till något lägre belopp än berörda beräknade medeltal, eller

till 415,034 kronor, deraf 36,9 procent utgör 153,147 kronor.

Då emellertid, såsom utskottet vid flera tillfällen framhållit, denna

skatt, derest densamma verkligen ytterst träffar fartygsrederierna, vore,

såsom en skatt å sjelfva medlet för samfärdseln, i hög grad olämplig,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

hade otvifvelaktigt utväg måst beredas att aflyfta en sådan tunga. Men

att rederierna verkligen i sista hand draga denna skatt, torde alldeles

icke få tagas för gifvet. Det har nemligen jemväl vid åtskilliga tillfällen

under de föregående årens öfverläggningar i denna fråga påvisats,

att, då lastpenningar^ utgå i samma proportion för alla fartyg,

dessa belopp, oberoende af all konkurrens om frakter, ingå såsom en

konstant faktor uti alla rederiers fraktkalkyler och således ytterst drabba

den fraktade varan. Så anföres t. ex. uti Kongl. Maj:ts proposition till

1872 års Riksdag angående lastpenningarnes upphörande, att då ingen

skeppsredare torde uppgöra ett fraktslut utan att ihågkomma denna

afgift och tillägga densamma till de omkostnader, hvilka måste från den

betingade frakten afgå, innan någon vinst för honom derå uppstår,

frakterna i följd af lastpenningarne måste i de allra flesta fall stegras

med ett denna afgift motsvarande belopp, hvilken stegring i vanliga fall

drabbar de fraktade varorna. Samma åsigt uttalas ock uti de kongl.

propositionerna angående lastpenningarne till 1883 och 1885 års Riksdagar.

Enligt utskottets förmenande skulle derföre, om lastpenningarne

borttoges, frakterna på grund af den lifliga täflan inom detta område,

mycket snart sänkas med så stort belopp, som möjliggjorts genom lindringen

i beskattning. Dessutom skulle genom den förenkling uti klarationsförhållanden,

som af den ifrågasatta åtgärden skulle åstadkommas,

främmande fartyg i ännu högre grad lockas att söka frakter till och

från våra hamnar, och då frakternas belopp, utöfver de för alla nödvändiga

omkostnaderna, väl hufvudsakligen bestämmas af tillgång ocb

efterfrågan af fartyg, skulle måhända den fördel, som de svenska rederierna

kunde komma att vinna af den föreslagna åtgärden, uppvägas af en ökad

konkurrens med främmande nationers fartyg. Utskottet anser sig knappast

behöfva erinra, att de mellan Sverige och de flesta främmande

magter ingångna sjöfartstraktater hindra oss så väl från att borttaga lastpenningarne

för svenska fartyg men bibehålla dem för de utländska,

som ock från att genom anslag eller på annat sätt med penningar godtgöra

våra rederier för denna utgift. Det måste således tagas för gifvet

att hänsynen till de svenska rederiernas ställning icke ovilkorligen krafvel

att statsverket frånhändes ifrågavarande alldeles icke obetydliga

inkomst.

Men om enligt det föregående får antagas, att lastpenningarne i

vanliga fall i sjelfva verket tynga på de fraktade varorna, äro dessa

afgifter, hvilka hänföras till tullmedlen, närmast att anse såsom en tullbevillning

å dessa varor, och i sådant fall lärer anledning saknas, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6. 5

borttaga dessa afgifter förrän i sammanhang med én mera fullständig

revision af vår tullagstiftning.

I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Melins ifrågavarande motion icke måtte

för närvarande till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 juni 1887.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.