Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående väckt förslag om ändring i de föreskrifna vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

1887-06-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1887 B:7, Betänkande, angående väckt förslag om ändring i de föreskrifna vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

N;o 7-

Ant. till Riksd. kansli den 17 juni 1887, kl. 12 midd.

Betänkande, angående väckt förslag om ändring i de föreskrifna

vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, föreslår herr

E. W. Wretlind, under åberopande af sin i januari innevarande år af
gifna

motion, n:o 30, att Riksdagen för sin del ville besluta,

’att i kongl. poststadgans § 41 mom. 1 den ändringen göres, att

orden »å annan ort, än der han bor eller vistas» utgå, så att paragrafen

får följande lydelse: »önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves,

skall honom genom postverkets försorg tillhandahållas» o. s. v.’

Utskottet måste härvid erinra, att den af motionären afsedda allmänna

poststadgan, af den 31 december 1881, enligt sin egen lydelse

uti nu ifrågavarande afseende icke är annat än en af kongl. generalpoststyrelsen

utfärdad sammanfattning af kongl. författningar och med

främmande magter afslutade aftal angående postbefordringen, och således

icke omedelbart är föremål för Riksdagens pröfning. Den författning,

som innehöll de uti poststadgans § 41 mom. 1 återgifna stadganden,

är numera i denna del ersatt genom kongl. kungörelsen angående nedsättning

i gällande afgifter för tidningars och tidskrifters postbefordran

den 11 maj 1883, § 1 mom. 1, uti hvilket lagrum motionären således

måste anses hafva afsett erhålla den föreslagna ändringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7

Ifrågavarande moment är af följande lydelse:

§ 1.

Mom. 1. »önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves å

annan ort, än der han bor eller vistas, skall honom genom postverkets

försorg tillhandahållas, och anmäler han sig för sådant ändamål vid postanstalt

till prenumeration å samma tidning, har han dervid att i förskott

för den tid, hvarför prenumeration sker, utöfver belöpande prenumerationspris

till postkassan erlägga en särskild afgift för tidningens

postbefordran, hvilken afgift skall i allmänhet motsvara: för tidning,

som utkommer mer än eu gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset

och för tidning, som utkommer endast en gång i veckan eller

mindre ofta, en tiondedel af samma pris, men ej må för år och i förhållande

dertill för kortare prenumerationstider öfverstiga

4 kronor, om tidningen utkommer oftare än 2 gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke

öfverstiger 90 qvadratdecimeter;

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter;

60 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje

nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter;

börande dock härvid tillika iakttagas, att, för hvarje gång prenumeration

å tidning vid postanstalt sker, beloppet af ifrågavarande afgift,

ehvad prenumerationen afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens

prenumerationspris är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst

20 öre för hvarje särskildt tidningsexemplar.»

Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen andragit,

att lokalposten med afseende på tidningsprenumeration icke vunnit samma

utveckling, som all öfrig postbefordring, i det att postverket icke befordrade

tidningar och tidskrifter till prenumeranter inom den stad,

der desamma utgåfvos. En förändring i den af motionären åsyftade

rigtning skulle dock blifva till gagn för alla parter. Postverket skulle

deraf skörda vinst, eftersom postverket vid befordring af ifrågavarande

exemplar erhölle samma godtgörelse för allenast hembärningen som i

andra fall för sjelfva postbef''ordringen längre eller kortare väg jemte

hembärningen. För utgifvare af mindre ofta utkommande tidningar och

tidskrifter blefve utdelningen på platsen genom postverket billigare än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

annorledes, hvaremot de dagliga tidningarnes utgifvare sannolikt skulle

finna nödigt fortfara med utdelningen genom särskilda bud. Äfven allmänheten

skulle draga fördel af den noggrannhet och regelbundenhet,

hvarmed de periodiska tryckalstren komme adressaterna tillhanda.

Till utskottets förfogande har blifvit stäld den utredning, som verkstälts

inom postverket i anledning af en från publicistklubben i Stockholm

den 2 november 1883 till kongl. generalpoststyrelsen ingifven ansökning

derom, att styrelsen måtte hos Kongl. Maj:t göra framställning

om ändring i § 1 mom. 1 af ofvan berörda kongl. kungörelse den 11

maj 1883 i samma rigtning som motionären nu föreslagit eller, om det

ej kunde medgifvas, åtminstone så till vida, att prenumeration genom

utgifningsortens postanstalt måtte varda medgifven å tidning eller tidskrift,

som utkommer en gång i veckan eller mindre ofta.

Denna utredning, som verkstäldes af föreståndarne för brefbärareoch

tidningsexpeditionerna vid Stockholms postkontor och allenast afsåg

förhållandena i hufvudstaden samt grundades på uppgifter från tidningsredaktionerna

derstädes, gaf vid handen, att för utdelning direkt till

prenumeranter af tidningsutgifvarne användes 188 bud dagligen, att

hvarje bud under två timmars tjenstgöring kringbar 65 exemplar och

derför erhöll ersättning med i medeltal 100 kronor 23 öre om året.

Sammanlagda kostnaden för ifrågavarande tidningars hembäring, 18,843

kronor, skulle högst väsentligt ökas, derest postverket öfvertoge denna

förrättning, ty då brefbärareturerna, hvilka måste rättas efter de postförande

tågens ankomsttider, icke stämde öfverens med tidningsutgifningstiderna,

samt brefbärarne i allt fall redan voro fullt sysselsatta med

kringbärande af posten, måste postkontorets personal ökas med ett antal,

som, i betraktande deraf, att postverket, icke gerna kunde i likhet med

tidningsutgifvarne för denna tjenst använda äldre qvinnor eller minderårige

personer, och att således expeditionshastigheten borde kunna väsentligt

uppdrifvas, torde kunna sättas till ett hundra personer. Ersättningen

till dessa personer torde knappt kunna sättas lägre än 2 kronor för veckodag

eller tillsammans 73,000 kronor. Lades dertill hyreskostnader för

fem eller sex expeditionslokaler i stadens olika delar, 15,000 kronor,

äfvensom aflöningsmedel för erforderligt antal tjensteman för bokföring,

uppsigt, mottagande af prenumeration in. m., 35,000 kronor, erhölls

en slutsumma af 123,000 kronor, hvilken summa sannolikt komme att

ökas derigenom, att postverket inom kort finge öfvertaga utdelningen

jemväl af det stora antal exemplar, som nu af prenumeranter afhemtas

'' å tidningskontor och i handelsbodar. Postbefordringsafgiften för ifrågavarande

tidningar skulle utgöra allenast 32,663 kronor, hvadan post
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

verkets förlust genom den åsyftade förändringen komrae att allenast för

hufvudstaden uppgå till 90,337 kronor.

Till skäl för det afslag, som kongl. generalpoststyrelsen meddelade

å omförmälda ansökning, åberopade styrelsen hufvudsakligen, att samma

behof af postverkets mellankomst för tidningars spridning, som gjorde

sig gällande i afseende å de pressens alster, som skulle fortskaffa till

• abonnenter å annan ort än utgifningsorten, icke kunde åberopas till förmån

för de tidningsexemplar, som afsattes å samma ort, der de utgåfvos,

samt att, äfven om postverkets ofvanberörda förlust, hvad hufvudstadens

tidningar anginge, icke komme att blifva så betydlig som uppgifvits och

af postdirektören i Stockholm vitsordats, fullt skäl dock förefunnes för

det antagande, att de med ifrågavarande tidningsspridning förenade utgifter

för postverket skulle komma att i väsentlig mån öfverstiga den

afgift, som derför komme att i postkassan inflyta.

Utskottet delar tillfullo den af kongl. generalpoststyrelsen uttalade

uppfattning och får således, under erinran derjemte, att tidningsutgifvarnes

vinst skulle blifva väsentligt mindre än postverkets förlust genom

den ifrågasatta ändringen, hemställa,

att herr Wretlinds förevarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 juni 1887.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Bill. till Riked. Prat. 1887. 11, å Sami. 1 Afd. it Haft.

-Å

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.