Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 3, rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i konql. förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874, äfvensom öfver väckt motion om uppsägning af den i förenämnda förordning innefattade öfverenskommelse.

1887-06-20 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1887 B:9, Betänkande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 3, rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i konql. förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874, äfvensom öfver väckt motion om uppsägning af den i förenämnda förordning innefattade öfverenskommelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 22 juni 1887, kl. 11 f. ra.

Betänkande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 3, rörande

förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i konql. förordningen

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch

sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874, äfvensom

öfver väckt motion om uppsägning af den i förenämnda

förordning innefattade öfverenskommelse.

Med . anledning’ af Riksdagens i skrifvelse till Konungen den 16

maj nästliden år framstälda anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa

revision af kongl. förordningen angående Sveriges och Norges

ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 29 maj 1874, har

Kongl. Maj:t uti proposition, n:o 3, till Riksdagen, under åberopande

åt bilagda protokoll i svenskt äfvensom i sammansatt svenskt och norskt

statsråd, föreslagit Riksdagen att för sin del godkänna ett uti propositionen

intaget förslag till förändrad lydelse af §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och

18 af ofvan berörda kongl. förordning, hvilket förslag utskottet tillåter

sig att jemsides med förordningen i dess nuvarande lydelse bifoga

detta betänkande.

Derförutom har till utskottet hänvisats en af herr Nyström inom

Första Kammaren väckt motion, n:o 24, deruti motionären under an
Bih.

till Eiksd. Prat. 1887. B. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

tagande, att det af Kong!. Maj:t framlagda förslaget icke komme att

godkännas, liemstält, att ifrågavarande nu gällande förordning måtte

uppsägas.

Innan utskottet öfvergår till behandling af de ingifna förslagen,

anser sig utskottet böra ånyo erinra om hvad utskottet vid nästlidet

års riksdag anförde i fråga om det väsentliga innehållet af såväl den

äldre som den nu gällande lagstiftningen angående de förenade rikenas

inbördes handel och sjöfart, samt om de tidigare förhandlingar, som i

detta hänseende egt rum.

Genom kongl. förordningen den 24 maj (den 14 juni) 1815, antagen

såsom lag i Norge den 25 oktober samma år, meddelades, angående

samhandeln emellan de förenade rikena, följande, från de allmänna föreskrifterna

rörande sjöfarten jemte varors in- och utförsel samt förtullning

i hvartdera riket afvikande stadganden:

att det ena rikets fartyg skulle i det andra riket betraktas såsom

inhemska och njuta alla dermed förenade rättigheter, när de emellan

rikena förde svenska och norska varor, men deremot behandlas såsom

utländska, då de införde utländska varor eller befraktades till utländsk

ort;

att för spanmål och fisk samt alla andra lifsmedel, som sjövägen

fördes från ena eller till andra riket, skulle erläggas endast hälften af

den för dylika varor i allmänhet bestämda införselstull;

att kreatur, spanmål och alla slags lifsmedel kunde landvägen införas

tullfritt från ena till det andra riket; och

att landväga införseln af utländska varor från det ena riket till det

andra var helt och hållet förbjuden;

hvarjemte föreskrefs, att med utförseln af ved, kol, timmer och

andra trävaror öfver gränsen landvägen skulle tills vidare förhållas enligt

hvad redan gällande författningar derom utstakade, intill dess, efter

inhemtade närmare underrättelser om särskilda lokala omständigheter,

vissa undantag och jemkningar derutinnan kunde medgifvas.

Genom kongl. förordningen den 24 maj 1825, i Norge motsvarad af

lagen den 4 augusti 1827, antogos sedermera nya och friare grundsatser

för de förenade rikenas inbördes handel och sjöfart al hufvudsakligen

följande innehåll:

i afseende å den landväga varuförseln:

att alla slags varor, med undantag för Sverige af vissa råämnen,

som voro till utförsel förbjudna, skulle, så vidt deras införsel i andra

riket vore tillåten, kunna landvägen utan utförselselstull dit utföras;

att hvartdera rikets egna alster och tillverkningar skulle kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 9.

landvägen tullfritt införas i det andra riket med undantag dels af bränvin

till större myckenhet än en ankare, spelkort och i Sverige salpeter,

hvilka till införsel förbjödos, samt dels af ylle- och bomullsvaror, raffineradt

socker och sockersirap, tobak, alla slag, och snus, hvilka skulle

draga half tull eller, så vidt deras införsel i det ifrågavarande riket i

allmänhet vore förbjuden, förtullas med 15 procent af värdet;

att utländska, i ena riket förtullade varor skulle kunna landvägen

mot half tull införas i andra riket, så framt deras införsel der vore i

allmänhet tillåten; och

att jemväl af dessa utländska äfvensom af sådana svenska och

norska varor, hvilka vid införsel i allmänhet voro tull underkastade,

vissa mindre partier kunde vid resa öfver gränsen tullfritt få medföras;

äfvensom

i afseende å sjöfarten:

att det ena rikets fartyg skulle i det andra riket anses lika med

inhemska och njuta alla dermed förenade rättigheter, likväl utan rätt

att segla för frakt emellan, det andra rikets hamnar;

att i fråga om varors införsel sjövägen från det ena riket till det

andra de i hvartdera riket i allmänhet gällande föreskrifter, rörande

varors införsel och förtullning, skulle iakttagas, dock så att ett betyd

ligt antal varor af svensk eller norsk afvel eller tillverkning, då de

Irån ena riket direkte infördes i det andra i något af rikenas fartyg,

skulle, så vidt deras införsel i allmänhet vore tillåten, draga endast

half tull och, om de i allmänhet vore till införsel förbjudna, förtullas

med 15 procent af värdet; samt

att nu omförmälda, så väl för sjelfva fartygen som för den sjöväga

varuförseln medgifna ömsesidiga förmåner likväl icke skulle tillkomma

andra svenska eller norska fartyg än dels sådana, som voro byggda

eller före den 24 maj 1825 naturaliserade i ettdera riket och tillhörde

svenska eller norska undersåtar, dels ock sådana, som antingen såsom

vrak, efter strandning å ettdera rikets kust, af svensk eller norsk man

inköpta och derefter å svenskt eller norskt skeppsvarf så väsentligt

reparerade, att kostnaden dervid uppgått till minst lika belopp som

inköpssumman, eller efter uppbringning af svenska eller norska krigsfartyg

eller kapare, i svensk eller norsk hamn lagligen prisdömda och

till svensk eller norsk man försålda, blifvit naturaliserade och med behöriga

frihetsbref försedda.

_ Åtskilliga författningar utfärdades under tidernas lopp, hvarigenom

partiella ändringar i eller tillägg till dessa bestämmelser gjordes. De

vigtigaste af dessa författningar voro:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

kongl. kungörelsen den 25 februari 1843, hvarigenom stadgades, att

transporten af produkter och varor öfver Idefjorden öster om Svinesund

antingen i pråmar eller i båtar under två kommerslästers drägtighet

eller om vintern öfver isen skulle, med hänsigt till tullväsendet, anses

såsom om varorna vore landvägen in- eller utförda;

kongl. kungörelsen den 4 maj 1852, hvarigenom, under förutsättning

af fortfarande motsvarighet i Norge vid behandlingen af svenska

fartyg, de fartyg, som voro naturaliserade i Norge, förklarades skola

utan afseende på tiden, då naturalisationen skett, behandlas såsom inhemska

i fråga om skeppsumgälden, men ej i afseende å varuafgifter;

kongl. kungörelsen den 12 februari 1858, som för malt och Öl, utom

i de fall då föreskrifna mindre partier deraf vid resa öfver gränsen

medfördes, uppliäfde den rätt till tullfrihet vid landväga och till half

tull vid sjöväga införsel, som eljest var dessa artiklar enligt 1825 års

förordning medgifven;

kongl. förordningen den 12 juli 1860, hvarigenom stadgades rörande

oförtullade utländska varors förande transito från det ena riket till det

andra och tillika meddelades närmare föreskrifter i afseende å kontrollen

öfver den landväga varuförseln mellan rikena i allmänhet;

kongl. brefven den 15 november 1861 och den 6 juni 1867, kungjorda

genom generaltullstyrelsens cirkulär den 7 december 1861 och

den 29 juni 1867, hvarigenom, med upphäfvande af det i 4 § af 1825

års förordning, sådan den lydde enligt kongl. kungörelsen den 6 juni

1854, stadgade allmänna förbud mot bränvins, salpeters och spelkorts

införsel landvägen från Norge till Sverige, förklarades att omförmälda

varor finge, salpeter tullfritt samt bränvin, sprit och spelkort mot stadgad

tull, äfven landvägen från Norge till Sverige införas;

kongl. kungörelsen den 3 september 1867, hvarigenom, med ändring.

af bestämmelsen i 1825 års förordning, att raffineradt socker, tillverkadt

i Sverige eller Norge, finge landvägen och under vissa vilkor

äfven sjövägen från ena till andra riket införas mQt half tull, stadgades

att denna vara, äfven om den vore af norsk tillverkning, skulle vid införsel

till Sverige, då den icke i vissa mindre partier medfördes vid

resa öfver gränsen, beläggas med enahanda tullafgift, som vore derför

i allmänhet bestämd; samt

kongl. förordningen den 12 oktober 1871 och kongl. bref vet den 14 juni

samma år, kungjordt genom generaltullstyrelsens kungörelse den 28

påföljande december angående tullbehandlingen af varor, som på jernväg

försändas från det ena till det andra af de förenade rikena.

Under berörda tid voro tvenne gånger svensk-norska komitéer till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o%9. 5

Hatta för att granska bestämmelserna i 1825 och 1827 årens mellanrikslag

i deras helhet och deri föreslå erforderliga förändringar.

Den första komitén tillsattes år 1845, men i anseende till de skiljaktiga

meningar, som dels inom komitén och dels vid behandlingen af

dess betänkande i det svensk-norska statsrådet yppade sig, ledde dess

arbete ej till annat resultat än utfärdandet af ofvan omförmälda kungörelse

af den 4 maj 1852.

Den senare komitén tillsattes år 1855 och afgaf den 5 mars 1856

förslag till ny mellanrikslag, hvilket af Kongl. Maj:t framlades till

granskning af båda rikenas representationer, men äfven detta förslag,

som antogs af rikets ständer, förföll genom norska odelstingets vägran

att godkänna detsamma.

Emellertid hade i följd af de missbruk, hvartill ofvan berörda,

transporten öfver Idefjorden medgifna särskilda förmåner visat sig gifva

anledning, äfvensom af de betydande förändringar, hvilka under tidernas

lopp inträdt så väl i åsigterna om de grunder, hvarefter handelsort!

tullagstiftningen borde ordnas, som i beskaffenheten af kommunikationsmedlen

mellan de förenade rikena, särdeles genom tillkomsten af

järnvägsförbindelse dem emellan, behofvet af en revision af mellanrikslagstiftningen

gjort sig allt mera känbart; och den 6 december 1867

anbefalde Kongl. Maj:t kommerskollegium och generaltullstyrelsen att

afgifva förslag till de ändringar i nämnda lagstiftning, som ansåges

vara af behofvet påkallade.

Innan ännu detta förslag inkommit, fick Kongl. Maj:t emottaga Riksdagens

underdåniga skrifvelse den 9 maj 1868, hvaruti Riksdagen anhöll,

att Kongl. Maj:t ville taga i förnyadt öfvervägande frågan om ett sådant

ordnande af Sveriges och Norges inbördes handels- och sjöfartsförhållanden,

att samfärdseln emellan brödrafolken måtte till ömsesidig fördel

i möjligaste måtto underlättas och främjas samt derefter för Riksdagen

och Stortinget framlägga nådigt förslag i ämnet.

Sedan ärendet utgjort föremål för vidlyftiga förberedande förhand•

lingar, beslöt Kongl. Maj:t slutligen i sammansatt svenskt och norskt

statsråd den. 19 december 1873, att ett af statsrådets ledamöter och

norska _ regeringen enstämmigt tillstyrkt förslag till ny mellanrikslag

skulle i propositioner föreläggas så väl svenska Riksdagen som norska

Stortinget; och sedan förslaget blifvit af båda rikenas representationer

godkändt, utfärdades den 29 maj 1874 ofvannämnda ännu gällande

förordning i ämnet.

De förändringar i och tillägg till mellanrikslagstiftningen, hvarom

man under ärendets sålunda försiggångna behandling blifvit å båda sidor

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

ense, utgingo från grundsatserna af ömsesidig tullfrihet för inhemska,

men full tull för utländska varor, och af lika tullbehandling för den

egentliga varuforslingen, ehvad den skedde sjöledes eller landvägen.

Med de få och obetydliga afvikelser från dessa grunder, hvartill

alldeles särskilda förhållanden gifvit anledning, voro de nya bestämmelserna

hufvudsakligen följande:

att för varor, tillverkade i ena riket, exportpremie vid deras utförsel

till det andra riket ej finge beviljas, och att ej heller återbetalning af

derför erlagd.. tillverkningsafgift eller af tull för de utländska råämnen,

som vid deras tillverkning blifvit använda, finge ega rum, med mindre

varorna vid införsel i det andra riket droge full tull;

att till de varor af ettdera rikets afvel eller tillverkning, Indika

vid landväga införsel i det andra riket droge full tull, jemte de dittillsvarande:

raffineradt socker, bränvin, malt och öl samt spelkort, hänfördes

äfven sirup och sockertillverkningar, tobak och tobakstillverkningar,

andra malttillverkningar än öl, samt brändt eller malet kaffe;

att deremot ylle- och bomullsvaror, tillverkade i ettdera riket, skulle

vid landväga införsel till det andra i likhet med öfriga inhemska varor

åtnjuta tullfrihet i stället för att förut half tull för dem erlades;

att stadgandet om att i ena riket förtullade utländska varor finge

landvägen mot half tull införas i det andra upphäfdes, så att utländska

varor vid införsel från ena till andra riket alltid, utom i sådana fall,

hvarom nedan förmäles, skulle draga den för dylika varor i allmänhet

stadgade tull;

''ditt från de varor, som vid resa öfver gränsen finge tullfritt i vissa

mindre partier medföras, spelkort undantoges, samt att de i sådant hänseende

dittills bestämda partierna för vissa varor nedsattes, hvarjemte

för ospecificerade varor af alla slag tillsammans bestämdes ett maximivärde

af 80 kronor;

att den för oförtullade utländska varors transitoförsändning på jernväg

redan år 1871 under vissa vilkor medgifna frihet från tullundersökning

i afgångsorten finge tillämpas äfven då försändningen skedde

annorledes än på jernväg, så vida varorna vore så inpackade, att de

kunde med full säkerhet plomberas eller förseglas;

att alla svenska eller norska naturalster och tillverkningar, som

från ena till andra riket direkt infördes i ettdera rikets fartyg, skulle

vid införseln vara fria från tullafgift, med undantag dels af socker och

sockertillverkningar, tobak och tobakstillverkningar, bränvin och sprit,

alla slag, malt och malttillverkningar, brändt eller malet kafle samt

spelkort, hvilka droge full tull, dels ock af spanmål, malen eller orna
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 7

len, för hvilken vara, der den i allmänhet vore tropligtig, skulle erläggas

half tull;

att i fråga om varuförsel öfver Idefjorden tillädes den bestämmelse,

att sådan varuförsel icke ansåges såsom landväga, då varorna

antingen sjöledes transporterats till den strand af fjorden, hvarifrån öfverföringen

till andra rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna

senare strand öfverförda för att derifrån omedelbart sändas sjövägen

vidare; samt

att alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar skulle, ehvad de

der vore byggda eller naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom

inhemska och ega att inom dess område idka fraktfart med samma rätt

och under enahanda vilkor, som lör inhemska fartyg och båtar vore

bestämda.

De sålunda antagna bestämmelser hafva sedermera oförändrade bibehållits.

Då utskottet härefter går att afgifva yttrande i främsta rummet

öfver det af Kong!. Maj:t framstälda ändringsförslaget, anser utskottet

lämpligast att i den ordning de särskilda paragraferna förekomma redogöra

för de föreslagna förändringarne.

§ 3.

Den nu galande förordningen innehåller, i full öfverensstämmelse

med sitt ändamål att bereda lättnad i samfärdseln mellan de förenade

rikena samt vidga det ena landets marknad inom det andras område,

uti denna paragraf det stadgande, att med undantag af vissa fiskaliska

artiklar svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid

införsel från det ena riket till det andra vara från tullafgifter fria. Frånvaron

af närmare bestämmelse om hvad med svensk eller norsk tillverkning

rätteligen bör förstås har gjort det nödvändigt för myndigheterna

att medgifva en mycket vidsträckt tolkning af detta ord. Så har det

blifvit ansedt, att en vara, hvars råmaterial eller halffabrikat införts från

utlandet, vore att räkna såsom inhemsk tillverkning i något af de förenade

rikena, så snart den förädling, råvaran eller halffabrikatet inom landet

undergått, varit åtminstone af den betydenhet, att densamma kunnat sägas

utgöra föremål för en särskild industri. Och de fall hafva varit ytterst

få, då en vara kunnat förklaras icke vara svensk eller norsk tillverkning

på den grund, att den behandling densamma undergått inom ettdera

riket varit alltför oväsentlig.

tillräckliga bevis för de svårigheter och orättvisor, som föranledts

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

af dessa obestämda stadgande!! och den alltför vidsträckta tolkningen af

deras innebörd, hafva under senaste tider förebragts såväl från myndigheternas

sida som i synnerhet från idkare af åtskilliga näringar inom

landet. Uti en vid förra årets riksdag tillgänglig skrifvelse till norska

finans- och tulldepartementet har tullkammaren i Kristiania framhållit,

att det i allmänhet är förenadt med svårighet att afgöra, hvilka förändringar

en utlänsk produkt bör hafva undergått i handeln för att kunna

öfvergå till namnet af norsk produkt. I ett särskilt fall hafva den

svenska generaltullstyrelsen och nyssnämnda norska departement ansett

nödigt utfärda särskilda föreskrifter, nemligen rörande tullbehandling af

kläder, som äro tillverkade i det ena af de förenade rikena af utländskt,

förtulladt tyg, i hvilket afseende förklarats, att det sömnadsarbete, som å

tyget nedlägges för dess apterande till kläder, utgör en så vigtig del af

produktionen, att sådana kläder böra behandlas som varor, tillverkade

i det land, hvarest de äro sydda, och således vid införseln från det ena

riket till det andra vara tullfria. Mot detta stadgande vänder sig Norrköpings

fabriksförening uti eu till Kongl. Maj:t ingifven och till utskottet

öfverlemnad framställning. Kostnaden för enklare kläders tillverkning

vore så obetydlig i jemförelse med sjelfva tygets pris, att tygets

aptering till kläder inom Norge omöjligen kunde karakterisera hela den

färdiggjorda produkten såsom norsk tillverkning. Fabriksföreningen erinrade

vidare, i likhet med åtskillige idkare af bomullsspinneri- och väfverirörelse

inom landet uti deras, likaledes till utskottet öfverlemnade

skrifvelse till Konungen, hurusom engelska bomullsvaror i stor myckenhet

infördes till Norge och derstädes gjordes till föremål för mer eller

mindre fullständig blekning eller färgning samt derefter såsom norsk

tillverkning tullfritt infördes till Sverige. Såväl blekning som färgning

vore emellertid så enkla och föga kostsamma åtgärder att desamma icke

rätteligen borde vara tillräckliga för att bestämma hela väfnaden såsom

norsk tillverkning, helst sedan man i Norge börjat åtnöjas med väfnadens

blotta neddoppande i ett lösligt färgämne, för att öfver varan meddela

rent produktionsbevis såsom norsk tillverkning. Då nu tullsatserna

i Norge å textilindustriens råmaterial och halffabrikat öfver hufvud

taget vore väsentligt lägre än motsvarande svenska tullsatser, erhölle de

norska importörerna en alltför stor fördel i täflan på den svenska marknaden

med de inhemske tillverkarne, en fördel, sqm alldeles icke kunde

hafva varit afsedd vid mellanrikslagens stiftande. Finge den nuvarande

tolkningen af mellanrikslagens stadganden fortfara, skulle till sist all

import till Sverige af ifrågavarande industrialster komma att taga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 9

vägen genom Norge, till stort förfång äfven för den svenska statskassan.

Kong], Maj:t har vid framläggandet af det föreliggande ändringsförslaget

funnit det vara af synnerlig vigt, att i författningen varder

med erforderlig tydlighet uttryckt, hvad som menas dermed, att en melJan

de förenade rikena förd vara är af inhemsk tillverkning i det land

från hvilket utförseln eger rum. Detta har synts Kongl. Makt kunna

ske antingen sa, att 1 fullt exakta uttryck angifves, hvad med inhemska

naturalster och tillverkningar rätteligen bör förstås, eller ock att genom

uttömmande undantag frånskiljas alla produkter, som icke må derunder

inbegripas. Då det vid ärendets behandling befunnits hafva varit

förenadt med oöfvervinneliga svårigheter att uteslutande på förstnämnda

satt för stadgandet 1 fråga finna tillfredsställande lydelse, så har IvonM.

MaJ:t funnit den senare utvägen böra jemte den förra anlitas.

I denna fråga anför herr statsrådet och chefen för finansdepartementet,

enligt ett af de bilagda protokollen, bland annat följande: »En

färdig vara kan nemligen vara åstadkommen af rent inhemskt eller rent

utländskt råämne eller ock af bådadera, liksom äfven det å råämnet

nedlagda arbetet kan helt eller delvis hafva försiggått på inhemsk eller

utländsk verkstad Det torde vara gifvet, att en produkt, åstadkommen

inom Jandet, af inhemskt eller i båda länderna tullfritt råämne, bör anses

såsom inhemsk tillverkning och såsom sådan åtnjuta tullfrihet vid

införseln 1 det andra landet, och deraf lärer äfven följa, att ett i ena landet

åt .tullfritt råämne från det. andra landet tillverkadt fabrikat vid införsel

1 förädlad form till det sistnämnda landet jemväl skall åtnjuta tullfrihet.

Lika enkel ställer sig frågan äfven, när eu vara är af uteslutande

utländskt ursprung, då densamma naturligen, om den drager tull

1 det ena riket, skall göra det jemväl vid införsel dit öfver det& andra.

Den egentliga svårigheten möter först, när det gäller varor af blandad^

ursprung, det är sådana, som antingen åstadkommits af både in- och

utländskt råämne eller varit föremål för bearbetning både inom och

utom landet. Med hänsyn till sådana varor har det synts lämpligast att

jemte upptagande af en allmän .bestämmelse derom, att hvarje fullstän(

ig inom landet skedd bearbetning skall åt eu vara bereda rättighet att

anses och behandlas såsom inhemsk, särskilt angifva de fall, der eu

dylik rätt genom inhemsk bearbetning icke förvärfvas i följd af bearbetningens

mindre väsentliga natur, hvarjemte i ett särskildt fall, nemligen.

] fråga om färdiga kläder, måst anlitas den i sin grund tvifvelsutan

rigtiga, men med afseende på tillämpningen i allmänhet icke användatt,

med bibehållande af tullfrihet för den inom landet

Bil,, till Riksd. Prat. 188]. B. 5 Samt. 1 Afd. 7 Haft. 2

bara utvägen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

skedda fullständiga bearbetningen, belägga den färdiga varan med en

tullsats, motsvarande den emellan de båda ländernas tulltaxor bestående

skilnaden i tullsatser för öfvertyget, när detta vore af utländskt ursprung.

I enlighet med hvad jag nu antydt hafva följande bearbetningar

ansetts vara i förhållande till råvarans värde allt för oväsentliga för att

bereda produkten naturen af inhemsk tillverkning och deraf följande

tullfrihet, nemligen:

l:o) Förmalning, krossning eller blandning;

2:o) Rensning (rectificering) af lysoljor;

3:o) Fållning, kantning, förseende med linning, fransar, knappar

eller spetsar och dylikt;

4:o) Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning; samt

5:o) Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af

garn och manufakturvaror.

Genom de föreslagna bestämmelserna, att bearbetning af nu angifna

beskaffenhet icke må anses tillräcklig att låta en utländsk vara

förvandlas till inhemsk i mellanrikslagens mening, vinnes allt hvad de

ofvan omförmälda, till Eders Ivongl. Maj:t ingifna framställningarna från

textilindustriens målsmän afse, och derutöfver blifva de för garn och

väfnad er gällande bestämmelser utsträckta till träd- och struinpstols

arbeten.»

I öfverensstämmelse med hvad herr statsrådet sålunda anfört, innehåller

det föreliggande förslaget den bestämmelse, att såsom i ettdera

landet inhemska tillverkningar skola anses dels de varor, som. äro tillverkade

inom landet af materialier, antingen producerade i riket eller

i begge rikena tullfria, dels ock de varor, som åro tillverkade, helt eller

delvis" af utländska, i någotdera riket tullpligtiga ämnen, för så vidt

det derå nedlagda arbetet kan hänföras till hvad med husflit, handtverk

eller fabriksverksamhet allmänneligen förstås. Från bestämmelsens senare

del undantagas sådana varor af utländskt råmaterial, hvilka icke .inom

landet undergått annan behandling än någon af nyss uppräknade, i fem

särskilda grupper fördelade procedurer.

Från den tullfrihet, som uti denna paragraf medgifves det ena rikets

inhemska naturalster eller tillverkningar vid införsel till det andra landet,

undantagas enligt den nuvarande lydelsen vissa flskaliska artiklar,

nemligen socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,

tobak och tobakstillverkningar, bränvin och sprit, alla slag, malt och

malttillverkningar, brändt eller inalet kaffe samt spelkort. Dessa undantag

äro i det kongl. förslaget bibehållna med tillägg efter »bränvin

och sprit, alla slag» af orden »samt dermed beredda drycker». Till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

dessa undantag från inhemska tillverkningars tullfrihet har i förslaget

fogats ett nytt, nemligen för kläder, hvilkas öfvertyg tillverkats utom

de förenade rikena, i afseende å hvilka föreskrifves, att när tullafgiften

för öfvertyget är högre i det land, dit införseln sker, än i det andra

landet, skall erläggas en å klädernas hela vigt beräknad tullafgift, motsvarande

skilnaden emellan de i de båda länderna för öfvertyget gällande

tullsatser.

Då Kongl. Maj:t icke velat anse tillverkning af kläder af utländskt

öfvertyg för en så obetydlig bearbetning af tyget, att den färdiga produkten

icke blifver norsk tillverkning, torde den föreslagna bestämmelsen

få anses fullt tillfredsställande för ändamålet att lägga band på den införsel

af färdiggjorda kläder, som med stöd af tullskilnaden å tyg egt

rum från Norge till stort men för vår inhemska industri för tillverkning

af kläder och således medelbart för hela vår textilindustri. Fördelen

af att tillverka kläder i Norge och derpå tullfritt införa dem i

Sverige visar sig tydligt af följande jemförelse mellan tullsatserna å

väfnader i Sverige och i Norge. Ofärgade och oblekta bomullsväfnad er

draga i Sverige eu tull af 50 öre för kilogram, men i Norge allenast en

tull vexlande mellan 7 och 13 öre; blekta bomullsväfnader draga i

Sverige 90 öre, i Norge 27 öre, och färgade i Sverige 90 öre och i

Norge 27 till 53 öre. Först de tryckta bomullstygen draga lika tull i

de båda landeri, nemligen 1 krona 10 öre för kilogram. Linneväfnader

draga i Sverige en tull efter olika finhet af 19, 35, 90 öre och l''krona

50 öre, i Norge af 7, 27, 53 öre och 1 krona 10 öre. Ylletyger tullbeläggas

i Sverige med 1 krona 75 öre för kilogram, men i Norge allenast

med 80 öre för kilogram. Med dessa siffror för ögonen kan man

icke förvånas öfver att finna, att enligt kommerskollegii" berättelser utbytet

af artikeln kläder mellan Sverige och Norge under de senare åren

fortgått på följande sätt:

från Norge till Sverige från Sverige till Norge

värde i kronor värde i kronor

År 1881 .......................... 444,436 .......................... 58,925

» 1882 ........................... 485,059 ........................... 68,578

» 1883 ........................... 619,939 .......................... 54,863

» 1884 ........................... 646,637 .......................... 37,886

» 1885 ......................... 618,528 ........................... 30,606

Uti den norska officiela statistiken är artikeln kläder icke specifikt

upptagen i fråga om varuutbytet emellan Sverige och Norge.

De uti förslaget meddelade föreskrifterna om erläggande af en tull
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

skilnadsafgift vid införsel af färdiga kläder, skall utan all tvekan hindra

de norske tillverkarne af kläder att i täflan med de svenske draga fördel

af skilnaden i tull å sjelfva tyget.

Af det anförda framgår uppenbart det stora företräde, som det af

Kongl. Maj:t framlagda förslaget till denna paragraf eger framför den nu

gällande lydelsen. Uti detsamma ä,r på ett otvetydigt sätt fastslaget,

hvad med uttrycket svenska eller norska naturalster och tillverkningar

bör förstås. Genom de uppstälda undantagen skola utan tvifvel i hufvudsak

förebyggas alla de missbruk, som hittills i mera afsevärd mån

förekommit till följd af lagens obestämda lydelse. Visserligen hafva

såväl inom som utom utskottet yrkanden blifvit framstälda om en

ändå mera genomgripande revision af författningens stadganden i ändamål

att bereda skydd emot täflan från Norge för åtskilliga andra

näringar inom landet, af hvilka den mest hotade skulle vara linneindustrien.

Men då, såvidt utskottet kunnat utröna, någon öfverväldigande

konkurrens från Norges sida ännu icke uti de ifrågasatta

fallen inträffat, ehuru skilnaden i tullen å råvarorna under en längre

tid varit väsentligen densamma som för närvarande, torde de uttalade

farhågorna om undergång för vissa inhemska industrigrenar icke få tillmätas

alltför stor vigt. Det får väl ock anses alltför vanskligt att grunda

större fabriksföretag på så ovissa förhållanden som skilnaden i tullar

inom två närgränsande riken för att sådant skulle i någon högre grad

kunna inträffa, helst det föreslagna fördraget inom två år efter uppsägning

kan komma att alldeles upphöra, derest någotdera landet finner

den medgifna täflan*från det andra landet alltför besvärlig. Utskottet

kan icke heller undertrycka den mening, att då från norsk sida medgifvits

alla de fordringar, som från vårt land framstälts, det skulle vara

särdeles olämpligt att i sista stunden framkomma från svensk sida med

ytterligare anmärkningar och ökade fordringar.

«■

4.

Andamålet med det^i denna paragraf redan befintliga medgifvande

att vid resa öfver gränsen tullfritt medföra vissa mindre partier af eljest

tullpligtiga varor har varit att bereda gränsbefolkningen tillfälle att utan

erläggande af tull och således utan att behöfva underkasta sig de i fråga

om smärre partier betungande formaliteterna i fråga om tullbehandling

och tullens utgörande förse sig från grannriket med nödvändiga förbrukningsartiklar

till den myckenhet, som erfordras till fyllande för tillfället

af det egna behofvet. Härigenom erhålla gränsborna samma för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

del som landets öfriga befolkning att kunna obehindradt förse sig med

sina förnödenheter från närmaste lämpliga handelsplats.

Då det galt att bestämma, huru vidsträckt man Unge tolka detta

medgifvande, som i hufvudsak förekommer redan uti kong], förordningen

den 24 maj 1825, § 8, hafva två väsentligen olika meningar gjort sig

gällande, enligt hvad af de uti propositionen omförmälda, till utskottet

öfverlemnade handlingar kunnat inhemtas.

Uti kongl. brefvet till kommerskollegium den 26 maj 1852 förklaras,

»att den i 8 § af kongl. förordningen den 24 maj 1825 medgifna tullfrihet

vid resor öfver gränsen från ena riket till det andra för mindre

qvantiteter af vissa varor endast må ega rum i de fall, då den, som

medför varan, företagit resan i annat ändamål, än allenast det att emot

betalning forsla varor, så att varans medförande är att betrakta såsom

eu bisak för tillfället». Denna tolkning af stadgandet har upptagits af

de svenska domstolarne, då ärenden om tullbeslag till deras afgörande

hänskjutits, och slutligen har det norska finans- och tulldepartementet

uti skrifvelse till svenska finansdepartementet den 29 december 1882 af

förekommen anledning anhållit om åtgärders vidtagande för upprätthållande

af nu omförmälda tolkning. De lättade kommunikationerna

mellan de förenade rikena hade nemligen gifvit ökadt tillfälle för

åtskillige handlande att låta föra öfver gränsen tull pligt! <ga varor i

så små partier, att dessa varor, som fraktades af förmån, hvilka derjemte

förde tullfria varor, eller ock af resande med jernvägarne, icke

kunde eldigt den dittills gällande tolkningen af stadgandet beläggas

med tull. Då emellertid en sådan transport måste anses strida mot

lagens tydliga ändamål, har kommerskollegium uti afgifvet utlåtande

deri 15 juni 1880, i nära öfverensstämmelse med hvad generaltullstyrelsen

uti skrifvelse den 13 februari samma år föreslagit, hemstält, att den förklaring

måtte meddelas, att den uti § 4 förunnade rättighet att vid

resor öfver gränsen medföra de uti samma paragraf angifna partier af

der uppräknade alster och tillverkningar icke är gällande för varor, som

i handelsafsigt forslas öfver gränsen, samt att således tullfriheten icke

får tillgodonjutas i annat fall än då uppenbart är, att varorna medföras

för den resandes eget enskilda behof, eller då tillförlitligen styrkas kan,

att de tillhöra någon i den svenska gränsorten boende känd person, och

att varorna för dennes enskilda bruk blifvit i Norge inköpta. Eu med

den af nämnda myndigheter föreslagna förklaring öfverensstämmande

tolkning af lagens nu gällande föreskrift har redan länge tillämpats af

de norska domstolarne.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

I fråga om myckenheten af de varor, som i händelsafsigt fraktas

öfver gränsen till Sverige och med åberopande af 4 § undandraga tull,

samt om det årliga tullbelopp, hvarom staten derigenom gått miste," har

det af naturliga skäl visat sig mycket svårt att erhålla någon visshet.

Med ledning af inhemtade upplysningar har dock generaltullstyrelsen

ansett beloppet af den årliga tullförlusten för svenska statsverket på

grund af ofvan berörda alltför vidsträckta tolkning af medgifvandet icke

kunna uppskattas till mindre än 20,000 kronor, och en granskning af

de vid styrelsens skrifvelse i ärendet den 26 september 1882 fogade

uppgifter gifver vid handen, att denna beräkning är snarare för låg än

motsatsen.

I likhet med Kongl. Maj:t finner utskottet det vara tillfyllestgörande

för att hindra de hittills förekomna missbruken att stadga, det ifrågavarande

tullfrihet icke eger rum med afseende å varuforsling i syfte att

med de införda varorna drifva handel, vare sig att formannen sjelf har

eu sådan afsigt eller att han verkställer forsling för annan persons

räkning.

Bestämmelserna i 4 § rörande beskaffenheten samt mängden och

värdet af de varor, hvilka i mindre partier få tullfritt medföras vid

resor öfver gränsen, hafva icke undergått annan förändring än den, som

blifvit en följd af de nu i äldre mått angifna längd-, rymd- och vigtbestämmelsernas

förvandling och afrundning till närmast motsvarande

mått enligt metersystemet.

Ändtligen får utskottet rörande redaktionen af denna paragraf anmäla,

att, enligt utskottet från herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

tillhandakommet meddelande, uti den föreslagna § 4 från den nu

gällande förordningen i ämnet bibehållits ett skrif- eller tryckfel, nemligen

orden »svensk eller norsk tull underkastade alster eller tillverkningar»,

i stället för »svenska eller norska tull underkastade alster eller tillverkningar»,

hvilket senare motsvaras af den norska texten i såväl den

äldre författningen som förslaget, der orden lyda »norske eller svenske

Told underkastede Natur-Produkter eller Tilvirkninger». I anledning af

den gjorda framställningen har utskottet uti det bifogade förslaget infört

den begärda rättelsen.

§ 8.

Den uti denna paragraf verkstälda ändring afser allenast eu tilllämpning

af metersystemet på här ifrågavarande fall, äfvensom att bötesbeloppet

i öfverensstämmelse med den gjorda ändringen utföres med eu

annan jemnad siffra.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottels Betänkande N:o 9.

15

§ 9.

I fråga om behofvet af mera bestämda stadganden angående utfärdandet

af de i denna paragraf omförmälda produktionsbevis anförde herr

statsrådet och chefen för finansdepartementet uti ofvanberörda statsrådsprotokoll

följande:

»De i 3 § upptagna närmare föreskrifterna om hvad med svensk

eller norsk tillverkning bör förstås och nödvändigheten att i och för

behörig kontroll vid införsel från det ena landet till det andra vederbörligen

styrka den införda varans ursprung lära påkalla, att bestämmelserna

i 9 § undergå någon förändring. Den allmänna föreskrift paragrafen

innehåller, att eu vara vid införsel skall vara åtföljd af tjenstemans

bevis om varans inhemska ursprung, kan nemligen icke anses för

ändamålet tillfyllestgörande, utan att tillika sådana föreskrifter meddelas

rörande ordningen för tillkomsten af dylika bevis, att dessa kunna påräknas

innehålla verkliga upplysningar i ämnet. Det ligger väl härvid

närmast till hands att uppställa den fordran, att bevis, hvarom här är

fråga, icke skulle få utfärdas, med mindre fullständig bevisning blifvit

inför vederbörande tjensteman förebragt om varans verkliga ursprung.

För att dock icke allt för mycket försvåra varuutbytet har man ansett

sig kunna åtnöjas med att fordra, att för erhållande af dylikt bevis

varuafsändaren skall aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig försäkran

angående varans ursprung och att denna försäkran skall vara

afgifven af tillverkaren eller, i händelse af styrkt förfall för denne, af

två trovärdige män, Indika om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom.

Dessutom bör det vara vederbörande myndighet obetaget att,

om anledning dertill förefinnes och i enlighet med de instruktioner den

fått sig förelagda, kunna fordra ej mindre ytterligare bevisning än äfven

underskrifternas bevittnande, hvarjemte särskildt i fråga om kläder

stadgats, att produktionsbeviset skall innehålla upplysning om öfvertygets

ursprung, alldenstund sådan varas tullfrihet eller tullpligtighet

skulle blifva af denna omständighet beroende.»

Utskottet finner de af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i

detta afseende fullt egnade att fylla den brist, som hittills förefunnits,

och då behofvet af den föreslagna ändringen ådagalägges jemväl uti de

ofta nämnda, till utskottet öfverlemnade skrifvelserna från eu fabriksförening

och åtskillige näringsidkare, har utskottet för sin del ingen invändning

att framställa mot antagandet af det framlagda förslaget till

förändrad lydelse af denna paragraf.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o .9.

§ 14.

Utom den ändring i denna paragraf, som föranledts af de uti 3 §

föreslagna ändringar, har på framställning af ett svenskt rederi och med

bifall från Norges sida uti paragrafen införts föreskrift derom, att om

ett fartyg under resa från ettdera riket till det andra anlöper utländsk

hamn allenast för att aflemna eller upptaga passagerare och deras resgods,

de uti fartyget förda varor icke skulle erhålla någon ofördelaktigare

tullbehandling än om de förts direkt från det ena riket till det

andra. Det förbehåll har dock dervid gjorts, att handelsresandes medförda

varor eller varuprof icke må betraktas såsom resgods.

§ 16.

Till denna paragrafs nuvarande lydelse har allenast fogats en hänvisning

till § 9 i fråga om sättet för de föreskrifva produktionsbevisens

utfärdande.

§ 18-

I fråga om den föreslagna ändringen af uppsägningstiden från ett

till två år instämmer utskottet till fullo uti följande yttrande till statsrådsprotokollet

af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet:

»Nu gällande förordning stadgar, att densamma skall ega bestånd,

till dess annorlunda å ömse sidor öfverenskommes eller ett år förflutit

efter å någondera sidan skedd uppsägning. Förändringar i tullagstiftningen

inverka dock så väsentligt på industriella förhållanden, att det

synes skäligen böra medgifvas industriidkare, hvilka grundat sin handtering

på bestående aftal, en något längre tid än ett år för att bereda

sig på de förändringar, som i deras verksamhet möjligen* måste införas,

i händelse mellanrikslagen upphäfves eller i väsentliga delar omdanas.

»I valet åter emellan antingen att låta ett aftal i förevarande

ämne gälla ett bestämdt antal år och efter dessas utgång upphöra, vare

sig omedelbarligen eller viss kortare tid efter uppsägning, eller ock att,

utan någon på förhand gifven tidsbestämmelse för aftalets gällande

kraft, göra dettas upphörande beroende af uppsägning från endera parten

viss tid, innan aftalet träder ur kraft, har jag ansett företräde böra

lemnas åt det i den nuvarande författningen tillämpade senare alternativet,

med endast någon förlängning i uppsägningstiden, enär i ty fall

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

aftalet, om det skulle vid tillämpningen befinnas otillfredsställande, kan

upphöra tidigare än enligt det förra alternativet, utan att dock rådrum

skulle komma att saknas för vederbörande ätt vidtaga åtgärder till

undvikande eller förminskande af förlusterna på den för dem möjligen

menliga förändringen.»

De orsaker, som föranledt herr Nyström att uti sin ofvan berörda

motion påyrka uppsägning af den öfverenskommelse, som innefattas uti

den nu gällande mellanrikslagen, framgå af hans anförda motivering, så

lydande:

»Då det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen rörande

förändrad lydelse af kongl. förordningen angående Sveriges och Norges

ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874 afgifria

förslag till ändring af samma förordning eller s. k. mellanrikslag, icke

synes vara för Sverige fördelaktigt eller antagligt ibland annat derför

att dels enligt 18 § den tid lagen skall gälla efter uppsägning, förändras

från ett år till tvenne, dels enligt, 4 § gränsbefolkningen skall fortfarande

tillskyndas allt för stor tullfrihet i förhållande till hvad rikets

Ofri ga befolkning åtnjuter, dels enligt 14 § införsel af malen eller omalen

spanmål skall tillåtas emot endast half tull, dels ock Norge, till

följd af sin jemförelsevis större sjöfart inom Sverige, tillskyndas fortfarande,

på grund af 12 §, vida större fördelar än Sverige, får jag, då

antagligen någon för Sverige fördelaktigare uppgörelse ej lärer af Norge

medgifvas och då Norge mera vill betraktas såsom ett för Sverige främmande

rike och ej vill, i förhållande till sin folkmängd, deltaga i gemensamma

utgifter och försvaret, vördsamt föreslå, under antagande, att

framlagda mellanrikslagen ej godkännes, att ofvannämnda nu gällande

förordning eller mellanrikslag måtte uppsägas.»

Utskott et har uti en bifogad tabell redogjort för värdet af varuomsättningen

mellan de förenade rikena från och med är 1871 äfvensom

för. denna omsättnings förhållande till hvartdera rikets hela varuomsättning,

och torde af denna redogörelse tydligt framgå, att ifrågavarande

utbyte af varor mellan de förenade rikena är alltför betydligt

för att kunna älventyras genom en uppsägning af det befintliga fördraget.

Af hvad utskottet i det föregående anfört, torde också vara

uppenbart, att de anmärkningar emot det af Kongl. Maj:t framstälda

ändringsförslaget, som af motionären framstälts, alldeles icke kunna af

utskottet tillmätas någon betydelse och allra minst kunna föranleda ut
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1887. B. .5 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

skottet att föredraga en fullständig uppsägning framför ett godkännande

af Kongl. Maj:ts förslag.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet sålunda anfört, lår utskottet

hemställa,

l:o

att Riksdagen ville, med bifall till Kongl. Maj:ts

proposition, för sin del godkänna bifogade förslag till

förändrad lydelse af §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och 18 af

kongl. förordningen den 29 maj 1874 angående Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden;

äfvensom

2:o

att herr Nyströms ifrågavarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 juni 1887.

På utskottets vägnar:

C. F. BARNEKOW.

Reservationer:

af herrar friherre Barnekow, Reuterswärd, Lithander, Fock, Dahl,

Forssman, Carlsson, Nyström, af Buren, Ekenman:

Ehuru vid förevarande ärendes behandling inom utskottet åtskilliga

anmärkningar framstäldes särskildt mot § 3 i Kongl. Maj:ts förslag, hvilka

anmärkningar, så vidt vi kunnat finna, ej blefvo vederlagda, har dock

utskottet ansett sig kunna förklara (sid. 12), »att i samma förslag är på

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 19

ett otvetydigt sätt fastslaget hvad med uttrycket svenska eller norska

naturalster och tillverkningar bör förstås». Till detta uttalande rörande

just den punkt, som är den vigtigaste i mellanrikslagen, har utskottet

kommit utan att egentligen hafva anfört annat, än hvad den kongl.

propositionen innehåller; endast i fråga om artikeln kläder af utländskt

öfvertyg är en kortfattad utredning lemnad, men denna artikel intager

en undantagsställning, då på densamma tillämpas en annan grundsats än

den allmänna, nemligen att tullskilnad skall erläggas för öfvertyget.

Huruvida § 3, beträffande den ofantliga mängd alster och tillverkningar,

som i öfrigt under densamma kunna inbegripas, är betryggande mot

ojemn täflan eller rent af mot missbruk, har utskottet, så vidt af betänkandet

synes, ej undersökt. Ofvan citerade kategoriska yttrande är

således icke blott i egentlig mening omotiveradt, utan det måste äfven

vara egnadt att väcka förvåning, då Kongl. Magt vid ärendets behandling

funnit, att det varit med »oöfvervinneliga svårigheter förenadt» att

i fullt exakta uttryck angifva hvad som med inhemska naturalster och

tillverkningar förstås, och derför funnit sig böra anlita den andra utväg,

som erbjöde sig, nemligen att genom uttömmande undantag frånskilja allt

som icke bör inbegripas. Uti utskottets påstående måste således ligga

den mening, att undantagen äro uttömmande, hvilket innebär, att hvarje

icke undantagen produkt rätteligen bör anses såsom svensk eller norsk

tillverkning och såsom sådan åtnjuta tullfrihet. Det förefaller dock

redan vid första granskningen osannolikt, att de få i § 3 uppräknade

operationerna skulle vara de enda, som ej böra konstituera en varas

ursprung såsom svensk eller norsk produkt, då det ligger i sakens

natur att en definition genom undantag förutsätter kännedom om alla

de operationer och beaidbetningar, som kunna komma i fråga vid husslöjd,

handtverk och fabriksverksamhet; ty annars blifva lätt nödvändiga

undantag uteglömda.

§ 3 i dess föreliggande form innebär just genom denna form i visst

afseende eu vida längre sträckt rättighet i fråga om import till det

andra landet än motsvarande stadgande i hittills gällande mellanrikslag.

Så länge det nemligen endast heter, att svenska eller norska tillverkningar

skola vara tullfria, står alltid utväg öppen att i särskilda fall få pröfvadt,

huruvida en vara eller arbetsprodukt är svenskt eller norskt naturalster

eller tillverkning, men just genom att uppställa vissa undantag är uttalad^

att allt, som ej ligger i de nämnda undantagen, är tullfritt, ty

annars hade undantagen ingen betydelse. Fröfningen af frågan, huruvida

en vara är att anse såsom svensk eller norsk tillverkning, kan

hädanefter endast afse huruvida varan fäller under undantagen, men ej

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

huruvida bearbetningen är af den väsentliga art, att den gör varan till

svensk eller norsk produkt.

Af en ledamot af Första Kammaren är redan anmärkt (Riksd:s

Prof. 1887. Första Kammaren, n:o 7, fredagen den 7 juni, grefve Strörnfelt),

att en viss operation, nemligen sammansättning, icke är upptagen

bland undantagen i § 3 och han har äfven förtydligat huru denna operation

i särskildt fall skulle kunna leda till missbruk; men samma missbruk

kan tänkas beträffande alla sammansatta artiklar, så vida sammansättningsarbetet

ej kan anses enligt l:o såsom »blandning» eller enligt

3:o såsom »förseende med linning, knappar, fransar eller spetsar och

dylikt». Men utom sammansättning kunna åtskilliga operationer uppgifvas,

som äro af lika oväsentlig beskaffenhet som de uppräknade och

representera en blott obetydlig del af den färdiga varans arbetsvärde.

Bland dessa kunna nämnas smältning, stöpning, pressning m. fl.

Qm det framför undantagen använda ordet endast är liktydigt med

uteslutande, torde en mängd artiklar, om i deras bearbetning, ehuru

hufvudsakligen bestående i förmalning, krossning etc., ingå andra lika

oväsentliga eller ännu oväsentligare operationer, kunna undgå att blifva

räknade bland undantagen.

Hvad i denna paragraf menas med uttrycket »tullfria materialier»

är så tillvida obestämdt, att uttrycket möjligen skulle kunna gifva anledning

till tolkningen: »tullfria, då denna öfverenskommelse med Norge

afslöts eller då lagen blef gällande». En sådan tolkning skulle visserligen

från de administrativa myndigheternas sida kunna förebyggas genom

ett uttalande från statsrådsbänken, men för så vidt tolkningen kommer

att bero af domstolarna, kan uttrycket, äfven om ett sådant uttalande

sker, blifva olika tillämpad^ Den stora vådan af en sådan möjlighet

ligger i öppen dag; den innebure ett fullständigt hinder för vår

bestämningsrätt öfver tulltaxan, så vidt ett norskt intresse deraf berördes.

Blotta tänkbarheten af en sådan tolkning bör mana till dess förebyggande.

Förslagets nuvarande lydelse kan icke hindra de norska producenterna

att draga fördel af den betydliga skilnaden mellan de båda ländernas

tullar å garn genom att importera denna råvara för väfverierna.

Bomullsgarn, ofärgadt, är i Sverige belagdt med en tull af 15 öre

för kilogram, men i Norge allenast med 7 öre; färgadt bomullsgarn

drager i Sverige en tull af 30 öre och i Norge af 20 öre. Linnegarn,

ofärgadt och oblekt, drager i Sverige en tull af 20 öre, färgadt, blekt

eller tryckt af 40 öre; i Norge deremot ofärgadt och blekt linnegarn af 3

och färgadt af 27 till 53 öre. Ullgarn, ofärgadt och oblekt är i Sverige

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

belagdt med en tull af 20 öre och färgadt, blekt eller tryckt af 40 öre;

i Norge drager ofärgadt. ullgarn 13 öres tull och färgadt 20 öres tull.

Då, hvad särskildt linneväfnadsindustrien angår, det importerade garnet

hufvudsakligen utgöres af blekt linnegarn, synes att de norske idkande

af linneväfnadsindustri hafva eu fördel af "icke mindre än 37 öre för

kilogram garn framför de svenske idkarne af samma näring. Derest förordningen

icke kommer att innehålla något stadgande till skydd för den

svenska fabriksindustrien och husslöjden inom denna näringsgren, måste

desamma tydligen upphöra eller förflyttas till Norge, och i sammanhang

dermed skulle såväl linodling som spånad inom landet omöjliggöras för

annat än husbehof. För Norge deremot, som icke har någon linodling

eller något linnespinneri, vore förlusten egentligen ytterst obetydlig genom

införande af ett stadgande som bestämde likartade regler för väfnader

som förslaget nu innehåller med afseende å kläder.

Svenska staten har för närvarande en ganska stor tullinkomst af importerade

linneväfnader och lingarn, som med all säkerhet kommer att

upphöra, om ingen förändring i mellanrikslagen blifver företagen.

Under 1884 importerades: Linneväfnader till värde af Kr. 1,254,992,

derå tullen utgjorde Kr. 177,896.

Under samma år importerades lingarn öfver:

Varberg..................... 2,893 kilo oblekt och 109,297 kilo blekt och öfver

Göteborg............. 10,292 » » » 16,125 » » eller

tillsammmans 13,185 » » » 125,422 » »

Tullafgifterna härå utgöra:

för.............. 13,185 kilo oblekt ä 20 öre Kr. 2,637: —

* .............. 125,422 » blekt » 40 » » 50,168: 80. Kr. 52,805: 80.

Dessa partier garn användas uteslutande för väfnadshusslöjden i

mellersta Sverige. Om man då beräknar tullen ''för ett lika parti i Norge

eller för 138,607 kilo oblekt och blekt ä 3 öre Kr. 4,158,21, så uppkommer

en tullbesparing af Kr. 48,647,59, som de norska väfverierna hafva

i fördel framför den idoga landtbefolkningen i nämnda delar af landet.

Endast tullskilnaden betäcker såväl väflön som en rimlig förtjenst

på varan.

Eu annan inom Sverige befintlig industri skulle äfven kunna komma

att ^ lida synnerligt afbräck genom införsel från Norge i enlighet med

författningsförslagets ordalydelse, nemligen stearinljusfabrikationen. Stearin

är i Norge tullfritt, men drager i Sverige en tull af 9 öre för kilogram.

Då gjutning eller stöpning af ljus icke upptages bland de ifråga
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

varande undantagen, måste stearinljus, tillverkade i Norge af utländsk

stearin, således få tullfritt införas till Sverige, och ett inom Norge anlagdt

med utländsk stearin arbetande ljusstöperi skulle otvifvelaktigt

sätta de svenska stearinfabrikernas bestånd i största fara, emedan stearin

ej kan hår tillverkas till samma pris som t. ex. i Holland. Men då

sjelfva gjutningen eller stöpningen af ljusen är en särdeles enkel åtgärd

i jemförelse med de vidlyftiga procedurer af destillering och rening

in. m. som erfordras för sjelfva stearinets framställande ur råämnet,

företrädesvis talg, så bör den tydligen icke ensam berättiga till tullfri

införsel af ljus.

Erfarenheten har redan visat, att lösa delar af lampor införas till

Norge från utlandet och hopsättas derstädes till lampor, ofta nog utan

att mer än en eller två delar af lampan äro af norskt ursprung. Derefter

införes den färdiggjorda lampan till Sverige, försedd med officiel!

bevis, att densamma är en norsk tillverkning. Då eu dylik sammansättning

icke uppräknats bland de åtgärder, som icke äro tillräckliga

för att göra en vara till norsk produkt, skulle följden deraf lätt kunna

blifva att all införsel till Sverige af lampor komme att gå öfver Norge

till förfång för den svenska statskassan såväl som för svenska tillverkare.

Hvad sålunda anförts i fråga om sammansättning af lampor gäller äfven

om andra sammansättningar.

Inom utskottet förevisades prof på ett från Norge tullfritt infördt

kaffesurrogat, så kallad kaffetillsättning, i hvilken sjmes ingå äfven sirup,

så att den i sjelfva verket utgör surrogat för både kaffe och socker.

Kommerskollegii berättelser upplysa att följande qvantiteter kaffesurrogat

infördes ifrån Norge under

Kg.

Motsvarande tullafgift.

1881.............

........... 377,360.

132,076: — Kr.

1882............

.......... 277,060.

96,971: — »

1883.............

.......... 200,487.

70,170: 45 »

1884.............

.......... 200,482.

70,168: 70 »

1885............

.......... 174,881.

61,208: 35 »

1886.............

.......... 191,000.

66,850: — »

Denna tullfria införsel af surrogat för kaffe, synnerligast om detta

surrogat äfven innehåller socker, synes förtjena omnämnande, då såväl

kaffe som socker särskilt, äro undantagna från tullfrihet. Kaffesurrogat

är i Sverige högt tullbeskattadt, nemligen med 35 öre pr kg., och är

denna tullsats, som gäller äfven för brändt kaffe, att anse såsom eu

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

finanstull. Af detta skäl och då § 3 från tullfri införsel undantager

brändt kaffe, borde der äfven undantagas kaffesurrogat.

Bland anmärkningsvärda importartiklar från Norge är äfven fernissor.

Importen af denna artikel har mycket tilltagit sedan under 1884 i

Norge medgifvits rättighet till återbetalning af skatt för denaturerad

sprit. Den tullfria införseln af fernissor från Norge utgjorde

1884 ................ 6,672 kg.

1885 ......................................................................... 10,233 »

1886 ......................................................................... 21,502 »

En stor del af dessa importerade fernissor är så kallad polityr, bestående

af schellack löst i sprit, som sålunda tullfritt införes, ehuru tillverkningsskatt

blifvit för densamma återbetald, eller ock är fernissan

med användning af ett senare medgifvande, beredd af utländsk efter

denaturering på tullstation tullfritt införd sprit.

Dessa förhållanden jemte andra synas bestyrka hvad ofvan blifvit

yttradt, att de uppräknade undantagen icke äro tillräckligt omfattande,

utan att ett eller annat moment kunde vara att foga dertill.

En omständighet, som ehuru senast under förhandlingarne i denna

fråga vid 1886 års Riksdag framhållen, äfven vid detta tillfälle ej kan

nog beaktas, är att mellaririkslagen icke ställer de båda ländernas industriidkare

mot hvarandra i en strid med lika vapen. Norge, länge i

saknad af industri äfven för eget behof, och principielt undvikande direkt

beskattning, har tagit sina statsinkomster hufvudsakligast af de så kallade

finanstullarna, som delvis äro mycket höga. Sveriges tullagstiftning har

deremot af välberäknad omsorg för vigtiga näringsintressen tillgodosett

dessa genom högre tullsatser, särskild! inom textil-industriens område.

Det är denna systematiska olikhet i tullagstiftningen, som alltid måste

från. svensk sida påkalla den största försigtighet vid affattande af de

speciella bestämmelserna i fördraget om handelsgemenskapen mellan

länderna, och i samma mån som eu stigande konkurrens inom och utom

landet nedbringar den påräkneliga vinsten af industriel verksamhet och

okär dermed förenad risk, i samma mån måste ock en sådan omständighet

som olika tull på råämnen eller halffabrikat blifva af allt större

betydelse. Från norsk sida gjordes ock ganska vigtiga förberedelser till

den täflan, som 1874 års mellanrikslag tillstädjer. Sålunda nedsatte

1873 års storting flera af de tullsatser, som inverka på produktionskostnaden,

särskildt för väfnader. Exempelvis

bomullsgarn: ofärgadt från 2 till 1 sk. per skålpund

» annat » 5 » 3 » » »

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

lingarn: ofärgadt................. från 2 till 1 sk. per skålpund

» färgadt otvinnadt » 7 » 4 » » »

» » tvinnadt » 10 » 8 » » »

ullgarn: ofärgadt................. » 4 » 2 » » »

» färgadt ................ » 5 » 3 » » »

På vissa slags tyger egde motsvarande tullnedsättningar rum.

Att efter dessa omedelbart före tillkomsten af 1874 års mellanrikslag

vidtagna åtgärder särskild! den norska textil-industrien skulle vinna

allt mer insteg på den svenska marknaden, var lätt att förutse. Att så

skett bevisas ock af de utredningar, som redan varit tillgängliga, särskild!

i bevillningsutskottets betänkande till 1886 års Riksdag.

Såsom motiv för den förlängda uppsägningstiden anföres hufvudsakligen,

att då förändringar i tullagstiftningen väsentligt inverka på

industriella förhållanden, det synes skäligen böra medgifvas industriidkare,

hvilka grundat sin handtering på bestående aftal, en något längre

tid än ett år för att bereda sig på förändringar, som i deras verksamsamhet

möjligen måste införas, i händelse mellanrikslagen upphäfves

eller i väsentliga delar omdanas.

Det är oss icke bekant, att något uttalande om önskvärdheten af

uppsägningstidens förlängning skett från svensk sida, hvarken af Riksdagen

eller svenska industriidkare, och vi måste således antaga, att förslaget

om förändringen från ett, till två år utgått från Norges sida, hvilket

uti ingen mån för oss skulle utgöra anledning att motsätta oss detsamma,

så framt vi ej från svensk synpunkt funne en sådan förlängning

betänklig. Då enligt vår ofvan uttalade uppfattning § 3 i förslaget, om

den antoges, beröfvar oss hvarje rätt till pröfning af en varas egenskap

af svensk eller norsk produkt i annat afseende än huruvida densamma

faller under de uppräknade undantagen, men vi på goda grunder ej

kunna anse dessa undantag uttömmande, så utgör just detta förhållande

enligt vår åsigt ett fullgiltig! skäl att icke förlänga uppsägningstiden.

Inskränkningen i vår befogenhet att genom tolkning modifiera lagens

tillämpning bör utgöra en kraftig maning att ej på samma gång inskränka

möjligheten att genom lagens uppsägning få af densamma härflytande

alltför tryckande olägenheter hastigt undanröjda. Det synes

äfven ur den synpunkten mindre följdriktigt att stipulera två års uppsägningstid,

att våra tarifftraktater löpa med endast ett års uppsägning,

ehuru de förpligtelse!’, som dessa traktater ålägga oss, äro vida mer bestämda

och deras fördelar och olägenheter lättare att beräkna, då de

endast omfatta vissa artiklar, än verkningarna af det svensk-norska för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

draget, som kunna ingripa på snart sagdt alla näringslifvets områden.

Såsom allmän praktisk klokhetsregel torde äfven gälla, att ju mer oberäkneliga

följderna af en öfverenskommelse äro, desto vigtigare är det

att snart kunna blifva löst från densamma.

Ehuru vi af ofvan anförda skäl ej kunnat till godkännande förorda

Kongl. Maj:ts föreliggande förslag, hafva vi dermed icke uttalat oss mot

eu öfverenskommelse mellan de båda länderna, som hade till ändamål

fri täflan på alla arbetets områden. Men denna täflan får ej till följd af

olikheter i tullagstiftning vara ojemn. Öfverenkommelsen måste således

undanrödja de vådor, som till följd af sådan ojemnhet kunna för det

ena eller andra landet, särdeles under nutidens långt drifna konkurrensförhållanden,

uppstå. Huruvida detta låter sig göra genom en mellanrikslag,

byggd såsom hittills uteslutande på grundsatsen om ömsesidig

tullfri införsel af de båda ländernas arbetsalster, äfven då råämnen eller

halffabrikat äro mycket olika tullbeskattade eller om, såsom det föreliggande

förslaget i en viss punkt stadgar, tullskilnads erläggande bör

i vidsträcktare mån tillämpas, kan endast af en detaljerad undersökning

framgå. För närvarande finna vi oss sålunda föranlåtna hemställa,

att Riksdagen, ehuru erkännande de förbättringar

det kongliga förslaget i vissa afseenden^innebär, jnåtte,

med förklarande att Kongl. Maj:ts förevarande proposition

angående förändrad lydelse af §§ 3, 4, 8, 9, 14,

16 och 18 af kongl. förordningen den 29 maj 1874

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden icke kunnat godkännas, hos Kong].

Maj:t anhålla om framläggande af ett på fullständigare

utredning grundadt förslag till ny mellanrikslag,

hvarigenom, jemte nöjaktigt fastställande af hvad

som med svensk eller norsk tillverkning bör förstås,

olägenheter och vådor till följd af olikheten i de

båda ländernas tullsatser måtte i möjligaste mån förebyggas.

Bih. till ltik:d. Prat. 1887. It. 5 Sami, 1 A fel 7 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Omsättning mellan Sverige och Norge, enligt svensk statistik, af vigtigare,

i någotdera af eller båda rikena tullpligtiga, men till följd af mellanrikslagen

tullfria varor.

Införsel till Sverige Utförsel från Sverige

från Norge år 1884. till Norge år 1884.

Matvaror af djur ............................................ kg. 522,697

Spamnål och produkter deraf..................... hl. 1,070

» » » » ..................... kg. 2,925,000

Kolonialvaror .................................................. » 200,482

Frukter och trädgårdsväxter ..................... » 16,683

Garn och tråd................................................ » 84,375

Manufakturvaror af spånadsämnen............ » 762,557

» » » ........... kr. 785,253

» » » ............ st. 7,752

Hår, fjäder, hudar, skinn, ben, horn och

andra djurämnen .................................... kg. 430,911

Fabrikater af hår, skinn, ben, horn m. in. » 5,748

» » » » » » » kr. 20,735

Talg, oljor, tjära, gummi och likartade

ämnen ......................................................... kg. 466,259

Fabrikater af talg, oljor in. in................... » 102,681

Trävaror, arbetade .......................................... kr. 325,232

Papper och pappersarbeten ....................... kg. 86,087

Mineralier, fabrikater .................................. » 896,348

Metaller, arbeten deraf ................................. » 2,105,214

Fartyg, vagnar, maskiner, instrumenter

in. in......................................................... st. 604

Artiklar, ej hänförliga till föregående

grupper ..................................................... kr. 9,920

kg.

62,640

hl.

62,260

kg.

5,911,720

))

73,057

»

45,277

»

163,863

»

513,062

kr.

67,530

st.

36,144

kg.

6,664

»

4,728

kr.

19,498

kg.

26,732

»

159,868

kr.

31,962

kg.

184,703

))

769,871

»

81,319

st.

6

kr.

122,450

af herr Nyström:

»Jemte det som jag här ofvan, lika med öfriga reservanter, aktat

nödigt att anmärka emot det af utskottets pluralitet godkända förslaget

till ändrad lydelse af den s. k. mellanrikslagen, önskar jag särskildt

framhålla, huruledes svårigheterna att få till stånd antagliga överenskommelser

beträffande den kommersiella samfärdseln mellan Sverige och

Norge väsentligen hafva sin grund uti de olika tullsystem, hvilka i de

båda länderna gjorts gällande. En granskning af deras gällande tulltaxor

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 27

måste snart öfvertyga en hvar, att i Norge de s. k. finanstullarne intaga

en långt mera dominerande ställning än industritullarne, hvilka

senare antagligen stadgats så låga, emedan norska förädlingsindustrien

alltjemt på de flesta tillverkningsområden varit hittills jemförelsevis så

föga utvecklad, då deremot här i Sverige ett helt annat förhållande

emellan nämnda båda slag af tullar måst göras gällande. De fyrfaldiga

olägenheter och vådor för betydande svenska industrigrenar, som af nu

påpekade omständighet härflyta, hafva visserligen både förut inom Riksdagen

framhållits och nu i vår gemensamma reservation ytterligare påvisats,

men mig har synts vara nödigt att, såsom enda utvägen för den

svenska förädlingsindustriens bättre betryggande, den i fråga om artikeln

kläder nu i ändringsförslaget tillämpade grundsatsen af tullskilnaders

erläggande vid införsel från ena landet till det andra borde långt vidsträcktare

i tillämpliga fall hafva gjorts gällande, så att denna grundsats

hade kunnat framstå såsom regel och icke — såsom nu är händelsen —

endast vunnit afseende såsom undantag.»

Herrar W. Tham och Lotliigius hafva anhållit få antecknadt, att

de icke deltagit i behandlingen af detta betänkande; äfvensom herr

S. M. Olsson, att han varit hindrad deltaga uti frågans slutliga afgörande

inom utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9,

Förordning

angående Sveriges oeli Norges ömsesidiga handels och sjöfarts
förhållanden.

Om handelsgemenskapen landsvägen mellan de förenade rikena.

rikena kunna, såvidt gällande karantänsföreskrifter

ej deremot lägga

hinder i vägen, till det andra landvägen

såväl ut- som införas alla

svenska eller norska naturalster eller

tillverkningar samt sådana utländska

varor, som i allmänhet äro till

införsel tillåtna i det rike, dit de

föras.

andra riket landvägen utföras, skall

hvarken utförselstull eller transitoafgift

ega rum. För varor, tillverkade

i det ena af rikena, från hvilket

utförseln sker, må ej heller ex
-

Art. 1.

Från det ena af de förenade

Nuvarande lydelse:

§ 1.

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 1.

(Oförändrad.)

§ 2.

För varor, som ifrån ena till

§ 2.

(Oförändrad.)

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

29

Nuvarande lydelse: Kongl. Maj:ts förslag:

portpremier beviljas; äfvensom återbetalning

af erlagd tillverkningsafgift

för dessa varor eller af tull för

de utländska råämnen, som vid deras

tillverkning hafva blifvit använda,

icke medgifves, med mindre

varprna vid införsel i det andra

riket draga hel tull.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar skola vid

införsel landvägen från det ena riket

till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af

socker och sockertillverkningar,

derunder inbegripet sirup,

tobak och tobakstillverkningar,

bränvin och sprit, alla slag,

malt och malttillverkningar,

brändt eller malet kaffe samt

spelkort, för hvilka varor, såvidt

de uti det rike, dit de införas,

i allmänhet äro tullpligtiga, full

tullafgift skall erläggas utom i de

fall, som i nästa paragraf sägs.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket

till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af:

a. Socker och sockertillverkningar,

derunder inbegripet sirup,

b. Tobak och tobakstillverkningar,

c. Bränvin och sprit, alla slag, samt

dermed beredda drycker,

d. Malt och malttillverkningar,

e. Brändt eller malet kaffe och

/’. Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti

det rike, dit de införas, i allmänhet

äro tullpligtiga, full

tullafgift skall erläggas, utom

i de fall, som i nästa paragraf

sägs, samt

g. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt,

stickadt, knutet eller på strumpstol

tillverkadt i annat land än

Sverige eller Norge. För sådana

varor skall, när tullafgiften

för öfvertyget är högre i

det land, dit införseln sker, än

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsulskottets Betänkande N:o 9.

Nuvarande lydelse:

Kongl. Maj ds förslag:

i det andra landet, utom i de

fall, som i nästföljande paragraf

omnämnas, erläggas cn å

klädernas hela vigt beräknad

tullafgift, motsvarande skilnaden

emellan de i de båda länderna

för öfvertyget gällande

tullsatser.

År en vara tillverkad i Sverige

eller Norge af materialier, antingen

producerade i ettdera riket eller i

begge rikena tullfria, anses sådan

vara utgöra inhemsk tillverkning,

ehvad större eller mindre arbete

å densamma blifvit nedlagdt.

Är varan åter tillverkad, helt

eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och

kan det derå nedlagda arbetet hänföras

till hvad med husflit, handtverk

eller fabriksverksamhet allmänligen

förstås, då må ock sådan vara

räknas till svensk eller norsk tillverkning,

utom i de fall att bearbetningen

endast består i:

l:o. Förmalning, krossning eller

blandning,

2:o. Rensning (rectificering) af lys
oljor,

3:o. Fållning, kantning, förseende

med linning, knappar, fransar

eller spetsar och dylikt,

4:o. Målning, lackering, bronsering

eller annan öfverstrykning,

samt •

5:o. Tvinning, blekning, färgning,

tryckning eller appretering af

garn och manufakturvaror.

O

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Nuvarande lydelse:

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena

till andra riket vare det, med undantag

för spelkort, Indika ftro underkastade

såväl stämpelafgift som

tull, inedgifvet att af utländska till

införsel tillåtna samt svensk eller

norsk tull underkastade alster eller

tillverkningar tullfritt medföra följande

mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans

200 fot,

Bränvin och sprit, alla slag,

tillsammans 1Va kanna eller 5 buteljer,

Garn, alla slag, tillsammans 25

skålpund,

Kaffe 25 skålpund,

Malt V2 norsk tunna,

Risgryn 25 skålpund,

Salt 3 norska tunnor,

Socker 50 skålpund,

Tobak 10 skålpund,

Tråd, alla slag, tillsammans 10

skålpund,

Vin, alla slag, tillsammans Va

ankare eller 20 buteljer,

Väfnader, alla slag, tillsammans

60 fot,

Öl 1 ankare eller 50 buteljer;

Alla andra varor till ett sammanräknadt

värde af 80 kronor,

dock må värdet af hvarje särskild

varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.

Kongl. May.ts förslag:

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena

till andra riket vare det, med undantag

för spelkort, hvilka äro underkastade

såväl stämpelafgift som

tull, medgifvet att af utländska till

införsel tillåtna samt svenska eller

norska tull underkastade alster eller

tillverkningar tullfritt medföra följande

mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans

60 meter,

Bränvin och sprit, alla slag,

tillsammans 4 liter,

Garn, alla slag, tillsammans 10

kilogram,

Kaffe 10 kilogram,

Malt 70 liter,

Risgryn 10 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 20 kilogram,

Tobak 5 kilogram,

Tråd, alla slag, tillsammans 5

kilogram,

Vin, alla slag, 20 liter,

Väfnader, alla slag, tillsammans

20 meter,

Öl 40 liter;

Alla andra varor till ett sammanräknadt

värde af 80 kronor;

dock må värdet af hvarje särskild

varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.

Tullfrihet, hvarom i denna paragraf

säges, gäller icke för sådana

varor, som resande för egen eller

annans räkning medför, då dessa i

handelsafsigt införas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Nuvarande lydelse:

§ 5.

I fråga om införselstull för utländska

varor, som i större partier

eller på annat sätt än i föregående

paragraf sägs från ena till andra

riket införas, galle i hvardera af

dessa hvad angående dylika Varors

införsel i allmänhet är stadgadt.

§ 6.

Varor, som öfver Svinesund

eller Idefjorden öster om Svinesund

föras i färja, pråm eller båt under

två kommerslästers drägtighet eller

om vintern öfver isen från det ena

riket till det andra, skola, med

hänsigt till tullväsendet, anses såsom

voro de landvägen införda, såvida

de icke antingen sjövägen transporterats

till den strand af nämnda

färjställe eller fjord, hvarifrån öfverföringen

till andra rikets strand

sedan skett, eller ock blifvit till

denna senare öfverförda för att derifrån

omedelbart sändas sjövägen

vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra

riket landvägen införa varor af

de slag och till den myckenhet, att

de äro tull underkastade, skall det

åligga att hos tullkammaren eller

vederbörande tulltjensteman eller

tullbetjent å afsändningsorten förse

sig med behörig varuförpassning,

Iiongl. Maj:ts förslag

§ 5.

(Oförändrad.)

G.

(Oförändrad.)

§ 7.

(Oförändrad.)

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

hvilken under transporten skall godset

åtfölja.

Förpassningen skall vara stäld

till ort, hvarest tullkammare tinnes

och förtullning får ega rum.

Sådana tullpligtiga inländska

varor, som omnämnas i § 3, äfvensom

förtullade utländska varor må

dock äfven kunna förpassas till eller

ifrån allmän marknad nära gränsen.

§ 8.

Hvad afsändaren för erhållande

af förpassning har att iakttaga stadgas

i §§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen

af den 12 juli 1860 angående

varuförseln landvägen mellan

de förenade rikena, hvilka stadganden

äfvensom allt hvad såväl

nämnda lagrum, som §§ 8, 9, 10,

11 och 12 i nyss åberopade författning

i öfrigt innehålla angående

förpassningens innehåll, varornas

undersökning och tullbehandling,

tullkontrollen samt afsändarens ansvar

om varorna ej inom föreskrifven

tid till förpassningsorten framkomma

in. m., fortfarande skola

lända till efterrättelse, med iakttagande

af de ändringar i eller tilllägg

till desamma, som, särskildt i

fråga om varuförsändelser på jernväg

rikena emellan, äro eller framdeles

kunna blifva meddelade.

Då utländska oförtullade varor

skola landvägen försändas till det

ena riket från transitupplag i det

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. ö Sami.

Betänkande N:o 9. 33

Kongl. Maj ds förslag:

§ 8.

Hvad afsändaren — — — —

— — — blifvit meddelade.

Då utländska oförtullade — —

— — — uttaga böter till belopp

af 10 kronor för hvarje kilogram

utaf----— — — — —

på bestämmelseorten.

1 Åfd. 7 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Nuvarande lydelse:

andra, må dock, äfven om transporten

sker annorledes än på jernväg,

den i ofvannämnda förordning

den 12 juli 1860 föreskrifna undersökning

på afsändningsorten af varornas

beskaffenhet och myckenhet

eftergifvas, derest varorna äro så

inpackade, att tullmyndigheten på

stället finner sådan plombering och

försegling kunna å dem anbringas,

att derigenom full säkerhet vinnes,

att de icke utan plomberingens eller

förseglingens skadande kunna förändras

eller mot andra varor utbytas.

Derest icke inom den i § 12

af nyssnämnda författning stadgade

tid af tre månader från den å varorna

utfärdade förpassningens datum,

der föreskrifvet bevis, att eu

på sådant sätt afsänd och förpassad

vara framkommit till bestämmelseorten

med orubbade sigill eller

plomber, afleinnas till tullkammaren

på afgångsortén, skola, i fall

den afsända varans beskaffenhet och

myckenhet kunna tillförlitligen ådagaläggas,

de i berörda § bestämda

tullafgifter och böter hos förpassningstagaren

eller hans löftesman

uttagas och i föreskrifven ordning

vederbörande tullkassor tillställas,

hvaremot, derest tillförlitlig upplysning

om varans beskaffenhet och

myckenhet icke kan åstadkommas,

tullkammaren i afsändningsorten har

att hos förpassningstagaren eller hans

löftesman uttaga böter till belopp

af fyra kronor för hvarje skålpund

Kongl. Maj:ts förslag:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

35

Nuvarande lydelse:

utaf det icke behörigen framkomna

varukollyts bruttovigt. Af detta

bötesbelopp tillfaller den ena hälften

tullkassan på afsändningsorten

och den andra hälften tullkassan

på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska manufakturoch

fabriksvaror skola, då de i större

partier eller på annat sätt, än i § 4

sägs, från ena till andra riket landvägen

införas, för tillgodonjutande

af de uti § 3 i afseende på införseln

dem inedgifna förmåner, vara åtföljda

af vederbörande tullkammarföreståndares

eller annan offentlig

tjenstemans bevis, att varorna äro

af svensk eller norsk tillverkning.

O

Kongl. May.ts förslag:

§ 9.

Svenska och norska — — —

— — — — norsk tillverkning.

För erhållande af sådant bevis

om eu varas svenska eller norska

afvel eller tillverkning skall varuafsändaren

till deri myndighet, hos

hvilken beviset begäres, aflemna eu

på heder och tro afgifven skriftlig

försäkran, att varan blifvit å uppgift

ställe inom landet tillverkad,

med uppgift tillika, huruvida varan

är tillverkad af enbart inhemskt

svenskt eller norskt ämne eller om

jemväl utländskt ämne deri ingår

och om beskaffenheten af den bearbetning,

varan på detta ställe har

undergått. I händelse afsändaren

sjelf tillverkat varan, skall denna

försäkran afgifvas af honom, men

eljest af tillverkaren eller, der det

visas, att hinder möter att erhålla

dennes försäkran, af två trovärdige

män, hvilka om varans tillkomst

ega tillförlitlig kännedom, vederbörande

myndighet i allt fall obetaget

att, om anledning dertill förekommer,

fordra jemväl annan bevisning

om varans inhemska ursprung

samt att kräfva vittnens in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Nuvarande lydelse: Kongl. May.ts förslag:

tyg om egenhändiga namnteckningen

af den eller de personer, som

afgifvit försäkringen.

Vederbörande myndighets bevis,

hvilket bestämdt skall vitsorda, att

varan är af inhemsk afvel eller tillverkning,

skall tecknas å ofvanomförmälda

försäkran. Afser beviset

kläder, skall detsamma derjemte

innehålla upplysning om, huruvida

öfvertyget är inhemskt eller utländskt

fabrikat.

§ 10. § io.

Finnes någon öfver gränsen in- (Oförändrad.)

föra tillåtna varor af de slag och

den myckenhet, att införselstull derför

bör erläggas, men varorna icke

af behörig förpassning äro åtföljda,

ansvare såsom för tullförsnillning.

Införas landvägen från det ena

riket till det andra varor, hvilka

äro till införsel förbjudna, eller finnes

vid undersökning å bestämmelseorten

flera eller färre eller andra

slags varor, än som i medförd

förpassning äro upptagna, eller äro

varorna eller emballagerna icke försedda

med de i förpassningen omförmälda

stämplar, sigill eller plomber,

ansvare deri, som dermed beträdes,

på sätt derom i allmänhet

stadgas i det rikes tullförfattningar,

dit införseln skett.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

37

Nuvarande lydelse:

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 11.

§ 11.

Tullstyrelserna i Sverige och

Norge skola, till närmare kontroll

å in- och utförseln af varor land- vägen från ena till andra riket,

hvar tredje månad tillsända hvar- annan förteckningar å de varu- transporter, som med förpassningar

landvägen från ena till andra riket

under de trenne sistförflutna måna- derna ankommit eller afgått; äfven- som de inbördes skola lemna hvar- annan underrättelser om de före- skrifter, som i afseende å berörda

kontroll tid efter annan kunna ut- färdas.

(Oförändrad.)

Art. 2.

Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handelsgemenskapen

sjöledes mellan de förenade rikena.

§ 12.

§ 12.

Alla i det ena riket inhem- ska fartyg och båtar, öppna eller

däckade och af hvad slag och drag- tighet som helst, skola, ehvad de

der äro byggda eller naturaliserade,

äfven i det andra behandlas såsom

inhemska och åtnjuta alla dermed

förenade rättigheter samt må så- ledes, utan afseende om de ankom- ma eller afgå från eller till in- eller

utländsk ort eller om de äro bar- lastade eller lastade med in- eller

(Oförändrad).

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 0.

Nuvarande lydelse:

utländska varor, icke åläggas andra

eller högre afgifter till kronan, stä- der eller särskilda inrättningar än

af inhemska fartyg och båtar skola

utgöras.

Det ena rikets fartyg och båtar

må ock inom det andra rikets om- råde idka fraktfart med samma rätt

och under enahanda vilkor, som

för inhemska fartyg och båtar äro

bestämda.

För tillgodonjutande af dessa

och öfriga för varuskeppningen med- gifna ömsesidiga förmåner skola far- tygen vara försedda med sådana

handlingar, som till bestyrkande af

deras nationalitet äro i hvardera

riket föreskrifna.

Kongl. Maj:ts förslag:

§ 13.

§ 13.

Varor, som med norska fartyg

in- eller utföras, skola, utan afse- ende på den ort, hvarifrån de an- komma eller till hvilken de afgå, i

Sverige icke vara underkastade an- dra eller högre afgifter vare sig

till kronan, städer eller särskilda

inrättningar, än om de med sven- ska fartyg in- eller utföras.

Ett lika förhållande skall i

(Oförändrad).

Norge, i afseende å varors in- och

utförsel med svenska fartyg, ega

rum.

•

§ 14.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar, som direkte från

Svenska eller norska naturalster

och andra varor, hvilka efter orda-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

39

Nuvarande lydelse:

det ena till det andra riket i ettdera

rikets fartyg införas, utan att

fartyget under resan i främmande

hamn lossat eller lastat, skola vid

införseln vara från tullafgift fria,

med undantag endast dels af de i

§ 3 uppräknade varor, hvilka, då

de sjöledes införas, skola, äfven om

införseln sker i mindre partier, vidkännas

hel tull, dels ock af spannmål,

malen eller omalen, för hvilken

vara, der den i allmänhet är

tullpligtig, skall erläggas half tull.

I öfrigt kommer, beträffande

såväl rättigheten till varors uteller

införsel sjöledes från ena till

andra riket, som beräkning af tullafgifterna

dervid, att i hvartdera

riket till efterrättelse gälla hvad

der angående varors ut- och införsel

samt förtullning i allmänhet är

eller varder stadgadt.

§ 15.

Hvad § 2 innehåller i fråga om

exportpremie samt återbekommande

af tull eller tillverkningsafgift för

varor, som, tillverkade i det ena

af rikena, derifrån till det andra

utföras, skall ega tillämpning äfven

då utförseln sker sjöledes.

§ 16.

För tillgodonjutande af den tullfrihet

eller lindring i tullafgifter,

som enligt § 14 blifvit svenska och

norska alster och tillverkningar

Kongl. Maj:ts förslag:

lydelsen i § 3 äro att anse såsom

svenska eller norska tillverkningar,

skola, när de införas från det ena

till det andra riket i ettdera rikenas

fartyg, utan att fartyget under

resan i främmande hamn lossat eller

lastat, vara tullfria eller tullpligtiga

enligt hvad i ofvannämnda paragraf

är bestämdt, utan afseende på partiets

storlek, endast med undantag

af spanmål — — — — — — —

--— — —---half tull.

Fartyg, som i främmande hamn

endast aflemnat eller mottagit passagerare

med deras resegods (handelsresandes

medförda varor och

varuprof häri dock icke inbegripna),

anses icke hafva lossat eller lastat

derstädes.

I öfrigt kommer — — — —

—---— varder stadgadt.

§ 15.

(Oförändrad).

§ 16.

Om sättet för bevisets utfärdande

gäller hvad i § 9 finnes stadgadt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

Nuvarande lydelse: Kongl. Maj:ts förslag:

medgifva, skall det åligga den, som

desamma från ena till andra riket

utskeppar, att förse sig med tullkammarens

i afsändningsorten bevis,

att varorna äro af inhemsk afvel

eller tillverkning.

§ 17-

I likhet med hvad i § 11 rörande

kontroll å varutransporter

landvägen är stadgadt, skola tullstyrelserna

i Sverige och Norge livar

tredje månad tillsända hvarannan

förteckningar å de fartyg och laddningar,

som under de trenne sistförflutna

månaderna från ena till

andra riket ankommit eller afgått,

samt i öfrigt, till kontroll å varors

in- och utförsel sjöledes emellan

båda rikena, iakttaga hvad i nämnda

paragraf är föreskrifvet.

§ 18.

Denna förordning skall träda i

kraft den 1 instundande juli, då

ock motsvarande föreskrifter blifva

för Norge gällande. Den fortfar att

gälla till dess för båda rikena annorlunda

förordnas eller ett år förflutit,

sedan någotdera riket om

ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat af det

andra rikets samtycke oberoende

beslut.

§ 17-

(Oförändrad.)

§ 18.

Denna förordning skall träda i

kraft den 1 nästkommande juli, då

ock motsvarande föreskrifter blifva

för Norge gällande. Den fortfar att

gälla till dess för båda rikena annorlunda

förordnas eller två år förflutit,

sedan någotdera riket om

ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat af det

andra rikets samtycke oberoende

beslut.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

41

Nuvarande lydelse: Kongl. Maj:ts förslag:

Då denna författning träder i — — — — — —---

kraft, skola ej mindre nådiga förordningen

den 24 maj 1825 angående

Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden,

än äfven, med det undantag,

hvartill § 8 föranleder, alla öfriga

i samma ämne meddelade föreskrifter

upphöra att vara gällande.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. B. .5 Sami 1 Afd. 7 Haft.

G

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande

Bil. I.

Värdet af varuomsättningen mellan Sverige och Norge, jemfördt med värdet af

hvartdera rikets hela omsättning.

Sveriges varuomsättning enligt kommerskollegii berättelser.

Införsel inalles.

Införsel från

Norge.

Proc.

Utförsel inalles.

Utförsel till

Norge.

Proc.

Omsättning i

allt.

Omsättning med

Norge.

Proc.

Medeltal af åren 1871—73

kr.

218,994,784

kr.

11,542,947

5,2 7

kr.

194,247,360

kr.

7,046,535

3,63

kr.

413,242,144

kr.

18,589,482

4,50

År 1874 .............

x>

306,810,019

J>

15,041,638

4,90

»

233,332,229

))

7,464,456

3,2 0

X>

540,142,248

X)

22,506,094

4,17

Medeltal af åven 1875—77

x>

287,283,782

X>

15,557,711

5,42

x>

216,234,721

X>

6,918,821

3,2 0

x>

503,518,503

X)

22,476,532

4,4 6

Åren 1878—80 ...............

»

249,581,117

X)

13,138,588

5,2fi

x>

202,375,783

X)

7,160,663

3,5 4

x>

451,956,900

))

20,299,251

4,4 9

» 1881—83 .........

x>

307,269,547

X)

18,883,240

6,n

x>

244,538,137

X>

9,332,672

3,82

»

551,807,684

X)

28,215,912

5,11

År 1884 ...........

))

325,817,434

»

22,058,803

6,77

x>

238,612,663

»

10,897,031

4,57

x>

564,430,097

»

32,955,834

5,8 4

» 1885 ........................

x>

340,029,936

»

23,735,792

6,98

y*

246,271,130

X)

10,310,749

1 4,19

»

586,301,066

X>

34,046,541

5,81

Norges varuomsättning enligt Det Statistiske Centralbureaus tabeller.

1

Införsel inalles.

Införsel från

Sverige.

Proc.

Utförsel inalles.

Utförsel till

Sverige.

Proc.

0

msättning

inalles.

Omsättning med

Sverige.

Proc.

Medeltal af åren

1871—73

kr.

135,902,100

kr.

10,775,700

7,94

kr.

105,133,200

kr.

10,395,200

9,8 9

kr.

241,035,300

kr.

21,150,900

8,7 8

År 1874 ........

x>

185.772.200

X)

13,138,400

7,07

»

121,196,800

X)

14,572,800

12,02

X)

306,969,000

X)

27,711,200

9,03

Medeltal af åren

1875-77

»

178,027,500

»

13,773,800

7,74

110,248,400

X)

13,225,100

12,00

X)

288,275,900

X)

26,998,900

9,37

Åren 1878—80 ..

»

141,148,200

12,337,700

8,74

96,530,500

X)

10,481,000

10,86

X)

237,678,700

X)

22,818,700

9,60

» 1881—83 .

x>

162,262,000

17,792,700

10,97

»

120,009,600

X)

14,346,100

11,95

X)

282,271,600

X)

32,138,800

11,39

År 1884

D

158,795,600

»

17,457,900

10,99

112,198,800

X)

13,041,500

11,62

X)

270,994,400

X)

30,499,400

11,25

» 1885 ...........

145,604,600

16,339,500

11,22

X)

101,938,100

X)

13,060,400

12,81

X)

247,542,700

X)

29,399,900

11,88

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1887

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:45 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i kongl. förordningen angående Sveriges oc a1 i texten