Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inrättande af ytterligare af delning skontor af riksbanken. Förslag om inrättande af ytterligare afdelningskontor af riksbanken hafva vid innevarande riksmöte blifvit framstälda i tio särskilda motioner, Indika genom remiss dels från Första och dels från Andra Kammaren blifvit hänvisade till förberedande behandling af bankoutsk ottet.
1887-06-11 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1887 B:8, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inrättande af ytterligare af delning skontor af riksbanken. Förslag om inrättande af ytterligare afdelningskontor af riksbanken hafva vid innevarande riksmöte blifvit framstälda i tio särskilda motioner, Indika genom remiss dels från Första och dels från Andra Kammaren blifvit hänvisade till förberedande behandling af bankoutsk ottet.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutslcottets Utlåtande N:o 8.
I
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 11 juni 1887, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inrättande af
ytterligare af delning skontor af riksbanken.
Förslag om inrättande af ytterligare afdelningskontor af riksbanken
hafva vid innevarande riksmöte blifvit framstälda i tio särskilda
motioner, Indika genom remiss dels från Första och dels från Andra
Kammaren blifvit hänvisade till förberedande behandling af bankoutsk
ottet.
Af motionärerne hafva sex yrkat anläggande af ett riksbankskontor
i Kalmar, nemligen:
Herr Carl Hasselrot, som i motion n:o 21 i Första Kammaren
hemstält,
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Kalmar, antingen för Kalmar län under enahanda vilkor
och bestämmelser, som nu gälla för öfriga riksbankens afdelningskontor,
eller ock för det område af samma län samt under de särskilda
vilkor och bestämmelser i afseende på lånerörelsen, som bankofullmägtige
må ega att föreskrifva», och
Herrar A. P. Danielson, Nils Petersson, J. Eklund, A. Vestrin,
och O. Bondeson, hvilka i motion n:o 123 i Andra Kammaren hemstält,
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett afdelningskontor
af riksbanken i Kalmar för Kalmar län eller det område deraf, som
Bih. till Riksd. Prof- 1887 B. 6 Sami. 5 Höft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
JBankoutslcottets Utlåtande N:o 8.
bankofullmägtige finge rätt att bestämma, och under de vilkor och bestämmelser
i afseende på lånerörelsen, som fullmägtige jemväl ega att
föreskrifva, men i öfrigt på enahanda grunder, som gälla för öfriga
riksbankens afdelningskontor»,
samt, för den händelse Riksdagen ej finner lämpligt att gifva
riksbankens fullmägtige den rätt här ofvan yrkats i afseende på afdelningskontorets
område och lånerörelse,
)>att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Kalmar för Kalmar län eller bestämd del deraf, under
enahanda vilkor och bestämmelser, som nu gälla för öfriga riksbankens
afdelningskontor».
Öfrige motionärer, samtlige tillhörande Andra Kammaren, hafva
föreslagit:
Herr N. Nilsson i Vrängebol (motion n:o 25):
»att Riksdagen på i motionen angifna grunder, så vida dessa anses
lämpliga, eller, i annat fall, under enahanda vilkor, som äro gällande
för redan anordnade afdelningskontor, ville besluta inrättande af
ett riksbankens afdelningskontor i Karlstad för Vermlands län»,
Herr J. Ericsson i Norrby (motion n:o 55):
»att Riksdagen måtte besluta en utsträckning af riksbankens
verksamhet medelst afdelningskontors förläggande i landsorterna i mån
af behof och tillgångar, och att Östergötland så snart som möjligt måtte
erhålla ett sådant, förlagdt i staden Linköping»,
Herr E. P. Jonsson i Myre (motion n:o 77):
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Hernösand för Vesternorrlands län, antingen under de
vilkor och bestämmelser, som gälla för de förut inrättade afdelningskontoren,
eller ock med sådana, vederbörande utskott kan finna lämpligt
föreslå»,
Herr A. Nilsson i Rinkaby (motion n:o 85):
»att Riksdagen enligt hans i sistlidne januari månad väckta motion,
n:o 165, måtte besluta inrättande af ett, riksbankens afdelningskontor i
Kristianstad»,
Herrar P. Pell reson i Törneryd, Anders Svensson i Lösen, Aug.
Petersson och Nils Jönsson i Gammalstorp (motion n:o 92):
Banlcoutsko.tets Utlåtande N:o 8.
3
»att Riksdagen, måtte besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Karlskrona, under enahanda vilkor och bestämmelser,
som nu gälla för öfriga riksbankens afdelningskoutor»,
Herr A. Hansson i Solberga (motion n:o 105):
»att Riksdagen måtte besluta, det ett riksbankens afdelningskoutor
inrättas för Kopparbergs län i Falun, med vilkor och bestämmelser,
som bankoutskottet, dit denna motion torde remitteras, finner lämpligt
föreslå»,
Herr G. A. Wändahl (motion n:o 112):
»att Riksdagen beslutar inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Sundsvall»,
hvarjemte slutligen herr M. Dahn, med afseende ej mindre å begäret
efter än ock behofvet af flera afdelniugskontor af riksbanken
samt den alltmer inom Riksdagen framträdande åsigten att riksbanken
borde stärkas och utvecklas, så att den blefve i stånd att öfvertaga
hela sedelutgifuingsrätten, i motion n:o 71, i Andra Kammaren uttalat
den åsigt,
»att en bestämd plan för inrättande af afdelningskoutor borde beslutas,
såsom t. ex. att residensstäderna i länen bestämdes som platser
för afdelningskontoren; att hvarje år något eller några (minst ett)
afdelningskontor inrättades; att låne- och vexelrörelsen bestämdes så,
att lån och vexlar på högre belopp erhölles och diskonterades endast
från hufvudkontoret; att det till afbetalningslån afsätta beloppet ökades
i proportion till riksbankens tillväxt; samt att de nuvarande afdelningskontoren
(med undantag af dem i Göteborg och Malmö, såsom
belägna på stora handelsplatser och vigtiga utfärtsorter till utlandet)
finge omfånget och arten af sin verksamhet i likhet med nyinrättade afdelningskontoren
begränsade till hvad fullmägtige i riksbanken ansåge
lämpligt», i följd hvaraf motionären föreslagit,
»att Riksdagen uppdrager åt fullmägtige i riksbanken att till 1888
års riksdag uppgöra och till Riksdagen framlägga en fullständig plan
för inrättande af afdelningskontor för riksbanken».
På anmodan af bankoutskottet att yttra sig öfver de sålunda väckta
motionerna, haft a fullmägtige afgifvit ett utlåtande, hvilket utskottet
funnit sig böra ordagrant här intaga, så lydande:
4
BanhoutsJcottets Utlåtande N:o 8.
»De vid riksdagen med alltjemt stegrad styrka framträdande förslagen
att genom nya afdelningskontor ytterligare utsträcka riksbankens
verksamhet i skilda delar af landet och derigenom bereda allmänheten
såväl lättare tillfällen till erhållande af penningförsträckningar
som billigare vilkor dervid hafva från fullmägtiges sida mötts af allvarliga
gensagor.
Fullmägtige hafva dervid sökt framhålla, att förslagen om en så
beskaffad utvidgning af riksbankens verksamhet väsentligen måste,
såsom ock af flera bankoutskottets uttalanden framgår, bero på utgörandet
af den sväfvande frågan om ordnandet af bankväsendet i dess
helhet inom landet, af hvilken frågas lösning i sjelfva verket riksbankens
och de enskilda bankernas ställning till den allmänna rörelsen
kommer att bestämmas. Det lär också vara lätt insedt, att under nuvarande
banklagstiftning, då en mängd enskilda bankinstitut åtnjuta
en vidsträckt sedelutgifningsrätt utan motsvarande skyldigheter i afseende
å hållandet af kassatillgångar, och då derjemte dessa banker
öfverbjuda riksbanken i fråga om ränteersättning för upplånade medel,
riksbanken icke kan förlägga och drifva eu så utsträckt rörelse, som
här åsyftas, med egna sedlar eller med upplånade kapital, utan måste
till stor del bestrida densamma med sina egna fonder. Huru betydande
än dessa nu mera äro, kan likväl lätt visas, hvad för öfrigt erfarenheten
bekräftar, att de icke förslå till upprättande och underhållande
af ett väsentligen ökadt antal afdelningskontor, hvilkas behof af förlag
naturligtvis måste alltjemt stegras i förhållande till den växande
omfattningen af deras lånerörelse, sådan denna under nuvarande organisation
gestaltat sig. Fullmägtige hafva i afseende härå i sitt yttrande
till 1885 års bankoutskott angående afdelningskontorens ständigt
ökade behof af förlag meddelat åtskilliga siffror, hvilka torde få
anses fullt bevisande.
Vidare måste den nyss omtalade organisationen af afdelningskontoren
hos fullmägtige framkalla en annan icke mindre tungt vägande
betänklighet mot de framstälda förslagen. I sitt här ofvan omförmälda
utlåtande af år 1885 hafva fullmägtige på bankoutskottets
anmodan yttrat sig beträffande afdelningskontorens anordning och dervid,
med framhållande af det angelägna i en närmare samverkan mellan
fullmägtige och afdelningskontorens styrelser, uttalat åtskilliga
tvifvelsmål i fråga om lämpligheten af det nuvarande systemet, men
tillika förklarat sig icke kunna eller böra framlägga förslag till några
mera genomgripande ändringar i detsamma, förr än genom åstadkommen
lifligare beröring med kontoren tillräcklig erfarenhet vunnits i
afseende å den rigtning, i hvilken erforderliga reformförslag skulle gå.
Bankoutskottets Utlåtande N:o S.
5
T sjelfva verket gifver också den inhemtade erfarenheten stöd åt den
åsigt, hvilken vid fullmägtiges öfver]äggningar i ämnet mer än en gång
framträda nemligen att den nuvarande organisationen af de ifrågavarande
kontoren och'' den i väsentlig mån deraf beroende arten af den
rörelse, som af dem drifves, icke medgifva inrättandet af nya sådana
under oförändrade former utan verkliga olägenheter och möjligen äfven
faror för riksbanken.
Afdelningskontoren bilda nemligen för det närvarande med sina
styrelser, hvilka visserligen tillsättas af fullmägtige, men i öfrigt äro
i det hela sjelfständig beträffande såväl beviljande af kredit som öfriga
grenar af bankrörelsen egentligen fristående större eller mindre
banker, hvilka bero af riksbanken, förnämligast i dess egenskap al förläggare,
och således äfven äro befriade från omsorgen att vid sina
transaktioner taga hänsyn till befintliga kassatillgångar, hvilkas underhållande
är hufvudkontorets ensak. Förlagets storlek bestämmes visserligen
af fullmägtige, men desse hafva i och genom erfarenheten lärt
sig inse svårigheten att utslå framställningar om nya tillskott, da dessa
framställningar grundats på den särskildt framhållna nödvändigheten
eller vigten af att uppehålla eller ytterligare utveckla eu affärsrörelse,
som må hända blifvit, om ej framkallad, åtminstone väsentligen ökad
genom afdelningskontorets understöd och uppmuntran. Ett sådant system
måste, enligt hvad fullmägtige sjelfva vid olika tillfällen uttalat,
om det i vidsträcktare mån får göras gällande, leda till riksbankens
söndersplittrande i eu mängd små banker och derigenom för banken i
ytterlig grad försvåra möjligheten att å ena sidan erbjuda allmänheten
de lättnader i och för dess penningrörelse, som endast eu stor och
kraftig bank kan bereda, och å andra sidan i ögonblick af trångmål
eller förlägenhet sammanhålla sina krafter tillräckligt för att dels häfda
sin egen ställning, särskildt såsom sedelutgifvande riksbank och upprätthållare
af myntvärdet, dels ock erbjuda affärslifvet det stöd, som
detta vid sådana tillfällen bäst behöfver.
Olägenheterna af en så beskaffad splittring, som här antydts, skulle
emellertid vara betydligt mindre, om ej riksbankens verksamhet under
inflytandet af inom landet häfdvunna kreditbruk samt under trycket af
konkurrensen med öfriga banker utvecklat sig i en rigtning, som i flera
afseende!! skiljer sig från den, hvilken af den nyare,på erfarenhet grundade
bankvetenskapen anvisas åt sedelutgifvande nationalbanker. En sådan
har i allmänhet sin utlåningsrörelse koncentrerad på diskontering af
vexlar med kort anloppstid, i regeln högst 90 å 100 dagar, samt på
belåning af sådana säkerheter, hvilka vid förefallande behof lätt kunna
realiseras. Det är naturligt, att, ju kortare belåningstiden är, desto
6
Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.
mera utsträckes bankens förmåga att förlägga den verkliga affärsrörelsen.
Diskontering åt vexlar, för hvilka efter högst 3 månaders förlopp liqvid
ingår, möjliggör samma kapitals omplacering 4 gånger om året till underlättande
af den rörelse, som grundar sig på verkliga affärer i och
genom köp och försäljning af varor. På samma gång beredes ock åt
banken säkerhet att kunna behörigen möta de svårigheter, hvilka
kunna uppstå derigenom, att dess sedlar i tider af ekonomiskt betryck
och oro alltjemt strömma in för att utbytas mot guld. Deremot bör
eu dylik bank så litet som möjligt utlåna penningar mot säkerheter,
hvilka, om ock i det hela goda, endast efter eu längre tids förlopp och
ofta icke utan betänkliga ekonomiska rubbningar kunna till fullo förvandlas
i reda penningar.
Hvad åter Sveriges riksbank angår, drifver den flera slag af rörelse,
hvilka i banker af nyss angifven karakter, äro okända. Den
beviljar krediter mot löfte om af betalningar och borgen för fullgörandet
af löftet, den lemnar årskrediter eller så kallade kreditiv, gifver
lån mot hypotek af blanka reverser och har äfven diskonterat vexlar,
hvilkas karakter af ackommodation varit otvetydig, och det med tyst
medgifvande i många fall af omsättning in. m. Hittills har sådant kunnat.
ske utan att blottställa riksbankens soliditet eller anseende, emedan
de ifrågavarande kreditbruken icke tillåtits taga större utsträckning, än
att utlåningen och diskonteringen skett med riksbankens eget kapital,
så att de sålunda erhållna mindre bankmessiga fordringarna icke motsvarats
af någon riksbankens skuld. Samma slag af rörelse bedrifvas
vid afdelningskontoren, men redan nu, då antalet af sådana kontor är
jemförelsevis ringa, ha(Vajjo 1 ägenheterna af rörelsen tagit form i alltjemt
stegrade anspråk från kontorens sida på försträckningar för tillfredsställande
af alla de mångfaldiga och vid afdelningskontoren ännu mera
bjert framträdande kreditbehofven. Uppenbart är, såsom i det föregående
blifvit antyd t, att, om kontorens antal kommer att ökas, äfven
anspråken på låneförsträckningar under deras olika former sannolikt
skola tillväxa och till äfventyra öfverskrida de gränser, inom hvilka de
hittills kunnat inrymmas, och hvilkas bibehållande allena gjort en dylik
bankrörelse tillständig och i längden möjlig. Det kan derjemte med
allt skäl ifrågasättas, om icke eu dylik bankverksamhet genom riksbankens
och de enskilda bankernas medverkan redan nu blifvit sträckt
längre, än som med affärslifvets sundhet låter sig förena, och om icke
ett ytterligare fortgående på samma väg måste leda till slutligt undergräfvande
af de låntagandes ekonomiska bestånd.
Visserligen hafva fullmägtige haft sin uppmärksamhet rigtad på
nödvändigheten att inskränka den mindre bankmessiga diskonteringen
Bankoutskottets Utlåtande N:o S. 7
och utlåningen, och fn 11 magt!ges bemödanden i den vägen hafva, såsom
bankoutskottet i senast afgifna utlåtande n:o 2 erinrat, icke varit
fruktlösa. Men dylika bemödanden möta naturligtvis icke ringa svårigheter,
och de skulle så godt som omöjliggöras för den händelse, att
riksbanken skulle få till sin uppgift att genom en mängd nya afdelningskontoi
träda i stället för privatbankerna och till någon mera
väsentlig del öfvertaga dessas hittills varande utlåningsrörelse.
Sådana hafva i hufvudsak de skäl varit, som föranledt fullmägtige
att afstyrka de väckta förslagen om ytterligare utsträckning af riksbankens
verksamhet genom upprättande af nya afdelningskontor i
väsentlig öfverensstämmelse med de äldre. Ett af dessa skäl qvarstå!- ännu i oförminskad styrka, nemligen det sväfvande skick, hvari frågan
om ordnandet af sedelutgifningen fortfarande befinner sig, i följd hvaraf
de enskilda bankerna alltjemt hafva qvar sin jemförelsevis nästan
obegränsade sedelutgifningsrätt. Hvad åter de öfriga angår, torde det
böra tagas i öfvervägande, om icke genom en ändrad anordning af
kontorens verksamhet riksbanken kan sättas i stånd att tillmötesgå
de anspråk, som framstälts.
Eu af motionärerna, som föreslagit att afdelningskontor skulle
inrättas i residensstäderna, har uttryckligen framhållit, att de blifvande
kontoren borde organiseras efter andra grunder än de nuvarande.
Enda möjligheten att vidmagthålla ett större antal afdelningskontor
ligger också i sjelfva verket i begränsningen af dessas verksamhet på
sådant såll, att den blir fullt bankmessig och tillför riksbanken sådana
papper, som äro hvad man kallar flytbar» och hafva eu fast marknad,
— af betalningslånen naturligtvis undantagna, Indika icke få öfverstiga
ett visst maximum och i sjelfva verket måste betraktas såsom tillhörande
eu afskild de] af bankens rörelse. Från kontorens utlåningsrält,
hvilken skulle omfatta äfven afbetalningslån, borde för öfrigt
undantagas alla förbindelser, som grundas å namnsäkerhet eller personalkredit,
för så vidt icke sådan ingår i vexlar, i afseende å Indika
dock sa vidt möjligt borde iakttagas, att endast de, som representera
verklig affär, skulle diskonteras. 1 de fall der personalkredit för öfrigt
skulle komma till användning, nemligen i fråga om lån mot hypotek
af löpande förskrifning och kreditiv med säkerhet af borgen, skulle
lånesökande ega att vända sig- till hufvudkontoret, på det att distriktet
i afseende härå ej måtte komma i annan ställning än före afdelnino-skontorets
öppnande.
Eu så beskaffad begränsning af de nya kontorens rörelse skulle
utan tvifvel bidraga att utveckla riksbankens verksamhet i eu sund
rigta i n g. I den mån sådant utan olägenhet kunde ske skulle natur
-
8
Bcmlcoutskottets Utlåtande N:o 8.
ligtvis de principer, som läggas till grund för de nya afdelningskont.
oreu, kunna tillämpas äfven på de äldre eller åtminstone på de
mindre betydande bland dessa, och i alla händelser skulle det på
sådant sätt för fullmägtige blifva lättare att sörja för sammanhållandet
af riksbankens verksamhet i och genom liufvudkontoret.
I afseende härå öfverensstämma fullmägtige i hufvudsak med de
åsigt er, som motionären herr Dahn uttalat, dock med den skiljaktighet,
att fullmägtige ansett begränsningen bäst kunna ske i och genom
bestämmande af de slag af säkerheter, som böra belånas, under det
att nyssbemälde motionär vill inskränka lånebeloppen. Det senare
synes nemligen fullmägtige komma att i praktiken medföra afsevärda
olägenheter, allra helst som gränssiffran blir svår att rätt fixera.
Det är dock lätt insed t, att en tillämpning, på sätt här blifvit
ifrågasatt, af nya principer icke kan ske annat än varsamt och småningom.
Häraf följer tydligt vis, att till eu början och för det närvarande
endast ett nytt afdelningskontor kan lämpligen upprättas,
likasom att detta bör förläggas på ett sådant ställe och erhålla ett
sådant område för sin verksamhet, att inga särskilda svårigheter vållas
vid genomförande af den ändrade anordningen.
Vid valet emellan de föreslagna orterna hafva derför fullmägtige
särskild! fäst sig vid staden Kalmar. Kalmar län och Öland hafva i
(Våga om afbetalningslån tagit i anspråk eu jemförelsevis icke obetydlig
del af den till sådana lån anslagna fonden, hvilket visar sig
deråf, att år 1886 utlemnades till befolkningen derstädes 894 st. afbetalningslån,
eller mor än dubbelt så många som inom Stockholms
stad (429) och nära 38 procent af hufvudkontorets hela (2,308), under
det sammanlagda beloppet utgjorde 748,000 kronor, eller omkring 24
procent. af hufvudkontorets hela utlåning under året å afbetalningsfonden
(3,050,230 kronor) samt 0,2 procent af hela denna fond. Deremot har
samma län icke eu så omfattande affärsrörelse och industriel verksamhet,
att det hell öfver ställa allt för stora anspråk på förlag för ett
afdelningskontor. För öfrig! skulle enligt fullmägtiges åsigt kontorets
distrikt lämpligast inskränkas till en del af Kalmar län. Detta län
utgör, såsom bekant är, område för två olika landsting, det norra och
det södra. Afståndct från länets nordligaste del till den sydligaste är
ganska stort, och förbindelsen emellan de olika delarne ej synnerligen
liflig helst som kommunikationerna äro ordnade med afseende mera å
samfärdseln med angränsande landsbygder än å åstadkommande af
lätt förbindelse mellan länets skilda delar. Full kännedom om affärsoch
personförhållanden i olika traktor al länet lär derför icke kunna
Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.
9
antagas förefinnas i residensstaden, som är belägen längre åt söder.
Att afdelningskontoret förlägges i residensstaden torde vara lämpligast,
och är äfven uttryckligen föreslaget. Vid sådant förhållande synes
det vara rådligast att icke till kontorets distrikt förlägga hela det långsträckta
länet, hvars nordliga del har, hvad postkommunikationer vidkommer,
lika lätt förbindelse med hufvudkontoret, utan begränsa det
till den södra delen. Någon tvekan kan dock uppstå, huruvida distriktet
skulle inskränkas till södra landstingets område, nemligen Norra och
Södra Möre samt Stranda och Handbörds härad jemte Öland med
städerna Kalmar,. Oskarshamn och Borgholm, eller tillika omfatta Aspelands
härad, hvilket tillhör södra hushållningssällskapets område och
är förenadt till eu domsaga med Handbörds härad. Den senare omständigheten
synes tala för inordnandet jemväl af Aspelands härad
under Kalmar-kontorets distrikt, hvilket i sådant fall skulle komma
att räkna omkring 156,000 invånare (efter 1883 års uppgift). Tages
hänsyn till antalet och beloppet af lån i riksbanken, särskildt afbetalningslån,
visar det sig att en vida större del faller på den södra delen
än på den norra, och upprättandet af ett kontor i Kalmar, med det distrikt
som här föreslås, skulle i ganska väsentlig mån lätta bestyren med
afbetalningslånerörelsen vid hufvudkontoret.
Intet annat af de i motionerna nu föreslagna kontoren kan i sådant
afseende likställas med det i Kalmar. Hvad för öfrigt särskildt
Karlstad beträffar, skulle öppnandet af ett afdelningskontor derstädes
helt visst framkalla anspråk på förlag af större omfattning och annan
beskaffenhet, än som enligt f.ullmägtiges åsigt böra ifrågakomma; enahanda
är förhållandet med Sundsvall och Hernösand, i afseende å livilka
ock särskildt torde böra uppmärksammas, att riksbankskontor derstädes
icke lära kunna blifva till verkligt gagn för orten, utan att de få
sysselsätta sig med vexelrörelse på utlandet, något spm för närvarande
icke utan afsevärda svårigheter synes kunna ega rum. I fråga åter
om Karlskrona och Kristianstad synes skäl ej vara för handen att utbryta
särskilda områden från Vexiö- och Malmö-kontoreus distrikter,
helst man inom dessa kontor bör hafva hunnit att blifva förtrogen med
affärslifvet i Blekinge och Kristianstads län. Hvad angår Östergötland
och Dalarne, äro dessa landskap icke så aflägsna från hufvudkontoret,
att ej detta tills vidare kan utan svårighet anlitas af deras befolkning.
Öfver hufvud taget synes för ordningsföljden i afseende å upprättande
af nya afdelningskontor, om och i den mån sådana efter vunnen erfarenhet
anses kunna upprättas, böra så mycket som möjligt göras
gällande afstånaet från hufvudkontoret eller nu befintligt afdelningsBih.
till Riksd. Vrot. 1887. B. 6 Samt. 1 Afd. 5 Käft. 2
10
Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.
kontor ock de större eller mindre dermed sammanhängande svårigheterna
i förbindelser med det ena eller andra.
1 öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit uttaladt hafva
fullmägtige ansett det nya afdelningskontorets verksamhet kunna blifva
följande:
Kontoret skulle ega att
1) betjena allmänheten med in- och utvexling af mynt och sedlar
enligt de vilkor och inom de gränser, som af reglementet äro faststälda;
2) diskontera inrikes vexlar, hvarvid det skulle åligga styrelsen
att söka urskilja och bland erbjudna vexlar antaga endast eller åtminstone
förnämligast sådana, som härleda sig från industriens och handelns
transaktioner inbördes;
3) bevilja och utlemna lån mot hypotek af publika papper eller
andra obligationer, aktier och inteckningar, efter närmare bestämmelser af
fullmägtige i fråga om de värdepapper, som till belåning antagas, samt
tariff å belåningsvärdena;
4) bevilja och utlemna lån mot säkerhet af vågförda effekter enligt
af fullmägtige faststälda belåningsvilkor;
5) bevilja och utlemna s. k. afbetalning slån till det sammanlagda .
belopp och enligt de bestämmelser, som af fullmägtige meddelas;
6) bevilja kassakreditiv mot sådant hypotek, som af fullmägtige
blifvit till belåning godkändt och värderadt;
7) emottaga penningar på depositions- samt upp- och af skrifning sr åkning,
äfvensom å /''olior åkning, allt i enlighet med närmare föreskrifter af
fullmägtige. Räkningar skola, på sätt nu är föreskrifvet, föras emellan
riksbanken å ena och länsstyrelsen samt statskontoret å andra sidan.
Lån mot säkerhet af löpande förbindelse samt kassakreditiv mot
borgen eller hypotek af sådan förbindelse få ej beviljas af kontoret,
men eger sökande att i fråga om sådana vända sig till hufvudkontoret.
I öfrigt äro lånesSkande inom det distrikt, afdelningskontoret omfattar,
hänvisade till detta, och får vid afdelningskontoret diskontering, utlåning
och kreditivbeviljande ega rum endast till inom distriktet bosatt person
eller firma.
Styrelsen för kontoret synes, med afseende å dettas i jemförelse
med nuvarande kontors något begränsade verksamhet, tills vidare kunna
utgöras af endast två särskilda ledamöter, af hvilka den ene skulle
handhafva den dagliga förvaltningen, jemte kamreraren.
Angående tjenstemannapersonalen och öfriga erforderliga bestämmelser
i afseende å det nya kontorets anordnande torde enahanda uppdrag
och bemyndigande, som vid upprättande af afdelningskontoret i
Jönköping lemnades, varda fullmägtige meddelade.»
Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.
11
Enligt ett sagda utlåtande bifogadt utdrag af fullmägtiges protokoll
för den 26 sistlidne maj har on bland fullmägtige, herr Liss Olof
Larsson, varit af skiljaktig mening och för sin del anfört följande:
»Ehuru jag icke är alldeles öfvertygad om att de fördelar, man
tror sig vinna af kontor med mera inskränkt verksamhet än de hittills
varande, öfverväga de dermed förenade olägenheter och svårigheter, så
vill jag dock icke motsätta mig, att ett försök dermed göres. Jag kan
dock icke finna något rimligt skäl att inskränka det nya kontorets
verksamhet till den grad, som föreslagits.
»Åt kontorets styrelse lemnas rätt att pröfva godheten af till
diskontering erbjudna vexlar till hvilket belopp som helst, likasom att
pröfva säkerheten för sökta afbetalningslån, å hvilka i regeln endast
namnsäkerhet förefinnes. Deremot skulle samma styrelse, som i fråga
om vexlar anses kompetent att pröfva personers soliditet, vore det ock
å belopp uppgående till hundra tusentals kronor, icke ega rätt att bevilja
kreditiv eller lemna s. k. handelslån mot namnsäkerhet ens till
något belopp. Visserligen skulle befolkningen i den ort, hvarest ett
sådant kontor förlägges, ega rätt att i bankens hufvudkontor söka sådana
kreditiv och lån; men då detta skulle vara en olägenhet för ortens
befolkning, och då fullmägtige i hufvudkontoret icke rimligtvis kunna
förväntas ega större personalkännedom i en mer eller mindre aflägsen
landsort än styrelsen i det der befintliga kontoret, och då fullmägtige
dessutom i hvarje fall kunna hålla såväl denna som annan utlåning inom
behöriga gränser, så har jag icke kunnat biträda ett sådant förslag.
»Deremot skulle jag, då en inskränkning i borgenssystemet är
önskvärd, velat gå en medelväg. I fråga om afbetalningslån på 2} år
och som lemnas till belopp af 6,000 kronor, eger styrelsen oinskränkt
pröfningsrätt, då endast namnsäkerhet förekommer. Mig synes, att
då man anförtror styrelsen pröfningsrätten i fråga om lån på så lång
tid som 2| år, bör man så mycket mindre kunna tveka att lemna
samma förtroende åt styrelsen, när det gäller kreditiv på ett år och
lån på högst sex månader. Jag anser derför att vid sådant kontor
som det, hvarom nu är fråga, kassakreditiv på högst 12 månader samt
afbetalningslån och s. k. handelslån mot endast namnsäkerhet må kunna
lemnas till belopp af sammanlagd! högst 6,000 kronor till en kreditiveller
låntagare, men att, der någon önskar större kredit mot endast
namnsäkerhet, sådan ansökan må inlemnas i afdelningskontoret, som
med sitt yttrande jemte uppgift å de belopp, för hvilka sökanden förut
möjligen häftar till kontoret, insänder handlingen till hufvudkontoret,
som pröfvar ansökningen.
»Väl skulle den ort, som erhåller ett sådant kontor, ändå komma
12
Bankoutskottets Utlåtande iV;o 8.
uti något sämre ställning än de orter, som redan ega afdelningskontor,
men med den rätt för det nya kontoret, som jag föreslår, skulle olikheten
väsentligen förminskas. Hellre än att kunna biträda förslaget om
inrättande af kontor med så inskränkt utlåningsrätt, som af öfrige fullmägtige
föreslås, måste jag, om mitt förslag ej vinner understöd, förorda,
att det nya kontoret, som fullmägtige tillstyrkt i Kalmar, må ordnas
efter samma grunder, som de redan befintliga afdelningskontoren.»
Bankoutskottet, som efter emottagande af fullmägtiges ofvan intagna
utlåtande tagit ifrågavarande år från år återkommande ärende
under allvarligt öfvervägande, bär funnit sig böra till en början erinra
om den varsamhet Riksdagen allt hittills iakttagit i fråga om utsträckning
af riksbankens verksamhet medelst inrättande af nya afdelningskontor,
om ock denna under det nuvarande årtiondet fortgått skyndsammare
än tillförene. Sedan vid 1823 års riksdag beslut fattades
om inrättande af riksbankskontor i Göteborg och Malmö, tillkommo
nemligen, oaktadt inom Riksdagen förslag tid efter annan framstäldes
om öppnande af afdelningskontor här och hvar i skilda delar af riket,
icke mer än två kontor, deraf det ena år 1851 i Visby för Gotlands
län och det andra år 1872 i Luleå för rikets två nordligaste län, båda
dessa kontor med hufvudsakligt afseende å den långsamma eller under
en stor del af året af naturhinder afbrutna kommunikationen mellan
nämnda län och hufvudkontoret. De under 1880-talet inrättade tre afdelningskontoren
i Östersund för Jemtlands län, i Vexiö för Kronobergs
och Blekinge län samt i Jönköping för Jönköpings och vissa delar af
Skaraborgs och Elfsborgs län, hafva ock till icke oväsentlig del tillkommit
på grund af dessa landsdelars aflägsenhet från hufvudstaden,
ehuru dertill naturligen jemväl medverkat syftet att genom riksbanken
bereda lättnad för handeln och rörelsen derstädes på de billigare lånevilkor,
riksbanken ofta i jemförelse med enskilda penninginrättningar
är i tillfälle erbjuda, äfvensom att bereda en ökad spridning inom landet
af lagligt betalningsmedel. Vid hvarje steg i denna rigtning måste
dock, efter utskottets uppfattning, ögonmärket vara stadigt fäst ej
mindre på de ifrågastälda orternas större eller mindre behof af ett riksbankskontor,
än äfven och företrädesvis derpå, att icke riksbankens
verksamhet såsom landets centralbank försvagas, då ju tvärtom detta
riksbankens hufvudsakligaste och betydelsefullaste ändamål framför allt
bör beaktas och främjas.
Banlcoutskottets Utlåtande N:o 8.
13
Såsom fullmägtige i sitt till 1885 års Riksdags bankoutskott afgifna
och i utskottets utlåtande n:o 7 till samma års Riksdag intagna
yttrande öfver då väckta förslag om inrättande af afdelningskontor
erinrat och anfört, måste det för ett rätt bedömande af frågan om
möjligheten och lämpligheten att inrätta ytterligare sådana kontor vara
af vigt och intresse att göra sig någon reda för de nuvarande afdelningskontorens
utveckling, särskildt hvad utlåningsrörelsen beträffar;
och har utskottet för sådant ändamål funnit sig höra utöfver hvad
fullmägtige i sagda yttrande upplyst här meddela, hurusom förhållandena
i berörda hänseende under senare tider gestaltat sig sålunda, att,
under det de för utlåningsrörelsen anordnade medel utgjorde
vid hufvudkontoret ...................................
desamma utgjorde
vid afdelningskontoret i Göteborg ............ 9,5
Malmö................ 6,2
Visby.................... 0,9
Luleå..................... 1,9
vid 1880 års början
22,7 mill. kr.
v
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
V
11
n
ii
ii
ii
ii
ii
samt vid de unde
1880-talet tillkomna kontoren, eller
vid 1886 års slut.
21,9 mill. kr.,
12,0
10,o
1,0
2,o
11 11
ii ii
11 11
11 V
vid kontorets Öppnande vid 1886 års slut.
vid afdelningskontoret i Östersund.............. 0,8 mill. kr. 2,6 mill. kr.
>1 ii Vexiö...................... 1,0 ,, ,, b,3 ,, ,,
ii ii Jönköping............... 1,5 „ 2,1 ,, „
11
11
Af denna redogörelse framgår, att anlitandet af riksbankens utlånings
ti Ilgångar under sagda tid minskats vid hufvudkontoret, men
vid afdelningskontoren deremot år från år mer och mer ökats, samt
att förlagen i sin helhet vid 1886 års slut utgjorde vid hufvudkontoret,
såsom nyss nämnts, 21,9 3 millioner kronor och vid samtliga de 7 afdelningskontoren
33,0 2 millioner kronor.
Med dessa siffror för ögonen kan utskottet visserligen icke underkänna
behörigheten af fullmägtiges i förberörda yttrande uttalade farhåga,
att ett tillämpande i vidsträcktare mån af nu gällande system i
afseende å afdelningskontorens verksamhet måste splittra riksbankens
krafter och förlamande inverka på dess förmåga att dels häfda sin
ställning särskildt såsom sedelutgifvande riksbank och upprätthållare
af myntvärdet, dels ock vid tider af trångmål eller förlägenhet kunna
erbjuda affärslifvet erforderligt stöd.
14
Banlcoutshottets Utlåtande N:o 8.
För att emellertid sätta riksbanken i stånd att fortfarande förgrenas
till landets skilda delar och sålunda, tillmötesgå de under en
följd af riksdagar allt mera framträdande anspråken på nya afdelningskontor,
hafva fullmägtige, såsom af deras förberörda utlåtande inhemtas,
tillstyrkt fastställandet af en del nya principer, hvilka gå ut på en begränsning
af kontorens verksamhet i syfte att derigenom på samma
gång möjliggöra inrättandet af nya kontor och främja utveckling af
riksbankens verksamhet i en sund rigtning, samt för tillämpning af
dessa principer tillstyrkt, att till en början och för det närvarande skulle,
efter den föreslagna ändrade anordningen, inrättas ett kontor, hvilket
fullmägtige ansett böra förläggas i Kalmar.
Häremot har dock vid ärendets behandling utskottets flertal funnit
sig i år, liksom tillförene och senast nästlidet år egde ruin, erinra derom,
att såväl utsträckningen af riksbankens rörelse i och genom ökadt
antal afdelningskontor som ock omfånget och arten af dessa kontors
verksamhet måste komma att bero af den ställning, som anvisas riksbanken
gent emot de enskilda bankerna i fråga om rätten att utgifva
sedlar. “Landets verkliga behof af rörelsemedel för det sunda handelsoch
affärslifvet och riksbankens förmåga att, utan svårighet och äfventyr
för dess soliditet, tillhandahålla sådana medel äro“, såsom fullmägtige
i sitt yttrande i en likartad fråga med denna nästlidet år
enligt utskottets mening rigtigt anförde, “de båda faktorer, med hvilka
man måste egentligen räkna, då det gäller att på ändamålsenligt sätt
anordna afdelningskontor af riksbanken i de olika landsdelarne. Men
dessa faktorer kunna icke vara gifna, förrän den ännu sväfvande frågan
om ordnandet af .bankverksamheten inom landet fått sin lösning“. Vid
denna af utskottet flere gånger uttalade åsigt håller utskottet fortfarande
fast och anser i betraktande häraf skäl ej förefinnas att i bankfrågans
nuvarande skick ingå i pröfning angående lämpligheten af de
nu framstälda förslagen om inrättandet af nya afdelningskontor, vare
sig i Kalmar, hvilken plats utskottet dock med hänsyn till dess närbelägenhet
till de två öfriga sm ålandskontoren anser mindre lämplig,
eller å annan ort och vare sig med enahanda omfattning, som de nuvarande
eller enligt de förändrade grunder, som blifvit utaf fullmägtige
eller ofvanomförmälde reservant ifrågastälda; och finner utskottet ett
ytterligare skäl till vidblifvande af en sådan afvaktande hållning förefinnas
uti den brydsamma affärsställningen äfvensom uti den förlägenhet
och oro, som för närvarande råda i de finansiella förhållandena såväl i
vårt land som i utlandet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föranlåtes utskottet
hemställa,
Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.
15
att ofvanomförmälda motioner för närvarande
icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockolm den 11 juni 1887.
På bankoutskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Reservation:
af herrar M. Dalm, Carl Aug. Andersson, Joll. Johansson, A.
Göransson, Lasse Jönsson, Per Nilsson: »Då vi ej kunnat vara med om
det beslut utskottet fattat i föreliggande ärende, få vi härmed afgifva
följande reservation:
År ifrån år har inom representationen allt starkare uttalats som
ett önskningsmål att riksbanken måtte sättas i stånd att öfvertaga de
enskilda bankernas sedelutgifning och medelst inrättande af afdelningskontor
i landsorten utvidga sin verksamhet. Genom att bifalla den
senare framställningen har man fruktat att splittra och dymedelst
försvaga riksbanken, isynnerhet som afdelningskontoren hittills intagit
en alltför sjelfständig ställning gent emot hufvudkontoret. Emellertid
hafva, på grund af väckt motion, bankofullmäktige framlagt förslag till
begränsande af afdelningskontorens verksamhet. Dessa skulle hädanefter
komma att blifva mera beroende af hufvudkontoret och detta
senare få större öfversigt öfver bankrörelsen i sin helhet, hvarigenom
bankens organiska enhet bättre bevarades. Af siffrorna i föreliggande
baukoutskotts utlåtande synes: dels att bankens kapital medelst nya
afdelningskontor blifvit i vidsträcktare mån allmänheten tillhandahållet
och fruktbargjordt (ehuru, enligt fullmägtiges meddelande under januaririksdagen,
svårighet visat sig att på lämpligt sätt få utlånt en del af
bankens hufvudkontors medel), dels att med utvecklingen af afdelningskontorsprincipen
sistnämnda kontor böra ställas i ett mera beroende
och vexelverkande förhållande till hufvudkontoret. Det förefaller oss
16
Bankoutskottets Utlåtande N:o 8.
dock som om de gränser, fullmägtige uppdragit för afdelningskontorens
verksamhet, vore alltför trånga, hvaremot den af herr kiss Olof Larsson
afgifna och bankofullmägtiges utlåtande vidfogade reservationen
synes oss utgöra en lämplig ram för densamma.
Beträffande Kalmars närbelägenhet till Vexiö och Jönköping torde
endast behöfva erinras, att lånesökande inom Kalmar län ej få begagna
sig af afdelningskontoren i nämnde städer — Vexiö och Jönköping —
och att Kalmar läns förbindelse med hufvudkoutoret är ofördelaktigare
än hvad förhållandet är med öfriga städer, hvari man vid innevarande
riksdag föreslagit inrättande af afdelningskontor.
Hänvisande för öfrigt till bankofullmäktiges ofvannämnda utlåtande,
jemte herr L. O. Larssons reservation, få vi härmed föreslå:
att Riksdagen, på de i herr L. O. Larsons reservation
angifna grunder och vilkor, beslutar att för
riksbanken inrätta ett afdelningskontor i Kalmar.
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.