Utlåtande i anledning af väckt motion rörande ändring i § 19 riksdagsordningen.
1887-06-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1887 B:13, Utlåtande i anledning af väckt motion rörande ändring i § 19 riksdagsordningen.
Dokumentets text
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
N:o 13.
Ank. till Biksd. kansli den 29 juni 1887, kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning af väckt motion rörande
ändring i § 19 riksdagsordningen.
I syfte att valbarheten till Riksdagens Andra Kammare måtte utsträckas
öfver hela landet har hr Hammarlund uti en inom nämnda
kammare väckt, till utskottet öfverlemnad motion, n:o 53, föreslagit,
att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande ändrade lydelse af § 19 i riksdagsordningen:
»Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män,
som uppnått 25 års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst
före valet egt valrätt inom någon af rikets kommuner.»
Till stöd för den föreslagna grundlagsändringen har motionären
hufvudsakligen anfört, att nu gällande bestämmelse, enligt hvilken valbarheten
till Andra Kammaren begränsades inom valkretse"n, vore skadlig
derigenom, att den lade ett onödigt band på valmännen och hindrade
dem att anförtro representantkallet åt den, som de funne dertill
lämpligast; att det kunde inträffa att flera personer, hvilka skulle utgöra
en heder för Andra Kammaren, vore bosatta inom samma valkrets,
och att således icke mera än en enda af dessa personer kunde
beredas plats i kammaren, medan andra kretsar måhända lede brist på
dugliga representanter; samt att ifrågavarande bestämmelse vore skadlig
äfven i det hänseende, »att den framalstrade och närde en falsk
och osund bygdepatriotism, en för det allmänna skadlig bygdepolitik»;
hvarjemte motionären, under erinran att i nästan alla europeiska länder
utom Sverige valbarheten till den folkvalda kammaren vore utsträckt
öfver hela landet, uttalat den förmodan, att ett stadgande, som inom
så många kulturländer med fördel tillämpades, äfven hos oss skulle
visa sig gagneligt för utvecklingen af det politiska lifvet.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
15
Så vidt utskottet har sig bekant, har ännu icke inom någon valkrets
den klagan försports, att kretsen saknat tillgång till lämplig representant
i Andra Kammaren, och utskottet kan således icke finna den
föreslagna grundlagsändringen vara från de särskilda orternas synpunkt
af behofvet påkallad. I motsats till motionären tror utskottet dessutom
ingalunda att den omständigheten, att valbarheten till riksdagens ena
kammare är begränsad inom valkretsen, alstrar någon »för det allmänna
skadlig bygdepolitik», utan fasthellre att det för det allmänna är af
gagn att hvarje berättigadt intresse, och således äfven de skilda orternas,
finnes inom Riksdagen representeradt.
Det af motionären åberopade exempel från utlandet är, i utskottets
tanke, icke tillämpligt på våra förhållanden, ty, såsom bekant, äro
de flesta andra konstitutionella staters öfverhus organiserade på helt
annat sätt än hos oss och, medan bestämmelser i den rigtning, motionären
föreslagit, inom andra länder varit erforderliga, på det tillträde
till riksförsamlingen måtte möjliggöras eller underlättas för många, som
eljest skulle varit derifrån uteslutna, har ett dylikt behof i vårt land i
viss mån blifvit tillgodosedt genom det för valen till Första kammaren
i sådant afseende meddelade stadgande. Ytterligare betänklighet emot
det föreliggande förslaget hemtar utskottet emellertid just från en i
andra länder vunnen erfarenhet, nemligen att rättigheten att, hvarhelst
det må synas lägligast, framställa sig såsom kandidat till folkrepresentationen
svårligen kan annat än framkalla eu särskild klass af personer,
livilka, betraktande sitt representantskap endast såsom en fördelaktig
och inbringande syssla, sätta sina enskilda intressen framför statens
välfärd och derför icke heller sky något medel att genomdrifva sitt val.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att herr Hammarlunds motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 29 juni 1887.
På utskottets vägnar:
Magnus Hallenborg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.