Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion rörande ändring i § 19 riksdagsordningen.

1887-06-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1887 B:13, Utlåtande i anledning af väckt motion rörande ändring i § 19 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Biksd. kansli den 29 juni 1887, kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning af väckt motion rörande

ändring i § 19 riksdagsordningen.

I syfte att valbarheten till Riksdagens Andra Kammare måtte utsträckas

öfver hela landet har hr Hammarlund uti en inom nämnda

kammare väckt, till utskottet öfverlemnad motion, n:o 53, föreslagit,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande ändrade lydelse af § 19 i riksdagsordningen:

»Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män,

som uppnått 25 års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst

före valet egt valrätt inom någon af rikets kommuner.»

Till stöd för den föreslagna grundlagsändringen har motionären

hufvudsakligen anfört, att nu gällande bestämmelse, enligt hvilken valbarheten

till Andra Kammaren begränsades inom valkretse"n, vore skadlig

derigenom, att den lade ett onödigt band på valmännen och hindrade

dem att anförtro representantkallet åt den, som de funne dertill

lämpligast; att det kunde inträffa att flera personer, hvilka skulle utgöra

en heder för Andra Kammaren, vore bosatta inom samma valkrets,

och att således icke mera än en enda af dessa personer kunde

beredas plats i kammaren, medan andra kretsar måhända lede brist på

dugliga representanter; samt att ifrågavarande bestämmelse vore skadlig

äfven i det hänseende, »att den framalstrade och närde en falsk

och osund bygdepatriotism, en för det allmänna skadlig bygdepolitik»;

hvarjemte motionären, under erinran att i nästan alla europeiska länder

utom Sverige valbarheten till den folkvalda kammaren vore utsträckt

öfver hela landet, uttalat den förmodan, att ett stadgande, som inom

så många kulturländer med fördel tillämpades, äfven hos oss skulle

visa sig gagneligt för utvecklingen af det politiska lifvet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

15

Så vidt utskottet har sig bekant, har ännu icke inom någon valkrets

den klagan försports, att kretsen saknat tillgång till lämplig representant

i Andra Kammaren, och utskottet kan således icke finna den

föreslagna grundlagsändringen vara från de särskilda orternas synpunkt

af behofvet påkallad. I motsats till motionären tror utskottet dessutom

ingalunda att den omständigheten, att valbarheten till riksdagens ena

kammare är begränsad inom valkretsen, alstrar någon »för det allmänna

skadlig bygdepolitik», utan fasthellre att det för det allmänna är af

gagn att hvarje berättigadt intresse, och således äfven de skilda orternas,

finnes inom Riksdagen representeradt.

Det af motionären åberopade exempel från utlandet är, i utskottets

tanke, icke tillämpligt på våra förhållanden, ty, såsom bekant, äro

de flesta andra konstitutionella staters öfverhus organiserade på helt

annat sätt än hos oss och, medan bestämmelser i den rigtning, motionären

föreslagit, inom andra länder varit erforderliga, på det tillträde

till riksförsamlingen måtte möjliggöras eller underlättas för många, som

eljest skulle varit derifrån uteslutna, har ett dylikt behof i vårt land i

viss mån blifvit tillgodosedt genom det för valen till Första kammaren

i sådant afseende meddelade stadgande. Ytterligare betänklighet emot

det föreliggande förslaget hemtar utskottet emellertid just från en i

andra länder vunnen erfarenhet, nemligen att rättigheten att, hvarhelst

det må synas lägligast, framställa sig såsom kandidat till folkrepresentationen

svårligen kan annat än framkalla eu särskild klass af personer,

livilka, betraktande sitt representantskap endast såsom en fördelaktig

och inbringande syssla, sätta sina enskilda intressen framför statens

välfärd och derför icke heller sky något medel att genomdrifva sitt val.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att herr Hammarlunds motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 29 juni 1887.

På utskottets vägnar:

Magnus Hallenborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.