Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående uppbörden af församlings

1887-06-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 B:21, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående uppbörden af församlings

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 17 juni 1887, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

i gällande bestämmelser angående uppbörden af församlings

(fgifter till presterskapet m. m.

Till lagutskottet har Andra Kammaren hänvisat tre särskilda inom

nämnda kammare väckta motioner, hvilka åsyfta ändring i nu gällande bestämmelser

angående uppbörden af församlings afgifter till presterskapet.

Två af dessa motioner, n:o 32 och n:o 33, hafva afgifvits al'' herr J. Eliasson

och en, n:o 41, af herr G. Mellin.

I motionen n:o 33 föreslår herr Eliasson, att Riksdagen måtte för sin

del besluta följande förändrade lydelse af 11 § i kong!, förordningen angående

allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862:

Debitering, uppbörd och redovisning af församlingens afgifter till

presterskapet verkställas en gång om året, på sätt och vid tid, som är stadgadt

i fråga om afgifter till kyrka och skola.

Församlingen är skyldig att, utan presterskapets deltagande deruti,

gälda ersättningen för debitering, uppbörd och redovisning samt gemensamt

ansvara för erläggande i sin helhet af de afgifter, som äro i spanmål bestämda.

Till stöd för detta förslag har motionären uti en förut af honom afgifven

motion (1887 A n:o 77) andragit:

»Uti 11 § af kongl. förordningen angående allmänt ordnande af

dresterskapets inkomster, den 11 juli 1862, stadgas, att för uppbörden af

församlingens afgifter till presterskapet eger den utse en eller flere personer,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

5

hvilka, emot ersättning af församlingen, upptaga och under dess gemensamma

ansvar till presterskapet aflemna och redovisa dessa afgifter. Det föreskrifves

ock, i fråga om bemälda uppbörds verkställande, att densamma skall ske

tvenne gånger om året äfvensom att å alla dem, som inom utsatt tid sina

afgifter icke inbetalt, restlängd skall genast upprättas, å kyrkostämma granskas

och, sedan den blifvit godkänd, tillställas vederbörande kronofogde eller underexekutor

för resternas indrifvande; men det förefinnes ingen bestämmelse om

hvarken debiteringslängdens granskning eller inom hvilken tid redovisningen

skall ske. — Huru vida dessa nu gällande bestämmelser äro fullt lämpliga och

tillfredsställande i alla afseenden, derom kan man blifva tviflare, om man

gifver akt på rådande förhållanden. Man frestas att anse det vara förenadt

med onödiga besvär och kostnader, icke endast för uppbördsman vid uppbörden

inom församlingarne och för kronobetjeningen vid resternas indrifvande,

utan äfven för hvarje betalningsskyldig, att uppbörden skall verkställas tvenne

gånger om året, samt icke ställas i sammanhang med uppbörden af andra

församlingens afgifter. Man kan ock blifva tveksam, om det är lämpligt att

låta en så allmän uppbörd som den ifrågavarande, passera utan den allra

ringaste granskning af debiteringslängden, förr än den hufvudsakligaste delen

af uppbörden är verkstäld. Man kan ej göra sig fri från den tanke, att

obehagliga följder kunna ifrågakomma, derest den debiteringslängd, hvarefter

uppbörden verkstälts, icke är fullt rigtig. Det förefaller mig ock något

egendomligt, att restlängd eu skall undergå granskning å kyrkostämma, dä

debiteringslängden, som dock synes mig grundläggande för den förra, icke

behöfver underkastas någon kontroll, och det kan, efter min uppfattning,

gerna icke kallas god ordning, att man vid en tvungen betalning af en allmän

afgift skall hafva bättre rätt för att fä utredt det debiteringen är rigtig,

än vid godvillig liqvid. — Om ändå afgifterna till presterskapet vore en gång

för alla i penningar bestämda, så kunde det anses öfverflödigt att debiteringslängden

underkastades någon kontroll; men då så ej i allmänhet är fallet, enär

vanligen presterskapets hufvudsakligaste inkomster äro i spanmål bestämda

att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris, och det finnes församlingar, som

hafva skyldighet att erlägga ersättning för jura stolas efter bevillningens'' belopp,

kan det icke förefalla mig annat än öfverensstämmande med det rätta,

att debiteringslängden å afgifterna till presterskapet underkastas samma

granskning som debiteringslängden ä afgifterna till kyrka och skola. Det

synes mig kunna betraktas nästan mera nödvändigt att granskning af debiteringslängden

öfver afgifterna till presterskapet sker, då församlingens revisorer

ega att kontrollera debiteringen för kyrka och skola, hvartill de, i

fråga om afgifterna till presterskapet, sakna berättigande. — Med fäst afseende

på dessa omständigheter har jag för min del tyckt mig finna en brist i lag
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 21-

stiftningen uti bemäld;! hänseende, som gifver mig anledning att ifrågasätta

en ändring, i syfte att uppbörden af presterskapets inkomster sker endast

en gång om året, i sammanhang med afgifterna till kyrka, skola och kommun,

samt att uppbörden verkställes af kommunalnämnden, på sätt om kommunalutskylder

är stadgadt, äfvensom att debiteringslängden hålles tillgänglig och

undergår likartad granskning, som är föreskrifven i fråga om afgifterna till

kyrka och skola, Skäl till sådan ändring tror jag mig äfven finna deruti,

att inom åtskilliga församlingar i den ort jag tillhör sålunda praktiserats,

efter aftal derom emellan presterskapet och församlingarna. — En brist i lagstiftningen

synes det mig ock vara, att ingen bestämmelse är gifven om, när de

uppburna medlen skola af vederbörande uppbördsmän levereras. Fall hafva

dock inträffat, då sådant varit behöflig!, och då visshet härutinnan torde kunna

anses vara önsklig, har jag trott det vara lämpligt att äfven i detta afseende

sätta i fråga några allmänna föreskrifter. — Det skall antagligen häremot invändas,

att uppbörd endast en gång om året skulle bereda presterskapet en

förlust, derigenom att en del af dess inkomster icke skulle komma det till

godo möjligen i oktober, hvilket kongl. förordningen den 11 juli 1862 åsyftar.

Det förefaller mig dock att, synnerligen å landsbygden, der presterskapets

inkomster hufvudsakligen utgöras af lösen för spanmål, förlusten blifver ganska

obetydlig, och skall troligen af de allra flesta bland presterskapet icke beaktas,

då en välbehöflig reda och ordning genom förändringen vinnes. — Det

skall ock troligen invändas, att förökade åligganden skulle genom den af mig

åsyftade förändringen å landsbygden tillkomma kommunalnämnden, hvilken förut

med kommunala bestyr är tillräckligt belastad; men man får, efter min tanke,

icke bortse derifrån, att kommunalnämnd, enligt nuvarande bestämmelser, ej är

frikallad från uppbörden af presterskapets inkomster, utan kan dertill väljas,

och att det således i många fall kan för kommunalnämnd medföra lättnader,

om förändring sker sä, att debitering och uppbörd verkställas en enda gång

på året i stället för två eller tre. Dä likväl de förändringar, jag här omnämnt,

afse icke allenast kongl. förordningen den 11 juli 1862, utan äfven

kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

samma år, finner jag mig föranlåten att i särskild motion väcka fråga uti

senare afseende!.»

Vidare föreslår herr Eliasson i motionen n:o 32, att Riksdagen måtte

för sin del besluta följande tillägg till 2 och 38 §§ af kongl. förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862:

§ 2. Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:

10) Öfverenskommelser rörande presterskaps, skollärares och kyrko
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

7

betjenings löneförmåner, samt granskning af debiteringslängderna å afgifterna

till presterskap, kyrka och skola.

§ 38. Hvad kyrkostämman — — — — — — — — —

— — — — ■— — — — — aflemna.

Samma förhållande ege rum med de afgifter till församlingens presterskap,

hvilka i enlighet med kongl. förordningen den 11 juli 1862 äro bestämda.

I alla dessa fall skall leverering af influtna medel till vederbörande

ske inom 14 dagar efter hvarje uppbörd.

Skulle till följd — — — — — -— — — — — besluta.

Motiveringen till detta förslag återfinnes likaledes uti en förut afgifven

motion (1887 A, n:o 76), hvari anföres:

»Med anledning af särskild motion i fråga om förändring af stadgandet

uti 11 § af kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets

inkomster den 11 juli 1862, samt under förutsättning att nämnda

framställning vinner Riksdagens bifall, tillåter jag mig äfven sätta i fråga

några tillägg uti kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd. — Syftet härmed är, att i sist omförmälda förordning få intagna

särskilda bestämmelser angående debitering, uppbörd och redovisning af kyrkoförsamlings

afgifter till presterskapets aflöning, äfvensom ock, i sammanhang

dermed, föreskrifter gifna i fråga om tiden för leverering af medel, som till

kyrka och skola uppbäras. — I först omförmälda afseende har jag uti min

förut omnämnda motion sökt att angifva några skäl för min åsigt, hvilka

jag tillåter mig att bär åberopa. I senare fallet åter vill jag endast anföra,

att dä bestämmelser för närvarande saknas om tiden, då vederbörande uppbördsman

hafva skyldighet att leverera uppbörden af afgifterna till kyrka

och skola, samt enär, under sådana förhållanden, ovisshet råder och olika

uppfattningar göra sig gällande, hvilka medföra obehagliga följder, synnerligen

å ställen, der kommunalnämnden icke anser sig skyldig att leverera

någon del af nämnda medel, förr än äfven resterna blifvit indrifna, det

synes mig ej vara annat än en befogad åtgärd att föreskrifva vissa tider

för leverering af sådana medel. Ett ytterligare skäl för ett förtydligande

vill jag äfven finna deri, att då § 9 föreskrifver det ordinarie kyrkostämma

skall hållas för debiteringslängdens granskning, sä innehåller den efter min

tanke mera grundläggande 2 § ingenting derom, att sådant hör till kyrkostämmas

handläggning.»

I herr Mellins motion föreslås, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad samme motionär förut hemstält (1886: motion n:o 57 och 1887 A:

motion n:o 22), att Riksdagen ville för sin del besluta, att antingen i kongl.

förordningen den 11 juli 1862 om ordnande af presterskapets inkomster,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

eller i kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma m. m. göres

den ändring ocli det tillägg, att föreskrift gifves derom, att sedan debiteringsoch

uppbördslängderna blifvit genom löntagarnes försorg uppgjorda, dessa

längder skola efter af ordförandens i kyrkostämman utfärdade kungörelse å

lämpligt ställe i fjorton dagar hållas tillgängliga för de skattskyldige, som

deraf vilja taga del, börande efter förloppet af dessa fjorton dagar kyrkostämma

hållas, å hvilken längdernas justering företages, samt en hvar afgiftsskyldig

lenmas tillfälle att mot dem göra de anmärkningar, till hvilka han

funnit fog; att kyrkostämman åligger att öfver de anmärkningar, som då

mot längderna framställas, besluta och i dem låta införa dervid godkända

ändringar; och att längderna, sålunda granskade och afskräde, skola, försedda

med intyg derom af ordföranden och två medlemmar af stämman, aflemnas

till uppbördsmannen, hvilken det åligger gå i författning med afgifternas

indrifning.»

Såsom skäl för förslaget anförde herr Mellin i sin år 1886 afgifna

motion i ämnet hufvudsakligen, att klagomål på många ställen å landsbygden

försports deröfver, att debiteringslängderna för uppbörd af presterskapets

löneinkomster hvarken vore före uppbörden tillgängliga för påseende

eller underkastade granskning af de betalningsskyldige, såsom fallet vore med

motsvarande längder i fråga om kommunalutskylder, ehuru de förra i många

församlingar uppgingo till rätt betydliga belopp, samt att presterskapet grundade

sin vägran att utlysa kyrkostämma för dylik granskning på den omständighet,

att någon föreskrift härom icke funnes i lag gifven. Häraf vore,

enligt motionärens åsigt, uppenbart, att då de skattskyldig^ lika litet i denna

beskattningsfråga som uti andra borde betagas rätten att granska de längder,

som lades till grund för uppbörden, en lucka uti ifrågavarande lagstiftningsgren

förefunnes.

De ändringar i nu gällande bestämmelser för uppbörden af församlings

afgifter till presterskapet, som i de föreliggande motionerna föreslås, afse

dels att nämnda uppbörd skulle ske i sammanhang med uppbörden af öfriga

afgifter till kyrka och skola och i samma ordning som denna; dels ock att

debiteringen af förstnämnda afgifter skulle underkastas granskning å kyrkostämma.

Derjemte innefattar den ena af herr Eliassons motioner det förslag,

att leverering af alla utaf kommunalnämnden uppburna afgifter för

kyrka, skola och presterskap skall ske inom 14 dagar efter hvarje uppbörd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21. 9

I fråga om tiden för uppbörden af afgifterna till presterskapet stadgas

i § 11 af förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster

två terminer, inom hvilka denna uppbörd skall vara senast verkstad, nemligen

den 1 oktober för de afgifter, som blifvit bestämda i penningar, cell

den 1 mara för de afgifter, hvilka äro bestämda i persedlar att utgå efter

medelmarkegång. I öfverensstämmelse med dessa grunder torde väl de

flesta löneregleringar vara uppgjorda; och då det följaktligen lärer vara

vederbörande presterskaps rätt att på de sålunda bestämda terminerna utfå

sin aflöning, torde redan af detta skäl någon ändring härutinnan icke kunna

ske. Derjemte synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke den omständighet,

att afgifterna till presterskapet uppbäras å annan tid än de å kyrko- och

kommunalstämma beslutade afgifter, bör anses snarare såsom en fördel än

som en olägenhet för de skattdragande, då desse derigenom undgå att på eu

gång utbetala hela. summan af afgifterna. Utskottet vill i detta afseende

erinra derom, att Riksdagen nyligen bifallit en kong!, proposition om ändring

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm,

hvarmed, enligt hvad bilagorna till propositionen utvisade, uteslutande afsågs

att bereda de skattskyldige i hufvudstaden tillfälle att på flere terminer fördela

inbetalandet af dem åliggande afgifter. Skulle åter särskilda förhållanden

inom någon församling göra ett motsatt förfarande önskvärd!., så

torde den dermed åsyftade fördel kunna vinnas på den frivilliga öfverenskommelsens

väg.

Då således herr Eliassons motioner, i hvad de afse tiden för uppbörden

af afgifterna till presterskapet, enligt utskottets tanke icke böra bifallas,

torde derigenom ock skälen för ett sammanförande i öfrigt af dessa afgifter

med de å kyrkostämma beslutade afgifter hafva förfallit. Utskottet får

följaktligen hemställa,

1) att herr Eliassons motioner i hvad de afse, att debitering,

uppbörd och redovisning af afgifter till presterskapet skola

verkställas på sätt och vid tid, som är stadgadt i fråga

om afgifter till kyrka och skola, icke må af Riksdagen

bifallas.

Beträffande det af båda motionärerna framstälda förslag, att debitelingen

åt afgifterna till presterskapet skulle underkastas granskning af kyrkostämma

b Öl erinras, att den hufvudsakligaste delen af presterskapets inkomster,

nemligen den, som utgår i spanmål, i regeln är genom vederbörlig löneregleBih.

till Bilcsd. Brot. 1887. Si. 7 Samt. 11 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

ringsresolution bestämd till ett visst belopp, och att debiteringen af de härför

erforderliga utgifter således endast innefattar en fördelning på de skattskyldige

af de bidrag, Indika tillsammans skola fylla det bestämda beloppet. Ville

man sålunda tillägga kyrkostämman någon rätt att granska de för debitering

och uppbörd af presterskapets löneinkomster upprättade längder, så kunde

denna granskning, åtminstone beträffande de i spanmål utgående afgifterna,

icke sträckas längre än till att kontrollera, det uppbördsmannen i öfverensstämmelse

med gällande föreskrifter rigtigt fördelat den summa, som af de skattskyldige

skall erläggas; ty gåfves åt granskningen en vidsträcktare omfattning,

skulle presterskapets lagbestämda rätt kunna äfventyras.

Då emellertid eu föreskrift om rätt för kyrkostämma att granska dylik

längd och fatta beslut öfver deremot framstälda anmärkningar lätteligen skulle

föranleda missuppfattning af granskningens betydelse, kan utskottet för sin

del ej tillstyrka införande af en sådan bestämmelse. Deremot och då det i

alla händelser synes önskvärd!, att felaktigheter, som möjligen blifvit begångna

vid debiteringen af ifrågavarande afgifter, före uppbörden må kunna

upptäckas och rättas, torde det vara lämpligt, att i förordningen om allmänt

ordnande af presterskapets inkomster införes ett stadgande, att debiteringsoch

uppbördslängd för dessa afgifter skall å viss tid och ort hållas tillgänglig

för de skattskyldige, hvilka då blifva i tillfälle att anmärka förekommande fel.

Utskottet får följaktligen hemställa,

2) att Riksdagen ville, i anledning af herrar Eliassons och

Mellins motioner, för sin del antaga följande

Förordning

om ändrad lydelse af § 11 i förordningen angående allmänt

ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862.

Härigenom förordnas, att § 11 af förordningen angående

allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli

1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11.

Mom. 1. För uppbörden af församlingens afgifter till

presterskapet egen den utse en eller flere personer, hvilka,

mot ersättning af församlingen, upptaga och under dess

gemensamma ansvar till presterskapet aflemna och redovisa

dessa afgifter. Sådan uppbördsman åligger att för uppbörd

af omförmålda afgifter upprätta debiterings- och uppbörds
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

11

längd äfvensom att under minst fjorton dagar Mila denna

längd för de af giftsskyldige tillgänglig å tid och ort, hvilka

skola tillkännagifvas genom kungörelse, som från predikstolen

i församlingens kyrka uppläses.

Mom. 2. Uppbörden af de afgifter, soin blifvit bestämda

i penningar, verkställes senast den 1 oktober, men af de

afgifter, hvilka äro bestämda i persedlar, senast den 1

mars; kommande å alla, som inom utsatt tid sina afgifter

icke inbetalt, restlängd att genast upprättas, å kyrkostämma

granskas och, sedan den blifvit godkänd, tillställas

vederbörande kronofogde på landet eller underexekutor i

stad, hvilka lemna omedelbar handräckning för resternas

indrifvande.

Utskottet har slutligen att yttra sig öfver herr Eliassons förslag om

införande i § 38 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

af den bestämmelse, att de i nämnda paragraf omtalade medel skulle inom

14 dagar efter uppbörden levereras till vederbörande kyrko- eller skolråd.

Motionären uppgifver visserligen, att behof af en dylik bestämmelse

skulle hafva visat sig; men annorledes har utskottet icke försport tillvaron

af sådant behof. I sj elfva verket synes ock ett lagstadgande af antydda

beskaffenhet alls icke vara nödigt, enär kyrkostämman torde ega rätt att i

sammanhang med beslutet om uttaxeringen bestämma ej mindre om sättet för

uppbörden än äfven om tiden för de uppburna medlens leverering. Utskottet

får derför hemställa,

3) att herr Eliassons förslag om bestämmande af viss tid,

inom hvilken de i § 38 af förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd omförmälda afgifter skola efter

uppbörden levereras, icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:44 Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning om ändrad lydelse af § 11 i förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli s. 11 i texten